Putins tal vid krigets start för 2 veckor sedan – vem har läst det?

10
1528
Putin i maj 2018. Bild från Wikimedia.

Ingress: Jag har nyligen blivit uppmärksammad på att Newsvoice har publicerat Putins tal på engelska vid krigets start morgonen 24/2.Newsvoice: Läst den först på kvännen 9 mars. Rolf Nilsson har översatt artikeln.

Nyfiken fråga: Vem har läst talet eller ett sammandrag av det i etablerad press?

Jag kan instämma i vad Torbjörn Sassersson, redaktör på Newsvoice, skriver i anslutning till artikeln ”En kommentar från redaktören på Newsvoice: Varför publicerar vi Putins Kreml-artikel i NewsVoice? Kreml bad oss inte att göra det. Vi har inte ens bett om tillstånd. Vi gör det för att vi vill visa båda sidor av historien. De flesta av oss känner redan det västerländska perspektivet på Putin, Ryssland och konflikten i Ukraina. Det är en 99% negativ uppfattning om Putin och Ryssland. Så den här artikeln ger den ryska regeringens oediterade perspektiv. Kommentera gärna och jämföra den här texten med den andra sidan av historien, alla texter som översvämmar västerländska medier, texter baserade på hat och animositet riktad mot Putin och därmed mot det ryska folket. – Torbjorn Sassersson.”

Även om man kan tycka att innehållet stämmer ganska eller mycket bra rättfärdigar det inte alls angreppet på Ukraina tycker jag. Jag lyssnade igår på ”30 minuter” – samtal med Peter Hultqvist. Han verkar helt sakna  förmåga att se Rysslands situation och den beskrivning som de redovisar. Det är mycket illa, ja farligt.

 

___________________________________________________________

Anförande av Ryska federationens president Vladimir Putin på morgonen 24/2 kl 06. ​​Angående Ukraina

 

Medborgare i Ryssland, vänner,

Jag anser att det i dag är nödvändigt att återigen tala om de tragiska händelserna i Donbass och nyckelaspekterna för att säkerställa Rysslands säkerhet.

Jag börjar med vad jag sa i mitt anförande den 21 februari 2022. Jag talade om våra största bekymmer och oro, och om de grundläggande hot som oansvariga västerländska politiker skapade för Ryssland, konsekvent, oförskämt och bryskt, från år till år. Jag syftar på Natos expansion österut, där de flyttar sin militära infrastruktur allt närmare den ryska gränsen.

Det är ett faktum att vi, under de senaste 30 åren, tålmodigt har försökt nå en överenskommelse med de ledande Nato-länderna om principerna om lika och odelbar säkerhet i Europa. Som svar på våra förslag mötte vi undantagslöst, antingen cyniskt bedrägeri och lögner, eller försök till påtryckningar och utpressning, alltmedan den nordatlantiska alliansen fortsatte att expandera, trots våra protester och vår oro. Dess militärmaskin rör sig och, som jag sade,  närmar sig själva vår gräns.

Varför händer det här? Varifrån kom detta oförskämda sätt att tala ner till oss, uppifrån höjden av sin exceptionalism, ofelbarhet och där allt är tillåtet? Vad är förklaringen till denna hånfulla och föraktfulla inställning till våra intressen och våra, absolut legitima, krav?

Svaret är enkelt. Allt är klart och självklart. I slutet av 1980-talet blev Sovjetunionen svagare och bröts därefter isär. Den erfarenheten borde tjäna som en bra läxa för oss, eftersom den har visat oss att förlamningen av kraft och vilja är det första steget mot fullständig degradering och glömska. Vi tappade självförtroendet för bara ett ögonblick, men det räckte för att rubba maktbalansen i världen.

Som ett resultat av detta fungerar inte längre de gamla fördragen och avtalen. Att be och efterfråga hjälper inte. Allt som inte passar den dominerande staten, makterna som finns, fördöms som ålderdomligt, föråldrat och värdelöst. Samtidigt presenteras allt som den anser vara användbart, som den yttersta sanningen och påtvingas andra, oavsett kostnaden, kränkande och med alla tillgängliga medel. De som vägrar att underordna sig utsätts för fysiska maktmedel.

Det jag säger nu gäller inte bara Ryssland, och Ryssland är inte det enda landet som oroar sig för detta. Detta har att göra med hela systemet för internationella relationer, och ibland även USA:s allierade. Sovjetunionens sammanbrott ledde till en ny uppdelning av världen, och de folkrättsnormer som utvecklades vid den tiden – och de viktigaste av dem, de grundläggande normerna som antogs efter andra världskriget och som till stor del formaliserade dess resultat – kom att stå i vägen för dem som utropade sig själva som vinnare av det kalla kriget.

Naturligtvis måste praxis, internationella relationer och reglerna som reglerar dem ta hänsyn till de förändringar som ägde rum i världen och i maktbalansen. Detta borde dock ha gjorts professionellt, smidigt, tålmodigt och med vederbörlig hänsyn och respekt för alla staters intressen och ens eget ansvar. Istället såg vi ett tillstånd av eufori, skapat av känslan av absolut överlägsenhet, en sorts modernt envälde, i kombination med den låga kulturella standarden och arrogansen hos dem som formulerade och drev igenom beslut som passade bara dem själva. Situationen tog en annan vändning.

Det finns många exempel på detta. Först genomfördes en blodig militär operation mot Belgrad, utan FN:s säkerhetsråds godkännande, men med stridsflyg och missiler, som användes i hjärtat av Europa. Bombningen av fredliga städer och livsviktig infrastruktur pågick i flera veckor. Jag måste påminna om dessa fakta, eftersom en del västerländska kollegor föredrar att glömma bort dem, och när vi nämnde händelsen föredrar de att undvika att tala om internationell rätt, utan istället betona de omständigheter som de tolkar utifrån vad de själva anser nödvändigt.

Sedan kom turen till Irak, Libyen och Syrien. Den illegala användningen av militär makt mot Libyen och förvrängningen av alla FN:s säkerhetsråds beslut om Libyen, ödelade staten, skapade ett enormt centrum för internationell terrorism och drev landet mot en humanitär katastrof, in i en häxkittel av inbördeskrig, vilket har fortsatt där i flera år. Tragedin, som skapades för hundratusentals och till och med miljoner människor, inte bara i Libyen utan i hela regionen, har lett till en storskalig utvandring från Mellanöstern och Nordafrika till Europa.

Ett liknande öde förbereddes också för Syrien. De stridsoperationer som genomförs av västkoalitionen i detta land, utan den syriska regeringens godkännande eller FN:s säkerhetsråds godkännande, kan bara definieras som aggression och intervention.

Men det exempel som framförallt står ut från ovanstående händelser är förstås invasionen av Irak, helt utan någon laglig grund. De använde förevändningen av påstått tillförlitlig information, tillgänglig i USA, om förekomsten av massförstörelsevapen i Irak. För att bevisa det påståendet höll USA:s utrikesminister offentligt upp en flaska med vitt pulver, för hela världen att beskåda, och försäkrade det internationella samfundet om att det var ett kemiskt medel för krigföring, vilket skapats i Irak. Det visade sig senare att allt detta var bluff och bedrägeri och att Irak inte hade några kemiska vapen. Otroligt och chockerande, men sant. Vi bevittnade lögner som gjordes på högsta statliga nivå och uttrycktes från FN:s höga talarstol. Som ett resultat ser vi en enorm förlust av människoliv, skada, förstörelse och ett kolossalt uppsving av terrorism.

Sammantaget visar det sig nästan överallt, i många regioner i världen där USA införde sin lag och ordning, att detta skapade blodiga, icke-läkande sår och den internationella terrorismens och extremismens förbannelse. Jag har bara nämnt de mest uppseendeväckande, men långt ifrån de enda, exemplen på åsidosättande av internationell rätt.

Denna samling inkluderar löften att inte expandera Nato österut, inte ens med en tum. För att upprepa: de har lurat oss, eller för att uttrycka det enkelt, de har lekt med oss. Visst, man hör ofta att politik är en smutsig affär. Det må så vara, men det borde inte vara så smutsigt som det är nu, inte i en sådan utsträckning. Denna typ av bedrägligt beteende strider, inte bara mot principerna för internationella relationer, utan också och framför allt mot de allmänt accepterade normerna för moral och etik. Var finns rättvisa och sanning här? Bara lögner och hyckleri över hela linjen.

För övrigt skriver och säger amerikanska politiker, statsvetare och journalister att ett veritabelt ”lögnimperium” har skapats inne i USA de senaste åren. Det är svårt att inte hålla med om detta – det är verkligen så. Men man ska inte sticka under stol med det: USA är fortfarande ett stort land och en systembildande makt. Alla dess satelliter, inte bara ödmjukt och lydigt säger ja till och som papegojor upprepar det vid minsta förevändning, också utan tar efter dess beteende och entusiastiskt accepterar de regler som det erbjuder dem. Därför kan man tryggt och med goda skäl säga att hela det så kallade västliga blocket, som formas av USA efter dess egen avbild och likhet, i sin helhet är samma ”empire of lies”.

När det gäller vårt land, efter Sovjetunionens upplösning, med tanke på hela det nya, moderna Rysslands oöverträffade öppenhet, dess beredskap att arbeta ärligt med USA och andra västerländska partners och dess praktiskt taget ensidiga nedrustning, försökte de omedelbart slutligen klämma åt oss, göra slut på oss och förgöra oss totalt. Så var det på 1990-talet och början av 2000-talet, när det så kallade kollektiva väst aktivt stödde separatism och legosoldatgäng i södra Ryssland. Vilka offer, vilka förluster vi hade att utstå och vilka prövningar vi var tvungna att gå igenom vid den tiden, innan vi bröt ryggen på internationell terrorism i Kaukasus! Vi minns detta och kommer aldrig att glömma det.

För att tala klarspråk, så upphörde försöken att använda oss i deras egna intressen aldrig förrän helt nyligen: de försökte förstöra våra traditionella värderingar och tvinga på oss sina falska värderingar, som skulle bryta ner oss, vårt folk inifrån, de attityder som de aggressivt har påtvingat sina egna länder, attityder som direkt leder till förfall och degeneration, eftersom de strider mot den mänskliga naturen. Detta kommer inte att hända. Ingen har någonsin lyckats med detta och kommer inte heller att lyckas nu.

Trots allt detta gjorde vi i december 2021 ännu ett försök att nå en överenskommelse med USA och dess allierade, om principerna för europeisk säkerhet och Natos icke-expansion. Våra ansträngningar var förgäves. USA har inte ändrat sin ståndpunkt. Det anser inte att det är nödvändigt att komma överens med Ryssland, i en fråga som är avgörande för oss. USA strävar efter sina egna mål, samtidigt som de struntar i våra intressen.

Naturligtvis väcker denna situation en fråga: vad sker härnäst, vad kan vi förvänta oss? Om historien är någon vägledning, vet vi att Sovjetunionen 1940 och i början av 1941, gick långt för att förhindra krig, eller åtminstone för att fördröja dess utbrott. För detta ändamål försökte Sovjetunionen att inte provocera den potentiella angriparen förrän mot slutet, genom att avstå eller skjuta upp de mest brådskande och uppenbara förberedelser som det var tvunget att göra för att försvara sig från en förestående attack. När man äntligen agerade var det för sent.

Som ett resultat var landet inte berett att stå emot Nazitysklands invasion som, utan föregående krigsförklaring, attackerade vårt fosterland den 22 juni 1941. Landet stoppade fienden och fortsatte med att besegra den, men detta åstadkoms till en enorm kostnad. Försöket att blidka angriparen inför det stora fosterländska kriget visade sig vara ett misstag, som kom till ett högt pris för vårt folk. Under de första månaderna efter att fientligheterna bröt ut, förlorade vi stora territorier av strategisk betydelse, såväl som miljontals liv. Vi kommer inte att göra om detta misstag en andra gång. Vi har ingen rätt att göra det.

De som strävar efter global dominans har offentligt utsett Ryssland till sin fiende. De gjorde det ostraffat. Låt er inte luras, de hade ingen anledning att agera på det här sättet. Det är sant att de har betydande ekonomiska, vetenskapliga, tekniska och militära resurser. Vi är medvetna om detta och har en objektiv syn på de ekonomiska hot vi har hört om, precis som vår förmåga att motverka denna fräcka och ändlösa utpressning. Låt mig upprepa att vi inte har några illusioner i detta avseende och är extremt realistiska i våra bedömningar.

När det gäller militära angelägenheter, även efter upplösningen av Sovjetunionen och efter att ha förlorat en avsevärd del av dess kapacitet, är dagens Ryssland fortfarande en av de mäktigaste kärnvapenstaterna. Dessutom har den en viss fördel när det kommer till flera banbrytande vapen. I detta sammanhang bör det inte råda något tvivel för någon, att varje potentiell angripare kommer att möta nederlag och olycksbådande konsekvenser, om den direkt skulle attackera vårt land.

Samtidigt förändras teknologin snabbt, även inom försvarssektorn. Ena dagen finns det en ledare, och nästa dag en annan, men en militär närvaro i territorier som gränsar till Ryssland, om vi tillåter detta att fortsätta, kommer att finnas kvar i årtionden framöver eller kanske för alltid, vilket skapar ett ständigt ökande och totalt oacceptabelt hot för Ryssland.

Till och med nu, med Natos expansion österut, har situationen för Ryssland blivit värre och farligare för varje år. Dessutom har Natos ledning de senaste dagarna talat klarspråk i sina uttalanden om att de måste påskynda och intensifiera ansträngningarna för att föra alliansens infrastruktur närmare Rysslands gränser. De har med andra ord skärpt sin position. Vi kan inte stå overksamma och passivt observera denna utveckling. Detta skulle vara helt oansvarigt av oss.

Varje ytterligare utbyggnad av den nordatlantiska alliansens infrastruktur, eller de pågående ansträngningarna att få militärt fotfäste på det ukrainska territoriet, är oacceptabelt för oss. Frågan handlar naturligtvis inte om själva Nato. Det fungerar bara som ett verktyg för USA:s utrikespolitik. Problemet är, att i territorier som gränsar till Ryssland, som jag måste notera är vårt historiska land, håller ett fientligt ”anti-Ryssland” på att ta form. Fullt kontrollerat utifrån gör det allt för att locka till sig Natos väpnade styrkor och skaffa högmoderna vapen.

För USA och dess allierade innebär det en politik för att hålla tillbaka Ryssland, med uppenbara geopolitiska vinster. För vårt land är det en fråga om liv och död, en fråga om vår historiska framtid som nation. Detta är inte en överdrift; Detta är ett faktum. Det är inte bara ett mycket verkligt hot mot våra intressen, utan mot själva existensen av vår stat och mot dess suveränitet. Det är den röda linje som vi har talat om vid ett flertal tillfällen. De har överträtt den.

Detta för mig till situationen i Donbass. Vi kan se att de krafter som iscensatte kuppen i Ukraina 2014 har tagit makten, behåller den med hjälp av valförfaranden som ser bra ut och har övergett vägen till en fredlig konfliktlösning. I åtta år, i åtta ändlösa år, har vi gjort allt för att lösa situationen med fredliga politiska medel. Allt var förgäves.

Som jag sa i mitt förra anförande kan man inte utan medkänsla titta på vad som händer där. Det blev omöjligt att tolerera det. Vi var tvungna att stoppa det illdådet, folkmordet på de miljoner människor som bor där och som satte sitt hopp till Ryssland, på oss alla. Det är deras ambitioner, dessa människors känslor och smärta som var den främsta drivkraften bakom vårt beslut att erkänna Donbass folkrepublikers oberoende.

Jag vill dessutom betona följande. Fokuserade på sina egna mål stödjer de ledande Nato-länderna de högerextrema nationalisterna och nynazisterna i Ukraina, de som aldrig kommer att förlåta folket på Krim och Sevastopol för att de fritt valt att återförenas med Ryssland.

De kommer utan tvekan att försöka föra kriget till Krim, precis som de har gjort i Donbass, att döda oskyldiga människor, precis som medlemmar av straffenheterna för ukrainska nationalister och Hitlers medbrottslingar gjorde under Det stora fosterländska kriget (Andra världskriget, ö.a.). De har också öppet gjort anspråk på flera andra ryska regioner.

Om vi ​​tittar på händelseförloppet och de inkommande rapporterna, kan en uppgörelse mellan Ryssland och dessa styrkor inte undvikas. Det är bara en tidsfråga. De gör sig redo och väntar på rätt ögonblick. Dessutom gick de så långt som till att sträva efter att skaffa kärnvapen. Vi kommer inte att låta detta ske.

Jag har redan sagt att Ryssland accepterade den nya geopolitiska verkligheten efter Sovjetunionens upplösning. Vi har behandlat alla nya postsovjetiska stater med respekt och kommer att fortsätta att agera på detta sätt. Vi respekterar och kommer att respektera deras suveränitet, vilket bevisas av den hjälp vi gav Kazakstan, när det stod inför tragiska händelser och en utmaning när det gäller dess stat och integritet. Ryssland kan emellertid inte känna sig tryggt, utvecklas och existera, samtidigt som det står inför ett permanent hot från dagens Ukrainas territorium.

Låt mig påminna er om att vi 2000–2005 använde vi vår militär för att slå tillbaka terrorister i Kaukasus och där vi stod upp för vår stats integritet. Vi bevarade Ryssland. Under 2014 stöttade vi människorna på Krim och Sevastopol. Under 2015 använde vi våra väpnade styrkor för att skapa en pålitlig sköld, vilken förhindrade terrorister från Syrien från att penetrera Ryssland.

Det här handlade om att försvara oss själva. Vi hade inget annat val. Samma sak händer idag. De lämnade oss inget annat alternativ för att försvara Ryssland och vårt folk, än det vi tvingas använda idag. Under dessa omständigheter måste vi vidta djärva och omedelbara åtgärder. Folkrepublikerna Donbass har bett Ryssland om hjälp.

I detta sammanhang, i enlighet med artikel 51 (kapitel VII) i FN-stadgan, med tillstånd av Rysslands federationsråd, och i genomförandet av fördragen om vänskap och ömsesidigt bistånd med Folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Lugansk, vilka ratificerats av Förbundsförsamlingen den 22 februari, fattade jag ett beslut om att genomföra en speciell militär operation.

Syftet med denna operation är att skydda människor som sedan åtta år tillbaka har ställts inför förnedring och folkmord, vilket utförts av Kievregimen. För detta ändamål kommer vi att försöka demilitarisera och denazifiera Ukraina, samt ställa de som begått ett flertal blodiga brott mot civila, inklusive mot medborgare i Ryska federationen, inför rätta.

Det är inte vår plan att ockupera det ukrainska territoriet. Vi tänker inte påtvinga någon någonting med våld. Samtidigt har vi hört ett ökande antal uttalanden från väst, om att det inte längre finns något behov av att följa de dokument som anger utfallet av andra världskriget, som undertecknats av den totalitära sovjetregimen. Hur kan vi svara på det?

Resultaten av andra världskriget och de uppoffringar vårt folk var tvungna att göra för att besegra nazismen, är heliga. Detta strider inte mot de höga ideal av mänskliga rättigheter och friheter i den verklighet som växte fram under efterkrigsdecennierna. Detta betyder inte att nationer inte kan åtnjuta rätten till självbestämmande, vilket är inskrivet i artikel 1 i FN-stadgan.

Låt mig påminna er om att de människor som bor i territorier som är en del av dagens Ukraina, inte tillfrågades hur de ville bygga upp sina liv när Sovjetunionen skapades, eller efter andra världskriget. Frihet styr vår politik, friheten att självständigt välja vår framtid och våra barns framtid. Vi tror att alla folk som bor i dagens Ukraina, alla som vill göra detta, måste kunna åtnjuta denna rätt att göra ett fritt val.

I detta sammanhang skulle jag vilja vända mig till medborgarna i Ukraina. 2014 var Ryssland skyldigt att skydda folket på Krim och Sevastopol från dem som ni själva kallar ”nats”. Folket på Krim och Sevastopol gjorde sitt val till förmån för att vara med sitt historiska hemland, Ryssland, och vi stödde deras val. Vi kunde, som sagt, inte agera på annat sätt.

De aktuella händelserna har ingenting att göra med en önskan att inkräkta på Ukrainas och det ukrainska folkets intressen. De är kopplade till att försvara Ryssland, från dem som har tagit Ukraina som gisslan och försöker använda det mot vårt land och vårt folk.

Jag upprepar: vi agerar för att försvara oss från de hot som skapas mot oss och från en värre fara än vad som händer nu. Jag ber er, hur svårt detta än är, att förstå detta och att arbeta tillsammans med oss ​​för att vända detta tragiska blad så snart som möjligt och att tillsammans gå vidare, utan att tillåta någon att blanda sig i våra angelägenheter och våra relationer, utan att utveckla dem oberoende, för att skapa gynnsamma förutsättningar för att övervinna alla dessa problem och för att stärka oss inifrån som en helhet, trots existensen av statsgränser. Jag tror på detta, på vår gemensamma framtid.

______________________________________________________________

Jag skulle också vilja vända mig till den militära personalen vid den ukrainska försvarsmakten.

Kamrater officerare,

Era fäder, farfar- och farfarsfar kämpade inte mot de nazistiska ockupanterna och försvarade inte vårt gemensamma fosterland bara för att tillåta dagens nynazister att ta makten i Ukraina. Ni svor trohetseden till det ukrainska folket och inte till juntan, folkets motståndare som plundrar Ukraina och förödmjukar det ukrainska folket.

Jag uppmanar er att vägra utföra deras brottsliga order. Jag uppmanar er att omedelbart lägga ner vapen och återvända hem. Jag kommer att förklara vad detta betyder: militärpersonalen från den ukrainska armén som gör detta kommer att fritt kunna lämna stridszonen och återvända till sina familjer.

Jag vill återigen betona att allt ansvar för den eventuella blodsutgjutelsen helt och hållet kommer att ligga på den styrande ukrainska regimen.

Jag skulle nu vilja säga något mycket viktigt för dem som kan frestas att blanda sig i denna utveckling utifrån. Oavsett vem som försöker att stå i vägen för oss, eller ännu värre, skapa hot mot vårt land och vårt folk, så måste de veta att Ryssland kommer att reagera omedelbart, och konsekvenserna kommer att bli sådana som ni aldrig har sett i hela er historia. Oavsett hur händelserna utvecklas är vi redo. Alla nödvändiga beslut i detta avseende har tagits. Jag hoppas att mina ord kommer att höras och lyssnas på.

Medborgare i Ryssland,

Våra förfäders kultur och värderingar, erfarenheter och traditioner, erbjöd alltid en kraftfull grund för välbefinnandet och själva existensen för hela stater och nationer, deras framgång och livskraft. Naturligtvis beror detta direkt på förmågan att snabbt anpassa sig till ständiga förändringar, upprätthålla social sammanhållning och beredskap att konsolidera och samla alla tillgängliga krafter för att gå vidare.

Vi behöver alltid vara starka, men denna styrka kan ta sig olika uttryck. ”Lögnernas imperium”, som jag nämnde i början av mitt tal, utgår i sin politik främst från rå, direkt makt. Det är då vårt talesätt om att vara ”all brawn and no brains” (bara muskler och ingen hjärna, ö.a.) gäller.

Vi vet alla, att det att ha rättvisa och sanning på vår sida är det som gör oss verkligt starka. Om så är fallet skulle det vara svårt att inte hålla med om att det är vår styrka och vår beredskap att kämpa, som utgör grunden för självständighet och suveränitet och ger den nödvändiga grunden för att bygga en pålitlig framtid för ditt hem, din familj, och ditt fosterland.

Kära landsmän,

Jag är säker på att hängivna soldater och officerare från Rysslands väpnade styrkor kommer att utföra sin plikt med professionalism och mod. Jag tvivlar inte på att statliga institutioner på alla nivåer, och med sina specialister, kommer att arbeta effektivt för att garantera stabiliteten i vår ekonomi, finansiella system och sociala välbefinnande, och detsamma gäller för företagsledare och hela näringslivet. Jag hoppas att alla riksdagspartier och det civila samhället intar en konsoliderad, patriotisk ståndpunkt.

I slutändan ligger Rysslands framtid i händerna på dess multietniska folk, vilket alltid har varit fallet i vår historia. Det betyder att de beslut som jag fattat kommer att verkställas, att vi kommer att uppnå de mål vi har satt upp och på ett tillförlitligt sätt garantera vårt fosterlands säkerhet.

Jag tror på ert stöd och den oövervinnerliga kraft som bottnar i kärleken till vårt fosterland.

Föregående artikelFox News – Finns det biologiska vapen i Ukraina?
Nästa artikel”För sjukvårdsjätten Capio är vinst viktigare än patienter” – en professors erfarenheter
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

10 KOMMENTARER

  1. Aldrig mer kommer vi att förlita oss på väst: Lavrov säger att Ryssland kommer att lösa sina ekonomiska problem. ”Vi kommer att se till att vi aldrig hamnar i en liknande situation igen och att ingen ’farbror Sam’ eller någon annan kan fatta beslut som syftar till att förstöra vår ekonomi”, lovade toppdiplomaten.

    ANTALYA /Turkiet/, 10 mars /TASS/. Ryssland kommer att kunna lösa sina ekonomiska problem på ett sådant sätt att det aldrig mer kommer att bero på västerländska regeringar och företag, sa utrikesminister Sergey Lavrov efter samtal med sina ukrainska och turkiska motsvarigheter Dmitrij Kuleba och Mevlut Cavusoglu.

    ”Vi kommer att lösa det här problemet på ett sådant sätt att vi aldrig mer kommer att vara beroende av [våra] västerländska partners, vare sig det är regeringar eller företag som inte styrs av deras verksamhets intressen, men som har blivit ett verktyg för politisk aggression, Ryssland är upplever nu från väst,” sa han.
    ”Vi kommer att se till att vi aldrig hamnar i en liknande situation igen och att ingen ’farbror Sam’ eller någon annan kan fatta beslut som syftar till att förstöra vår ekonomi”, lovade han.
    Vi kommer att hitta ett sätt att inte längre vara beroende av det, och det borde ha gjorts för länge sedan”.
    Olja och gas är inte beväpnade..
    När det gäller påståenden om att Ryssland ”vapenar” sina olje- och gastillgångar, föredrog Lavrov att överlåta sådana anklagelser ”till västerländska kollegors gottfinnande och samvete.”
    ”När det gäller olja och gas: vi överlåter allt till våra västerländska kollegors gottfinnande och samvete”, sa han och tillade ”Vi har aldrig använt olja och gas som ett vapen, även om de (västerländska kollegor – TASS) regelbundet anklagar oss för att gör så.”
    I detta avseende påminde ministern om hur Ukraina för mer än tio år sedan provocerade fram en kris genom att ta för vana att stjäla naturgas, som tillfördes genom dess territorium via transit från Ryssland till Europa.
    ”Vi skickade regelbundet transitgas till Europa i full överensstämmelse med våra skyldigheter angående volymer och priser, men de tog bort den”, sa han.

    ”Tror du att Europa på något sätt försökte hantera dem? Inte alls: de började hävda att det var Ryssland som beväpnade den här gasen, även om de visste mycket väl vad som verkligen pågick.”
    Ukraina som ett verktyg mot Ryssland..
    ”Allt som händer med avseende på Ukraina mäts med en ensam standard, hur man skadar Ryssland genom detta land, och hur man kan hålla tillbaka Ryssland”, sade toppdiplomaten.
    ”Denna inneslutning började för länge sedan, innan den tillkännagavs officiellt”, tillade han.
    Lavrov lyfte fram det faktum att de i väst ”kallade Ryssland varje namn i boken, införde sanktioner, förbjöd deras företag att stanna i landet, alla flydde, men samtidigt säger de att de kommer att köpa olja och gas, för annars de kommer att frysa av kylan.” Enligt honom visade ett sådant beteende perfekt Europas så kallade värderingar.
    Ministern talade också om de hot som upprepas i väst om att införa ett embargo mot köp av ryska energiresurser. ”Sätt igång! Om de slutar köpa olja och gas, talade vår vice premiärminister Alexander Novak, som övervakar energisektorn, i detalj att vi inte kommer att övertala dem att köpa vår olja och gas”, betonade han. ”Om de vill ersätta det, är de välkomna att göra det. ”Vi kommer att ha marknader för försäljning, vi har redan dem, tillade han.
    https://tass.com/politics/1420031

  2. Den första delen av president Putins tal och hur framför allt Washington agerat och reagerat geopolitiskt inom Europa är förvånansvärt verklighetskorrekt och analytiskt mycket klar.

    Europas diplomati, utrikes- och säkerhetspolitik har alltför många decennier avgjorts av vildvuxna pseudo-intellektuella amerikanska tankesmedjor och på amerikanska presskonferenser; nu på senare tid har man dessutom lyckats mobilisera till och med avlägsna länder som australiska bräkande premiärministrar och den alltid leende hårfagre kanadensiske Justin Trudeau, som nämligen aldrig gör några fel, för att uppmana civilisationen att följa de misslyckade geopolitiska recepten från Washington.

    Europa har under den senaste kungörelsen om ”att en ny världsordning” infunnit sig, enligt president Bush året 1990, de senaste trettio åren kastats runt som en smutsig oönskad disktrasa av de amerikanska våldsetablissemangen i Washington. Länderna har inräknats som några slags delstater man kan besluta om och agera i hur man önskar.

    Det komplett lika vanvettiga som olagliga brittisk-amerikanska Irak-kriget året 2003 väckte märkligt nog det närmaste helt geopolitiskt avsomnade, närmast avsvimmade, Kontinentaleuropa och bildade en mäktig ny politisk axel mellan Paris, Berlin och Moskva.

    De amerikanska geopolitiska projekten och förmågan att projicera politisk och militär makt till Euroasien har dock helt misslyckats sedan år 1993 (om vi bortser från att man hösten 2001 lyckades störta talibanerna i Afghanistan till en -de facto- än starkare gerillamakt som återkom till makten 2021), då haveriet i Somalia uppenbarade sig. Ett krig en stormakt som den amerikanska avgjort lätt skulle och borde ha klarat, men misslyckades i.

    Exemplet Ukraina visar ett land som boostats och peppats upp av amerikanska tankesmedjor och CIA-projekt till ett projekt som förlorade orientering, och kunde ha utvecklats till en normal europeisk statsbildning, utan att behöva ta den omständliga amerikanska omvägen med traditionellt kaos och våld, motsättningar och rena inbördeskrigslika förhållanden.

    Dagens östra Europa har tyvärr snarare amerikaniserats än civilisatoriskt europeiserats.

    I dagens Expressen (10 mars 2022) skriver den förre Miljöpartiledaren Per Garthon tydligt och väldisponerat hur faktiskt Europa och Europeiska unionen snarare behöver försvarsmässigt utvecklas än det under de två senaste veckornas närmast helt tankemässigt lamslagna Nato.

    Den amerikanska vägen för Ukraina har misslyckats, och försatt hela östra Centraleuropa i instabilitet. Det är inte detsamma som att det är rätt och riktigt av den Ryska federationen att aktivt inleda ett angreppskrig, om först sades enbart inbegripa att slå ut ukrainska militära anläggningar.

    Häromdagen ringde en lyssnare in till Sveriges Radios telefonbaserade radioprogram ”Ring P1” och bad lyssnarna i sanningens namn att googla den för konfliktens kunniga och insatta mycket välkända ”Azov-bataljonen” i Ukraina och begrunda sökresultaten – och fick till svar av radions programledare att ”Google förmodligen ’visade fel’ och att svenska(!) experter hade alltid säkert mer rätt”. Den juvenile Rysslands- och Putinexperten, det närmast osannolika och akademiskt korrekta sanningsoraklet Hugo von Essen, är född i mitten på 1990-talet(!!).

    Svensk media har fallit för vad man kan kalla för ”anti-propagandafaktorn”, d.v.s. allt som inte visas och får visas och presenteras från Ukraina är uttalat både icke-existerande, fel och naturligtvis påhittat.

    Jag visade en dag ett antal bilder från fascistiska demonstrationer i Ukraina, på välkända och av alla inblandade erkända som korrekta och sanningsenliga fotografier från det Ukraina som inte får visas, det fascistiska inblandandet av dessa krafter i den ukrainska politiken, för ett antal äldre liberala och socialdemokratiska politiker jag känner privat. De blev mycket konfunderade. Kommentarer följde som: ”Dessa bilder måste vara arrangerade” d.v.s. rena montage och så vidare. Det är så här den allmänna svenska kunskapsnivån ser ut. Det vill säga den existerar inte alls.

    Så här går det när Europas utrikes-, säkerhets- och diplomatiska politik formas av Washington, Europas huvudstad.

    Ukrainas tragiska öde är tyvärr format i Washington. De minst sagt skickliga amerikanska geopolitiska etablissemangen i just Washington har självklart haft i baktanke denna ryska våldsamma inblandning i Ukraina; möjligheten att snabbt slå sönder alla potentiella framtida och gryende självständiga europeiska samarbetsformer mellan Lissabon och Vladivostok, som en gång president de Gaulle uttalade sig om, blev alltför lockande.

    President Putins första del av talet ovan hur Europa och Ryssland (de facto) INTE FÅTT utvecklats på ett normalt och jämbördigt sätt, utan inblandning av de amerikanska våldsstrukturerna, är skrämmande analytisk läsning som inte sällan är mycket lik den uppdelning av Europa som alltid planerats i och av Washington.

    Washingtons eländesskugga faller tyvärr tragisk och framtidspessimistisk över ett fångat och fjättrat Europa.

    Brzezinski- och Wolfowitz-doktrinerna deformerar och misshandlar ännu Europa. Europa är Washingtons fånge.

  3. Först stort tack för denna översättning. Det är viktigt att den är tillgänglig till så många som möjligt. Det är ett historiskt dokument. Lögnimperiet vill inte att vi ska få tillgång till det, inte heller att ska läsa Vladimir Putins tal.

    Tänk att det inte fins en enda politiker av Putins kaliber! det vi har att göra med en samling mediokra varelser som dansar till det veritabla ”lögnimperiets” egentliga makthavare, d v s, ”De som strävar efter global dominans har offentligt utsett Ryssland till sin fiende”.

    Och världen vet vilka dessa är. Och vad de sysslat och sysslar med: https://www.voltairenet.org/article216001.html

    • Problemet är att många svenskar inte är intresserade av sanningen för då skulle deras världsbild falla sönder! USA har via sina propagandaorgan framställt sig själva som goda och demokratiska när man i själva verket är rena motsatsen! Mina invandrade kollegor har en mycket mer klarsynt bild av läget i världen och de har inga illusioner om hur långt USA kan gå för att söndra och härska i världen! Särskilt mina kollegor från Sydamerika och Balkan vet vad det är för gangsters som styr i USA eftersom de på ett helt annat sätt blivit drabbade av maffiaunionens framfart genom åren!

  4. Tackar för det här.
    Ett mycket värdefullt tillskott för att bättre förstå situationen.
    Väldigt trist att knappast någon i vårt land får, eller tar del av det.
    Men jag ska göra reklam för det här inlägget om jag får tillfälle till det 🙂

    Nu är anförandet i varje fall både läst och sparat i min politikmapp med ny undermapp ”Ukrainakrisen 2022”
    Det tog en bra stund att läsa igenom anförandet.
    Späckat och gediget innehåll.
    Det har Poutin filat bra på 🙂

  5. Tack för översättningen. Det var ärligt och bra tal av Putin. Det är ju sanningen också. Bra tal var det. Ingen av västliga propagandan har ens nämnt,något mer än någon enstaka mening av hela detta talet.

  6. Det skulle vara hälsosamt för alla Nato-och krigsivrare att läsa president Putins tal och bevekelsegrunder för invasionen av Ukraina. Nu är det bara västvärlden med sina ensidiga och ofta lögnaktiga analyser som tolkar Rysslands handlingar. Okunnigheten och historielösheten är enorm, en reporter på Yles Aktuellt 17 den 23 februari, Bengt Östling, sade att 15.000 människoliv offrats i de ryska angreppen på Ukraina de senaste 8 åren! Anna-Lena Lauren gick ut i Eftersnack för en vecka sedan och kallade presidenten en ”galning” som anser att ”Ukraina hör till Ryssland, punkt, slut”. Här i sin hemstad Pargas höjs hon till skyarna av de flesta, och det är väl bl.a dessa två journalister som influerat människor till att önska att någon skulle ta livet av Rysslands president, som jag åhörde igår bland en grupp i övrigt sympatiska, förnuftiga människor, ”för då skulle Ukraina äntligen få fred” . En gick så långt att hon sade att när ”Putin är färdig med Ukraina kommer han och” tar” Finland”. Man blir mörkrädd.

    • Man måste ge Goebbels rätt när han förklarade för Hitler hur effektivt man kan styra folk med propaganda! Och tyvärr blir han sannspådd gång efter gång då de flesta aldrig lär sig att man måste bromsa lite, kolla upp historien bakom osv! Men nejdå, folk låter sig villigt duperas gång efter annan. Det är därför som globalisterna sett till att ta makten över MSM-media i västvärlden genom åren. De flesta har t ex ingen aning om att USA genom sina krig mördat miljoner runt om i världen bara på 2000-talet!

  7. Är det någon som vet om president Putins tal har översatts och textats -liksom publicerats- på SVT eller TV4, d.v.s. så att allmänheten kan ta del av det och inte få andrahandsrecensioner av diverse specialister?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here