Den 8 och 9 maj är det inte tillåtet att visa ryska flaggor och symboler vid demonstrationer i Berlin. Det beslutade den högre förvaltningsdomstolen i Berlin. Berliner Zeitung skriver om detta.
”Efter ett klagomål fattade Oberverwaltungsgericht Berlin ett beslut i flaggkonflikten. Som myndigheterna meddelade på måndagen är ryska flaggor och symboler förbjudna från Victory Day-evenemangen. Varken Sankt Georgs flagga och band eller ryska flaggor eller Sovjetunionens flagga är tillåtna.
Domstolen motiverade sitt beslut ungefär så här: ”Polisens menar att symbolerna är olämpliga för att de kan uppfattas förmedla en vilja att använda våld mot bakgrund av det pågående anfallskriget mot Ukraina. De kan i alla fall i dagens sammanhang förstås som ett uttryck för sympati för krigföringen.”
Innan minneshögtiden vid andra världskrigets slut 1945 hade Verwaltungsgericht Berlin nyligen upphävt förbudet mot ryska flaggor och symboler. Polisen hade lämnat in ett klagomål till Oberverwaltungsgericht Berlin-Brandenburg (OVG) som nästa högre instans. Nu har Högsta förvaltningsdomstolen ändrat förvaltningsrättens beslut. Det är fortfarande tillåtet att visa ukrainska flaggor vid evenemang.”
Redaktören: Men det är fritt fram att fira Ukraina som hyllar de nazistiska kollaboratörer som kämpade tillsammans med de tyska nazisterna i Ukraina med nya statyer exempelvis. Ledande politiker: ”SD är ett allvarligt hot mot demokrati”. Men hur är det med Zelensky och Poroshenko?
Bra! Nu har vi ett precedensfall (prejudikat, ledande i liknande framtida fall); att för varje konflikt de amerikanska Förenta staterna beblandar sig i så måste alla amerikanska flaggor tas ned i svenska och europeiska samhället; från bilarnas Stars-and-Stripes (smaklösa?) doftgranar till amerikanska flaggeländet på typ DollarStore-butikerna.
Men man kan även förstå staden Berlins predikament: man vill inte att olika politiska och nationella grupper i Tyskland skall i kontrovers ställas emot varandra.
Polens regering gjorde häromåret det tydligt för Ukraina: vill landet inlämmas i unionen måste Ukraina göra sig av med all gammal fascistvurm och alla Bandera-statyer och platser uppkallade efter honom och andra UAN-figurer. Ibland kommer det ändå något litet klokt guldkorn från det stockkonservativa polska PiS-partiet!!
Tacksam källa på Polens beslut.
”Beslut” var det nog strikt inte; men Polen har ALLTID haft en mycket negativ syn på den ukrainska ultranationalismen från andra världskriget och UAN och andra gruppers angrepp på bl.a. polacker, partisaner, judar, ryssar, ukrainska statsföreträdare anses ju ofta av polackerna som nära nog folkmord. De ukrainska quislingarna var mycket mordiska.
Jag tror man helt enkelt får söka på internet. De polska uttalandena om och emot Bandera och dagens ukrainska ultranationalism är ofantligt många, och Banderakulten är avskydd i Polen. Säkert har Morawiecki lämnat något uttalande om dagens banderism.
@Johan de Naucler 9 maj, 2023 At 12:21
Det finns flera år gamla polska uttalande om Bandera & co
Kyiv-Warsaw relations depend on Ukraine’s stance toward UPA – Kaczynski (30.01.17)
https://www.unian.info/politics/1749537-kyiv-warsaw-relations-depend-on-ukraines-stance-toward-upa-kaczynski.html
Sejmen i Polen förbjöd ideologin Bandera och införde ansvar för att förneka Volyn-massakern
14:41, 26 januari 2018
Idag, den 26 januari, antog Polen ett lagförslag som förbjuder propaganda för den så kallade ”Bandera-ideologin”, vilket föreslogs av det högerorienterade politiska partiet Pavel Kukiz – Kukiz’15. Det rapporterar Do Rzeczy.
Lagförslaget antogs som en del av ändringar i lagen om institutet för riksminne.
”För” röstade majoriteten av suppleanterna – 279 av 414. Alla deputerade från PiS, Kukiz’15 och PSL röstade för projektet. Dokumentet fick också stöd av flera deputerade från oppositionen.
Den antagna lagen avser definitionen av brotten för ukrainska nationalister och ukrainska organisationer som samarbetade med Tredje riket, samt möjligheten att lansera, i enlighet med art. 55 i lagen ”On the Institute of National Remembrance”, brottmål mot personer som förnekar dessa brott.
För att förneka ”brotten i Bandera” ges böter eller fängelse i upp till tre år.
https://strana.news./news/120101-v-polshe-zapretili-propahandu-banderovskoj-ideolohii.html
UPPMÄRKSAMHET Sejmen har precis antagit vårt lagförslag som förbjuder främjande av banderism och undergräver brottet folkmord i Volhynien som begåtts av ukrainska nationalistiska enheter från OUN-UPA. Vi fick vårt! skicka vidare!
https://twitter.com/KUKIZ15/status/956837898707460097?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E956837898707460097%7Ctwgr%5E6295b2e4d7818d5f1a6093e335e7ec894080d171%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Ftheduran.com%2Fpoland-bans-bandera-ukrainian-nationalist-demand-poroshenko-condemn-their-nato-ally%2F
Tack M! Jag är övertygad att Du har helt rätt med ovanstående. Som jag minns det är dagens polska höger mycket negativt och hostilt inställd till all ukrainsk banderism och ultranationalism.
Tyskar och övriga EU länder passar på att hämnas för deras förlust i WW2. De alla, med undantag av Serbien och Grekland, stred på Nazityskland sida.
Jaså? Vad sägs om Storbritannien och Frankrike liksom Holland, Belgien som slogs mot nazisterna redan år 1939?
Sovjetunionen kämpade ju på Hitlers sida, som det grovt sägs, från 17 september 1939 under Molotov-Ribbentroppakten till midsommarhelgen 1941 (nästan två år!) innan Sovjetunionen -sent om sider- blev en medlem av den anti-nazistiska koalitionen. Dessutom skulle jag nog inte säga Serbien; utan snarast de jugoslaviska partisanerna och JKP. Marskalk Tito var kroat, marskalk Tempo var väl typ montenegrin eller möjligen makedonier. Även de italienska partisanerna och det Fria Frankrike slogs mot nazisterna innan Stalin ens tänkte tanken.
En hel del har ju nämnts om dessa förhållanden i skribenten Suvorovs ”Icebreaker”, huruvida de är sanna från GRU-perspektivet (där denne pseudonym arbetat), vet vi inte; d.v.s. om Stalin ville anfalla Tyskland först och sedan dela upp Europa. Det tillhör det kontrafaktiska.
Johan de N,
här får du lite ”nyttigt” om vad som fick Stalin att ingå pakten med Hitlertyskland. Ett intelligent drag.
Nedan är en kort text ur en lång presentation som gjordes för Stalin Society i London av Harpal Brar den 18 november 2018.
Andra världskriget startade långt innan Tyskland invaderade Polen 1939. Det började när Japan invaderade Kina 1937.
”Ett nytt imperialistiskt krig är redan inne på sitt andra år”, sa Stalin till delegaterna vid den 18:e partikongressen i mars 1939. ”Ett krig som fördes över ett enormt territorium som sträcker sig från Shanghai till Gibraltar och involverar över femhundra miljoner människor. Kartan över Europa, Afrika och Asien tvångsritas om. Hela efterkrigssystemet, den så kallade fredsregimen, har skakat i grunden.”
Det var en återupprepning av första världskriget – en förnyelse av kampen mellan de ledande imperialistiska makterna för att dela upp världen på nytt. Å ena sidan fanns de ”icke-aggressiva”, ”demokratiska” staterna i Storbritannien, Frankrike och USA, som försvarade status quo (från vilket de var de främsta förmånstagarna); på andra sidan fanns ett block av aggressorstater – det kejserliga Japan, Nazityskland och det fascistiska Italien – som försökte störta fredsuppgörelsen 1919. Stalin spårade början av denna interimperialistiska kamp till Japans invasion av Manchuriet 1931 och Italiens invasion av Abessinien i 1935.
Dessa händelser följdes av tyska och italienska militära interventioner i det spanska inbördeskriget 1936 och 1938 av Hitlers erövring av Österrike och Sudeterregionen i Tjeckoslovakien.
Tyskland hade lyckats i Spanien, Österrike och Sudeterna på grund av västmakternas politik om ”icke-intervention”. Detta var inte ett fall av passiv eftergift utan en aktiv politik för att uppmuntra tyskarna och japanerna att marschera mot Sovjetunionen. Så här skildrade Stalin, i sin rapport till den 18:e partikongressen, kortfattat den politiken:
”Politiken av icke-ingripande avslöjar en iver, en önskan, att inte hindra angriparna i deras skändliga arbete, att inte hindra Japan, säg, från att dra in sig i ett krig med Kina eller, ännu bättre, med Sovjetunionen; inte hindra Tyskland, säg, från att blanda sig i europeiska angelägenheter, från att dra in sig i ett krig med Sovjetunionen; att låta alla krigförande sjunka djupt i krigets myr, att i smyg uppmuntra dem i detta; att tillåta dem att försvaga och utmatta varandra; och sedan, när de har blivit tillräckligt svaga, att dyka upp på scenen med ny styrka, att framträda, naturligtvis, ”i fredens intresse” och att diktera villkoren för de svaga krigförandena.”
Stalin avslutade med den välkända varningen att Sovjetunionen inte skulle ”dras in i konflikter av krigshetsare som är vana vid att låta andra dra kastanjer ur elden åt dem”.
I strävan efter imperialistisk politik, och ignorera Sovjetunionen, samlades de ”demokratiska” och fascistiska makterna i München och slöt den ökända Münchenpakten, som överlämnade Tjeckoslovakien till Tyskland.
Sovjetunionen var upprörd över sitt uteslutning från München-förhandlingarna och fördömde avtalet som ett förräderi mot Tjeckoslovakien och de allmänna fredsintressena. Så här uttryckte den sovjetiske premiärministern Vjatsjeslav Molotov det i sitt tal till den högsta sovjeten i november 1938:
”De fascistiska och så kallade demokratiska makterna i Europa samlades i München, och segern över Tjeckoslovakien var fullbordad… De franska och engelska regeringarna offrade inte bara Tjeckoslovakien utan också sina egna intressen, för en överenskommelse med angriparnas skull. …
”Fackhandeln mellan de fascistiska regeringarna och regeringarna i de så kallade demokratiska länderna har, långt ifrån att minska risken för utbrottet av det andra imperialistiska kriget, tvärtom gett bränsle till lågorna. De aggressiva europeiska länderna har utarbetat framtidsplaner inte bara för att skära upp Europakartan igen, utan också för en ny delning av kolonier.” (Jane Degras (red), sovjetiska dokument om utrikespolitik Vol III, 1953)
I ett telegram daterat den 18 juli 1939 till Ivan Maisky och Yakov Suaritz, de sovjetiska ambassadörerna i Storbritannien respektive Frankrike, uttryckte Molotov sin ilska över de utdragna, tråkiga och frustrerande förhandlingarna med Storbritannien och Frankrike om ingåendet av en kollektiv säkerhetspakt i det följande villkor:
”Vi insisterar på att en militärpakt är en oskiljaktig del av en militär-politisk överenskommelse … och avvisar kategoriskt det anglo-franska förslaget att vi först ska enas om den ”politiska” delen av fördraget och först därefter övergå till frågan om en militär överenskommelse. Det ohederliga anglo-franska förslaget delar upp det som borde vara ett enda fördrag i två separata fördrag och motsäger vårt grundläggande förslag att ingå hela fördraget samtidigt, inklusive dess militära del, som faktiskt är den viktigaste och mest politiska delen av fördraget.
”Ni förstår att om det övergripande avtalet inte som en integrerad del inkluderar ett absolut konkret militärt avtal, kommer fördraget inte att vara något annat än en tom deklaration och detta är något vi inte kan acceptera. Bara skurkar och fuskare som förhandlarna på den anglo-franska sidan har visat sig vara hela tiden kunde låtsas att våra krav på att ingå ett politiskt och militärt avtal är något nytt i förhandlingarna… Det verkar som om ingenting kommer att bli av ändlösa förhandlingar. Då har de ingen annan än sig själva att skylla på.”
Efter att ha misstänkt Storbritanniens och Frankrikes ouppriktighet när det gällde att nå en överenskommelse med Sovjetunionen, och vidare misstänkte att deras mål var att på egen hand lägga in Sovjetunionen i ett krig med Tyskland, gick Stalin för den sovjetisk-tyska icke-angreppspakten. ”Vi föredrog överenskommelser med de så kallade demokratiska länderna och genomförde därför förhandlingar”, sa han till Kominterns ledare Georgi Dimitrov den 7 september 1939. ”Men engelsmännen och fransmännen ville ha oss som drängar utan kostnad.” (Dimitrovs dagbok 1933-1949, 2003)
Under samma samtal kastade Stalin ljus över en annan aspekt av beräkningen som fick honom att sluta pakten med Hitlertyskland:
”Ett krig pågår mellan två grupper av kapitalistiska länder … för omdelningen av världen, för dominansen av världen. Vi ser inget fel i att de har en bra hård kamp och försvagar varandra. Det skulle vara bra om ställningen för de rikaste kapitalistiska länderna (särskilt England) skakades i Tysklands händer.
”Hitler, utan att förstå det eller önska det, skakar och undergräver det kapitalistiska systemet. Vi kan manövrera, ställa den ena sidan mot den andra för att få dem att slåss med varandra så häftigt som möjligt. Icke-angreppspakten hjälper till en viss grad Tyskland. Nästa gång kommer vi att mana på andra sidan.”
https://thecommunists.org/2019/08/11/news/history/origins-world-war-two-ww2-britain-france-germany-nazi-ussr/
Sovjetunionen gjorde stora ansträngningar under 1930-talet på att ingå någon typ av militärpakt med Frankrike och Storbritannien mot Tyskland, som ju utnämnt Sovjet till huvudfiende. Detta avvisades. En lämplig non-aggressionspakt kunde ha förhindrat eller snabbt ha avkortat Andra världskriget. Läs ”Vitare kan tvätten inte bli” med Stefan Lindgren och Jan-Erik Gustafsson, Nej till EU.
Visst. Det förekom ett rikt diplomatiskt kattrakande överallt bland stormakterna denna tid. De flesta ville mota bort Hitler och hans odjur bort från sin egen riktning.
Som komplettering till din redogörelse, Carina Lundström, kan nämnas att Stalins tal 1939 om att kratsa kastanjerna ur elden, så har det påståtts ha varit startskottet för ett närmande till Tyskland och en invit till Berlin om samarbete. Den brittiske historikern Geoffrey Roberts har förtjänstfullt gjort rent hus med den teorin.
För det första är det meningslöst att skicka signaler till en motpart om man sedan inte följer upp med att undersöka hur det mottagits. I det här fallet fanns inga sovjetiska propåer till tyskarna, varken direkt eller indirekt, varken före eller efter Stalins tal.
För det andra så skedde det här vid en tidpunkt då de tysk-sovjetiska förbindelserna var på en mycket låg nivå efter annekteringen av Tjeckoslovakien.
För det tredje, om det här var en invit till tyskarna, så var det något som helt missades av de västerländska diplomaterna i Moskva. Den brittiske ambassadören i Moskva, Seeds, rapporterade till London att Stalins tal inte innehöll något nytt eller oväntat.
Johan de Naucler:
1. Sovjet kämpade INTE på Hitlers sida. Det är historieförfalskning! Det var en nonaggressionspakt som ingicks först efter det att möjligheterna till en överenskommelse med västmakterna helt runnit ut i sanden. Den 4 augusti 1939 rapporterade den tyske ambassadören i Moskva, Schulenburg, till Berlin att det var hans övertygelse att Sovjet var beslutet att göra upp med västmakterna om man fick igenom sina krav. Polen uppgav två veckor senare att man under inga omständigheter ville ingå något avtal med Sovjet. Då föll de sovjetiska förhoppningarna slutgiltigt ihop. Trots det så var man beredd att ge Polen militär hjälp mot Tyskland ända fram till några dagar efter krigsutbrottet den 1 september 1939. Sex dagar senare berättade Stalin för Komintern-chefen Dimitrov att man hade föredragit ett avtal med västmakterna, men att deras beteende omintetgjorde den möjligheten.
2. Jo, vi vet visst att Suvorovs kommer med rena fantasier. Flera västerländska historiker, som du i vanliga fall har så höga tankar om, har dömt ut den här figuren. Det gäller inte minst påståendet att Sovjet var i färd med att anfalla Tyskland och att Hitler förekom dem med bara några dagar. I mitten av 1990-talet publicerades de sovjetiska gränsdistriktens krigsplaner. De var samtliga av defensiv karaktär och undertecknade i maj 1941. Ivanov-flygplanen som Suvorov pratar om skulle användas i kriget hade inte ens kommit i produktion och de befanns vara oanvändbara.
Vid andra världskrigets utbrott styrdes Grekland av en diktator, Ioannis Metaxas. Grekland attackerades av Italien (1940).
Medan det grekisk-italienska kriget pågick var Grekland också under tysk attack både från jugoslaviskt territorium (nazisterna hade precis ockuperat Jugoslavien) och från Bulgarien (Bulgarien var en allierad till Tyskland). Tyskarna började, efter att ha böjt det modiga grekiska motståndet, röra sig mot Aten, medan de grekiska trupperna i Albanien skingrades. Sedan undertecknade generallöjtnant Tsolakoglou, på eget initiativ, en kapitulation och den 27 april 1941-44 blev Grekland ockuperat av Tyskland.
Striderna i landet förlängdes efter världskrigets slut då ett inbördeskrig utbröt mellan kungamakten och kommunistrebeller. Rebellerna besegrades 1949 efter betydande hjälp från Storbritannien och USA.
De burde vel ha tillatt Hitlers Hakekorsflagg også da, vel. det ville vel ha vært følgeriktig EU-logikk?
Den är redan förbjuden i alla tyska delstater.
Alltid kan nazisterna i EU och Tyskland lura någon. Dom lagarna kan dom lätt ändra. Det jag hoppas på är Ryssland av nazifiserar resten av Europa. När dom är klara med Ukrania.
Rolf Löfling Eskilstuna.
Tarrou trodde att pesten både skulle förändra och icke förändra staden,
att våra medborgares högsta önskan självfallet var och skulle förbli att låtsas som om ingenting vore förändrat och att sålunda på sätt och vis ingenting skulle förändras men att man
å andra sidan med bästa vilja i världen inte kan glömma allt, och pesten skulle lämna spår efter sig, i varje fall i människornas hjärtan.
Albert Camus,
Pesten 1947
© Sergey Bobylev/TASS
WASHINGTON, 8 maj. /TASS/. USA har använt hotet om att återkalla pass för att hindra amerikanska veteraner från andra världskriget från att resa till Moskva för en parad på Victory Day, sade Rysslands ambassadör i USA Anatoly Antonov på måndagen.
”För andra året i rad har ansträngningar från den amerikanska administrationen stört en resa för amerikanska deltagare i andra världskriget till Victory Day-paraden. Krigsveteraner utsattes för en aldrig tidigare skådad press. De hotades till och med med återkallelse av deras pass, för att inte kunna flyga till Ryssland och delta i firandet av 78-årsdagen av den stora segern”, sa han i ett uttalande.
”Amerikanska veteraner har väntat så länge på en resa till Moskva. De hoppades få se Röda torget och omfamna sina vapenbröder. De inser att det kommer att bli ännu svårare att göra det nästa år. USA hindrade i huvudsak veteranernas dröm från att gå i uppfyllelse och hindrar veteranerna från en annan famn, nu i centrala Moskva, säger Antonov.
Han sa att flytten är ”förolämpande inte bara mot veteraner som kämpade mot nazismen, utan mot alla dem som minns den heliga bedriften.”
”Vi vill att amerikanska krigsveteraner ska veta att Ryssland är stolta över deras bidrag till den gemensamma segern. USA:s fientliga politik kommer inte att undergräva andan i andra världskrigets kampkamratskap. Vi anser att det är vår plikt att skydda sanningen om hjältarna”, sa ambassadören.
https://tass.com/russias-foreign-policy/1614899
Förlåt dem deras dödssynder, för de förstår inte vad de håller på med!
Redaktörens kommentar och ?
Hur är det med President Zelenskyj?
President Zelenskyj är inte nazist han är jude.
Jag tycker att det är fel att förbjuda ryska flaggor, särskilt som delrepubliken Ryssland inom Sovjetunionen gjorde en avgörande insats för att befria Tyskland från nazismen – stor tacksamhet vore inte fel.
Zelensyk må vara jude, men han för en mycket nazisttolerant politik.
Han har inget val. Misstänks det. Går vilken regering i Ukraina som helst idag mot de ukrainska ultranationalisterna kan det bli allt mellan väpnat inbördeskrig även i västra Ukraina och kring Kiev, eller någon slags kupp.
Man bör också tillägga att de ukrainska ultranationalisterna också är mycket anti-europeiska och vill inte ha medlemskap i Europeiska unionen eller kännas vid ”europeiska värderingar”. Såväl Porosjenko som Zelenskyj har en svår balansgång. Framför allt framför sig. Om kriget med Ryska federationen tar slut med fred och fördrag m.m., så har den ukrainska staten den stora inrikespolitiska bördan framför sig: att antingen krossa de ukrainska högerreaktionära ultranationalisterna eller helt enkelt kuppas bort av dem; deras vålds-, hat- och vapenkapital är mycket stort och denna politiska grupp är förmodligen den absolut farligaste och potentiellt våldsammaste som existerar i hela Europa i vår tid, ungefär som det på 1970-talet långt mindre men farligt våldsamma kroatiska Ustasja.
Den ukrainska ultranationalismen kan mycket väl utvecklas till en fullt utrustad och välbeväpnad terroristgrupp mitt i Europa efter det rysk-ukrainska kriget, oavsett vilket territorium de gömmer sig på och hamnar i. Länge odlades deras tankar och extremism i exil i Kanada(!), så vi får väl se, och bäva.
Men vilken framtida makt som helst i Kiev måste dra fram de långa knivarna en mörk natt och göra upp med banderisterna. Zelenskyj kan inte göra det under pågående krig, eller om dessa grupper helt tar över makten i landet och inför diktatur. Allt är möjligt. De är extremister och politiskt mycket farliga: i FRAMTIDEN!
Har USA och andra allierade och stöttepelare för statskuppen i februari 2014 och mycket inflytelserika efteråt gjort något för att stödja eventuella försök av Poroshenko och Zelensky att motverka nynazism och högerextremism?
Visst kommer ”västvärldens” ibland helt onyanserade och enögda syn (frivillig blindhet?) kring agerandet kring sitt eget agerande respektive passivitet att MÅSTA diskuteras vidare i en post-krigsepok. Det kan nog bli smärtsamt, om inte delvis genant naivt. ”Väst” har haft att välja mellan ett amerikanskt-ukrainskt-kupp-ideologi eller med kritik ansetts ”gått Putins ärenden”.
Till och med den i Sverige så goda mediet Expo som granskat den ukrainska ultranationalismen, så uttryckte dess chefredaktör att kritiken inte fick bli så stark från Expos sida att den blev ”prorysk”.
Och då har ju någonting politiskt-intellektuellt havererat. Rejält.
Befria! Nu får du, och dina kommunistkompisar ta och ge er, i er enögda sympati för Sovjetunionen. Minst en miljon tyska kvinnor blev våldtagna när Sovjetunionen intog Tyskland, som därefter ockuperade en stor del av landet, och andra delar av centrala och östra Europa. Det imperialistiska Sovjet anföll flera länder efter dess anfall mot Polen. Rumänien, Finland och de baltiska staterna fick smaka på den kommunistiska “värmen” och ”människokärleken”. Det är helt i sin ordning att attackera fascistisk imperialism, men lite objektivitet borde vara på sin plats. Detsamma gäller för dem som sympatiserar med det liberala väst. Vid tiden för andra världskriget så var alla ledande liberala stormakter i väst imperialistiska, även USA.
Jag noterar bara att Sovjetunionen var den absoluta huvudkraften i besegrandet av nazismen, med t.ex. 70 gånger flera döda påg kriget är USA. Våldtäkter förekom både av soldater från Sovjetunionen och från Väst, fast västmedia tiger om det senare. I Polen, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien, Albanien bl.a. fanns starka kommunistpartier som lett motståndsrörelser mot nazismen, liksom i även Frankrike, Italien och Grekland. Vid Jalta-överenskommelsen i början av 1945 kom Churchill, Roosevelt och Stalin överens om inflytelseområden i Europa. Instämmer i din skrivning ”Vid tiden för andra världskriget så var alla ledande liberala stormakter i väst imperialistiska, även USA.” I varierande utsträckning. Nu mycket mer. (Har färdigskriven ny artikel om imperialism).
Zelenskijs judiska påbrå hör inte hit. Han har själv tonat ner detta kraftigt. Sen är det ett faktum att flera judar stred för Hitler under kriget plus inte minst att de tyska sionisterna på alla sätt saboterade sanktionspolitiken mot Tyskland för dess judepolitik.
I Centraleuropa är nog allt judiskt alltid aktuellt – på ont och gott.
Men vilka i all världen var de ”tyska sionisterna” ?!?
Tyska sionisterna = Tysklands Sionistiska Federation.
OK! Bakgrund? Var de medlöpare?
Beror på hur man ska definiera medlöpare. Den ledande nazistiske ideologen Alfred Rosenberg ansåg att ”sionismen måste stödjas kraftfullt så att ett visst antal tyska judar årligen transporteras till Palestina eller åtminstone fås att lämna landet”. Den linjen stöddes av Hitler så sent som 1938.
Sionisterna fick obehindrat ge ut och sprida tidningar och böcker bland judarna i Tyskland vid en tid då andra judiska, demokratiska och antifascistiska organisationer krossades av nazisterna.
1933 motsatte sig Tysklands Sionistiska Federation en ekonomisk bojkott Tyskland såsom ”osionistisk, eftersom sionisterna inte ville slåss, utan övertala och bygga.” Därefter arbetade man aktivt med att upphäva handelsbojkotten mot Tyskland.
Det finns många fler exempel på samarbetet mellan nazisterna och sionisterna.
Till @Eva lund: Hans ”judiska påbrå” är ingen garanti mot rasism. Historiskt har det funnits många som honom som lierade sig med rasister/nazister. Dagens apartheid regim i israel är en fullfjädrad rasistisk regim. Eftersom Palestinier är semiter så är apartheid regimen israel en fullfjädrar antisemitisk enhet likaså.
Hitlers mor var väl judinna?.. Alltså var även han jude eller halvjude.
Vet inte Klara Hitler Hon var aktiv katolik.
Nästan alla om inte alla finansiärer till nazisterna under 2a vkr var judar av olika rang.
Har du källor för detta påstående?
Vi har fått veta att det är USA som ligger bakom detta flaggförbud. USA har även hotat amerikanska veteraner med att dra in deras pass om dom reser till Moskva för att deltaga i paraden och träffar ryska veteraner. USA använder alltmer rättsväsendena för att driva sin politik, rättsfallen mot Trump är ett annat exempel. Vi ser fenomenet även i Sverige med ändringar i grundlagen, uppenbarligen på USAs order, med avsikt att stoppa kritik mot USAs krigsförberedelser och krigsbrott. NATO. USAs desperation att kontrollera världen blir allt smutsigare. Till och med seniora USA kommentatorer menar att USA blir allt mer isolerad, som USAs tidigasre Treasury Secretary Larry Summers.
—Top economist frets that US is getting ‘lonely’
https://www.rt.com/news/574769-larry-summers-sees-us-losing-influence/
https://www.rt.com/russia/575987-victory-day-veterans-threat/
Inget land har i princip rätt att dra in en egen medborgares medborgarskap och därmed pass, om de inte har annat(lands) äldre medborgarskap och rätt till pass i det landet.
Däremot har väl Washington bett alla sina medborgare att lämna Ryska federationen på grund av kriget och riskerna i regionen.
Alla gånger jag varit den 9 maj i Sovjetunionen och Ryssland har det alltid funnits bl.a. amerikanska, brittiska och franska veteraner på plats. Det fanns ett gemensamt franskt-sovjetiskt flygregemente, Skvadronen 2/30, det s.k. Normandie-Niemen (efter den sovjetiska floden Nemen (Njamunas på litauiska).
Wow historie förfalskningar och att underminera ryska avgörande vinsterna under ww2 verkar fått fäste på allvar. Ytterligare en vidrig kampanj av Washington och sin hund EU, som tog fart igen förra året med Ukraina krisen. Man har inga skruvar kvar av dessa Usa ledda Nato EU kvar ju. Ändrar historiska händelser, namnger och förfalskar på mest vidriga sätt. Alltså det finns verkligen INGET man inte ger sej på när gäller Ryssland. Detta var EJ 1800talet. Det har EJ gått 80år sedan ens. Det finns hur mycket dokumentation som helst ju till Rysslands fördel, som var det HELT avgörande som fick Hitler och Nazityskland på fall på ALLA sätt. Vafan är detta. Usa EU är ju ärligt talat vidriga. De EJ värt ens att fortsätta detta ämne. Hitler begick största misstaget att ge sej på Sovjet Ryssland, när denne klantarslet redan hade halva Europa under sej utan minsta problem. Britterna var ju chanslösa och svaga,medans Usa hade händerna fullt upp med japanerna under dom åren. Kortfattat nu, Sovjetunionen fick Nazityskland på fall på ALLA sätt tvärs igenom. Hade Hitler EJ gett sej på Sovjet hade han även klarat sej
J.A. – historia och historieskrivning har i princip alltid varit politiserat och mycket känsligt, och framför allt i en tid av ett brutalt och lika internationellt illegalt ryskt anfallskrig som är det största och intensivaste vi upplevt sedan just andra världskriget.
Ärligt talat tror jag att dagens tyska beslut om stopp för kontroversiella flaggor och symboler i bl.a. Berlin (de har varit helt tillåtna alla andra tidigare år) är en ren ordnings- och säkerhetsfråga för staden Berlin. De är ju inte förbjudna för alltid, utan i en skarpt polemiserad tid där man inte vill ha upplopp och kaos mellan grupper i t.ex. Berlin.
Tyskland har ju kvar alla sina tysk-sovjetiska segermonument (av skulptören Jevgenij Vutjetititj, på t.ex. engelska: se Vuchetich) med Röda Armé-soldaten med det sänkta svärdet med ett barn i famnen vårdas ömt och är populärt i Tyskland.
I Ukraina och Polen hade det varit rivit och fördömt för (många?) år sedan.