Så tystades kritiken mot USA!

29
2245
Kajsa Ekis Ekman

Denna tänkvärda artikel av Kajsa Ekis Ekman publicerades i söndags morse i Aftonbladet. Jag återger artikeln, men har bytt ut fotot av tillståndsskäl.  Kajsa Ekis har tidigare givit mig tillstånd att återpublicera hennes artiklar.


Så tystades kritiken mot USA

Antiimperialism har blivit tabu i svensk politik och debatt

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ann Linde Foto Kristian Pohl Regeringskansliet.
Numera är USA:s linje även Sveriges linje, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Året var 2003 och hela Sverige gick ut på gatorna för att protestera mot invasionen av Irak. Dagens Nyheters ledarsida uppmanade sina läsare att gå med i demonstrationerna och TT publicerade tid och plats på samtliga orter i Sverige där protester skulle hållas. Alla partier utom Moderaterna var emot invasionen. I Umeå höll centerledaren Maud Olofsson tal emot kriget tillsammans med Sara Lidman. Att Saddam Hussein var en diktator och mördare var alla överens om, men lika överens var man om att krig och bomber inte skapar demokrati.

Muammar al-Gaddafi

Åtta år senare, 2011, hade vinden vänt. Det var då Libyen som skulle invaderas och samtliga riksdagspartier, utom SD, stödde nu invasionen. Sverige skickade tio flygplan och 130 soldater och medverkade, trots att vi inte var med i Nato, till att störta Khadaffi. Den enda lilla demonstration som hölls samlade ett tjugotal äldre invandrare och kommunister. Kritiken mot krig hade nu tystnat. Den 11 april 2011 var samtliga artiklar som publicerades i svenska medier positiva till insatsen, med argument som frihet och demokrati. Plötsligt räckte det med att förklara att Khadaffi var en diktator för att rättfärdiga en invasion – trots att han inte på långa vägar varit lika brutal som Saddam Hussein.

Både Irak och Libyen förföll i kaos som resultat av invasionerna, och Libyen har än i dag inte någon fungerande stat. Slavhandlare och miliser har etablerat sig och kriget pågår fortfarande. Men ingen diskussion hörs i Sverige om vårt ansvar. Sverige har nämligen gjort helt om vad gäller utrikespolitik.

Så gott som hela landet – regeringen, medierna, oppositionen – följer numera USA:s linje till punkt och pricka. Säger USA:s president att Venezuelas president heter Juan Guaidó, tar det två dagar tills vår utrikesminister säger samma sak. Säger USA:s president att kuppen i Bolivia inte var någon statskupp, ja då säger vår utrikesminister samma sak.

Det spelar ingen roll om presidenten heter Trump eller Obama – hans linje är vår linje. (Omvänt sker dock aldrig – att vår utrikesminister gör en analys som USA sedan anammar.) Nato övar öppet på svensk mark med få protester förutom från de samer och bofasta som måste ­flytta på sig, och Israel övningskör stridsflygplan och drönare i Norrbotten. Gripenplanen, ledningssystemen, kommunikationssystemen är i dag helt anpassade till Nato.

Vår utrikesminister Ann Linde har aldrig haft en ståndpunkt i internationella frågor som skiljer sig från USA:s

Än mer anmärkningsvärt är att vårt land inte har någon verklig opposition i utrikespolitiska frågor. Vänsterpartiet har ofta samma linje som högern, och den nya vänsterledaren Nooshi Dadgostar säger sig föredra Trump framför Venezuelas ledare Maduro, då ”Donald Trump är ändå demokratiskt vald”. (I själva verket förhåller det sig tvärtom – Maduro fick flest röster i presidentvalet till skillnad från Trump.) Vänsterpartiet har lagt ner den bastion som brukade stå för de antiimperialistiska analyserna, freds- och solidaritetsutskottet, efter att ha uteslutit fredsaktivisterna Agneta Norberg och Eva Björklund utan förklaring. Samma gäller för vänsterpressen, som med några få undantag driver samma linje som regeringen.

President Maduro

Och den antiimperialism som fanns hos liberalerna med Gunnar Helén och hos socialdemokraterna med Pierre Schori är nu borta. Vår utrikesminister Ann Linde har aldrig haft en ståndpunkt i internationella frågor som skiljer sig från USA:s. Även Sveriges biståndspolitik gjorde en radikal gir med Reinfeldt: då det tidigare handlade om att hjälpa befrielserörelser, skapa välfärd och bygga sjukhus, är det nu svenska företag som ska gynnas av biståndet. Ett klassiskt exempel är textilfabriken i Etiopien som Sverige finansierar åt H&M, eller yrkesutbildningen för Volvoarbetare i samma land.

Sverige har alltmer kommit att se småstater som det största hotet mot freden och stormakterna som fredsbevarande. Det enda analysverktyget heter nu demokrati kontra diktatur, och diktatur definieras som de som hotar USA:s intressen. Saudiarabien är vår vän och vår största exportmarknad i Mellanöstern – att de styckar journalister, bombar sönder Jemen och inte låter kvinnor ha mänskliga rättigheter spelar ingen roll. Om diktaturer som är USA-vänliga är det tyst i svensk press – vem har hört några protester mot att Paul Biya har styrt Kamerun i 38 år med järnhand? Vem vet ens vem han är?

Sverige har alltid i smyg varit en Nato-allierad. Som Mikael Holmström visar i sin bok ”Den dolda alliansen” har Sverige utåt talat om neutralitet, samtidigt som USA sedan 50-talet uttryckt sin belåtenhet med att Sverige är ”neutral on our side”. Skillnaden är att nu talas allt mindre om neutralitet, allt fler politiker kräver öppet att vi går med i Nato, och solidariteten med resten av världen tycks ha försvunnit. Hela borgerligheten, inklusive SD, är nu för ett Nato-medlemskap.

Antiimperialisterna har glömt antirasismen, och antirasisterna har glömt antiimperialismen

Att makthavarna allierar sig med USA är en sak – men vad hände med den folkliga oppositionen?

En förklaring till att protesterna uteblivit är att antirasismen och antiimperialismen tycks ha gått skilda vägar. Den kamp som förut var en och samma har delats i två, med mycket olyckliga resultat.  Antiimperialisterna har glömt antirasismen, och antirasisterna har glömt antiimperialismen. Äldre invandrare demonstrerar mot Nato och deras barn mot nazisterna.

I de grupper som under årtionden gjort motstånd mot krig, återfinns nu ibland rent nationalistiska åsikter. Och bland den yngre generationens antirasister finns inte alltid medvetandet om de materiella krafter som skapar rasism, vilket gör att man tenderar att hänfalla till en liberalindividualistisk retorik.

I själva verket är antirasism och antiimperialism två nödvändiga sidor av samma mynt. Om man protesterar mot krig men ser ner på människor som flyr från dem, eller till och med vill att de ska åka hem, är ens kamp osolidarisk. Om man enbart vill hjälpa flyktingar utan att fråga vad det är för krig som gör att de måste fly, är ens kamp i själva verket välgörenhet.

Det är alltså fullt möjligt att vara emot regimen i Iran och ändå inte vilja att USA bombar landet till stenåldern

Antiimperialism går inte ut på att tycka att alla ledare i länder som hotas av invasion är bra ledare. Det handlar inte om att ”hylla” – ett ord som högern alltid tillskriver vänstern när den inte vill störta någon – utan om att även se det större, geopolitiska perspektivet. Det är alltså fullt möjligt att vara emot regimen i Iran och ändå inte vilja att USA bombar landet till stenåldern. Antiimperialism utgår från en analys där man inser att förevändningarna för krig inte är desamma som de verkliga orsakerna till dem.

Imperialism är, som Andreas Malm skrivit i sin fantastiska bok ”När kapitalet tar till vapen”, inte detsamma som orättvis handel eller utsugning. Imperialism är när våld tas till för att garantera utsugningen. IMF är inte imperialism – det är kapitalism. Imperialism är när IMF inte lyckas nå sina mål och Nato går in. Det kan göras för att få tillgång till olja, för att bli av med en USA-fientlig ledare, för att bryta upp lokala allianser och handelsblock. Kina är exempelvis inte imperialistiskt även om det utvidgar sin makt i Afrika och Asien, eftersom det inte sker med krig.

Det är imperialismen som gör att människor måste fly sina länder. Det är imperialismen som gör att världen fortsätter att vara en orättvis plats där de utsugna länderna producerar värde åt ett fåtal rika nationer – eftersom det land som säger emot kommer att isoleras och invaderas. Det är imperialismen som gör att Jemen svälter och Palestina ockuperas. Det är också imperialismen som säkrar välstånd åt länder som Sverige – och uppenbarligen har vi blivit bekväma med det.


Kommentar:

En mycket bra artikel. Jag tar mig friheten att påminna om att Andreas Malms bok är från 2005. Ulf Karlströms och min bok ”USA som världspolis” från i våras om ”USA-imperialismen” är från 2020 och faktiskt mer allsidig.och ger en aktuell bild.

Man kan tillägga en hel del, men jag inskränker mig att nämna att Sverige är ett litet men hungrigt imperialistiskt land. Det är en orsak till vår uppslutning bakom USA och dess imperialism.

Visste Du att:

    • Åren 1980 – 2008 55-dubblades Sveriges direktinvesteringar i utlandet.
    • Svenska storföretags dotterbolag utomlands står för 2/3 av företagens omsättning.
    • År 2015 fanns 3000 svenska koncerner med dotterbolag utomlands. Totalt 2 miljoner anställda, varav 1,4 miljoner utomlands. Total omsättning år 2015 var 5 000 miljoner SEK, varav 60 % utomlands.
    • Svenska kapitalisternas tillgångar utomlands utgör 75 % av BNP jämfört med 55 % för Storbritannien och 50 % i Frankrike.

Föredrag: Läget i världen – Forum om den svenska imperialismen.

 

Föregående artikelFyra skäl att säga nej till EU. Vad tycks om detta?
Nästa artikelHur brittiska myndigheter kringgår fördraget mot tortyr – Avslöjanden från Assanges utlämningsförhandling
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

29 KOMMENTARER

  1. Är det inte samma bombvänster Anders Malm? han var jo en av de mest högljudda påhejare för att Sverige skulle delta i Natos kriminella förstörelse av Libyen! Och denne lovordas av Kajsa Ekis Ekman! Milda makter. Samme bombvänster Anders Malm propagerade ivrigt på Aftonbladets debatt sida för att Jassa-fram “demokrati” med hjälp av Jas Gripen flygplan. och denne lovordas av Kajsa Ekis Ekman! Samme “the empty headed revolutionary” och trotskyist/syndikalist Anders Malm hyllade CIAs ”arabiska våren”, med påståenden som ”den arabiska revolutionen ett nytt fönster i historien. Den återuppfinner tanken på att samhällssystem kan raseras och ersättas med något fundamentalt annorlunda”. Och denne lovordas av Kajsa Ekis. Det tragikomiska är att det är bombvänstern som är vänsterns största problem. Gamle Kalles ord ”första gång som tragedi, den andra gång som en fars” gör sig påminda …

    • Den här personen heter Andreas Malm, inte Anders. Är det verkligen samma person? Det låter mer än märkligt att Andreas Malm skulle ha stött angreppet på Libyen.
      Oavsett vem herr Malm är så var Ekis artikel ovanligt bra och det hon tar upp är ju just sådana företeelser som USA:s och NATO:s angrepp på Libyen.

    • @ Bombvänstern guru hyllas
      Malm kan ev. ha varit vilseledd av fulmedia, precis som jag tror att Ekis är det vad gäller ordet ”nationalism” som här används genom argumentationsfelet associationsskuld med ”nazismen”, men ”nationalism” är ett mångfacetterat begrepp som även innefattar ”vänsternationalism”, medan nazismen var ”etnonationell”.

      Den demokratiska revolutionen mot plutokratin måste ALLTID vara nationell, t.o.m. lokal, eftersom det är där den sker, om än inte i samma mening som bourgeoisiens etnonationalism, som bourgeoisien i kaviarvänstern och kaviarhögern har skapat genom massinvandring, ökad ojämlikhet och segregering, samt har profiterat på, genom den konservativt lagda arbetarklassens flykt till etnonationalistiska partier och genom en asylbaronsindustri som har ökat utsläppen.

      Vänsterns revolution måste vara både demokratisk och vänsternationell, så jag ser fram emot vänsterskribenters alster om vänsternationalism utan argumentationsfel.

      Det går f.ö. inte att e-posta Ekis via Aftonbladet, men jag inbjuder henne och andra intresserade till en diskussion om vetenskap moral och vänsternationalism, över det öppna fria Jitsi, d.v.s. en liknande diskussion som jag hade med kapitalistiska etnonationalister, men en diskussion som jag tror både skulle kunna intressera och gynna hela vänstern.

      Är du globalistvänster eller vänsternationell och inte är för feg för att diskutera öppet så kontakta gärna Vetenskapliga partiet!

        • Oj, ja där rök det ur öronen på honom. Hans totala felanalys liknar den som Jonas Sjöstedt gjorde med flygförbudszonerna över Syrien. Som Martin Gustavsson skrev, så lät han sig troligen luras av fulmedia. Undrar vad han anser om sin position idag?

          Han kan ju i och för sig ha skrivit en bra bok ändå, jag vet inte , har faktiskt aldrig hört talas om honom förrän nu. MEN, bortsett då kanske för den referensen så är Ekis artikel fortfarande lika bra.

          Det skulle vara intressant att höra hennes egen åsikt i frågan, om hon, vilket hon borde, läser den här bloggen.

        • När jag läste Andreas Malms debattinlägg mådde jag faktiskt dåligt, han står för allt som skrämmer mig. Han är den som stått på barrikaderna för att man skall bomba bl.a Libyen och Syrien, och ropar på mer bomber och mer bombplan (skicka JAS till Libyen är hans motto) räcker inte det så bomba ännu mera tills landet ligger i ruiner. De som inte vill bomba är bara rädda för islamister enligt Malm. I hans debatt artikel kan man läsa följande:
          ”Om vi i stället för med ryggmärgen väljer att tänka med huvudet måste vi till att börja med erkänna att impulsen till denna intervention inte kommer från Pentagons strateger eller amerikanska oljebolag”
          Han frikänner Pentagon, det är mer än vad Tulsi Gabbard, Wesley Clark och Richard Black gör. Man väljer vem man tror på och jag väljer de tre ovanstående med erfarenhet av USA:s krigsindustri, än en krigshetsande författare med namn Andreas Malm. Den som tror på Andreas Malm kan vidga sina vyer och lyssna på Richard Black, utbildat på krigshögskolan i USA, deltagit i krig och dessutom arbetat flera år som jugofficer på Pentagon, när han berättar om hur pentagon planerade kriget mot bl.a. Libyen och Syrien, även Wesley Clark har berättat om detta i intervjuer.
          https://www.youtube.com/watch?v=0FNtEWfay_8&t=2434s

  2. Håller med om att artikeln är uppfriskande men mellan raderna tycker jag mig se ett antal tabun som inte berörs. Ett stänk av von oben -mentalitet hänger kvar och då blir det fraser av orden fastän det just är bortom fraserna man borde komma.

    Många länder nämns vid namn men jag saknar två, Ryssland och Kina. Bristen på konkreti är ett sätt att ta sig ur knipan. För nämner man dessa två, får man genast en stämpel i pannan. Putinist, vem vill kallas det ?
    Men det blir slentrianmässigt att tala om imperialism och kapitalism, då bortser man från den verkliga världens komplexitet och utvecklingens trender. Det finns bara ett imperium och det är USA, med 800 militärbaser för att säkerställa dess fortbestånd. Och det finns inga vattentäta skott mellan imperialism och kapitalism. Imperiets tentakler omfattar hela globen undantaget just de länder som inte får nämnas, Kina och Ryssland och några mindre därtill. Sverige är en vasall i imperiet och inga snedsteg tillåts, därav följsamheten i politiken.

    Ekman är på vissa punkter politiskt korrekt på ett sätt som skulle få George Soros att nicka instämmande. Jag tänker på flyktingar och invandring. Detta är en blind fläck för folk som uppfattar sig som progressiva. Den bespottade ungerske presidenten Viktor Orban publicerade nyligen ett öppet ställningstagande gällande Soros. Jag har inte sett någon ”progressiv” berömma Orban för hans korrekta bedömning av sin f.d. landsman. Så länge man faller för sorosianernas locktoner hittar man ingen väg framåt. Orban kan vara konservativ på ett sätt som känns främmande men vad gäller kritiken av oligarkernas globalism träffar han rätt. Undra på att han blivit måltavla för Bryssel.

    Flyktingar och invandring har blivit ett aktivt redskap för globalisterna. Genom att stämpla dem som motsätter sig följderna av interventionspolitiken och IMF:s åtstramningspolitik som ytterhöger, nationalister eller fascister rentav – skapar man mer utrymme för globalisterna att fortsätta på den destruktiva linjen. Det blir ett allas krig mot alla, ”Kaosets imperium” enligt Pepe Escobars träffande beskrivning, exakt vad USA önskar.
    Syrien är det senaste ock klassiska exemplet. Knappt hade kriget för att rasera Syrien kommit igång när gigantiska tältbyar slogs upp i Turkiet. Målet var att sänka den syriska staten genom att tömma landet på dess befolkning. Det var planerat lång tid i förväg. Och nu vill EU hindra att syrierna återvänder hem igen genom att utfärda sanktioner som försvårar återuppbyggnaden. Flyktingarna har tagits gisslan av EU men för ”progressiva” är detta onämnbart eftersom man riskerar att placeras i samma fålla som nyhögern.

    • Jan
      Ekman nämner visst Kina, men hon fokuserar på att antirasismen och antiimperialismen har gått åt olika håll. När man ser hur identitetspolitiken används av diverse nyliberaler idag så förefaller det vara en riktig bedömning.

      Jag kan inte förstå hur du kan kalla det ”politiskt korrekt på ett sätt som skulle få George Soros att nicka instämmande” när hon säger att ”antirasism och antiimperialism är två nödvändiga sidor av samma mynt” Soros och hans globalistvänner lär ju sky ett sådant uttalande som pesten.
      Hon har ju istället alldeles rätt när hon försöker få antirasisterna att även gå emot imperialismen.
      Du kan väl ändå inte ha missat att kampen mot imperialismen är huvudfrågan i artikeln.

      Överheten har tagit till sig antirasismen och använder den som ett slags kamouflage för att suga upp vänsterströmningar och göra dom ofarliga. Ekman avslöjar detta och går här på direkt kollisionskurs mot överhetens bedrägeri. Kampen mot imperialismen och krigen är en av dagens absolut viktigaste politiska frågor och Ekman är den enda jag sett på mycket länge som får chansen att ta upp detta i överhetens egna media. Artikeln är visserligen undangömd och felaktigt kategoriserad som en kulturartikel, men den når sannolikt ändå ganska många läsare.

  3. Socialism har ingen ensamrätt till ”politisk vänster”.
    De som fortfarande försöker påvisa det blir numera mest pinsamma då de inte längre får till någon logik i sitt resonemang.
    Socialism och liberalism äger politisk vänster tillsammans.
    Som ett samarbete vilket hela den (folkliga) liberala demokratin vilar på.
    Sverige är ett minst lika liberalt land som USA.
    Den enda skillnaden är att i Sverige finns en stark tradition till socialism sedan något hundratal år tillbaka.
    Någon sådan tradition existerar inte i USA. Därför där var kapitalägarna snabba och kväsa den framväxande arbetarrörelsen och socialismen i det förra århundradets början.
    Istället drog avantgardisterna till det mer instabila Ryssland där de lyckades genomföra en revolution eller statskupp varom det kan diskuteras.

    Själv börjar jag förstå Sveriges politik är väldigt svår att ändra på och det gäller både åt vänster och åt höger.
    Marginella skillnader kan åstadkommas, om inte annat för att ge sken av demokrati.
    Men utöver det sätter borgerligheten tvärstopp.
    Här, likväl som i USA för hundra år sedan.

    De fyra (konservativa) åren med Donald Trump som president i USA måste av samma orsaker betraktas som ett misslyckande.
    För där hände något som den liberala demokratin inte kan tillåta.
    Orsaken den gången var givetvis den problematiska presidentkandidaten för det Demokratiska partiet.
    Men med Joe Biden är ordningen tillbaka hos världens ledande nation för den liberala demokratin.
    Främst västvärldens regeringar tror jag känner sig nöjda.
    Inte alla, men nästan alla.
    Nu är det upp till västvärldens socialister att försöka ”knuffa” den liberala demokratin åt det socialistiska hållet. Kanske de lyckas något, eller inte alls. Det beror på de rådande omständigheterna.
    Det enda jag vet är att socialisterna kommer göra vad de kan.
    Inklusive lite invärtes dispyter som de alltid haft.
    Jag tror inte den här sidan Global Politics kan påverka Sverige mer ”åt vänster”.
    Helt enkelt därför Sverige redan är åt vänster.
    En liberal vänster som knappast kan bli mer vänster än så.
    Därför den har på det hela alla de politiska partierna med sig.
    Men kanske kan sidan Global Politics skjuta Sveriges vänsterpolitik något mer åt socialism?
    Men bara kanske, och för redaktören här väl värt ett försök?

  4. Kajsa Ekis Ekmans artikel är i huvudsak riktig och bra.
    Två anmärkningar bara:
    När hon skriver att ”Antiimperialisterna har glömt antirasismen, och antirasisterna har glömt antiimperialismen. Äldre invandrare demonstrerar mot Nato och deras barn mot nazisterna.” menar jag är det diskutabelt. Som antiimperialistisk anser jag att rasismen i huvudsak emanerar ur och tjänar kolonialismen och imperialismen. Om man frågar en medlem ur Expo-redaktionen vad som genererar rasismen har de ofta inget svar utan de tror att man endast ska bekämpa idéer i folks huvuden och de ser inte vad som skapar och befrämjar rasismen. Därför ser de inte heller varför SD och andra ultrahögerkrafter får ökade sympatier i breda folklager. I dessa tider då välfärden nedmonterats, då gamla, arbetslösa och sjuka får det relativt sämre. Kort sagt då klyftorna ökar och välfärden rämnar samtidigt som det organiserade folkliga motståndet mot denna utveckling är svagt, så växer högerkrafterna. Per Albin Hansson gjorde på trettiotalet tillsammans med Bramstorp en krisuppgörelse den 27 maj 1933 som garanterade priserna för böndernas produkter samtidigt som den socialdemokratiska regeringen fick fria händer att göra sociala reformer. Detta förhindrade fascismens och nazismens framväxt I Sverige blev de marginaliserade. Skulle regeringen Löfven vilja och lyckas med en liknande politik skulle SD inte ha en chans. Politik handlar om materiella ting. Dessutom anser jag att demonstrationer mot nazisterna är kontraproduktivt. Bland annat därför det tar bort fokuset från kampen mot monopolkapitalet. Dessutom ger de våldsamma demonstrationerna mot till exempel Nordiska motståndsrörelsen dessa medial uppmärksamhet.
    Sedan hennes överväldigande beröm åt Andreas Malms (AM) bok om imperialismen, ”När kapitalet tar till vapen”. Den är jag mycket kritisk till. Redan titeln är är tvetydig, då en av de pelare som kapitalets makt – även innan den moderna imperialismen – vilar på är våld. Krig är inte en politik något imperialisterna väljer utan det är en tvingande nödvändig del av deras existens.
    Malm är eklektisk och tänjer Antonio Gramscis kulturella hegemonibegrepp långt utöver Gramscis. Med hjälp av hegemonibegreppet trollar AM bort motsättningarna mellan imperialistmakterna och ansluter sig de facto till Kautskys teori om ultraimperialism. Malms uppvisar genomgående i sin bok ett förakt för Lenins teori om imperialismen. Då är Karlström och Romelsjös bok ”USA som världspolis” mycket bättre.

  5. Bra artikel av Kajsa även om jag är kritisk till detaljer som t.ex hennes syn på Maduros demokratism. Bra och nödvändig kritik också av nationalismen. Förstår att Vetenskapliga Partiet kände sig träffad. Enligt Vetenskapliga Partiet var ju det nazistiska Svenskarnas Parti med nazisten Jörgen Kromann ett vänsterparti så det är tveksamt om Vetenskapliga Partiet förstår skillnaden mellan socialism och nationalsocialism. Så mitt tips till Kajsa är att ägna sin tid åt vettigare saker än att diskutera med Vetenskapliga Partiet
    https://www.google.com/amp/s/vetenskapligapartiet.wordpress.com/2014/06/03/media-ljuger-svenskarnas-parti-ar-ett-riktigt-vansterparti/amp/

    • @Sven Andersson
      Fulmedias lakejer kan vem som helst bli vilseledd av, naturligtvis, så att viktiga debatter för vänstern inte kommer föras. Jag hoppas att Ekis inte är en sådan globalistlakej, Sven, för då kommer hon med all sannolikhet lyda dig.

      Min uppfattning om SvP kom från Jörgen Kromanns tal, som jag anser att du bör lyssna på, istället för att kalla honom ”nazist” i nedsättande syfte! Det är ett utmärkt tal.

      Fåtalet fula konfliktskapare, som opererar åt globalisterna, visar under hans tal hur de ser ned på svensk yttrandefrihet och demokrati, vilket repellerar anständiga människor från vänstern, men det är klart att de där globalisterna måste skrika glåpord och skapa konflikter, eftersom de saknar argument för sin globalistiska sak, Sven.

      Jo visst, Sven. Det är klart att det talet kanske inte avspeglar SvP:s åsikter rent generellt? Men i så fall förstår jag inte varför han gör det talet i SvP:s namn? Varför skulle SvP redovisa antiimperialistiska vänsternationella åsikter, till stöd för ANC och FNL, om det var ett imperialistiskt nazi-parti, likt Israel och USA:s ledande partier, d.v.s. att SvP var för nazi-sionism, landstöld, krigsförbrytelser och vapenförsäljning till diktaturer?

      ”Med deliberativ demokrati och debatt sätter man igång demokratins själ”
      / Jesse Jacksson

      Plutokratins operatörer, Sven, försöker däremot förvränga orden och tysta diskussioner som kan bringa klarhet.

      • Vetenskapliga Partiet skulle nog inte klarat att skilja socialism från nazism ens om talet hölls av Joseph Goebbels som ju försökte sälja in sin nazism med vänsteretorik likt de bägge bröderna Strasser och SA. Jag behöver ingen närmare presentation av Jörgen Kromann, jag har känt honom i 50 år. Han arbetar numera för Nordiska Motståndsrörelsen sedan Svenskarnas Parti blev nedlagt. Vet inte om jag nu igen går plutokratins ärenden. Över huvudtaget undviker jag ordet eftersom begreppet användes i Nazitysklands propaganda, bl.a i antisemitiska sammanhang.

        • @Sven Andersson
          Du avlägsnar dig nu från sakfrågan och nedlåter dig till argumentationsfelet associationsskuld och personangrepp genom nazistargumentet och har därför förlorat diskussionen. Det lär bli svårt att återföra samtalet till ämnet, enligt Godwins lag.

          Jag skulle på samma vis kunna associera dig, eller vem som helst med Stalin, men jag vet för lite om både Stalin och om dig, så det vore både olämpligt, ovärdigt och klandervärt av mig att göra ett sådant personangrepp. Sådant tillhör inte heller demokratiskt beteende, enligt många förespråkare för samtalsdemokrati.

          Historien om Stalin kan dessutom vara grovt förvrängd, eftersom ledare som ogillas av plutokrater och oligarker givetvis demoniseras i deras medier. De som spottar på Hitlertysklands klandervärda imperialism, ignorerar ofta andra stormakters klandervärda imperialism, etniska rensning och koncentrationsläger vid denna tidsperiod, men även den som pågår idag ex. i Palestina, vilket är givetvis är mycket orättvist mot tyskarna.

          Vänsternationalism är ett begrepp som INTE kan likställas med Nazitysklands imperialism och rasbiologiska praktik, heller inte kan jämställas med Israels. Jag tror heller inte att Kromann, som har kämpat för andra folk i världen, både för vietnameser i FNL och för sydafrikaner i ANC, skulle nedlåta sig till något sådant, även om han är för sitt eget folk och sin egen nation också, vilket du märkligt nog inte är, men angriper åt de klandervärda globalisterna.

          Med argumentationsfelet associationsskuld så skulle den klarsynte Noam Chomsky med judisk/semitisk bakgrund vara nazist och antisemit, eftersom han använder ordet ”plutokrati” för att beskriva USA idag:

          ”Båda partierna har växlat ordentligt åt höger, Republikanerna är nästan utanför spektrumet. Den respekterade konservative kommentatorn Norman Ornstein beskrev dem, trovärdigt, som ett ”radikalt uppror” som i stor utsträckning har övergivit parlamentarisk politik. Demokrater är nu mestadels vad som brukade kallas för ”återhållsamma republikaner”. Det finns gott om bevis för att de flesta i befolkningen, i den nedre delen av inkomstspektrumet, effektivt berövas sin rösträtt – deras representanter uppmärksammar inte deras åsikter. Går man uppför inkomststegen ökar inflytandet långsamt, men det är endast vid den verkliga toppen som det har verklig inverkan. Plutokrati maskerad som demokrati.”
          / Noam Chomsky (Källa: https://www.salon.com/2015/10/06/noam_chomsky_america_is_a_plutocracy_masquerading_as_a_democracy_partner/)

          Lika befängt blir argumentationsfelet om man betänker att varje klandervärd sekt och varje klandervärd gruppolariserad ideologi använder en mängd nationers språk när de uttrycker sig, vilket följaktligen betyder att du måste byta språk om du inte vill bli associerad med dem… liksom måste hitta på ett eget språk, likt Ali G i en intervju med Noam Chomsky.

          Jag vill inte döma ut människor som tyr sig till NMR idag, för jag vet inte vad individerna, eller deras döttrar eller kvinnor, har råkat ut för, eller hur de mår, men jag känner stor skam när människor i den s.k. ”vänstern” ”med hjärtat på rätta stället” spottar och fräser mot de som gör motstånd mot plutokratin i vårt samhälle, eftersom de kan vara drabbade av rasistiska känslor som medvetet har skapats av plutokratin för att splittra arbetarklassen i käbbel.

          Ibland tror jag att SvP/NMR såväl som AFA skapades av girigbukarna (både semiter och icke-semiter) som lever på konflikt och käbbel i arbetarklassen och jag funderar då på hur man skall få dem att komma på bättre tankar. – Spotta på dem med argumentationsfel? – Käbbla? – Frysa ut dem? – Knappast. – Det beteendet hör inte till en demokrati, men enbart till globalismens lakejer.

          • Jag kan inte riktigt förstå att det
            skulle att kalla Kromann för “nazist” i och att det skulle vara nedsättande! Möjligtvis så är det så att nazister inte använder förkortningen nazist utan stolt kallar sig nationalsocialister. Även Kromann är stolt nationalsocialist och var ledande företrädare för Svenskarnas parti (SvP) (f.d. Nationalsocialistisk front) och arbetar nu med Nordiska Motståndsrörelsen som har som mål att genom revolution ”skapa en nordisk nationalsocialistisk republik bestående av de nordiska länderna Sverige, Finland, Norge, Danmark och Island. När du uttrycker dina sympatier för denna inriktning så är det ju inte jag som gör mig skyldig till ”associationsskuld” du har själv associerat dig.

        • För mig är “nazist” lika nedsättande som ”sionist”, eftersom de ser sig som utvalda och ser ned på andra folk, vilket är definitionen på rasism.

          Jag tror personligen att Kromann kallar sig nationalsocialist idag p.g.a. vänsterns inre bristfällighet att respektera honom och hans vänsternationella åsikt, men att han bör byta till Vetenskapliga partiet, eftersom han inte bör lita på högern inom nationalsocialisterna, eftersom de är samma slags höger som man inte kan lita på i något annat parti heller, eftersom de alltid säljer sig till högstbjudande bankmaffia när de väl får tillfälle.

          Och vart ska stackars Kromann ta vägen när han utsätts för vänsterglobalisters mobbning? Får jag föreslå att de som har mobbat honom och har skrikit på honom respektlöst, för att sabotera hans yttrandefrihet, eftersom de har trott på och kopierat globalistisk fulmedias raljerande okritiskt, rannsakar sitt eget beteende?

          Även Folkrörelsen Nej till EU vill skapa ett nordiskt förbund istället för EU-korruptionen och den globalistiska korruptionen. De är allt annat än det fulmediala kontrollordet ”nazister!”

          Det är din egen ovilja till nordiskt förbund, till förmån för EU-korruption och global frihandel, med imperialister och krigsförbrytare, som ev. berättar var du står, anser jag.

          Du har ännu inte förstått att “associationsskuld” är ett argumentationsfel. Helt otroligt. Är det möjligt? Om nationalsocialisterna är för fred och ekologisk hållbarhet så kommer du följaktligen vara emot fred och ekologisk hållbarhet. Får jag föreslå att du byter tankemönster?

  6. Kajsa Ekis Ekman är (KEE)en frisk och fräck fläkt i den svenska ankdammen. Hon har gått från anarkistisk oklarhet till marxistisk klarhet men ännu dröjer sig borgerliga oklara och dunkla tänkesätt kvar i hennes skriverier, som tillexempel när hon skriver :
    ”Imperialism är när våld tas till för att garantera utsugningen. IMF är inte imperialism – det är kapitalism. Imperialism är när IMF inte lyckas nå sina mål och Nato går in. Det kan göras för att få tillgång till olja, för att bli av med en USA-fientlig ledare, för att bryta upp lokala allianser och handelsblock. Kina är exempelvis inte imperialistiskt även om det utvidgar sin makt i Afrika och Asien, eftersom det inte sker med krig.”
    Imperialism är alltså enligt KEE bara när kapitalet tar till våld. Internationella Valutafonden (IMF) är inte imperialism enligt Ekis Ekman!
    Då är till och med Ung vänsters internationella program klarare där de på sidan 4 skriver ”Med stöd av överstatliga institutioner och organisationer som IMF, Världsbanken och WTO, driver kapitalet igenom en imperialistisk världsordning där USA som fungerar som den militära garanten.” För att säga det kort, enkelt och klart, organisationer som IMF, Världsbanken och Världshandelsorganisationen (WTO) är imperialismens – framförallt USA-imperialisms – verktyg!
    Kajsa Ekis Ekman har en grund syn på imperialismen då hon tror att imperialismen bara är när kapitalet tar till fysiskt våld. Men inte när de använder andra verktyg som de har i lådan, till exempel ekonomiska sanktioner, handelsbojkotter och så kallad mjuk makt som när USA:s NGO försöker störta regeringar. Som färgrevolutionerna i Georgien, Ukraina och Tadzjikistan. Försöken till störtandet av regeringarna Syrien och Belarus är tydliga exempel på denna imperialistiska politik.
    KEE ser inte är monopolkapitalism och imperialism är samma sak.
    Som Lenin skrev i Imperialismen som kapitalismens högsta stadium
    ”Ifall det vore nödvändigt att ge en så kort definition som möjligt av imperialismen, så måste man säga, att imperialismen är kapitalismens monopolistiska stadium. En sådan definition skulle innehålla det mest väsentliga,…” (andra stycket i kapitlet VII. Imperialismen som ett särskilt
    stadium av kapitalismen)
    Detta är kärnan i imperialismen, det vill säga att den är monopolkapitalism och går inte som i ett on-off – digitalt schema förstås som : NÄR KAPITALET HAR VÅLDET PÅLAGET ÄE DET IMPERIALISM – MEN DÅ VÅLDET ÄR AVSLAGET ÄR DET INTE IMPERIALISM

  7. Kenneth Lundgren, i mitt tycke är störtandet av regeringar och sanktioner en form av våldsutövning. Det måste inte smälla för att vara våld. Sanktioner är en form av bestraffning som dels dödar minst lika många som vapen och som alltid åtföljs av hot om våld. Att störta regeringar är också en våldsutövning eftersom det ligger i själva begreppet att regeringen inte avgått frivilligt. Nedan ett upprop mot sanktionspolitik och dess effekter:
    http://www.i-p-o.org/sanct.htm

  8. Små, medelstora och t.o.m. stora länder behöver alternativa samarbetspartners. Annars tvingas de leva efter diktat. Att bara tala om imperialism är att peka med hela handen då alla stormakter har kapitalstarka privata bolag som agerar på världsmarknadens villkor.

    Jag ber om ursäkt, Ekman nämde Kina, med kommentaren att landet utvidgar sin makt i Afrika även om det sker under former som inte är imperialistiska. Jag vill påstå att det är symptomatiskt att den motsatta synvinkeln inte nämns. Dessa länder har äntligen ett alternativ som möjliggör en ökad självständighet och framförallt en möjlighet att få ekonomin att utvecklas under bättre förutsättningar. Vilken västledare skulle tilltala afrikanerna med hälsningen: ”Mina Bröder” – inte ens Obama.

    Regimen i Iran, säger hon. Ja, det finns ju mycket att önska av dessa ledare, men de är trots allt valda och besitter vid sidan av sina brister kvalitéer som alla västledare inte förmår uppvisa. När västmakterna försåg Saddam Hussein med kemiska stridsmedel och USA tillhandahöll koordinaterna dog tiotusentals iranier vid dessa bombardemang. Irans väpnade styrkor bad om att få svara med samma mynt men den religiöse ledaren vägrade. Det var och är mer än tydligt att iraniers liv inte räknas i väst.

    Det finns beröringspunkter mellan Chomsky och Ekman. Som jag båda gillar. Men de talar gärna om det lilla motståndet, det som sker i Latinamerika och var det kan vara, men blir obekväma om Ryssland och Kina kommer på tal. Men det var Rysssland som skyddade Syrien från kollaps, därför att de hade kraft att sätta bakom, och det är Kina som öppnat för oljehandel med Venezuela, därför att de inte låter sig avskräckas. Världsekonomins tyngdpunkt ligger redan i Asien och deras försprång kommer att växa. Och detta sker utan vapenskrammel. ASEAN -länderna är så olika varandra att om de handlade enligt gammal västerländsk modell borde de ligga i ständig konflikt med varandra. Men det gör de inte utan samarbetet bara växer. Och här kommer poängen: den marxistiska analysen om den texttroget följer gamla skrifter missar kulturskillnaderna. Kapitalismen kommer att finnas kvar ett bra tag än. Men den kan regleras på många olika sätt beroende på de kulturella traditionerna.

  9. Sven Andersson (SA)skriver ”…mitt tycke är störtandet av regeringar och sanktioner en form av våldsutövning” och han argumenterar därefter kraftigt och klart för sin ståndpunkt. Inget av det Kajsa Ekis Ekman skrev visar att hon har samma uppfattning som SA.
    I Förenta Nationernas stadga artikel 2 står det i punkt 4 att:
    ”Alla medlemmar skola i sina internationella förbindelser avhålla sig från hot om eller bruk av våld, vare sig riktat mot någon annan stats territoriella integritet eller politiska oberoende, eller på annat sätt oförenligt med Förenta Nationernas ändamål.” Ingenstans i övriga delen av stadgan finns ordet ”våld”. Googlar på ”FN:s våldsdefinition i internationella relationer” eller ”UN definition of violence in international relations” får man upp massor av FN/UN:s ståndpunkter om våld mot kvinnor men inget matnyttigt om våld i internationella relationer. Den den vädjan mot sanktioner som – som SA hänvisar till – framfördes vid Kommissionen för mänskliga rättigheters fyrtioåttonde session (5-30 augusti 1996) av företrädarna för internationella icke-statliga organisationer. I denna appell står det att sanktioner “…är en form av kollektivt straff som strider mot de grundläggande principerna för rättvisa och mänskliga rättigheter. Rätten till liv, rätten till adekvat näring och hälso- och sjukvård är omöjliga rättigheter som ingår i jus cogens i allmän internationell rätt. Dessa rättigheter är också grunden för internationell laglighet och legitimiteten i FN: s stadga.” Detta och mycket annat som står I denna vädjan finner jag rätt och riktigt. Och att sanktioner mot stater ofta bryter mot internationell rätt.
    Men ingenstans i denna appell finns ordet våld.
    För övrigt så skulle – enligt Kajsa Ekis Ekmans synsätt – nykolonialism/neokolonialism inte heller vara imperialism.

  10. Men, alla ni renläriga, även om man kan behöva finjustera definitionen av imperialism så hoppas jag att ni ändå ser att detta var första gången på oerhört länge som en av våra större media ens tillåter att orden imperialism och USA används i samma artikel. För normala läsare av MSM så har denna koppling antagligen försvunnit helt ur medvetandet och hökarna i USA är våra kompisar som hjälper till att skydda oss från den hemska ryssen. Hultqvist lär vara den mest populära av alla ministrar.

    Vi kan ondgöra oss över USA och imperialismen hur mycket vi orkar i dom här spalterna, men det det har dom flesta svenskar inte en aning om. Nu kanske det var några ytterligare som fick sig en tankeställare.

    • En upplysning eller lite ”Reklam”. Begreppet imperialism och dess historik diskuteras i kapitel 9 i ”USA som världspolis” av Ulf Karlström och mig.
      Det går utmärkt att köpa skriften! 60 kr+porto=130 kr.

      Läs nya unika, billiga “USA som världspolis”!

      [caption id="attachment_108226" align="aligncenter" width="581"] Anders Romelsjö och Ulf Karlström med nya ”USA som världspolis”[/caption]

      Innehållsförteckning
      Sida
      Förord 4
      Kapitel 1 USA:s utrikespolitik 1945–2019 5
      Kapitel 2 Den ekonomiska utvecklingen 1945–2019 21
      Kapitel 3 Valutor och dollarn som världsvaluta 32
      Kapitel 4 Global handel, utbyten och råvaror 35
      Kapitel 5 Var står Förenta Nationerna (FN)? 43
      Kapitel 6 Internationella organisationer och samarbetsfora 48
      Kapitel 7 USA:s militära kapacitet och funktion 52
      Kapitel 8 Konsten att legitimera krig 59
      Kapitel 9 Är USA imperialistiskt? 65
      Kapitel 10 Kina och Ryssland blir USA:s huvudmotståndare 70
      Kapitel 11 Motsättningar och konflikter 81
      Kapitel 12 Sammanfattning 87

      Litteratur 90

      Ordförklaringar 94
      Förkortningar 96

      Frågor till studiecirklar 97

      Baksidestext 100

      Kapitel 9 inleds så här:

      ”Kapitel 9 Är USA imperialistiskt?
      Vi försöker fånga väsentliga delar av den omfattande diskussion som skett om begreppet imperialism och avslutar med ett försök till beskrivning av USA-imperialismen idag.

      9.1 Även i USA talar man om imperialism och imperium.
      Begreppet imperialism används då och då av förespråkare för USA:s politik men med försiktighet och inte officiellt. ”Imperialism” ger hos många negativa associationer till krig, erövringar och kolonialism. Efter attacken på World Trade Center i september 2001 hördes den jämfört med ”imperialism” mer utslätande frasen ”ett amerikanskt imperium” oftare inte minst bland neokonservativa (PNAC 2010) och inte alltid nedsättande.

      I november 2000 höll Richard Haass, medlem av nationella säkerhetsrådet och nu ordförande i mäktiga Council on Foreign Relations ett föredrag med titeln ”Imperial America”. Han menade att det var nödvändigt att USA med sitt överskott av makt (”surplus of power”) omvärderar sin roll från vanlig nationalstat till imperialistisk makt. Michael Ignatieff, professor i mänskliga rättigheter på Harvard skrev 2002 i New York Times Magazine att ”Faktum är att Amerikas hela krig mot terrorismen är en övning i imperialism. Max Boot, ledande neokonservativ ideolog skrev i oktober 2001 att ”en dos USA-imperialism kan vara bästa svaret på terrorismen.” (Boot & Kirkpatrick 2003). Fareed Zakaria, inflytelserik redaktör på Newsweek och på Time skrev två månader efter intåget i Bagdad att ”I Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt” (Newsweek 23/6 2003). Niall Ferguson, känd professor vid bl.a. Oxford menar att USA är ett imperium, och anser att detta är en bra sak (Foster 2006). I februari 2013 hade Time en lång artikel med titeln ”Neo-Imperialism and the Arrogance of Ignorance” med fokus på USA:s insatser i Afrika. (http://nation.time.com/2013/02/27/neo-imperialism-and-the-arrogance-of-ignorance/).

      9.2 Imperialism-begreppets historik.
      Begreppet ”imperialism” som ”den vite mannens börda” myntades i slutet av 1800-talet av den engelske författaren Ruyard Kipling, en känd förespråkare för imperialism och kolonialism som stöd för USA:s mycket blodiga krig för att erövra Filippinerna. Uttrycket har nog uppfattats som hyckleri av många, inte minst de drabbade.”

      9.2.1 Hobson och Hilferding….”

  11. Apropå regimer, måste jag tillägga att Solberg-regimen i Norge är en av de värsta. Den har enligt Eva Thomassens utredning lagt ut 15 miljarder norska kronor på att stödja jihadisterna i Syrien. Per capita räknat kan denna summa överträffas endast av Qatar. Saudi-Arabien kan möjligen se sig slaget. Varför gör Solberg-regimen denna satsning på terrorn ? Skälen är sannolikt två: Regimens chef försäkrar sig om ett toppjobb inom FN eller någon annan korrumperad organisation och sponsringen speglar därtill den självrättfärdighet som blivit betecknande för dages västvärld. Som är så impregnerad i självbilden att inte ens regimkritiker undgår att bli infekterade. En av de viktigaste motkrafterna mot dessa Solberg-regimer är regeringen i Tehran.

    • Pengarna från Norge går till både boende i regeringskontrollerade områden som i terrorist kontrollerade områden problemet är den massiva propaganda mot dem som är allierade med regeringen, som gör att det är svårt att få ut bistånd till dem. Jag ger skulden till Andreas Malm och hans gelikar, det är propagandan de står för som gjort att terrorister fått så mycket stöd från hela världen. Propagandan styr vart pengarna går. Max Blumenthal uppmärksammade det på sin twitter när han skrev i februari 2020 att Sverige gav det största bidraget med 90 miljoner kronor till propaganda filmen ”The Cave”. Filmen handlar om en kvinnlig läkare som var verksam då området kontrollerades av terrorister som tillhörde Hayat Tahir al-Sham, syriska grenen av al-Qaida..Propagandan som gjorde att Margot Wallström bjöd in ”The White Helmets” och hyllade dem som hjältar.
      Human Rights Watch är en organisation som anklagar Norge när biståndet kommer till regeringskontrollerade områden. Detta svarar UD i Norge på kritiken: ” Norge har helt siden konflikten begynte bidratt med betydelig humanitær innsats i hele Syria, både i myndighetskontrollerte og opprørskontrollerte områder, framholder Mari Bangstad. I lys av at myndighetene etter hvert har tatt kontroll over større deler av Syria, går følgelig en større andel av støtten til disse områdene.”
      HRW (Human Rights Watch) som vill ha hjälp till Syrien men inte till regeringskontrollerade områden, de motarbetar den hjälpen, försvarar sig med följande:
      Vi vet at humanitære organisasjoner må gjøre veldig tøffe vurderinger hver eneste dag for å yte livsviktig nødhjelp. Vi prøver ikke å ta avgjørelsen om hvor de skal jobbe, men ønsker å vise hvordan Assad-regimet har vedtatt lover og rigget et system som tillater at de bruker de humanitære organisasjonene til å fremme egne prioriteringer. Dette underminerer de grunnleggende humanitære prinsippene, sier Fakih på telefon fra Beirut.

      • Jag tror att Eva Thomassen inte skulle hålla med vad Mari Bangstad påstår. Med myndighetskontrollerade menar Bangstad förmodligen kurdiska områden. Kanske hon även menar områden som regeringen återtagit av terroristerna, som t.ex. östra Aleppo där norsktillverkade produkter påträffades sedan jihadisterna lämnat staden.

        Eva Thomassen har genom hela kriget ingående granskat det norska ”biståndet” bl.a. genom upprepade förfrågningar riktade både till myndigheter och Norsk Folkehjälp samt andra biståndsorganisationer som fungerat som mellanhänder. Det har i regel stannat vid att pengarna överlämnats till våra ”partners”. Kontroll på plats har inte skett eftersom det vore för farligt. Damaskus har inte fått ett öre av Norge att fördela och Sverige hindrar genom EU att något skall komma dem till del.

        • De mellanhänder Norge har bl.a. röda korset och röda halvmånen, skall se till att pengarna når ut till behövande, blir ständigt påverkade av speciellt HRW (Human Rights Watch) som vill ha hjälp till Syrien men inte till regeringskontrollerade områden, de motarbetar den hjälpen, de menar att Assad använder pengar för att återuppbygga samhället när det skall vara nödhjälp. De menar att då ger man stöd till Assad som EU har sanktioner mot och det hjälper honom att fortsatt ha kontroll över Syrien. HRW vill inte att människor i områden kontrollerade av syriska regeringen skall kunna ha näsan över vattenytan för att inte drunkna de vill dränka dem tills de gör ett ordentligt uppror.
          Sanktioner dödar!!!
          Ansvaret vilar ytterst på den enorma hatpropaganda som är starkt kryddad med krig som utgått från bl.a. Aftonbladet m.fl. stora dagstidningar och SVT sedan USA bestämde att bl.a. Syrien skulle falla. Problemet är att dessa stora media i Sverige ansåg inte att det var jihadister som höll Aleppo, utan de beskrevs som frihetshjältar. Så när hela världen försåg Aleppo med varor så var det ju frihetshjältarna man hjälpte.
          Dessutom fick vi veta hur grym regeringen i Syrien var för att de inte tillät ett flygzonsförbud så man skulle kunna ge nödhjälp till dem i östra Aleppo, och det visade sig när jihadisterna föll, så fanns det stora förråd med matvaror i deras område medan människor svalt. Det visades på BBC, men inte SVT för deras reporter satt ju och grät i sändningstid, då Aleppo föll. När en utrikesreporter sitter och gråter, hur skall då vanliga politiker förstå att det är inte frihetshjältar som finns i Aleppo.
          Dessutom mannen som Cecilia Udden chef utrikes Sveriges Radio hyllade då han dog, se honom i videon. Hon försvarade honom, han var aktiv i Idlib.
          https://www.youtube.com/watch?v=4Piiph_HFZc

  12. Kajsa Ekis om imperialism

    Imperialism är monopolistisk kapitalism. Imperialism är finanskapitalets herravälde. Imperialismen utsöndrar en handfull stora och avancerade kapitalistiska nationer som strävar efter världsherravälde. Deras finansoligarker lägger ett finmaskigt nät över jordklotet och undertrycker ekonomiskt de svagare nationerna. Hamnar de i antagonistiska motsättningar gentemot andra stora nationer som strävar efter imperialistiskt herravälde kompromissar de om råvarukällorna och marknaden eller så startar de imperialistiska omfördelningskrig för en nyuppdelning. Alla avancerade kapitalistiska nationer som strävar efter världsherravälde måste ha det nationella militära komplexet framför och bakom sig. Naivt och okunnigt av Kajsa Ekis att påstå att Kina inte är imperialistiskt. Kina har alla Lenins fem kännetecken på monopolistisk imperialism t.o.m. det femte kännetecknet som handlar om strävar efter världsherravälde. Kinas finanskapital är rikast i världen. Av de tio största bankerna i världen 2018 har Kina och USA fyra var av de största och Japan och Frankrike en var. Kina deltar i kapprustningen mot USA och Englands världsledande militärkomplex. Tilläggas bör att Lenin definierade tsarens Ryssland som en imperialistisk nation trots den relativt efterblivna kapitalistiska ekonomin men just för att de bedrev imperialistiska erövringskrig. Det du Kajsa Ekis.

    • Även Sverige är imperialistiskt:

      Visste Du att:

      Åren 1980 – 2008 55-dubblades Sveriges direktinvesteringar i utlandet.
      Svenska storföretags dotterbolag utomlands står för 2/3 av företagens omsättning.
      År 2015 fanns 3000 svenska koncerner med dotterbolag utomlands. Totalt 2 miljoner anställda, varav 1,4 miljoner utomlands. Total omsättning år 2015 var 5 000 miljoner SEK, varav 60 % utomlands.
      Svenska kapitalisternas tillgångar utomlands utgör 75 % av BNP jämfört med 55 % för Storbritannien och 50 % i Frankrike. Forum om den svenska imperialismen.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here