Statskupp i Australien 1975

7
813
Bild från Consortiumnews

Läsaren Jan Nybondas skriv i en kommentar till artikeln Justiemord på gång mot erfaren svensk diplomat? – led i demonisering av Kina?. Han skrev “På vilkar vägar har åtalet kommit till ? Det luktar säkerhetstjänst, inte sant ? Läs den skakande artikeln som är länkad. Där redogör John Pilger för hur Australiens premiärminister försökte lossa på banden till USA 1972-75, vilket ledde till statskupp mot honom styrd av CIA och MI6 i samröre med Australiens egen säkerhetstjänst. Efter kuppen har Australien varit USA:s lydigaste vasall. Säkerhetstjänsterna bildar ett nätverk som helt ligger utanför demokratisk kontroll och som tagit sig rätten att avgöra var gränserna för demokratiska beslut tillåts ligga. Politikerna är medvetna om detta och har anpassat sig. Dessutom sker en filtrering av politiker på vägen upp, så att de som kommer fram inte motsätter sig denna ordning utan tvärtom arbetar för den.”

Detta får mig att efter kontakt med Jan Nybondas publicera John Pilgers artikel i The Guardian i statskuppen. Haft denna artikel liggandes översatt sedan länge.

Artikeln “The British-American Coup That Ended Australian Independence” (Den brittisk-amerikanska kuppen som satte punkt för Australiens självständighet) av John Pilger publicerades först 2014 i The Guardian, men även här och i en ny version med vissa nya uppgifter här.

Kan något liknande hända i Sverige om vi antar en självständig attityd,säger upp värdslandsavtalet och det hemliga försvarsavtalet med USA. Börjar samarbeta och öva även med Ryssland. Och kritiserar USA krig, statskupper och statskuppsförsök i strid med folkrätten. Javisst, kan det hända här. Ett stolt ögonblick för vi som vill ha demokrati, fred, oberoende och motarbetar imperialism, krig och övergrepp.
Ser ingen riksdagspolitiker som påminner om Whithamn.


Den brittisk-amerikanska kuppen som satte punkt för Australiens självständighet

1975 vågade premiärminister Gough Whitlam försöket att hävda sitt lands autonomi. CIA och MI6 såg till att han fick sota för
I medierna och i det politiska etablissemanget i Australien har en tystnad sänkt sig över minnet av den stora, reformeratören premiärministern Gough Whitlam [Texten är från 2014, från veckan då han dog].

Hans framgångar erkänns, om än motvilligt, , hans misstag uppmärksammas i falsk sorg. Men en kritisk granskning av hans extraordinära politiska frånfälle kommer att begravas med honom – hoppas vissa.

Australien blev under en kortvarig period en självständig stat under Whitlam-åren, 1972-75. En amerikansk kommentator skrev att inget land hade “ändrat sin inställning så radikalt i internationella angelägenheter utan att genomgå en inhemsk revolution”. Whitlam satte punkt för sin lands koloniala servilitet. Han avskaffade kungligt beskydd, flyttade Australien mot den icke-allierade rörelsen, stödde “fredszoner” och motsatte sig kärnvapenprov.

Även om han inte betraktades som stående till vänster om Labourpartiet, var Whitlam en partilös principfast, stolt och anständig socialdemokrat. Han ansåg att utländsk makt inte skulle kontrollera hans lands resurser och diktera landets ekonomi och utrikespolitik. Han föreslog att man skulle “köpa tillbaks farmen”. När han utarbetade den första Aboriginal-lagstiftningen om aboriginernas rättigheter avslöjade hans regering det största markrofferiet i mänsklighetens historia, Storbritanniens kolonisering av Australien och frågan restes om vem som egentligen ägde ö-kontinentens enorma naturresurser.

Latinamerikaner kommer att känna igen modet och faran med att “frigöra sig” i  ett land vars etablering svetsats ihop av en stor, yttre makt. Australierna hade stöttat varje brittiskt imperialistiskt äventyr sedan Boxar-upproret krossades i Kina. På 1960-talet åtog sig Australien att ansluta sig till USA vid invasionen av Vietnam och försågs sedan med sina “black teams”  som skulle ledas av CIA. Amerikanska diplomatiska telegram som publicerades förra året av Wikileaks avslöjar namnen på Washingtons angivare under Whitlam-åren. De var ledande personer i de båda största partierna, och däribland en blivande premiärminister och utrikesminister.

Whitlam visste vilken risk han tog. Dagen efter valet klargjorde han att hans personal inte skulle “granskas eller trakasseras” av den australiensiska säkerhetstjänsten Asio – som då var knuten, och fortfarande är det, till den anglo-amerikanska underrättelsetjänsten.

När hans ministrar offentligt fördömde USA: s bombning av Vietnam som “korrupt och barbarisk”, sa en CIA-tjänsteman i Saigon: “Vi fick höra att australierna lika väl skulle kunna betraktas som nordvietnamesiska kollaboratörer.”

Whitlam 1968. Bild Flickr

Whitlam krävde att få veta om och varför CIA drev en spionbas vid Pine Gap nära Alice Springs, en jätte- dammsugare, som enligt Edward Snowdens nyligen avslöjande tillåter USA att spionera på alla. “Försök ni bara att bedra oss eller tvinga oss till någonting,” varnade premiärministern den amerikanska ambassadören, “[och Pine Gap] kommer att bli en orsak till konflikt”.
Victor Marchetti, CIA-officeren som hade hjälpt till att bygga upp Pine Gap, sa senare till mig: “Hotet att stänga Pine Gap orsakade ett slaganfall i Vita huset … ett slags Chile [kupp] sattes igång.”

Australien Pine Gap. Bild: Consortiumnews.

Pine Gaps topphemliga meddelanden avkodades av en CIA-entreprenör, TRW. En av avkodarna var Christopher Boyce, en ung man som bekymrade sig för “en allierads bedrägeri och förräderi “. Boyce avslöjade att CIA hade infiltrerat den australiska politiska och fackföreningseliten och hänvisade till Australien-guvernören, Sir John Kerr, som “vår man Kerr”.
Kerr var inte bara drottningens man, han var sedan länge knuten till den angloamerikanska underrättelsetjänsten. Han var en entusiastisk medlem av den Australian Association for Cultural Freedom, beskriven av Jonathan Kwitny från Wall Street Journal i sin bok, The Crimes of Patriots, som “en elit,en särskilt inbjuden grupp … presenterad i kongressen som grundad, finansierad och på det hela taget understödd av CIA “. CIA “betalade för Kerrs resa, byggde upp hans anseende … Kerr fortsatte att inkassera pengar från CIA”.

När Whitlam omvaldes för en andra mandatperiod 1974 skickade Vita huset Marshall Green till Canberra som ambassadör. Green var en arrogant, elak figur som arbetade i “djupa statens “ skuggor. Känd som “kuppmästaren” hade han spelat en central roll i kuppen mot president Sukarno i Indonesien 1965 – vilken krävde upp till en miljon människors liv. Ett av hans första tal på Institute of Directors of Australia, beskrevs av en oroad deltagare bland publiken som “en uppmaning till landets affärsledare att göra revolt mot regeringen”.

Amerikanerna och britterna arbetade tillsammans. 1975 upptäckte Whitlam att Storbritanniens MI6 arbetade mot hans regering. “Britterna avkodade faktiskt hemliga meddelanden som skickades till mitt Utrikesdepartement,” sade han senare. En av hans ministrar, Clyde Cameron, berättade för mig: “Vi visste att MI6 avlyssnade kabinettmöten för amerikanernas räkning.” På 1980-talet avslöjade höga CIA-officerare att “Whitlam-problemet” hade diskuterats ” som brådskande” av CIA: s chef, William Colby och chefen för MI6, Sir Maurice Oldfield. En biträdande chef för CIA sa: “Kerr gjorde vad han uppmanades att göra.”

Schakley i Saigon 1972. Bild:Consortiumnews.

Den 10 november 1975 fick Whitlam höra om ett topphemligt telexmeddelande från Theodore Shackley, den beryktade chefen för CIA: s östra Asien-division, dvs han som hade hjälpt till att genomföra kuppen mot Salvador Allende i Chile två år tidigare.
Shackleys meddelande lästes för Whitlam. I det påstods att Australiens premiärminister var en säkerhetsrisk för sitt eget land. Dagen innan besökte Kerr huvudkontoret för Defense Signals Directorate, Australiens Underrättelsetjänst, Australiens NSA, där han fick information om “säkerhetskrisen”.

Den 11 november – samma dag som Whitlam skulle informera parlamentet om den hemliga CIA-närvaron i Australien – kallades han upp till Kerr. Kerr åberopade föråldrade vice myndighetens “reservmakter” och avskedade den demokratiskt valda premiärministern. “Whitlam-problemet” löstes och australisk politik återhämtade sig aldrig och inte heller nationens verkliga oberoende.

 

7 COMMENTS

      • Ja, John Pilger är mycket kunnig och skriver mycket bra. Men övriga tiotusentals journalister?

        • Hei (Anders Romelsjö!) – Jag er fullstendigt enig med deg. Uten deg og de andre gode “menneske-vennene” har det blitt taust her i vest-verden. Du, Anders, bedriver en utmerket journalistikk!

          Det fikk meg at tenke på en annen menneskevenn; Julian Assange. som nå sitter innesperret i London!
          – Også han er en jounalist som har gjort sin jobb. Han lider for vår skyld…

          Norge og Kongsvinger
          15.06.2020
          Knut Olsen.

          • Tack Knut!

            Håller med dig om Julian Assange. I eftermiddag kommer här en rapport från manifestationen från “Stödgruppen för Julian Assange” i Stockholm i lördags. (Medverkade med ett tal bl.a.)

  1. Så går det när man, (som PM G. Whitlam) försökte att gå emot Five Eyes (=USA, Canada, England, Australien och Nya Zealand) fastlagda kurs. Jag är kanske inte ensam om att tro att denna politiska organisation har försvagats det senaste året? Nya Zealand har visat större visdom än Australien, genom att inte lika blint följa USAs order och har visat klart intresse att gå med i Kinas New Silk Road. Medan enbart den Australiska delstaten Victoria har förmått att teckna ett s.k. MOA (memorandum av understanding) med Kina, med hopp om fortsatt handel.
    Tyvärr känner AUS fortfarande för stor rädsla för USA för att kunna handla i eget intresse, plus man agerar ytterst starkt emot allt Kinesiskt. En oerhört oklok politik! Ett sönderfallet Amerika kommer att behöva se om sitt eget hus om någon månad, istället för att hjälpa AUS ur kommande ekonomiska svårigheter.
    Det hade varit mycket intressant att få ha Gough Whitlam som PM i AUS, i dagens läge!

    https://www.strategic-culture.org/news/2020/06/13/sacking-gough-whitlam-and-royal-intention-behind-five-eyes/

    The Sacking of Gough Whitlam and the Royal Intention Behind the Five Eyes — Strategic Culture
    An important reckoning with a great historical injustice is underway in Australia which presents the world with a rare opportunity to look into the darker corners of the corridors of power too often ignored by even the most ardent truth seekers among us. This reckoning has taken the form of a four …
    http://www.strategic-culture.org

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here