Ukraina är en kvarnsten runt Europas nacke. Vad anser Kissinger, USA:s kanske mest inflytelserika utlandsexpert sedan 50 år?

13
1017
Kvarnsten. Av Rasbak – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2259311

En ny artikel av MK Bhadrakumar: https://www.indianpunchline.com/ukraine-is-a-millstone-around-europes-neck/. Särskilt intressant är synpunkterna från den sedan decennier mycket inflytelserike statsmannen i USA, den nu 99-årige Henry Kissinger. Som utsetts till Ukrainas fiende https://www.rt.com/russia/556201-kissinger-birthday-ukraine-enemies-list/

Henry Kissinger 2009

Hans synpunkter finns även på

________________________________________________________________

Ukraina är en kvarnsten runt Europas nacke

Kriget i Ukraina har fått konsekvenser för Europa, framför allt i form av osäkerheten kring kontinentens stora beroende av rysk energi och dess inverkan på de 27 EU-ländernas ekonomier. Att införa restriktioner för rysk olja har visat sig vara en mycket mer komplicerad uppgift än vad man tidigare föreställt sig.

Länder som är starkt beroende av ryska fossila bränslen är oroliga för konsekvenserna av sådana åtgärder för sina egna ekonomier. Ungern, till exempel, ber tydligen om ekonomiskt stöd på mellan 16 och 19 miljarder dollar för att kunna gå bort från rysk energi. Landet vägrar också att diskutera frågan vid det kommande extra europeiska toppmötet på måndag/tisdag i Bryssel. Premiärminister Viktor Orban begärde i ett brev till Europeiska rådets ordförande Charles Michel att oljeembargot skulle tas bort från diskussionsämnena vid toppmötet.

Likaså faller mycket skräp över Europa på andra fronter. Enligt FN har 6,6 miljoner flyktingar lämnat Ukraina till grannländerna den 24 maj. De har rätt till socialbidrag och tillgång till bostäder, medicinsk behandling och skolor. Men detta sammanfaller med en kris för levnadskostnaderna i Europa. En kombination av ekonomiska chocker fortsätter att hota utsikterna för EU-blocket. VD:arna för flera europeiska storföretag berättade nyligen för CNBC att de ser en betydande recession på väg i Europa.

Men det som är absolut mest avgörande för Europa är slutspelet i Ukraina, som Ryssland inte har råd att förlora. Sådana här krig brukar sluta med en smutsig diplomatisk uppgörelse. Det är uppenbart att krigets inledande blå-gula flaggviftande fas stadigt håller på att ge vika för en dyster stämning när den långsamma, slipande fasen av den ryska framryckningen i Donbass och den fantastiska framgången i Mariupol leder till dystra realiteter.

Klaus Schwab. World Economic Forum

Henry Kissinger har gått ut öppet på Världsekonomiskt forum i Davos för att hävda att Europa måste ha en egen oberoende och klar definition av sina strategiska mål. I ett samtal med WEF:s grundare Klaus Schwab i måndags framförde Kissinger tre viktiga synpunkter. Han sade: ”Parterna bör föras till fredssamtal inom de närmaste två månaderna. Ukraina borde ha varit en bro mellan Europa och Ryssland, men nu, när relationerna omformas, kan vi komma in i ett utrymme där skiljelinjen ritas om och Ryssland blir helt isolerat.”  https://www.weforum.org/agenda/2022/05/kissinger-these-are-the-main-geopolitical-challenges-facing-the-world-right-now/

Kissinger bedömde att de europeiska intressena bäst skulle gynnas av en normalisering av relationerna och ett ökat samarbete över hela den europeiska kontinenten, inklusive Ryssland och Ukraina. Detta är den första punkten. För det andra är Kissingers prognos att konflikten i Ukraina kan omstrukturera den globala ordningen permanent. Med hans ord,

”Vi står nu inför en situation där Ryssland skulle kunna alienera sig helt från Europa och söka en permanent allians någon annanstans. Detta kan leda till diplomatiska avstånd som liknar kalla kriget, vilket kommer att kasta oss årtionden tillbaka. Vi bör sträva efter långsiktig fred.”

En mycket nyanserad antydan här är att både Europas och Rysslands intressen gentemot Kinas framväxt är kongruenta, och om de atlantiska politikerna i Bryssel och deras diverse russofobiska allierade i Östeuropa och deras mentorer i Washington DC fortsätter att driva den föråldrade ideologin från det kalla kriget framför de europeiska medborgarnas långsiktiga politiska och ekonomiska intressen, kommer det mest sannolika scenariot att bli ett ännu större ryskt närmande till Kina.

För att citera Kissinger: ”Sett ur ett långsiktigt perspektiv har Ryssland under 400 år varit en viktig del av Europa, och den europeiska politiken under denna tidsperiod har i grunden påverkats av den europeiska bedömningen av Rysslands roll. Ibland på ett observerande sätt, men vid ett antal tillfällen som en garant eller ett instrument genom vilket den europeiska balansen kunde återupprättas. Den nuvarande politiken bör hålla i minnet att det är viktigt att återupprätta denna roll, så att Ryssland inte drivs in i en permanent allians med Kina. Men de europeiska förbindelserna med det är inte den enda nyckelaspekten i detta…”.

Vad Kissinger inte uttryckligen sa är att i ett sådant scenario är EU förutbestämt att drabbas av en förlust av inflytande och en underordnad roll till Washingtons, med mindre strategisk autonomi än vad det skulle och kunde ha åtnjutit om det inte hade underordnat alla sina intressen under Washington och i stället hade behållit en mer oberoende och balanserad position.

För det tredje hävdar Kissinger att realpolitiken dikterar att de europeiska ansträngningarna bör koncentreras på att lösa de territoriella tvisterna mellan Ryssland och Ukraina: ”Helst skulle skiljelinjen vara en återgång till status quo ante. Att fortsätta kriget bortom den punkten kommer inte att handla om Ukrainas frihet, utan om ett nytt krig mot Ryssland självt.” Med status quo ante syftade han naturligtvis på Kievs acceptans av att Krim, Lugansk och Donetsk förblir under Rysslands kontroll.

I ett mycket uppfriskande perspektiv antydde Kissinger nästan att en axel EU-Ukraina-Ryssland skulle kunna konkurrera med Peking och Washington på den globala spelplanen. Han visualiserade att Kina och Förenta staterna ”under de kommande åren måste komma fram till en definition av hur de långsiktiga förbindelserna mellan länderna ska bedrivas, det beror på deras strategiska kapacitet, men också på hur de tolkar denna kapacitet … Utmaningen är om denna motsatta aspekt kan mildras och gradvis lindras genom den diplomati som båda sidor bedriver, och det kan inte göras ensidigt av den ena sidan”. Så båda sidor måste komma till den övertygelsen att det är nödvändigt att lätta på de politiska relationerna…”.

Med tanke på Kissingers formidabla utrikespolitiska arv som diplomat och statsman kommer hans kommentarer säkert att påverka de europeiska statsmännen när det gäller slutspelet i Ukraina. Telefonsamtalet mellan Rysslands president Vladimir Putin, Frankrikes president Emmanuel Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz i lördags kan ses mot ovanstående bakgrund.

Samtalet ägde rum strax före det europeiska toppmötet i Bryssel. Men Washington har redan på lördagen genom en medieläcka låtit meddela att Biden-administrationen överväger att överföra långdistansraketsystem till Ukraina redan under den kommande veckan. Detta skulle ses som en provokation från Rysslands sida.

Allt tyder på att Biden-administrationen inte har något emot ett långvarigt krig i Ukraina och kanske ser fördelar med det.

Ukrainas tidigare president Viktor Janukovitj har varnat för att Ukraina riskerar att inte bara förlora stora områden i söder och öster utan också att förlora sin suveränitet ”fullständigt”. Han sade att USA aldrig riktigt sett Ukraina som ett självständigt land utan bara som ett ”territorium från vilket en total försvagning av Ryssland bör börja”. Zelensky själv påminner oss faktiskt alltmer om den kristna legenden om den vandrande juden som, som en följd av att han förkastade Jesus, är dömd att aldrig dö, utan att vandra hemlös genom världen.

För ungefär en månad sedan anklagade Rysslands utrikesunderrättelsetjänst (SVR) i ett sällsynt uttalande Washington och Warszawa för att ha planerat att återupprätta polsk kontroll över en del av västra Ukraina, som Polen hade styrt vid olika tillfällen tidigare, senast mellan de två världskrigen. Områdena omfattar bland annat staden Lviv, som uppslukades av Sovjetunionen i slutet av andra världskriget.

SVR sade att USA diskuterade med Polen en plan enligt vilken polska ”fredsbevarande” styrkor utan Nato-mandat skulle gå in i delar av västra Ukraina där risken för en konfrontation med ryska styrkor var liten. SVR:s underrättelsescoop utlöste förmodligen en utvisning av 45 ryska diplomater i Polen och ett fysiskt angrepp på den ryske ambassadören vid en offentlig tillställning i Warszawa.

Märkligt nog tillkännagav Ukrainas president Volodymyr Zelensky strax därefter, den 24 maj, ”gemensam tullkontroll” vid Ukrainas gräns mot Polen, vilket han beskrev som ”också början på vår integration i Europeiska unionens gemensamma tullområde… (och) en verkligt historisk process”. Zelensky sade att förbindelserna mellan Ukraina och Polen ”äntligen är helt fria från gräl och arvet från gamla konflikter”. Jag skulle vilja att brödraskapet mellan ukrainare och polacker skulle vara för evigt … vår enighet mellan ukrainare och polacker är en konstant som ingen kommer att bryta”. Två dagar tidigare hade Polens president Andrzej Duda besökt Kiev.

Zelensky och Duda agerade förvisso med USA:s godkännande. I praktiken urholkas Ukrainas suveränitet över sina västra regioner som gränsar till Polen. Kiev har också tillkännagivit planer på att ge polska medborgare särskild rättslig status.

I klartext kan man säga att en faktisk ”sammanslagning” är på gång.

En återvinning av förlorade territorier i västra Ukraina (uppskattningsvis 178 000 kvadratkilometer) skulle göra Polen mycket större än Tyskland – över 500 000 kvadratkilometer jämfört med Tysklands 357 588 kvadratkilometer. De geopolitiska konsekvenserna är alldeles för djupgående för att överdrivas – för att nämna några: EU:s framtid, Tysklands framväxt, Europas autonomi, tysk-ryska förbindelser och Rysslands säkerhet.

M. K. Bhadrakumar är en pensionerad indisk karriärdiplomat. Han har tjänstgjort i bland annat Sovjetunionen, Pakistan, Iran och Afghanistan. Han skriver Indian Punchline. Indien har nära band med Ryssland och Bhadrakumar speglar en åsikt i Indien och stora delar av Asien, vilken skiljer sig väsentligt från den europeiska.
Du hittar andra artiklar av honom här.

Föregående artikelDet är skamligt att hedra krigshetsaren Madeleine Albright i Stockholm 24 maj 2021!
Nästa artikelNato: Hur kunde det gå så fort att svänga helt om?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

13 KOMMENTARER

  1. Jag noterar med viss förvåning att redaktören lagt in en artikel med uttalande av Henry Kissinger, en person som i andra inlägg utmålats som krigshetsare, som styrt av ”djupa staten” eller kanske till och med medlen av den.
    Som vanligt väljer både redaktören och kommentatorer ut den information som passar egna syften, och då går det till och med att referera till någon som man tidigare ansett vara på fel sida om historien.

    • Jag försöker välja ut representativa yttranden. Kissinger har ibland visat sig vara en krigshök, ibland varit realist som då han och Nixon for till Kina i början av 1970-talet och slog in på en annan Kinapolitik.

    • Även dårar säger ibland sanningen. Att man skulle välja att bortse från sanningen bara för den kommer ur fel mun är inte en så klok ide som du verkar tro Anders. Det leder i förlängingen till en svart/vit världsåskådning och ett frakterat samhälle. Enligt mig, är t.ex. sändningsförbudet mot RT ett exempel på detta. Man kan hävda att RT sänder ”Ryssvänlig propaganda”, men att jag skulle förbjudas se vad propagandan påstår, berövar mig på viktig information oavsett om det nu är propaganda eller inte. Tänk om vår militär skulle besluta sig för att sluta avlyssna en eventuell fiende endast för att de är dumma.

    • Anders Vi skall inte glömma att Kissinger som en gång minister i USAs regering då, som alla ministrar nu, inklusive Biden, stod under kontroll av Den Djupa Staten och oligarkin. Han beordrades vad han skulle göra, och olydnad kunde mycket väl ha blivit avrättning.

      Idag är han oberoende och kan agera som han vill. Inte minst därför är det värt att lyssna till honom.

    • Lite komiskt att just signaturen ”Anders” använder ordet ”cherry picking” med tanke på hans tidigare kommentarer!

      • Lite symtomatiskt att just signaturen ”Benny” kommentera detta. Han/hon som är välkänd för att med omsorg välja de uttalande från olika personer, som stödjer hans/hennes egna åsikter.

      • @Anders är en inbiten cherry picker för apartheid israel. Minns hur han med stor omsorg cherry picks för att tvätta bort den avskyvärda mördarregimens otaliga brott. Hur mycket är bär plockning @Anders lyckas med ändå är Ukraina förlorat.

  2. Jag har för mig att Kissinger ser som en eller troligen den största prestationen i sin politiska karriär att han lyckades slå in en kraftig kil mellan Sovjetunionen och Kina. Nu ser han resultatet av sitt arbete förstöras av sitt eget lands ledare, en rasering som pågått redan under minst tio års tid.

    Men tåget har redan gått. Ryssland och Kina närmar sig alltmer för varje år som går och det finns inga utsikter att stoppa den utvecklingen. Dessa två ser hur imperiet vacklar hit och dit och inte drar sig för några som helst vanvettiga planer för att behålla sin tidigare dominans, därför måste de förena sina krafter för att stå emot.

    Europa som USA:s underdånigaste vasall dras med i imperiets kollaps och kommer ekonomiskt att lida mer än imperiet självt. En europeisk frigörelse lär inte komma innan ett definitvt sammanbrott skett, blekare politik har aldrig skådats i Europa och ingen ljusning kan skönjas.

    Men enligt dagens måttstock kan Kissinger nu inordnas i gruppen farliga radikaler och Ukrainafiender. Ingen annan kunde ha fått uttrycka åsikter som dessa. Hade man vetat vad han skulle säga, hade han portats av WEF – Schwab. Nu blev det ett olycksfall i arbetet eftersom man inte hade samma förhandscensur på Kissinger som man har på andra dissidenter. Därmed har Kissinger presterat årets omkörning: han har passerat hela Europas politik på vänster sida, enligt gammal skala vill säga, undantaget de ryska kommunisterna men de räknas inte.

  3. kissinger är en krigsförbrytare och en mänsklighetens fiende. Han skyddar bara en grupp samtidigt som han vill att resten ska förgifta sig. Vid ett bilderbmöte ska han och soros ha sagt; när väl människan accepterat vaccinerna är det game over för dem..

  4. Psykopaten Kissinger verkar ha två intressen. Han vill sannolikt ha Nobels fredspris, vilket han inte förtjänar, och han vill sannolikt isolera Kina innan det väntade angreppet på Kina.

    Ryssland gör nog bäst i att alliera sig med Kina, inte med som finansierar både terrorism och nazism i sin strävan efter världsherravälde.

    Vi bör hålla oss fredliga, oberoende, neutrala och alliansfria om vi inte vill dras in i ”slutspelet”.

    • Javisst, Kina är slutmålet. Försöken att ta Ryssland på ena flanken och Indien o Pakistan på den andra, är en del av dessa sk individers kniptångsmanöver. De erövrade ländernas oerhörda naturtillgångar, blir de bisarra individernas ’bonus’. Taiwan är the overheadsteget för att ringa in Kina. De är helt enkelt vanvettiga men allt är beskrivet i ’deras manualprotokoll’, dvs Vi har ingen rätt att äga ngt, inga nationalstatsregeringar ska få existera, men alla kommer ’vara lyckliga ändå’. De bestämmer alltså vem som ska hysa lycka..Dessa individer har hela mänskligheten nu att möta. Ju snabbare vi får insikt om dom, ju fortare hittar vi metoder mot dom

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here