Ukraina: Hur bedöma fienden?

9
1020

President Biden med Ukrainas president Volodymyr Zelensky, onsdagen den 21 december 2022, i det ovala kontoret. / Vita husets officiella foto.

Denna artikel med ursprunglig titel ”Trading with the enemy” har publicerats av Semour Hersh på dennes site. https://seymourhersh.substack.com/p/trading-with-the-enemy Vi vet dock inte hur pass representativ eller spridd tjänstemannens intressanta uppfattning är.

Seymour Hersh.

Avslöjar massiv korruption i Ukraina. Amerikanska trupper samlas vid landets gräns. Har Biden-administrationen något slutspel i rockärmen för denna konflikt?

Ukrainas regering, ledd av Volodymyr Zelensky, har använt amerikanska skattebetalares medel för att betala dyrt för den livsviktiga dieseln som håller den ukrainska armén i rörelse i sitt krig med Ryssland. Det är okänt hur mycket Zelensky-regeringen betalar per gallon för bränslet, men Pentagon betalade så mycket som $400 per gallon (1 gallon är 4,5 liter, etc.) för att transportera bensin från en hamn i Pakistan, via lastbil eller fallskärm, in i Afghanistan under det decennielånga amerikanska kriget där.

Vad som också är okänt är att Zelenskij har köpt bränslet från Ryssland, landet Ukraina och Washington krigar med, och den ukrainske presidenten och många i hans följe har skummat bort (förskingrat bl.a.) otaliga miljoner amerikanska dollar öronmärkta för dieselbetalningar. En uppskattning av analytiker från Central Intelligence Agency visar att de förskingrade medlen uppgick till minst 400 miljoner dollar förra året; en annan expert jämförde nivån av korruption i Kiev med den i Afghanistankriget, ”men det kommer inga professionella revisionsrapporter från Ukraina.”

”Zelensky har köpt billig diesel från ryssarna”, sa en välinformerad amerikansk underrättelsetjänsteman till mig. ”Och vem betalar för gasen och oljan? Vi gör det. Putin och hans oligarker tjänar miljoner på det.”

Många regeringsdepartement i Kiev har bokstavligen ”tävlat”, fick jag höra, om att starta frontföretag för vapen- och ammunitionsexportkontrakt med privata vapenhandlare runt om i världen, som alla ger viss ”återbetalning”. Många av dessa företag finns i Polen och Tjeckien, men andra tros vara belägna i Persiska viken och Israel. ”Jag skulle inte bli förvånad över att höra att de också finns på platser som Caymanöarna och Panama, och det är många amerikaner inblandade”, sa en amerikansk expert på internationell handel till mig.

Frågan om korruption togs upp direkt med Zelensky vid ett januarimöte i Kiev med CIA:s direktör William Burns. Hans meddelande till den ukrainska presidenten, fick jag höra av en underrättelsetjänsteman med direkt kännedom om mötet, kom direkt ur en gangsterfilm från 1950-talet. De höga generalerna och myndigheterna i Kiev var arga över vad de såg som Zelenskys girighet, sa Burns till den ukrainske presidenten, eftersom ”han tog en större del av de förskingrade pengarna än vad som gick till generalerna.”

Burns presenterade också för Zelensky en lista på trettiofem generaler och högre tjänstemän vars korruption var känd för CIA och andra i den amerikanska regeringen. Zelenskij svarade på amerikanska påtryckningar tio dagar senare genom att offentligt avskeda tio av de mest högprofilerade tjänstemännen på listan och göra lite annat. ”De tio han blev av med skröt fräckt om pengarna de hade och körde runt Kiev i sin nya Mercedes”, berättade underrättelsetjänsten för mig.

Blinken. Screenshot 210311

Zelenskys halvhjärtade svar och Vita husets bristande oro sågs, tillade underrättelsetjänstemannen, som ytterligare ett tecken på bristande ledarskap som ledde till ett ”totalt sammanbrott” av förtroendet mellan Vita huset och vissa delar av underrättelsetjänsterna. En annan splittrande fråga, som jag har fått höra upprepade gånger i mina senaste rapporter, är den skarpa ideologi och brist på politisk skicklighet som utrikesminister Tony Blinken och nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan uppvisar. Presidenten och hans två viktigaste utrikespolitiska rådgivare ”lever i andra världar” än de erfarna diplomater och militärer och underrättelsetjänstemän som tjänar Vita huset. ”De har ingen erfarenhet, omdöme eller moralisk integritet. De bara ljuger, hittar på historier. Diplomatisk förnekelse är något annat, » sa underrättelsetjänsten. ”Det måste göras.”

Jake Sullivan

En framstående pensionerad amerikansk diplomat som bestämt motsatte sig Bidens utrikespolitik gentemot Kina och Ryssland framställde Blinken som lite mer än en ”graderad kongresspersonal” och Sullivan som ”en politisk kampanjledare” som plötsligt befinner sig i centrum i en värld av hög diplomati ” utan empati för oppositionen. De är anständiga killar”, tillade han, ”men nu har vi vänt upp och ner på den politiska världen och energivärlden. Kina och Indien säljer nu raffinerad bensin till västvärlden. Det är bara affärer.”

Den nuvarande krisen underlättas inte av att Putin också agerar irrationellt. Underrättelsetjänstemannen sa till mig att allt Putin har gjort i Ukraina strider mot Rysslands långsiktiga intressen. Känslorna har övervunnit rationaliteten och han gör saker som är totalt improduktiva. Och då ska vi sätta oss ner med Zelenskij och Putin och ta reda på det? Inte en chans.”

”Det finns ett totalt sammanbrott mellan Vita husets ledning och underrättelsetjänsten”, sa underrättelsetjänstemannen. Sprickan går tillbaka till hösten, då Biden, som jag rapporterade i början av februari, beordrade en hemlig förstörelse av Nord Streams rörledningar i Östersjön. ”Att förstöra Nord Streams pipelines har aldrig diskuterats, eller känt i förväg, av underrättelsetjänsten”, sa tjänstemannen till mig. ”Och det finns ingen strategi för att avsluta kriget. USA tillbringade två år med att planera invasionen i Normandie under andra världskriget. Vad kommer vi att göra om Kina bestämmer sig för att invadera Taiwan?” Tjänstemannen tillade att National Intelligence Council ännu inte har beställt en National Intelligence Estimate (NIE)att försvara Taiwan mot Kina, som kommer att tillhandahålla nationell säkerhet och politisk vägledning om en sådan händelse inträffar. Det finns ännu ingen anledning, trots upprepade amerikanska politiska provokationer från både demokrater och republikaner, sa tjänstemannen, att misstänka att Kina har någon avsikt att invadera Taiwan. Landet har förlorat miljarder på att bygga sitt väldigt ambitiösa Bälte- och väginitiativ som syftar till att länka Östasien till Europa och investera, kanske ibland dumt, i hamnar runt om i världen. ”Poängen är,” sa tjänstemannen till mig, ”att det inte finns någon fungerande NIE-process längre.”

”Brännskador är inte problemet”, sa tjänstemannen. ”Problemet är Biden och hans nyckellöjtnanter – Blinken och Sullivan och deras församling – som ser de som kritiserar Zelensky som pro-Putin. Vi är emot det onda. Ukraina kommer att slåss ”tills den sista militärgranaten är borta, och fortfarande slåss.” Och här är Biden som säger till Amerika att ”vi kommer att kämpa så länge det har effekt.”

Tjänstemannen citerade den föga kända och sällan diskuterade utplaceringen, godkänd av Biden, av två brigader med tusentals av USA:s bästa militära stridsenheter till regionen. En brigad från 82:a luftburna divisionen har tränat och tränat intensivt från sin bas inne i Polen inom några mil från den ukrainska gränsen. Den förstärktes i slutet av förra året av en brigad från den 101:a luftburna divisionen utplacerad till Rumänien. Den faktiska bemanningen för de två brigaderna, inklusive administrativa enheter och stödenheter – med lastbilar och chaufförer som drar den ständiga strömmen av vapen och militär utrustning som strömmar till sjöss för att hålla enheterna stridsberedda – kan vara mer än 20 000.

Underrättelsetjänstemännen sa till mig att ”det finns inga bevis för att någon högre tjänsteman i Vita huset verkligen vet vad som händer med 82:a och 101:a divisionerna. Är de där som en del av en Nato-övning eller för att utföra uppdrag med Natos stridsförband om väst bestämmer sig för att engagera ryska styrkor inne i Ukraina? Är de där för att träna eller vara en frigöringsmekanism? Förlovningsreglerna säger att de inte kan attackera ryssar om inte våra pojkar blir attackerade.”

”Men juniorerna kör showen här,” tillade tjänstemannen. ”Det finns ingen NSC-samordning och den amerikanska armén gör sig redo att gå ut i krig. Det har ingen aning om Vita huset vet vad som händer. Har presidenten gått till det amerikanska folket med en informativ sändning om vad som pågår? De enda genomgångar som pressen och allmänheten får i dag är från Vita husets talespersoner.

– Det här är inte bara dåligt ledarskap. Det finns ingen. Noll.” Tjänstemannen tillade att ett team av ukrainska stridspiloter nu utbildas här i Amerika för att flyga USA-byggda F-16 stridsflygplan, med målet, om nödvändigt, att flyga in i strid mot ryska trupper och andra mål inne i Ukraina. Inget beslut har fattats om sådan utplacering.

De tydligaste uttalandena om amerikansk politik har inte kommit från Vita huset, utan från Pentagon. Armégeneralen Mark A. Milley, som är ordförande för Joint Chiefs of Staff, sa om kriget den 15 mars förra året:

”Ryssland är fortfarande isolerat. Deras militära lager håller snabbt på att tömmas. Deras soldater är demoraliserade, otränade, omotiverade värnpliktiga och straffångar, och deras ledarskap sviker dem. Efter att ha misslyckats med sina strategiska mål är Ryssland alltmer beroende av andra länder, som Iran och Nordkorea. . . . Detta förhållande bygger på att undertrycka frihet, undergräva frihet och upprätthålla deras tyranni. . . . Ukraina är fortfarande starkt. De är skickliga och utbildade. ukrainska soldater är . . . starka i sina stridsenheter. Deras stridsvagnar, infanteristridsfordon och pansarfordon kommer bara att stärka frontlinjen.”

Det finns bevis för att Milley är lika optimistisk som han låter. Jag fick veta att för två månader sedan hade Joint Chiefs beordrat medlemmar av personalen – den militära frasen är ”uppdraget” – att utarbeta ett fördrag om krigsslut som skulle presenteras för ryssarna efter deras nederlag på slagfältet i Ukraina.

Om värre blir värst för den underbemannade ukrainska armén under de kommande månaderna, kommer de två amerikanska brigaderna att slå sig samman med NATO-trupper och möta den ryska armén inne i Ukraina? Är detta USA:s presidents plan, eller hoppet? Är det här talet vid brasan (som anspelar på chattarna vid brasan , en serie radiotal som Franklin D. Roosevelt höll mellan 1933 och 1944, bland annat) som han vill hålla? Om Biden bestämmer sig för att dela sina tankar med det amerikanska folket, kanske han vill förklara vad två armébrigader, fullt bemannade och försörjda, gör så nära krigszonen.

 

Föregående artikelEn förnuftets röst mitt i galenskapen i Australien
Nästa artikelDärför väljer Dagens ETC att avbryta samarbetet med Kajsa Ekis Ekman
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

9 KOMMENTARER

  1. ”(1 gallon är 4,5 liter, etc.)”
    En brittisk gallon är 4.54609 liter
    En US gallon är 3.78541 liter
    Eftersom vi talat om USA kanske det är rimligt att man använt US gallon, men det är inte klart.

  2. Nu är fulmedia i full sving med dementimaskinen för att vit-tvätta USA:s senaste spionhärva mot de korkade vasallstaterna! Visselblåsaren beskrivs som en skurk i MSM-media medan den verkliga skurken Washingtons förbrytelser förminskas till intet. Det har de senaste dagarna även framkommit uppgifter om att CIA var en aktör i terrordådet mot WTC 2001! Vem blir förvånad längre över denna kriminella organisations påhitt? Angående Ukraina så är det en massaker på de stackars ukrainska inkallade som tvingas ut i kriget med en minimal chans att överleva. Javisst är det lätt för skrivbordsgeneralerna i Washington att fortsätta att leva i sin bubbla. En Kinszhal i Pentagon kanske skulle kyla ner krigsivrandet betydligt?

  3. USA har skjutit sig självt i sank på de leriga slätten i Donbas. Framtiden bådar inte alls gott för lögnimperiet – inte åratal utan snarare det är en kollaps som är och lurar runt hörnet för ”exceptionalistan”🤭

    ”In talking this week with a friend about the United States seemingly imploding from within across multiple sectors, my friend stressed: “It’s not just from within. There is a run on the United States from certain nations and business interests around the world. Just like there was a run on banks after the collapse of Silicon Valley Bank, many nations are either thinking about — or actually proceeding with — transferring at least a portion of their allegiance, assets and commitments from the ‘Bank of the U.S.’ to the ‘Bank of China’ or elsewhere.

    This was not just some person sitting on a porch casually talking about current events while whittling a stick waiting for his Social Security or pension check to hit the mailbox. This was a former high-level U.S. government official, now a CEO, someone who sits on the boards of directors for multiple companies. He has massive real-world and business experience and believes the United State may be on the verge of collapse.”

    https://thehill.com/opinion/white-house/3950467-is-there-a-worldwide-run-on-the-bank-of-the-united-states-of-america/

  4. Jag har nu hört och läst samma saga snart 30 år, snart imploderar USA det går jättedåligt för ekonomin och snart faller det samman. Börjar det inte bli tröttsamt snart?
    Jag menar samma gamla visa gång på gång och för varje år bevisas ni fel.

    • Det var en fråga som ställdes, Herr/Madam @Robban.
      Lägg till att amerikanerna är så tröga att implosion kan ta 30 år 🤣 Men i år det dags👹

    • @Robert 17 april, 2023 At 11:49
      Det har sket förändringar. I 30 år var USA den totalitära, absoluta globala diktaturen, alla som satte sig emot krossades hänsynslöst militärt eller ekonomiskt. Krigsmakten och dollardominansen. Exempel Gaddafi i Libyen, eller Saddam i Irak. Nu har länder som Kina, Indien, Iran, eller Ryssland alltmer gått samman och USA totalitära makt har kraftigt försvagats och falnar allt mer. Även Afrikas 64 länder vänder sig nu mot USA diktaturen, men även mindre stater som Honduras, Kiribati eller Solomon Islands.

      Tidigare USAs Treasury Secretary Larry Summers säger att USA börjar bli ensam och övergiven, alltså isolerad. USA kan inte längre leva på sin krigföring, erövringar, och sina plundringståg. Texas skapar en egen valuta och både Texas och Kalifornien vill bryta sig loss från diktaturen i Washington.

      https://www.rt.com/news/574769-larry-summers-sees-us-losing-influence

  5. Putin varnade Ukraina för hotet från Nato år 2000.
    https://vz.ru/politics/2023/4/18/1207941.html
    För exakt 23 år sedan besökte Vladimir Putin Ukraina för första gången, där han förde samtal med Leonid Kutjma.
    Trots besökets vänliga atmosfär uppstod redan då de första problemen med de rysk-ukrainska relationerna: skulder för gas, stöd från myndigheterna i Kiev av Moskvas motståndare och problemet med Natos expansion österut. Vad minns du mer av Putins besök i Ukraina och vilka konsekvenser fick det?

    Den 18 april 2000 besökte Rysslands dåvarande president Vladimir Putin Ukraina för första gången, där han träffade president Leonid Kutjma. Efter samtalen noterade Putin att parterna diskuterade frågor om politisk interaktion, såväl som samarbete inom ekonomi och försvar, påminner om Kremls officiella webbplats.

    Sedan noterade Kutjma att det strategiska partnerskapet mellan länderna borde utvecklas i alla riktningar, och det var ingen mening med att peka ut några separata områden. Att döma av förhandlingsprotokollet syftade Ryssland och Ukraina på en lång och ömsesidigt fördelaktig allians.

    Detta manifesterades också i ett gemensamt besök i Sevastopol. Putin och Kutjma anlände till stadens centrala torg. Nakhimov och tillsammans lade ner kransar vid monumentet till stadens försvarare. Statscheferna besökte också flaggskeppet (på den tiden) från Rysslands Svartahavsflotta och den ukrainska flottan – den ryska missilkryssaren Moskva och den ukrainska fregatten Hetman Sagaidachny.

    Samtidigt besökte Vladimir Putin högkvarteret för den ryska federationens Svartahavsflotta och delade ut statliga utmärkelser till flottans officerare. Kapten Vladimir Karpushenko tilldelades hjältens stjärna, och Order of Merit for the Fatherland, IV-grad, mottogs av befälhavaren för Svartahavsflottan, amiral Vladimir Komoyedov.

    Trots den vänliga atmosfären och beredskapen för strategiskt partnerskap hade parterna ett antal kontroversiella och ganska komplexa frågor till varandra. Stötestenen var rysk gas, som Ukraina fick på kredit och plundrade en betydande del av transiteringen. Moskva och Kiev kunde inte komma överens om det slutliga beloppet för skulden.

    Som Channel One minns uppskattade Ryssland skulden till mer än 2 miljarder dollar, medan Ukraina insisterade på endast 1,5 miljarder dollar. Men år 2000 var Vladimir Putin säker på att problemet kunde lösas ”förutsatt att båda sidor har god vilja”. Han noterade också att Ukraina har uttryckt nya konstruktiva förslag i denna fråga.

    Ett annat hett ämne var de så kallade tjetjenska informationscentra i Ukraina, som arbetade i militanternas intresse. Leonid Kutjma sa att det inte finns några sådana centra i hans land. Vladimir Putin höll inte med om detta. Enligt honom agerar personer som försöker organisera en informationsattack mot Ryssland mot folken i både Ryssland och Ukraina, och centren själva ”tjänar terrorister”.
    Det är anmärkningsvärt, men samtidigt väcktes frågan om problemen med relationerna mellan Ryssland, Ukraina och Nato. Vladimir Putin sa: ”Nej, Ryssland är inte välkommen dit. Och om vi får veta att de inte väntar på oss där, så kommer vi att motsätta oss att Nato kommer närmare våra gränser, ” citerar First Channel honom .

    Enligt experter som intervjuats av tidningen VZGLYAD var det för 23 år sedan svårt att föreställa sig flera vågor av utvidgning av alliansen till Rysslands västra gränser, och ännu mer – ett Nato-krig mot Ryssland i händerna på ukrainare. Ändå var Moskva redan då väl medveten om alliansens långsiktiga mål och riskerna för de rysk-ukrainska relationerna, som gradvis började implementeras 2004, 2014 och 2022.

    ”Jag minns hur Vladimir Putin kom till oss vid Svartahavsflottans högkvarter. Han verkade vara trött, tydligen, efter ett utlandsbesök. BSF var då i ett bedrövligt tillstånd.

    Ukrainas och Rysslands gemensamma flotta var fyra gånger sämre än den sovjetiska”, minns amiral Vladimir Komoyedov. ”Det stod klart för alla att situationen måste förändras snabbt. Och trots den uppenbara tröttheten lyssnade Putin noga på min rapport. Jag var tvungen att säga det som det är, utan att dölja någonting. Presidenten gav inga specifika löften då, men det blev uppenbart att det äntligen skulle komma igång”, fortsatte samtalspartnern.

    ”Vladimir Putins relation med Leonid Kutjma förtjänade särskild uppmärksamhet. De var på den tiden vänliga och partner. Så det var till sjöss. Befälhavaren för den ukrainska flottan och jag har alltid försökt att marschera under vänligt befäl – våra styrkor gick till och med skuldra vid skuldra vid paraden, säger amiralen.

    ”Då var allt inriktat på en gemensam rörelse. Men allt blev som det blev. Det var omöjligt att förutse att vi skulle behöva genomföra en specialoperation i dess nuvarande form. Även om jag måste erkänna, såddes vissa frö av nationalism redan i Ukraina vid den tiden, säger samtalspartnern.

    ”En gång kom marinens befälhavare in på mitt kontor och sa att ”allt här tillhör mig, eftersom vi är på Ukrainas territorium.” Snart blev landets vändning till väst mer påtaglig. Ukrainare skickades allt oftare för att studera i USA och andra Nato-länder, och liknande militäruniformer syddes åt dem. Även om det stod klart för alla att alliansen utgjorde ett hot inte bara mot Ryssland, utan också mot Ukraina självt och dess invånare”, minns Komoyedov.

    En liknande synpunkt delas av Donetsks statsvetare Vladimir Kornilov. Enligt honom borde Ryssland förmodligen ha ändrat sin inställning till den ukrainska eliten omedelbart efter den ”orange” Maidan, eftersom landets myndigheter inte lyssnade på Moskvas oro på området för nationell säkerhet och i en rad andra frågor.

    ”Icke desto mindre försökte vi upprätthålla goda relationer före den första Maidan och, tyvärr, efter den. Under lång tid intog Ryssland den ståndpunkt som Boris Jeltsin uttryckte i maj 1997 efter undertecknandet av fördraget om Svartahavsflottan:

    ”Jag vaknade på morgonen – tänk på vad du har gjort för Ukraina?”.
    Det här är verkligheten vi levde i”, minns experten. ”Vi hjälpte Ukraina, pumpade in pengar i det.
    Efter Maidan investerade Ryssland miljarder dollar i den ukrainska ekonomin i form av billig gas och andra industriprojekt, medan amerikanerna investerade hundratals miljoner dollar i medieprojekt och fick det resultat de behövde. Ryssland försökte inte påtvinga Ukraina något, det handlade alltid om ekonomiska projekt”, tillade experten.

    ”Men ett försök att bygga jämlika och partnerskapsrelationer med Ukraina visade sig vara ett negativt resultat för oss. Lokala eliter har stirrat på USA nästan från de första dagarna av ”självständigheten”. Samma Kutjma försökte underbygga detta i sin bok ”Ukraina is not Russia”, som publicerades 2003, men han började arbeta med den under sin första mandatperiod, det vill säga långt före Putins besök i Kiev”, noterar källan.

    ”Dessutom började dessa processer inte ens under Kutjma, utan under Leonid Kravchuk, när Ukraina 1994 var den första bland de postsovjetiska staterna att ingå ett avtal med Nato under programmet Partnerskap för fred, och stödde initiativet från östeuropeiska länder att gå med i Nato. Sedan varnade Putin upprepade gånger Ukraina för att väst skulle använda det som förbrukningsmaterial mot Moskva, och 2022 bevisade bara detta”, sammanfattade Kornilov.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here