Vardag i Palestina – mellan corona och bosättarvåld

8
1229

 

När skolbarnen i Palestina återvände till undervisningen i september var det en återgång från coronaisolering till våld från israelisk militär och beväpnade bosättare. Palestina stängdes, liksom många andra länder, ned i samband med utbrottet av COVID-19 i mars. Innan dess, under det förkortade skolåret från augusti 2019 till nedstängningen, noterade barnrättsorganisationen Defense for Children International – Palestine (DCI-P) 134 våldsamma ingripanden från israelisk militär drabbande 9.042 elever och lärare. Våldet mot skolbarnen riskerar nu att åter öka.

Medan coronapandemin medfört begränsade och temporära inskränkningar av palestiniernas liv – med rörelserestriktioner, stängning av icke nödvändig service, social distansering – är den israeliska militära närvaron, med ständiga kontroller, arresteringar, murar och stängsel hela tiden närvarande. Förtrycket drabbar alla, hela tiden, och försvårar eller omöjliggör normalt palestinskt vardagsliv. Inte minst är de palestinska barnen utsatta på sin väg till och från skolan – eller till och med under själva skoldagen.

Tuqu gymnasieskola nära Bethlehem har under skolåret noterat 15 fall där israelisk militär avfyrat tårgasgranater mot eleverna med resultatet att många drabbats av andningsproblem och några blivit medvetslösa. Två elever har skadats av skarp eldgivning. Grundskolan i den bosättarkontrollerade delen av Västbankens största stad Hebron lever under konstant belägring, och vid Ziad Jaber-skolan söder om staden har militär arresterat elever och jagat dem med hundar.

I nuläget sitter 158 israeliska barn i israeliska fängelser, varav några i ”administrativt förvar” utan rättegång eller dom. Den vanligaste anledningen till fängelsedom är annars stenkastning mot israeliska militärfordon eller soldater – brott som kan ge 10 eller upp till 20 års fängelse. Varje år hanteras 500-700 palestinska barn inom det militära rättsväsendet.

Israel är det enda land i världen som systematiskt ställer barn inför militärdomstolar.

Enligt den israeliska människorättsorganisationen B´Tselem har Israel sedan ockupationens inledande 1967 byggt över 200 så kallade bosättningar på ockuperad palestinsk mark.

Bosättningarna, olagliga enligt internationell lag och utdömda i ett antal FN-resolutioner – senast den viktiga Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016) – härbärgerar i nuläget närmare 700.000 inflyttade israeliska medborgare på stulen palestinsk jord.

Närvaron av beväpnade bosättare utgör ett konstant hot mot palestinska skolbarn, som bespottas och utsätts för stenkastning (!) och andra övergrepp av bosättarna – medan den israeliska militären ser på utan att ingripa. Möjligheten att klaga är mycket begränsad, och mer än 90% av inlämnade klagomål avfärdas enligt DCI-P utan åtgärd.

Samtidigt fortsätter Israel att bygga vidare. Nyligen annonserades planer på ytterligare 4.948 illegala bostäder på ockuperad mark – något som föranlett protester från EU-länderna Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien och Spanien. Men hittills av någon anledning inte från Sverige.

Bosättningarna har av FN upprepade gånger beskrivits som oacceptabla och ett avgörande hinder för en fredlig tvåstatslösning i konflikten Israel / Palestina. Några verksamma åtgärder för att få stopp på byggandet har dock hittills inte vidtagits.

Även rivandet och förstörelsen av palestinsk egendom fortsätter – också det i strid med internationell lag. Den vanligaste orsaken till förstörelsen är att byggnaderna saknat bygglov – någonting i stort sett omöjligt att erhålla. Inom de 60% av Israel helt kontrollerade delarna av Västbanken (”Area C”) har 0,6% av marken upplåtits för palestinskt byggande – en yta som givetvis sedan länge är färdigbyggd. Ofta tvingas ägarna av de aktuella husen riva dem själva. Annars tillkommer rivningskostnad plus en avgift för varje dag byggnaden använts utan tillstånd.

Enligt FN:s observatörsstyrka OCHA raserades under september 76 palestinskägda byggnader vilket gjorde 136 personer hemlösa och påverkade ytterligare nästan 300 personer på olika sätt. Sedan coronautbrottet i mars har 461 byggnader raserats och 572 personer fördrivits – en ökning med 31% sedan motsvarande tid förra året och den högsta siffran de senaste 4 åren. FN:s Humanitära Koordinator för de ockuperade områdena, James McGoldrick, har uppmanat Israel att omedelbart sluta upp med dessa rivningar.

Men omvärlden i övrigt tiger.

Av de i september förstörda strukturerna har 21 uppförts med hjälp av humanitärt bistånd på över 30.000 euro (310.000 SEK). Ytterligare 5 projekt, värda över 40.000 euro, har fått order om byggstopp eller krav på rivning. Enligt ”Militärorder 1797” kan vilken som byggnad bedömd som ”ny” rivas inom 96 timmar från rivningsbeslut. I Masafer Yatta-området utanför Hebron har 15 strukturer, varav 8 hjälpprojekt, raserats och området förklarats för ”eldzon” (”Firing zone 918”) för militären. Runt 1.400 palestinier i 14 samhällen inom området hotas av avhysning.

Även beduinbyn Ras al-Tin (c:a 200 personer) utanför Ramallah på centrala Västbanken ligger nu inom en sådan ”eldzon”, och israelisk militär har två gånger lyft av taket på områdets skola – med omkring 50 elever – som byggts med internationellt bistånd.

Skolan hotas nu att förstöras helt och hållet – liksom över 50 andra skolor inom ”Area C” och det annekterade östra Jerusalem. I förorterna Silwan och Sheikh Jarrah i Jerusalem har 12 familjer fått order att lämna sina hem och lämna över sin egendom till judiska bosättare. Runt 200 ytterligare familjer riskerar samma öde.

Till förödelsen fogas även våldsaktioner av beväpnade bosättare. I Biddya (Salfit) på norra Västbanken förstördes i september flera jordbruksbyggnader och 445 fruktträd. Bönder blir beskjutna när de försöker skörda sina oliver, och många tusen olivträd (som ger full skörd först efter 50 år) har dragits upp med rötterna. Grupper av bosättare drar runt i de palestinska samhällena, krossar fönster, förstör bilar och pryglar upp palestinier som råkar komma i deras väg.

Fram till slutet av oktober har 492 palestinier avlidit till följd av COVID-19. De senaste två åren har över 350 obeväpnade palestinier dödats av israelisk militär, polis och bosättare. Över 30.000 har skadats – många med livslånga handikapp som följd.

Relaterat.
Tio myter om Israel.
Israel och Palestina – två erkända stater.

Föregående artikel“Läs nya viktiga kulturtidskriften “FÖRR OCH NU!
Nästa artikelHar Sverige “hög” eller “låg” dödlighet i COVID-19? Det beror på…
Gunnar Olofsson är kirurg och har flera gånger arbetat i Palestina. Han är ordförande i Borås Palestinagrupp och är en landets främsta experter på Israel och Palestina.

8 KOMMENTARER

  1. Förtrycket och fanskapet fortsätter och inte ens FN kan göra något mot Israels terror medan stora delar av folkopinionen stängt in sig och försvarar sig med att “Förstår du inte. Vi lever i en pandemi och då är den vikigare än allt annat!” Är ni verkligen så cyniska?

  2. Det är inga bosättare utan en samling barnamördare och marktjuvar. De ska kallas vi deras rätta namn, inget annat. Barnamördare som anser sig vara fy förnäma än all oss andra för att de säger sig vara “utvalda”. Av deras handling att bedöma är de utvalda av djävulen själv ingen Gud kan vara så grym. Garanterat är de dock inte förnäma utan värsta av värsta sortens varelser som trampad på denna jord. Inte konstigt då att det största hotet mot mänskligheten är sionismen och dess frukt apartheid regimens israel

    Läs mer om sionisternas överhöghets regime här: https://www.btselem.org/publications/fulltext/202101_this_is_apartheid

  3. Jag har för länge sedan konstaterat att det palestinska folket inte betraktas som riktiga människor av judiska och kristna konvertiter världen över, dvs bl. a. vi, dvs.det ”internationella samfundet”, dvs. FN.
    Palestinier kan fördrivas och man kan ta deras egendom, de kan låsas in och torteras vid sidan av alla rättssystem. Deras samhällen inklusive deras begravningsplatser kan schaktas bort och namnen på deras hemorter kan rader ur historieböckerna. Deras skördar och fruktträd kan rotryckas och förstöras och deras vatten kan stjälas eller förgiftas. Deras hamn har besöksförbud och försök till överträdelse bestraffas med dödligt våld.
    Det ser ut som om rabbinerna har rätt. För att uppnå fullt människovärde måste man ha tumme med den gud som för tillfället har makt över levande och döda.
    Att någon ledande politiker här i väst skulle framföra kritik mot den rådande ordningen i Palestina är inte sannolikt, men ingen regel utan undantag. Sten Andersson, socialdemokraternas gamle partisekreterare, kallade en spade för en spade också i fallet Palestina. Heder över den mannen och frid över hans minne. Vi som envisas med spaden är förstås ett utdöende släkte och snart sänker sig väl friden över en ny och välskriven historia om det senaste kapitlet i det heliga landet.

  4. Muslimska och kristna araber på västbanken och Gazaremsan märker naturligtvis främst av de interna striderna mellan PA och Hamas.

    • Ja, araber som av någon anledning råkade befinna sig i Palestina år 1948 var ju redan då ett stort problem för historieskrivarna. Hamas är en senare uppfinning. En prototyp till de inbördeskrig som inledningsvis, i namn av arabiska vår, nu blossar upp överallt där naturtillgångar hamnat hos folk med undermåligt människovärde.

    • Nej de märker av de dagliga morden, våldtäkter, tortyren och förnedringar utförda av en samling sionister och falska semiter som far från olika hålor i världen frö att kolonisera Palestina. Dessa avskum har gjort livet till ett helvete på jorden för Palestinierna. Om detta måste världen vi berätta och återberätta tills Palestina är sionist fri!

      https://ifamericansknew.org

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here