Varför infördes ångmaskinen i England under den industriella revolutionen?

6
1648


Som någon kanske noterat återpublicerar jag nu för tiden (och ofta vid denna tid) gärna intressanta (enligt mig själv) artiklar som här har publicerats ett år tidigare. Ursprungligen inspirerad av ”påstötning” från Facebook – tack Facebook! I kväll denna artikel, fjärran från Venezuela, immigration och USA:s krig med vapen – och handel!

Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen.

Artikeln.
Jamen, säger vän av ordning: Det är ju en struntfråga och har ingenting med dagens värld att göra. Vad f-n skall jag läsa om det för? Tja, du kanske lägger ned tid på att behärska regler i ett spel som inte har ”ett smack med dagens värld att göra”? Och du har kanske en hobby, som måhända kan kallas lite världsfrånvänd? Så frågan om ångmaskinen är knappast långsökt, i synnerhet som den ställs av en författare, som försöker passa in den i en marxistisk syn på historien.

Andreas Malm har nyligen givit ut boken Fossil Capital. The Rise of Steam-Power and the Roots of Global Warming (Verso 2016; 488 sidor), Det är en bearbetning av hans dr-avhandling, vid Inst f humanekologi, Lunds Universitet.

Jag har tidigare läst en bok av Malms handledare, professor Alf Hornborg (Nollsummespelet; Daidalos 2013). Hornborgs stora förtjänst är att han pekar på ett markberoende, tidigt formulerad av den klassiska engelska ekonomen Ricardo. Vad gäller den senare så återkommer han ständigt i Marx Kapitalets första band, både som replipunkt och debattmotståndare. Den engelska textilmanufakturen baserades från 1500-talet på ull/ylle från får. Nu krävde fåren, och dragdjuren för arbete och transporter, arealer för produktion av bete/foder. Detta konkurrerade med arealer för livsmedelsproduktion, och försörjningsfrågan var prekär under olika perioder i t ex Englands historia.

Hur kunde man slita sig ur denna tvångströja av arealberoende? Svaret blev handel och import, inte sällan med hjälp av kanonbåtar, och i förlängningen kolonialismen. På så sätt frigjordes arealer i England genom textilmanufakturens råvara ull, till stora delar, ersattes med importerad bomull. När manufakturen ersattes av textilindustrin kom efterhand hästars/oxars och människors muskelkraft att ersättas, om än inte helt, av kolet i ångmaskinerna. Om England 1850 hade ersatt kol med inhemsk bioproduktion skulle det ha krävts krävt 1,5 gånger landets yta (Malm, s. 22).
Summa summarum: England tillskansade sig arealer i andra länder, och överlevde-växte.

Malm fortsätter delvis i Hornborgs spår, med granskningar av teknikförändringar, lokalisering och markbehov, samt energibehov inom den framväxande engelska industrin. Mer explicit än sin handledare borrar Malm kring frågan varför ångmaskinen infördes i brittisk textilindustri. Var det en ”naturlig” teknikutveckling under den unga kapitalismens auspicer? Bejakade kapitalisterna den nya tekniken? Var den mer effektivt? Var den mer lönsamt?

Malm refererar generöst den omfattande litteratur som föreligger om kapitalismens vagga – England – och den industriella revolutionen. Grunden till den voluminösa litteraturen är naturligtvis Marx’ Kapitalet, framför allt första bandet, men även de andra banden innehåller ständiga referenser till Englands ekonomisk-historiska utveckling.

Jag rekommenderar oförbehållsamt Malms bok till läsning. Ibland tar han om, och ibland hamnar vi i detaljer, och långa citat från engelska lokaltidningar från 1830. Men det är randanmärkningar, då boken som helhet ger en inträngande bild i kapitalismens utveckling i England, och med textilindustrin som relevant exempel. Naturligtvis fanns det andra branscher, med manufaktur, och senare, industri, men bomullsindustrin var mycket stor i engelsk ekonomi. Från mitten av 1780-talet exploderar bomullsindustrins tillväxt, och vid 1820-talet dominerar den stort över branscher som järn, kol, ylle och läder (Malm, s. 46). Fram till 1870 (”kanske”, skriver Malm, s. 25) hade bomullsindustrin flest maskiner i brittisk industri.

Karl Marx.

Forskare med borgerlig bakgrund har förklarat ”den industriella revolutionen” med olika orsaker, en del rent befängda. Även inom de marxistiska leden finns skribenter som hemfallit åt vad vi kan kalla ”teknologisk determinism”. Malm klargör inte tydligt om denna tradition har stöd i den klassiska marxismen, t ex Kapitalet, band 1. Han ger bara en hänvisning till en allmän text av Marx/Engels. Och tyvärr är notsystemet i boken rent kryptiskt; man måste gå till hans avhandling för att få fram referenser.

Malm visar elegant på faktiska faktorer till ångmaskinens införande inom textilindustrin, och de har sällan att göra med ”de abstrakta modellernas förklaring”. Det handlar snarare om faktorer som speglar klasskamp, ointresset att utveckla vattenkraften, och städernas tillväxt (med billig arbetskraft). Malm gör en föredömlig marxistisk analys, där de sociala frågorna, snarare än tal om kapitalistklassens rationalitet m m, är avgörande.

Mycket mer kan sägas om boken, t ex diskussionen om ursprunget till ”fossil capital”, vilken har sitt ursprung i den Elisabethanska tiden och brytning av kol för uppvärmning av de växande städerna. Vidare får jag utelämna jämförelsen med det historiska Kina, mängden av spännande sociala, fackliga och tekniska händelser, samt det Malm själv brinner för, slutkapitlen om klimatpåverkan från fossila bränslen. Eventuellt återkommer jag hit med en ny artikel. Om ej så sparas dessa avsnitt till läsarens egen förtjusning att få upptäcka.

Föregående artikelAnders Romelsjö: Går USA åt vänster?
Nästa artikelNu tvingas vi inse klimatförändringen – och behovet av samhällsplikt.
Ulf Karlström
Ulf Karlström var för omkring 50 år sedan ordförande i DFFG, De Förenade FNL-Grupperna, en av Europas då starkaste antiimperialistiska rörelser. Han har varit med i styrelsen för Folkrörelsen Nej till EU. Han är filosofie doktor i limnologi och driver Macoma miljöutredningar. Ulf spelar teater och tävlar som historieberättare.

6 KOMMENTARER

  1. På mina promenader på Långholmen i Stockholm ser jag ofta Mårten Triewalds röda lilla ’malmgård’ på andra sidan Mälaren, på Kungsholmen nedanför Mariebergs husjättar. Varför är Triewald intressant här? Jo, han lät bygga den första ångmaskinen (en ”eld- och luftmaskin”) i Sverige 1728 efter att ha lärt sig tekniken i England. Den skulle pumpa vatten ur Dannemoragruvan. Det gick inget vidare. Efter några år lades projektet ned eftersom maskinen hade så dålig effekt. Det fanns äldre pumpmetoder som möjligen var effektivare, och som folk var vana vid. Och det kan ju vara intressanta aspekter när man diskuterar tekniköverföring: tekniken kan vara för dålig för vad den antas göra, och/eller mottagarna kan inte använda den effektivt.

  2. ”ointresset att utveckla vattenkraften”
    Här har jag två ifrågasättande synpunkter.

    1. England är av tradition inget vattenkraftland och vattenkraftens lokalisering har varit relativt stabil över tiden. Förvisso har England betydande nederbörd men jag undrar om där finns så många älvar och vattenfall?

    2. Vi måste också ta hänsyn till att turbinteknikens fulländning är långt senare än ångmaskinen. Vattenhjul är inte tillräckliga för att driva en industri men passar utmärkt till en mjölkvarn, mindre sågverk osv. Det var först en bit in på 1900-talet som vattenturbinerna fick den effektivitet som kan motsvaras av idag. Det var en engelsman vid namn James Francis som i slutet av 1800-talet gjorde de tekniska landvinningarna som framtidens turbinteknik kunde byggas på. Men Francis var inte verksam i England, det var i USA som utvecklingen av vattenturbinen främst ägde rum men Sveriges kopplingar till USA gjorde att turbintekniken drevs vidare även här. Hela Sveriges vattenkraftutbyggnad bygger på det här men inte bara det. Den svenska exporten till länder världen över var omfattande. Sveriges rykte som industriland blev på den tiden grundmurat mycket tack vare de svenska kapitalägarna, deras duktiga ingenjörer samt alla yrkeskunniga arbetare.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/James_B._Francis

    • Om punkt 1.
      Det behövs väldigt lite effekt för att driva en textilindustris maskiner. En fallhöjd på ett par meter från en bäck eller en källa räckte till exempelvis Gimos eller Österbybruks stånghammare (ok, det var inte vävstolar), eller allsköns maskiner i mindre anläggningar som dock sammantaget hade stor produktion.
      Dock behövdes relativt stora dammar (som fylls på nattetid) för att reglera flödet och då konkurrerar kraftförsörjningen med jordbruket om marken.
      (När elektricitet kom, senare, var det små åar som Svartån i Västerås som bar hela industrier.)

      Att det finns gått om gräs året runt i England gjorde att det var oproblematiskt att hålla sig med hästar medan brist på foder av god kvalitet är ett problem under stora delar av året i stora delar av Sydeuropa (i mina hemtrakter regnar det inte på två eller tre månader varje sommar) där mycket riktigt vindmöllor och vattenkraft användes varhelst det fanns en möjlighet.

      Jag törs inte dra några egna slutsatser men jag håller följande för inte otrolig:
      ”PM 5 november, 2018 At 08:07
      Ångmaskinen ersatte hästarna som dragdjur. Hästarna gick åt i Napoleonkrigen.”
      Med tillägg att logistiken blir alltmer problematisk ju större en stad blir.

      Annars är teknikvalen långt ifrån alltid rationella.
      Ett exempel: när Uppsala skaffade elektricitet beställdes en ångmaskin från England som drevs av engelskt importerad kol i stället för att anlägga en kraftstation på Fyrisån, som torde ha en bättre vattenföring än Svartån.

      Teknikhistorien är full av till synes vansinniga beslut som dock har en militär eller girig (exempelvis patentproblem) förklaring, när de inte rent av är följden av en makthavares nycker.
      Ett helt nytt spårvagnsnät skottades i Paris för att en minister hade en stor aktiepost i Panhard, som tillverkade de bussar som ersatte spårvagnarna.
      Den tidens nära på värsta operativsystem, QDOS, kom att dominera världens bordsdatorer under namnet MS DOS och dess derivat.

  3. […] Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar) och skriver facklitteratur. Han var tidigare med i styrelsen för ”Folkrörelsen Nej till EU”. och en tid ordförande i de förenade FNL-grupperna (DFFG), Sveriges kanske främsta antiimperialistiska organisation efter Andra Världskriget. Han har publicerat viktiga inlägg här i flera ämnen. Däribland en artikel om Andreas Malms avhandling. Varför infördes ångmaskinen i England under den industriella revolutionen? […]

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here