Viktig intervju med utrikesminister Lavrov, Ryssland

3
929
Sergey Lavrov, Minister of Foreign Affairs for the Russian Federation, is seen during the 2019 Comprehensive Test-Ban Treaty Article XIV Conference in Conference Room 2 at United Nations Headquarters in New York, NY, USA on September 25, 2019.

 

Detta är första delen av en lång intervju 20 februari med FM Sergey Lavrov gave an extensive interview to the RBK Media Holding – Communication between Brussels and Moscow has completely fallen apart som har publicerats av The Saker. Den har översatts av Rolf Nilsson. Andra delen följer under den närmast tiden.

Översättarens Förord

Den viktiga slutsatsen i denna intervju med Sergey Lavrov (SL) är att Ryssland inte längre finner sig i en roll som underställd EU, som hela tiden intar en förmyndarattityd gentemot Ryssland. Att man är redo att bryta förbindelserna med EU, om än inte med enskilda medlemmar, där man upplever sig kunna ha ett gott samarbete i olika frågor.

När det blev klart att Ryssland inte ville bo i samma hus som “en självutnämnd chef” började alla dessa komplikationer uppstå.

SL tar upp många olika saker i intervjun. Ett är vaccinet Sputnik V, som baktalades för att det kom tidigare än möjligt, inte var utprövat och otlllförlitligt och som närmast nonchalerats och under lång tid tigits ihjäl. Nu anklagas man istället för att använda det för att vinna geopolitiska fördelar.

Andra exempel är förstås historierna runt, först Skripals i UK och sedan Navalny, och tidigare Litvinenko. EU Anklagar Ryssland, först för förgiftningar och sedan för att Navalny dömts efter rysk lag i rysk domstol, samt för polisbrutalitet vid demonstrationer. Man vill däremot inte dela med sig av de bevis man säger sig ha.

Ukraina med Donbass och Krim kommer förstås upp, Minsk-avtalet, liksom Nordstream 2. Sanktionspolitiken förstås, där man nyss fått påbackning med nya sådana.

Man kommer också in på Afrika, på utvecklingen av handeln, på relationen till Turkiet och Turkiets roll, Cypern-frågan, kärnvapen-avtalet START, Vitryssland, Rysslands roll som medlare i Sydkaukasien, begreppet Europa, WTO-avtalen, pandemin, WHO, där USA just trätt in igen och reflektion över hur styrkeförhållandet ser ut där. Samt lite till.

Det som är bra med intervjun är att den innehåller en historik över relationerna med EU från det kalla krigets slut, olika samarbetsavtal och frågor där man upplevt EU:s ovilja att behandla en som likvärdig partner och där man på olika sätt känt sig förfördelade. Hur Bryssel styr och hur stort inflytande USA har.

Ett citat som säger mycket:

” Tyvärr ser jag ofta att svaret på allt vi gör, säger eller erbjuder i bästa fall ifrågasätts direkt.”

Vem vill ha en vänskaplig relation med någon som behandlar en så?

Intervjun är absolut värd att ta del av i sin helhet!”

Rolf Nilsson – och Anders Romelsjö instämmer


Intervjun

Utrikesminister Sergey Lavrov gav en omfattande intervju till RBK Media Holding – Kommunikationen mellan Bryssel och Moskva har helt fallit samman

En bra undertitel för denna intervju kan vara “Lavrov Unplugged”.

Ett citat från transkriptet (som för övrigt var tillgängligt snabbare än något annat transkript från Ryska federationens utrikesministerium):

När det blev klart att Ryssland inte ville bo i samma hus som “en självutnämnd chef” började alla dessa komplikationer uppstå.

Allt detta började när den här signalen inte uppfattades (för att vara mer exakt så sågs Ryssland igen som en ”huligan” på världsarenan och de skulle återigen lära det ”hur man uppträder”). Hur som helst började västvärlden sina ideologiska förberedelser för sina aktuella handlingar vid den tiden. ”

Fråga: Det finns en känsla av att västvärlden är mycket irriterad över att det ryska Sputnik V-vaccinet dök upp. Först var de väldigt aggressiva och ville inte släppa saken. När jag pratade med handels- och industriminister Dmitry Manturov kallade han det ”vaccinkriget”. Nu har åsikten förändrats. Handlar det om vaccinets kvalitet eller handlar det om politik?

Sergey Lavrov: Jag tror att det är möjligt att använda logiken i det ryska ordspråket som kan översättas till engelska som “älskar det så, men mamma säger nej.” Västerländska experter vet att Sputnik V-vaccinet definitivt är ett av de bästa, om inte det allra bästa. Annars skulle det inte finnas en sådan, och ständigt växande, ström av förfrågningar om det.

Å andra sidan inser de att spridningen av Sputnik V och andra ryska vacciner, vilka snart kommer in på den internationella marknaden, kommer att stärka vår auktoritet och status i världen. De vill inte att detta ska hända. Men de har insett att deras första svar helt enkelt var upprörande utifrån fakta och medicinsk vetenskap. När president Vladimir Putin tillkännagav utvecklingen av vaccinet i augusti 2020 var offensiven helt odiplomatisk. Deras svar förrådde bara deras irritation, du har helt rätt.

Och nu säger många länder (Tjeckien och andra) att de inte kan vänta på certifieringen av vaccinet av Europeiska läkemedelsmyndigheten. I Ungern tror de att de är redo att börja vaccinera och leveranser pågår nu. Antalet förfrågningar från Europa ökar stadigt. Just häromdagen skickade prins Albert II av Monaco en begäran om vaccinet för hela hans befolkning.

Efter att oberoende instanser hade publicerat sina vetenskapliga utvärderingar, måste västvärlden erkänna att vaccinet var bra. Ändå fortsätter försöken att diskreditera det.

Just igår läste jag ett, något tvetydigt, uttalande av Frankrikes president Emmanuel Macron. Han placerade oss och kineserna i kategorin för dem som försöker vinna fördelar på världsarenan på bekostnad av deras medicinska prestationer. I förrgår talade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, med en eftertrycklig, negativ konnotation, om leveranser av ryska vacciner till utlandet.

Vi måste följa den korrekta principiella ståndpunkten, vilken först uttrycktes av Rysslands president Vladimir Putin, särskilt att vi var de första som utvecklade vaccinet, och vi kommer att fortsätta att öka produktionen. Detta är inte lätt, vi har inte tillräckligt med kapacitet, och det är därför vi förhandlar med Indien, Sydkorea och andra länder. Samtidigt sa han att vi är öppna för ett så omfattande samarbete som möjligt.

Det finns ytterligare en viktig punkt. När denna fråga diskuterades i FN häromdagen uppmanade generalsekreteraren Antonio Guterres de länder som har detta vaccin eller har pengar att köpa det, att inte glömma de fattiga länderna. Under tiden görs försök att anklaga oss för att försöka vinna geopolitiska fördelar genom att leverera vaccinet utomlands. Detta är en uppenbar skillnad. Det är uppenbart att västvärlden är dåligt förberedd för denna diskussion.

Fråga: Så det är ungefär detsamma som när president Putin sa på Davos Forum att världen inte kan fortsätta skapa en ekonomi som bara kommer att gynna den “gyllene miljarden” och vi anklagas faktiskt för att leverera vaccinet till förmån för “gyllene miljarden.” Pratar de om vaccinet så här bara för att det togs fram i Ryssland?

Sergey Lavrov: Jag ser ingen annan anledning, för ingen försökte ens göra ett medicinskt eller ett vetenskapligt test. De sa bara genast att det var omöjligt bara för att det var omöjligt, vilket betyder att “ingen kan göra det här snabbt.” Det var först i oktober 2020, som västvärlden sa att de skulle kunna rapportera om sina prestationer. President Putin tillkännagav i augusti att det rysktillverkade vaccinet var redo för användning.

Tyvärr ser jag ofta att svaret på allt vi gör, säger eller erbjuder i bästa fall ifrågasätts direkt. Vanligtvis säger de att “ryssarna spelar sitt geopolitiska spel igen.”

Joseph Borrell

Samtal med Joseph Borrell och EU

Fråga: EU: s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Joseph Borrell, som nyligen var här och träffade dig, sa att Ryssland tar avstånd från väst. Samtidigt sade presidentsekreterare Dmitry Peskov att vi är öppna för samarbete med Europa. Du sa att vi är redo att bryta med EU, men vi bryter inte våra relationer. Vad står egentligen i vägen för normala förbindelser mellan EU och Ryssland?

Sergey Lavrov: En partisk inställning, i stort sett. Jag arbetade med EU: s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Josep Borrell, en bra kollega till mig, när han var spansk utrikesminister. Nu glömmer många, i ett försök att ge en kontroversiell dimension till den höga representantens besök i Ryssland, hur allt började. I maj 2019 sa Borrell: “Vår gamla fiende, Ryssland, säger igen “här är jag” och det är återigen ett hot. “Vi bad sedan hans protokolltjänst att bekräfta vad han sagt. Vi fick höra att det var en talesätt och att han blivit missförstådd. Men denna attityd visar sig.

Vi ses som en främling. I min intervju med Vladimir Solovyov, som svar på hans fråga om vi är redo att bryta med EU, gav jag ett bekräftande svar, eftersom det inte finns några förbindelser att prata om. Som tidigare USA:s president Barack Obama en gång sa (även om han sa det om den ryska ekonomin) har förbindelserna blivit ”rivna i bitar.”

Partnerskaps- och samarbetsavtalet [mellan EU och Ryssland] trädde i kraft 1997. Det innehöll ett antal uttalade mål för att röra oss mot gemensamma ekonomiska, humanitära och kulturella områden. Under många år använde vi ett toppmöte, som hålls var sjätte månad i Ryssland och i EU omväxlande. Faktum är att hela vår regering höll årliga möten med Europeiska kommissionen för att diskutera deltagarnas ansvar i samband med över 20 områdes-specifika dialoger.

Vi skapade fyra gemensamma områden och färdplaner för vart och ett av dem. Dessa var till 100 procent substantiella och specifika projekt. Allt förstördes, precis som the Partnership and Cooperation Council, inom vilket den ryska utrikesministern och EU: s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik granskade hela spektrumet av förbindelser. Detta försvann långt före Ukraina-krisen.

Många i vårt land väntar bara på ett tillfälle att slå ner på den ryska regeringens utrikespolitik. Vi tillfrågas hur vi kan säga att vi är redo att bryta med EU, när det är vår främsta handels- och ekonomiska partner. Om vi ​​tar EU som en kollektiv partner är det vår största partner när det gäller bruttohandel. Till exempel blev Ryssland 2013 (före händelserna i Ukrainas) medlem i WTO. Från det ögonblicket byggde våra handelsförbindelser på de principer som förespråkas av den organisationen, snarare än EU:s principer.

Som ett enda samlat handelsblock deltog EU också i WTO. Vi handlade med medlemsländerna baserat på WTO: s riktlinjer. Om du tycker att EU är en värdefull handels- och ekonomipartner, är här lite statistik åt dig: 2013 var USA EU:s största handelspartner, med cirka 480 miljarder dollar, följt av Kina med 428 miljarder dollar och Ryssland med 417 miljarder dollar. Det vill säga dessa siffror är av samma storleksordning. Var står vi nu? År 2019 uppgick EU:s handel med USA till 750 miljarder dollar, med Kina 650 miljarder dollar och med Ryssland till cirka 280 miljarder dollar. År 2020 var det 218 miljarder dollar, om man räknade med Storbritannien, och 191 miljarder dollar utan UK.

Anledningen? Det är sanktionerna som vår “värderade” och största ekonomiska partner inför, av skäl som aldrig har åberopat några fakta alls. Åtminstone har inga fakta någonsin presenterats för oss. Vi förstår Krim. Vi förstår också Donbass. Det är bara det att EU erkände sin oförmåga, eller kanske, ovilja, att förhindra den antikonstitutionella statskuppen med en öppen russofob inriktning och valde istället att vända upp och ner på allt. Bryssel lade skulden på oss och införde sanktioner mot Ryssland snarare än på putschisterna (de som genomför en statskupp, ’putsch’, ö.a.), som i stort sett spottade på Europeiska unionens garantier, som undertecknade motsvarande avtal, och ignorerade, som sagt, det faktum att handlingarna från den regeringen, som de stödde, var öppet och våldsamt anti-ryska.

Fråga: Utan händelserna i Ukraina, skulle våra relationer med väst ha sjunkit dit de är nu?

Sergey Lavrov: Det är svårt för mig att prata om detta. När allt kommer omkring inträffade det senare andra händelser, kopplade till anklagelserna om “förgiftningen i Salisbury.” Inga fakta presenterades. Vi fick inte träffa våra medborgare (far och dotter Skripal ö.a.). Inga bevis lades fram. Allt liknade det som händer nu med den påstådda förgiftningen av Alexey Navalny.

Fråga: Det verkar som om väst letar efter en förevändning för att förstöra våra relationer.

Sergey Lavrov: De letar men det finns många förevändningar: det är alltid möjligt att använda något som en ursäkt för att sätta relationen på önskat spår.

Men det är inte så att de vill förstöra relationerna. Jag tror inte att detta är deras huvudmål. De vill stärka sin självkänsla. Nu börjar de agera som USA i det att de avslöjar mentaliteten hos en exklusiv grupp av stater. Jag citerade Tysklands utrikesminister Heiko Maas. På frågan varför de fortsätter att diskutera sanktioner mot Ryssland och vilka mål de uppnått genom att införa sanktioner, svarade han att han inte anser att sanktionerna bör användas för något syfte. Det viktiga är att de inte lämnar några åtgärder från Ryska federationen ostraffade.

Döljandet av fakta som på något sätt skulle kunna bekräfta anklagelser mot oss började långt före krisen i Ukraina. Vi kan komma ihåg 2007 – förgiftningen av Alexander Litvinenko på sjukhuset. En rättsmedicinsk undersökning och förhör ägde rum. Senare förklarades denna undersökning som “offentlig”. Enligt George Orwells logik betyder det i Storbritannien en “hemlig rättegång” under vilken inga utfrågningar av de hemliga underrättelsetjänsterna får presenteras. Du vet, det här är systemövergripande problem.

Jag listade vad vi brukade ha i våra relationer med Europeiska unionen. Inget är kvar nu, inte ens sporadiska kontakter om vissa internationella frågor. När det gäller Irans kärnkraftsprogram deltar vi i arbetet i den kollektiva gruppen av länder som försöker återupprätta avtalet. Detta är inte en del av våra relationer med EU. I Mellanöstern har vi en kvartett av medlare som består av Ryssland, USA, EU och FN. Med andra ord är detta multilateralt samarbete, snarare än våra relationer med bara EU.

När det gäller vem som vidtar åtgärder för att förhindra att våra relationer försämras ytterligare, åtminstone lite mindre, tänkte vi på det när Josep Borrell, EU: s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, gjorde sig redo att besöka Moskva. Han föreslog ett samarbeta inom sjukvård och vacciner. Vi har redan diskuterat detta här. Som en institution i Bryssel får EU knappast, på ett oberoende  sätt, kontakta ryska myndigheter eller företag angående vaccinerna. Vi skulle hellre samarbeta direkt med AstraZenecas producenter, eftersom detta samarbete redan pågår.

Inför Borrells besök bjöd vi in ​​hans experter att göra ett gemensamt uttalande om Mellanöstern från Rysslands utrikesminister och EU: s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Våra ståndpunkter är nästan identiska i frågan och vi ansåg att det vore lämpligt att uppmana kvartetten att återuppta sin verksamhet och kräva direkta palestinsk-israeliska samtal, respekt för relevanta FN-resolutioner och så vidare.

Vi gav dem en och en halv textsida, vilken var lätt att godkänna efter den första behandlingen. Flera dagar före hans ankomst fick vi veta att “det gick inte.” Jag kommer att avslöja en hemlighet, eftersom detta är ett uppenbart exempel. Jag frågade herr Borrell vid förhandlingsbordet: ”Vad sägs om detta uttalande? Varför lyckades det inte? ”Han började vända på huvudet. Det framgick tydligt av hans reaktion, och han bekräftade detta senare, att ingen ens hade berättat för honom om det. Detta är de människor som hanterar det som en del av våra liberaler kallar “förbindelserna med EU.”

Fråga: För att avsluta detta tema vill jag säga att jag som en man född i Sovjetunionen förstår att vi hade olika ideologier, ekonomier och så vidare under konfrontationen mellan Sovjet och väst. Senare trodde jag att allt var lika på båda sidor. De var för demokrati och vi var för demokrati; de hade en marknadsekonomi och vi hade en marknadsekonomi. Så vad är skillnaderna? Varför misslyckas vi än i dag med att hitta ett gemensamt språk? Jag trodde att vi hittade det på 1990-talet? Varför hittade vi det då?

Sergey Lavrov: Vi fann det vid den tiden, eftersom ingen i Ryska federationen ifrågasatte svaret på frågan om vem som styr programmet. Rysslands president Vladimir Putin har pratat om detta många gånger. Vi bestämde att det var det – historiens slut. Francis Fukuyama meddelade att från och med nu skulle liberalismen styra världen (Francis Fukuyama är mest känd för sin bok The End of History and the Last Man, i svensk översättning Historiens slut och den sista människan[, som gavs ut 1992. Där argumenterar han för att historien, som drivits framåt av kampen mellan konkurrerande samhällssystem och ideologier, är över i och med Sovjetunionens fall och det kalla krigets slut ö.a.).

Nu finns det försök att åter föra upp denna liberala tanke på agendan igen i ett försök att få internationellt inflytande. Men när det blev klart att Ryssland inte ville bo i samma hus som “en självutnämnd chef” började alla dessa komplikationer uppstå.

Efter att ha blivit president försökte Vladimir Putin och hans team inledningsvis förmedla detta budskap genom diplomatiska signaler, vilka utbildade och smarta människor skulle vara tvungna att förstå. Men ingen lyssnade. Sedan måste förklaringarna göras artigt men öppet i hans tal i München (om talet 2007 på Wikipedia här, själva talet på engelska här ö.a.).

Allt detta började när den här signalen inte uppfattades (för att vara mer exakt så sågs Ryssland igen som en “huligan” på världsarenan och de skulle åter lära det ”hur man uppträder”). Under alla omständigheter påbörjade väst sina ideologiska förberedelser för sina nuvarande handlingar vid den tiden.


Nord Stream 2 och sanktioner

Fråga: Angående sanktionerna. Bloomberg publicerade i dag en nyhet om att nya sanktioner mot Ryssland är planerade angående Nord Stream 2, men de kommer inte att bli tuffa utan snarare ”mjuka”. Å andra sidan rapporterar de att amerikanerna vill hindra Nord Stream-projektet, men utan att irritera Tyskland. Var är vi i den här situationen?

Sergey Lavrov: Vi är ett land som till punkt och pricka uppfyller de avtalsenliga skyldigheter som våra företag, som ingår i projektet, åtagit sig, tillsammans med de EU-företag som anslöt sig till det. Den nuvarande situationen beror till stor del på ett beslut som fattats av det som vi kallar Europeiska unionen, ett beslut som utan tvekan visar vilken typ av allians det är. För några år sedan, när polackerna och andra som delade deras attityd, försökte hindra Nord Stream-projektet, tillfrågades Europeiska kommissionens juridiska tjänst om juridisk rådgivning, ett officiellt yttrande. Tjänsten presenterade ett dokument som i inga osäkra termer angav att investeringsprojektet hade inletts långt innan ändringar gjordes i EU:s gasdirektiv, det tredje energipaketet. Det är allt. Punkt slut.

Bild: Sutterstock

Denna fråga bör stängas för alla som respekterar lagen. Men nej, Europeiska kommissionen tog detta yttrande och inledde sitt eget kvasi-lagliga förfarande, vilket resulterade i slutsatsen att projektet verkligen hade påbörjats mycket tidigare, men ändå faller det under detta tredje energipaket och gasdirektivet. Sådan är den typ av partner vi har i detta “förhållande”.

Det här handlar om hur vi kan ”slå ner” på dem och uttrycka en beredskap att bryta relationerna med dem när de är vår viktigaste ekonomiska partner – det är den typ av partner de är. Under tiden kämpar nu Tyskland vidare ensam för projektet.

Och i själva verket kommer Joe Bidens administration inte att avbryta något som gjordes av Donald Trump, förutom för att lämna Världshälsoorganisationen (WHO). Demokraterna återvänder nu dit.

Natos försvarsministermöte har precis avslutats. Men det fanns inga lättnader i USA:s krav på att betala 2 procent av ett lands BNP för försvarsbehov, dvs. för att köpa amerikanska vapen. Det fanns inget stöd för kraven på Europa angående Nord Stream 2 – att sluta delta i vissa frågor som undergräver den europeiska säkerheten. De ser det klarare från andra sidan atlanten, eller hur? Det handlar om vem som är chef. Europa vill också styra huset men togs ner ett pinnsteg. Situationen runt Nord Stream 2 är enkel.

För närvarande säger de offentligt att förhandlingar pågår och eventuella avtal mellan Washington och Berlin diskuteras, inklusive att Nord Stream 2-rörledningen kan tillåtas slutföras och till och med börja tas i bruk. Men om gastransit via Ukraina samtidigt kommer att upphöra måste Nord Stream 2 stängas av. Jag kan inte bestämma för Tysklands räkning, men det är uppenbart för mig att detta förslag är förödmjukande. Som Rysslands president Vladimir Putin sa, vid sitt möte med parlamentariska partiledare, är detta ännu ett bevis på att de vill att Ryssland ska betala för deras geopolitiska satsning i Ukraina.

Fråga: Måste vi betala för detta geopolitiska projekt? Varför tror de att vi måste betala för det?

Sergey Lavrov: Eftersom de inte känner för att öppet kritisera det. De behöver den ukrainska regimen för det enda syftet att ständigt irritera Ryssland och hitta nya skäl för att stödja deras russofobiska politik. De vill försvaga allt omkring oss – Vitryssland, Centralasien och nu också Sydkaukasien, då de blev nervösa efter Rysslands president Vladimir Putins framgångsrika medlingsuppdrag mellan Armenien och Azerbajdzjan: varför gjordes detta utan dem? De försöker nu infiltrera denna region och intensifiera sin verksamhet där. Allt detta har ingenting att göra med ideologin under det kalla kriget om en uppgörelse mellan de två systemen som du pratade om för några minuter sedan. Det har att göra med det faktum att våra västerländska partners är ovilliga, oförberedda och oförmögna att tala på lika villkor, vare sig det gäller Ryssland, Kina eller vem som helst. De måste skapa ett system där de kommer att vara chef oavsett. Det är därför de alltmer ogillar FN eftersom de inte kan ha total kontroll över det.


 

Föregående artikelDN Åsikt. ”Hysterin kan vara värre än viruset”. 2500 dog i influensa förra året.
Nästa artikel10 år sedan USA:s angrepp på Syrien: Sveriges Radio och DN tiger om USA:s mångåriga stöd till terrorister och ockupation av 1/4 av Syrien
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

3 KOMMENTARER

  1. EU visar självt varför det borde avvecklas och ett europeiskt samarbete skapas om från grunden och som skulle inkludera även Ryssland. Vem styr EU ? Någon styr, det är helt klart, liksom det är klart att det inte är de galjonsfigurer i Bryssel som passerar revy framför våra ögon. En organisation som blivit alltmer destruktiv och där ingen behöver ta ansvar för destruktiviteten. Med sanktionerna har de skadat framförallt EU:s eget näringsliv, men vem bryr sig. En lös kanon där alltid någon jycke kan springa fram och rycka i utlösaren: kaboom.

    Tsarvälde, sovjetvälde eller den aktuella hybriden: Rysslands diplomater är de främsta i världen. Litvinov, Molotov och Maiski under Andra världskriget, därefter Mr Njet, Andrej Gromyko och nu den suveräne Lavrov.

  2. Krim kommer alltid att förbli hos Ryssland. Väst, under ledning av Förenta staterna, kan inte ändra detta, sa den ryska utrikesministern Sergei Lavrov på TV-kanalen Krim 24.
    Under sitt tal kallade Lavrov återföreningen av Krim med Ryssland för en epokhändelse i landets senaste historia. “För sju år sedan – i full överensstämmelse med internationell lag – talade du för halvöns inträde i Ryska federationen”, sa han och adresserade till medborgarna.
    Lavrov erinrade om att denna form av genomförande av människors rätt till självbestämmande i FN:s stadga blev “det enda sättet att skydda Krimernas intressen, värdighet och liv” mot bakgrund av hot från nationalister och nynazister som kom till makten i Kiev som ett resultat av en okonstitutionell väpnad kupp.

    ”Ödet och framtiden för Krim är för alltid med Ryssland, oavsett om någon gillar det eller inte. Ingen av de västerländska staternas handlingar som leds av Förenta staterna kan förändra denna verklighet – varken ur internationell lag, inte från politisk eller moralisk synvinkel, sade ministern.
    Han betonade att den ryska diplomatin kommer att fortsätta att arbeta energiskt för att konsolidera i de utländska partnernas hjärnor verkligheten “associerad med återkomsten av halvöns hem”. Utrikesministern noterade också att det finns ett växande intresse för utvecklingen av förbindelserna med Krim i världen. Till exempel deltar företrädare för utländska socio-politiska, affärs-, vetenskapliga och parlamentariska kretsar.
    Rysslands president Vladimir Putin har upprepade gånger betonat att Krimfrågan är stängd för Ryssland. Enligt honom hölls folkomröstningen på halvön i strikt överensstämmelse med internationell lag.
    Krim blev en rysk region efter en folkomröstning som hölls där i mars 2014, där de flesta invånare röstade för återförening med Ryssland.
    https://russian.rt.com/russia/news/843108-lavrov-krym-rossiya?utm_source=browser&utm_medium=push_notifications&utm_campaign=push_notifications

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here