Den multipolära världens födelse. Hur Ryssland ser på sin roll

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad. 

Denna artikel https://www.voltairenet.org/article219109.html  av Thierry Meyssan har upphittats och översatts av Rolf Nilsson. Den här artikeln är en uppföljning av :

1- Mellanöstern bryter sig loss från västvärlden

2- Förberedelser för ett nytt världskrig

___________________________________

Ryssland har just publicerat sitt ”utrikespolitiska koncept”. Efter att ha påmint om sin ställning i världen beskriver dokumentet slutet på den västerländska dominansen och USA:s och dess allierades ansträngningar för att upprätthålla Washingtons hegemoni. Det innehåller en förteckning över Moskvas intressen och mål. Det betonar den samtida internationella rättens företräde (en skapelse av tsar Nikolaus II) och avslutar med en beskrivning av den föränderliga världen.

President Vladimir Putin träffade sitt säkerhetsråd via videokonferens den 31 mars 2023. I slutet av mötet kungjorde han en uppdatering av ”Ryska federationens utrikespolitiska koncept”.

I detta dokument redogör Ryssland för sin vision av sin roll i uppbyggnaden av en multipolär värld.

Först och främst påminner Ryssland om sina betydande resurser på alla livets områden, sin status som permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, sitt deltagande i viktiga internationella organisationer och sammanslutningar, sin kärnkraft och sin status som Sovjetunionens efterträdare i rättigheter. Framför allt med tanke på dess avgörande bidrag till segern i andra världskriget och dess aktiva deltagande i likvideringen av kolonialismens världssystem hävdar det sig självt som ett av de suveräna centra för världsutvecklingen och betraktar upprätthållandet av den globala maktbalansen och uppbyggnaden av ett multipolärt internationellt system som sitt historiska uppdrag.

UTVECKLINGEN I DEN SAMTIDA VÄRLDEN

Ryssland konstaterar att den orättvisa modellen för global utveckling, som under århundraden säkerställde kolonialmakternas accelererande ekonomiska tillväxt genom att tillägna sig sina koloniers resurser, nu tillhör det förflutna.

Anglosaxarna försöker hålla tillbaka ”historiens naturliga gång”. En lång rad olagliga instrument används, däribland tillämpning av ”ensidiga tvångsåtgärder” (vilseledande kallade ”sanktioner”), uppvigling till statskupper, väpnade konflikter, hot, utpressning osv.

Termen ”anglosaxare” används inte i dokumentet. Det är en förkortning som jag använder med tanke på flera ministrars uttalanden. Moskva anser att fienden i första hand är USA, men att de har bildat en koalition av fientliga stater, där Storbritannien spelar en central roll.

Ryssland är världens största land, men dess armé kan inte försvara sina gränser. Det är lätt att invadera. Genom historien har Ryssland lärt sig att besegra inkräktare genom att använda sitt enorma utrymme och klimat till sin fördel. Landet har kämpat mot Napoleon I:s och Adolf Hitlers arméer, men har oftast bränt sitt eget territorium för att svälta ut dem. I avsaknad av närliggande bakre baser var de tvungna att dra sig tillbaka och utplånades av ”General Winter”. Till skillnad från andra länder innebär Rysslands säkerhet att ingen fientlig armé kan samlas vid dess gränser.

Eftersom USA och dess satelliter såg Rysslands stärkande som ett hot mot den västerländska hegemonin använde de åtgärder, som Ryska federationen vidtog för att skydda sina vitala intressen i Ukraina, som en förevändning för att förvärra sin långvariga antiryska politik och starta en ny typ av hybridkrig. Med vitala intressen bör vi förstå den ukrainska militärens underordning under Pentagon efter kuppen 2014.

Rysslands intressen och mål

Rysslands nationella intressen är, citat:

1. Skyddet av Ryska federationens konstitutionella ordning, suveränitet, oberoende, territoriella och statliga integritet mot destruktivt utländskt inflytande ;
2. Upprätthållande av strategisk stabilitet, stärkande av internationell fred och säkerhet;
3. Stärka den rättsliga ramen för internationella förbindelser;
4. Skydd av ryska medborgares rättigheter, friheter och legitima intressen samt skydd av ryska organisationer mot olaglig utländsk inblandning.
5. Utveckling av ett säkert informationsutrymme, skydd av det ryska samhället mot utländsk information och psykologisk påverkan när den är destruktiv;
6. Bevarande av det ryska folket, utveckling av den mänskliga potentialen, ökning av medborgarnas livskvalitet och välbefinnande;
7. Stöd till en hållbar utveckling av den ryska ekonomin på en ny teknisk grund;
8. Stärkande av traditionella ryska andliga och moraliska värden, bevarande av det kulturella och historiska arvet hos Ryska federationens multinationella folk;
9. Miljöskydd, bevarande av naturresurser och miljöförvaltning, anpassning till klimatförändringar.

Målen för Rysslands utrikespolitik är, citat:

1. Att skapa en rättvis och hållbar världsordning;
2. Upprätthållande av internationell fred och säkerhet, strategisk stabilitet, säkerställande av fredlig samexistens och progressiv utveckling av stater och folk;
3. Att bidra till utvecklingen av effektiva komplexa svar från det internationella samfundet på gemensamma utmaningar och hot, inklusive regionala konflikter och kriser;
4. Utveckling av ett ömsesidigt fördelaktigt och likvärdigt samarbete med alla utländska stater som har en konstruktiv inställning och med deras allianser, och at se till att de ryska intressena beaktas inom ramen för institutioner och mekanismer för multilateral diplomati;
5. Motstånd mot antiryskt agerande från vissa främmande stater och deras allianser, skapande av förutsättningar för att stoppa sådant agerande.
6. Upprättande av goda grannförbindelser med grannstaterna, hjälp med att förebygga och undanröja spänningshärdar och konflikter på deras territorier;
7. Bistånd till Rysslands allierade och partners för att främja gemensamma intressen, garantera deras säkerhet och hållbara utveckling oavsett deras internationella erkännande och medlemskap i internationella organisationer.
8. Frigöra och stärka potentialen hos multilaterala regionala sammanslutningar och integrationsstrukturer med Rysslands deltagande;
9. Stärka Rysslands positioner i världsekonomin, uppnåendet av Ryska federationens nationella utvecklingsmål, garantera ekonomisk säkerhet, förverkligandet av statens ekonomiska potential.
10. Främjande av Rysslands intressen i världshaven, yttre rymden och luftrummet;
11. Utformning av Rysslands objektiva bild utomlands, förstärkning av Rysslands positioner i det globala informationsområdet;
12. Stärka Rysslands betydelse i det globala humanitära området, stärka det ryska språkets ställning i världen, bidra till att bevara den historiska sanningen och minnet av Rysslands roll i världshistorien utomlands;
13. Omfattande och effektivt försvar av ryska medborgares och organisationers rättigheter, friheter och rättsliga intressen i utlandet (Ryssland har alltid betraktat sig självt som beskyddare av minoriteter av rysk kultur i utlandet).
14. Utveckling av förbindelserna med landsmän som bor utomlands och omfattande stöd till dem för att förverkliga deras rättigheter, skydda deras intressen och bevara den allmänna ryska kulturella identiteten.

RÄTTSORDNING

Den samtida internationella rätten skapades vid Haagkonferensen (1899) (se här, ö.a.). Den sammankallades av den siste tsaren, Nikolaus II. 27 stater deltog. Konferensen var ägnad åt att ”söka de mest effektiva sätten att säkra alla folk fördelarna med en verklig och varaktig fred”. Den varade i 72 dagar.

Tre ämnen diskuterades, men endast de två sista var framgångsrika:

• Begränsning av rustningar, arbetskraft och militärbudgetar;
• Inrättande av konventioner som syftar till att i krigstid minska användningen av de mest dödliga vapnen och onödigt lidande (konferensen antog Martens-klausulen (se här, ö.a.), enligt vilken allt som inte är uttryckligen förbjudet i ett fördrag inte heller är tillåtet i lika hög grad). På så sätt lades grunden för den internationella humanitära rätten och Nürnbergtribunalens existens motiverades);
• Erkännandet av principen om skiljedom i de fall som lämpar sig för detta (den permanenta skiljedomstolen i Haag inrättades på franskt förslag).

Den franska delegationen utmärkte sig. I den ingick Léon Bourgeois, Paul d’Estournelles de Constant och Louis Renault, tre framtida mottagare av Nobels fredspris.

Vid denna konferens infördes två innovationer:

• Rättslig jämlikhet mellan stater, oavsett vilka de är;
• Sökandet efter kompromisser och en enhällig omröstning som en källa till legitimitet.

Metoden från denna konferens, som Ryssland alltid har respekterat, utgör dess sätt att tänka (och de franska radikaler som tillhörde Leon Bourgeois). Moskva anser att den finner sitt nuvarande uttryck i FN-stadgan (1945) och i förklaringen om principerna för internationell rätt om vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med FN-stadgan (1970).

I motsats till den internationella rätten, som definieras kollektivt inom FN, försöker västvärlden ersätta med en uppsättning ”regler” som de själva definierar, i avsaknad av alla andra. Endast hela det internationella samfundets kombinerade ansträngningar i god tro, baserade på en balans mellan makt och intressen, kan effektivt garantera en fredlig och progressiv utveckling av stora och små stater.

I dokumentet från den 31 mars påminner Ryssland om att dess särskilda militära operation i Ukraina är tillåten enligt artikel 51 i FN-stadgan. Ryssland hänvisar till den ukrainska regeringens planerade attack mot Donbass och har sedan dess offentliggjort en av de texter som kommenterats av de ukrainska stabscheferna. Det är därför förståeligt att erkännandet av Donbassrepublikerna som självständiga stater som är allierade med Ryssland (inför den särskilda operationen) var ett nödvändigt villkor för att artikel 51 skulle kunna tillämpas.

Det handlar om att upprätta avtalsrelationer mellan stater, i vetskap om att den starkaste alltid kommer att kunna bryta mot sitt ord och förgöra den svagaste. Den måste därför åtföljas av garantier som syftar till att avskräcka dem som befinner sig i en stark ställning från att missbruka den. Dessa garantier kan bara vara övertygande om Ryssland, liksom de andra, har fri tillgång till världens rum, inklusive rymden, och om mekanismer för att förhindra kapprustningen införs.

BESKRIVNING AV DEN MULTIPOLÄRA VÄRLDEN

Moskva närmar sig den multipolära världen genom en kulturell syn på världen. Man avser att upprätthålla förbindelser med alla kulturer och uppmuntra var och en av dem att skapa mellanstatliga organisationer.

Moskva förklarar att man visserligen ber närliggande stater att inte hysa fientliga staters trupper och militärbaser i sina länder, men att man är villig att hjälpa dem att stabiliseras. Detta inbegriper att hjälpa dem att undertrycka destabiliseringsmanövrer som genomförs av fientliga stater på hemmaplan. Det handlar om att inte hjälplöst se på när andra länder följer Ukrainas väg och störtar valda myndigheter med hjälp av nynazistiska grupper.

I dokumentet läggs stor vikt vid att stärka samarbetet med Kina och samordningen med dess internationella åtgärder. Det handlar alltså om att föda fram en multipolär värld, men med två barnmorskor, Moskva och Peking. På den militära nivån nämner Moskva sitt strategiska partnerskap med Indien.

Ett särskilt avsnitt handlar om den islamiska världen, som håller på att ta sig ur västvärldens dominans i och med segern i Syrien och fredsavtalet mellan Iran och Saudiarabien.

När det gäller Västeuropa hoppas Moskva att det ska inse sina misstag och frigöra sig från anglosaxarna. Fram till dess är Moskva på sin vakt, inte bara mot Nato utan också mot Europeiska unionen och Europarådet.

Ryssland betraktar sig inte som en fiende till väst, isolerar sig inte från väst, har inga fientliga avsikter gentemot väst och hoppas att de stater som tillhör västvärlden i framtiden kommer att inse att deras konfrontationspolitik är meningslös och att de kommer att ansluta sig till principerna om suverän jämlikhet och respekt för ömsesidiga intressen. Det är i detta sammanhang som Ryska federationen är redo för dialog och samarbete.

Rysslands politik gentemot Förenta staterna har en dubbel karaktär, med hänsyn till å ena sidan denna stats roll som ett av de inflytelserika suveräna centra för bland annat världsutvecklingen, och å andra sidan som inspiratör, organisatör och väsentlig genomförare av västvärldens aggressiva antiryska politik, som är en källa till väsentliga risker för Ryska federationens säkerhet, den internationella freden, en balanserad, rättvis och progressiv utveckling av mänskligheten.