Alliansen mellan Kina och Ryssland är mycket starkare än alliansen mellan Sovjetunionen och övriga ”östblocket”

10
769

Ingress: Nedan återges för ovanlighetens skull en ledare i kinesiska Global Times, som anses stå nära den kinesiska statsapparaten. Den slår fast att ett mycket nära politiskt samarbete utvecklats mellan Kina och Ryssland. Det har skett gradvis och etappvis under flera år och USA:s aggresiva och demoniserande politik mot de två länderna har bidragit i hög grad.

Med USA:s militära uppladdning mot Ryssland i Baltikum, i Ukraina och med kärnvapenbaserade baser och fartyg in på knutarna en eskalering mot Kina i Sydkinesiska havet måste både Ryssland och Kina förbereda sig och ta USA:s aggressiva politik på stort allvar. Bidens uppges prioritera Kina och Ryssland. Alliansen Kina-Ryssland är ett steg bort från en unipolär till en bipolär och mot en multipolär värld som Kina och Ryssland talar för.

Frågan har behandlats i flera artiklar här, liksom samarbetet inom Shanghai Cooperation Organisation (SCO), bland annat vid webbinariet ”Kinas plats i världen” för en vecka sedan Leder Kina utvecklingen mot en multipolär värld?

Ett utdrag nu är skriften ”USA som världspolis”

10.6 Shanghai Cooperation Organisation.
Shanghai Cooperation Organisation (SCO), bildat 2001, är den enda större militära internationella organisation, där varken USA eller någon av dess allierade är medlemmar och har årliga möten.
SCO omfattar de fyra kärnvapenmakterna Kina, Ryssland, Indien och Pakistan samt Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Vidare finns sex ”dialog-stater”, nämligen Azerbajdzjan, Armenien, Kambodja, Nepal, Turkiet och Sri Lanka. Observatörer är Afghanistan, Vitryssland, Iran, Mongoliet och ASEAN. SCO täcker över 60 procent av den eurasiska landmassan, nästan hälften av världens befolkning och har över 20 procent av den globala BNP, utan justering för PPP. Samarbete gällande säkerhet, och ekonomisk utveckling nämns som två viktiga områden. SCO var från början en organisation i säkerhetsfrågor men har alltmer blivit en organisation för ekonomiskt utvecklingssamarbete. Stöd till ekonomisk utveckling används för att öka politisk stabilitet och säkerhet. SCO-fonden är en utvecklingsbank med 50 miljarder dollar i kapital, och ingår som finansieringsorgan för BRI.
SCO är inte ett ”östligt NATO” – men verkligen inte heller en nonsensorganisation.
I centrum för SCO är den militära-strategiska relationen mellan Kina och Ryssland som är en slags militära allierade. Putin har erkänt detta 2019 och sagt ”Vi är i ständig kontakt och vi samråder eftersom vi betraktar varandra som nära allierade.”

Vid SCO-mötet 2018 hänvisade Kinas president till Ryssland som ”strategisk allierad” för första gången.
Ledaren: Ganging up against China, Russia a nightmare trip for US, West: Global Times editorial. behandlar dock inte SCO, men annat av stort intresse.


Alliansen mellan Kina och Ryssland är mycket starkare än alliansen mellan Sovjetunionen och övriga ”östblocket”

USA: s utrikesminister Antony Blinken levererade ett meddelande under det tre dagar långa mötet för utrikesministrarna i G7-länderna i början av maj. Han sa att det är inte USA: s syfte att försöka hålla tillbaka Kina, utan att försvara ”den internationella reglerbaserade ordningen.” Och frågor kring den autonoma regionen Xinjiang, den särskilda administrativa regionen Hong Kong och ön Taiwan är relaterade till huruvida Kina följer internationella regler. Som vissa utländska medier föreslog var temat för detta G7-utrikesministermöte att ta itu med de utmaningar som Kina och Ryssland ställer.

(Redaktör Romelsjö: Den internationella reglerbaserade ordningen diskuteras bland annat här: Rysslands utrikesminister Lavrov och FN: s generalsekreterare Guterres på presskonferens i Moskva: FN-stadga eller regelbaserad internationell ordning?)

Blinken avvisade påståenden om ett ”kallt krig” mellan USA och Kina och gjorde det klart att USA inte vill hålla tillbaka Kina. Om Washington verkligen tycker det är det välkommet. Men världen verkar inte tro sådana uttalanden från Blinken, annars skulle inte västerländska medier fortsätta ställa Biden-administrationen samma fråga.

Blinken var förmodligen mer tvungen att driva ståndpunkten för att han vet att Washington inte kan driva Europa och Japan att verkligen kopplas från Kina. Även om de har olika problem Kina, måste dessa länder samarbeta med Kina i vissa frågor. Det så kallade nya kalla kriget är impopulärt för alla. För att vinna över sina allierade måste USA dölja medan de slutar tvinga sina allierade att följa dess anti-Kina-politik för nära.

Under de senaste månaderna ser man att den nya amerikanska regeringen säger en sak och gör en annan. Den sparar inga ansträngningar för att främja fientlighet mot Kina i det amerikanska och västerländska samhället och har gått ännu längre än Trump-administrationen för att angripa Kina i frågor som rör Xinjiang och Hong Kong. Dessutom delar de upp världen mer systematiskt och bygger strategiska konfrontationer. De har just justerat sin strategi i ett försök att uppnå detta steg för steg.

Det finns tecken på att amerikanska politiska eliter antingen har erkänt eller förutspått den åldrande och minskande konkurrenskraften hos det amerikanska och västerländska styrelseformet, och är väl medvetna om att de inte längre är kapabla att inleda omfattande reformer. De hoppas kunna skapa en grundläggande opposition, med vilken de med våld kan skapa ett internationellt system som domineras av västländer, exklusive Kina och Ryssland, och upprätthålla USA: s hegemoni med de befintliga ekonomiska och tekniska ordningarna i väst. De hoppas att detta nya mönster kommer att utvecklas genom en konflikt med Kina och Ryssland.

Vi måste varna Washington för att det spelar ett strategiskt spel med eld och att det aldrig kommer att lyckas.

Den kombinerade styrkan i Kina och Ryssland är mycket större än den tidigare Sovjetunionen och Östeuropa. Den ekonomiska, vetenskapliga och militära styrkan i Kina och Ryssland är inte bara stor i skala utan har också större konsekvenser för hela världen. Om någon försöker rida på detta faktum och driver Kina och Ryssland att gå samman i en desperat kamp, ​​måste det vara dess mardröm.

Både Kina och Ryssland är strategiskt återhållsamma. De har åtagit sig att upprätthålla det internationella systemet med FN: s stadga i sin kärna och den internationella ordningen baserad på internationell rätt. Både Kina och Ryssland har mycket specifika friktioner kvar från historien med sina grannar, och båda länderna har varit återhållsamma. Om USA och väst vill uppmuntra enskilda länder att konfrontera Kina och Ryssland kommer de att orsaka katastrof för dem. Kina och Ryssland arbetar tålmodigt för att lösa problem. Vi hoppas att inget land eller politisk kraft kommer att frestas av Washington att attackera Kina och Ryssland som att kasta ett sugrör mot vinden.

Alla västerländska länder som uppmuntras att koppla loss sig från Kina kommer att anträda en förlustbringande resa. Deras bästa alternativ är att uppnå en balans mellan Kina och USA i största möjliga utsträckning utan att förolämpa USA öppet och samtidigt undvika konfrontation med Kina. Det skulle också ligga i de ländernas intressen att tona ned konfrontationen snarare än att intensifiera den mot Ryssland.

Washington har tvingats söka allierade för att enas mot Kina och Ryssland, men Kina och Ryssland har aldrig vänt sig till en alliansliknande koppling. Detta är Peking och Moskvas goodwill. Men ju mer de västerländska länderna stärker sin antagonistiska allians mot Kina och Ryssland, desto mer kommer de två länderna att vara benägna att gemensamt hantera denna situation. Detta är politikens grundläggande regel. Utan tvekan kommer den strategiska enheten Kina-Ryssland först att rikta sig mot USA: s hegemoni. Andra styrkor bör inte låtas sig påverkas och tro att USA har ryggen. De bör inte inleda tvisten proaktivt och de bör undvika att vara ett mål för Kina och Ryssland och varna andra länder.

Relaterat
Rysslands utrikesminister Lavrov och FN: s generalsekreterare Guterres på presskonferens i Moskva: FN-stadga eller regelbaserad internationell ordning?
Hur fungerar den av Oksanen prisade regelbaserade internationella ordningen? Kritik av folkrättsjurist och av mig.
Vi går mot en multipolär värld? Möjligheter och utmaningar.

Föregående artikelKlarar USA krig mot Kina och Ryssland samtidigt?
Nästa artikelDe historiska dimensionerna av vad Kina har uppnått sedan 1949
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

10 KOMMENTARER

  1. Framtiden har ett namn: Eurasien. Föredettingar gör klokt i att inte streta emot annars är risken att historiens tåg tillplattar de ganska stor.

    • Alla har väldigt mycket att vinna på att samarbeta med östländerna och speciellt med Kina. USA följer tyvärr samma bana som all forna tider diktatorer, man vill förtrycka andra för att skapa egen storhet.

  2. Undrar bara hur Putin kommer att hantera situationen att vara Pekings knähund. Är en ny situation för Ryssland och min känsla är att det kan bli en utmaning för alliansen.

    Blir lite som när Saruman inte förstod sin plats i hierarkin jämfört med Sauron.

      • Sino-fob och Ryss-fob behöver inte bevis eller fakta. Det räcker med blötta påståenden om Putin ditt och Putin datt. Föreningen Hata Ryssland och Kina vet ej heller att Sauron huseras i City of London

    • Putin är inte Kinas knähund idag, och kommer inte heller att bli det. Ryssland började med östslaverna för över 1,000 år sedan, och har aldrig böjt sig och underordnat sig någon annan, trots flera försök. Inklusive svenskarna och Tredje Riket. Kina har genom sin 6,000-åriga historia, och som stat sedan 2,200 år, aldrig ens försökt att göra en annan stat till sin ”knähund”. Inga erövringar, inga kolonier. Med den historien är ditt scenario minst sagt osannolikt. Utvecklingen med Kina som centrum och samarbetspartner med Ryssland med alla staterna i Asien sätter just nu ner en milstolpe i mänsklighetens historia. Europas och senare USAs kultur av erövringar, kolonier och förtryck går i små steg in i historien. Jag fick en video på mobilen föra veckan, en man som mycket livligt håller tal i riksdagen på kinesiska. Det är bara att den ”riksdagen” är i Saitama i Japan (alldeles norr om Tokyo). Han är en lokal japansk politiker. Han blir flera gånger tillsagd av ordföranden att tala japanska men viftar bort det och fortsätter. Får en att undra vad som skulle hända om en riksdagsman i Sverige började tala kinesiska i riksdagen.

  3. Den här repliken handlar om den sinande oljan och vad för konsekvenser det får.

    ”Die Volksrepublik China konstatiert in ihrem Weißbuch „China’s National Defense in 2008“ ebenfalls, dass unter anderem die globale Energiefrage weltweit an Brisanz gewinnt und diesbezüglich tiefgreifende sich widersprechende Interessen existieren.25 Auch Russland erkennt in den global
    knapper werdenden fossilen Rohstoffen generell eine potenzielle Gefahr für die nationale Sicherheit des Landes.”

    taget ur en analys från den tyska försvarsmakten och är i sin helhet en intressant läsning.
    https://www.bundeswehr.de/resource/blob/140546/650f85c4df8085f948bdca8c9bac04c7/peakoil-data.pdf

    När det gäller tillgång på olja befinner sig USA i en mycket prekär situation vilket också delas med de övriga västländrna. Kina och Ryssland har därmed tiden på sin sida.

      • korshänvisning till annan litteratur jag har läst där författaren Jeremy Leggett i boken Till sista droppen : Den kommande oljekrisen och de nya lösningarna
        tar upp i ett kapitel att när oljan sinar kommer väst att flytta sina trupper mot öst med risken för ett tredje världskrig vilket vi får se idag.

        Allmänheten är härom gravt vilseledd.
        Om rapport är gammal beror det på att den var hemligstämplad först men först nu är sekretess hävd men används som en källa i den här rapporten Oil from a Critical Raw Material Perspective av Simon Michaux, 2019. Se https://www.researchgate.net/publication/338698253_GTK_Oil_from_a_Critical_Raw_Material_Perspective_FINAL_CC_signatures
        sida 226

        • Ytterligare ett stycke som jag avser speglar den säkerhetssituation som vi befinner oss i. I denna rapport av Simon Michaux kan vi på sida 228 läsa följande:
          ”US Dept. of EnergyThe report (written for the US Dept. of Energy’s National Energy Technology Laboratory (DOE, NETL)), published in February 2005, is more commonly known as the ”Hirsch Report.” This extraordinary document examines the time frame and implications of Peak Oil, and looks at what preparations need to be undertaken at a national level to mitigate its impacts. The Hirsch Report notes that over the past century the US economy has been shaped by the availability of low-cost oil and that Peak Oil will present the US with economic losses that will be measured in the trillions of dollars. According to the report, peaking oil production will be abrupt, providing little time to evolve. Consequently, the repercussions will be revolutionary. And without massive mitigation, the report warns, the problem willbe pervasive and long-term. Such mitigation efforts will require abundant preparation and substantial time, the report warns. Waiting until production peaks would leave the world with a liquid fuel deficit for 20 years. Initiating a crash program 10 yearsbefore peaking leaves a liquid fuels shortfall of a decade. However, initiating a crash program 20 years before peaking could avoid a world liquid fuels shortfall.However, despite being commissioned by the DOE, the Hirsch Report was buried by the department and is generally not referred to.”
          Ovanstående bekräftas av data från oljefältet Bakken med kumulativt negativt kassaflöde över 12 år på 36 miljarder dollar.

          https://runelikvern.com/2021/05/10/the-bakken-a-snapshot-from-40-000-feet-as-of-end-2020/?fbclid=IwAR2aOTFqbU9pamu5ky3ACXqlVzSnnXDadHQ6Sfi3gwW3dHV6SEQolGzTklQ

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here