Alliansfrihet

4
1176
Svenska soldater.

Ingress: Nätverket Folk och Fred arrangerade 9-10 januari en alternativ konferens till Folk och Försvars konferens. Den sändes simultant och föredragen kommer att presenteras på Youtube, och dessutom kommer de flesta av de drygt 20 föredragen att presenteras bland annat här. Bilderna har jag valt.

Lars-Gunnar Liljestrand

Min tanke var att presentera föredragen i kronologisk ordning. Men nu publicerade jag i hastigheten Lars-Gunnar Liljestrands artikel om ”Alliansfrihet” på morgonen 10/1, men tog ned den då detta inte var planerat egentligen. Beklagar eventuella problem för Dig läsare. Men nu kommer den – frågan om ”Alliansfrihet” är i högsta grad aktuellt. Lars-Gunnar Liljestrand är en av de flitigaste skribenterna i och medutgivare av den utmärkta siten Alliansfriheten.se

_______________________________________________________

Alliansfrihet

Säkerhetsläget i Europa är sämre än någonsin efter 1945, och situationen börjar likna den som rådde under kalla kriget. Ryssland och USA befinner sig nära en kollisionskurs i Ukraina och på Nordkalotten.

För vår del är läget särskilt oroande då det i Arktis och omgivande regioner pågår en upprustning från båda sidor och båda sidor genomför aggressiva militärövningar i området.

Vikten av fortsatt svensk alliansfrihet har inte på något sätt minskat.

Svenska regeringen genomför dessvärre en politik som går i en annan riktning.

Sverige deltar i Nato-övningar, främst i vårt närområde men även så långt borta som i Svarta havs-området.

Värnpliktiga. Försvarsmakten.

Utan att det sägs rakt ut är övningarna riktade mot Ryssland.

Amerikanska specialförband samövar med svenska i vår skärgård.

Sveriges har under de senaste 7–8 åren ingått allt närmare försvarssamarbeten med Nato och USA.

– Sverige har statusen Enhanced Opportunity Partner med Nato och Sverige har tecknat ett värdlandsavtal med Nato.

– År 2018 undertecknades den trilaterala avsiktsförklaringen mellan Finland, Sverige och USA om fördjupat försvarssamarbete.

– Även försvarsamarbetsavtal har slutits med Storbritannien och vi deltar i franskledda Takubastyrkan i Mali.

– Anmärkningsvärt är också att Sverige ingått avtal den 14 december med Ukraina om försvarssamarbete.

Alliansfriheten består

Även om dessa försvarssamarbeten allvarligt minskar trovärdigheten för alliansfriheten har Sverige inte ingått några avtal som förpliktar oss att militärt stödja en annan stat vid kris eller krig. Det gäller även försvarssamarbetet med Finland.

I alla lägen är det den svenska regeringen och den svenska riksdagen som beslutar om ifall Sverige skall delta militärt.

Det är kärnan i den militära alliansfriheten och den måste försvaras både utåt mot omvärlden och inåt mot de debattörer, från både höger och vänster, som hävdar att det inte finns någon alliansfrihet idag och att Sverige inte heller var alliansfritt under efterkrigstiden. Det är en farlig defaitistisk linje som förvrider verkligheten.

Ingen har kunnat påvisa att svenska regeringar ingått vare sig öppna eller hemliga avtal med främmande makt som förpliktat oss att militärt stödja en annan stat.

Ibland hänvisas till EU:s artikel 42:7, ”EU:s gemensamma försvarsklausul”, av debattörer som vill leda i bevis att vi inte är alliansfria. Den artikeln innebär dock inte att Sverige skulle vara bundet att ställa upp militärt till stöd för en annan EU-medlemsstat. Artikeln säger att om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge medlemsstaten ”stöd och bistånd med alla till buds stående medel” i enlighet med FN-stadgans artikel 51. Sedan kommer det viktiga tillägget: att stödet ska vara förenligt med varje lands särskilda säkerhets- och försvarspolitik. Här har Sverige sin alliansfrihet att hänvisa till och artikel 42.7 säger inte heller att stödet måste vara militärt.

Vi avgör själva i vilken form och omfattning vi skall ge stöd.

Artikeln har tillämpats en gång, 2015, då Frankrike begärde stöd i kampen mot IS i Irak och Syrien i efterdyningar till attentaten i Paris. Sverige valde då att bistå med en av Frankrike efterfrågad viss ammunition.

Det mest långtgående försvarssamarbetet är med Finland. Inom detta kan Sveriges regering, utan riksdagsbeslut, själv besluta om militärt stöd för att möta kränkningar på finskt territorium.

Beslut om att bistå Finland militärt för att möta ett väpnat angrepp mot Finland skall dock fortfarande godkännas av riksdagen.

Det är emellertid ett farligt steg att regeringen själv skall kunna besluta om stöd till Finland vid kränkning. En kränkning kan utvecklas till en allvarligare konflikt och då kan Sverige dras med utan att riksdagen har tagit beslutet.

Men det finns ingen automatik i avtalet som förpliktar Sverige att agera militärt för Finland.

Alliansfrihet kräver starkt nationellt försvar.

Alliansfrihet bygger på att både omvärlden och svenska folket tror på försvaret.

Målsättningen skall vara att hela landet försvaras, och då krävs ett territorialförsvar som är något annat än det så kallade tröskelförsvar vi har idag som bygger på flyg, missiler, ubåtar och korvetter.

Det är mera ett insatsförsvar som skall kunna verka även utanför landets gränser men som består av få marktrupper som inte räcker för att försvara hela landet. Vi behöver återställa den allmänna värnplikten för att som Finland klara att försvara hela landet.

På flera sätt har försvaret inriktats mot att vi skall stödja oss på hjälp utifrån snarare än att vi skall ha ett uthålligt territorialförsvar.

En kärna i den svenska politiken måste vara att bevara största möjliga utrymme för  eget avgörande i kritiska lägen. Att vidast möjliga självbestämmanderätt säkras och bevaras är av avgörande betydelse för den svenska alliansfriheten. Statsledningarna har under de senaste decennierna snarast minskat utrymmet utan att vinna några tydliga fördelar. Men detta är ingen lätt   sak för en småstat som vår, inbäddad som den är i en mängd av internationella relationer och band, mer eller mindre riktiga och felaktiga vägvalsbeslut samt brist på egen värnkraft och det självförtroende som saknas i och med det.

Man måste dock vara klar över att vårt land i ytterst kritiska lägen kan ha att söka allierade och bör vara helt öppen för det. Vilka alternativ som då står till buds och vilket som bör väljas kan inte besvaras idag.

Försvarsberedningens förslag innebär att vi skall rusta oss inte bara för ett avhållande försvar utan också för att ta steg mot ett avskräckande försvar vilket betyder förmåga att genomföra attacker mot annat lands territorium.  JAS skall utrustas med vapen för långräckviddig bekämpningsförmåga mot markmål som enligt regeringen ”ger oss möjlighet att med avsevärd räckvidd nå in på fientligt territorium”.

Två nya regementen sätts upp i Falun och Sollefteå med uppgiften att vid kris och krig inte bara försvara Sverige utan också kunna säkra transport av USA- och Nato-trupper på svenskt territorium.

Dessa förberedelser kan göra att Ryssland ser Sverige som ett förstahandsmål för att förekomma att USA och Nato använder svenskt territorium vid en stormaktskonflikt.

USA och Nato har ett intresse av svenskt territorium inte bara för att hjälpa oss om vi blir angripna utan även för deras egna syften att vid en konflikt med Ryssland skaffa sig ett gynnsamt utgångsläge för robotar och fjärrverkande vapen att sättas in mot ryska baser eller till stöd för de baltiska staterna.

Sådana förberedelser riskerar att göra svenskt territorium till en tummelplats för stormakterna.

Sverige som buffertstat

Under kalla kriget byggde den svenska säkerhetspolitiken på alliansfrihet i fred syftande till neutralitet vid krig i vårt närområde. Politiken var trovärdig då vi hade ett territorialförsvar med allmän värnplikt.

Båda stormakterna kunde då acceptera den svenska linjen, eftersom vårt territorium tjänade som en buffert mellan blocken och bidrog till att minska spänningen i vår region.

Linjen har sammanfattats enligt följande:

”En trovärdig neutralitetspolitik innebar att Sovjetunionen och dess allierade i Warszawapakten, vid en storkonflikt mellan öst och väst i Europa, kunde vara övertygade om att de inte skulle angripas av Sverige och att angrepp från Natosidan inte skulle utgå från svenskt territorium. Enligt den svenska doktrinen skulle neutralitetspolitiken därmed undanröja motiv för ett sovjetiskt angrepp mot Sverige.”

Vårt territorium fick inte betraktas som ett militärstrategiskt vakuum och om neutralitetspolitiken skulle vara trovärdig, ”måste försvaret ha en sådan styrka att det inte var omedelbart beroende av yttre stöd i händelse av ett angrepp”. (Svensk utrikes- och säkerhetspolitik. SOU 2002:108)

Sverige skulle vara en buffertstat med alliansfrihet som politik och med ett starkt nationellt försvar. Det innebär inte att rollen som buffertstat skall vara beroende av försäkringar från eller förpliktelser gentemot stormakter eller underordnas stormakters  försök att skapa intressesfärer. Vi avgör själva vad vi lägger in i vår strävan att vara en buffertstat.

Anförande vid webbseminarium arrangerat av Folk och Fred 9 december.

Föregående artikelGreta Thunberg – Varken vänster eller populistisk?
Nästa artikelBulgarien vill inte ha mer NATO-trupp i landet!

4 KOMMENTARER

  1. Nedrustning och avspänning är alltid lovvärt och det har varit många isolerat sett europeiska länders grundinställning sedan 1945.

    Europas långsiktiga inre militära säkerhetsproblem är tyvärr ett helt annat. Washingtons Brzezinski- och Wolfowitz-doktriner är den drivande krigs- och upprustningsfaktorn som drar med sig Europa och skall skapa nya konfrontationer politiskt och med upprustning hela tiden mot nya AMERIKANSKA geopolitiska mål: Ryska federationen och Folkrepubliken Kina, liksom andra. Till och med Turkiet har nu börjat överge Washington.

    Den amerikanska militära och utrikespolitiska makten inuti Europa är de facto ett olösligt framtidsproblem för just europeisk politik: Europa kan inte sägas vara självständigt och fritt från en militär och utrikespolitisk utgångspunkt.

    Idag låter redan ledande svenska politiker och höga militärer som uppspelade telefonsvararband efter färdigskrivna manus från Washington. Det låter som om Sverige redan är en av de mest ledande krigsförespråkande Nato-aktörerna.

    Inte ens under kriget mot fascismen 1939-1945 stödde Sverige med vapen och aktiv utrikespolitik ledande nazistiska och fascistiska länder. Tvärtom.

    Idag stödjer tyvärr ledande socialdemokrater ett pseudo-fascistiskt land mitt i Centraleuropa där ledande nazister som Dmytro Jarosj till och med är närmaste högsta rådgivare till ukrainska Försvarsministeriet och tidigare rent nazistiska organisationer som Azovbataljonen (där svenskar som åkt till dem och stridit övervakas av svenska Säpo -förmodligen på god grund) är idag en reguljär nationell bataljon i Ukrainas ”statliga” armé.

    Är den helt självständiga och oavhängiga nationalstaten möjlig i dagens Europa; en kontinent med ofta små länder som Luxemburg, Slovenien, Danmark eller Estland?

    Jag betvivlar det helt. Det är därför Europeiska unionen finns och stärks för att ta tillvara små länders liksom medelstora länders (som Sverige) samordnande intressen.

    I dagens situation är därför inte total alliansfrihet med skygglappar som schweizisk modell (helt omgivet av unionen för övrigt) alls möjligt i praktiken. Ingen beklagar det mer än jag själv.

    Europas fredliga framtid ligger i att sköta sin egen försvars- och utrikespolitik utan att de amerikanska ockupationstruppernas militär- och kärnvapenbaser kvarstår i Europa: de är den drivande aggressiva militära faktorn som oroar länder som Ryssland och Kina: inte de stökiga ukrainska gatunazisterna i Kiev.

    Europa har inga militära fiender: Ryssland och Kina ser dessutom fram emot att vänligt och produktivt arbeta politiskt och handelsmässigt med Europa.

    Den kontraproduktiva och dysfunktionella amerikanska militära galenskapsfaktorn är den som oroar de flesta länderna i Europa och Asien. De flesta folk i såväl världen som i Europa (även i stort sett ALLA Nato-länder) ser USA som det största politiska och militära krigshotet och det land ofta stora majoriteter(upp till hela 80-90%) av ländernas befolkningar inte vill ställa upp bakom i konflikt, varhelst de uppstår.

    Nato och USA har inget majoritetsstöd bland de europeiska befolkningarna.

    Europa bör göra sig av med det inre farligaste hotet inuti Europa: Washingtons ockupationstrupper.

    Det är dessa som är direktorsaken till aggressiva svar från Euroasiens länder som inte vill ha den dysfunktionella och farliga amerikanska geopolitiska makten närmare sig.

    Europa bör bli fritt och självständigt! Där kan verkligen Sverige återgå till en mer avspänd och fredsskapande roll i Europa och i världen.

    Men det krävs att Europa amputerar den farliga inre fienden i form av den amerikanska Brzezinski- och Wolfowitzdoktrinen.

    Det är inte dagens socialdemokrati eller de ofta USA-utbildade högre svenska officerarna kapabla att sköta på egen hand: deras tankevärld är sedan länge kapad av krigsdepartementet i Washington: vår tids farliga inre sjättekolonnare, som säljer ut svensk och europeisk säkerhet till Washington: det våldsammaste landet i världen.

    Därför kan Sverige inte ännu vara alliansfritt. Den har kapats av den amerikanska anti-europeiska geopolitiken.

  2. Sverige var tidigare stolta alliansfria. Det kändes så iallafall. (Före dessa senaste 2mandatperioderna) Vet inte,men det kändes lite som det. Men så fort denna regering kom på plats (2014) har dramatiska förändringar skett i tonen och medierna. Det gått så helvete fort kändes det som. Alla högerpartier har sedan dess också kapat denna frågan,och förespråkar direkt medlemskap. Riksdagen har också sedan dess blivit”korkad” ärligt talat. Högerpartierna har ständigt varit på offensiven,och skitit i alla ”regler”. Trots att man aldrig haft makten dessa åren, har man sett till att få igenom sin budget. Inte bara nu senast. Misstroende och KU anmälningarna har blivit rena leken. Det är ständigt på tapeten, dessa KU anmälningar. Och det går att avsätta regeringen, TROTS att man själva inte har alternativ,eller kan ta över. Vad är dessa för idiotiska lek. Man borde gjort som Österrikes regering gjorde för länge sedan,och direkt rösta igenom sitt land,som föralltid alliansfria. Det tycker jag var så bra gjort. Då är den korkade frågan borta föralltid. Det stämmer där som Johan också säger,men jag vet inte exakta siffror och hur det ligger där detaljerna, när det gäller att befolkningen i Europa inte vill hjälpa krigsindustrin och krigshökarna i Usa vid en allvarlig konflikt. Ja det är helt hållet så. En övervägande majoritet är emot detta,det går säkert att kolla upp siffror och återkomma sedan,men det stämmer helt hållet. Såg detta också förra året upprepat gånger minns jag. Jag tycker på riktigt att Nato är det mest korkade i modern tid. Lämnar det där,för orsakerna är för många att ta upp nu. Men detta borde ha avskaffats för över 20år sedan, men istället har man tagit in Warsawapaktens länder också sedan dess. Nato är tyvärr det mest korkade och farliga i modern tid

  3. Skippa det lösa snacket och låt oss tala klartext.

    Att säkerhetsläget i Europa är sämre än någonsin har tydliga orsaker. USA har i det mest aggressiva sätt arbetat på att hota de länder som man ännu inte lyckat inkludera i sin önskade globala hegemoni och diktatur. USA har försökt starta färgrevolutioner och åstadkomma regimbyten i åtskilliga områden, Syrien, Libanon, Afghanistan, Hong Kong, Kazakstan, Tibet, Xinjiang, Peking, med flera, men misslyckats. Sverige är inte alliansfritt, och har inte någonsin varit det. Sverige är en USA vasall och lydstat och i realiteten kontrollera USA Europa, där man har ockupations trupper sedan WW2. Ukraina är i realiteten ockuperat av USA. USA och Nato har absolut inget intresse av svenskt territorium för att hjälpa oss, USA har samma intresse för svenskt territorium som nazisterna hade på 40-talet, att fritt kunna använda det för transport av trupp och krigsmateriel för sina angrepp, och för avskjutningar av robotar och fjärrverkande vapen att sättas in mot Ryssland. Svenska liv är USAs kanonmat. Sverige var inte heller alliansfritt under kalla kriget, Sverige var i praktiken USAs utpost. I Sverige drevs tydligt USA propagandan på media som DN, jag kommer ihåg den väl personligen, och DNs chefredaktör arbetade som CIA agent. Så är det även idag. Tänk på det när ni läser Sverige media. Ni läser USA propagandan, strukturerad efter nazipropagandan.

    Läs detta. Så är det även idag. Det är ju bara att läsa innantill vad som står i media. Bonniermedia som DN och Expressen är USA agenter. Bonniers får betalt via sina amerikanska företag som driver omfattande publicistisk verksamhet i USA, enligt deras egen utsago. Nyktra till över vad som verkligen pågår.

    —DN erkänner sin roll i att krossa Sverige kulturellt
    https://www.vaken.se/dn-erkanner-sin-roll-i-att-krossa-sverige-kulturellt/
    —USA betalade för propaganda i Sverige på 50-talet
    https://sverigesradio.se/artikel/5459221
    —CIAs hemliga propagandakrig i Sverige
    https://www.vaken.se/cias-hemliga-propagandakrig-i-sverige/
    —CIA gav DN pengar för att sprida propaganda under kalla kriget
    https://newsvoice.se/2013/03/cia-gav-dn-pengar-for-att-sprida-propaganda-under-kalla-kriget/
    —Herbert Tingsten stod närmare CIA än vad som tidigare varit känt
    https://mindcontrolcruise.wordpress.com/2013/03/16/dns-legendariske-chefredaktor-herbert-tingsten-pastas-ha-statt-narmare-den-amerikanska-underrattelsetjansten-cia-an-vad-som-tidigare-varit-kant/
    —Tingsten medlem i CIA-organisation
    https://www.dn.se/nyheter/sverige/tingsten-medlem-i-cia-organisation/

    Vakna.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here