Det första villkoret för europeiskt samarbete är ömsesidig respekt

3
635
Intervjun med utrikesminister Lavrov.

Ingress: Denna Intervju med Sergej Lavrovmed titeln “Det första villkoret för europeiskt samarbete är ömsesidig respekt” har skrivits a fil dr Björn Nistad 17 februari samt översatts av Rolf Nilsson. Den har först publicerats på Nistads blogg Kalejdoskop.

Den situation som Lavrov beskriver tror jag kommer att medföra krav i Ryssland på olika eftergifter mot USA och EU. Och det är väl meningen med denna USA:s politik. I vilken utsträckning Rysslands kontakter med Kina och andra stater kommer att kompensera för detta på olika områden är en öppen fråga.

 


Intervju med Sergej Lavrov

Den 12 februari visade rysk tv en timslång intervju med Rysslands utrikesminister sedan 2004, Sergei Lavrov, gjord av stjärnjournalisten Vladimir Solovyov. Lavrov anses inte vara den som utformar den ryska utrikespolitiken, men han är en av världens mest skickliga diplomater, och hans uttalanden kan ses som ett uttryck för den ryska elitens syn på utrikespolitiska frågor. Det finns därför anledning att titta närmare på intervjun.

Lavrov kom inte med något dramatiskt eller nytt under intervjun, vilken snarare var en sammanfattning av värderingar, attityder och uppfattningar som har utvecklats i den ryska eliten under flera år. Men om man ska bilda sig en uppfattning om hur Rysslands relationer med omvärlden kommer att utvecklas under de kommande åren, är dessa typer av attityder och uppfattningar intressanta.

Se intervjun med Lavrov här.

Utgångspunkten för intervjun var det nyligen genomförda besöket i Moskva av Josep Borrell Fontelles, Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och anklagelserna från Borrell – med hänvisning till behandlingen av oppositionsbloggaren och aktivisten Alexei Navalny – att Ryssland inte hade respekterat mänskliga rättigheter.

Lavrov framhöll att västs anklagelser om ryska kränkningar av de mänskliga rättigheterna utgjorde ett hyckler i förhållande till behandlingen av Julian Assange, de spanska myndigheternas brutala förtryck av självständighetsrörelsen i Katalonien, förföljelsen av ryska journalister, förtrycket av ryska språket och kulturen i de Baltiska staterna, många exempel på polisvåld i västländer och andra förhållanden, som visade att västvärlden själv hade ett problematiskt förhållande till mänskliga rättigheter och vad som också utgjorde en olämplig inblandning i interna ryska angelägenheter.

Varför var kritik mot behandlingen av Navalny, som var dömd för ekonomiska brott i enlighet med gällande rysk lag, legitim, medan kritik av de spanska myndigheternas brutala förtryck av försöket att hålla en folkomröstning till stöd för katalansk självständighet, var en oacceptabel inblandning i de interna spanska frågorna, frågade Lavrov retoriskt. .

Lavrov påpekade också vad han ansåg vara en destruktiv västerländsk politisering av vad som borde ha varit ett faktiskt samarbete till ömsesidig nytta, till exempel att en överenskommelse om teknisk-vetenskapliga standarder mellan EU och Ryssland inte hade förnyats på grund av att den europeiska sidan hade krävt att inkludera en formulering i avtalet om att Krim inte var en del av Ryssland.

För att förklara vad han beskrev som EU: s russofobi, framhöll Lavrov det aggressiva beteendet hos ett litet antal, mycket anti-ryska östeuropeiska stater, dvs. länder som Polen och de baltiska staterna. Det verkade också som att han nästan betraktade Europa som en underavdelning till Förenta staterna, utan förmåga att stå upp för sina egna intressen, till exempel genom att motsätta sig sanktioner som påverkade handeln mellan Europa och Ryssland.

Den lärdom som Ryssland hade tagit till sig av västs aggressiva beteende, var att inte ha några illusioner om omvärlden och att förlita sig på sin egen kraft: “Vi har äntligen förstått att vi bara kan lita på oss själva.”

Den ryska utrikesministern poängterade också att Ryssland själv hade formulerat en uppsättning kriterier som måste uppfyllas för att samarbete med andra stater ska vara meningsfullt:

  • Ömsesidig respekt.
  • Icke-inblandning i varandras interna angelägenheter.
  • Samarbetet måste handla om något som båda parter är intresserade av.
  • Resultatet av samarbetet måste vara till fördel för båda parter.

Andra ämnen som behandlades i intervjun var Krim och konflikten i Ukraina. Angående Krim sa Lavrov, att omvärlden borde acceptera återföreningen av halvön Krim med Ryssland som ett uttryck för folkets vilja, på samma sätt som att återföreningen av Tyskland, till vilket dåvarande Sovjetunionen aktivt hade bidragit, hade accepterats av omvärlden som ett uttryck för folkets vilja. Beträffande konflikten i östra Ukraina sa han att denna endast kunde lösas genom att de ukrainska myndigheterna uppfyllde de så kallade Minsk-avtalen från 2015, genom att ge folket i Donbass omfattande autonomi. På Solovyovs fråga om Ryssland – i en situation där Kiev uppenbarligen saboterade Minsk-avtalen – inte borde ta saken i egna händer och sörja för en lösning på sina egna villkor, svarade Lavrov undvikande. Och Solovyov försökte inte pressa honom att ge ett tydligt svar.

Det intryck man har kvar efter intervjun med den ryska utrikesministern är, att man från ryska sidan uppfattar Europa och EU som en del av ett kollektivt fientligt väst, vare sig det beror på att Europa ses som en underavdelning till USA, eller för att russofoba stater tillåts att avgöra EU:s utrikespolitik, att man är övertygad om att väst kommer att föra en antirysk politik och försöka skada Ryssland praktiskt taget oavsett vad Ryssland själv skulle kunna företa sig, att Ryssland kommer att söka partnerskap utanför väst, att Ryssland kommer att fokusera på att utveckla sina egna styrkor och att Rysslands samarbete med väst kommer att begränsas till tekniska och ekonomiska frågor, såsom export av olja och gas, utan att involvera en värdemässig gemenskap.


Vinnare och förlorare

Förloraren i klyftan mellan Ryssland och väst är Europa.

USA – en global maritim makt, som gränsar till alla kontinenter – kommer alltid att lyckas och har mycket att vinna på att skapa konflikter mellan Europa, Ryssland och Kina. Ryssland kommer utan tvekan att förlora i en konflikt med Europa, men kommer att kunna ersätta Europa med Kina, Indien och Asien. Europa, å andra sidan, kommer att hamna i bakvattnet om Ryssland vänder sig mot Asien.

 

 

3 COMMENTS

  1. Polens och de baltiska staternas problem är att de är vana vid att slicka västs skitstövlar. Ryssland påminner Polen och de baltiska staterna vad det betyder att vara verkligen fri. Polen och de baltiska staterna trivs i att slicka skitstövlar vad det verkar. Det finns inget bot mot slick tvånget tyvärr

    • Det är den politiska eliten i dessa länder som ligger bakom slickandet knappast befolkningen i stort! Läget är ungefär likadant i Sverige där “eliten” är villiga lakejer till USA medan befolkningen är mer kallsinnig till Natos och USA:s krigsäventyr runt om i världen!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here