Expressen: Assad är den enda som kan skapa fred i Syrien?!

10
704
Befolkningens glädje över befrielsen av Aleppo

Nedan följer ett utdrag ur en unik artikel i svenska press: En journalist som säger sanningens ord om Syrien. Och som dessutom varit och kanske är där som krigskorrespondent.

Jag har vissa invändningar och kommer att kort anföra två av dem i slutet av artikeln. Expressen: Magda Gad: Assad är den enda som kan skapa fred i Syrien. Läs gärna hela artikeln och se på de många bilderna.

Det finns ett fåtal övervägande sakliga bland hundratals tidigare artiklar i svenska etablerade media. Se under “Relaterat”.


Assad är den enda som kan skapa fred i Syrien.

Att president Bashar al-Assad kommer gå som segrare ur kriget och sitta kvar med stöd av Ryssland och Iran har stått klart sedan länge.

Han är den enda som kan skapa fred, ta ansvar för IS-fångar och säkra gränserna.
Samtidigt verkade al-Assad alltid mot Muslimska brödraskapet och de organisationer som växt fram ur deras ideologi och vilja att ha sharialagar – som al-Qaida och IS.

President al-Assad 20/11 2017. By Kremlin.ru, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=64231891

De som är mest rädda för al-Assad nu är IS.

Sverige gav bidrag till styrka som verkade som shariapolis
Bashar al-Assad har aldrig velat ha något sunniislamistiskt kalifat. Många som gick med i IS värvades under krigsstarten av just videos där al-Assads regeringsstyrkor stred mot beväpnade islamistiska grupperingar som har som mål att Syrien ska styras med sharia.

Den islamistiska oppositionen beväpnades och finansierades av USA med andra västländer och Gulfstater. Wall Street Journal har avslöjat att även Israel har bistått sunniislamistiska miliser.

Någon demokratisk beväpnad opposition till al-Assad finns inte.

Det närmaste man kan komma är alliansstyrkorna SDF, som i majoritet är kurder och vars väpnade grupper har sitt ursprung i Abdullah Öcalans PKK-ideologi.

USA:s två intressen i konflikten
Att beväpna något som från början växt fram ur ett kommunistiskt arbetarparti var en lång väg att gå för USA – dessutom var det politiskt svårt eftersom USA är allierade med Turkiet genom Nato och Turkiet klassar de väpnade kurderna som terrorister.

Att USA till slut ändå gjorde det var för att ha dem som fotsoldater i kriget mot IS i ar-Raqqah och Deir ez-Zor – områden som inte ens är kurdiska utan arabiska.

När Turkiet nu gick till attack mot kurdiska väpnade grupper med allierade i nordöstra Syrien drog USA sig ändå ur. De var aldrig i nordöstra Syrien för att långsiktigt samarbeta med kurdiska väpnade grupper i deras kamp för självständighet och Trump har hela tiden sagt att trupper ska tas hem.

Samtal om eventuell självständighet skulle i slutänden hursomhelst hållits mellan kurdiska politiska representanter och Bashar al-Assad.

Och det är till al-Assad som kurderna nu har vänt sig för att få hjälp mot de turkiska attackerna.

De som av väst valts ut som ”de goda” i kriget har alltså själva vänt sig till ”de onda” – al-Assad, Putin och Iran.

Glädje över den syriska armén i nordöstra Syrien. Bild från nyhetsbyrån SANA

Omvärldens benämningar vänds upp och ner

Det som alltsomoftast inte beskrivits ingående är att det är just dessa arméer – syriska, ryska och Hizbollah – som gjort det största arbetet mot al-Qaida och IS i Syrien, precis som att det var irakiska regeringsstyrkor och shiamiliser som gjorde det stora arbetet i irakiska Mosul och sunnitriangeln.

För oss som har bott i regionen är den utveckling som nu skett inte överraskande.

Redan för två år sedan satt allt ifrån civila kurder, araber och kristna på golv och viskade till mig under strider, bombningar och de konstanta strömavbrotten att de ville ha tillbaka al-Assad.
Människor med dessa drömmar firar nu i städer i nordöstra Syrien för att al-Assads trupper har kommit.

De europeiska ledarna ses som svaga och opålitliga
För USA är det en ytterligare förlust i Mellanöstern, som nu nästan styrs helt av deras fiende Iran. För EU är det också en förlust och de europeiska ledarna ses också som svaga och opålitliga, med premiärministrar som ofta byts ut och med en ständigt skiftande politik.

Putin inte en ledare som ändrar åsikter efter opinionen.

Turkiet har med sina al-Qaida-affilierade milisgrupper visat att de står på islamisternas sida.

Vad det däremot kan bli är fred – men då krävs det att omvärlden backar ut ur Syrien och slutar kriga på syriernas mark.

* Och för de som hoppas på västerländsk demokrati i Syrien är loppet kört. Se Kommentar

* För västvärlden finns nu bara en allierad kvar förutom Israel – och det är KRG, det kurdiska självstyret i norra Irak. Se Kommentar

För de utländska krafter som är inblandade i kriget finns nu två alternativ – IS eller Bashar al-Assad.
När kriget bröt ut valde västblocket sunniextremistern och släppte fram IS. Vad ska de välja nu? (Slut på utdraget ur artikeln).

Kommentarer:
1. Magda Gad skriver “Och för de som hoppas på västerländsk demokrati i Syrien är loppet kört.” År 2012 genomförde Syrien en ändring av konstitutionen. Har medfört att det finns ungefär lika många partier i Syriens parlament som i Sveriges riksdag. Vidare är Syrien en religiös stat med religionsfrihet, en sekulär stat liksom Sverige. Vidare arbetar sedan ett par år en nationell kommitté med mycket bred representation för att utarbeta en ny konstitution. Framgångsrika syriska fredssamtal i Sotji – samtal med delegat.
2. Magda Gad skriver också “För västvärlden finns nu bara en allierad kvar förutom Israel – och det är KRG, det kurdiska självstyret i norra Irak.” Detta stämmer ju inte. Den naturliga allierade är väl Syrien som gjort större insatser än någon stat i kampen mot terrorismen i världen och mot USA, vars brutala, folkrättsvidriga krig i bland annat Mellanöstern. Men kanske är Magda Gad bara sarkastisk?

Jag kommer att maila min kritik till Magda Gad.

Relaterat.
Är opinionen på väg att svänga om kriget i Syrien?
”Hög tid att granska Sveriges Syrienbistånd”
Skånska Dagbladet i täten för sannare bild om Syrienkriget? 17/12 2016
Sveriges Radio ifrågasätter rapporteringen från Syrien!? Ny vitbok. 27/12 2016 (Efter befrielsen av Aleppo från terrorister).

10 COMMENTS

  1. Hasse!
    Jag följer ibland Magda Gad och är oerhört imponerad av hennes reportage. Hon klarar dessutom att svara i sitt kommentarsfält hon är ju alldeles ensam självständig i Sverige. Uppskattar att du mejlar henne.

  2. Vad jag kan läsa så ifrågasätter inte Magda om det blir demokrati i Syrien utan snarare att de inte faller i fällan att skapa någon pseudo-demokrati som västmakter försöker dyvla på andra länder med sina interventioner.

    Jag uppfattar det också som en typ av cynism då Magda skriver att västvärlden inte har några allierade, förutom Israel och KRG, kvar. En allians måste ju vara ömsesidig och vem skulle tro att Syrien skulle vara intresserad att vara i allians med västvärlden efter de senaste decenniet.

    Men det är möjligt att jag uppfattat texten felaktigt. Oavsett vilket är det ju positivt av Expressen att över huvud taget acceptera en artikel som strider mot vad som är PK i Sverige.

  3. Vill man veta betydelsen av det som skett/sker i Syrien läser man detta och inte något som svensk privatmonopol media som Expressen eller DN publicerar. Privatmonopol media döljer mer än det avslöjar. T ex inget sägs om terrorismens barnkammare, apartheid israels roll i terrorkriget mot Syriens folk, land och regering. Påståendet ““Och för de som hoppas på västerländsk demokrati i Syrien är loppet kört” säger allt. Västländer är inte demokratier utan styrs av en klick/eliter (vilka för det mesta tillhör en stam).

    https://consortiumnews.com/2019/10/18/pepe-escobar-the-road-to-damascus-how-the-syria-war-was-won/

  4. En svala gör ingen sommar, men visst är det ett välkommet uppvaknande. “Vi som bott i regionen har länge förstått hur det ligger till”, ungefär så skriver hon. Hon säger inte var hon bott, knappast i Damaskus för då hade hon vetat från början hur det ligger till, men i alla fall, tack för det Magda Gad.

    Den som möjligen har Thierry Meyssans “Before Our Very Eyes” tillhands kan på sid. 186 läsa hur Assad beskrevs som en ny Hitler av västmakterna som ville störta honom, samtidigt som Meyssan säger att Assad var den syrier som mest av alla trodde på demokratin och hade inlett en reformprocess. På den punkten har Gad således fel då hon säger att vi med Assads seger inte får en västerländsk demokrati. En sådan fanns nämligen överhuvudtaget inte bland alternativen. En fullfjädrad demokrati kan inte trollas fram på kommando utan kan endast växa fram inifrån enligt de förutsättningar som föreligger.

    Thierry Meyssan redogör utförligt för hur Muslimska brödraskapet ända sedan 50-talet varit den murbräcka med vilken först Storbritannien och därefter USA försökt knäcka arabstaternas strävan efter oberoende. Genom hela “arabvåren” går denna historia igen, även i Syrien. Muslimbröderna hjälps fram tillsammans med extremister anknutna till dem, beväpnas till tänderna och skickas mot de sekulära ledarna i regionen. Demokratisträvanden är bara dimridåer för västmakterna, det handlar om söndra och härska.

    Följ Eva Thomassen på steigan.no Hon har i flera år utrett det gigantiska norska biståndet till extremisterna, över 10 miljarder kronor. Idag har hon en artikel om hur västliga “NGO”:s deltar i angreppet och hur nu “Läkare utan gränser” lämnar kurdområdena och drar till Idlib, “det värsta al-Qaida -nästet på planeten”, enligt representant för USA:s utrikesdepartement.

      • Det är en slarvig formulering, men kanske något i stil med det som fanns efter krigen i Europa då det fanns klara alternativ och arbetare, bönder och företagarintressen organiserade sig var för sig och medlemmarna kunde påverka sitt parti. Den demokratin är borta sedan länge, därför är det så mycket skrammel med tomma tunnor om demokratin i Europa som urvattnats – men skenet måste hållas uppe.

    • Bra Jan. Vi här i Sverige inbillar oss att demokrat är ungefär som billybokhyllor. Något bra som vi kan exportera till hela världen.

      Demokrati växer, precis som du säger, fram underifrån, drivs på av starka folkliga organisationer, behöver tid på sig att mogna och måste ständigt försvaras. Inte vilken exportvara som helst med andra ord.
      Vi ser också hur sårbar den är när dom folkliga organisationerna tappar taget. Här hemma är demokratin snart ett minne blott, så vi skall nog inte vara för kaxiga mot andra länder i den frågan.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here