Fel ge Nobelpris till Peter Handke? – ” En politisk idiot” (DN:s Björn Wiman) eller mer av obehaglig sanningssägare?

13
1239
Peter Handke. Bild i den etablerade pressen.

Etablerade media ifrågasätter att Peter Handke får Nobelpriset i litteratur.

Dn skriver “Svenska Akademiens val av Peter Handke som Nobelpristagare leder till omfattande internationell kritik. Den slovenske filosofen Slavoj Zizek ser valet av pristagare som en skam för Sverige:

”2014 ville Handke att Nobelpriset skulle läggas ner, och sa att det var en ‘falsk kanonisering’ av litteraturen. Det faktum att han nu får priset bevisar att han hade rätt”, skriver Slavoj Zizek i ett mejl till DN och fortsätter:

”Det här är Sverige i dag: en försvarare av krigsbrott får ett Nobelpris medan landet deltog fullt ut i karaktärsmordet på vår tids sanna hjälte, Julian Assange. Vår reaktion borde vara: inte Nobelpriset i litteratur till Handke utan Nobels fredspris till Assange”, skriver Slavoj Zizek (trots att Nobels fredspris delas ut i Norge).

Jag instämmer i hans beskrivning av Julian Assange, men ifrågasätter hans epitet “en försvarare av krigsbrott”.

Björn Wiman, kulturchef på DN skriver “Att stora konstnärer kan vara stora idioter i politiskt hänseende är ingen nyhet – och heller inget som bör hindra att man läser eller spelar dem. Tvärtom. Men måste man för den skull belöna dem med Nobelpriset – ett pris som enligt statuterna ska belöna dem som ”gjort mänskligheten den största nytta”?

Vidare “ Handke har förnekat folkmordet i Srebrenica och hållit ett uppmärksammat tal på den misstänkte krigsförbrytaren Slobodan Milosevics begravning 2006.”

”Skandalöst!” skriver Kosovos ambassadör i USA, Vlora Citaku, på Twitter. ”Nobelkommittén beslutar att tilldela Peter Handke – en man som glorifierade Milosevic, även känd som ’Slaktaren på Balkan’, och stödde hans folkmordsregim – årets litteraturpris

Det finns nu skäl att diskutera Milosevic, Srebenica och kriget i Jugoslavien under 1990-talet.


Milosevic frikänd.

Björn Wiman och andra beskriver Milosevic som misstänkt krigsförbrytare. Men han är frikänd sedan 13 år.
Den tidigare jugoslaviska och senare serbiska presidenten Slobodan Milosevic ställdes år 2001 inför den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag anklagad för brott mot mänskligheten och folkmord. Han dog 2006 efter fem år i fängelse utan att åtalet hade varit föremål för rättegång.

* I ett separat ärende om resor uttalade Internationella domstolen 2007 att att det inte fanns några bevis som förbinder Serbien och Milosevic till folkmord som utförs av de bosniska serberna.

* Den 24 mars 2016, drygt tio år efter Milosevics död, i en ny dom i ett mål som i första hand riktades mot serbiska ledare Radovan Karadzic frikänner domstolen enhälligt Milosevic. Detta nämns på sidan 1303 i domen på 2590 sidor.
Den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag har därmed återigen befriat Milosevic för anklagelser om krigsförbrytelser. I en fotnot (15.357) på sidan 2090 uttalar domstolen enhälligt “Bevisen i rättegången visar inte att Slobodan Milosevic, Jovica Stanisic, Franko Simatovic, Željko Ražnatović eller Vojislav Seselj deltog i förverkligandet av den gemensamma kriminella mål” för att upprätta en etniskt homogen bosnisk-serbisk enhet genom brott som anges i åtalet. “

I västerländska medier presenteras alltså Slobodan Milosevic som folkmördare och krigsförbrytare efter ett olagligt krig som startats av Nato. Milosevic erkände inte tribunalens legitimitet och förde själv sin talan. Han dog innan hans fall kom till domstolen, men nu har tribunalen alltså avvisat de anklagelser som Milosevic begått krigsförbrytelser. Radovan Karadzic får livstid, Milosevic frikänd för andra gången – men när ska Nato & Co ställas inför rätta?


Vad hände vid massakerna i Srebenica?

Olika uppgifter finns om antalet. DN skriver “Vid ingången till gravplatsen står en minnesplatta med 8 372 namn över saknade personer. Runt 6 200 har identifierats med hjälp av dna från offrens släktingar och begravts i gemensamma ceremonier den 11 juli varje år, på minnesdagen av folkmordet.”

Jan Hagberg som är mycket kunnig i ämnet skriver “”Cirka 8 000 pojkar och män dödades av bosnienserbiska styrkor i området runt staden”, sägs det. Att siffran aldrig styrkts av några oberoende källor, nämns inte. Siffran har framkommit genom att antalsmässigt slå ihop två olika ”saknade”-register – med överlappningar, inte heller oberoende granskade. Man vet med säkerhet att i registren finns de som överlevt kriget. Omfattningen av överlevnad och dubbelregistrering är dock offentligt okänd.

Det antalet inkluderar offer från båda sidorna i striderna! Det ska tillfogas att även denna lägre siffra av somliga anses överdriven!
Alla gravstenar i dagens Potocari (i mars år 2015 med cirka 6 300 ”namn”) utanför Srebrenica markerar ett hopsamling av döda från olika platser och år, bortom all kontroll! Och inte alltid med nationaliteten kän

I ingressen till artikeln talas om det största folkmordet i Europa sedan andra världskriget. Det kan också ses som en propagandistisk användning av begreppet folkmord, utan täckning i det som är FN:s folkmordskonvention. Med folkmord tänktes utrotning ske i industriell skala av minst 85 till 90 procent av en stor befolkning. Hur man än vrider och vänder på det, var antalet döda i Srebrenica som andel av Bosniens muslimer mindre än en halv procent, troligare en promille.” (Slut Jan Hagberg) Inte alls bara Srebrenica!

II “Massakern i Srebrenica var en iscensatt tragedi för att ge det serbiska folket kollektiv skuld” sa Milorad Dodik, president i Serbiska republiken i Bosnien och Hercegovina, vid en specialsession i parlamentet. En majoritet av parlamentsledamöterna röstade för att tillsätta en ny kommission om Srebrenicamassakern och återkalla en tidigare utredning från 2004,
Rapporten från 2004 slog fast att 8 400 bosniiska män och pojkar blev avrättade i Srebrenica av serbiska styrkor i juli 1995. Den antogs av samma parlament som nu röstat för att återkalla den.

President Dodik kallade rapporten för ”irrelevant”, ”osann”, ”partisk” och hävdade att många av namnen på listan över offer fortfarande är i livet. Han kräver en ny kommission tillsätts som ”objektivt och opartiskt” ska utreda händelserna i Srebrenica för att ”stärka tilliten och toleransen mellan folken i Bosnien och Hercegovina”. SvT 15/8 2018: Bosnienserbisk nationalistledare: Rapport om Srebrenica ”osann” och ”partisk. Inte alls bara Srebrenica!

I Jugoslavien-kriget dog ungefär 100 000 människor. Vad ska man kalla de övriga 90 000 dödsfallen om man tror på folkmord i Srebenica?


Kriget i Jugoslavien och Västs/Natos skuld.

Det finns paralleller med Krimfrågan. I båda fallen handlar det om befolkningsgrupper som ville ha självständighet eller annan nationstillhörighet. I Jugoslavien-fallet ledde detta till krig med kanske uppemot 100 000 dödade och brutala insatser av NATO, tillkomsten av Kosovo, medan ingen dog å Krim.

USA:s och Västs intervention i forna Jugoslavien var väl ett betydligt värre brott mot folkrätten än den fredliga och defensiva återinförlivningen av Krim efter massivt omringning av Ryssland av Nato, stick i stäv med löften. Finns det inte olika grader av brott, inklusive brott mot folkrätten?

Det finns många tveksamheter i beskrivningen av kriget i Jugoslavien. Detta har i bloggen beskrivits bl.a. här http://jinge.se/mediekritik/inte-bara-srebenica.htm
Föredrag av Christer Lundgren, Lars-Gunnar Liljestrand och Jan Hagberg har varit viktiga underlag.

De fyra krigen för att spränga Jugoslavien pågick under nästan hela 1990-talet, ett av dem pågick det i Bosnien-Hercegovina (BiH) från 1992 till 1995. Ett för allmänheten dolt faktum är att krigen förbereddes externt redan under 1980-talet, till och med några år dessförinnan, dels av den västtyska säkerhetstjänsten BND å ena sidan, dels av IMF och Världsbanken å andra sidan, innan USA helt öppet framstod som en direkt part i konflikten – för att skapa sina egna marionetter, först i Sarajevo och några år senare i Pristina. I vars närhet USA nu har en av sina största militärbaser, på tidigare neutral mark!
NATo-demonstration III

Jugslavien och Ukraina.
Jugoslavien var inte ett homogent land utan en federation med stor självständighet för delrepublikerna och betydande inslag av marknadsekonomi. Där rådde olika krig under 1990-talet, egentligen fyra krig, vart och ett med sin särskilda bakgrund och historia. Från Sloveniens och Kroatiens ensidiga självständighetsförklaringar 1991, som följdes av Bosnien-Hercegovina 1992, och fram till Natos 79 dagar långa bombkrig mot Serbien – det vill säga mot Federala Republiken Jugoslavien – våren och sommaren 1999, vilket ledde till västmakternas annektering av Kosovo, som senare följdes av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring i februari 2008. Där har nu USA en mycket stor militärbas Bond Steel, en del av den ökande inringningen av Ryssland.

Jugoslaviens karta untitled

Först ut gick Slovenien, som förklarade sig självständigt 25 juni 1991 utan några försök till förhandlingar. Lokala styrkor ur det slovenska Territorialförsvaret, som i flera månader olagligen hade beväpnats från utlandet, angrep jugoslaviska gränsposteringar. Under tio dagars skärmytslingar dödades 40 jugoslaviska soldater och ett dussin slovener. Överdrivna slovenska rapporter till omvärlden målade upp striderna som ”storserbiska” övergrepp och så rapporterade också internationella media. Slovenien var en delstat med tämligen homogen befolkning och utan egentliga gränsproblem

Kraven på utbrytning och självständighet skulle ha kunnat hanteras enkelt – om de hade förhandlats fram, och om de inte hade varit prejudicerande och i USA:s och EU:s intresse. USA sökte en förstärkt roll i Europa som kunde legitimera både den fortsatta amerikanska närvaron och NATO:s berättigande som militärallians efter Warszawapaktens upplösning. Tysklands och USA:s politik riktade sig mot Serbien och de krafter som försökte hålla ihop Jugoslavien.
Lagen mot krig lagen_omsl_2
Utbrytningen hängde nära samman med Kroatiens anspråk på självständighet, som var betydligt mer komplicerat. Kroatien var under andra världskriget en formellt självständig vasallstat till Hitlertyskland, med omstridd gräns till delrepublibken Serbien. Det stor klart att en kroatisk utbrytning skulle följas av Bosnien-Hercegovina, med sin etniska mosaik och att detta med all sannolikhet skulle bli både blodig och destruktiv.

I detta läge drev Tyskland på EU för ett snabbt erkännande av Sloveniens och Kroatiens självständighet – i strid med vedertagna folkrättsliga principer och utan förhandlingar om ekonomisk bodelning efter federationens upplösning, om olösta gränsfrågor, minoritetsrättigheter och förutsebara problem kring en separat bosnisk statsbildning.

Lord Carrington som var ordförande i den av EG initierade Fredskonferensen för Jugoslavien konstaterade att ett för tidigt erkännande av Kroatien som stat kunde vara gnistan som sätter eld på Bosnien-Hercegovina. Tyskland ignorerade dessa varningar och tvingade med sig övriga EG-stater till att erkänna Kroatien och Slovenien som stater. Lord Carrington förklarade ”Jag sade mycket tydligt att jag kände att tidpunkten var fel. Jag underströk att det tidiga erkännandet skulle torpedera fredskonferensen. Det fanns ingen möjlighet att fortsätta fredskonferensen efter detta. Det skulle inte vara någon mening alls med konferensen. Om de erkände Kroatien och Slovenien skulle de bli tvungna att fråga alla övriga delstater om de önskade oberoende. Och om man frågade bosnierna om de ville ha oberoende skulle de oundvikligen tvingas säga ja, och det skulle medföra ett inbördeskrig i Bosnien. Jag lägger fram detta för er så starkt jag bara kan.”

Det internationella erkännandet av Slovenien och Kroatien innebar att det som dittills varit en jugoslavisk inbördeskonflikt internationaliserades, och öppnade vägen för utländsk militär inblandning.EU drev sedan Bosnien-Hercegovina till utträde – och krig – genom att kalla till folkomröstning om oberoende – i strid mot delrepublikens konstitution. Västmakterna erkände sedan Bosnien-Hercegovina som en självständig stat, fastän det var mycket långt från att leva upp till de främsta traditionella kriterierna för ett sådant erkännande: en central regering med kontroll över sitt territorium och accepterad av invånarna.

Å andra sidan erkändes inte den centrala delen av Jugoslavien, som helt klart var en stat, den del som inte velat upplösas och fortfarande kallade sig Jugoslavien. Federala Republiken Jugoslavien fick inte behålla den plats i Förenta Nationerna som tidigare innehafts av Socialistiska Federala Republiken Jugoslavien.

Då Bosnien-Hercegovina på grund av den EU-stödda folkomröstningen stod på randen till ett omfattande inbördeskrig, lyckades faktiskt EU förhandla fram en fredsuppgörelse, ”Lissabonöverenskommelsen”, en kompromiss som accepterades av alla parter.

Men uppmuntrad av USA drog den fundamentalistiske bosnienmuslimske ledaren Alia Izetbegovic tillbaka sitt stöd, vilket resulterade i fyra och ett halvt år av krig. I västra Bosnien genomfördes 1995 en stor bosnien-kroatisk offensiv mot serbiska områden, som avslutades med vapenvilan i oktober. Natos bombningar av bosnienserbiska ställningar blev avgörande och i det med av USA framförhandlade Daytonavtalet – som var mindre fördelaktigt för muslimerna än Lissabonöverenskommelsen, men som gav USA inflytande på EU:s bekostnad. I Izetbegovic och hans muslimska parti hade USA:s regering funnit sin egen aktör (eller schackpjäs) att stödja i den tysta rivaliteten mellan västmakterna. Om Tyskland hade sin egen aktör, Kroatien, så hade USA nu fått en själv.

I Bosnien-Hercegovina upprättade USA en antiserbisk allians mellan muslimer och kroater, som fick stöd av Natos flyg. Att bosnienserbiska styrkor dödade flera tusen bosnienmuslimer i Srebrenica 1995 är mest känt, men samtliga militära grupperingar begick grova övergrepp mot civilbefolkningarna i det inbördeskrig som rasade.

Parallellt med kriget i Bosnien genomfördes fördrivningen av serber från Kroatien. Invasionen i det huvudsakligen av serber bebodda Krajina var den största militära operationen efter andra världskriget. Kroatien angrep med 100 000 man och krossade allt militärt motstånd i en blixtoffensiv. Med systematik och uthållighet brände man serbiska byar i område efter område. Det var en etnisk rensning bedriven av en relativt välutrustad modern armé – med stöd av USA.

Även Sverige som då ej var medlem i EG anslöt sig till EG:s linje och regeringen Bildt med utrikesminister Margareta af Ugglas erkände Kroatien den 16 januari 1992. Därmed bröt regeringen mot den traditionella svenska politiken att endast erkänna stater som uppfyllde tre kriterier: en regim som har kontrollen över territoriet eller större delen därav (Kroatiens ledare Tudjman hade inte kontroll över det som sades vara den nya statens territorium),ett folk (serber i området var emot utbrytningen) och klara gränser för den nya staten (gränserna var inte definierade för Kroatien).

Serberna hade utsatts för etnisk rensning och fördrivits från vidsträckta områden i Bosnien och Kroatien. Den utvecklingen skulle sedan fortsätta i den serbiska provinsen Kosovo.Serbien värnade om det alliansfria och multietniska Jugoslavien, de motsatte sig etnisk rensning, däribland förföljelser i Kosovo av den serbiska minoriteten och andra minoriteter samt av albaner som motsatte sig UÇK, Kroatiens militanta, etniskt nationalistiska och separatistiska rörelserna. Striderna mellan UÇK och de federala styrkorna framställdes i propagandan som grova övergrepp mot den albanska civilbefolkningen.

En verklig konfliktlösning skulle ha krävt anpassningar från bägge sidor och åtgärder för att skydda serberna och andra minoriteter (och även albaner) som upplevde sig som hotade av den militanta och reaktionära albanska nationalismen. Det som öppnade vägen för våldet var vissa västmakters aktiva stöd åt UÇK – med kommunikationsutrustning, militär träning, finansiering och inte minst politiskt stöd.
NATO untitled

Avgörande blev Natos krig mot Jugoslavien – ett öppet angreppskrig mot en självständig stat, klart i strid med FN-stadgans grundprincip om fredliga relationer länder emellan. Det blev sedan prejudicerande för kommande angreppskrig – mot Irak, Afghanistan, Libyen m.fl.Det var Nato som ”befriade”– eller erövrade – Kosovo, bland annat för att USA skulle kunna bygga en stor militärbas i detta tidigare alliansfria område och därigenom flytta fram sina militära positioner i Östeuropa.

NATO tog ledningen i kriget 1995, då alliansen manövrerade bort FN. Det var resultatet av en bitter strid mellan FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros-Ghali och USA-administrationen om befälet över styrkorna. Boutros-Ghali förlorade och tvingades avgå efter endast en mandatperiod genom USA:s veto mot honom i säkerhetsrådet 1996. Enligt Kofi Annan, som tillträdde som ny generalsekreterare, var en orsak att Boutros-Ghali gick emot ”USA:s ständiga intolerans mot varje ledare inom FN som agerade oberoende” och att han ”verkade obstruera den alltmera robusta position som USA intog beträffande det balkanska kriget” (Annan 2011).

Ordföranden i det norska stortingets kommitté för Nobels fredspris, Francis Sejersted, motiverade i Aftenposten han varför han undertecknat ett upprop mot det nya Nato. Han påpekade att han själv var gammal Natoanhängare, men framhöll:
”Den stora skillnaden är att medan det gamla Nato hade en väl definierad fiende och ett väl definierat hot, har det nya Nato ingendera… Ironin är att strategin utformades i efterhand, medan bomberna föll över Serbien. Den har därigenom fått prägel av att rationalisera utförda handlingar, ett slags försök att legitimera vad som redan gjorts. För framtiden är detta olyckligt.”
Srebenica images

Fortfarande begränsar sig media till ”folkmordet i Srebrenica” som det mest förfärliga brottet i Europa sedan andra världskriget, medan man sällan hör talas om vem som bar ansvar för det fyra och ett halvt år långa kriget i Bosnien-Hercegovina, eller om fördrivningen av den serbiska befolkningen i Kroatien eller motsvarande övergrepp från andra akörer. Och i Internationella domsolen prövades sedan enbart Milosevics och andra
(bosnien-serbiska) ledare, inte också representanter för NATO, USA och EU-länder.

* Någon tillfällighet att USA har sin kanske största militärbas i Europa i Camp Bondsteel i Kosovo?

Om det som brukar benämnas ”världssamfundet”, d.v.s. USA/Nato och EU med närstående organisationer som IMF och Världsbanken, i stället beslutsamt hade insisterat på att den jugoslaviska krisen 1990 skulle lösas genom förhandlingar, hade med säkerhet alla de efterkommande krigen på Balkan förhindrats. Men fred och social rättvisa genom förhandlingar har inte funnits i den verktygslåda det styrande skiktet i väst tillhandahåller för att lösa konflikter. Tvärtom, det är bara att inse att vapenförsäljning och krig i stället ständigt tillhör lösningsarsenalen – till och med under förevändningen att försvara mänskliga rättigheter. Alltså det vi senare fått se i de flesta konflikthärdar världen över, i tiden från Sovjetunionens sammanbrott – och med ständig medial uppbackning!

Tillägg:

Folkmord, även kallat genocid, är avsiktliga och systematiska handlingar i syfte att helt eller delvis förinta en etnisk, religiös eller nationell grupp. Att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
Brott mot mänskligheten är envar av följande gärningar när de begås som en del i ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning brott mot mänskligheten. Våldtäkt, påtvingat sexuellt slaveri, tvångssterilisering, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap med flera liknande brott.” (Wikipedia).

Att utreda och döma misstänkta krigsförbrytare är bra. Men likhet inför lagen tycks inte existera. Andra misstänkta krigsförbrytare i Väst eller stödda av Väst har inte åtalats.

Man nämner sällan USA:s och Västs avgörande fula roll för flera massakrer i uppdelningen av Jugoslavien. Och dominerande massmedia och etablerade domstolar har mycket stor tolerans mot andra massakrer och övergrepp: USA:s i Indokina (miljontals döda), Irak (kanske 1 miljon döda), Syrien (krig via ombud) och över 300 000 dödade, Libyen – NATO som utsträckte ett FN-mandat långt utöver mandat-texten) med tiotusentals dödade, ökad rekrytering till IS och hundratusentals flyktingar mot Europa.

intressant.se Ukraina, , , , , , , , , , , ,, , demokrati



Politik

13 KOMMENTARER

  1. Valet bör ses som något av en sensation. När har det senast hänt att en västinstitution gått emot den politiska korrekthetens påbud ? Det är väldigt länge sedan. Nu hade man gärna hört hur diskussionen gått inom kommittén. Även om det mesta tyder på att Peter Handke inte är den han utmålas som, bör ju kommittén ha begripit att det blir en helsikes uppståndelse.

    Man behöver inte betrakta Milosevic som någon stor politiker men faktum var att han gjorde så gott han kunde för att hålla Jugoslavien samman. Att han därför utmålades som Hitler på Balkan likt alla efterföljande Hitlers i Mellanöstern hör till standardmanuset för interventionskrigen. Jugoslavien kanske hade upplösts i vart fall. Men att det skedde genom krig berodde på att västmakterna, speciellt Tyskland styrde utvecklingen i en riktning som bara kunde sluta som den gjorde. Samma politikens tjurrusning som senare i Ukraina.

    Sverige är kanske inte helt förlorat. I Norge hade detta beslut aldrig kommit till, så styrd är man av NATO, med Stoltenberg på fri fot, en verklig krigsförbrytare. Och Zisek har återigen gett Noam Chomsky rätt: En skrymtande struntviktig posör, det är Zisek.

  2. Att stora kulturchefer kan vara stora idioter i politiskt hänseende är ingen nyhet – och heller inget som bör hindra att man läser eller spelar dem. Tvärtom. Däremot önskar man att de ibland tog del att ICCs, internationella brottmålsdomstolens beslut och problematiserade dennes beslut. Jag tror att Milosevic frikändes för de påstådda folkrättsbrotten vid minst två tillfällen. Det vore något för kulturchefer att fundera över och hur det kunde bli så. Harold Pinter var ganska tydlig också i denna fråga.

  3. … liksom detta klargörande ur artikeln The Hanging Of Peter Handke From The Orthodox Gallows — The Krauts Match the Frogs in Universal Autism
    Av Gilles d’Aymery:

    […] What sins has Peter Handke committed, according to contemporary academic functionaries?

    He is a revisionist: How can he be? Peter Handke has consistently refused to demonize the Serbs from the very moment the tragic dismemberment of Yugoslavia began taking place. He has consistently questioned the genocidal label applied to the Serbs, with a prescient thought process that eventually will be acknowledged by history. He has consistently refused to tag Slobodan Milosevic a “Hitler-like dictator.” People have yet to come forth to show that a “dictator” has ever been elected more than once in a multi-party political system with ample opposing parties and media (Milosevic was elected three times, and the fourth time was skewed through the efforts and money of his international foes). He has consistently denounced the ICTY for what it factually has been, a Kangaroo Court that has yet to prove anything.

    He is a “negationist”: The most slanderous accusation of all. Handke has never ignored the horrors that took place in that civil war. He simply has not accused any one side, and he has kept questioning the rationale and the
    respective responsibilities. Take Iraq today. There is a civil war going on among Kurds, Shias, and Sunnis. Who’s the demon? Handke would say: “I do not know.” He would then refuse to single out one party for the whole trauma. Finally, he would ponder the larger, outside responsibilities that created the quagmire. Should the USA, through its illegal invasion of Iraq, be considered responsible for the current mayhem? Igualmente, shouldn’t one analyze the respective responsibility of Germany, the U.S., and France as a junior player, in the Yugoslav mayhem? If so, to what extent? Why, he would ask, do we always have to demonize the enemy du jour? Fair questions, no? And not much to do with “negationism”…

    But in the feeble-minded universe in which our courtesans operate, the adamant refusal to demonize the Serbs becomes ipso facto an assault against the orthodoxy. To question or challenge the bien-pensants threatens the very conventions based on their twisted logic and is met with the repeated howling accusations of heresy. What’s the meaning of freedom of speech, then, when every time one opens one’s mouth in contradiction of conventional wisdom, one is pilloried, sees one’s career threatened, and finds oneself ostracized to the point of becoming an outcast? What’s the point really of freedom of speech, if nobody hears you, or hears you and tars and feathers you?

    | SWANS | (USA), June 05, 2006
    http://www.swans.com/library/art12/ga210.html

    • Björn Wiman har alltid varit maktens lakej och nyttiga idiot så vem blir förvånad? Men har man “jobb” som propagandist så ingår det att vara just hycklande bombliberal.

  4. Och den störste krigsförbrytaren av alla lever och är respekterad i “världssamfundet”, Henry Kissinger.

  5. Kommentar i DN på Ifrågasätt (av mig):

    Internationella domstolen uttalade 2007 att att det inte fanns några bevis som förbinder Serbien och Milosevic till folkmord som utförs av de bosniska serberna. Detta bekräftades i domen mot Radovan Karadzic då domstolen enhälligt frikänner Milosevic. Varför skriver då media om den “misstänkte” Milosevic?

    Den officiella rapporten om Srebenica år 2004 har mycket stora brister. Exempelvis detta “Siffran har aldrig styrkts av några oberoende källor. Man har slagit ihop slå ihop två olika ”saknade”-register – med överlappningar, inte heller oberoende granskade. I registren finns de som överlevt kriget. Omfattningen av överlevnad och dubbelregistrering är okänd.” (Se artikel på Globalpolitics.se i eftermiddag).

    Omkring 100 000 dödades i de fyra krigen i Jugoslavien. Hur dog de övriga? Bland annat dog en del i Natos brutala, folkrättsvidriga bombningar av Belgrad.
    När ska detta prövas i domstol?

    Om ”Världssamfundet”, d.v.s. USA/Nato och EU med närstående organisationer som IMF och Världsbanken, i stället beslutsamt hade insisterat på att den jugoslaviska krisen 1990 skulle lösas genom förhandlingar, hade sannolikt alla de efterkommande krigen på Balkan förhindrats. Svenska Akademien kritiseras för valet av Handke.

  6. Vad är det för bra i att krigsförbrytare döms? Alla vet väl att det är segrarna som avgör vilka som utfört kriminella handlingar. Man vill sparka på dom som ligger. Fast på ett civiliserat sätt.
    Under krigstillstånd är aktörerna inte vid sina sinnens fulla bruk. Somliga hamnar i ett snarast psykotiskt, totalengagerat tillstånd, där världen delats i en nästan religiös dikotomi där motparten är ondskan själv och ska elimineras.
    Den demon som behärskar krigaren försvinner vid freden. Dock finns de som fortsätter. Men då handlar det ofta om personlig hämnd. Många av de terrorister som utför självmordsuppdrag har förlorat nära och kära och nyttjar bara politiska och religiösa organisationers resurser.
    Krigardemonen är tydlig och skrämmande lättväckt hos ett mindre antal män. I jublande flockar skrämmer de omgivningen på läktarna vid någon “viktig” match.
    Inte heller denna idrottshuliganism kan “botas” med rättegång och straff. Troligen har folkgrupper med dessa gener varit framgångsrika i en avlägsen, mycket våldsammare tillvaro.

  7. Svenska Akademiens ständige sekreterare Mats Malm kommenterar bland med detta “Vidare skriver Akademien att man inte hittat några belägg för påståendet att Handke “hyllat blodutgjutelse, att han dyrkade ett monster eller förnekade krigsförbrytelser” när han deltog vid Slobodan Milosevics begravning, men att man på sakliga grunder kan kritisera det som omdömeslöst av en person i Handkes ställning att närvara, men att det i sig inte räcker som stöd för allt annat han beskylls för.

    Handke har enligt uttalandet fällt “provocerande, olämpliga och otydliga yttranden i politiska frågor”, men man har inte funnit något i det han skrivit som innebär angrepp på det civila samhället eller respekten för alla människors lika värde.” Sveriges Radio

    Är det inte mycket med omdömeslöst att ha Värdlandsavtal och samarbete med Nato som bombade Serbien? Och Väst som styckade Jugoslavien varvid uppskattningsvis 100 000 dog, vara 2-8 % i Srebenica, av olika skäl.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here