Från USA:s säkerhetstjänst: Har utrikesminister Pompeo samma agenda som president Trump?

6
1372
Logotyper för olika säkerhetstjänster i USA.

Ingress: Björn Nilsson har hitta och översatt denna mycket intressanta artikel. Han bedriver annars bloggen ”Björnbrum”, som förtjänar att besökas. Björnbrum Björn beskriver sig som ”En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.”
Vems agenda?

VIPS säger att dess direkta erfarenheter av Mike Pompeo ger dem starka tvivel beträffande hans trovärdighet i frågor om konsekvenser för presidenten och nationen.

Artikeln är skriven av Veteran Intelligence Professionals for Sanity (VIPS), en grupp pensionerade tjänstemän och analytiker i olika organ för säkerhetstjänst i USA, däribland några mer kända visselblåsare. Har publicerat andra artiklar av VIPS tidigare, som denna: Säkerhetstjänstemän i USA (VIPS) ber Trump att undvika krig mot Venezuela,

Artikeln har visst fokus på ett möte mellan förre tekniske chefen för USA:s stora spionorganisation William Binney och utrikesminister Pompeo. Jag hade som oerfaren intervjuare via Skype möjlighet att intervjua en mycket informativ och engagerad Binney för 3 veckor sedan. Han berättade då bland annat om möte med Pompeo, som jag då var okunnig, hade inte hunnit förbereda mig optimalt. Färsk intervju med visselblåsaren William Binney, teknisk direktör för NSA, om Russiagate, NSA, Assange, 9/11, FRA etc.

VIPS-författarna är påtagligt kritiska mot Mike Pompeo. I motsats till Margot Wallström, vår eländiga utrikesminister. Wallström: “Vi har mycket gemensamt med USA” (med dess brutala krig som dödar miljoner, dess illegala sanktioner och (kärnvapen)upprustning).


Öppet brev från USA:s säkerhetstjänst: Har Pompeo samma agenda som Ni, herr president?

Efter det kritiska ögonblick igår när Ni avstod från den planerade militära attacken på Iran är vi fortfarande oroade över att Ni håller på att luras in i krig med Iran. Ni har sagt att ni inte vill ha ett sådant krig (ingen vettig person skulle det), och våra kommentarer nedan är baserade på den förutsättningen. Det finns oroande tecken på att utrikesminister Pompeo inte kommer att släppa sin mer krigiska attityd.

Viktigare är att vi vet från personlig erfarenhet av Pompeos avvisande inställning till instruktioner från Er, att hans dagordning kan avvika från er i viktiga frågor.

Pompeos beteende förråder en stark önskan att tillgripa militära handlingar – kanske till och med utan Ert godkännande – mot iranska provokationer (verkliga eller föreställda), utan något tydligt strategiskt mål förutom att främja Israels, Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens (UAE:s) intressen. Han är en nybörjare jämfört med sin anti-Iran-partner John Bolton, vars dilettantiska tillvägagångssätt i att tolka underrättelsematerial, starka försvar för det eländiga kriget mot Irak (och fortsatte stolthet över sin roll att främja det) och en våldsam strävan med sin egen aggressiva agenda är en decennielång historia.

Ni kanske inte är fullt medveten om vår erfarenhet av Pompeo, som nu har tagit ledningen om Iran.

Den erfarenheten av Pompeo ger oss starka tvivel om hans trovärdighet i frågor som har betydelse för Er och landet, inklusive den omstridda frågan om påstådd ryskt dataintrång hos DNC [Demokraterna]. Det skissartade ”beviset” bakom den historien har nu fallit, tack vare en ovanlig ärlighet av justitiedepartementet. Vi hänvisar till det extraordinära avslöjandet i en nyligen inlämnad domstolsskrivelse där den tidigare FBI-direktören James Comey aldrig krävde en slutlig rättsteknisk rapport från det av DNC anställda cybersäkerhetsföretaget CrowdStrike.

Comey har givetvis erkänt det faktum att FBI, under anklagelser från framlidne senator John McCain och andra, att ryssarna hade begått ”en krigshandling”, inte följde bästa praxis och insisterade på direkt tillgång till DNC-datorerna, utan föredrog att förlita sig på CrowdStrikes rapportering.

Vad som inte var känt förrän justitiedepartementets avslöjande är att CrowdStrike aldrig gav Comey en slutrapport om sina rättstekniska fynd beträffande påstådd ”ryskt dataintrång”. Mainstreammedia har undertryckt denna historia hittills; vi rapporterade den för flera dagar sedan.

Poängen här är att Pompeo kunde ha avslöjat lögnerna om rysk intrång hos DNC, om han hade gjort vad Ni bad honom göra för nästan två år sedan, när han var chef för CIA.

I vårt memorandum till Er den 24 juli 2017 med titeln ”Var ’ryska intrånget’ ett insiderjobb?” föreslog vi:

”Ni kanske ville fråga CIA-chefen Mike Pompeo vad han vet om detta.” [”Detta” är det obevisade påståendet att ”en suddig enhet vid namn ’Guccifer 2.0’ hackade DNC på uppdrag av rysk underrättelsetjänst och gav DNC-mail till WikiLeaks. ”] Vår egen långa erfarenhet av underrättelsesamhället tyder på att det inte är möjligt att varken tidigare CIA-chefen Brennan eller de cyberkrigare som arbetade för honom, varit helt uppriktiga för sin nya chef om hur allt detta gick till.
William Binney
Tre månader senare inbjöd [CIA]chefen Pompeo William Binney, en av VIPS två tidigare NSA-tekniska direktörer (och medförfattare av vårt memorandum av 24 juli 2017), till CIAs huvudkontor för att diskutera våra resultat. Pompeo började ett timslångt möte med Binney den 24 oktober 2017 genom att förklara grunden för den ovanliga inbjudan: ”Du är här eftersom presidenten sade till mig att om jag verkligen ville veta om ryska intrång måste jag prata med dig.”

Men ville Pompeo ’verkligen vilja veta’?

Uppenbarligen inte. Binney, en allmänt respekterad, rättfram vetenskapsman med mer än tre decenniers erfarenhet hos NSA, började med att berätta för Pompeo att dennes medarbetare på CIA ljög för honom om ryska dataintrång, och att han (Binney) kunde bevisa det. Som vi förklarade i vårt senaste memorandum reagerade Pompeo med misstro och – hör nu – försökte lägga bördan på på Binney för att driva frågan med FBI och NSA.

När det gäller Pompeo själv, finns det inget tecken på att han följde upp genom att gå vidare med Binneys klara observation hos någon, inklusive hos sin egna CIA-cyberdetektiver. Pompeo hade varit tillräckligt länge i underrättelsetjänsten för att inse riskerna med att ställa påträngande frågor till underrättelsetjänstemän – i detta fall det underordnade Direktoratet för Digital Innovation som skapades av CIA-direktören John Brennan 2015. CIA-malware och hackarverktyg är byggda av Engineering Development Group, en del av det relativt nya direktoratet. (Det är en säker gissning att offensiva cyberverktygspecialister från direktoratet var bland dem som deltog i den rapporterade placeringen av ”implantat” eller programkod i det ryska kraftnätet, som New York Times hävdar att ni inte var informerad om.)

Om Pompeo underlät att rapportera till Er om konversationen ni instruerade honom att ha med Binney, kanske ni frågar honom om det nu (även om det klena beviset om rysk hackning av DNC nu har avdunstat, med Binney rättfärdigad). Det fanns två stenografer vid mötet den 24 oktober 2017 i CIA: s huvudkontor. Det finns också en bra chans att sessionen också spelades in. Ni kan fråga Pompeo om det.

John Bolton och Mike Pompeo

Vems dagordning?

Frågan är vems dagordning Pompeo följde – Er, eller hans egen? Binney hade intryck av att Pompeo gick helt enkelt förbisåg uppgifterna. Om han ”verkligen ville veta om ryska intrång” hade han kunnat bekanta sig med de slutsatser som VIPS, med Binney i spetsen, hade dragit i mitten av 2017, och som uppenbarligen fångade Er blick.

Hade han följt upp saken seriöst med Binney kanske vi inte behövde vänta tills justitiedepartementet själv slog spikarna i kistan för Russiagate, CrowdStrike och Comey.

Sammantaget kunde Pompeo ha förhindrat ytterligare två år av ”alla vet att ryssarna hackade sig in i DNC.” Varför gjorde han det inte?

Pompeo sägs vara en smart kille – Bolton också – med oklanderliga akademiska referenser. Historien under de senaste sex decennierna visar dock att en Ivy League-examen kan betyda katastrof i statens affärer. Tänk till exempel på president Lyndon Johnsons nationella säkerhetsrådgivare, tidigare Harvarddekanen McGeorge Bundy, till exempel, som sålde resolutionen om Tonkinbukten till kongressen för att tillåta det Vietnamkrig som han vad han visste var baserat på en lögn. Miljoner dog.

Bundy var för LBJ som John Bolton är för Er, och det är lite tröttsamt att se Bolton svänga sin seniorring från Yale på varje podium. Tänk också på att Princetons egen Donald Rumsfeld som kokade ihop och drev bedrägeriet om irakiska massförstörelsevapen för att ”motivera” kriget mot Irak och försäkra oss om att ”frånvaron av bevis inte är bevis på frånvaro”. Miljoner dog.

Rumsfelds diktum är anathema för William Binney, som har visat ovanligt tålamod att svara på tusen bevisfria ”vad om” under de senaste tre åren. Binneys knep? Principerna om fysik, tillämpad matematik och den vetenskapliga metoden. Han är allmänt känd för sin kusliga förmåga att vända dessa till utmärkt fördel då det gäller att skilja agnarna från vetet. Ingen Ivy-examen önskas eller behövs.

Binney beskriver sig som en ”country boy” från västra Pennsylvania. Han studerade på Penn State och blev en världsberömd matematiker/ kryptolog samt teknisk direktör vid NSA. Binneys prestationer finns i en dokumentär på YouTube, ”En god amerikan”. Ni kanske vill prata med honom öga mot öga.

Förfalskade underrättelser

Några av oss tjänstgjorde för så länge sedan som under Vietnamkriget. Vi är smärtsamt medvetna om hur general William Westmoreland och andra höga militära officerare ljög om ”framsteg” som armén gjorde och lyckades tvinga sina överordnade i Washington att undertrycka våra slutsatser som faktaintresserade analytiker att kriget var dåraktigt och att vi oundvikligen skulle förlora. Miljoner dog.

Fyra årtionden senare, den 5 februari 2003, sex veckor innan attacken i Irak varnade vi president Bush om att det inte fanns några tillförlitliga underrättelser för att rättfärdiga kriget mot Irak.

Fem år senare, sade ordföranden för Senatens underrättelsekommitté när de två partiernas slutsatser i utskottets undersökning släpptes, detta:

”För att motivera krig presenterade administrationen upprepade gånger underrättelser som fakta när de i verkligheten var obekräftade, motsägelsefulla eller till och med obefintligt. Som ett resultat leddes amerikanerna till att tro att hotet från Irak var mycket större än vad som faktiskt fanns. ”

Underrättelser om Mellanöstern har fortfarande varit ojämna – och ibland ”fixade” för politiska ändamål. För fyra år sedan sade en amerikansk kongressrapport att Centralkommandot målade en för rosig bild av kampen mot den islamiska staten 2014 och 2015, jämfört med verkligheten på marken och dystrare bedömningar av andra analytiker.

Underrättelseanalytiker hos CENTCOM hävdade att deras chefer påtvingade dem en ”falsk berättelse”, avsiktligt skrev om och undertryckte underrättelseprodukter och engagerade sig i ”fördröjningstaktik” för att undergräva underrättelser som tillhandahölls av Defense Intelligence Agency. I juli 2015 undertecknade femtio CENTCOM-analytiker ett klagomål till Pentagons generalinspektör om att deras underrättelserapporter manipulerades av deras överordnade. CENTCOM-analytikerna förenades med underrättelseanalytiker som arbetar för Defense Intelligence Agency.

Vi presenterar detta som en varning. Så svårt som det här är för oss att säga, bör de underrättelser Ni får från CENTCOM inte accepteras reflexivt som evangeliesanning, speciellt i perioder med hög spänning. Enbart upplevelsen av Tonkinbukten bör göra oss försiktiga. Oklara och missförstådda underrättelser kan vara lika mycket ett problem som politisering av viktiga konfliktområden.

Frekventa problem med underrättelser och överdrifter i Cheney-stil hjälper till att förklara varför CENTCOM-befälhavaren amiral William Fallon i början av 2007 utbrast att ”en attack på Iran inte kommer att ske under mitt befäl”, när Bush fortsatte att skicka ytterligare hangarfartygsgrupper in i Persiska viken. Hillary Mann, administrationens tidigare chef för Nationella Säkerhetsrådets angelägenheter i Iran och Persiska viken, varnade vid den tidpunkten att vissa Bush-rådgivare i hemlighet ville ha en ursäkt för att attackera Iran. ”De tänker vara så provocerande som möjligt och få iranierna att göra någonting [Amerika] skulle tvingas att vedergälla”, sa hon till Newsweek. Deja vu. En nationell underrättelsevärdering utfärdad i november 2007 drog enhälligt slutsatsen att Iran hade slutat arbeta med kärnvapen 2003 och hade inte återupptagit sådant arbete.

Vi tror att Ert slutliga beslut i går (att hejda ett planerat angrepp på Iran) var det rätta – med tanke på den så kallade ”krigstöcknet” och mot bakgrund av en lång lista med underrättelsefel, för att inte tala om att ”hopkokade” bedrägerier. Vi citerar sällan mediakommentatorer, men vi tycker att Tucker Carlson hade rätt igår kväll: ”De människor – i vissa fall bokstavligen samma personerna som lurade oss in i Irakträsket för 16 år sedan – kräver ett nytt krig – den här gången med Iran.” Carlson beskrev Er som ”skeptisk”.

Vi tror att en stor skepticism är berättigad.

Vi står till Ert förfogande, om Ni vill diskutera något av detta med oss.

Föregående artikelFärska manifestationer i Stockholm till stöd för Julian Assange och yttrandefrihet!
Nästa artikelLyssna till denna sommarpratare!?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

6 KOMMENTARER

  1. Någonstans i mitten av den långa texten:

    ”CIA-malware och hackarverktyg är byggda av Engineering Development Group, en del av det relativt nya direktoratet. (Det är en säker gissning att offensiva cyberverktygspecialister från direktoratet var bland dem som deltog i den rapporterade placeringen av “implantat” eller programkod i det ryska kraftnätet, som New York Times hävdar att ni inte var informerad om.)”

    Jag får smak av Venezuela. Därför där hörde jag först om ”cyberattacker” mot länders kraftnät. Undrar hur många som sväljer den här för mig uppenbara lögnpropagandan? Säkert är det många därför traditionell vetenskap inte inte längre är intressant i en progressiv och postmodernistisk värld där det gäller att vara ”inne” och först på det senaste.

    Kraftnät är långsiktiga investeringar och så gott som alla är byggda före digitaliseringen eller måste anpassas till en analog miljö. Dessutom går det inte att bygga in teknik som inte är 100% procent säker i en miljö som man önskar så säker som möjligt.

    För cirka fjorton dagar sedan hade SVT Public Service en nyhetsartikel om ”USA:s attacker mot ryska kraftnät”. Längst ner i artikeln kan man läsa president Donald Trump säger att uppgifterna är osanna. Jag tror på Donald Trump. Det verkar vara en rejäl karl liksom Vladimir Putin. Förresten har jag inte hört någonting alls om de här påstådda cyberattackerna från ryskt håll.

    Det har blivit för många ljugande hyenor inom politiken. Inte minst här i Sverige som vill efterlikna USA.

    Bilden i SVT artikeln på ett ryskt kraftverk i Moskva tycker jag är intressant. Man ser fem röda och vita mycket höga skorstenar samt sju kyltorn. Det är med all säkerhet ett kolkraftverk. Det som ryker ur kyltornen är vattenånga. Jag förstår inte riktigt varför de släpper ut den heta ångan i luften när ångan istället kunde värma bostäder och samhället i övrigt som ligger i nära anslutning? Det är slöseri med resurser. Det stora kolkraftverket på bilden är säkert några decennier gammalt och kontrolleras av människor och inte med datorer. Men för dagens människor som har digitaliserats mer eller mindre hela deras kommunikation är det förstås en enkel uppgift att få dem och tro det.

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/usa-trappar-upp-cyberattacker-mot-ryskt-kraftnat

    • Artikeln är skriven av en grupp av verklige experter. Du har inga sakargument att presentera. Det finns starka skäl att misstänka att USA och/eller landets allierade orsakat detta. Slås elsystemet i Venezuela ut av dataviruset DUQU 2.0, släkting till Stuxnet som USA/Israel använde i cyberkrig mot Iran?

      Vi noterar att du ”tror på Trump”. Washington Post har, liksom andra media, påvisat att Trump i genomsnitt ljuger flera gånger dagligen.
      CNN skrev för några dagar sedan: CNN: Donald Trump ljuger oftare än du tvättar dina händer Under sina 869 dagar som president har Donald Trump sagt 10,796 saker som antingen är missledande eller helt falska enligt The Washington Post’s Fact Checker. Detta innebär att USA:s president säger osanningar 12 gånger per dygn. Varför skulle Iran angripa vänligt sinnade fartyg, då Japans premiärminister är på vänskapsbesök?

      • ”Det finns starka skäl att misstänka att USA och/eller landets allierade orsakat detta.”

        Hmm… För mig verkar det som ett påstående byggt på känslor. Jag är mekaniker och mina bästa verktyg är förnuft och logik. Kanske vi ser på saken i helt olika perspektiv?

        Iranpolitiken är jag mindre insatt i. Jag tror aldrig jag kommenterat där heller. Jag tycker Iran är del i det globala stormaktspelet. Kanske en betydande sådan dessutom? Viktigt att minnas är att Iran befolkas av perser. Alltså inte araber. Det har stor betydelse i förhållandet med USA som har starka intressen i Saudi Arabien.

        Jag beundrar Donald Trump därför det är en man och politiker som verkligen visat egen vilja. Trump har till och med vågat gå emot den mäktiga MSM media och pressen. Alltså inte någon inställsam smilfink som sin föregångare. Sådana presidenter tycker jag inte om. Donald Trump har också varit mycket positiv till kontakter med både Vladimir Putin och Kim Jong Un i Nordkorea. Man får inte tro allt vad tidningar och press säger. För mig är Donald Trump en hedersman. Politiken behöver fler sådana. Vår egen statsminister Stefan Löfven talar mycket om ”jämställdhet”. Jämställdhet, vad är det för något?
        Jag slog upp ordet på Wikipedia i går kväll men fick inget tydligt svar.

  2. Något om USA:s och Kinas roll i Världspolitiken.
    The Coming War on China, from award winning journalist John Pilger, reveals what the news doesn’t – that the world’s greatest military power, the United States, and the world’s second economic power, China, both nuclear-armed, may well be on the road to war.
    The trade-war between the U.S. and China escalates.
    Under diskussionen om effekterna av den uppvärmda handelskonflikten mellan världens största ekonomier, sa Quelch att Kinas direktinvesteringar i USA har fallit från 55 miljarder dollar år 2016 till bara 5 miljarder dollar förra året”. Sammantaget har Kina omdirigerat sina utländska direktinvesteringar bort från USA och Europa mot Belt & Road Initiative-länderna,” sade han och betonade att minskningen av amerikanska direktinvesteringar är särskilt hög. Amerikanska tillsynsmyndigheter har blockerat Kinas förvärv, sa Quelch och noterade att cirka 14 erbjudanden blivit blockerade av Washington 2018 enligt CFIUS-förordningen (Utskottet för utländska investeringar i USA).
    https://www.youtube.com/watch?v=Ot-acn1whrc
    https://www.rt.com/business/461764-china-us-investments-bri/
    https://www.youtube.com/watch?v=4_xQ5JisFuo

  3. Jag tror tyvärr att veteranernas uppmaningar och varningar klingar för döva öron. I detta fall gäller det Trump men samma mönster kan ses från långt tidigare. Hur saker och ting verkligen förhåller sig verkar inte intressera någon. Det finns en övergripande ideologiskt motiverad agenda som håller åtminstone västmakternas ledare i sitt grepp. Den som kunnat observera USA:s, Tysklands och Storbritanniens ledarskap de senaste tjugo åren ser samma konstellationer upprepa sig gång efter annan.

    Västmakternas ledare verkar vara helt i händerna på sina underrättelsetjänster och har ingenting emot det. De vet nästan ingenting men vill inte heller veta. De är tillfreds med situationen sådan den är. Sedan är det en annan fråga om det finns någon överhuvudtaget som har situationen under kontroll. De politiska ledarna hasplar ur sig sina innehållslösa ramsor som de tror att väljarna vill höra – men vet deras rådgivare bättre ? De politiska rådgivarna är knappast ett dugg bättre men det är ovisst huruvida det finns någon samlad kontroll inom underrättelsetjänsterna. Deras agenda är destruktiv men ofta illa planerad. Saker och ting blir i slutändan inte alls som de föreställt sig. Fast o.k. – om kaos är målet har det varit framgångar hela vägen.

    Men de finns de som vet en hel del mer. Många av dem finns i Israel. Rysk TV har släppt in en israelisk veteran som debattör, Jakov Kedmi. Om man bortser från det han säger om sitt eget land måste man tillstå att mannen är mycket välinformerad om världsläget i allmänhet och Mellanöstern i synnerhet. Den israeliska underrättelsetjänsten är förmodligen avsevärt bättre informerad än någon av sina västliga partners och kan påverka dessa både direkt och via politiska lobbyister. Om de har som mål att angripa Iran har de goda förutsättningar att nå resultat. I slutändan står hoppet knappast till Trump utan till befälhavande amerikanska generaler. De är troligen de enda som kan hindra en sammandrabbning från att bryta ut.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here