Hur Kinas regering löste problem med den islamistiska terrorismen

0
1105

En artikel av Cyrus Janssen på https://cyrusjanssen.substack.com/p/how-chinas-government-solved-islamic?utm_source=post-email-title&publication_id=255720&post_id=138414716&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=103ae5&utm_medium=email

Cyrus Janssen

Under de senaste fem åren har vi konsekvent fått höra från västmedia att Kina har begått folkmord på den uiguriska befolkningen, en muslimsk etnisk minoritet som bor i Kinas västligaste provins Xinjiang.

Detta budskap har framförts så många gånger av västerländska medier att det nu allmänt accepteras, utan att ifrågasättas, som den obestridliga sanningen.

Men nyligen publicerades en ny rapport från två av de mest respekterade sinologerna som fullständigt krossar hela den gängse berättelsen.

Professor Thomas Heberer och professor Helwig Schmidt-Glintzer är två tyska forskare som har studerat och besökt Kina i över 50 år.

Efter omfattande forskning, inklusive en privat undersökning på plats i Xinjiang, motsäger de två professorernas resultat direkt många av de centrala anklagelser som hela denna berättelse bygger på.

Så vilka är egentligen dessa två forskare och kan man lita på dem? Är de oberoende och pålitliga, eller helt enkelt propagandister betalda av den kinesiska regeringen som många omedelbart hävdade.

I dagens nyhetsbrev kommer jag att avslöja den chockerande sanningen om Xinjiang som har hållits helt dold av mainstreammedia, och jag kommer att visa dig att det händer mycket mer i denna provins än vad du har blivit ledd att tro.

Låt oss börja dagens analys med att titta på den tidning som publicerade denna banbrytande rapport. Neue Zürcher Zeitung (NZZ) är en schweizisk tidning och en av de mest respekterade i den tysktalande världen.

Artikeln inleds med en tydlig och uppriktig kritik av Kinas politik i Xinjiang, där författarna hävdar att Peking har vidtagit ”otvivelaktigt överdrivna och repressiva åtgärder” i regionen. Men de avslöjar också bakgrunden och historien som ledde fram till dessa åtgärder och som västmedia aldrig talar om:

”Mellan 2010 och 2016 drabbades regionen av utbredd islamisk terror och tyranniserades av hela 12 separatistiska islamiska rörelser, under vilka hundratals oskyldiga han-kineser och även uigurer hänsynslöst mördades och tusentals allvarligt skadades, och under vilka resten av lokalbefolkningen, inklusive uigurerna, led oerhört.”

Det bör noteras att Xinjiang började utsättas för brutala terroristattacker så långt tillbaka som 1992. Det är också viktigt att notera att dessa attacker inte var slumpmässiga utan en del av en riktad terrorkampanj med ett tydligt mål:

”2016 förklarade uiguriska extremister i en ISIS-video att de planerade att ’dränka alla hankineser i ett hav av blod’…och började rekrytera unga uigurer som krigare i södra Xinjiang.”

Dessutom ledde detta terrorvälde till och med ”nästan till att den kinesiska centralregeringen helt förlorade kontrollen över regionen”. Naturligtvis avslöjas aldrig denna avgörande del av historien i västerländska medier. Som svar på detta ”utlyste den kinesiska regeringen undantagstillstånd, flyttade militära enheter till regionen och införde en strikt disciplin” med målet att utrota terrorismen en gång för alla.

Att kritisera detta hårda ingripande är helt acceptabelt, men du måste erkänna att åtgärderna från Kinas regering är mycket bättre än hur den amerikanska regeringen hanterar islamiska terrorister, vilket uppriktigt sagt är att bomba dem och alla runt omkring dem.

I slutändan tillför denna viktiga del av historien utan tvekan ett viktigt sammanhang och avslöjar en mycket mer fullständig bild av situationen i Xinjiang, särskilt jämfört med den version som västmedia vill få oss att tro, nämligen att den kinesiska regeringen helt enkelt plötsligt införde ett förtryck över regionen utan någon grund eller provokation.

Vid det här laget är det viktigt att erkänna några viktiga fakta om Kinas förhållande till islam som kanske kommer att chockera dig. Västmedia påstår regelbundet att Kina i praktiken har förbjudit religion och är ute efter att utrota islam inom landets gränser, men verkligheten på marken är en helt annan.

Enligt det amerikanska Pew Research Center i Washington DC finns det idag nästan 40 000 moskéer i Kina, varav de flesta ligger i Xinjiang, och det råder internationell enighet om att det finns cirka 18 miljoner vuxna muslimer i Kina.

I American Mosque Survey från 2020 räknades däremot 2 700 moskéer i USA, och det fanns cirka 2,15 miljoner vuxna muslimer som bodde i USA. Detta innebär att kinesiska muslimer har ungefär dubbelt så många moskéer per capita som muslimer i USA.

Dessutom kommer de flesta i väst att bli förbluffade över detta, men de flesta länder med muslimsk majoritet i Mellanöstern stöder och har till och med undertecknat officiella brev som offentligt berömmer Kinas åtgärder mot terrorism och avradikalisering i Xinjiang”. Denna lista innehåller stora islamiska länder inklusive Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar, Syrien och Pakistan.

Men nästa del av deras rapport kommer verkligen att förvåna dig: Professorerna fann ”tydliga tecken på att den [spända situationen i Xinjiang] återgår till det normala” och att ”de moderniseringar som initierats av centralregeringen har till och med fått märkbar sympati från den uiguriska befolkningen”. Låter det absurt? Låt oss ta en närmare titt.

Under sitt oberoende besök i provinsen och sin privata undersökning tillsammans med två andra tyska Kinaforskare och en internationell advokat fann de att ”polisens gatukontrollstationer uppenbarligen inte längre användes” och att även ”de olika läger som upprättades under höjdpunkten av kampen mot terrorismen nu i stort sett har upplösts”.

Högerextremisten

Om detta låter för bra för att vara sant ska du veta att även Adrian Zenz, en välkänd Kina-hök som först publicerade den banbrytande studien som hävdade att Kina begår ett folkmord, nyligen tvingades komma till samma slutsats! För att återgå till moderniseringsinsatserna fann de två professorerna att ”centralregeringen hade påbörjat moderniseringar inom utbildning, sjukvård och sysselsättning”.

Detta inkluderar

”införandet av 15 års gratis utbildning för unga uiguriska män och kvinnor, inklusive dagis, skola och yrkesutbildning”. Dessutom har ”statligt subventionerad sjukvård införts, till en början i den södra delen av Xinjiang, utöver gratis utbildning där studenter får 200 yuan/månad för att stödja sina föräldrar”.

Som om detta inte vore nog har den kinesiska centralregeringen ”sponsrat etableringen av företagsfilialer i Xinjiang inom jordbruks- och industrisektorerna, som är skyldiga att anställa nästan uteslutande uigurer till nationellt giltiga minimilöner, och som syftar till att lösa den relativt höga lokala arbetslösheten”.

De två Kinaforskarna avslöjade också att de:

”inte kunde fastställa någon allmän diskriminering av det uiguriska språket och kulturen, men att i Xinjiang, liksom i alla etniska minoritetsområden… har mandarin etablerats som det huvudsakliga undervisningsspråket i skolor från och med gymnasienivå, medan det lokala uiguriska språket fortfarande alltid erbjuds som ämne i alla skolor.”

När majoriteten av världen insåg att Kina faktiskt inte begick folkmord på det uiguriska folket var västmedia tvungna att ändra sitt narrativ. De ändrade sin bedömning till ett ”kulturellt folkmord” och hävdade att användningen av mandarin i skolorna var ett bevis på att den kinesiska regeringen försöker utrota de lokala uigurernas språk och kultur.

För att få detta att gå hem utelämnade västmedia föga förvånande det faktum att det lokala uiguriska språket, långt ifrån att ha utrotats, fortfarande alltid erbjuds som ett ämne i skolorna. Men den verkliga ironin här är att det faktiskt är en helt normal sak att inrätta ett gemensamt nationellt språk i hela sitt land, något som praktiskt taget alla nationer på jorden gör, inklusive alla västländer.

Alla dessa slutsatser från denna rapport har i själva verket alla varit en del av centralregeringens långsiktiga plan för Xinjiang: Efter terrorns höjdpunkt 2016 motsvarade den efterföljande ”perioden mellan 2017 och 2020 [endast] en övergångsfas under vilken Peking förklarade det tidigare nämnda undantagstillståndet för att bekämpa terrorism”.

”Sedan den nya partisekreteraren Ma Xingrui tillträdde 2021 har det centrala uppdraget radikalt förändrats till att så snabbt som möjligt återgå till normala förhållanden”.

Denna långsiktiga planering är en nyckelpunkt som jag har nämnt i tidigare videor och är helt avgörande för att förstå hur Kinas regering fungerar: Dess handlingar och politik är praktiskt taget alltid en del av en större, långsiktig plan som kanske inte alltid är lätt att förstå eller ens uppenbar till en början.

Detta är en viktig skillnad jämfört med västerländska demokratier, där det är svårt att genomföra långsiktiga planer eftersom politikerna alltid måste fokusera på sitt kommande val, och därför uppmuntras att ge kortsiktiga populistiska löften som de vanligtvis har svårt att hålla. Det behöver inte sägas att västerländska medier ofta antingen medvetet eller omedvetet ignorerar denna viktiga skillnad, eftersom de ofta fördömer Kinas handlingar innan de förstår den fullständiga planen eller slutspelet.

Sammantaget kommer denna rapport sannolikt att förbrylla dem som bara läser västerländska medier. Och tyvärr kommer många människor i väst att finna denna rapport svår att tro på, och mer sannolikt omedelbart avfärda den som CCP-propaganda. Därför är den allra viktigaste frågan här exakt vilka dessa två tyska professorer är, och varför ska vi tro på något de säger?

För det första, om du tror att de har blivit köpta av den kinesiska regeringen för att propagera för Kina så kan du tänka om. Som jag visade tidigare drar sig professor Heberer och Schmidt-Glintzer inte alls för att kritisera Peking och de skräder inte heller orden i sin rapport. Mycket slående är också att de citerar Adrian Zenz i sin rapport.

Zenz har producerat mycket tvivelaktig ”forskning” om Xinjiang som inte har klarat en grundläggande granskning, vilket naturligtvis inte har hindrat västerländska medier från att ofta citera den som etablerad fakta. Professorerna citerar honom enbart för att visa att även han har medgett att lägren nu till stor del har upplösts.

I processen hänvisar de till och med till honom som en ”Xinjiang-expert”. Ärligt talat, om dessa professorer arbetar för den kinesiska regeringen, då gör de ett fruktansvärt jobb.

Det är också viktigt att upprepa att professor Heberer och Schmidt-Glintzer har studerat och besökt Kina i över 50 år, långt innan landet blev så politiskt och negativt porträtterat i västvärlden. Om du studerar deras arbeten som publicerats under hela deras liv, kommer du inte att hitta en plötslig förändring till enbart positiva känslor som skulle tyda på att de har blivit köpta eller att deras akademiska integritet har äventyrats. Att omedelbart avfärda dem som propagandister för Kina bara för att de inte följer det gängse narrativet är helt enkelt irrationellt och intellektuellt lättjefullt.

Sammanfattningsvis är denna fantastiska rapport från två av de mest framstående Kinaforskarna bara ytterligare en påminnelse om att det är absolut nödvändigt att vi tar västerländska mainstream-mediers påståenden om Kina med en stor nypa salt.

Xinjiang är en komplex fråga som kräver en djup förståelse av Kina samt rigorösa och nyanserade analyser som är fria från agendor och ideologiska fördomar.

Rapporten från dessa två tyska forskare avslutas med följande viktiga budskap:

Xinjiang har alltid varit och är fortfarande en viktig del av Sidenvägen. Om situationen i provinsen fortsätter att normaliseras bör EU inleda en dialog och ompröva de sanktioner som man har infört mot Kina.

Detta är en välkommen slutsats och något som jag alltid konsekvent har förespråkat. Vi lever i en global ekonomi, och om västvärlden kan hitta sätt att samarbeta med Kina i stället för att frikoppla sig eller minska riskerna, kommer västvärlden, och faktiskt hela världen, att gynnas enormt och det kommer inte att finnas någon utmaning som vi inte kan lösa tillsammans.

Relaterat
Vilka är Uighurerna i Kina?
Hur är det egentligen för uighurer? Sanning eller fake eller?
Kritik mot Kinas behandling av uighurerna i Xinjiang samt Nya Sidenvägen.
Har svenska medier osanna uppgifter om uighurerna i Kina?
Hur behandlar Kina uighurer – hur behandlas USA:s indianer?
Desinformerar New York Times om uighurerna i Xinjiang?
Vilka är Uighurerna i Kina?

Föregående artikelÄr WHO inte längre en internationell organisation, utan ett instrument för läkemedelsindustrin?
Nästa artikelOrdföranden i Zelenskys parti ”Folkets tjänare” säger nu: Ukraina kunde ha accepterat Rysslands fredsplan våren 2022
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here