Indien kastar ett öga på Kina och omfamnar USA

1
462
Trump och Modi vid mötet i Biarritz i august 2019. https://twitter.com/realDonaldTrump/status/1165963643424530432

 

 

Denna artikel av Salman Rafi Sheikh i New Eastern Outlook: With an Eye on China, India Cuts Iran Loose & Embraces the US har vänligen översatts av Björn Nilsson som driver den mycket läsvärda bloggen “Björnbrum”.

Han informerar oss att författaren, den pensionerade indiske diplomaten M. K. Bhadrakumar har en blogg med ofta intressanta synpunkter på världspolitiken, Indian Punchline. Just angående de brutna indisk-iranska förbindelserna skrev han ett inlägg den 20 oktober.


Indien omfamnar USA med ett öga på Kina.

Indien, knutet som det är till USA:s förklädesband, har drabbats av ett stort strategiskt bakslag i Iran, där det inte bara potentiellt har förlorat exklusiva utvecklingsrättigheter och kontroll över den strategiskt viktiga hamnen i Chabahar, utan har också kastats ut ur Farzad-B gasfältprojekt.

Detta har potentiellt inneburit fysisk död för den ambitiösa ”Teheran-deklarationen” 2013, som antogs ha bundit Indien och Iran i ett starkt strategiskt förhållande. Medan Indiens avsiktliga rörelse från Iran har ägt rum mot bakgrund av USA:s sanktioner mot Iran, införda i kölvattnet av Trumps beslut att tvinga fram skrotningen av JCPOA, är dessa drag i grunden rotade i ett strategiskt samförstånd med USA om Iran. Det är av den anledningen som Indien inte har pumpat in tillräckligt med pengar ens till hamnen i Chabahar, som annars är undantagen från USA:s sanktioner.

För Indien var/är det viktigare att komma nära USA efter sina pågående militära spänning med Kina än att sträva efter strategiska intressen på låg nivå i Iran. Den väg som de indiska beslutsfattarna valde med att konfrontera Kina på en bredare nivå krävde att deras intressen i Iran offrades. Som nu ser ut är indiska företag som tidigare varit inblandade i Farzad-B nu engagerade i ett liknande gasprospekteringsprojekt i Israel, vilket indikerar hur Indien till stor del har flyttat till anti-Iran-lägret.

Indiens flytt från Iran har gjort det möjligt för landet att fördjupa sina strategiska förbindelser med USA. Det omedelbara resultatet har faktiskt varit undertecknandet av “Basic Exchange and Cooperation Agreement” (BECA), den tredje så kallade “grundpakten” efter “Logistics Exchange Memorandum Of Agreement” (LEMOA) och “Kommunikationskompatibilitet och säkerhetsavtal” (COMCASA) som tillsammans förbättrar dessa länders militära driftskompatibilitet.

BECA kommer att hjälpa Indien att få realtidsåtkomst till amerikansk geospatiala underrättelser som kommer att öka noggrannheten hos automatiserade system och vapen som missiler och beväpnade drönare. Genom att dela information på kartor och satellitbilder kommer det att hjälpa Indien att få tillgång till topografiska- och flygdata, och avancerade produkter som hjälper navigering och målsökning.

Medan man kan tro att Indiens nära band med USA har rötter i Trumps egen aggressiva Kina-politik, är det osannolikt att USA:s politik gentemot Indien och Indiens relevans för USA mot Kina kommer att förändras, även om Trump förlorar och Biden vinner.

Låt oss inte glömma att Biden, när han var Obamas vicepresident, var en av de viktigaste arkitekterna för den så kallade “Asia Pivot”-politiken. Indien var lika relevant för “Asia Pivot” som det är för Trumps “Indo-Pacific”-strategi. “Indo-Pacific”-strategin är i hög grad en fortsättning på “Asia Pivot” när den syftar till att konfrontera och stänga in Kina och Ryssland i Asien och därbortom.

Enligt indiska försvarsexperter kommer det undertecknade avtalet att direkt hjälpa Indien att bekämpa Kina i Ladakh och Pakistan i Kashmir. Indiska experter rapporterats ha sagt att om avtalet hade undertecknats tidigare kunde situationen vid norra gränsen till Indien ha varit annorlunda.

Mark Esper sa faktiskt att försvarsavtal mellan USA och Indien kräver militärt samarbete och är en spärr mot “kinesisk aggression”, och tillade att “Baserat på våra gemensamma värderingar och gemensamma intressen står vi skuldra vid skuldra för att stödja en fritt och öppet Indo-Stillahavsområde för alla, särskilt mot bakgrund av ökad aggression och destabiliserande aktiviteter från Kina.”

“Våra ledare och våra medborgare ser med ökande klarhet att [det kinesiska kommunistpartiet] inte är någon vän till demokrati, rättsstatsprincipen, öppenhet eller navigeringsfrihet, grunden för ett fritt och öppet och välmående Indo-Stillahavsområde,” sa Pompeo.

Pompeo sa vidare kategoriskt att Amerika skulle “stå tillsammans med Indien” i kampen mot Kina och hyllade de soldater som dödades i Ladakh.

Med Kina, snarare än Modi-Trumps vänskap, som den centrala pelaren i USA:s strategiska förbindelser, är det därför osannolikt att den rådande andan av djupa direkta försvarsband kommer att dö ut även om Trump röstas ut ur Vita huset.

Som Indiens tidigare arméchef General Nirmal Chander Vij förklarade: ”Under denna period har vi insett att indiska intressen och amerikanska intressen [går] i samma riktning och av samma skäl – och just därför har Indien gått vidare och undertecknat de grundläggande militära avtalen. ”

Vad som är viktigare för Indien i kölvattnet av dess pågående militära spänningar med USA är insikten om dess brist på militär beredskap gentemot Kina. Utan någon betydande vapenindustri hemma ser de indiska beslutsfattarna i USA en naturlig anti-Kina-allierad, en som de inte skulle hitta i Ryssland eller någon annanstans, och en viktig källa till militär hårdvara i förväg.

För att upprätthålla och till och med fördjupa denna allians och för att främja omfattningen av den så kallade 2 + 2-dialogen, var indiska beslutsfattare inte ovilliga att säga till Iran att deras land inte skulle kunna upprätthålla andan i ‘Teheran-deklarationen’.

Det är av den anledningen som två på varandra följande besök av Indiens utrikes- och försvarsministrar till Iran snabbt följdes av Irans beslut att stänga ut Indien ur Farzad-B-gasprojektet, och insåg att Indiens strategiska verklighet helt klart är i strid med dess tidigare allmänt fördjupade och ambitiösa ”se öst”politik, en idé som föreställde sig en större indisk utsträckning till Centralasien och Afghanistan via Iran.

1 COMMENT

  1. Indiens största problem är Pakistan, som avsiktligt försetts med kärnvapenteknologi av Kina. Längre än så behöver man inte leta. Hade Kina avstått från att beväpna Pakistan så hade Indien inte tittat snett. Kinas mikroaggressioner i Himalaya spelar nog mindre roll. Indien är också engelkspråkigt och hemort för mängder av programmerare åt Microsoft mfl.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here