Internationella storfinansen och Wallenberg hjälpte Hitler

14
1651
Boken ”Trading with the enemy.” av Charles Higham. Amazon

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad. 

Ingress: En läsare sände i maj 2023 in en kommentar ”Varken socialdemokrater eller kommunister hade ekonomiska möjligheter att finansiera Hitler. De grupper av  anglosaxer som finansierade Lenin och Trocky, vilka  startade ett inbördeskrig i Ryssland,  finansierade Hitler och finansierar fascister i Ukraina. Målsättningen har alltid varit samma. Krossa och plundra Ryssland.”

Redaktören: Jag påminner om att socialdemokrater och f.a. kommunister var Hitlers huvudmotståndare och många kända Socialdemokrater och kommunister hamnade i koncentrationsläger. Sovjet var Hitlers uttalade huvudfiende. Oktoberrevolutionen var inte beroende av stöd utifrån. Minns att nio länder sände militär in i Sovjet för att söka kväsa revolutionen. Hitler fick klart stöd av finansmän i bl.a. Tyskland, USA och Wallenberg såg till att göra goda affärer med nazisterna. Att demokratiskt valda ledande politiker i Väst vill förstöra Rysslands ekonomi vittnar de många sanktionerna mot Ryssland före angreppet på Ukraina. Dessa illegala sanktioner har senare förstärkts.

Detta får mig också att leta fram och åter publicera en artikel som första gången publicerades i december 2015 i min tidigare blogg Jinge.se Internationella storfinansen och Wallenberg hjälpte Hitler i december 2015. Artikeln är skriven av Brage Norin, skolkamrat från Boden, numera avliden. Som i alla gästblogginlägg står författaren för hela texten. Den fick många kommentarer, men dessa återpublicerar jag inte.

__________________

ARTIKELN 

UNDER SOMMAREN 1962 ANORDNADES EN ”SCHUTZEN-FEST” PÅ EN JÄRNVÄGSSTATION I HAMBURG. JAG HADE LIFTAT FRÅN NORRA SVERIGE ÄNDA NER TILL NORRA TYSKLAND. JAG VAR MED PÅ FESTEN. JAG FICK FRÅGAN – ”ÄLSKAR DU FUHRERN ”- LIEBEN SIE DEN FUHRER? JAG SVARADE ATT JAG INTE GILLADE FUHRERN. ”VAR KOMMER DU IFRÅN” – VAR NÄSTA FRÅGA. FRÅN SVERIGE SVARADE JAG. DÅ BRAKADE HELVETET LÖS. EN UNG KVINNA VRÅLADE I RENT URSINNE:

”ALLE SWEDEN SIND SCHWEINEHUNDE – SIE HABEN GELD AN DEM KRIEG VERDIENT”. (Översatt: Alla svenskar är svin – ni har tjänat pengar på kriget).
Hennes skrik gick genom märg och ben. Jag ryste i hela kroppen. Det blev lynchstämning. Poliser kom snabbt på plats. En äldre tysk man sa åt polisen att jag inte hade gjort någonting – ”Der Schwede hat nichts getan”. Polisen skyddade mig och körde ut mig till en tillfartsväg norrut mot Autobahn. Därifrån liftade jag först till Danmark och sedan vidare till Sverige. Jag glömmer aldrig någonsin kvinnans skrik – ”alla svenskar är svin – ni har tjänat pengar på kriget”. Jag anade inte i min ungdom hur rätt hon hade.

Den välkända amerikanska författaren Charles Higham startade ett omfattande detektivarbete om andra världskriget 1978. Han lyckades efter några års arbete lyfta hemligstämpeln på flera historiska dokument. Han fick läsa information som chockade honom. För första gången började sanningar om andra världskriget – som varit dolda under lång tid – komma fram. Dessa sanningar kommer snart att vända upp och ner på historieskrivningen. Det verkar som om Highams historiska avslöjanden var ”före sin tid”. Det är tack vare nätet som informationen nu äntligen börjar strömma ut i världen.

USA:s handel med ”fienden”.
Den 13:e december 1941 undertecknade president Roosevelt ett dekret ”Trading with the Enemy Act” – där det beslutades att tillstånd för handel med Tyskland kunde beviljas av finansministern. De känsliga frågorna om ”handel med fienden” delegerades (!) av presidenten. Detta överraskade Higham. Efter år av grävande journalistiskt arbete avslöjades en sanning som först nu börjar skaka världen.

Krig handlar om pengar och världsherravälde. Detta vet nästan alla. Men knappast någon vet att det andra världskriget skapad stora vinster för finanseliten i Västvärlden. Det var i själva verket de stora inflytelserika bankerna och företagen i USA och Europa som möjliggjorde det andra världskriget. Det var de hägrande vinsterna hos finansvampyrerna i väst som hjälpte till att driva fram kriget. Hitler fångade deras intresse. Hans glödande agitation skulle kunna tända den eld som möjliggjorde ett nytt storkrig.
Huvudsyftet med det massiva finansiella stödet till Hitlertyskland var att skapa en krigsmakt som kunde krossa Sovjetunionen. Detta var finanselitens viktigaste mål redan från början. Att krossa Europas demokratier och tillsätta fascistregimer var ett annat viktigt mål.

Hitler var helt i händerna på storfinansen. Tyskland behövde bränsle. Egen olja saknades. Enorma fabriker för tillverkning av syntetiskt bränsle byggdes av storföretagen. Tyskland behövde gummi – syntetiskt gummi var enda alternativet. Enorma industrisatsningar gjordes. Tyskland behövde kullager. Svenska Kullagerfabriken SKF stod för cirka 80 procent av världsproduktionen av kullager. Hela 60 procent gick till Nazityskland. SKF byggde en ny stor kullagerfabrik i Schweinfurt för att förse nazisternas väldiga krigsmaskin. Allt som rullar behöver kullager. Behovet var enormt. Att tro att Hitlers fotfolk skulle klara av allt detta är bara barnsliga naiva fantasier.

Det var finanseliten i väst – däribland flera världskända judiska bankirer – som byggde upp Hitlertyskland. Även familjen Wallenberg var inblandad. Jacob Wallenbergs bank ”Stockholms Enskilda Bank” hade omfattande affärer med Hitlers Reichsbank. I själva verket var familjen Wallenbergs imperium en av Hitlertysklands viktigaste allierade i Europa. Bofors försåg nazisterna med betydande delar av stål och vapen under nästan hela kriget. Även den svenska staten var ansvarig. Svensk järnmalmsproduktion till Tyskland var igång ända fram till att den tyska krigslyckan vände. Gruvorna i Kiruna hotades till slut att bombas av engelsmännen. Vem satt tillsammans med Hitler och Göring vid olympiaden 1936 i Berlin – Gustav Adolf. Detta var inte ödets ironi. Även det svenska kungahuset var anhängare av nazisterna. Gustav V var en stor beundrare av Hitler.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article15575549.ab

David Rockefeller – familjeöverhuvud under senare decennier (1915-2017). Initiativtagare till Trilaterala kommissionen.

Familjen Rockefeller som ägde Chase National Bank, var världens största finansmagnat vid andra världskrigets utbrott. Hör och häpna – en stor del av Rockefellers imperium stod för nazisternas omfattande import av krigsmaterial. Många stora USA-företag etablerade hemliga affärer med nazisterna. Ford Company var bara en i raden. Företaget exporterade massor av fordon och lastbilar till Tyskland även efter den tyska ockupationen av Frankrike. Hela den giriga finanseliten i väst var djupt inblandade i uppbygget av den största krigsmaskin som Europa skådat. Det andra världskriget skulle garanterat ge astronomiska vinster – och samtidigt – förhoppningsvis sänka Sovjetunionen i graven. Att miljoner skulle dö bekymrade inte finansvärldens psykopater. Flera där är som tomma skal utan mänskliga känslor. Så var det då och så är det än idag.
(Detta yttrande som tillskrivs Rockefeller-familjens nuvarande grand old man, (bild nedan) den 100-årige David R. ska ha fällts efter kriget, och har sitt intresse).
David Rockefeller
Men precis som så många gånger förr gick inte allt enligt planerna. Trots att tre fjärdedelar av alla tyska divisioner sattes in i operation Barbarossa mot Sovjetunionen, slutade kriget med en seger för Sovjetunionen som blev en militär supermakt. Detta blev början till det kalla krigets epok. Det var då vi klistrade upp affischer ”En Svensk Tiger” över hela Sveriges territorium. Vi skulle alla vara tysta – tiga. Den enda skurk som det kalla kriget lyckades fånga i Sverige var Enbom, men han var bara fantasifull. Vilken skam för det svenska rättsväsendet.

RAOUL WALLENBERGS HJÄLTEINSATS SLUTADE MED EN TRAGEDI.
Familjen Wallenberg måste till varje pris förhindra att deras omfattande affärer med Hitlertyskland skulle komma till allmänhetens kännedom.
 En ”outsider” inom finansfamiljen – Raoul Wallenberg – utsågs till den som skulle rädda familjens heder. Formellt utsågs han av den svenska regeringen, men hans utnämning passade familjen Wallenbergs imperium som hand i handsken. Hans uppdrag gällde judarna i Budapest efter Tysklands ockupation av Ungern i mars 1944. De berömda svenska ”skyddspassen” räddade många judar i Budapest. De fick stiga på de vita bussarna som i Röda Korsets regi senare transporterade många skandinaver, fransmän och flera andra nationaliteter till Sverige.

Raoul Wallenberg

Raoul Wallenbergs uppdrag blev också hans död – en äkta svensk hjältes död. Wallenberg kallades efter kriget till Washington för förhör. Den svenska regeringen trodde att finansfamiljens öde var beseglat – men ack vad de misstog sig. Många ledande finansfamiljer i USA var lika djupt inblandade i Hitlertysklands uppbyggnad som familjen Wallenberg. Sveriges industri rullade på under hela det andra världskriget och efter kriget fick vi uppleva ett industriellt uppsving utan motstycke i svensk historia. Hela vår produktionsapparat var oskadd. Vi tjänade pengar på kriget, men de stora inkomsterna fick vi skörda under efterkrigstiden. Men den svenska framgångssagan har en mörk baksida. Huvudansvarig för denna skammens mörka skugga var finansfamiljen Wallenbergs omfattande medverkan i Hitlertysklands uppbyggnad. Ingen kan ifrågasätta denna brutala sanning.

I DAG ÄR WALL STREETS ”BANKSTERS” MÄNSKLIGHETENS STÖRSTA LIKMASKAR.
USA:s ekonomi är till stor del en ren krigsekonomi. Det är krigen som ger de astronomiska inkomsterna. ”Det militärindustriella komplexet” i USA är världens största blodsvampyr. De livnär sig på krig. Efter andra världskriget har det amerikanska imperiet krigat oupphörligt. Blodet har runnit ur många miljoner människor i världen. Krigsmaskinens anhängare finns överallt i den s k ”fria världen”. Sverige är även denna gång intimt förbunden med en krigsmaskin som dödar miljoner människor. Massor av politiker i Sverige agerar öppet för en svensk NATO-anslutning. Ondskans imperium har ett fast grepp om Sverige.

Den unga tyska kvinnan som skrek – ”Alla svenskar är svin. Ni har tjänat pengar på kriget” – hade bara delvis rätt. Alla svenskar var inte svin. Det var bara en liten minoritet av svenskarna som var svin. Många av dessa satt i ledande ställningar i svenskt näringsliv. Dessa svin har fortfarande stor makt i Sverige – och det är fortfarande krig och blod som ger dem de stora vinsterna. De som verkar för att svenskt stridsflyg ska användas i USA:s krig är idag våra svenska ”quislingar”. Vi” ställde upp i Libyen. Landet blev en slaktplats. Vi ställde upp i Afghanistan och det slutade lika illa. Nu rymmer alla som samarbetade med väst från Afghanistan. Många som inte vågar stanna kvar strömmar in i Sverige. Sverige har nästan tvångsanslutits till NATO:s terrorkrig i världen. Men de svenska landsförrädarnas tid är snart ute. USA faller nämligen snart. USA faller utför det finansiella stupet – med stor sannolikhet redan nästa år 2016.

Hjärntvätten har gjort oss blinda. Vi ser inte de historiska skeenden som nu snabbt förändrar världen. Vi vandrar fram som enögda cykloper som dessutom har drabbats av starr. Vi är offer för den amerikanska finanseliten som idag kontrollerar våra massmedia. Vi kommer att stå där och gapa av förvåning när katastrofen är ett faktum. Den ekonomiska härdsmältan är snart här – en finanskrasch som många av världens ledande ekonomer länge varnat för. Vi ville inte lyssna. Informationen var för obehaglig.

EU måste snarast möjligt klippa banden med den amerikanska krigsmaskinen. För drygt 70 år sedan klippte Sverige de nära banden med Hitlertyskland – men vi väntade in i det längsta. Att ljuga fungerar bara en kort historisk tid. Nu håller lögnerna på att hinna ikapp dig moder Svea. Varken familjen Wallenberg eller Sverige kan gömma sitt förflutna bakom Raoul Wallenberg. Den nakna sanningen är att Sverige skötte sig väl i Hitlers ögon. Att vi avvisade den norska kungen från svenskt territorium när han flydde från Norge behagade Hitler. Hitler hade ingen anledning att överfalla Sverige, trots att vi inte ingick någon militär allians med Hitlertyskland. Vi dolde skickligt samarbetet med Nazityskland bakom paroller om svensk neutralitet. Jag vill gråta av skam.
Det tog mig över 50 år innan jag fullt ut förstod att den tyska kvinnans ångestskrik var sanning. Om jag hade kunnat be henne om förlåtelse hade jag gjort detta på knä, men jag vet ju inte om hon lever. Kanske hon hör min förlåtelse i himlen. Skulle kvinnan från Hamburg yttra sig idag, hade hon förmodligen ropat: ”Viele Schweden sind noch immer Schweinehunde” – många svenskar är ännu idag svin.

Föregående artikelInternationella domstolen kommer att arrestera ledare för Israel och Hamas
Nästa artikelInbjudan till riksdagens ledamöter till hearing om DCA
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

14 KOMMENTARER

  1. Nazister fanns det gott om i Sverige 
    från norr till söder, kommunister också, idag sitter alla tysta och håller med,
    inte kommunisterna men nazisterna.
       ×××

    PROLETÄREN
    3. mars 2020
    AV
    JANNE BENGTSSON

    SPRÄNGDÅDET MOT NORRSKENSFLAMMAN:
    DET STÖRSTA POLITISKA ATTENTATET I SVENSK HISTORIA
    Den 3 mars 1940 sprängdes den kommunistiska tidningen Norrskensflamman i Luleå. Fem människor dog i mordbranden, det största politiska attentatet i svensk historia. Proletärens Janne Bengtsson, som själv arbetade på Norrskensflamman i sju år, berättar om attentatet för 80 år sedan, bakgrunden och efterspelet.
    Dagen efter branden trycktes Norrskensflamman på Ny Dags tryckeri i Stockholm och fick på grund av det rådande transportförbudet smugglas till Norrbotten.

    Det är natten till söndagen den 3 mars 1940. Klockan är strax före tre. I skydd av mörkret smyger sig fyra militärer från I 19 i Boden och en journalist på högertidningen Norrbottens-Kuriren fram mot Norrskensflammans redaktions- och tryckeribyggnad på Kungsgatan i Luleå.

    ATTENTATSMÄNNEN
    De fem är journalisten Gunnar Hedenström, de tre fänrikarna Hans Borgström, Thorsten Norström och Gösta Krendel samt värnpliktige soldaten Jim Palmqvist. Alla är nazister, alla Finlandsfrivilliga. Tidigare på kvällen har de samlats hemma hos I 19-kaptenen Uno Svanbom för att planera attentatet.

    Efter planeringsmötet åker de till Stadshotellet där de intar en bättre middag. De åker vidare till Kurirens tryckeri, där de generalrepeterar dådet. När de vid tretiden på natten kommer till Flamman har de med sig sju trotylstavar, snabbt brinnande pentylstubin och tändhattar. Palmqvist har en gummiklubba som ska användas till att döda om någon gör motstånd.
    De placerar trotylstavarna där de gör mest skada, tänder på och återvänder till kapten Svanbom. Där skålar de i champagne, äter snittar och dricker grogg.

    Norrskensflammans tryckpress sprängs i luften. Branden äter sig blixtsnabbt genom träbyggnaden. De som sover på andra våningen har inte en chans. De dör i lågorna.
    Klockan fem på morgonen återstår bara skorstensstocken av det som varit Norrskensflammans hus.
    Attentatet och mordbranden är kulmen på en lång hets mot kommunisterna och Norrskensflamman.

    BAKGRUNDEN
    Andra världskriget rasade sedan sex månader. I Europa gick de nazistiska trupperna fram som en stormvind efter överfallet mot Polen i september 1939. Under presidenten Kyösti Kallio, den tyskvänlige statsministern Risto Ryti samt under militär ledning av marskalken Gustaf Mannerheim, arbetarslaktaren från klasskriget 1919, var Finland lierat med Nazityskland och i krig med Sovjetunionen sedan den 30 november 1939. Sovjet hade gått till anfall för att säkra landområden runt Leningrad.

    Den svenske överbefälhavaren Olof Thörnell, en nazist som bland annat uppvaktat Hitler på dennes 50-årsdag, ville att svensk trupp skulle sättas in på finsk sida i kampen mot Sovjet. Samlingsregeringen under Per-Albin Hansson (S) vägrade. En massiv kampanj för att värva frivilliga till Finland inleddes.

    I Norrbotten, där gränsen mot Finland var en älv och mittpunkten på några broar, och inte som i övriga Sverige – Bottenvikens vidsträckta vatten – var krigsaktivismen stark. Mot den stod Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och partiets dagstidning Norrskensflamman som ville hålla Sverige utanför kriget.

    Redan tidigt bestämde politiker och militärer att Flamman och SKP måste tystas. Åtgärderna mot kommunisterna kom slag i slag: Den 8 januari 1940 infördes tvångslagen som transportförbjöd den kommunistiska pressen och gjorde det lagligt med husrannsakan hemma hos kommunister. Den 10 februari gjordes de första razziorna mot tusentals kommunistiska hem och partilokaler runt om i landet. Den 3 mars sprängdes Norrskensflamman.

    DE SAMMANSVURNA
    Kampanjen mot Norrskensflamman underblåstes av den fascistiska och socialdemokratiska pressen, och leddes av höga militärer och politiker. I polisrapporterna och domstolsprotokollen nämnde de åtalade flera namn som drivande i kommunisthetsen. Greven och generalen Archibald Douglas var mannen som drev igenom att kommunister och fackliga aktivister skulle sättas i interneringsläger. Douglas föraktade arbetare. Han ansåg i sina memoarer att ”norrbottenskommunisterna var ett opåverkbart släkte”. De kunde fås på knä endast med mordbrand och interneringsläger. Lägren upprättades bland annat i Storsien utanför Kalix i Norrbotten där Norrskensflammans hela personal internerats, i Sveg och i Lövångervallen utanför Skellefteå i Västerbotten.

    Generallöjtnant Pontus Reuterswärd var chef för Övre Norrlands militärområde. Han hade nära kontakter med åtminstone en av attentatsmännen. Cheferna för den svenska frivilligkåren, överstelöjtnant Carl August Ehrensvärd och generallöjtnanten Ernst Linder, nämndes också bland dem som hetsat fram attentatet.

    På den politiska och civila sidan nämndes Paul Wretlind, ordförande för Folkpartiets avdelning i Stockholm samt Andreas Lindblom, chef för Nordiska Muséet. Wretlind och Lindblom hade båda givit finansiellt stöd på tillsammans (omräknat till dagens penningvärde) närmare 300.000 kronor till attentatsmännen.

    De som direkt ledde attentatsmännen återfanns i ”Sexmannakommittén för bekämpande av kommunisterna”. De var kapten Svanbom, stadsfiskalen i Luleå Ebbe Hallberg, bokhållaren vid SJ Elof Rydberg, Hedenström samt dennes kollega Arvid Johansson på N-K. I gruppen fanns också journalisten Ragnar Holmberg på Norrländska Socialdemokraten.
    För att aktivt utföra dådet tog de hjälp av fänrikarna Borgström, Norström och Krendel samt värnpliktige Palmqvist.

    Attentatsmännen hade stöd i höger- och S-pressen. Den 13 januari hade signaturen H K-n på ledarplats i Norrländska Socialdemokraten (NSD) anslagit tonen när han skrev att ”kommunistpressen måste utrotas fullständigt. Allt måste göras för att oskadliggöra kommunisterna. De äro icke människor i vanlig bemärkelse. Hos de mest förhärdade människor kan man som regel finna något gott. Hos de genuina kommunisterna söker man förgäves efter ett uns av det.” I fascistiska Norrbottens-Kuriren (NK), som senare hyllade Quislings maktövertagande i Norge, skrev ledarskribenten Bertil Nilsson (sign. Benus) att ”det vore säkerligen den bästa vägen om vi kunde oskadliggöra de kommunistiska ledarna här uppe…”. Fyra dagar före attentatet krävde NK också ”snabb handling mot kommunisterna”.

    LO:s ordförande August Lindberg (S) ansåg att de kommunistiska arbetarna måste upplysas för att komma in på rätt väg, men för de kommunistiska ledarna såg Lindberg bara ett scenario: ”De måste oskadliggöras med alla medel som står till buds”, skrev Lindberg i ett dekret.

    OFFREN
    Fem människor föll offer för attentatet. De var partiets ombudsman och partiledare i Norrbotten, tillika medlemmen av SKP:s centralkommitté Arthur Hellberg, hans hustru Alice och deras åttaåriga dotter Maj. Svea Granberg, kassör i kommunistiska ungdomsdistriktet, och hennes tolvårige son Torgny, omkom också i lågorna. Svea Granbergs man och Torgnys pappa Valdemar Granberg satt internerad i Storsien. I boken Första Arbetskompaniet Storsien berättar författaren Gunnar Kieri hur kommendanten i lägret föraktfullt berättade för Valdemar Granberg hur nöjd han var med att Flammans hus bränts ner – innan han nonchalant tillade att Valdemars hustru och barn dött i branden.

    På ett sätt blev Valdemar Granberg det sjätte offret för attentatet. Den tidigare skogshuggaren, timmerflottaren och renlevnadsmannen som blivit annonschef på Flamman, klarade inte förlusten av sin fru och lille son. Han sökte tröst i flaskan och han söp hårt: 1960 valde han att ta sitt eget liv.

    Från tredje våningen i det brinnande huset gjorde ungdomsförbundets ordförande Filip Forsberg, Röde Filip kallad, en hjälteinsats när han med hjälp av hopvirade lakan lyckades rädda fyra människor och sig själv från en säker död.

    De fem offren ligger begravda på kyrkogården i Luleå, inte långt ifrån det sprängda tidningshuset. Gravstenen pryds av arbetarpoeten Ragnar Jändels dikt om Danko, den unge mannen som slet sitt brinnande hjärta ur kroppen för att lysa upp och leda folket på vägen framåt.

    Medan kommunisterna direkt konstaterade att det var ett attentat och en mordbrand, valde andra att håna dödsoffren och partiet. Socialdemokratiske riksdagsmannen OW Lövgren, tillika NSD:s chefredaktör, visade i riksdagen upp Ny Dags sorgeinramade förstasida och förklarade att ”detta är uppriktigt sagt det mest skandallösa tidningsalster som utkommit sedan jag lärde mig läsa”. Andra tidningar, som den hyllade liberalen Torgny Segerstedts Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT), spekulerade i det längsta om en olyckshändelse men uteslöt inte heller mordbrand. ”Om det inträffade kan tjäna som tankeställare, skulle den gamla tesen besannas som säger intet ont som icke har något gott med sig”, skrev Segerstedt i sin krönika. Högertidningen Nya Dagligt Allehanda hävdade att kommunisterna själva utfört attentatet.

    Mest hetsade socialdemokraterna: de stoppade arrangörerna av begravningen från att hyra lämpliga lokaler och NSD vägrade att införa dödsannonserna. Polisen förbjöd den traditionella vägen genom staden för begravningståg och efter begravningen, där tusentals människor slöt upp, talade NSD om ”hatmässa” och ”kommunisternas oerhörda tilltag”.

    RÄTTEGÅNG OCH DOMAR
    En månad efter attentatet var polisutredningen klar. En av landets mest legendariska poliser, Harry Söderman, Revolver-Harry kallad, konstaterade att det var en kallblodig och väl planerad mordbrand. Söderman var en pionjär inom kriminalanalysen. Bland annat undersökte Södermans grupp några delvis brända exemplar av Karl Marx bok ”Den 18 brumaire” och konstaterade att böckerna innehöll vit och magnesiumbemängd aska. Det tydde på att branden haft en högre temperatur än en vanlig eldsvåda. Söderman drog slutsatsen att en brandbomb hade använts.

    Det rättsliga efterspelet till mordbranden blev en fars. Domstolen i Luleå hade redan före rättegången bestämt sig för så låga straff som möjligt. Till exempel menade rätten att de åtalade visserligen sprängt tryckpressen men att sprängningen inte nödvändigtvis lett fram till den mordbrand som kostade fem människor livet. Trots att de fem attentatsmännen erkände dömdes de till korta straff för skadegörelse, inte för mordbrand. Borgström, Svanbom och Hedenström fick två års straffarbete, de övriga ett år och tio månader.

    Domarna överklagades till Hovrätten som skärpte straffen: de tre fänrikarna fick sex års straffarbete, Palmqvist två år. De tre som planlagt attentatet, Svanbom, Hedenström och stadsfiskalen Hallberg, dömdes till sju års straffarbete. Hallberg förklarades dessutom sinnesjuk. Han dog 1941 i en cell på Långholmen. De tre fänrikarna benådades av samlingsregeringen 1944, och Svanbom och Hedenström i maj 1945.

    NORRSKENSFLAMMAN LEVER
    De antikommunistiska krafterna trodde att de tystat Norrskensflamman. De hade fel. Dagen efter attentatet kom Flamman ut i stencilerad form. I boken Attentatet mot Norrskensflamman berättar Ulf Oldberg om hur en arbetare vid Wargöns smältverk i Porjus hånades av en ingenjör.
    – Jaha. Nu har dom bränt Norrskensflamman. Så nu slipper vi den.
    – Nej du, sade arbetaren och tog upp stencilen ur fickan. Flamman tar de inte död på i första taget. Den lever än och kommer att fortsätta att leva.

    Den 4 mars trycktes SKP:s huvudorgan Ny Dag både med det egna tidningshuvudet och med Norrskensflammans. Ny Dag fortsatte att trycka Flamman i Stockholm. Trots förbudet hittade partiet vägar att transportera tidningen till Norrbotten där den distribuerades av kommunistiska järnvägsmän och chaufförer innan den spreds på arbetsplatser och i samhällena av partimedlemmarna.

    Den 27 juli, efter en massiv stödinsats från Norrbottens arbetare, småbönder, gruvornas, skogarnas, järnvägarnas och brukens män och kvinnor, kunde Flamman återigen tryckas i Luleå.

    • Nej, felaktigt. Sovjetunionen försökte under 30-talet förgäves få till stånd en försvarsöverenskommelse med Storbritannien och Frankrike mot Hitler-Tyskland som tydligt utsett Sovjetunionen till huvudmotståndare. Synnerligen väl bestyrkt. Läs gärna:
      ”Vitare kan tvätten inte bli. EU:s historieskrivning om andra världskriget.
      80 år sedan Andra Världskrigets utbrott. Undfallenhet av Storbritannien och Frankrike viktig krigsorsak.

    • Hitler hade innan MR-pakten beslutat sig för att hoppa på Polen. Det framgår av hans samtal med den italienske utrikesministern Ciano. För övrigt var det inte frågan om något ”samarbete”.

      • Molotov-Ribbentroppakten skulle egentligen ha benämns Litvinov-Ribbentroppakten. Men eftersom Litvinov var jude så var Stalin rädd att det skulle störa förhandlingarna med nazisterna och Litvinov sparkades. Dessutom rensades sovjetiska UD från judar.

        Stalin gratulerade för övrigt Hitler till erövrandet av Paris och skickade också ett gratulationstelegram till Hitler på dennes 40-årsdag.

        Samarbetet var även ekonomiskt. Sovjet skickade livsmedel, råvaror, drivmedel som nazisterna använde på Västfronten mot Benelux, Frankrike och vid Slaget om Storbritannien.

        Trots detta så skickade även Storbritannien vapen och material till Sovjet efter att nazisterna brutit pakten i och med Barbarossa. Enligt Stalin var det tack vare denna hjälp, främst från USA, som Sovjet kunde besegra nazisterna på Östfronten.

        Det var alltså främst USA som besegrande nazismen.

        • Inlägget vimlar av felaktigheter. Det första är myten om att Litvinov fick på grund av att han som jude kunde försvåra förhandlingarna med tyskarna. Det är ett rent påhitt som helt saknar grund. Litvinov fick för att han hade misslyckats i förhandlingarna med västmakterna. Stalin hade den uppfattningen att västmakterna inte tog honom på allvar. Lägg därtill att han visat skepsis om att komma överens med väst och att han var oerhört Polen-fientlig. Det ska snarare ses som att Stalin och sovjetledningen nu fäste störst vikt vid utrikespolitiken efter att den inhemska oppositionen i form av höger-trotskist-blocket besegrats. Efterträdaren Molotov fortsatte med ännu större energi försöken att få till en front mot Tyskland.

          Att Stalin skulle ha gratulerat till Paris fall skulle jag vilja sen fullständig källhänvisning till. Att han skulle ha gratulerat Hitler på dennes 40 års-dag vill jag påstå är en omöjlighet eftersom det i så fall skulle ha skett 1929, alltså långt innan Hitler fick makten.

          Det s.k. samarbetet var i form av ett handelsavtal där det dessutom fanns rejäla friktioner mellan parterna.

          Att Stalin skulle ha sagt att det var västmaktshjälpen som gjorde att man kunde besegra nazisterna tror jag inte ett dyft på. Då tyskarna besegrades vid Moskva 1941 hade västmaktshjälpen knappt kommit igång. Den rena vapenhjälpen bestod av material som var av sämre kvalitet än Sovjets egna vapen.

          Således är det rent påhitt att ”det var främst USA som besegrade nazismen”. Det förtjänar också att nämnas att stridsdugligheten på de amerikanska soldaterna var jämförelsevis låg. Tyskarna själva ansåg att bland västmakterna var det britterna som hade den högsta stridsdugligheten. Sämst var amerikanerna. En brittisk soldat som tillfångatagits vid Arnhem-operationen 1944 fick en kommentar från sina tyska förhörsledare: ”Ni kämpade bra. Vi har våra italienare, men ni har era amerikaner.” Tyska soldater som förflyttats från östfronten till väst var i många fall förbryllade över amerikanerna: ”Ska de inte anfalla snar?” Då amerikanerna första gången ställdes mot Wehrmacht i Tunisien 1943, fick man storstryk. Militärhistorikern Christer Bergström som intervjuat tyska krigsveteraner har sagt att dessa skrattar sig halvt fördärvade då de ser hur kriget skildras i Hollywood-filmerna.

          • Att Röda armén var den som besegrade Tyskland har vi dessutom kvitto på från ingen mindre än Churchill, knappast någon som skulle ha yttrat sig partiskt till Sovjetunionens fördel. ”It was the Red Army that drew the guts out of the German war machine”.

            USA:s bästa krafter stred mot Japan, de som kom till Europa hade av begripliga skäl inte motivationen på topp. Långt borta från eget land i ett krig som redan väsentligen var avgjort, varför då offra livhanken. Krig är vanvettigt men för grabbarna från USA var det särdeles absurt i detta läge, en absurditet som Joseph Heller fångat i sin roman Catch 22.

  2. I artikeln står det
    ”Minns att nio länder sände militär in i Sovjet för att söka kväsa revolutionen.”

    Inte alls för att kväsa revolutionen.
    I stället var avsikten att hjälpa Lenin med rekryteringen genom att ge honom möjlighet att säga
    Se kapitalisterna försöker stjäla vår revolution!
    Innan Stalin tog över erhöll väst ett offshore-industriområde med av Lenin ombesörjd ny infrastruktur och med utländsk personal och vinst som gick helt till väst.
    Trotsky beställde 1000 Lokomotiv från Nylund och Holm som bara hade gjort 40 stycken tidigare. Men det kanske var inklusive återbetalning (av de pengar artikeln blundar för) till väst genom ombud. Svenska finansmän var ju inkopplade.
    Det är väst som orsakade det och det är väst som förfalskar historieskrivningen för att hålla kvar folk i sitt fack på vänster-höger skalan.
    Den avbildade David Rockefeller var Fabian socialist och skrev en positivt hållen avhandling om socialism på 30-talet.
    Under hela Sovjetepoken bedrevs omfattande industrisamarbete med väst.

    En amerikansk general sa under interventionskriget att han inte visste vad de gjorde där eftersom uppdraget inte var att motarbeta de röda effektivt.
    (Liksom många andra dok som jag inte längre återfinner på nätet har även det försvunnit. Det var etablerade historiker så det var inget marginaliserat – men det har nu blivit mer censur.)
    Lenin sade ngt i stil med att de hade kunnat krossa oss i det inledande skedet men de försökte inte.

    Den brittiska armen bromsade och omintetgjorde effektivt motstånd. En viktig uppgift för anglosaxerna var att efter landsättningen iförda paraduniform göra en uppvisning för att försätta den ryska allmänheten i stämning mot dem.
    Okända skyttar sköt på befolkningen med med maskingevär från byggnaders tak. Vapen som Tsarens ordningsstyrkor inte var tränade med.
    (Tänk Maidan i Ukraina 2014)

    • Vilken tolkning! Med samma resonemang kan man påstå att angreppskrig sker för att hjälpa det angripna landet att få stöd?

      Om oktoberrevolutionen
      ”Oktoberrevolutionen inleddes i Petrograd då upproriska under ledning av bolsjevikerna bland annat stormade Vinterpalatset och snart intog andra nyckelbyggnader för den provisoriska regeringen som kom till makten under februarirevolutionen 1917. Detta var bara upptakten till en revolution och inbördeskrig som pågick i 3 år. Uppror med trupp skedde av olika ryska generaler och över 10 stater i Europa och även trupp från USA intervenerade men blev besegrade av den snabbt uppsatta Röd armén som bestod av arbetare,bönder (befolkningsmajoriteten) och deserterade soldater. Hur skulle omvälvningen kunna segra utan starkt stöd för sovjeterna och omvälvning hos arbetarna, och mycket viktigt hos bönderna via vänsterflygeln hos socialrevolutionärerna som hade störst stöd bland bönderna.”

      • Det du återger är den officiella tolkningen medan fakta var att anglosaxiska broderskapet Pilgrim Society då låg bakom alla omstörtningar liksom Britterna gjorde tidigare.
        Nikolai Starikovs bok The Liquidation of Russia Who helped the reds to win the civil war ger dig bättre information om vad som faktiskt hände.
        Har du läst den?
        För Pilgrim Society står namnet för den historiska associationen till de Puritaner som en gång drog igång det nordamerikanska brittiska kolonialprojektet. Men det står inte för ngt religiöst var utsagt av britterna runt sekelskiftet 1902. I stället var det den tidens mäktigaste marodör Edward VII och det nätverk Cecil Rhodes byggde upp som i sin strävan efter världsherravälde intrigerade fram alla katastrofala krig och revolutioner.
        När det gäller både Kina och Ryssland där Pilgrim Society spelade en signifikant roll var argumentet helt enkelt att man inte ville ha en kapitalistisk konkurrent. Ingen tolkning för medlemmar i angloamerikanska eliten ty de sade det rent ut.
        Mönstret är att hindra nationell självständighet.
        Internationalism under oligarkins kontroll vill de ha.
        Argumentet om frihandel går emot det tidiga USAs system som fick efterföljd i många länder men som generellt motverkades av den av britterna ledda angloamerikanska oligarkin.
        Karl Marx faktiska roll var att splittra oppositionen och leda in den i sitt tal om klasskamp som förvårade samarbete mellan proletariat och medelklass. Och underlättade för den oligarki som fortfarande härskar.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here