Kapitalismens senilitet och socialismens styrka blir allt tydligare för världen

27
826

Photo:VCG

Bild:VCG

Denna artikel i Global TimesGlobal Times har uppmärksammats, översatts och vänligen ställts till mitt förfogande av Bertil Carlman.

Kapitalismens senilitet och socialismens styrka blir allt tydligare för världen.

Bertil Carlman. Bild Kont Lindelöf

 

GT-redaktörens Ingress:

För det kinesiska folket har det senaste decenniet varit episkt och inspirerande. Landet, under ledning av KKP: s centralkommitté med kamrat Xi Jinping i centrum, har gjort stora ansträngningar för att utöka sin ekonomi, fördjupa reformer, förbättra folkets rättigheter och för att globalt agera som en ansvarsfull makt. Världen har varit alltmer turbulent de senaste åren på grund av flera kriser som utlösts av det USA-ledda väst, medan det finns en uppenbar tendens att väst blir allt svårare att behålla sin utvecklingskraft som under förra seklet. Efter finanskrisen 2008 har den ekonomiska tillväxten i västländerna förblivit låg, i bjärt kontrast till Kinas högkonjunktur.

Global Times (GT) reporter Yan Yuzhu pratade med Radhika Desai (Desai), sammankallande för International Manifesto Group och professor i politiska studier vid University of Manitoba i Kanada, om hennes åsikt om kapitalismens svaghet, de negativa konsekvenserna av nyliberalism för västerländsk utveckling, liksom Kinas roll för att bereda väg för en multipolär värld.

GT: Efter finanskrisen 2008, särskilt under det senaste decenniet, har den ekonomiska tillväxten i väst förblivit mycket låg, och krisen i deras inrikespolitiska system har belysts gång på gång. Däremot har Kina upprätthållit en relativt stabil utvecklingstakt, och klyftan mellan Kina och USA har gradvis minskat. Vad tror du är orsakerna till denna skillnad?

Desai: Den låga ekonomiska tillväxten i stora kapitalistiska länder sedan 2008 är resultatet av vändningen till nyliberalism. Det lyckades aldrig [för dem att] återställa tillväxten på 1970-talet. Det berodde på att produktionen hade överstigit efterfrågan, och snarare än att lösa efterfrågeproblemet gjorde nyliberalismen det bara värre. Dess attack på organiserad arbetskraft och sociala utgifter begränsade konsumtionsefterfrågan medan dess uppmuntran till finansiell- och rentieraktivitet minskade efterfrågan på investeringar och ledde bort medel till spekulation och rovdrift.

Försöket att kompensera för låg efterfrågan, låg tillväxt och låga offentliga intäkter genom att ge krediter till konsumenter och regeringar har bara lett till berg av skulder- och tillgångsbubblor som regelbundet har spruckit, vilket försvagat ekonomierna ytterligare. Denna process har pågått i mer än fyra decennier. I början var de stora kapitalistiska länderna mycket friskare tack vare sin ”guldålder” av robust tillväxt och den breda inkomstfördelningen.

Men med tiden blev de katastrofala effekterna av nyliberal politik allt svagare ekonomier. I efterdyningarna av finanskrisen 2008 trodde många att nyliberalismen skulle överges, men det blev inte så. Anledningen är enkel: nyliberalism, som egentligen inte handlar om fria marknader eller konkurrens utan om att ge storföretagens kapital allt större friheter, är det enda sättet att hålla dessa ekonomier kapitalistiska. Men att göra det i en tid då kapitalismen inte längre kan generera tillväxt, och bara kan göra samhällen mer och mer ojämlika, kan bara leda till ekonomisk och politisk sjukdom. I grund och botten betalar människor i dessa länder priset för att hålla sina ekonomier kapitalistiska. De kan välja kapitalism, eller de kan välja tillväxt. De kan inte ha båda. Kapitalismen är inte längre kapabel att leverera tillväxt.

GT: Västerländska politiska partier kämpar ständigt internt utan att lösa verkliga problem, vilket leder till att godkännandebetygen för många regeringspartier är rekordlåga. Vad tror du är fördelarna med folkdemokrati i Kina? Kan valpolitik lösa samhällsproblem?

Desai: Liberal demokrati är en självmotsägelse. Att hålla samhällen liberala och kapitalistiska är oförenligt med att göra dem verkligt demokratiska. Kapitalismen ligger inte i de allra flesta arbetande människors intresse. Stora kapitalistiska stater var inte demokratiska i någon egentlig mening förrän efter andra världskriget. De ”socialistiska” reformerna under ”guldåldern” innebar att motsättningen mellan liberalism och demokrati dämpades när vanliga människor fick några eftergifter i form av välfärd.

Nyliberalismen har sedan omkring 1980 rullat tillbaka de flesta av dessa eftergifter och motsättningarna har skärpts. För att fortsätta vinna val måste den styrande eliten nu ta till mer och mer propaganda, hemlighetsmakeri och rena lögner. Detta kräver pengar och valpolitiken i dessa samhällen, särskilt i USA, har kommit att kretsa kring pengar och media. Men pengar och medier kan inte åstadkomma så mycket och med tiden urholkas politiken och demokratin. Väljarna är oengagerade. Politiker blir ”oberoende” av folkviljan och förlitar sig på ”experter”, i huvudsak människor vars åsikter är bekvämt nyliberala.

Ett sådant ömsesidigt utanförskap mellan människor och politiker öppnar dörren för den meningslösa Brexitomröstningen och det chockerande valet av Donald Trump. I dag har denna process nått en sådan nivå, att den brittiska regeringen kan tillkännage en budget där de rika åtnjuter skattesänkningar, medan de fattiga drabbas av den resulterande ekonomiska krisen, arbetslöshet och inflation. På samma sätt sätter europeiska politiker sina befolkningar sist och begår ekonomiskt självmord bara för att lyda USA:s orimliga krav. I detta sammanhang är det inte fråga om demokrati. Det har blivit ett skämt. Kina, däremot, ansluter sig till ett mer samlat begrepp om ”hela processens demokrati” där val bara är en del av en större process som inkluderar ett åtagande att ge människor ekonomisk säkerhet och framsteg.

GT: Manifestet refererar till dagens kapitalistiska värld som ett ”politisk elddon”, där kapitalismens lämplighet ifrågasätts som aldrig förr, politiska etablissemang tappar greppet och mainstreammediernas trovärdighet är vikande. Hur tror du att väst gradvis har fallit till denna nivå? Hur kommer satsningen på en multipolär värld att minska sannolikheten för framtida konflikter på jorden? Vilken roll spelar Kina i detta avseende?

Desai: Som jag redan har förklarat, handlar politik i stora kapitalistiska demokratier inte längre om att formulera och ta itu med folkliga behov och önskningar, utan om att hålla trycket på dem så att regeringar kan fortsätta att tjäna företagsintressen och ekonomiska intressen. Oundvikligen är det politiska etablissemanget i allmänhet sett med misstänksamhet och till och med hatat.

Med vänstern på defensiven i årtionden, i förvirring och oordning, är extremhöger och fascistiska krafter under tiden på uppgång. Det är det som gör dem till politiska elddon. Högerextrema och fascistiska krafter tolereras av det politiska etablissemanget: Bernie Sanders måste stoppas, medan Trump kan inneha det högsta ämbetet. Västländer stöder en regim i Kiev som förlitar sig på nynazistiska styrkor och har förbjudit vänsteroppositionen.

Detta har krävt en omfattande snedvridning av Europas historia, och det kan bara underlätta högerns och fascismens framfart. Vänsterns svaghet i dag är en djup ironi. Den nyliberala eran, med sitt angrepp på arbetarklassen, med sitt inbyggda kvinnohat och sin rasism, borde ha varit ett utmärkt tillfälle att mobilisera massorna mot den. I stället har vänsterns traditionella partier kapitulerat för nyliberalismen och USA-imperialismen. Detta har lämnat de arbetande massorna i de stora kapitalistiska länderna utan seriös representation. Endast ett litet antal vänstergrupper och intellektuella inser verkligen behovet av att gifta ihop progressiv inrikespolitik med antiimperialism och uttrycka solidaritet för socialistiska länder. När det gäller media började de första alternativa nyhetswebbplatserna dyka upp i slutet av 1990-talet. Redan då stod det klart att man inte kunde lita på ”mainstreammedierna” och sådana kanaler har spridit sig sedan dess med internets framväxt.

Företagsägande av mainstreammedia säkerställer anslutning till nyliberalism, men det omöjliggör också seriös undersökande journalistik genom att tunna ut personalnivåerna. Denna svaghet på vänsterkanten i de imperialistiska länderna har ett direkt samband med pluripolaritet.

Som vårt manifest säger kommer mänskligheten att resa till socialism genom pluripolaritet eftersom olika länder kommer att ge sig ut på den långa vägen från kapitalism och imperialism till socialism i sin egen tid och på sitt eget sätt. Men med tanke på vänsterns sorgliga tillstånd i de imperialistiska länderna, snarare än att både socialistiska klasskrafter och socialistiska nationer går hand i hand mot socialism, som de helst borde, har de socialistiska nationernas roll för att visa vägen blivit mer framträdande, särskilt Kinas.

Kinas ledarskap i denna process kommer också att innebära stödåtgärder för att återföra institutionerna för internationellt styre, inklusive FN, till sitt ursprungliga syfte. Som ni vet har den västerländska imperialismen under de senaste decennierna tenderat att förvränga och korrumpera dem. Att återföra dem till sina ursprungliga syften, som inkluderade nationernas rätt att utöva sann suveränitet genom att fritt välja väg och mönster för sin utveckling, inklusive socialistiska varianter, är kritiskt viktigt. Den resulterande multipolariteten kan bara främja socialismens sak och utöka utbudet av ansträngningar och experiment som främjar socialismens sak.

GT: Du nämnde en gång i ett webbinarium, att västs vilja att samarbeta med Kina på 1990-talet och början av 2000-talet bygger på två illusioner: för det första förväntan att CPC helt enkelt skulle förvandlas till något slags socialdemokratiskt parti, i bästa fall, eller till och med ett nyliberalt parti; för det andra tron att Kina skulle förbli en lågkostnadsproducent av lågteknologiska varor. Varför visar väst sådan rädsla och ilska efter sin desillusion enligt din åsikt? Hur ser du på sambandet mellan Kinas snabba utveckling, och dess anslutning till socialismen med kinesiska förtecken?

Desai: Kinas utveckling kan helt och hållet tillskrivas landets anslutning till socialismen, både under den tidiga perioden under Mao och under den senare reform- och öppningsperioden. Kinas socialism var en skymf mot USA: s kapitalism, men, kanske ännu viktigare, Kinas utveckling var en skymf mot USA: s imperialism eftersom USA: s kapitalism kräver underordning av resten av världen. Efter att ha vägrat att erkänna Folkrepubliken Kina i årtionden och engagerat sig i den löjliga charaden att regeringen på den lilla ön Taiwan var den sanna regeringen för hela Kina, ja den fick till och med Kinas plats i FN och i FN:s säkerhetsråd. När USA: s makt sjönk till en efterkrigstida bottenläge i början av 1970 -talet, med nederlag som väntade i Vietnam, den dåvarande dollarn i djup kris och tredje världen i vapen, kom Nixon till Kina.

Mao Zedong

Hans syfte var också att driva en kil mellan Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina allt djupare. Efter reformer och Kinas öppnande, ökade USA det ekonomiska engagemanget med Kina och tanken, särskilt efter Sovjetunionens slut 1991, var att ett sådant engagemang också skulle göra Kina mer eller mindre kapitalistiskt, till och med nyliberalt.

 

 

Men för Kina var detta engagemang bara ett annat sätt att främja socialismen. Detta blev tydligt särskilt efter 2008. Ungefär som när människor världen över under den stora depressionen på 1930-talet kunde se, att medan de kapitalistiska länderna var fast i en stor depression, med ökande ekonomisk misär, gick Sovjetunionen från styrka till styrka och hade blivit den näst största industrimakten. på 2000-talet, särskilt på 2010-talet, blev det klart att Kinas ekonomiska framgång gick från styrka till styrka, medan de stora kapitalistiska länderna tynade bort i ett träsk av låg tillväxt, ökande ojämlikhet, ökande finansialisering, försämrad offentlig service och stigande politiskt missnöje.

Skillnaden kunde bara hänföras till Kinas socialistiska system. USA:s engagemangspolitik handlade egentligen om försök till underordning. Kinas ledare vägrade dock att tillåta detta, och samarbetade med USA och resten av världen i den tekniska process som resulterade i den största industriella revolutionen någonsin. KKP-ledningen satte också Kina i riktning mot teknisk överlägsenhet på många områden, och visade tydligt att Kinas framgångar beror på kinesiska företags och institutioners ansträngningar och inte på någon ”teknikstöld” som amerikanska ledare gärna säger. När USA: s misslyckande med att underordna Kina blev mer och mer uppenbart, ledde det till Obamas ”pivot to Asia” och den ökande amerikanska fientligheten mot Kina som har följt sedan dess. Efter många år av stigande militära spänningar, handels- och teknikkrig och diplomatiska spänningar, för president Biden idag denna fientlighet till nya höjder och underblåser en fjärde kris i Taiwansundet, något som är onödigt och farligt. Många, även i USA, säger detta, trots den konsensus, som förenar både demokrater och republikaner, både ”realister” och ”liberala internationalister”, att Kina är det största ”hotet” USA står inför. Denna tendens att se relationerna med Kina som ett nollsummespel är det främsta tecknet på USA:s nedgång och desperation. Det enkla faktumet är att kapitalismen under USA:s ledning håller på att förlora sitt grepp över världen. Världen kan se att det finns mer attraktiva sätt att organisera ekonomier. Kapitalismens senilitet och socialismens kraft blir allt tydligare.

GT: I COVID-19-pandemin hade Kina och många andra socialistiska länder en mycket lägre dödlighet i coronavirus än de nyliberala västländerna som USA och Storbritannien. Hur förstår du Kinas livräddande strategi för förebyggande av epidemier, liksom det offentliga hälso- och sjukvårdssystemet som bygger på det?

Desai: Kontrasten mellan västs misslyckanden inför COVID och Kinas framgång är häpnadsväckande. Från början hävdade jag att västvärldens misslyckanden – på folkhälsoområdet och på de ekonomiska, sociala, politiska och kulturella fronterna – under pandemin helt och hållet har berott på nyliberalismen. Västländer, särskilt de två ledande nyliberala länderna, USA och Storbritannien, har fått ihop de högsta covid-dödstalen bland alla sina jämförbara länder. Deras offentliga myndigheter var från början villiga att offra liv på kapitalets altare, framför allt finans- och företagskapital. Den djupa ironin är att när de strävade efter detta mål slutade det med en ännu värre kapitalistiskt inducerad kris, liksom de värsta dödstalen bland jämförbara nationer.

Ledande nyliberala finansialiserade nationer övervägde ursprungligen den mordiska strategin att låta pandemin dra genom befolkningen tills ”flockimmunitet” uppnåddes (genom infektion, inte vaccination). Ett offentligt ramaskri och rädsla för de ekonomiska konsekvenserna fick dem att välja den enda lite mindre mordiska strategin att ”platta ut kurvan” så att offentliga hälso- och sjukvårdssystem – mestadels privata i USA, …… inte skulle bli överväldigade. Detta ledde dock till upprepade nedstängningar, när våg efter våg av den oövervinnliga pandemin svepte över dessa samhällen. Prioriteringen av företagskapital innebar också enorma företagssubventioner – till exempel för testning och spårning – som vanligtvis utfördes dåligt och till stora kostnader för statskassan. Och det innebar att subventionera vaccinproduktionen samtidigt som producenterna fick skörda enorma vinster, återigen på offentlig bekostnad. När vacciner väl kunde produceras förlitade sig dessa länder dessutom enbart på dem.

Men tack vare en kombination av misstro mot en allmänhet som redan misstänkte att rädda liv inte var deras regeringars första prioritet, misstro mot Big Pharma-företag och mycket desinformation i media och sociala medier, har vaccineringen förblivit låg och pandemin är långt ifrån över. Det är både tragiskt och mörkt komiskt att västländer, trots detta omfattande misslyckande före pandemin, fortfarande kritiserar Kinas dynamiska noll COVID-strategi, som har visat sig vara så effektiv mot pandemin, [kritiserar den] för att orsaka ekonomiska störningar, när deras strategi har varit mycket mer ekonomiskt störande utöver att vara en folkhälsokatastrof. Jag såg på nyheterna att åtminstone i Storbritannien så dyker det redan upp en andra våg. Det kan bli fler dödsfall och ekonomiska störningar framöver. Den kinesiska strategin är effektiv eftersom den har prioriterat att rädda liv framför allt annat och det har också visat sig vara mest effektivt för att rädda och främja ekonomin.

GT: Vad tror du är skillnaderna mellan den ”regelbaserade internationella ordningen” som upprepas av USA och ”att bygga ett samhälle med delad framtid för mänskligheten” som Kina förespråkar?

Desai: Svaret är enkelt. Systemet för internationell styrning som skapades efter andra världskriget med FN i centrum präglades djupt av folklig bemyndigande över hela världen – av arbetande människor mobiliserade i fackföreningar och för krigsansträngningen i första världen, av segrande kommunistpartier i den andra eller kommunistiska världen och av nationalistiska rörelser i tredje världen. Därför har man gjort principen om lika suveränitet till sin hörnsten.

USA:s försök att använda den dominerande makt som landet fick tack vare kriget för att krossa denna princip var bara delvis framgångsrika. Så de imperialistiska länderna, med USA som ledare, har aldrig varit nöjda med dessa institutioner och mer eller mindre omedelbart börjat skapa motinstitutioner, med början i Nato (med ’Five Eyes’ som har sitt ursprung redan under kriget). Men under det kalla kriget, särskilt när Warszawapakten skapades efter att Tyskland gick med i Nato 1954, var imperialistiska länders handlingsutrymme begränsat. Oförminskade amerikanska och västerländska imperialistiska impulser innebär, att världen efter det kalla kriget inte skulle få en utdelning i form av fred. Samtidigt har den nyliberala nedgången i dessa länder inneburit att det inte heller fanns någon unipolaritet, utan i stället har, med västs nedgång och Kinas och andra tillväxtekonomiers framväxt, multipolaritet blivit den nya verkligheten.

Denna kombination har lett oss till de nuvarande farorna med oupphörlig aggression från USA och västvärlden förklädda i prat om mänskliga rättigheter och demokrati, prat som också är dömt att misslyckas. Den så kallade regelbaserade världsordningen är två saker samtidigt. För det första är det ett projekt för att korrumpera och förvränga hur FN-systemet fungerar, vilket har pågått under en tid, för att omorientera det från att vara ett organ för internationell demokrati till ett organ för imperialism. För det andra är det, om det första misslyckas, ett försök att inrätta ett alternativt system för internationell styrning utanför FN, för att skjuta FN åt sidan. Å andra sidan återspeglar visionen om ett samhälle med en gemensam framtid för mänskligheten FN: s ursprungliga anda – av internationell demokrati och samarbete och respekt för suveränitet – och syftar till att fördjupa den i en ny antiimperialistisk anda som bygger ett system för en fredlig och samarbetsinriktad utveckling av vår underbart mångsidiga och kreativa värld.

Föregående artikelÖver 80 % i världen är mer positiva till Kina och Ryssland än till USA
Nästa artikelVad tycker kineserna om Scholz besök i Beijing?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

27 KOMMENTARER

  1. Vilken socialism då?

    Realsocialismen sjönk iop i grus och aska. Inneboende motsättingar mellan produktionsförhållanden och teknologi gjorde at staten omfördelade från framgångsrika företag till underpresterare, med ständig brist på allt. Orwells 1984 är medveten om problemet; enda veckan inget toapapper, andra inga rakblad, grådaskig kalorigröt åt alla. Utom den politiska eliten, som importerar entrecote och champagne från demokratiska kapitalistiska länder. Realsocialialismen hängde ständigt på svältgärsgården, levererade inte konsumtionsvaror, militariserade hela samhället, hela gulagarkipelager för kritiker, korruptionen kunde man inte ens bedöma. När inget finns att köpa och sälja finns heller inget att stjäla. Troligt är att dagens totalkorrumperade ryska misär är ett socialistiskt arv.

    Kinesiska kommunistpartiet, som också utsatt hela befolkningen för massterror och svält och kom undan med det, har använt en listigare metod än sin ryska anfader. De välkomnade västs kapital och stal tekniken, nu är Kina en marknadsekonomi i kommunistpartiets strypgrepp i kraft av sin numerär konkurrenskraftiga löner. Nu köper kinesiska kommunistpartiets stat upp infrastruktur utomlands för att säkerställa sin egen kapitalexport, de uppträder precis enligt Lenins imperialistdoktrin.

    Är det bolsjevikpartiets havererade ockupationssocialism eller KKP´s marrknadsekonomi under kommunistpartiets diktatur som avses? Den ena är död, men dödar ännu i Ukraina, den andra ser väldigt mycket ut som kapitalism under krigisk enpartistat. Eller är det en fantasiversion, där lammen och lejonen sover i lugn och, och man helt enkelt inte nämner att lammen sover i lejonens magar?

    • Det är bra att söka fakta

      Vad säger statistiken?
      * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.

      Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

      * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

      ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

      Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.

      Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

      Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.
      https://www.globalpolitics.se/var-finns-att-lara-av-kulturrevolutionen/

      En seriös skildring av Sovjets 1930-tal borde också beakta de stora ekonomiska framstegen till följd av den forcerade industrialiseringen, alfabetiseringen av de illitterata massorna, införandet av ålderspension, fri hälsovård, fri utbildning, daghem och rätt till arbete. Reformer för jämställdhet mellan könen genomfördes: 1917 infördes samma rättigheter på alla områden för kvinnor som för män. Skilsmässa och abort var tillåtet, arbete utom hemmet uppmuntrades och kvinnorna hade rätt till en egen sexualitet. Även om denna kvinnofrigörelse tonades ner under Stalin blev rätten till arbete och utbildning bestående.

      Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år.

      Särskilt det industriella uppbygget måste rimligen betraktas som en central förklaring till Sovjets förmåga att militärt besegra Nazityskland.

      Här kan man jämföra med den grundbok i historia på A-nivå som länge dominerat vid svenska universitet, McKay et al, A History of World Societies. Enligt den var de industriella framstegen i Stalins Sovjet ”indeed, quite spectacular”. Mellan 1928 och 1937 femfaldigades produktionen. ”Inget annat stort land hade någonsin uppnått en så snabb ekonomisk industriell tillväxt.”12

      • Problemet med realsocialism är att den inte förmår vårda alla sina entreprenöriella människor.
        De blir istället bakbundna och förtrycka och kan inte tillföra samhället det arbete som ger positiva ekonomiska resultat.
        Naturligtvis måste det på något sätt vara reglerat så samhället har kontrollen.
        Eljest hamnar vi i slutändan i en liberal demokrati där affärslivet kontrollerar och reglerar statsmakten.

        Som ptrgrstrm säger, inget av de här är bra ensamma men det borde gå och göra något bra av kombinationen och det så jag upplever KKP och Kina resonerar idag.
        Ryssland är säkert inne på samma idé men utan ett auktoritärt kommunistparti går det trögare.
        Men Ryssland kommer lyckas, det är jag säker på.
        Ryssland har väl aldrig direkt misslyckats, vad jag vet?
        Men 1990-talets inflytande från USA och Väst gjorde en del mycket fula sår tyvärr….

        • En viktig lärdom för framtida demokratisk och human socialism. Finns i ”socialism med kinesiska förtecken”?

          • @Anders Romelsjö (red) 6 november, 2022 At 16:11
            ”Finns i ”socialism med kinesiska förtecken”. Det är nog sant, men att vara del av det, del av det verkliga ”Kina” dagligen och timligen, 24/7/365, känns det bara så tragiskt att i stort set alla bara försöker klistra egna åsikter på begreppet utan att egentligen förstå vad det är och hur det verkligen fungerar.

      • @Anders Romelsjö (red) 6 november, 2022 At 10:16
        Tyvärr är detta gamla ”cut-n-paste” inte i alla delar fakta. Jorden är platt, solen roterar runt jorden, och Aristoteles (384 F.Kr – 322 F.Kr) teorier varade i omkring 2,000 år innan någon dumhuvud som hette Galilei (1564 – 1642) förstörde alltihopa genom att prova i Pisa.

        Jag tror att något liknande kommer att gälla när det gäller desinformationen om Kinas historia, speciellt Mao perioden, utom för de religiöst troende i ämnet. Fakta är att Mao’s jordreform var en stor framgång, och utvecklingen som följde explosiv. Ingen sparade egentligen några siffror, så vi vet inte. Det var mellan 1946 och 1957, Folkrepubliken Kina hade inte ens etablerats när reformen började. Att utvecklingen skulle ha varit 5-6 % per år under Mao perioden är rent roande. Så här gick det till.

        Bonden producerar tio säckar ris, och bokför det. Byrådet registrerar även det tio säckar ris. Sedan går siffrorna till statsbyråkraten, som är angelägen att se bra ut för överordnade för att säkra en befordran, så han lägger till kanske 3 säckar ris. Det är den siffran som går till Världsbanken och andra byråkratier, och dom bara sväljer den. Det fanns inget sätt att kontrollera. Dessa extra 3 säckar ris existerade aldrig i verkligheten utanför pappersbyråkratin. Dessa icke existerande 3 säckar ris utgör dessa 5-6 % per år tillväxt, som inte heller existerade utanför pappersbyråkratin.

        Hur vet vi det? Jo- alla papper finns ju kvar, och de människor som arbetade med dom då. Det är bara att följa och verifiera vad som verkligen hände. Resultatet bidrog starkt till de svältkatastrofer som landet upplevde. Människor satt och svalt utanför välfyllda matförråd. Dom hade ju mat, så stog det ju i statsbyråkratens papper så det måste ju vara riktigt, men det var det inte.

        Vad få vet, och inte vill veta, var vilken karaktär Mao var. Han levde inte i samma värld som de flesta, utan en teoretisk fantasivärld med liten verklighetsanknytning. Han kunde ligga i sängen i dagar och läsa böcker, badade aldrig eller borstade tänderna. Han var fruktansvärt naiv. Bara bestämde sig vem att lyssna till, och trodde på allt utan att kontrollera.

        Det lades grunden till framsteg, blygsamma men viktiga sådan, under Mao tiden, men det var inte Mao som drev det. Vad Mao förstod var jordbruk, han var ju uppväxt på en bondgård och son till en bonde. Många av hans idéer var inte hans, utan kom från hans omgivning. Jordreformen var ett stort framsteg, men även hälsovården, barfota läkarna, utbildningen, skriv och läskunnighet, och familjeplanering, senare ”ettbarnspolitiken”. Mycket av detta kom inte från Mao utan från Soong Ching-ling, (1893-1981) som var utbildad vid Wesleyan College i USA. Det var i verkligheten hon som styrde en hel del, utan att synas. Hon utnämndes postumt till ”Hederspresident för Folkrepubliken Kina”.

        Detta att en kvinna styr osynlig i bakgrunden har varit vanligt genom Kinas historia, även om Kina bara haft en enda formell kvinnlig kejsare, WuZetian (624 – 705). Hon var även en av de skickligaste kejsarna. Empress Dowager Cixi (1835 – 1908), som skickligt styrde Kina i 40 år, var den sista och hon var inte kines utan manchurisk. Sedan föll kejsardömen Kina sönder och blev en demokrati, i alla fall i teorin.

        Mao perioden har idag stämplats son en katastrof, det är officiellt, och Mao Zedong utpekats som ansvarig. De mer religiösa troende på Mao kommer aldrig att klara att acceptera det.

        Kina har dock sedan 3,000 år haft ett folkbokföringssystem, Hukou, som även tidigare använts i Korea och Japan, och fortfarande är i bruk, så där finns det tillförlitliga uppgifter, till exempel när det gäller ålder. Skolor och universitet förde även som noggranna notater.

        Vi som är del av Kina vet mycket väl vad som skulle ha hänt om Mao’s politik fortsatt. Det skulle ha blivit katastrof, förmodligen ha det blivit en ny revolution. Ingen trygghet eller jämlikhet och närmast 100% arbetslöshet.

        Slutet på Mao perioden var alltså en tydlig brytpunkt till en ny era, och det var DengXiaoping som ledde Kina genom den. Idag är Kina i en ny sådan brytpunkt, och nu är det XiJinping som spelar samma roll som DengXiaoping då. Intressant nog är den gamla 2,200 år gamla visdomen en ledstjärna. ”Att framgångsrikt leda ett folk är att följa dom”. Filosofen LaoTsi (601 F.Kr – 531 F.Kr.)

        • Här en jämförelse Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse

          ”Det råder ingen tvekan om att genomsnittlig livslängd under flera årtionden varit längre i Kina än i Indien. I genomsnitt levde människor i Kina drygt nio år längre än i Indien under perioden 1950-2010. De som bodde i Indien förlorade oerhört många levnadsår jämfört med hur det skulle varit om de haft samma förbättring av livslängden som i Kina.

          Beräkningar grundade på befolkningsstatistik för Kina och Indien visar att under åren 1950-2010 förlorades fem miljarder levnadsår i Indien eller 85 miljoner per år. Statistiken finns att ladda ner från FNs hemsida och beräkningarna finns redovisade i denna artikel.”

          Mer kontroversiell är denna Dödade Mao verkligen flera miljoner människor i Det Stora Språnget?

          Officiella kinesiska källor, som släpptes efter Maos död, tyder på att 16,5 miljoner människor dog i Det stora språnget framåt. Dessa siffror släpptes under en ideologisk kampanj av Deng Xiaopings regering, mot arvet från Det stora språnget framåt och kulturrevolutionen. Det verkar dock inte finnas något sätt att oberoende autentisera dessa siffror, på grund av det stora mysteriet om hur de samlades in och bevarades i tjugo år innan de släpptes för allmänheten.”

          Guo Shutian, tidigare chef för politik och lag vid det kinesiska jordbrukdepartementet, efter Mao-eran, ger en helt annan uppfattning om Kinas övergripande jordbruksprestanda under perioden före Dengs ”reformer”. Det är sant att han skriver att jordbruksproduktionen minskade på fem år mellan 1949-1978 på grund av ”naturkatastrofer och misstag i arbetet.”

          Men han säger att under 1949-1978 ökade skörden per hektar mark som såddes med matgrödor, med 145,9% och den totala livsmedelsproduktionen ökade med 169,6%. Under denna period växte Kinas befolkning med 77,7%. Enligt dessa siffror ökade Kinas matproduktion per capita från 204 kilo till 328 kilo under den aktuella perioden.

          Även enligt siffror från Deng Xiaoping-regimen ökade industriproduktionen med 11,2% per år från 1952-1976 (med 10% per år under den påstådda katastrofen under Kulturrevolutionen). År 1952 uppgick industrins andel till 36% av bruttovärdet av den nationella produktionen i Kina. År 1975 utgjorde industrin 72% och jordbruket 28%. Det är ganska uppenbart att Maos, påstått katastrofala, socialistiska ekonomiska politik, banade väg för den snabba (men in-egalitära och obalanserade) ekonomiska utvecklingen under tiden efter Mao.

          Det finns goda argument som tyder på att politiken för Det stora språnget framåt faktiskt gjorde mycket för att upprätthålla Kinas totala ekonomiska tillväxt, efter en inledande period av störningar. I slutet av 1950-talet stod det klart att Kina skulle behöva utvecklas med sina egna resurser och utan att kunna använda en stor mängd maskiner och tekniskt kunnande, som importerades från Sovjetunionen.”

          • Anders Romelsjö (red) 8 november, 2022 At 08:24
            ”genomsnittlig livslängd under flera årtionden varit längre i Kina än i Indien” Jag kan inte så mycket om Indien, men jag håller med. Dels skall vi komma ihåg att Indien har haft två handikapp, demokratin, som tydligt är ett ineffektivt system. Sedan var Indien ockuperat som en brittisk koloni, och det förhindrade utveckling.

            ”Mer kontroversiell är denna Dödade Mao verkligen flera miljoner människor i Det Stora Språnget?” Siffran kan stämma. Vi vet inte. Vad var orsaken till ett dödsfall. Dålig hälsa, eller svält. Det registrerade man inte. Den grundläggande orsaken till svälten var missväxt, men den gjordes väsentligt värre av misskötsel och korruption. Vi vet mycket väl hur allt gick till, för de som var med lever idag och kan berätta, och det var åtskilliga olika faktorer som samverkade, missväxt, vanskötsel, korruption, och kollektiviseringen. Jobbet behöver göras, och jag är trött.

            Alla siffror från denna tid är väldigt skakiga och opålitliga. Helt klart är att som du säger, Mao perioden banade väg för en framtida utveckling, men väldigt lite skedde under Mao tiden. Barfotaläkarna, skriv och läskunnigheten och familjeplaneringen var helt klart grundstenar för framtiden.

            ”Det stora språnget framåt faktiskt gjorde mycket för att upprätthålla Kinas totala ekonomiska tillväxt” för framtiden – ja, men inte när det pågick, det blev en hård läxa i hur det inte går att göra. Kina lärde sig.

          • @Anders Romelsjö (red) 8 november, 2022 At 08:24
            Ytterligare en sida av detta, och många har berättat detta för mig. ”Masugnarna” under Stora Språnget var inte alls några masugnar, det var bara smält ugnar. Man bara kastade in i stort sett allt av metall man kunde hitta, jordbruksredskap, verktyg, husgeråd, kastruller, gångjärn, och smälte ner det till en metallklump. Sedan bokförde man det som ”produktion”. Produktion av vad. De mesta hade varit mer användbart i sin ursprunglig form. Alltså ytterligare ett sätt som siffrorna ljuger och inte motsvarar någon verklighet. Sedan saltades naturligtvis bokföring som vanligt för att se bättre ut.

          • @Anders Romelsjö (red) 8 november, 2022 At 11:57
            ”Olika uppfattningar finns” Precis, det finns ändlösa ”uppfattningar” och ändlösa ”åsikter” men det finns bara en enda verklighet, och vem kunde vara bättre att sanningsenligt berätta om den än de som var med och deltog och upplevde den. Mao tiden har blivit något av en myt som många älskar att dyrka, nästan som en religiös företeelse. Själv föredrar jag att lyssna på de som upplevde verkligheten snarare än kostymnissarna i New York.

      • @Gunnar Andersson 6 november, 2022 At 11:16
        Sant, men ändå lite av halvsanning. Kinas högre utbildning håller topp kvalitet i världen, men på lägre nivå är det fortfarande mycket av korvstoppning på en del håll. Det finns mycket att göra, och det saknas lärare. System som WeChat har bidragit, men det är ingen lösning. Kina leder mycket klart och stort utvecklingen av AI, mycket därför att dom startade tidigt. Man byggde hela städer dedikerade till AI.

    • @Jan Hemp 6 november, 2022 At 09:35
      Ny ID igen, det är väl OK. Det är faktiskt demokratin mellan 1913 och 1949 som du beskriver. Den avlöstes av Mao perioden 1949 till 1978. Deng började 1978 bygga vad som är Kina idag. Ingen tidigare period hade något att göra med socialism.

      Du har verkligen en mycket skev för att inte säga underlig, bild av Kina och Kinas utveckling. Kina är ingen diktatur som västländerna, trots deras självuppfunna etikett, ”demokrati”. Kina har utvecklat ett unikt och synnerligen välfungerande system av folkstyre. Man säger att förutsättningarna för en fungerande demokrati upphör vid en nationellt IQ av 90. Kinas demokratiska demokratisystem är tydligen alltför avancerat för att många av dagens svenskar ens ska ha förutsättningen att förstå det, men i Kina fungerar det, och utvecklas.

  2. Storbritanniens kommunistiska parti (marxist-leninistiskt)

    Ella Rule säger till kinesisk konferens: ”En anständig framtid är vår att ta”
    Hur kan vi föra marxismens vapen till världens människor när de står inför de växande kriserna av fattigdom, hunger och krig?  
    3 september 2022

    Följande tal hölls av partiordförande, Ella Rule, till en internationell konferens anordnad av Kinas kommunistiska parti. Evenemanget var det årliga CPC- och World Marxist Political Parties-forumet, och ämnet som diskuterades var ”Indigining and contemporising marxism in the 21st century: achievements and prospects”.

    *****

    CPGB-ML är starkt baserad på marxismens klassiska grundsatser och anser att skrifterna från de stora marxistiska ledarna från det förflutna är lika relevanta idag som någonsin. Detta är inte att säga att det inte har skett viktiga förändringar som något marxistiskt parti behöver analysera och förstå, för att anpassa sin strategi och taktik på ett lämpligt sätt.

    För oss är den viktigaste punkten att notera sedan andra världskrigets slut förändringen i de mekanismer som imperialismen använder för att framtvinga dess dominans. Ockupation, kolonisering och det dagliga militära verkställandet är inte längre dagens ordning, eftersom de i huvudsak har ersatts av skuldservitut.

    De förtryckta länderna från vilka imperialismen fortsätter att utvinna hyllning är för det mesta nominellt fria oberoende länder, men verkligheten är att deras förhållande till sina imperialistiska borgenärer tvingar dem till absurt slaveri, med en stor del av intäkterna från försäljningen av frukterna av deras befolknings arbete tas av imperialisterna för att tjäna de enorma skulder som de är skyldiga, vilka praktiskt taget inte kan återbetalas.

    Det som lämnas till producenterna är i allmänhet otillräckligt för att tillgodose deras mest grundläggande behov, så de förtryckta länderna har inget annat val än att lyda det imperialistiska diktatet, för att inte lyda är att riskera att inte kunna låna tillräckligt för att möta bristen, även om det förstås Att öka sin skuldsättning innebär att deras tjänsteband stramas ytterligare.

    Positionen för de förtryckta länderna i Afrika, Asien och Latinamerika kan liknas vid positionen för Kinas bönder före befrielsen, som slet dag och natt för att göra sina godsägare rika, men på grund av sina skulder och sitt ständiga behov av att låna var i en situation som liknar slaveri.

    En ljusstråle dök upp vid de undertryckta ländernas horisont när Kina blev tillräckligt starkt för att erbjuda dem en alternativ källa till lån – lån som skulle hjälpa dem att lossa banden till imperialistisk träldom. Och faktiskt, kinesiska lån har åstadkommit en omvandling i väldigt många förtryckta länder, vilket gjort det möjligt för dem att bygga modern infrastruktur och anläggningar och ta steg mot verklig suveränitet och självständighet.

    Detta har dock samtidigt retat imperialismen genom att försvaga dess politiska och ekonomiska dominans över dessa länder, drivit den att föra oupphörliga krig för att försöka få alla länder som försöker utöva sitt politiska oberoende och/eller försöka se till att en större En del av deras resurser ställs till förfogande för folket i de berörda länderna i stället för att slukas av imperialistiska bankirer och multinationella företag.

    Det är därför Kina ses som det största hotet mot imperialismens intressen. Det är därför Kina är målet i de imperialistiska länderna för outtröttlig fientlig propaganda, och varför det görs försök att omringa det militärt som förberedelse för ett eventuellt krig, trots att den kinesiska ledningen gör det så tydligt som möjligt att det bara är intresserad av fredlig utveckling och ömsesidigt samarbete.

    Marxistiska partier kommer ihåg att de dominerande imperialistiska makterna vid den tiden – Storbritannien och Frankrike – inför första världskrigets början varnades för att krigets kostnad skulle försvaga alla deltagare allvarligt, inklusive dem själva. Men till försvar för sin imperialistiska världsherravälde drevs dessa länder, tvärtemot alla de bästa råden, att föra krig mot Tyskland på principen att det var nödvändigt att krossa tyska planer för att ta en ”rättvis del” av det imperialistiska bytet innan Tyskland blev för starkt för att bli slagen.

    I så fall var kostnaderna för kriget för alla deltagande europeiska makter mycket större än någon hade förutsett. Idag känner USA-imperialismen, tillsammans med den europeiska och japanska imperialismen, att dess dominans återigen står under ett hot som den omöjligt har råd att underkasta sig, eftersom den själv befinner sig i betydande ekonomiska svårigheter.

    Den här gången kommer hotet inte från en rivaliserande imperialist utan från en befriande kraft. Ur imperialisternas synvinkel är den skillnaden inte viktig. Oavsett hot vet de att de måste avskaffa det – oavsett priset på liv och skatter.

    Det enda hoppet för att avvärja ett tredje världskrig är därför att kommunister i varje land ska mobilisera sitt eget folk mot krig – inte bara genom att anta resolutioner som ska vederbörligen ignoreras när kriget bryter ut (precis som sådana resolutioner ignorerades av de flesta av de förment marxistiska partier i Andra internationalen vid tiden första världskriget), men genom att organisera massorna för att omintetgöra alla krigsförberedelser, vapenuppbyggnad, vapentransport, militär inskrivning, etc, etc, och störta den härskande klassen som försöker mobilisera dem för krig.

    Alla kommunistiska partier i imperialistiska länder och i länder som är allierade med imperialismen måste arbeta rakt ut för att motverka bilden av Kina eller Ryssland som en fiende, och alla kommunistiska partier i förtryckta länder måste propagera för massorna behovet av att bryta skuldkedjorna av skuldslaveri och återta rätten att dra nytta av sitt eget arbete och att organisera sina produktivkrafter för att möta sina egna behov snarare än imperialistiska krav.

    Genom att göra det kommer kommunisterna att återupprätta kommunismens goda namn bland de exploaterade och förtryckta människorna i världen som fläckades när Sovjetunionen störtades av chrusjtjovitisk revisionism.

    Folkmassorna måste hjälpas att förstå att framtiden måste vara kommunistisk, att kommunismen står för framsteg och större lycka, att framtiden ligger i deras händer och enbart i deras händer och att framtiden med ledning av ett genuint kommunistiskt parti är deras att ta till sig.

    Comrade Ella tells Chinese conference: ‘A decent future is ours for the taking’
    https://youtu.be/4Cj1xSz3V7I

  3. ”Liberal demokrati är en självmotsägelse. Att hålla samhällen liberala och kapitalistiska är oförenligt med att göra dem verkligt demokratiska. ”

    Delvis sant dvs liberalismen är oförenlig med verklig demokrati.
    Men kapitalism i betydelsen marknadsekonomi där konsumenter kan välja är mer demokratiskt än företagsfientlig marxism.
    Världen utvecklas.
    Kina har kastat av sig det ok anglosaxerna lagt på dem därför att anglosaxerna inte ville ha kapitalistisk konkurrens.
    Traditionella (dvs i själva verket konservativa) socialister känner sig lite obekväma med Kinas vägval.
    Michael Hudson säger nu att de med rätta kan kalla sig socialister därför att det inte gynnar de 1% som i väst.
    Men den definitionen på socialism anser jag väl hårt dragen.
    Nationalism i majoritetens intresse stämmer bättre anser jag.
    Och jag anar att många västsocialister skulle känna sig bättre till mods om Kina avskaffade privata företag i stället för att ha stimulerat den sortens delegerande dels av makten, men även av ANSVARET!!
    Socialister vill slippa den delen och hellre skylla ifrån sig när det inte lyckas så bra.
    Ideologin fungerar därvid som religiös tillflykt.
    Det är också intressant att nämna att nationalstaten sådan den uppfattades på 1400-talet av pionjärer som Nicolaus Cusanus verkar ha varit ett av elementen i renässansens konstnärliga och vetenskapliga utveckling
    Globalisering av nationer där befolkningen är outvecklad genom inblandning av osund makt utifrån är det vi ser nu.
    En värld där nationer i stället får sin befolkning att växa i insikt kan i ett senare skede möjliggöra en bättre global enhet.

    • Håller med dig.
      Men vad säger du om Kinas inträde i Afrikas ekonomi?
      Är det verkligen så dåligt?
      Där Västvärlden med USA totalt misslyckades kanske Asien gör något bättre?
      Jag hoppas det.
      Asiater verkar ärligare.
      Svenska män har vallfärdat till Thailand för att skaffa sig en kvinna.
      Många småföretagare.
      Ofta har de kommit hem med en kvinna lika duktig som entreprenör.
      Jag vet flera sådana fall.

      Västeuropén har historiskt varit en utnyttjare av världen där de dragit fram.
      Sugande och ofta rent grymma genom sin inlärda tro på liberal frihet.

      Asiater bör vara bättre då de inte har den traditionen.
      Nation är viktigt för att ge människor ett hem.
      Det fungerar utmärkt så länge man respekterar andras hemfrid.
      Östvärlden har alltid gjort det men inte Västvärlden.

  4. Kanske OT

    Även Tyskland: Natoländerna röstar mot fördömandet av nazismen i FN
    Väst har tappat sina masker: Alla västerländska stater har röstat emot en resolution i FN som fördömer nationalsocialism, nynazism och rasism.

    Väst bekräftar än en gång att Ryssland har rätt när det talar om att bekämpa nazismens återuppkomst i Ukraina. Att en rasistisk nazistregim som har stötts, finansierats och kontrollerats av väst har funnits i Kiev sedan 2014 är något jag just har visat igen med många exempel.Du hittar artikeln här.

    Nu har väst på ett imponerande sätt bekräftat de ryska anklagelserna om att nazismen också upplever ett återuppsving i själva västvärlden: I FN röstade hela det samlade väst enhälligt emot en resolution som fördömer nationalsocialism, nynazism och rasism. På omslaget till denna artikel kan du se omröstningsresultatet.

    Upplösningen

    Varje år presenterar Ryssland en resolution till FN:s generalförsamling som motsätter sig förhärligandet av nazismen. Titeln på resolutionen är alltid ”Att bekämpa förhärligandet av nazism, nynazism och andra metoder som bidrar till upptrappningen av samtida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans.”

    Man skulle ha trott att Tyskland skulle behöva stödja denna resolution med båda händerna om Berlinpolitikerna tog sina klichéer på allvar. När allt kommer omkring rekommenderar FN-resolutionen att alla medlemsländer, i enlighet med sina internationella förpliktelser på området för mänskliga rättigheter, vidtar nödvändiga åtgärder – inklusive på lagstiftningsnivå och på utbildningsområdet – för att revidera resultaten av andra världskriget och förnekandet av brotten mot mänskligheten och de krigsförbrytelser som begicks under andra världskriget och att utrota alla former av rasdiskriminering. Vad kan Tyskland ha emot det?

    Tyskland avstod alltid

    Men Tyskland har något emot det, för sedan Ryssland lade fram denna resolution till FN:s generalförsamling en gång om året har Tyskland aldrig röstat för det, utan (hittills) alltid avstått från att rösta. Jag har redan rapporterat om denna omröstning 2020 och 2021. Eftersom de tyska ”kvalitetsmedierna” gömmer för sina läsare att den federala regeringen vägrar att fördöma nazism, nynazism och rasism i FN, frågade RT-DE den federala regeringens talesman vid den federala presskonferensen 2020 varför Tyskland gjorde det. rösta inte för denna resolution. Svaret från taleskvinnan för det tyska utrikesdepartementet var:

    ”Jag skulle behöva ge dig svaret på det senare, herr Reitschuster, eh, förlåt, herr Warweg.”

    Svaret lämnades aldrig in. När denna omröstning upprepades vid UNO 2021 ställde RT-DE frågan igen. Denna gång var svaret:

    ”Som alltid kommer vi inte att kommentera vårt röstbeteende i FN i nuläget.”

    Det sades dock inte var den tyska allmänheten kan få information om tyskt ”röstbeteende i FN”. Den tyska federala regeringen behöver dock inte oroa sig för att det kommer för många förfrågningar från indignerade medborgare, eftersom ”kvalitetsmedia” döljer skandalen att Tyskland av alla länder avvisar fördömandet av nationalsocialism, nynazism och rasism i FN.

    Tyskland röstar nu emot resolutionen

    År 2022 hände det otänkbara: den federala regeringen röstade öppet emot resolutionen vid FN:s generalförsamling som fördömde nationalsocialism, nynazism och rasism. Med andra ord är den federala regeringen öppet emot att fördöma nationalsocialismens ideologi och till och med emot att fördöma rasism i FN.

    Och det gäller hela ”värdevästern”: Alla USA:s vasaller, det vill säga NATO- och EU-staterna, men även de asiatiska amerikanska vasallerna Australien och Japan har anslutit sig till USA:s linje och motsatt sig fördömandet av nationalsocialismen, röstade fram ny- Nazism och rasism. Av alla amerikanska vasaller var det bara Sydkorea som avstod från att rösta.

    Varför talar jag om ”USAs linje”? För på senare år har bara USA och Kievs nazistregime röstat emot resolutionen. Nu har (nästan) alla amerikanska vasaller anslutit sig och slutligen tappat masken.

    Efter det, vem kan på allvar vara oense med Ryssland när det talar om att bekämpa nazismens återuppståndelse som öppet äger rum i ”värdevästern” för tillfället?

    Historien upprepar sig trots allt när uppmaningar till våld mot ryssar nu tillåts, när ryssar helt och hållet förbjuds att komma in i EU-länder, när riksdagen öppet kan uppmana till folkmord mot ryssar ostraffat, och så vidare. Det nya rashatet är ”bara” riktat mot en annan etnisk grupp än nazisterna, men det är samma princip. Även om: Det faktum att ryssarna är ”undermänskliga” var också en del av den nazistiska ideologin, så inte mycket har förändrats alls, speciellt eftersom ryssarna i Ukraina officiellt kallas för ”undermänskliga”. Och kritiker av denna politik tystas i väst genom att förtalas som ”ryska propagandister”, ”konspirationsideologer” eller till och med (särskilt cyniskt i detta sammanhang) som ”högerextremister” eller till och med ”nazister”.

    Avbrytarkulturen som stöds och sprids i väst är inget annat än den nya formen av fascism, eftersom alla avvikande åsikter från den härskande ideologin måste ge vika genom att ”avbrytas” (d.v.s. avskaffas). Det officiella Ryssland säger det öppet.

    Rasism mot allt ryskt

    Ryska idrottare får inte tävla eftersom de är ryska. Framföranden av rysk klassisk musik, utställningar av rysk konst och rysk litteratur är också förbjudna. Alla dessa åtgärder visar att det som står på spel inte är president Putins politik, utan diskriminering av allt ryskt. Eller varför tas böcker med ryska klassiker bort från utbildningarna vid västerländska universitet? Vad har ryska författare som skrev böcker för 100 eller 200 år sedan att göra med politiken i dagens ryska regering?

    Människor som emigrerade från Ryssland till EU för flera år eller decennier sedan diskrimineras också. Jag påminner om att det fanns restauranger i Tyskland som inte längre ville servera ryssar. Vänner och bekanta i Tyskland berättar för mig att människor med ryskt ursprung plötsligt undviks eller till och med förolämpas, ryska butiker är insmorda med färg och man uppmanar till bojkott mot dem.

    Jag drar parallellen till tysk historia här igen, eller påminner det mig bara om de åtgärder som vidtogs 1933, när parollen var ”Köp inte av judar!”? Idag hör man i Tyskland slagord för att undvika ryska butiker och produkter. Produkter byter namn till och med om det finns något ryskt i deras namn. För att vara på den säkra sidan vill jag påpeka att jag specifikt talar om början av nazisttiden, år 1933. Det var därför de nazistiska motståndarnas paroll ”Fight the beginnings!” – ingen visste 1933 vart något sådant kunde leda, men det blev tydligt först några år senare.

    Motstå början!

    Jag uppmanar alla läsare som ser detta som jag att skriva e-postmeddelanden eller brev till medlemmar av regeringen eller medlemmar av förbundsdagen och fråga dem varför den federala regeringen röstade mot fördömandet av nationalsocialism, nynazism och rasism i FN. Det är dags att påminna dessa människor om den viktigaste lektionen i tysk historia:

    Motstå början!
    https://www.anti-spiegel.ru/2022/auch-deutschland-nato-staaten-stimmen-in-der-uno-gegen-verurteilung-von-nazismus/

  5. Råkapitalismen är lika senil som råsocialismen.
    De är som ler o långhalm. På samma sätt är små -och medelstor företagsamhet (skyddad av ickekorrupta antitrustlagar, vilka idag är helt satta ur funktion och därav dessa monopolistmega koncerner som bara är till för och ska ägas av avantgardet..) nödvändiga för socialpolitisk rättfärfärdig fördelning. Precis detta de globalistmonopolistiska egenmäktiga inte vill (de försöker radera ut medelklassen), eller kanske vill dom för enl dom ska vi ju alla (utom dom såklart) äta insekter, dvs enl avantgardet jämlikt och bra

  6. En bra artikel, men jag tycker den inte klart beskriver den verkliga orsaken och förklaringen till Kinas framgångar. Att bara hänföra det till Kinas ”socialistiska system” är missvisande och ofullständigt. Artikeln förklarar inte klart att hemligheten bakom Kinas framgångar är mycket att landet inte styrt från toppen av en ideologiskt baserat och diktatoriskt fåmans-ledning baserad på socialistisk ideologi. Det är inte KKP: s centralkommitté med kamrat Xi Jinping i centrum som styr landet, det är dom som styrs av folkviljan och deras roll är att implementera den. Det är Kinas avancerade teknologi som har gjort detta möjligt. WeChat ett typexempel.

    Kinas utveckling kan inte helt och hållet tillskrivas landets anslutning till socialismen, utan till de sätt Kina arbetar för att tillämpa de grundläggande idéerna. Jag har ju själv levat i ”socialistiska” länder som DDR, Sovjet och Sverige, men den socialismen har ingen som helt motsvarighet i Kina.

  7. Covid nämns. I väst har man satt ”ekonomin” främst, före mänskliga rättigheter, människors liv och hälsa och även överlevnad. Kapitalismen kommer först, och bolagens och oligarkernas vinster. Kina gjorde tvärt om. Därför tog ”ekonomin” stryk, i alla fall tillfälligt, ekonomin kan vi återuppbygga, döda offer för Covid kan inte återväckas. 4.5 miljoner liv har proportionellt räddats i Kina jämfört med andra områden som USA och Sverige. Skulle Kina avskaffa systemet idag har man uppskattat att det skulle kosta 1.5 miljoner människoliv. Priser är en 15 sekunder Covid test var vecka, var tredje dag eller var dag, och viss begränsning i rörelsefriheten, så kallade ”lockdown”, ett förfarande som otroligt grovt förfalskats och falskt svartmålats i väst-media.

    Kina har byggt ett mycket smart system baserat på mobilerna som nu gör att samhället kan fungera nästan normalt. Man övervakar viruset. Tänk er en karta över Kina. De mesta är markerat grönt, vilket betyder att där finns inget virus. Några områden är röda, där finns smittan, och därmed risken att bli smittad och sjuk, eller sprida den. Den som rör sig ständigt i de gröna områden kan röra sig fritt precis som om viruset inte fanns. Den som går in i de röda områdena, eller finns i ett område som växlar från grönt till rött, måste sitta i karantän och testas innan dom släpps in i de gröna områdena, eller det röda området blir grönt igen. Detta går inte att administrerar manuellt, det görs elektroniskt. De som är på väg i i ett rött område varnas. Fortsätter dom måste dom bli testade säkert ”o-smittade” innan dom lämnar området.

    Faran med systemet är att det kan kopieras och missbrukas av skurkstater som vill övervaka och kontrollera befolkningen. Kina har drakoniska lagar, regler och mekanismer som skyddar befolkningen mot övergrepp, både privata och från myndigheterna. Sverige saknar helt sådant. Sverige har ju redan nationella system som folkbokföringen och personnumren, registrering och legitimation fordras överallt, och Sverige har omfattande biometriska databaser för medicin, ansiktesigenkänning, DNA och fingeravtryck, med flera. De flesta innevånare är inte ens medvetna om att dessa register skapades och finns, någon debatt över införandet tilläts aldrig. Sådant saknas helt i Kina.

  8. Och nu med en trekvarts senil vid rodret av Lögnimperiet så fullbördas den systemiska galenskapen. Frågan är finns det åldringshem för att husera senila system? Eller ska de helt sonika skrotas meddetsamma?
    Kanske har ALLEXPERTEN Oksanen svaret?

  9. ”Demokrati” är det värsta av alla nu rådande samhällssystem.
    Själva formuleringen är vilseledande. I en demokrati vinner den valet vars kampanj var den dyraste.
    Demokratin uppfanns av folket som inte hade några titlar och ingen möjlighet att komma till makten, bara pengar.
    De tog ett ord från det antika Grekland. Men det antika Grekland hade en annan typ av demokrati. Man var tvungen att äga egendom, vara en väl respekterad medborgare, ha familj och så vidare och så vidare.
    En hemlös alkoholist har en enda röst. Rektorn för Moscow State University har också en enda röst. En gammal officer som steg till generalens rang och en grön rekryt som inte kan knyta sina egna skor ordentligt. Alla har en enda röst. Är det vad du kallar demokrati? Det är bedrägeri. Demokratin tillåter vissa människor att skamlöst och oförskämt manipulera andra.
    Många amerikaner tror på Gud och går till kyrkan på söndagar mycket oftare än ryssar.
    Men många av de där ”troende” går till sekter istället för kyrkor. Det är viktigt att ha det i åtanke.
    Deras utrikespolitik och det faktum att de trycker pengar för hela världen gör att de kan skapa bättre förutsättningar för sina medborgare. Deras löner och pensionsförmåner verkar högre om vi jämför de kalla siffrorna. Men deras regering kontrollerar varje steg de tar och de har noll rättigheter i sitt samhälle, tynger det inte?
    Mina amerikanska vänner… De flesta av dem är av ryskt ursprung. De viskar även inne i sina egna bilar. Men du och jag kan öppet diskutera vad som helst live på TV.

    Vilken väg ska då Ryssland välja? Monarki, förstås.
    Vi har alltid haft monarki. Det ligger i vårt blod. Det ryska folket som byggde detta land, som byggde alla sfärer av vår enastående kultur, gjorde det under en monarki. Slutet på monarkin symboliserade början på de mörka dagar som började 1917 och orsakade förödelse över vårt land.
    Vår livsstil förstördes, vår resefrihet begränsades. Familjer med flera barn blev ovanliga. Klass-systemet eliminerades från dess kärna – bönderna, som var de mest fromma kristna. Nu är fälten som våra förfäder hade arbetat i 900 år antingen karga eller täckta av skog. Allt är förstört. Allt skapat av sovjeterna har stannat av, fungerar inte längre. Landet ser ut som om en armé marscherade genom platsen igår.

    En monark behöver inte vara född i en kunglig familj. En monark borde väljas.
    De bör väljas lagligt av parlamentet, elektorer och så vidare.
    Rikedom bör inte vara den avgörande faktorn vid valet av elektorer. Deras värdighet, och det borde spegla deras bidrag till samhället, till exempel kanske de var briljanta vetenskapsmän, eller utmärkta statsråd.
    Vem vi då välja ska att vara vår monark har ingen aning om. Låt folket bestämma.
    Putin kanske?

    • Bismarck var också monarkist. Men konstaterade senare att monarkin är för känsligt beroende av kvaliteten på dem som blir monarker.

    • @Ivan 8 november, 2022 At 10:45
      Demokrati är ett system där en majoritet kan indoktrineras och styras till att avskaffa alla minoriteters rättigheter.

  10. Det är många som kommenterat ”Kapitalismens senilitet och socialismens styrka blir allt tydligare för världen”. När den senila kapitalismen (USA med vasaller) nu också upptäckt detta blir den naturligtvis aggressiv. Denna aggressivitet är mycket farlig, också beroende på att den just på grund av seniliteten blivit mycket nyckfull. På steigan.no finns i dag ett par artiklar som handlar om detta. Läsare av globalpolitics rekommenderas att också läsa där. Bland annat tas frågan om det ”fönster” som USA har till förfogande innan det är för sent att ”ta sig an” Kina.
    https://steigan.no/2022/11/er-den-tredje-verdenskrigen-allerede-i-gang-og-i-sa-fall-hva-dreier-den-seg-om/
    https://steigan.no/2022/11/xi-jinpings-historiske-reise-til-riyadh/
    Ett annat mycket bra inslag som visar på hur ”den senile” tappar greppet är Ben Nortons ”multipolarista”. Där finns bl.a. en redogörelse för hur Venezuela och Colombia nu kommer varandra allt närmare som två länder i den ”bolivarianska nationen”. Tänk vad fort det går! Uppror på den seniles bakgård! https://www.youtube.com/watch?v=u3lJW3Y6Pqo

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here