Klasskampen i Frankrike

33
1663
Frankrike deminstrationer France 24

I Frankrike har just president Macron drivit igenom en stor pensionsreform i en politisk kamp som ser mer och mer ut som ett inbördeskrig mellan den rika eliten med den auktoritära marionetten Emmanuel Macron i spetsen på ena sidan och arbetarklassen, fackföreningsrörelsen, ungdomsrörelsen, de fattiga och de utstötta på andra sidan. DN:s korrespondent skrev 24/3 ”Har Emmanuel Macron blivit politiskt tondöv? Har han helt tappat kontakten med det franska folkdjupet?
Frågorna ställs just nu på fullaste allvar i Frankrike, sedan de största protesterna på flera årtionden skakat landet.
”Du ville ha din republik på marsch – och voilà!” stod det på ett av många plakat som riktade sig till presidenten i torsdags (just det anspelade på Macrons partis förra namn, La République en Marche)”
.https://www.dn.se/varlden/erik-de-la-reguera-macron-behover-se-upp-det-har-handlar-om-honom-nu/

Och den 25/3 skrev annan journalist på DN ”Emmanuel Macron tog av sin klocka från ett lyxmärke under en tv-intervju om höjd pensionsålder och minimilöner. Presidentens drag passerade knappast obemärkt utan har väckt ilska och förakt bland många redan förargade fransmän.” https://www.dn.se/varlden/macron-i-nytt-blasvader-tog-av-lyxklocka-under-intervju/

Och jag (redaktören) som trodde att Macron skulle vara ”smart” och sänka kravet till pension vid 63 års ålder, splittra folkopinionen och visa viss lyhördhet.

Bilderna som kommer in från Paris och många andra franska städer ser mer ut som bilder från ett inbördeskrig än bilder från en av Europas stora kulturnationer. Macrons regering fortsätter att använda hårt polisvåld mot demonstranterna. Hade något liknande hänt i ett land som väst vill ta demonisera och helst ta kontroll över (läs t.ex. Belarus eller Ryssland) så hade statschefen snabbt blivit nominerad till ”månadens Hitler” och kravet på regimbyte och sanktioner hade framförts och bejaktats i samstämmiga artiklar i vår fina etablerade press. Macron kan fortsätta eftersom han vet att han har stöd från sina klasskamrater i Washington och i europeiska huvudstäder.

Nedan kommentarer av Thierry Meissan

___________________________________________________________________

Frankrike blockerat i 4 år

https://www.voltairenet.org/article219074.htmlKrisen som Frankrike går igenom idag är inte bara ännu en episod i ett evigt upprört land. Det handlar om en djup kris i läget som kommer att lösas först i början av ett nytt samhälle. Landet kommer att gå igenom flera år av blockering, innan det påbörjar en fullständig omvandling, en revolution som kommer att pågå i minst en generation.

President Emmanuel Macron har precis medvetet förstört sin konstitutionella auktoritet

Under flera veckor har monsterdemonstrationer följt efter varandra i Frankrike. Det finns inget mer bränsle på bensinstationer på många avdelningar och hundratals ton sopor hopar sig i centrum av storstäder.

President Emmanuel Macron har lyckats införa en pensionsreform. Hans text löser inga problem och skapar många orättvisor. Till exempel kommer personer som började arbeta vid 16 års ålder endast att få tillgång till pension med ett antal arbetsår som är längre än de som beviljats ​​personer som började vid 18 års ålder. I ett land som älskar jämställdhet i lagen borde denna text inte ha godkänts .

President Macron har medvetet skapat ett dödläge. Hans regering fick alla fackföreningar i ett och ett halvt år för att avslå alla deras förslag. Han deltog i massdemonstrationer över hela landet, och särskilt i medelstora städer, utan att reagera. Sedan spelade han och NUPES (vänster) på kalendern så att deputerade inte kunde besluta om denna text vid första behandlingen, slutligen missbrukade han en undantagsbestämmelse i konstitutionen för att införa den vid andra behandlingen.

För att göra detta bad han sin premiärminister, Elisabeth Borne, att hålla sin regering ansvarig inför nationalförsamlingen enligt artikel 49-3 i konstitutionen. Den här föreställdes av dess redaktörer för specifika nödsituationer, utan samband med denna. Utan tvekan skulle Charles De Gaulle och Michel Debré aldrig ha aktiverat den under sådana omständigheter.

Vid slutet av omröstningen saknades endast 9 röster av 577 suppleanter för att regeringens misstroendeförklaring skulle orsaka hans avgång. Automatiskt ansågs texten, som aldrig gick till omröstning i församlingen, vara ”antagen”.

Denna kupp är en del av en lång rad diktat som sträcker sig från åtgärder för att förtrycka rörelsen ”Gula västar” till instängningen av den friska befolkningen under Covid-19-epidemin, genom en rad order och missbruk av 49-3 (11) gånger på ett och ett halvt år). Till och med fransmännen som övertygade sig själva om motiveringen för den tillfälliga begränsningen av sina friheter finner nu att för mycket är för mycket.

Nu är landet delat i två delar. Å ena sidan ser inte en tredjedel av befolkningen  några problem och vill att Emmanuel Macron ska låta systemet fungera längre till deras fördel. Å andra sidan, mer än två andra tredjedelar som inte längre är fientliga, utan befinner sig i samma hat. Denna utveckling av kollektiva känslor och den enhet den skapar är ny.

Ur hans synvinkel har presidenten vunnit sedan hans lag anses vara ”godkänd”. Men i praktiken förlorade han sedan han samlade alla fackföreningar och vad som räknas som populistiska politiska partier. Endast parlamentariska medlemmar av hans parti, Renaissance (ex-La République en Marche), stödde honom, liksom några andra som påstod sig vara från det tidigare gaullistpartiet Les Républicains. 8 till 9 av 10 fransmän är emot denna text och är nu övertygade om att den verkställande makten inte har något med dem att göra.

Republiken, i ordets autentiska mening, är en regim som sätter det allmänna intresset över allt annat. Genom att dela landet i en sådan utsträckning har presidenten svikit demokratin. Demokrati är en form av institution som ger röst åt folket. Macron förrådde. Situationen är nu blockerad och landet har blivit ostyrbart. Inga fler viktiga beslut kan fattas under de kommande månaderna eller till och med åren.

Endast genom att vända sig till folket kan de demokratiska institutionerna frigöras. Den femte republikens konstitution innehåller flera lösningar. Presidenten skulle kunna upplösa församlingen och utlysa allmänna val. Men visst skulle hans parti pulveriseras. Han skulle också kunna utlysa en folkomröstning, men han skulle utan tvekan förlora den. Han kommer därför att göra ingenting och låsa in sig för att festa på Élysée-palatset.

Pensionsreformen markerar Macron-metodens misslyckande: presidenten lovade att ligga över höger/vänster-klyftan, han visade helt enkelt att han inte tillfredsställde varken det ena eller det andra.

Kommentatorer undrar varför Emmanuel Macron frivilligt placerade sig själv i denna fälla? Vad jagade han efter? Det finns inget politiskt svar på dessa frågor. Kanske ett ekonomiskt svar: han vill främja fonderad pension genom att sabotera fördelningspensioner. Kanske ett psykologiskt svar: han är likgiltig inför andras öde och gillar att chocka dem (under hans första val noterade jag hans beteende som sociopat). Om vi ​​följer denna hypotes kommer han bara att finna andrum när han fullständigt har misskrediterat 1958 års konstitution och har förvärvat vissheten om att vara den femte republikens siste president.

Emmanuel Macrons politiska självmord och hans önskan att se landet kollapsa med honom maskerar en mycket djup kris. Det är inte av en slump att fransmännen successivt valde en agent för USA till president. Nicolas Sarkozy, som förstörde Frankrikes självständighet och kränkte resultatet av folkomröstningen om den europeiska konstitutionen genom att anta samma text genom parlamentariska kanaler; sedan en småborgare, François Hollande, som förvandlade republikens presidentskap till vaudeville; och slutligen en investeringsbankman som har gjort Elysée Palace till en mottagningshall för cocktailpartyn för amerikanska mångmiljardärer. Fyra gånger (de omvalde Emmanuel Macron) tog fransmännen ansvaret för denna nedstigning till helvetet.

Idag måste folk hantera en mat- och energiinflation på 20 till 25 %. Framför allt märker alla att ingenting går rätt till: sjukhusen stänger ned akuttjänster, utbildningssystemet har nästan kollapsat, polisen kan inte längre upprätthålla ordningen, rättsväsendet har inte resurser att göra något innan två år, armén kan inte föra högintensiv krigföring. Problemen är så många att man inte vet var man ska börja.

Fransmännen börjar inse att offentliga tjänster inte ska lappas om, utan omformas efter nya realiteter: datoriseringen av produktionsmedlen och globaliseringen av handeln. Enligt vissa började krisen 2007, då parlamentet röstade om en text som hade förkastats genom folkomröstning; eller igen, enligt andra, 2005, med upploppen i de parisiska förorterna; om det inte var, 1990, med franskt deltagande i USA:s krig mot Irak. Ändå befinner sig landet inte i vad dess politiska klass har blivit, och ännu mindre i den politik det leder.

Emmanuel Macron, som valdes med löftet att modernisera landet, framstår idag som den som blockerar dess omvandling, som förhindrar uppkomsten av ett nytt samhälle.

Fransmännen, som 1789 tog initiativet till att störta den gamla regimen och skapa det moderna samhället, hoppas kunna ta ytterligare ett initiativ för att skapa en ny värld. De vet att Afrika samtidigt frigör sig från franska regeringars dominans och att Ryssland och Kina omorganiserar internationella förbindelser, men de är väldigt lite informerade om dessa ämnen.

Det är mycket förvånande att observera deras törst efter ett nytt paradigm och deras rädsla för att kasta sig in i en våldsam revolution. För att lösa denna kris skulle det räcka för deras politiska klass att lyssna på dem, som kung Ludvig XVI gjorde i början av revolutionen. Men vi bevittnar en dialog mellan döva. Under alla förhandlingar om pensionsreformen medgav regeringen ingenting alls till fackföreningarna. Å andra sidan multiplicerade han ändringsförslagen med parlamentarikerna och förvandlade dialogen med folket till en intern debatt i den politiska klassen. Denna attityd har stängt alla dörrar för fredlig utgång.

Fransmännen har redan noterat tomheten i de ”stora debatterna” och andra ”medborgarkonventioner”. President Macron har redan efterlyst det. De deltog, men deras förslag gick vilse i en byråkratisk labyrint. Det kommer därför inte att gå att upprätta denna charmiga iscensättning för dem.

Under de kommande månaderna och åren kan ingenting förändras. Regeringen kommer inte längre att kunna få en text antagen av nationalförsamlingen och i vilket fall som helst kommer dess tjänstemän inte längre att lyda den. De kommer att lägga besvärliga filer längst ner i högar och dra runt dem. Fransmännen kommer inte längre att kunna protestera utan att ett våldsamt ingripande från makten hotar, vilket redan har varit fallet med de gula västarna.

EU-valet, 2024, och kommunalvalet, 2026, kommer att vara ett tillfälle att isolera Élysées värd lite mer innan hans avgång2027. Såvida han förstås inte medger att det enda sättet för honom är att avgå innan.

Föregående artikelDen kommande stormen, USA:s begränsade resurser och Ukrainas kollaps
Nästa artikelPolen, Ukraina och USA mot Ryssland
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

33 KOMMENTARER

  1. Precis som det står i artikeln ovan //Hade något liknande hänt i ett land som väst vill ta demonisera och helst ta kontroll över (läs t.ex. Belarus eller Ryssland) så hade statschefen snabbt blivit nominerad till ”månadens Hitler” och kravet på regimbyte och sanktioner hade framförts och bejakats i samstämmiga artiklar i vår fina etablerade press. Macron kan fortsätta eftersom han vet att han har stöd från sina klasskamrater i Washington och i europeiska huvudstäder.//

    Med tanke på alla CIA-agenter som stryker runt i Iran och Ryssland, säkerligen också i Belarus, så har de nog försökt att lägga ut bilder på den brutala ryska polisen och samma med iranska polisen. Alla bilder de lagt ut, ingen av dessa bilder är i närheten av det fruktansvärda polisvåld man kan se i Frankrike.
    Det är bara i Frankrike jag sett ett sådant extremt våld mot demonstranter och där man också använt vapen som enbart brukar användas i krig. Vilket även tagits upp i UN i samband med våldet när de gula västarna demonstrerade.

    Så har vi åter media i Sverige som bör skämmas ögonen ur sig, då de tonar ned våldet i Frankrike, men förstärker det i stället när det gäller polisvåld i Ryssland eller Belarus, och senast var det när man skrev om Iran. Flera menade att man skulle inför sanktioner mot Iran p.g.a. det kraftiga våldet mot demonstranterna.
    Var är sanktionerna mot Frankrike??

    Iran är duktiga att ge svar på tal och skriver följande:
    Iranska utrikesdepartementet:
    Teheran är extremt oroad över situationen för mänskliga rättigheter i Frankrike.

    De iranska myndigheterna kommenterade massprotesterna och strejkerna i Frankrike. Enligt den officiella representanten för det iranska utrikesministeriet, Nasser Kanani, borde officiella Paris lyssna till det franska folkets åsikt och överge ”de barbariska metoderna att använda våld mot människor som försvarar sina demokratiska rättigheter

    https://t.me/DonbassDevushka/50492

    Nyliberalernas trädgård i Europa

    https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/22627

    Fransk polis attackerar demonstranter mot reservoarkonstruktion och skadar dussintals

    I Frankrike fortsätter hårda strider mellan polisen och deras folk. Den här gången inträffade sammandrabbningen i staden Sainte-Solin. Demonstranterna motsatte sig byggandet av reservoaren, polisen började skingra demonstrationen. Dussintals människor skadades bland demonstranterna, tre av dem är i allvarligt tillstånd, ytterligare tre är medvetslösa och en har en öppen benfraktur. Detta rapporterade arrangörerna av protesten.

    Enligt dem skadades demonstranterna av polisens gasgranater och granater med gummikulor, som användes av ”väktare”. Polisen har räknat till minst två brända paddy-vagnar och en patrullbil. Mer än 6 000 människor var inblandade i upploppen, sade tjänstemän.

    https://t.me/DonbassDevushka/50417

    Hassan Mafi
    @thatdayin1992
    Varför är västerländska medier tysta om polisbrutalitet i Frankrike? Fransk polis misshandlade demonstranter med våld

    https://twitter.com/thatdayin1992/status/1638210183041273856

    Fransmännen protesterar på gatorna i Paris medan de sjunger ”Katyusha”.

    https://t.me/UkraineHumanRightsAbuses/22569

    ”Katyusha”. har blivit den nya kampsången för de som demonstrerar mot sin regering.
    Har sett att de sjunger den överallt, den ryska sången på gator, på fotbollsmatcher m.m.

    • Fast i Frankrike skjuts inte demonstranter ihjäl i hundratal som i Iran där kvinnor kämpar rättvist mot det islamiska, reaktionära och manschauvinistiska teokratiska förtrycket; och de döms inte till döden genom hängning som ”guds fiender” i Frankrike heller.

      I Ryssland har man också haft en rejäl pensionsreform häromåret med stora protester. Speciellt i Chabarovsk där Kreml avskedade den lokale populäre folkvalde guvernören och ersatte denne med en regimtrogen. Knappast vare sig populärt, demokratiskt eller anständigt det heller.

      Varje samhälle måste, precis som med de ryska och franska pensionsreformerna inse den ekonomiska basen och verkligheten. Ska man ta av framtida generationers pensionspengar för att betala för dagens ofta pigga långlevare? Vad skall deras barn leva på då då: monopolspelets papperspengar?
      Det är verkligen ett indirekt klasskrig och suga ut resurserna för den bortskämda 40- och 50-talsgenerationen när deras barn i Frankrike och Italien måste vi hemma hos föräldrarna ofta uppåt 50(!)-årsåldern -de har nämligen, ofta också med akademisk examen och arbete, inte alls råd att skaffa egen bostad i stagnerade franska och italienska statsekonomier. Sveket mot kommande generationer är det sanna ekonomiska klasskriget i länder som Italien och Frankrike.

      Fransk polis är tyvärr känd för sin våldsamhet, och förtjänar all kritik för det, och har dessutom olikt andra europeiska poliskårer flera gånger dömts för detta i Europadomstolen. Det förunnas däremot inte de fängslade överhuvudtaget i vare sig polisstaterna Iran eller Ryssland.

        • Frågan är verkligen nödvändig. Men vi vet från filmad media, hemliga utsmugglade rapporter och intervjuer att många skjutits ihjäl. Vi vet tyvärr inte de exakta antalen. Men vi minns också från året 1988 när ayatollah Khomeini lät massavrätta tusentals politiska fångar i närmast ett svep. Den islamistiska diktaturen är mycket brutal och är den islamiska stat som avrättat flest dömda.

          Ingen civiliserad vänsterman kan idag finna minsta politiska anständighet i det iranska teokratiska förtrycket, inte minst hur iranska socialistiska och kommunistiska kamrater närmast utrotats i många vågor under många decennier.

          • Åjo, fransk kravallpolis är inga dunungar och Frankrike skryter även med sin låtsasdemokrati precis som resten av västvärlden.

  2. Bara en prekär synpunkt från sidan: det franska pensionssystemet blöder med över 15 miljarder Euro VARJE ÅR. Människor i Frankrike-tillika med Italien, lever allt längre och förblir friskare än alla tidigare generationer.

    Valet står mellan att antingen sänka befintliga månads- och årspensioner för ALLA (lika populärt antar jag) eller att arbeta längre. De flesta övriga européer måste faktiskt jobba till både 65, 67 och 69 för att ens få en halvrimlig ekonomisk nivå. Vill vi leva till över 80, 85 och 90 måste vi antingen hushålla med pensionspengarna eller pytsa in mera genom arbete.

    Såsom Marx korrekt antog ”att som vi arbetar skall vi också ha det”. Den insikten saknas komplett i breda folklager i franska samhället. Att gå i pension vid 60 och 62 är en lyx, det är en nivå som måste strikt hållas för fysiskt och psykiskt utarbetade medborgare.

    • Nu är du igång igen Johan Naucler. Du använder Marx för att bekräfta dina reaktionära påståenden men som vanligt utan att angiva källan. Fram med källan!

      • Då får revolutionärer eller reaktionäre herrn börja med Das Kapital av en viss Marx och i sista bandet stå ut med den elegante Engels. Hela andan är att ’arbete är grunden för allt välstånd i staten’.

        Men som bekant kan bara hjältar ta sig igenom de tre banden.

        • En kort sammanfattning:
          Hela grunden i Marx/Engels arbete och tänkande är att kapitalistklass/överbyggnad med hjälp av självpåtagen och självgod medelklass lever gott på andras arbete dvs att det arbetande folkets arbete delvis stjäls därför att det inte betalas till fullo, och att därefter distributionen tillbaka av livets nödtorft, däribland pensionen, delvis försnillas och istället berikar herr och fru kapitalister och deras rövslickande medelklasslakejer.

    • 15 miljarder Euro för Frankrikes del är bara småpotatis och kan lätt sparas in på militären, vanvettiga ”gröna projekt” och den hejdlösa invandringen som skapat en enorm kriminalitet. Nej, här ligger något annat bakom och det är Macrons globalism och kontakter med bankmaffian som kräver resultat av sin investering i Macron!

  3. När det var diskussioner i Sverige om att höja pensionsåldern till 67, så sneglade våra politiker på Norge och sa i debatten: Om det går bra i Norge går det bra här.
    De borde samtidigt kartlagt arbetstiden och arbetsförhållanden, vilket de inte gjorde.
    Jag har varit på tre olika socialkontor i Norge på studiebesök. De hade 34 timmars arbetsvecka och jag hade 40 timmars arbetsvecka. Dessutom äter de på arbetstid om de äter maten på arbetsplatsen. Det innebär att man får lov att störa dem i maten, men ingen gör det om det inte är brådskande.
    De kommer till arbetet kl. 07.30 och går hem mellan 14.30 -15.00, om de inte gått ut på lunchen då dras den tiden av.

    Jag har haft många tjänstesamtal genom åren med Norge, och det var omöjligt att få tag i en socialsekreterare efter kl. 15.00, de hade gått för dagen.
    Tänker på de dagar då jag flexat ut en timme innan arbetsdagens slut, och varit enormt mycket piggare.
    Det betyder en hel del denna enda timme.

    Jag har arbetat med myndighetsutövning vilket är mycket tungt, sedan finns det dom som arbetar i lyxiga EU-projekt, och har inte alls samma press på sig i arbetet.
    Samma med vårdpersonal som arbetar med tunga lyft, och andra krävande arbetsuppgifter, de behöver gå i pension tidigare.
    Flera av mina arbetskamrater som arbetade med myndighetsutövning var sjukskrivna långa perioder innan de gick i pension.
    Samtidigt som jag kunde se att de som inte hade lika påfrestande arbetsuppgifter kunde förlänga sin arbetstid och frivilligt arbeta några år till.

  4. Det här är enkel matematik. Det är en fråga om fördelningspolitik. Hur skall samhället fördela de resurser som tillkommer genom arbete och naturtillgångar? Det blir ju inte fler arbetstillfällen för att människor tvingas arbeta längre. Inte heller högre produktivitet. Men det blir svårare för en ung generation att ta sig in på arbetsmarknaden. Fördela ut de rikedomar som idag ackumuleras hos skränrika och allmän överklass så att välfärden fördelas till alla. Och ge människor som slitit ut sina kroppar för kapital och de rika en rimlig pensionsålder. Fördelningspolitik var ordet. Leve det kämpande Fankrike!!!!

    • Instämmer med Lars Andersson.
      Den 1 juli 1976 sänks pensionsåldern från 67 till 65 år, hur såg världen ut då?
      Visst hade folk hört talas om datorer, men ytterst få hade använt någon och internet fanns inte ens som fantasi.
      Ett sågverk producerar idag på en timme vad man då gjorde på en vecka.
      Alla maskiner som finns i dag, det är en helt ofattbar produktivitetsökning som vida överstiger den ökade livslängden.
      Även ett höger troll borde kunna inse att livslängden inte på långa vägar ökat med lika många procent som produktiviteten, så varför då behöva höja pensionsåldern?
      Ja, naturligtvis beror det på snedfördelningen av produktionsresultatet.
      Hade vi idag haft samma fördelning som 1976 hade vi kunnat sänkt pensionsåldern i stället för att höja den.
      Sedan finns det en hel del att diskutera angående beräkningen om förväntad livslängd men det orkar jag inte gå in på idag.

      • Jag vill förena mej med de andra Anderssönerna, sänk pensionsåldern och höj pensionerna. Det blir en vinst för samhället.

        • Tror som du att sänka pensionsåldern kan vara en vinst för samhället.
          Sänka arbetstiden för vissa slitsamma arbeten, vilket minskar arbetsskador som förutom det personliga lidandet, blir extremt dyrt för samhället.

          Fick i dag från mitt fackförbund ,en artikel som handlade om jobbrelaterad stress bakom 700 dödsfall årligen.
          Erna Zelmin, generaldirektör på Arbetsmiljöverket, uttalar sig ang. en i dagarna utgiven rapport från Arbetsmiljöverket.
          Hon säger ”Ungefär 3 000 personer per år dör på grund av exponeringar de har varit utsatta för på arbetet. Det innebär att i dag kommer åtta eller nio personer att dö en för tidig död på grund av vad de har varit utsatta för i arbetslivet”
          Faktorer på arbetsplatsen som på sikt kan leda till för tidig död är skiftarbete, damm och motoravgaser.
          Nedan rapporten på länken.

          https://akademikern.se/jobbstress-leder-till-700-dodsfall-arligen/

  5. Vidarebefordrar ett matnyttigt lästips som jag fick för ett par år sedan, men inte följt förrän nu. Vilket hjälpte mig att förstå

    Romaric Godin: Klasskriget i Frankrike.

    Låter träigt, men är en högst läsbar genomgång av nyliberalismens ursprung, syfte och konsekvenser. Liksom av hur de franska klassmotsättningarnas historia skiljer sig från övriga Europa och hur den starka presidentmakten förvandlar Frankrike till ett slags ”halv-monarki”.

    Jag rekommenderar den å det varmaste.
    https://www.daidalos.se/component/virtuemart/klasskriget-i-frankrike-br-den-auktorit%C3%A4ra-demokratins-ekonomiska-r%C3%B6tter.htm?Itemid=181

    • Frankrike är en under Femte republiken en s.k. Presidentrepublik (precis som f.ö. Ryska federationen), där statschefen är den ledande och sammanhållande kraften och kan avskeda vilken (majoritets-) regering som helst och upplösa parlamentet och utlysa nyval. Det är inte nytt, utan infördes 1958, och har tjänat Frankrike i allmänhet mycket väl.

      Det som brutit traditionen är att franska statschefer i allmänhet varit gaullistiska typ kristdemokrater eller socialister. Nu har Frankrike för första gången sedan 1958 en liberal vid makten med rötter i socialistiska PS. Och det ÄR nödvändigt. Frankrike är, som Italien, stagnerande och mycket pessimistiska sociala och ekonomiska statssystem som måste reformeras för att börja fungera, och kan inte skötas som Ebberöds bank där alla problem läggs på framtida generationer, som nu.

      • Vad är det nu?
        Du låter plötsligt som en kommentar från tankesmedjan Timbro

        Som ser framgång i varje nytt drag av arvet från Margaret Thatchers nyliberala omdaning i England.
        Men något ideal i England har det inte blivit likväl som i Sverige trots alla löften från liberalismen samt med god hjälp av libertarianen Henrik Jönsson på Youtube.

        • Nå min gode skribentkollega och bäste Arbetarklass! Ibland har nationalekonomer från Timbro eller från annorstädes ganska enhälliga baskunskaper om hur statsekonomiska respektive pensionssystem fungerar.

          Man kan ju radikalt försöka sig på som vissa anarkovänsteranhängare här tro att om man beslagtar Wallenbergarnas vinster och ger dem till pensionssystemet så löses alla problem.

          Härommånaden lanserade Biden-regeringen i Washington ett imponerande investeringsprogram på många tusen miljarder dollar om även EUROPEISKA företag etablerade produktion i USA. En slags ekonomisk brain-drain av europeiska företag och investeringar.

          Det är också sådant vi måste ta tillstånd till i Europa. Missköter vi VÅRA ekonomiska system, kidnappas europeiska företag och forskare till Amerika. Vilket är den långsiktiga amerikanska politiken.

          Är Europa svagt och missköter sig ekonomiskt, så bidrar som bekant Washington till att förvärra detta, ty deras mål ÄR att försvaga Europa ekonomiskt.

          Att hålla de europeiska ekonomiska systemen inklusive tillgång till pensioner och välutbildad arbetskraft är det bästa politisk-ekonomiska immunförsvaret mot amerikansk undergrävande anti-europeisk verksamhet.

          Alt hänger ihop. Europeisk populism är en försvagande faktor som -IGEN- på lång sikt spelar Washingtons försvagande kolonisering av Europa i händerna.

  6. 15miljarder för Frankrike är ju snälla småpotatis. Så som man helt tonar ned våldet gillade ja EJ. Men Macron vet att han har övriga clownerna i EU bakom sej som backar upp han. Macron kommer nu övriga åren vara hatad av arbetarklassen både vänstern och högern,men även inom egna leden finns missnöjda väljare. Jag tyckte ALDRIG han förtjänade ny mandatperiod. Hade hoppats på vänstern. Jag gillar EJ hur alla rustar upp rejält, från Tyskland och Europas största hyena Polen till oss Sverige. Vi kommer slänga så många onödiga miljarder årligen framöver i sjön,när dessa HELT hållet hade behövts här hemma. Det stör mej att vi rustar upp för dessa stora pengarna årligen framöver ärligt talat. Det är sämsta prioriteringar denna höger regim till regering kör,i sin desperata försök att visa Usa Nato att vi menar allvar. Kom och bosätt er här också såsmåningom och gör vad ni vill, samtidigt som vi utsätter oss för HELT dåliga risker OCH vi lovar att fortsätta med dom ökade militära anslagen,som HELT går i sjön. Jag kan EJ fatta att de finns folk där som tror att Ryssland vill bomba oss, medierna spelar på rädslor som visat bilder av Ukraina krisen DAGLIGEN med SKITSNACK till

    • För mig får man gärna beslagta alla vapenexportföretags vinster och ge till fattiga pensionärer. Men det har inte gjorts -mig veterligen- i något land. Pension och pensionssystem är ju som princip ”personliga” och är ihopsparad och uppskjuten lön och inget som statskassan (egentligen) skall stå för för en ständigt stigande majoritet av kostnaderna för i pensionssystemet. Det glömmer många bort. Det är inte sexig ideologisk strid, utan tyvärr jordnära matematik.

  7. Johan de Naucler har inte satt sig in i hur pensionssystemet fungerar. Det är inte så att våra pensionsutbetalningar mer än delvis finansieras av sparande i pensionsfonder. Huvudsakligen är pensionerna en fördelning inom innevarande löpande ekonomi alltså en fördelning mellan dem som arbetar och avstår konsumtionsutrymme och pensionärerna som fördelas pension ur det samlade ekonomiska utrymme som varje år skapas i ekonomin. Detta ger lite perspektiv till de franska uppgifterna om att det saknas 15 miljarder i pensionssystemet. Dessa 15 miljarder är i relation till den samlade franska ekonomin småpengar och borde kunna klaras av genom just fördelningspolitik.

  8. Det är ju inte så att vi i Svea rikes land har en fördelningspolitik som gynnar den stora allmänheten inberäknat stora delar av pensionärspopulationen. Tvärt om har vi en fördelningspolitik som år efter år fördelar till dem som är gynnade och smulor till välfärdsökning till den stora majoriteten. De allra förmögenhets- och inkomstsvaga har till och med fått försämringar trots växande ekonomi. Med nuvarande inflation sker en gigantisk omfördelning av levnadsstandard, inkomster och förmögenheter från vanligt folk till de rika. Det är som om gödslandet av girigheten är samhällsutvecklingens centrala drivkraft och gynnande av dem som har tycks vara politikens främsta mål. Detta bör vara en tankeställare i fråga om pensioner och pensionsålder i Sverige och i Frankrike. Omfördelning till de rika sker inte bara i Sverige.

  9. Svar till flera skribenter ovan:

    Min poäng var att en stat kan inte ta till sedelpressen, det insåg naturligtvis även Karl Marx för 180 år sedan, för att fylla på ett pensionssystem som lider av konstant ”överuttag” av en pensionerad befolkning som stiger i antal och samtidigt blir både fler och med medicinens framsteg blir både friskare och allt äldre.

    Antingen måste dessa systemen tillföras mer pengar, pensionsåldern höjas eller de belopp pensionärer erhåller minska per tidsenhet för att beloppen skall räcka längre till de allt äldre pensionärerna.

    Några andra vare sig möjligheter eller alternativ finns ju faktiskt inte. Det är en fråga om politiska val. Det rimligaste är att vi jobbar längre upp i åldrarna, eftersom vi förblir friskare i högre ålder.

    När PS-regeringen under president Mitterrand sänkte pensionsåldern med till 60 år var det berättigat. De som då blev pensionärer var födda på sent 1910-tal och 1920-tal och var skröpliga och hade klen hälsa och genomlevt bl.a. kriget och ett fattigt efterkrigstidens Frankrike. Det var korrekt då. Men dagens blivande pensionärer som är födda i sent 1950-tal och på 1960-talet förväntas leva till väl över 18-25 år efter pensionen och då tar pengarna slut i förtid.

    Inte ens populister kan faktiskt börja trycka fler Euro-sedlar i hemlighet för att täcka detta statistiska faktum. Det insåg naturligtvis även Karl Marx på 1800-talet.

    Men valet är politiskt (och inte lätt) och måste vara något/några av de tre alternativen jag uppgav ovan. I Sverige kommer vi faktiskt snart behöva arbeta till vi är 67, 69 och rentav över 70 för att pensionssystemet skall gå ihop. Att förneka verkligheten och gå ut och bränna sophögar i Paris avhjälper faktiskt inte dessa klara ekonomiska och matematiska tyngdlagar. Något måste helt enkelt göras i de stagnerade franska och italienska ekonomiska förlustsystemen för att hantera en allt friskare och äldre befolkning i allt högre tal och en stagnerad bostadspolitik och krympande bostadssektor.

      • Problemet är odelat ett enda: pensionssystemet i bl.a. Frankrike går med 15 mrd Euro (drygt 160 mrd svenska kronor) per år i förlust. Det saknas alltså pengar till utbetalningar.

        Det måste på något vis in mer pengar i systemet. Metoden kan självklart diskuteras.

        I många år kunde franska SNCF:s lokförare gå i pension vid 49(!!) års ålder. Det innebar rent matematiskt ofta att en sådan 49-årig yster pensionär fick mer än hälften av sin livstid pension och blev pensionär längre än yrkesarbetande om denne blev 75 eller 85 år i livet.

        Sedan tillkommer en aspekt få talar om: på äldre dar vet vi att många (inte alla) pensionärer blir alltmer deprimerade och isolerade av att kastas ut i pension. Människor som jobbar extra några år in i pensionsåldern får bättre hälsa, mening i livet och 1-3 års arbete i stället för att ta ut pension ger därefter avsevärt bättre månadspension.

        Vi har nationella och unionella regler för budgetar och pensionssparande. Det går alltså inte att beslagta vare sig företagsvinster eller pytsa över vare sig u-hjälp eller militärbudgetar till pensionssystemet bara för att det är misskött och underdimensionerat.

        • Johan de N
          ”Människor som jobbar extra några år in i pensionsåldern får bättre hälsa, mening i livet och 1-3 års arbete i stället för att ta ut pension ger därefter avsevärt bättre månadspension.”
          Det här var helt nytt för mej. Jag antar att det ligger gedigen forskning bakom det här anarko-generella påståendet. Så vid närmare eftertanke kanske det vore bättre att inte gå i pension alls…Vi skulle bli ett lyckligare folk med järnhälsa.

          • Många som går i pension -inte alla- finner faktiskt en viss tomhet i vardagen att bara lämnas ut till sin nya vardagstystnad utan full kalender dagarna i ända. Jag tycker det är ganska oförskämt att kalla det för ett ”anarko-generellt påstående”. Depression och på senare decennier tilltagande alkoholmissbruk hos de äldre generationerna (jämför Gudruns Schymans ”krana vin ur vinboxen-uttalande för några år sedan). Vi vet att (det ökade) alkoholintaget och underbehandlad depression hos äldre är ett dolt problem. Jag vet många äldre som efter en tid i pension ryckt tillbaka på extra timmar på ”gamla jobbet” och känner sig betydligt bättre i vardagshälsan. Många äldres stora problem idag är ensamhet; att kunna rycka in som en klassmorfar eller extralärare hos kidsen, eller jobba extra som nattsköterska lite då och då är faktiskt inte straffkommendering.

            Jag tror vi kan tillfråga vår medicine professor emeritus här Anders, jag tror han kommer att hålla med mig.

            Ty alla pensionärer har faktiskt inte råd att dra sig tillbaka till spanska solkusten och spela golf åtta dagar i veckan.

            Under pandemin hjälpte jag en del gamla isolerade i mitt grannskap, som mer eller mindre var instängda med hälsoproblem och kunde inte gå ut: det blev, märkte jag (som har viss psykologisk utbildning) att de med tiden mådde objektivt bättre.

            Alla människor behöver en mening i vardagen, och erfarna äldre yrkesmän/kvinnor är ofta guld värda på sin gamla arbetsplats. Blir det en konflikt för dem; ja, då går de hem och lever på sin pension.

            Jag finner inte det minsta anarko-fanatiskt att alla så fort 65-årsdagen passerat att de äldre måste kapa alla tidigare kanske trivsamma arbetsuppgifter, som kanske kunniga mentorer.

            Jag hade länge en läkare som var professor som tog emot patienter tills han var minst 72. Han gillade att jobba och var som en sällsynt unik specialist på sitt område guld värd för de yngre läkarna på sjukhuset.

            Varför måste alla sluta abrupt jobba vid 65? Vissa slitna måste självklart få gå med anständig och god förtidspension vid 55 eller 60, jag har inte minsta emot det; det skall också vara en god lösning.

            Men att alltid kasta ut välfungerande duktiga yrkesmän/kvinnor på 65-årsdagen tycker då jag är ovett och samhällelig dumhet.

            Ta Frankrikes president Mitterrand som tillträdde år 1981. Han var då 65 år. Han tjänade Frankrike progressivt som Frankrikes längst sittande statschef i historien i nästan 15 år och blev sällsynt nog i denna världen, alltmer populär och respekterad av sin befolkning, till slut kallades han ”tonton”: ungefär den gode farfadern.

            Efter honom kom bara tråkiga byråkrater.

            Bara för att man fyllt 65 skall väl ingen behöva kastas ut i obehövlighet och vardagens tystnad? Den som hävdar det tycker jag underskattar grovt äldres erfarenheter och samlade kompetens! Däremot finns självklart de SOM ABSOLUT VILL lämna arbetslivet vid 65, det är deras fulla rätt!

            Men att påstå att alla äldre som vill jobba efter 65 för något anarko-reaktionärt är bara okunnigt.

          • Johan,
            Det låter som du tar upp problemet med bourgeoisiens divalater.
            Akademins hjältar som efter ett strävssamt liv på en kontorsstol vid pensioneringen känner sig fria att ägna sig åt livet nöjen.
            Pengar finns. Det är bara att välja vad marknaden har att erbjuda.

            Rödvinsvänstern.

          • Om man nu har rätt att gå i pension vid exvis 55-60 års ålder är det väl inget som hindrar att man fortsätter att göra det man gillar. Och om jag också får fabulera fritt, så tror jag att en massa avarter inom arbetslivet skulle minska, bla förtidspensioner.

  10. Problemet med strejker och protester är om de drabbar tredje man.
    Då upphör plötsligt solidariteten.

    Turister i Frankrike klagar nu på protesterna läste jag på SVT.
    Jag minns 1970-talet då strejkande bilarbetare i England sinkade eller omöjliggjorde leveranser av reservdelar till de engelska bilarna.
    Det resulterade i irritation både bland bilverkstäder och deras kunder.

  11. Nejdå, bäste Arbetarklass, jag ser inte till vare sig klass eller något annat.

    Det finns ju också -måste vi komma ihåg- de som börjar jobba tidigt kring 18-20 med tunga jobb och de skall självklart ha rätt till anständig förtids- eller sjukpension om de börjar bli helt utslitna så det inte blev som Reinfeldt-regeringens klappjakt på sjuka från år 2006. Det var rakt igenom oanständigt.

    Å andra sidan fick man förr inte jobba -om man ville- när man nått pensionsåldern. Idag har arbetstagare faktiskt fått rätt att jobba en tid efter pensionsålderns ättestupa.

    Jag vet en skomakare som är över 80 och jobbar på än idag. Han vill inte lämna jobbet. Vill man ska man också HA RÄTT att jobba.

    Oavsett alternativ, regler och lösningar så kommer allt -faktiskt- att koka ned till en tyngdlag: ekonomin för systemet måste gå runt i europeiska samhällen där alltfler äldre blir äldre än förr och är en alltmer stigande andel av befolkningen. I vissa västerländska samhällen kommer en rejäl minoritet av befolkningen att försörja den majoritet som inte arbetar: från barn/ungdomar till äldre; och allt det i en multipolär värld där mer produktion sköts av Kina, Indien, Vietnam och Indonesien, och amerikanarna lägger statsskydd med understöd som senast Biden nu, locka över europeiska industrier med statsunderstöd för produktion i Amerika; en slags stöld av europeiska jobb och kompetens. Då kan inte samtidigt hela europeiska friska arbetsstyrkan gå i pension vid 60. Då går Europa under.

    ”Från envar efter förmåga, åt envar efter arbete” som är Karl Marx definition på det socialistiska samhällsstadiet.

    Ty allt sitter ihop.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here

Upptäck mer från Global Politics

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa