Media har utsett SD och dess ledare Jimmie Åkesson till vinnare i den nya regeringen.
DN skriver ”SD hålls utanför regeringen – men ser ut att bli de stora vinnarna när det gäller sakpolitiken. Liberalerna tvingas gå med på visitationszoner och anonyma vittnen, men kan samtidigt glädjas åt ministerposter.” DN: De är vinnare och förlorare i nya regeringen.
Detta betonade också SvT:s inrikespolitiske ankare Mats Knutsson i Rapport igår. Han påpekar också ”Flera liberaler är dock kritiska och menar att man har gett efter för mycket i hjärtefrågor. Den växande kritiken kan komma att bli ett problem för partiet i framtiden, enligt SVT:s politiska kommentator Mats Knutsson. – Jag tror att Johan Pehrson kommer att få sin riksdagsgrupp att på måndag släppa fram Ulf Kristersson. Däremot så kan den här splittringen inom Liberalerna bli problematisk längre fram, säger han.”
Naturligtvis är oppositionen mycket kritisk. Magdalena Andersson, socialdemokratisk statsminister (åtminstone till på måndag) säger Kristersson går i SD:s koppel. Hon förlorade sannolikt valet och sin post genom att ”ersätta” ett reformprogram med allmän, ganska diffus kritik av SD, som vänsterprofilen Daniel Suhonen skrev Socialdemokraternas och V:s valrörelse – en katastrof? Förklarar varför M och SD vann skolvalet?
Hon kan dock glädja sig åt Hon får fin utmärkelse av Atlantic Council – Nato:s stöttepelare
Man kan se valsegern i Italien för Meloni, Protestval i Italien – en seger för extremhögern och näsknäpp för Ursula von der Leyen, framgångarna för Marie Le Pen i parlamentsvalet i Frankrike, SD:s valframgångar samt den reella acceptansen för högerextremist och neonazism i Ukraina av ledande politiker och press i Väst som tecken på att högerextremism och fascism, nynazism blir alltmer rumsrena. Ledande politiker: ”SD är ett allvarligt hot mot demokrati”. Men hur är det med Zelensky och Poroshenko?Som vid den ekonomiska krisen i Europa för 90 år sedan.
Hur stor är skillnaden i politik mellan SD, M och KD (och L) egentligen?
Proletären fångar väl in en del av skeendet (utdrag): Jimmie blir den verklige statsminister.
Så var de överens till slut. Det blir en regering bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – som ska regera på framför allt Sverigedemokraternas politik.
Skärpta asylregler, sänkt bistånd, anonyma vittnen och visitationszoner – men också höjt lönegolv för arbetskraftsinvandring och bibehållen a-kassa. Det är en del av vad Ulf Kristerssons ”lag” (eller ska vi säga Jimmie Åkessons lag) kommit överens om i sitt så kallade Tidöavtal, döpt efter slottet där de fyra partiledarna förhandlade.
Kanske inte så konstigt då att Liberalernas Johan Pehrson, verkade lida extra mycket för dagen. Undantaget var när Pehrson fick skratta åt Kristerssons inledande kommentar till pressuppbådet att ”om någon ber mig ställa mig upp blir jag arg”. Inte ens ett eget skämt på bekostnad av herrlandslaget i fotboll och dess usla form verkade annars hjälpa den reslige liberalen med humöret.
För Liberalerna har varit emot samtliga förslag i den inledande uppräkningen, och har beslut från sitt landsmöte mot såväl anonyma vittnen som visitationszoner. Nu får Liberalerna nöja sig med att fokusera på skolpolitiken – och att friskolekapitalisternas vinster var skyddade visste vi ju redan, efter att SD låtit sig köpas av skolparasiterna med Peje Emilsson och Barbara Bergström i spetsen.
Offentliga medel ska fortsatt göda friskolekoncernernas bankkonton. Men däremot ska offentliga medel inte gå till extremism och rena vanföreställningar, sa Pehrson allvarligt. Gissningsvis syftade han inte då på att försöka hålla inne arvodet till den nya talmannen Julia Kronlid (SD), som tror att jorden är 6.000 år gammal…
I övrigt lär det bli som förväntat. Vi kan se fram emot ett nytt jobbskatteavdrag och sänkt bensinskatt – och hoppas att man inte blir sjuk eller långtidsarbetslös i det blåbruna gängets Sverige. Eller trakasserad av polisen om man är tonåring och råkar vara oskyldig trots att man bor i ett utsatt område.
Alla som gillar allsvensk fotboll och föreningsdemokrati lär också kunna förvänta sig fortsatt privatisering av idrotten och nya attacker på 51-procentsregeln, då den kommande regeringen ska ”inleda ett särskilt projekt för högstaligornas konkurrenskraft”.
En som genomgående såg ut som katten som hittat och slickat i sig all den feta grädden var däremot kungamakaren Åkesson, som framstod som den verklige statsministern i gänget. Jimmie fick också inleda om den långa lista på förändringar i kriminal- och invandringspolitiken (som framstår som samma politikområde för Åkesson) där SD fått precis som de ville.
Av de fyra partierna var det också SD som var emot att sänka a-kassan, som Kristersson målade upp som ”en djup förlust för Moderaterna”. Och en av få positiva nyheter i det så kallade Tidöavtalet.
Jimmie behövde helt enkelt inte alls säga som Johan Pehrson uttryckte det, när den gissningsvis kommande skolministern skulle försvara att Liberalerna bytt bort sin politik mot en plats i regeringen:
– Man säger en sak innan valet. Sedan genomförs valet, och så säger man en sak efter valet.
Jimmie Åkesson blir de facto statsminister, som man sade förr i världen, MININSTER UTAN PORTFÖLJ.
En slags högste andlige ledare, den svenska bourgeoisiens ayatollah, utan vars tillåtelser inget kan ske, medan de gläfsande borgarna i kopplen fint på led får ta alla stötar, allt ansvar och alla motgångar.
Vi ser Sveriges största parti växa fram, som aldrig tar eller behöver ta ansvar för något i utförd politik.
Precis! Nästa val är SD större än sossarna.
De här populistiska högerpartierna brukar dock inte åstadkomma särdeles mycket.
Sedan 1990-talet har populisthögern gapat sig i både Lega och Forza-partierna i Italien, och inga ekonomiska och sociala kurvor går uppåt.
I Danmark har Dansk Folkeparti under prästdotter Pia Kjaersgård i det närmaste säckat ihop, och i Finland satt Sannfinnländarna i regering och åkte sedan ur Finlands riksdag och partiet delades dessutom.
När dessa partier till slut får beslutande makt visar sig populismens ineffektivitet och deras okunskap hur man styr ett fungerande socialt- och rättssamhälle.
De havererar.
Stor i orden, liten på jorden.
Vänstern får precis som den vill.
Inga sverigedemokrater på ministerposterna.
Men det gör inget.
Makt är i motsats till myndighetsvänsterns flaggskepp Socialdemokraterna inte partiet Sverigedemokraternas verkliga mål.
Sverigedemokraternas mål är istället att förändra Sveriges politik.
I huvudsak sådant som rör invandring och migration, brott och straff m.m.
Allt där har de vänstern mot sig. Både borgerlig och socialistisk.
Men nu blir det förmodligen ändring.
Därför väljarna ville ha det så.
Partiet Sverigedemokraterna har hitintills verkat i kulisserna.
Med gott resultat.
Förmodligen vill de gärna fortsätta så.
Det är också den säkraste och mest skyddade platsen.
För nu kommer vänstern vara redo att attackera.
Förmodligen urskiljningslöst.
Mediekanalen Riks ”första dam” blev första offret.
Förmodligen självförvållat.
Men utkastad blev hon. Precis som Thoralf Alfson.
Båda ungefär lika frispråkiga och provocerande mot ”sosseriet”.
Där är vänstern kallsinniga och hårda.
Inga straffrabatter gäller.
Inom det är partiet Sverigedemokraterna i princip helt maktlösa.
De har bara att göra som etablissemanget vill.
Givetvis kommer Åkesson att ha inflytande i vissa frågor men i slutändan är det Bryssel och Washington som har sista ordet. Att tro något annat är bara naivt. Svenska politiker har inte haft mycket att ta ansvar för efter EU-inträdet utan fått nöja sig med att spela andrafiolen i årtionden vid det här laget vilket märks.
Men liberalerna/folkpartiet, tar gärna på sig att dra runt dyngkvarnen, började redan 1940, i Per Albins samlingsregering, fp-ledaren Gustaf ”Andersson i Rasjön”, var kommunikationsminister och fick styra över
Wehrmachts ”tysktågen”, 2 miljoner tyska soldater, mellan Norge/ Tyskland, 10% av SJ:s kapacitet, 80 miljoner betalade tyskarna för detta, ca 2 miljarder dag, kanske betalt med ” tandguld” från ni vet var… ?
Att de ändrade namn från folkpartiet till liberalerna, var nog ett misstag, av major Björklund, ville de inte förknippas med ”Volk”… ? ”Skollärarpartiet”, var döende, (2.7) före valet, de fick en ”transfusion” av moderatväljare, som räddade dem, men till en helt ny verklighet, Ur askan – i elden, nu får de föra Sverigedemokraternas politik, i fyra år, ”Dantes Inferno” för liberalerna, där de måste heila för bl.a. Mussolini, dagligen. Bäst hade varit om liberalerna hade åkt ur riksdagen, men nu har högern hållhake på dem, och Jimmie har hållhake på hela regeringen i sin tur. Risk att liberalerna spricker, men att de hoppar
av Sd-tåget, i rätt ögonblick, före valet 2026, för att rehabilitera sig.
År 2024 tar SD över riksrevisions post och då kommer att rensa Sveriges kungarike så det behövs inga minister poster för partiet.
Frågan är vad som händer när Åkesson avgår, han har hållit på lång tid.
Det finns alltid en massa tokfalanger i populistpartier, se bara hur italienska Fem-Stjärne-rörelsen gått, från intensivt populär och desto mer lösningar de ingick, desto större blev fallet.
SD har nått sin peak, populisthögern brukar inte bli större än dagens SD, nu börjar det tunga draglasset och upp till bevis, och därpå en rejäl opinionsnedgång mitt i mandatperioden.
Som Gösta Bohman en gång sade: ”till höger om mig finns bara undergången”.
Jimmy Åkesson sitter nu in liknande sits som MP gjorde i förra regeringen. Det betyder att han kan hota med att störta hela regimen om dom inte lyssnar och är följsamma. SD är dessutom i en betydligt starkare position än MP någonsin var genom sin roll i olika kommittéer och utskott. Det skall bli intressant att se hur SD kommer att spela spelet.
Jimmie Åkesson blev inte minister men i gengäld har han fått ett mycket större inflytande i regeringen med sina hantlangare strategiskt utplacerade på olika platser i kanslihuset. Han sitter i bakgrunden och styr i kraft av sitt väljarstöd de betydligt svagare borgerliga partiernas ministrar.
Enligt uppgift så är Åkesson numera på Ukrainas ”dödslista” Mirodvorets vilket borde föranleda åtgärder från svenska regimen! Eller stoppar regimen huvudet i sanden och låtsas som inget? Antagligen det mest troliga…Det är ju ”bara” ledaren för Sveriges näst största parti och inte en sosse som är hotad! Ukraina hotar alltså helt öppet vanligt folk och politiker till döden i västvärlden men inget rapporteras i fulmedia vilket säger en del om tillståndet i MSM.
Varje uttalande av SD-media och den legendariska internetsvansen är från och med den nya regeringens tillträde om dryga dygnet en stadig del av regeringsunderlagets uttalanden.
Nu kastar man inte oppositionell sten mot etablissemangets glashus, nu sitter man i detta glashus.
De sedan decennier evigt oppositionella SD-propagandisterna på internet och annat; nu får de börja förklara sin politik, vid makten, som riksdagsmajoritet och regeringsunderlag.
Känner jag populisthögern rätt kommer inga nya apoteksfilialer öppnas i landsorten, inga vinstdrivande skolor läggas ned i storstäderna, men inga småskolor räddas i landsorten, posttjänster utvecklas i obygd, och inga nya busslinjer öppnas på landet i en massrörelse.
Nu blir det upp till bevis för populisthögern.
Nu blir Hell seger, Helg seger, den kå*a Anne Frank, utvisningståget till Kabul (Afghanistan har dock ingen järnväg) och allmänna sparka på jude-fårskämt och järnrörsskandaler en del av den moderata marionettregeringens presstjänst.
I fyra år.
Det blir spännande att se hur de politiska tankesmedjorna, Ivar Arpi, Alice Teodorescu och andra i hardcorehögern och de många PR-byråerna skall lösa det. Nu hamnar den potentiella bruna skandalsmutsen nämligen direkt på de finaste parketterna då en skandal bryter ut, och SD-media måste då försvara regeringspolitiken.
Det kommer att bli tämligen om inte mycket svårt!
Käre Johan
Den finaste politiska presenten har högern redan fått från en annan högerfalang, Sosseklägget, nämligen en NATO-ansökan. Hur gick det till?
Av taktiska skäl, enbart, bäste Gunnar.
Som presidenten i Finland Sauli Niinistö modigt svarade i ett telefonsamtal(?) med president Putin, att om Putin såg sig själv i spegeln på morgonen, så såg han också den omedelbara och direkta anledningen till att Finland (och Sverige) inte längre vare sig kan lita på det ”nya Ryssland” (än det tidigare) eller finner Ryssland för den granne det en gång var, och att omedelbara taktiska skäl talar för ett snabbt Nato-anslutande; på grund av ett ganska ogrundat ryskt militärt övervåld och invasionskrig mot Ukraina. Omedelbar säkerhet alltså. Taktik, med andra ord.
Det har vi talat om tidigare många gånger här, och jag ämnar inte dra temat ytterligare ett onödigt reprisvarv runt på den välspelade stenkakan.
Men långsiktigt strategiskt är Nato det största hindret för ett harmoniskt, ekonomiskt och politiskt för (ett enat) Europa (d.v.s. inte delat med en ny avsiktlig amerikansk järnridå mellan väst- och rest-Europa mot det ”ortodoxa Europa”) och den oundvikliga handelsutvecklingen mellan Europa, Euroasien och Asien som ÄR och förblir Europas viktigaste och avgörande ekonomiska livlina, alla kategorier.
Nato – just nu taktiskt strikt ”nödvändigt” för det ”officiella Finland och Sverige” (som inte längre har något minsta förtroende för dagens putinistiska Kreml), men strategiskt långsiktigt, däremot, ett stort politiskt-ekonomiskt-diplomatiskt handikapp för Europas roll och egenmakt i världen.
Där har Ryssland ändå aningen lite påverkansmakt kvar. Vill man ha politikernas Peter-den-Store-statyerna på skrivborden, så måste också ryska sidan bjuda till och öppna sig och mötas halvvägs med Europa.
Det kan bli mycket svårt, jag tror dagens högernationalistiska och militaristiska Ryssland, fullproppat med gamla missnöjda KGB-herrar med självisolerad världsbild, bränt alla bärande broar till Europa, och att Europa får snällt vänta tills en ny rysk utveckling klassiskt äger rum som ånyo öppnar sig, likt tsar Peter en gång, mot väst, i en post-putinistisk tid. Den utvecklingen kommer, antingen snart i någon slags intern palatskupp, eller långt framåt, när en mer ödmjuk reformator som övergett våld och hot som politiska redskap och verktyg träder fram på den ryska scenen.
Qui vivra verra. Den som lever får se.
OK, du vet alltså inte.
Haha, nej. Du får fråga något skarpare orakel!
”Nu blir det upp till bevis för populisthögern.”
Näe, det kommer bli upp till bevis för den progressiva liberalvänstern.
Om platsen är given deras efter nästa val eller om de är borta för överskådlig framtid?
Jo faktiskt!
Nu leder Kristersson en regering med mestadels SD-tankegods.
Som regerande makt och i maktposition är inte längre vare sig partiet SD eller dess anhängare i opposition utan i allra högsta grad vid makt, och nu blir det vi i vänstern: liberaler och socialister som är i opposition och får kritisera er i allt ni gör, tänker, inte gör och gör fel.
SD är nu etablissemanget.
Den nya regering är i det närmaste Åkesson leksakskabinett, med Sveriges kortaste statsminister. Sammantaget lutar det åt det kortaste strået
Mnäää, Sverige är ju ”tyvärr inte som Ungern ännu”, som en viss Jomshof uttryckte saken.