I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Har du läst den?
Lyckliga östtyskar 30 år efter murens fall?
Idag är det 31 år sedan muren föll. Jag minns det väl. Det var alldeles riktigt och bra att Tyskland blev ett återförenat land, men det skedde på ett sätt som inte var till gagn för de som bodde i Östtyskland. Kunde man misstänka då, och som det tydligt har visat sig. Muren var naturligtvid fel sätt att hantera allvarliga problem. Jag minns mycket väl då den började byggas i augusti 1961.
Östtyskland startade från betydligt sämre utgångsläge än Västtyskland efter Andra Världskriget. Landet var i större utsträckning förrött och huvuddelen av den tyska industrin fanns ganska oförstörd i västra Tyskland. Landets yta var 1/3 av Tysklands, befolkningen var knappt 1/3 av befolkningen i Västtyskland. Vidare fick Östtyskland betala motsvarande 4,5 miljarder dollar av det bestämda skadeståndet till Sovjetunionen, medan rikare Västtyskland fick betala 0,9 miljarder.
På olika sätt försökte Väst, med ivrigt stöd från USA uppmana människor i Östtyskland att flyttan över till Väst. Enligt en källa ville ej majoritet i Östyskland ha kvar socialismen som de sett medfört olika fördelar. (Austin Murphy, The Triumph of Evil: The Reality of the USA’s Cold War Victory, European Press Academic Publishing, 2000.) Östtyskland erbjöd generösa pensioner, garanterad sysselsättning, jämställdhet mellan könen, begränsade löneskillnader, gratis hälso- och sjukvård och utbildning och ett växande utbud av andra gratis eller billiga varor och tjänster. Democracy, East Germany and the Berlin Wall.
Vi får inte heller höra att Sovjetunionen i början av 1950-talet gjorde ivriga förslag till återförening av Tyskland till en neutral stat. (David Horowits. Från Yalta to Vietnam. Penguin Books, 1965, sid 281. Enligt uppgift från den högt ansedde Harrison Salisbury hade Kreml informerat de ledande kommunistledarna i Östtyskland att deras styre då skulle upphöra. (New York Times. Uppgift från Pietro Nenni, ledare för italienske socialistpartiet och en tid vice premiärminister).
Förslaget avvisades från Väst. Ledarna i Sovjet kan ha bedömt att tryggheten var större med ett neutralt enat Tyskland än med ett Västtyskland som skulle kunna tänkas ha blivit medlem i Nato, som bildades 1949 – och där Västtyskland blev medlem 1955.
Detta hör jag inte nämnas på radio P1 eller på public service TV.
Jag var i Berlin i juni 1990 på en internationell konferens i alkoholforskningen, som faktiskt ägde rum i det pampiga Riksdagshuset. En dag tog jag en tripp över till centrala Öst-Berlin, som såg ungefär likadant ut som centrala Väst-Berlin. Några bitar från muren tog jag hem. De ligger nu sedan länge i en liten plastpåse på vinden. Skulle tror att vi är flera tusen med gamla ”mur-bitar” på vindar och i källare.
Vad tycker nu folk i östra Tyskland kan man undra. Dominerar frid och fröjd?
DN:s ledare skrev 3 oktober ”Inför firandet av enhetsdagen har tidningen Die Zeit låtit ett opinionsinstitut pejla östtyskarnas uppfattningar om utvecklingen efter återföreningen. ”Resultaten är på flera punkter oroande – för att uttrycka det försiktigt”, summerar tidningen.” ”Drygt 40 procent av de tillfrågade i enkäten, fyra av tio, uppgav att yttrandefriheten i dagens Tyskland inte är större än den var i DDR, flera av dem ansåg att den var större i Honeckers folkrepublik. Och över hälften hävdade att risken att utsättas för godtycklig statlig maktutövning inte är mindre i den liberala demokratin Tyskland än i kommunistdiktaturen DDR; 36 procent tyckte att förhållandena var mer eller mindre likvärdiga. Hela 22 procent hävdade att medborgarna i dagens enade Tyskland befinner sig i ett sämre läge visavi staten än vad DDR-medborgarna gjorde.” DN ledare 3/10: Nu bygger den östtyska nostalgin nya murar.
Blev litet nyfiken och tog en gratisprenumeration på den stora tyska tidningen Die Zeit (Tiden). Die Zeit.
Under september intervjuades 1029 personer i de fem östtyske staterna och i Berlin. Det framgår inte hur man behandlat det förhållandet att de yngre saknar erfarenhet från Östtyskland.
Nedan en del av resultatet.
Vad tycker då folk i östra Tyskland?
* 66 % av unga i åldern 18-29 år är nöjda eller ganska nöjda med hur demokratin fungerar i Tyskland, medan 41 % av de som var 60 år eller äldre är det.
* 59 procent av östtyskarna anser att man idag kan uttrycks sig mer fritt än i DDR, medan 41 procent inte har denna uppfattning. De menar att man kunde tala mer öppet i DDR eller att ingenting har ändrats väsentligt.
* Endast 42 procent av de intervjuade säger att skyddet mot kriminalitet är bättre garanterat i Förbundsrepubliken än i DDR. Å andra sidan, en överraskande 22 procent tror att medborgarna idag är mindre väl skyddade mot statlig godtycklighet, 36 procent ser ingen förändring mellan rättssystemet i grundlagen och regimen för DDR.
* 24 % anser att skolutbildningen förbättrats. 56 procent av östtyskarna tycker att kvaliteten på skolutbildningen är sämre idag än vad den var i DDR-tider, även om barn från östra Tyskland tenderar att prestera utmärkt i internationella tester?
* 15 % anser att de sociala rättigheterna förbättrats.
* 54 % ansåg att de hade fått det bättre och över 80 % att varuutbudet ökat
* 59 % av de i åldern 18-29 ansåg att östtyskars uppfattning inte beaktades tillräckligt, medan siffran för de som är 60 år och äldre är 78 %.
* 70 procent av östtyskarna anser att de hade mycket sämre skydd mot brottslighet än i DDR-tider. Die Zeits reportrar menar att detta kan förklaras av det faktum att ”en autoritär säkerhetsregim i DDR garanterade effektiv övervakning. Och att vid den tiden många former av vardagsbrott inte fanns: gränsöverskridande inbrott, till exempel, eller öppna narkotikahandel på gatorna. Reportrarna undrar här och där om folk glömt säkerhetspolisen Stasi. Kanhända att de flesta i Östtyskland ansåg att Stasi inte var något större problem, och en del kanske rentav kände viss trygghet genom Stasi. Vad vet jag? Vad vet du?
* 9 % anser att det är viktigare för Tyskland med ett bra förhållande till USA än till Ryssland, medan fler, 11 % (kanske inte statistiskt säkerställd skillnad) anser att det är viktigare med ett bra förhållande till Ryssland. 80 % anser att det är lika viktigt med ett bra förhållande till både USA och Ryssland.
Man undrar hur opinionen är i Sverige.
* 65 % anser att förhållandet till Ryssland beskrivs alltför negativt.
Bakgrund
Wikipedia skriver ”Trots den ekonomiska åderlåtningen under 1940-talet och 1950-talet blev Östtyskland snabbt en av de viktigaste ekonomiska kuggarna i Comecon. Östtyskland byggde upp sin ekonomi med inriktning på verkstadsindustri och kemiteknisk framställning.”. Men också ”Under 1970-talet stagnerade planekonomin alltmer och finansiella kriser följde under hela 1980-talet. ”
DN skrev 2017 ”Många av oss hade ett bättre liv i DDR”, vilket återgav en inte ovanlig uppfattning.
Tillväxten i BNP i Östtyskland och i Västtyskland per capita (%/year). ( Sleifer, Jaap (2006). ”Chapter 3.3: High Growth of an Underachiever?”. Planning Ahead and Falling Behind: The East German Economy in Comparison with West Germany 1936-2002. )
Östtyskland Västtyskland
1945–1960 6,2 10,9
1950–1960 6,7 8,0
1960–1970 2,7 4,4
1970–1980 2,6 2,8
1980–1989 0,3 1,9
Total 1950–1989 3,1 4,3
Den ekonomiska utvecklingen efter återföreningen har missgynnat Östtyskland.Expressen skrev 2015 ”Den tyska ekonomin går som bekant bra, och arbetslösheten är den lägsta sedan återföreningen i östra Tyskland, men arbetslösheten är ändå högre där än i väst. Och lönerna släpar fortfarande efter.
När Berlins Institut för befolkning och utveckling genomförde en stor undersökning i somras, fann de större skillnader än väntat.
– Nu precis som då, är de två delarna av Tyskland förvånansvärt olika. Förening är inte en politisk handling utan en lång process.
”Av landets 500 rikaste personer bor bara sex i östra Tyskland. 14 till återfinns i Berlin, de flesta i forna Västberlin.”
Studien visade bland annat att arbetare i östra Tyskland i genomsnitt bara tjänar tre fjärdedelar av vad kollegerna i väst gör. De har samtidigt sämre produktivitet och arbetar längre.
Fastigheterna i östra Tyskland är bara värda i snitt cirka hälften av vad de är i västra Tyskland.
Och de biltokiga tyskarna väljer olika bilar. Lyxmärket BMW är exempelvis dubbelt så vanligt bland bilister i västra Tyskland som i östra. I öst är däremot det tjeckiska märket Skoda mycket populärt. Expressen.
Kort kommentar:
Opinionen är kanske inte så konstig. Människorna i östra Tyskland tjänar 75 % av vad man gör i västra Tyskland. Hur vore opinionen i en landsdel i Sverige med motsvarande förhållanden? Knappast mer positiv tror jag.
En svaghet är att uppgifterna inte är fördelade på ålder. De yngre 18-29 år saknar helt erfarenhet av att leva i Östtyskland. Sådan erfarenhet av relevans har rimligen bara de som är låt säga 45 år och äldre idag.
2010 bodde jag i mellersta Fjordnorge anställd som lastbilschaffis. Ett gäng av oss bodde i rum som företaget hade på bilarnas uppställningsplats. Två av grannarna var från Östtyskland, totalt var det väl en femton tyskar på företaget som trivdes bra i den lilla byn.
På frågan om hur det var i DDR sa den första grannen att mycket var bra jämfört med idag. Man fick körkortet betalt, maten i lunchrummen var billig och hans första bil, en drabant var en väldigt bra bil som han skrattande meddelade.
Fanns det något negativt undrade jag. Jaa.. att resa var inte så lätt och det allra smartaste var att inte bryta mot lagen – då kunde man få problem.
Den andre kunde inte på rak arm säga att det är bättre idag. Inte heller att det var bättre då. Han var en lite mer eftertänksam person och skulle behöva ge längre svar.
En tredje östtysk, vän till den förste grannen, hälsade på några dagar från Tyskland för att fiska med sin son och en kompis och på puben frågade jag honom samma sak. Han var tvärsäker, det är bättre idag. Han äger ett åkeri och jo då, han trodde nog att han kunde ha jobb åt mig om jag drog ner dit.
Jag frågade min granne, åkarens vän, om det skulle kunna vara något och han sa att det skulle jag passa mig noga för. ”I norge jobbar du måndag – fredag och tjänar 3000 euro, i Tyskland jobbar du måndag – lördag och tjänar 1800 euro.
Längtar du aldrig hem?
Nein, jei må köre lastebil, unt då jei må bo i Norge.
Även om Tyskland är billigare än Norge hade han slagit ut på timlönen att det tar kortare tid att jobba ihop till ett paket cigaretter köpta i Norge en dito i Tyskland.
En fjärde östtysk på en papperåtervinnigscentral i Oslo gjorde klart att man på intet sätt kan fastslå att det är bättre idag än då. Att säga motsatsen kunde man inte utan vidare göra heller så där på rak arm. Han vickade fram och tillbaka med huvud och hand ungefär som min eftertänksamme granne hemma i byn.
Rekommenderad läsning är Victor Grossmans nyutkomna ”A Socialist Defector”, amerikanen som 1952 simmade över Donau i Österrike och flydde till den ryska sektorn, varifrån han förpassades till DDR, där han bodde till murens fall och där han fortfarande bor.
Grossman rättar till propagandans skeva bild och beskriver vardagens DDR där det p.g.a. sanktioner råder knapphet på det ena och det andra men ett samhälle där livet flyter lugnt och trivsamt för normalborgaren. Grossman sörjer DDR:s bortgång och anser att det var ett experiment värt besväret.
Det bör påpekas att Sovjetunionen från början inte hade något DDR i planerna utan att det blev så p.g.a. att västmakterna vägrade gå med på kravet om ett neutralt Tyskland. Rent ekonomiskt var DDR närmast ett omöjligt projekt och ekonomin blev även den faktor som fick folket att rösta för en återförening. DDR var den del av landet som hade drabbast hårdast av krigets härjningar och som p.g.a. västsidans vägran att samarbeta ständigt arbetade i brant uppförsbacke för att klara av de ekonomiska utmaningarna. Västsidan kunde med lätthet dela ut morötter till alla välutbildade som var villiga att ta sig till Väst, välutbildad arbetskraft vars skolgång bekostats av DDR. Därav den desperata åtgärden att genom en mur hindra att ekonomin förblödde.
Efter återföreningen är DDR:s historia tabu i Tyskland. Inga av deras landvinningar har beaktats och stora delar av den arbetskraft som erhållit humanistisk bildning förklarades inkompetent. En återförening genom diktat där endast den ena sidan har talerätt, ett hån mot hela befolkningen i öst. Undra på att missnöjet gror, tyskhetens sämsta sidor har återigen tagits ibruk.
Jan, Grossman må ha sina åsikter men det är inte så att han rättar till någon propaganda. Läs lite om och av några av de politiska fångarnas synpunkter på landet som kallade sig en demokratisk republik.
Sant är att Stalin föreslog ett neutralt Tyskland liknande den Österrikiska lösningen. Personligen tror jag det var en mycket allvarlig felbedömning av de västallierade att inte gå med på den lösningen.
Ett av Östtysklands problem med ekonomin var att man nästan ensamt betalade krigsskadeståndet till Sovjet. Hela industrier monterades ned och skickades österut. De dubbelspåriga järnvägarnas blev enkelspåriga efter att hälften skickats till Sovjet. Något som landet led av ända fram till 1989. Marshallhjälpen som erbjuds tillåt inte Stalin så samma möjlighet till återuppbyggnad fick aldrig öst.
Jag uppfattar inte att Östtysklands historia är på något vis tabu och jag följer tyska media med stort intresse. Jag blir lite förvånad över att du skriver ” Inga av deras landvinningar har beaktats och stora delar av den arbetskraft som erhållit humanistisk bildning förklarades inkompetent.” Vilka landvinningar har du i åtanke? Genom tiderna har östtysk arbetskraft varit högt uppskattad, inte minst pga deras goda utbildning
Anders du tog dig ”en tripp över till centrala Öst-Berlin, som såg ungefär likadant ut som centrala Väst-Berlin.” Då har du inte sett mycket av Berlin som det såg ut 1990.
“Den ekonomiska utvecklingen efter återföreningen har missgynnat Östtyskland” I själva verket är det precis tvärtom. Jämför ekonomin 1989 i Östtyskland med ekonomin idag.
Att Östtyskland var ett av de effektivaste länderna inom Comecon tror jag stämmer. Östtyskarna själva jämförde sig dock inte med dessa länder utan med Västtyskland.
Tysk statistik visar tydligt den ekonomiska skillnaden: https://de.statista.com/statistik/daten/studie/249689/umfrage/vergleich-von-west-und-ostdeutschland-vor-der-wiedervereinigung/ Med procent kan man säkert få ett annat intryck än verkliga siffror.
BIP/capita är iofs ett trubbigt instrument men Östtyskland nådde där under 40% av Väst. Ändå var det ett av det bästa, kanske det bästa landet inom Comecon.
Att ett land som kallades sig socialistiskt kunde sälja sina egna medborgare för att temporärt klara sin ekonomi är något som man borde fundera på flera gånger.
Vad har ni andra här för syn på, 1. Berlin-oroligheterna 1953 och 2. Berlin-murens byggande 1961?
Jag försökte kort beskriva Grossmans bok. När jag säger propaganda är det alltså enligt Grossman. Och nog var de västtyska medierna mättade av hatpropaganda alltid, det har jag personlig erfarenhet av. Grossman beskriver även oroligheterna 1953.
DDR öppnade arbetslivet för kvinnor med tillhörande dagvård i en omfattning som dagens BRD inte når upp till. Och arbetarnas välbefinnande var inga tomma ord utan realiserades i praktiken. Och faktiskt i en överoptimistisk tro på att arbetarna skulle inse att det var värdefullare med hälsa och kultur på arbetsplatsen än en ny personbil. Rätten till arbete var så rigorös att den hämmade förtagens möjligheter att utvecklas.
I stället för att bara se brister borde man med intresse studera framgångarna som fanns. Hur kunde de trots allt med så dåliga förutsättningar nå aktningsvärda resultat. Deras stöd till u-länder var betydande och ställer dagens EU med dess nykoloniala agenda vid skampålen.
Med underläget kom defensiven och restriktionerna. Även av dem kan man lära sig. Nämligen att restriktioner måste vara kortvariga och väl motiverade. Värst blev det när resemöjligheterna begränsades och ännu värre när flyktingar över muren besköts. Stasis kontrollnoja är omvittnad men även om reell betecknar Grossman den som ett mindre irritationsmoment såvida man inte bedrev regeringsfientlig verksamhet. Västtyskland hade sitt ”Berufsverbot” som drabbade oskyldiga i en högre grad, ingen rätt till arbete om du har fel åsikter. Grossman som i egenskap av journalist ofta talade inför publik undrade vid ett tillfälle om ”Stasis män alltid var så dåliga på att maskera sig” då en man bland publiken stack ut. ”Jaså, han. Nej, det var en från radion i Västberlin”. Och nästa dag fick Grossman höra hur hans föreläsning förvanskades i den västliga sändningen.
Jan, jag tror du skall läsa Grossmans åsikter mer kritiskt och jämföra med de som har andra erfarenheter. ”Stasis kontrollnoja är omvittnad men även om reell betecknar Grossman den som ett mindre irritationsmoment såvida man inte bedrev regeringsfientlig verksamhet.” Detta är fullständigt felaktigt. Jag kan ge dig tre exempel. Person 1. frågade på västtyska ambassaden i Budapest på vilket sätt hon legalt kunde lämna landet. Rekommendationen blev att åka tillbaka och göra en ansökan enligt den lagliga proceduren. Hon blev arresterad när hon landade på flygplatsen när hon landade i Leipzig. domen 1.5 års fängelse. Hennes bästa väninna blev arresterad för att hon inte angett till myndigheterna att hennes bästa väninna ville lämna landet. Hennes dom blev 2 års fångelse, dvs hårdare än den person ville lämna landet legalt. En person 3 blev arresterad för innehavet av en tysk översättning av Helsingforsavtalet för mänskliga rättigheter. Detta avtal hade Östtyskland skrivit under. Domen 1.5 års fängelse. Ingen av de tre hade drivit någon regeringsfientlig propaganda. Att kritisera n regering borde väl dessutom vara legalt i en demokrati? Samtliga dessa tre köptes fria av Västtyskland.
Dessa tre är bara exempel på de otaliga politiska fångar Östtyskland hade
Jag tar inte DDR:s restriktioner i försvar, av vilka speciellt de gällande resandet blev den faktor som gav det fällande utslaget tillsammans med Västtysklands högre materiella standard. Grossman levererar även kritik mot det högre politiska etablissemanget. DDR var ett projekt under närmast omöjliga förutsättningar i ett längre perspektiv. Avsikten var inte att ta DDR i försvar utan att påminna om att det fanns områden där de presterade bättre än BRD.
Ett område jag inte nämnde var frånvaron av diskriminering. Grossmans fru tillhörde en minoritetsgrupp från gränstrakten och han blev genom henne varse hur väl alla som kom från tyska områden i Polen och andra trakter hade samma rättigheter som alla övriga. Avnazifieringen gjordes genomgående fastän den skedde till ett pris som skadade ekonomin. De som haft samröre med nazisterna var ofta tekniskt kunnigt folk som man annars hade haft nytta av. I BRD kryllade det av forna nazistsympatisörer ända upp till förbundskanslerposten (Kiesinger).
Poängen är att DDR är fullkomligt tabu i dagens BRD. Landets medborgare fick inte påverka sin egen framtid efter återföreningen utan dikterades de villkor de hade att rätta sig efter vilka för många betydde att deras examina ogiltigförklarades. DDR-sidans företag genomgick sin egen chockterapi på västspekulanters villkor. BRD hade under denna fyritio år långa epok det gällde ständigt onda avsikter trots att det var de själva som hade sett till under Adenauers ledning att landet klövs itu.
Den enda företeelse som åtekommer i tyska veckotidningar är foton från nakenkulturen i DDR. Den uppfattades i väst som en proteströrelse men Grossman dementerar detta. På bred front vid Östersjökusten fick folk för sig att det var kul att bada och vistas nakna i havsbandet och det skedde under lättsamma former. Efter återföreningen har man sett till av även dessa aktiviteter betraktats som opassande och bara små rester finns kvar.
Jan, Östtyskland var en ekologisk, ekonomisk, politisk och mänsklig katastrof. Om jag förstår dig rätt så anser Grossman att de landvinningar, där man gjorde bättre än Västtyskland var på områden som diskriminering och nakenbad. Det sistnämnda håller jag med om, det hade varken med protester eller sex att göra. När det gäller diskriminering vill jag påstå att de chilenare, algerier och vietnameser som vistades i öst diskriminerades av befolkning. I dagens öst är man i högre grad utlänningsfientlig än i väst. Det har sina orsaker.
Osäker på vad du menar om avnazifieringen. Många forskare och tekniker tvångsförflyttades till Sovjet för att utveckla det landets teknologier. Exempelvis inom raktforskning och atomenergi. Att fd nazister fick höga positioner på båda sidorna i Tyskland är ingen hemlighet. Är du medveten om att öst hade procentuellt fler än väst?
Östysklands medborgare valde i en folkomröstning att återförenas väst, dvs påverkade direkt sin egen framtid. Västtyskarna fick aldrig den möjligheten. Jag är inte säker på att dom hade röstat ja.
Landets delning var konstlad, det är min ståndpunkt. Det socialistiska experimentet kom oplanerat och blev ett hastverk som många anser inte alls var någon socialism. Men så’nt är livet (Anita Lindblom) -var finns textbokens fullkomliga värld ? Men Grossman som levt där i fyrtio plus trettio år uppfattar jag dock som ett bättre ögonvittne än dig.
Min erfarenhet inskränker sig till två längre vistelser i BRD, både före och efter återföreningen, och det är ingen angenäm upplevelse om man ser till hur de förhöll sig till sina egna landsmän och hur de kastade sig i famnen på USA:s aggressionspolitik. Det förklarar varför Angela Merkel funnit samma kretsar som vänner som Hitler över hela Östeuropa.
Avnazifieringen är relaterad enligt Grossman. Vilka statschefer och andra ledare i öst hade nazistbakgrund, enligt dig ? Enligt Grossman kom de alla ur motståndsrörelsen, alltså från dem som nazisterna sände till omedelbar avrättning. Västtyskt och USA:s underrättelseväsen är via Gehlen ett direkt nazistarv.
Nakenbadet var inte DDR:s största landvinning även om tyska veckotidningar gärna vill se det så. Däremot kvinnors rätt att delta i arbetslivet medan BRD denna dag inte har ordentlig barndagvård.
H2, mycket märkligt att du säger att chilenarna diskriminerades. Michelle Bachalette, anställd vid FN, fick en läkarexamen i DDR.
Jag har också varit i DDR, gick på kurs där, och jag såg absolut inget av det du beskriver.
https://en.wikipedia.org/wiki/Michelle_Bachelet
Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.
Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra.
Forskarna i DDR hade förhållandevis stor frihet att komma till Sverige att arbeta som gästforskare under begränsad tid. Vid det forskningsinstitut där jag arbetade under 1980-talet var besökare från DDR så vanligt att man knappt tänkte på det. Endast polackerna var mer talrika, medan forskare från Sovjetunionen var hårt hållna vad gäller resor utomlands. I gengäld var det högtidsstunder när det var besök från Sovjetunionen; den intellektuella nivån var extremt hög och jag kan även efter mer än 30 år komma ihåg detaljer i sovjetiska föredrag.
Från Nobelpristagaren (2003) Vitali Ginzburg fick vi historien när Niels Bohr på ålderns höst besökte Moskva (ca 1961). Som värd stod Lev Landau, Sovjetunionens främste teoretiske fysiker, lika arrogant som brilliant. Efter Bohrs föredrag frågade en student hur Bohr kunnat bygga upp en så framgångsrik skola i fysik i Köpenhamn. ”Det beror på att jag inte drar mig för att berätta för mina studenter hur korkad jag är”, svarade Bohr. Landau gillade inte svaret och översatte istället ”det beror på att jag inte drar mig för att tala om för mina studenter hur korkade de är”.
Ibland nådde hemlighetsmakeriet komiska nivåer. Vid ett besök i Polen kring 1980, såg jag en isotopseparator som var i stort sett identisk med den vi hade i Stockholm. Men att ta ett foto var givetvis strängt förbjudet. Isotopseparatorn var ju topphemlig!
Min dåvarande hustru arbetade under 1980-talet med kubanska gästforskare inom de medicinska vetenskaperna. Vad vi noterade när vi bjöd hem polacker respektive kubaner på middag, var att polackerna mellan skål och vägg var betydligt mer kritiska till sitt samhällssystem jämfört med kubanerna, som var betydligt mer positiva.
DDR baserades på sovjetiska bajonetter med en inhemska härskade byråkratklasser som lydiga lakejer. Det saknades demokratiska fri- och rättigheter för det arbetande folket, som tvingades att leva som rättslösa lönearbetare. Detta medför att DDR inte har ett smack med socialism att göra. Så länge Sovjetunionen och dess lydstater i Östeuropa förknippas med socialism kommer målet om det klasslösa samhället att dras i smutsen. Dessutom blir det ett utmärkt vapen i händerna på borgerligheten.
Dom som borde förstå det förstår inte det. Men dom förstår gripa efter halmstrået. Varenda halmstrå dom kan se. Inklusive DDR.
”Klimathotet” är dock mer än ett halmstrå som jag ser det. Möjligtvis en livlina för framtida socialism?
Arne
DDR var inte så mycket en lydstat, mest mytbildning från just ”borgerligheten”
Men var finns då socialism enligt dig? Är det i Sverige med Löfven och hans liberala reformer?
J-A, Die Zone var den mest lydiga av all Sovjets lydstater. Inte det minsta tvivel om den saken. Enda tillfället man inte hörsammades sin husbonde var när glasnost kom på tal. Då förbjöds vissa Sovjetiska tidskrifter och man sa: Bara för att grannen behöver städa behöver inte vi göra det.
I juli 1990 träffade jag ett par bögar från DDR i Stockholm.
Återföreningen ödelade deras liv fick jag höra senare, eftersom de företag som de hade arbetat på kördes i botten av de inkompetenta västtyskar som fick ta över de eftersom deras anfäder hade ägt dom före kriget och nationaliseringen.
Båda männen blev tvungna att omskola sig.
Hur de har det nu vet jag inte.
Jan, jag har inte den minsta förhoppning om att övertyga dig. Du får tro vad du vill. Det är inte alla som har styrkan att ändra sin övertygelse. Min svärfar, en hängiven kommunist, medlem i SED fick 1987 för första gången lämna Östtyskland i samband med min dotters dop. Nästa gång jag besökte honom tittade han mig i ögonen och sa: H2, Dom har lurat mig hela livet. Det var en stark upplevelse.
När det gäller ledande politiker i Väst- och Östtyskland har wiki en bra lista. https://de.wikipedia.org/wiki/Liste_ehemaliger_NSDAP-Mitglieder,_die_nach_Mai_1945_politisch_t%C3%A4tig_waren
Jag har ingen ”övertygelse” om förhållandena i DDR. Jag berättade om en amerikan som anser att han där levt ett värdigt liv med tysk hustru och två barn. Som jag sade, en konstlad delning som BRD självt drev igenom. Du svarade inte på frågan om vilka ledare i öst som varit nazister.
När muren föll började Tyskland genast se sig om efter krigiska äventyr och fann direkt ett sådant i Jugoslavien. En politik som hade varit otänkbar tidigare. Och på den vägen är det. Tyskland omfattar den amerikanska aggressionspolitiken och är ett de facto ockuperat land som verkar gilla sin ställning som vasall.
Jan, öppna linken så ser du vilka som varit nazister. Jag tappade ”som varit nazister” I min respons.
En sak skulle vara intressant att veta: hur många av dessa f.d.-nazister hade varit kommunister eller socialdemokrater under 20-talet och i början av 30-talet?
Det är nämligen så att flera miljoner medlemmar av den tyska kommunistpartiet gick över till nazisterna under trettiotalet. (Jag minns inte källan, men det var under ett föredrag i Uppsala någon gång i slutet på 70-talet eller i början på 80-talet.)
Frågeställningen är desto mer intressant som den är aktuell eftersom merparten av gråsosseriets och bondepartiets väljarkår tycks ha gått över till Sd.
Uppgiften om en stor övergång av medlemmar i Tysklands Kommunistparti (TKP) är mycket tveksam. TKP fick högsta antalet röster – 6 miljoner – i sista valet innan nazisterna tog över.
Litet siffror från en artikel som jag publicerat:
”Hitler och nazistpartiet kom till makten i samband med den stora depressionen 1929-33. I dagens kris i kapitalismen går nazistiska, fascistiska och högerextrema partier också kraftigt fram – en historisk parallell. Som mest fick nazisterna 37,4 % av rösterna i fria val, vid valet 31/7 1932 då socialdemokraterna och kommunisterna fick 36,2 %. Inför valet genomförde nazisternas stormtrupper SA olika våldsaktioner med många döda för att störa andra partiers arbete. Om 0,75 % av de röstande, mindre än 400 000 personer om min överslagsberäkning är riktig av de som röstade på nazisterna i ställer hade röstat på S+KP hade de senare kommit till makten och historien hade kunnat få en annan inriktning. Och vid nyval 6/11 fick nazisterna 2 miljoner färre röster. De blev ändå största parti med 33,1 % av rösterna, medan S fick 20,4 % och KP 16,9 % dvs S+KP fick 37,3 % och totalt 1,5 miljoner fler röster än nazisterna. I det politiskt instabila läget kunde Hitler upprätta en koalitionsregering 30/1 1933 med borgerliga partier som alltså banade väg för hans makttillträde.” Hjälpte socialdemokraterna och kommunisterna Hitler att komma till makten?
Jo, men ditt svar hanterar inte min huvudfråga:
”En sak skulle vara intressant att veta: hur många av dessa f.d.-nazister hade varit kommunister eller socialdemokrater under 20-talet och i början av 30-talet?”
Intressant fråga. Information borde finnas, men var?
Här finns viss information.
Kerstin, Jag skulle kanske ha uttryckt mig bättre, de utlänningar, exempelvis chilenare, som tidvis bodde och arbetade eller studerade i Östtyskland var inte diskriminerade av myndigheterna men av befolkningen. Ja de var tidvis hatade eftersom dom ansågs ha förmåner som det egna landets invånare hade. Ingen skillnad på öst och väst i den frågan
Med respekt för dina erfarenheter av en kurs. Jag har bott och arbetat flera år i Östtyskland, min fru hade en hög politisk utbildning där och hade en hög position som hon fick lämna när det upptäcktes att hon inte var partimedlem. Tre av hennes syskon bor kvar i öst med sina familjer så jag vill påstå att jag har mer kunskap om landet än genomsnittssvensken
Som vi alla vet så var kommunismen ett totaltmisslyckande. Inte nog med att folken ifrån togs mänskliga fri- och rättigheter som mötesfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet och organisationsfriheten för att nämna några. Eftersom inga fri fackföreningar tilläts så utnyttjades arbetarna hänsynslöst. Arbetarnas uppror i DDR 1953 uppstod pga av att regeringen påförde högre produktionskvoter utan att höja lönerna, alltså reellt lönesänkningar. Inga miljöorganisationer som kunde protestera mot den enorma miljöförstöring som skedde i Östeuropa, Sovjet och Kina. Aralsjön, Bajkalsjön och skogsdöden i Östeuropa är bara några exempel.
Här finns mer att läsa. Gubben har belagt allt med fakta som kan kontrolleras. https://gubbdjavel.com/2019/09/12/life-under-communism-was-shorter-poorer-and-dirtier-than-in-the-west/
Som alltför få var socialismen i Kina och Sovjet inte ett totalt misslyckande utan framgångsrikt i olika avseende. Många talar/skriver om ”kommunism” som aldrig funnits där eller i modern tid. Den av dig hyllade referenten är inte allsidig eller saklig. Det är riktigt att miljöfrågan inte beaktades, lika litet som i de allra flesta länder vid denna tid och på denna utvecklingsnivå. Många olika slags föreningar och diskussioner pågick men med begränsningar till att propaganda för vårt primitiva orättvisa kapitalistiska system motarbetades på olika sätt, ej sällan bestämt eller rentav brutalt. Bara tre exempel på framgångar:
I. Kina: * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.
* Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch
“Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky
Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.
Vad finns att lära av Kulturrevolutionen?
II. Sovjetunionen: Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år. Åter ett mysterium för den som läser nya grundboken!10
Särskilt det industriella uppbygget måste rimligen betraktas som en central förklaring till Sovjets förmåga att militärt besegra Nazityskland. Med över 20 miljoner döda och ett i stora delar förstört land var Sovjetunionen 20 år senare världens andra supermakt.Om Sovjetunionens historia.
Sovjetunionens fall, genom Väststödd statskupp uppifrån resulterade i en väldig ekonomisk kris med 50 % minskning av både BNP och industriproduktionen mellan 1990-1995.
Vid privatiseringen övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
* En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, allt med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker (dvs. kapitalistiska skurkar) flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
* Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
* Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
* Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden (dvs. mycket lägre än i USA och Sverige idag, men måtten torde variera) till 39-49 % i mitten av 1993.
* 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
* Under 1990-talet rådde en extrem korruption och laglöshet, kriminella gäng etablerades och alkoholism, HIV och våldsbrott sköt i höjden.
67 % av ryssarna ansåg i en folkomröstning 1992 att arbetarkollektiv var det bästa sättet att privatisera och 79 % ansåg att full sysselsättning var en nyckelfråga. President Clinton i USA beskrev dock Jeltsin positivt som en hängiven reformator. Parlamentet presenterade våren 1993 en budget som inte uppfyllde IMF:s krav på hård åtstramning.
Sovjetunionens fall – förspel och följder.
III. Tyskland
Det var alldeles riktigt och bra att Tyskland blev ett återförenat land. Men det skedde på ett sätt som bidrog till att människor kom i underläge och att många i Östtyskland är missnöjda och längtar tillbaka till förhållanden i DDR. I början av 1950-talet avvisade Väst ett förslag från Sovjet om återförening av östra och västra Tyskland.
Östtyskland startade från betydligt sämre utgångsläge än Västtyskland efter Andra Världskriget. Landet var i större utsträckning förrött och huvuddelen av den tyska industrin fanns ganska oförstörd i västra Tyskland. Östtyskland fick betala motsvarande 4,5 miljarder dollar av det bestämda skadeståndet till Sovjetunionen, medan rikare Västtyskland fick betala 0,9 miljarder.
En majoritet ville ha kvar socialism i Östtyskland 1989 enligt en källa.
DN återgav 3/10 en opinionsundersökning från tyska Die Zeit ”DN:s ledare skrev 3 oktober “”Resultaten är på flera punkter oroande – för att uttrycka det försiktigt”, summerar tidningen.” “Drygt 40 procent av de tillfrågade , uppgav att yttrandefriheten i dagens Tyskland inte är större än den var i DDR, flera av dem ansåg att den var större i DDR.
Och över hälften hävdade att risken att utsättas för godtycklig statlig maktutövning inte är mindre i demokratin Tyskland. 36 % tyckte att förhållandena var ungefär likvärdiga. 22 % hävdade att medborgarna i dagens enade Tyskland befinner sig i ett sämre läge visavi staten än i Östtyskland.”
* Man har lägre lön och pensioner 30 år efter återföreningen.
* 70 procent av östtyskarna anser att de hade mycket sämre skydd mot brottslighet än i DDR-tider.
* Bara 24 % anser att skolutbildningen förbättrats.
* 56 procent av östtyskarna tycker att kvaliteten på skolutbildningen är sämre idag än vad den var i DDR-tider, även om barn från östra Tyskland tenderar att prestera utmärkt i internationella tester?
* Bara 15 % anser att de sociala rättigheterna förbättrats.
Lyckliga östtyskar 30 år efter murens fall?
Den som vill veta vad Kina verkligen var likt i Kina under Mao-tiden rekommenderar jag att gå och prata med dom som var med, för dom finns idag och jag lever med dom varenda dag. Inte med någon ”vänsterman” Noam Chomsky eller att lita på statistik från WHO. Mao tiden var för det mesta bättre än under demokratin och kapitalismen 1912 till 1949. Åren från 1949 till sent 50-tal rena paradiset jämfört med tidigare. Stora Språnget, 1958–1960, och kulturrevolutionen, 1966–1976, var rena katastrofer, men var inte dom enda. Andra exempel var De Fyra Förlegade, 1966, eller De Fyra Plågorna, 1958–1962, Socialistutbildningen, 1963–1966, eller Tillbaka Till Landet ,1963–1966. Kinas system med barfotaläkare visade sig ”framgångsrikt” helt enkelt för att alternativet var ingenting. Det fanns inget annat. En dam berättade för mig att hon som barn föll från andra våningen, ”sjukvården” var att hon lämnades att dö, men hon överlevde. En äldre kvalificerad läkare från den tiden har berättat för mig hur dom skapade förband vid benbrott med bitar av bambu, något annat fanns inte. Inte röntgen heller. Man fick ”känna” hur benbitarna låg, och sätta dom rätt, men det fungerade. Problemet var inte socialismen, utan att den var centralstyrd, idag uttryckt i Sverige som ”allas lika värde”, ”utjämningspolitik”, ”feminism”, ”solidaritet”, och påbjuden värdegrund och påbjuden åsiktsmall, alltså åsiktskorridoren. Sant, tillväxten var god, mätt i procent, för man började nästan vid noll. Mätt i absoluta tal eller mot behov var det något helt annat. Mellan 1912 och 1978 gick omkring 100 miljoner liv förlorade, omkring 70% under demokratin 1912 till 1949 (37 år, 1.9 M per år), och 30 miljoner mellan 1949 och 1978 (28 år, 1.1 M per år). Knappast imponerande. Att Kina har lyckats nu beror på att man övergett den gamla centralstyrda kommunismen, och uppfunnit vad som kallas ”socialism med kinesiska förtecken”, vilket är ett system starkt decentraliserat, att ”dela med sig”, samla meriter, att söka samarbete och lösningar hellre än konfrontation och konflikt, och iaktta tolerans och respekt. Alltså, diametralt olika ”den svenska modellen”.
Olika uppfattningar finns även bland kineser. En del kinesiska författare menar att det ekonomiska planerade systemet under Mao-tiden var till fördel när Kina succesivt gick över till kapitalism. Till dem hör Mobo Gao (Striden om Kinas förflutna. Mao och Kulturreolutionen. Oktoberförlaget och Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy.
Det är inte så mycket en fråga om olika uppfattningar, utan olika upplevelser på olika platser. Inte att förglömma hur stort och mångfacetterat Kina är med hundratals olika folk, språk och kulturer. Sedan har vi dessutom propagandan, individer eller grupper som har lyckats förvanska och förfalska bilden, eller snarare bilderna, av vad som pågick eller pågår, ofta med tvivelaktiga syften. Sedan finns det egentligen inget som kan kallas ”kinesiska författare”, alla har en viss förankring, både kulturellt och ideologiskt, och framför sina egna beskrivningar baserade på det. Mobo Gao lämnade Kina för över 40 år sedan, och bor i Australien sedan 30 år. Däremot får vi samtidigt inte glömma att bilden av Kina är kusligt och otäckt förvrängd och förfalskad av främst den amerikanska propagandan som alltid försökt måla upp den som nattsvart, inklusive idag. Det gäller även just precis idag. Slå upp en svensk dagstidning, inklusive en statlig, läs om ”koncentrationsläger”, ”religiösa” och ”etniska” förföljelser i Tibet och Xinjiang, läs om ”massövervakning” med kameror, ”ansiktesigenkänning”, ”social credit”, ”förtryck”, folk som ”lider”, osv. Det är bara påhittat och lögn lika mycket eller mer än i Tredje Riket, men pressfrihet och yttrandefrihet är viktiga grundstenar för propagandan. Tro inte på det och ta varje tillfälle att demaskera den och deras kreatörer.
Jag och min familj levde och bodde i Österrike, där jag gick i skolan 1945 efter att vi lämnade Sverige efter kriget.
På den tiden var Österrike även uppdelad i zoner, exakt på samma vis som Tyskland. 1956 kom ”Staatsvertrag” och alla segermakter lämnade Österrike. Under min tid levde jag i den ryska zonen, ingenting vad som påstås att österrikarna hölls i schakt av de ryska bajonetterna såg jag. Tvärtom så fick både mina föräldrar arbete för att försörja sig, någon terrorism från ryssarna förkom vad jag kommer ihåg inte, tvärt om alla barn skulle sättas i skolan, där lärarna var österrikare. Vad jag kommer ihåg förekom ingen indoktrinering med den marxistiska ideologien. Tvärtom så fick inga ryska soldater närma sig österrikiska medborgare, och framförallt inga österrikiska kvinnor. Det fanns ett flertal österrikiska medborgare som flydda från den amerikanska zonen till den ryska zonen och vi fick höra hur oprofessionell framförallt den amerikanska militären, då mest officerare, uppträdde mot österrikarna, och framförallt mot kvinnor i denna zon.
Samma saker hände även i Västtyskland, där man hör än i dag hur amerikanerna uppförde sig mot den tyska befolkningen. Allt var inte svart i den ryska zonen, som MSM medierna framhärdar. Utbildningen var mycket högre än i väst, både i Österrike och i f.d. Väst Tyskland. Hälsovården var helt fri, och inblandningen i styrelsesättet av landet var minimal. I Österrike valdes en president Karl Renner, som inte kunde anses att vara kommunist, i helt fria val. Visst ville Sovjet inte se att förre detta nazister fick höga ämbeten i regeringarna.
De krävde istället en mycket tuffare utrensning av förre detta nazister, och inte som amerikanaren, som gärna använde sig av dessa nazister, för att utbilda sig i det nazistiska sättet att terrorisera och bygga upp en hemlig organisation för underrättelse propaganda.
Amerikanska militären lärde sig mycket av de nazistiska bödlarna, hur man fick människorna att lyda.
Rätt stora delar av östra Tyskland ligger sedan 1945 i Polen. Det kan vara orsak till att bara 30% av befolkningen och arealen av hela Tyskland blev östtysk, avgörande delar av Tyskland räknades inte in längre, och saknade tysk befolkning, den fördrevs. Berlin låg mitt i Tyskland, inte i dess östra tredjedel.
Ron, och vad lär man sig av detta? Man ska inte starta krig och så elände vilket Tyskland gjorde under andra världskriget då kan man fördrivas av folk som vill ge igen! Det finns en skurknation på andra sidan Atlanten som gör exakt likadant som Tyskland gjorde och tror sig undkomma straff…Men hur länge? Har man aldrig tänkt tanken att andra kanske en dag kommer att hämnas och ställa dem inför rätta för deras svinaktiga beteende och olagliga krig?
Det kan jag hålla med om. Inleder man ett angreppskrig så får man räkna med att förlora delar av sitt territorium om man förlorar.
Det som är mycket intressant är inte att murens fall trettio år efter och det som hände/r i väst/öst-Tyskland utan anno 2019 inser vi att en annan koloss håller på att gå samma väg som Sovjet. USA-imperiets har börjat sin slutgiltiga resa till en föredetting. Många bedömare ger USA högst tio år – anno 2030 RIP USA alltså. Vägen ditt menar de är via ett inbördeskrig som kommer att slita landet i fem eller sex block/regioner. Skjutgalna tider och Wild Wild West 2.0 blir de sista kapitlen i den glittrande kolossen USAs historia
https://www.strategic-culture.org/news/2010/08/19/its-the-beginning-of-the-end-for-the-american-empire/
Intressant bloggpost.
Muren behövs när väst inte accepterar kommunismens principer om gratis utbildning och inte vill betala för den kompetensstöld man genomför.
Jag förespråkar därför blandekonomi, med statliga studielån som måste betalas tillbaka. Då får man ökad frihet, samtidigt som kostnad för utbildning betalas tillbaka.
Detta fungerar utmärkt med låg arbetslöshet och nationell demokrati, som det gjorde för 30 år sedan. EU eller USA eller andra frihandelsunioner behövs inte, men förstör för alla folk och beredskapen.
Ett stående problem med alla jämförelser mellan olika länders utveckling är att man inte beaktar utgångsläget, och inte heller de geografiska förutsättningarna.
Flera civilisationer kollapsade efter klimatförändringar.
Hela kontinenter avfolkades av epidemier, synkront eller inte med krig.
Civilisationer baserade på endogami får förr eller senare stora problem, då inavel är inte bättre för människor än för djuren.
Intellektuell inavel är kanske ännu farligare. Kyrkan fördröjde vissa vetenskapliga framsteg i flera hundra år, till exempel.
Vissa samhällssystem var eller är anpassade till katastrofhantering, andra är det inte.
Lägg därtill att ett samhälle som överlever under belägring och eller blockad har helt olika förutsättningar än ett i vilket det pumpas in resurser på ett eller annat sätt (investeringar, plundring, direkta eller indirekta subventioner, ”brain drain”, osv).
Jag vet inte om det har utarbetats hederliga modeller som kunde ge en fingervisning om långtidseffekter av olika samhällssystem applicerade på olika kulturella existerande grunder och olika geografiska förutsättningar.
Det som funkar på ett ställe behöver inte göra det på ett annat.