Michael Hudson om det ekonomiska läget. Vilka är trenderna och varför? Del I

18
1613

Denna intervju 9 maj med den kände marxistiske ekonomen professor Michael Hudson har publicerats på The Sakers nu nedstängda site http://thesaker.is/ben-norton-aka-multipolarista-interviews-michael-hudson-destiny-of-civilization/. Översatt av Catarina Östlund. Ger intressanta perspektiv som saknas i ekonomirapporter i våra vanliga media. Artikeln är mycket lång och jag har delat upp den i avsnitt som publiceras separat på förmiddagen under 5 dagar.:

I. Inledning: Civilisationens öde: Finanskapitalism, industrikapitalism eller socialism.
II. Finns alternativ inom kapitalismen?
III. Nya Kalla kriget.
IV. Integration av eurasiatiska ekonomier.
V. Valutafrågor.

Uppdaterad med transkription Ben Norton alias Multipolarista intervjuar Michael Hudson: Destiny of Civilization

Nedgången för den amerikanska dollarn, de tre ”systemen”, sanktionskriget mot Ryssland, inför publiceringen av professor Hudsons nya bok: Civilisationens öde: Finanskapitalism, industrikapitalism eller socialism.

BENJAMIN NORTON: Hej alla. Jag är Ben Norton, och det här är podcasten Multipolarista. Och jag har det stora nöjet att idag få sällskap av en av mina favoritgäster, som jag tror är en av de viktigaste ekonomerna i världen idag. Jag ska tala med professor Michael Hudson.

Om ni har sett någon av de intervjuer jag har gjort med professor Hudson under de senaste åren vet ni förmodligen att han är en lysande analytiker. Jag tycker att han alltid ger den bästa analysen av vad som händer i världen idag, när det gäller ekonomi, politik och geopolitik.

Och just idag tycker jag att det är speciellt viktigt att ha professor Hudson här. Vi ska prata om det ekonomiska kriget mot Ryssland, och om hur Ryssland och Kina frigörs från det ekonomiska beroendet av väst [dvs från dollarberoendet], vilket är något som professor Hudson har talat om i många år. Och den har verkligen accelererat med västs sanktioner mot Ryssland på grund av Ukraina.

Vi kommer också att prata om nedgången i den amerikanska dollarhegemonin. En ny rapport från Internationella valutafonden (IMF), som domineras av USA, medgav att användningen av dollarn i valutareserver gradvis minskar.

Nu kommer den inte att försvinna över en natt. Men även IMF erkände att dollarhegemonin börjar urholkas. Och tveklöst medgav IMF att de västerländska sanktionerna mot Ryssland kommer ytterligare att urholka den amerikanska dollarns hegemoni.

Vi ser nu Ryssland göra affärer med Kina i den kinesiska yuanen. Ryssland gör också affärer med Indien med den indiska rupien. Och naturligtvis har Ryssland talat om för Europa att om det vill köpa rysk energi måste det göra det med ryska rubel.

Så det finns så mycket att prata om idag, professor Hudson, men jag vill först börja den här intervjun idag med att prata om en ny bok som du precis ska publicera.

Idag är det måndagen den 9 maj. Du sa att boken kommer ut onsdagen den 11 maj. Och den heter ”“The Destiny of Civilization: Finance Capitalism, Industrial Capitalism or Socialism.” (Civilisationens öde: Finanskapitalism, industrikapitalism eller socialism”.)

Och allt som jag nyss presenterade den här intervjun med, om det ekonomiska kriget i Ryssland och sanktioner och frigörelsen allt detta är djupt relaterat till det du pratar om i den här boken. Och jag hade nöjet att få ett tidigt exemplar och läsa igenom det. Det är en jätteviktig bok, tycker jag.

Och du talar om denna grundläggande internationella klyfta – och det här är en klyfta som faktiskt går tillbaka historiskt också – mellan dessa tre modeller för olika ekonomiska system som du tar upp: finanskapitalism, industrikapitalism och socialism.

Och ditt argument är att det amerikanska imperiet har verkat för att införa nyliberalism, som är en särskild form av finanskapitalism, som är icke-produktiv på grund av att finanskapitalet förstör produktiva industrier i sin strävan efter vinstmaximering. Du talar också om det du kallar rentierklassen.[rentier är en person som lever på kapitalavkastningen, räntan som människor måste betala för lån, för att de hyr ut marker och bostäder och som är spekulant på aktiemarknaden]

Istället för att satsa på produktion, är finanskapitalismen i grunden ett system av förstörelse och skuld. De klassiska borgerliga ekonomerna hade tänkt att kapitalismen skulle vara, ett produktivt system,

Och ditt argument är att det här är djupt rotat i USA:s utrikespolitik, den har som mål att utöka den ekonomiska makten, och att påtvinga världen denna finanskapitalistiska modell.

Kan du utveckla ditt argument om kampen mellan finanskapitalism, industrikapitalism och socialism, och varför du bestämde dig för att publicera den här boken nu?

MICHAEL HUDSON: Ja, boken består av en serie av 10 föreläsningar som jag höll i Kina. Jag har varit professor i ekonomi vid Universitetet i Peking i ett antal år, och jag har professurer vid andra universitet, Wuhan och Hong Kong.

Och jag har en ganska stor publik där, cirka 65 000 personer per föreläsning. Och jag blev ombedd att ge min allmänna översikt för kineserna, om västs ekonomiska utveckling.

För att förstå dagens finanskapitalism måste man förstå vad industrikapitalismen var, som den beskrevs på 1800-talet.

Industrikapitalismen var revolutionär, men det glöms ofta bort, eller tonas ner. Vad den försökte göra – från fysiokraterna i Frankrike i slutet av 1700-talet, till Adam Smith, John Stuart Mill, till Marx och till hela socialismens blomning i slutet av 1800-talet- som behandlade klassisk värdeteori och jordränteteorin, var att de försökte säga vad som var det faktiska värdet, produktionskostnaden för varor och tjänster.

Vad tjänar kapitalisten, när han anställer arbetare för att göra vinst, och vad kan han inte göra vinst på? Och den klass som man inte kan göra vinst på är jordägarklassen Det var den arvskrigarklass som erövrade alla europeiska riken under medeltiden. [Under feodalismen]

Och Englands industrimän sa: Se, vi kan inte bli världens verkstad; konkurrera med främmande länder om vi har en jordägarklass vars jordar ärvs, som tar alla pengar i hyra för jorden.

Och om vi har rovgiriga banker, eller om de rika människorna bara lånar ut pengar till köp av egendomar, eller beviljar nödlån eller ockerlån som inte har något att göra med att finansiera bruttoinvesteringar [nyinvesteringar och ersättningsinvesteringar].

Det som gjorde denna kapitalism revolutionär var att de brittiska industrimännen och förespråkarna för industrin, till och med bankirerna på Ricardos tid, sade: Ja, för att störta jordägarklassen, som kontrollerar överhuset och alla de övre kamrarna i regeringar i Europa, måste vi ha demokratiska reformer.

Om vi har demokratiska reformer och ger folket rösträtt kommer de att rösta mot jordägarklassen, och då kan vi få en effektiv ekonomi där våra priser på vår export och våra varor och tjänster återspeglar den faktiska produktionskostnaden, inte det som rentierklassen roffar åt sig, eller vad jordägarklassen tar, och inte det som ockrande bankirer tar.

Och under hela det långa 1800-talet som ledde fram till första världskriget var det denna revolutionära värdeteori som beskrev jordägarnas arrenden och monopolvinsterna och de finansiella vinsterna som oförtjänta inkomster, allt det som industriägarna ville bli av med.

Den revolutionära värdeteorin tycktes röra sig mot socialismen. Industrimännen var alla för statliga allmännyttiga företag, för statligt företagande, eftersom de sa, om regeringen inte tillhandahåller sjukvård, kommer människorna att behöva betala för den, och det kommer att kosta mycket pengar, precis som det gör i USA.

Den konservativa premiärministern i England, Benjamin Disraeli, sa så här om hälsa “allt är hälsa”, vi måste se till att erbjuda offentlig hälsovård.

Det var den konservative Bismarck i Tyskland som sa att vi måste se till att folk får pensioner. Om arbetskraften måste spara ihop till pensionerna kommer de inte att ha tillräckligt med pengar för att köpa de varor och tjänster som vi tyskar producerar. Vi måste göra pensionerna offentliga.

Så hela denna förflyttning mot socialism var inte bara för att höja levnadsstandarden, som ökade på 1800-talet, utan också för att befria ekonomin från rentierklassen, från hyresvärdarna, från bankirerna.

För de klassiska ekonomerna var en fri marknad en marknad som var fri från jordägare, fri från bankirer, fri från monopolister.

Det behöver inte sägas att rentierklassen stred tillbaka. Och efter andra världskriget har vi sett en beständig antiklassisk teori ersätta den klassiska idén om fria marknader med teorin om fritt värde (with a value of free theory) som säger ja, alla tjänar pengar på vad de än har.

All rikedom är förtjänt, inte oförtjänt. [Oförtjänt dvs som inte kan kopplas med produktion.] Och om Goldman Sachs [multinationell investmentbank som är en av de ledande på finansmarknaden]] får mer betalt och är rikare än några andra annan beror det på att de är så produktiva.

Och så utvecklades en rörelse en skräpekonomi som avvisade den klassiska ekonomin, en slags artificiell ekonomi, som egentligen inte diskuterar hur finanskapitalismen arbetar.

Och som det har visat sig blev finanskapitalismens affärsplan så rovgirig att den var anti-industriell.

Bill Clinton

Det är därför president Clinton i USA vidtog åtgärder och bjöd in Kina till Internationella arbetsorganisationen [ILO vars mål är att främja social rättvisa och humana arbetsvillkor och en förutsättning för fred mellan och inom nationerna…] och sa: Ja, vi kan bekämpa lönehöjningar i Amerika genom “en kapplöpning mot botten” genom att tävla om de lägsta lönerna. Vi kan anställa asiater för att göra arbetet, och det kommer att orsaka arbetslöshet här. Och det är underbart för industrialisterna. Det kommer i princip att sänka lönerna och hålla amerikanska löner nere.

Det är i grunden finanskapitalismens strategi, och finanskapitalismens mål är inte att investera i fabriker och anläggningsutrustning och forskning och utveckling, utan att leva på kort sikt, och att tjäna pengar genom finansiell ingenjörskonst, inte genom industriell teknik.

Med andra ord, ett rovgirigt beteende, och så har hela den ideologiska attacken åstadkommits på det statliga företagandet. Frederick Hayeks skrev boken ”Vägen till träldom”, i den sägs att om regeringen tillhandahåller offentlig sjukvård, är det ”vägen till träldom”, när det faktiskt är finanskapitalismen som är vägen till daglöneskap och träldom.

På så sätt nedvärderar man hela staten. Och allt detta är en kontrarevolution mot industrikapitalismens revolutionära drivkraft i dess tidiga skeden.

Det är sant att företagen nu är lika mycket höger som bankerna och hedgefonderna. Men det beror på att företagsindustrin har tagits över av finanssektorn, och cheferna för nästan alla industriföretag belönas efter hur högt de kan driva aktiekursen, för att kunna utnyttja de aktieoptioner de betalas med.

Man höjer aktiekursen inte genom att investera mer, inte genom att anställa mer arbetskraft eller öka produktiviteten eller öka försäljningen, utan helt enkelt genom att använda vilken inkomst du än har, för att köpa tillbaka dina aktier. Och genom att köpa tillbaka dina aktier tvingar detta upp priset.

Och framför allt genom att ge politiska bidrag i detta land till både demokrater och republikaner, som utser Federal Reserve-chefer som har spenderat 7-9 biljoner dollar på att köpa upp aktier och obligationer för att höja priset på pensionsförsäkringar, för att höja värdet på Wall Street-aktierna, för att höja bostadspriserna och göra Amerika ännu mindre konkurrenskraftigt industriellt.

Så finanskapitalismen är det som i huvudsak har avindustrialiserat USA och förvandlat Mellanvästern till ett rostbälte.

Föregående artikelHur Pentagon använder ett hemligt program för att skapa proxy-krig
Nästa artikelMike Pompeos avslöjande tal på Hudson Institute
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

18 KOMMENTARER

  1. Vilka är trenderna och varför? Som man sanktionerar och bäddar får man ligga!

    Den 11 juli har gastillförseln via Nord Streams gasledning från Ryssland till Europa upphört, rapporterar RIA Novosti. Båda strängarna i gasledningen har stängts av för underhållsarbete, som kommer att pågå till den 21 juli.
    Europa fruktar att detta i samband med instabilitet i priserna för ”blått bränsle” kommer att leda till ytterligare pris tillväxt. Kostnaden för tusen kubikmeter kan inom en snar framtid stiga till 2 200 dollar.
    Till exempel i Frankrike har myndigheterna redan uppmanat företag att förbereda sig för ett fullständigt upphörande av gasleveranser från Ryssland, uppgav landets finansminister Bruno Le Maire, rapporterar Reuters. Regeringen betraktar främst hushållens och företagens minskning av gasförbrukningen, sedan byggandet av infrastruktur för mottagning och återförgasning av LNG.
    Myndigheterna medger också att vissa företag kommer att behöva minska produktionen för att spara energi.

    Händelserna utvecklas inte mindre dramatiskt i andra europeiska länder. Till exempel i Estland, där styrelseordföranden för energikoncernen Eesti Energia, Hando Suttera, meddelade behovet av att införa undantagstillstånd i landet på grund av en eventuell brist på gas under den kommande vintern. ”Om en terminal för flytande naturgas (LNG) inte dyker upp i landet i höst kan Estland få uppvärmningsproblem redan på vintern”.

    Tyskland bad officiellt Kanada att lämna tillbaka utrustningen för SP-1, som hölls kvar efter förebyggande underhåll och de kanadensiska myndigheterna tillät detta.
    Beslutet att leverera utrustningen fattades på begäran av Tyskland, fortfarande av Kanada – detta tillkännagavs den 10 juli av landets minister för naturresurser, Jonathan Wilkinson.
    Själva processen att flytta gasturbinen beräknas pågå från den 14 juli under två veckor. Med tanke på installationen på plats, som kommer att ta flera dagar, kan ökningen av gastillförseln börja före slutet av juli. Men allt detta är bara under gynnsamma omständigheter.

    Situationen med LNG-försörjningen försämras: förra veckan inträffade en explosion på gasledningen från Old Ocean som drivs av Energy Transfer. Kontrollcentralen stängde omedelbart av linjen, området togs under skydd. Det fanns inga personskador, branden var lokaliserad, men gasledningen var fortfarande avstängd.
    Den 240 mil långa Old Ocean-rörledningen går från nordöstra Texas till Gulf Coast sydväst om Houston och kan transportera 0,2 miljarder kubikfot gas per dag.

    Den 9 juli inträffade dessutom en explosion och brand vid Oneok gasföretags anläggning i Oklahoma (USA). Det var inga skadade, men anläggningen fungerar inte. Detta stödde prisökningen på Henry Hub: kostnaden för gas på denna plats (CME-terminer) uppgick till 6,034 USD/mmBTU (216 USD per 1 000 kubikmeter).
    Dessa incidenter kan minska inte bara exportpotentialen, utan också leveransen av gas till den amerikanska inhemska marknaden.

    Kostnaden för naturgas i Asien på JKM-basis steg också med 2,5 % till 39,57 USD/mmBTU eller 1 416 USD per 1 000 kubikmeter. Pakistan misslyckades med att lägga bud på köp av LNG för fjärde gången på en månad. Pakistan LNG:s begäran om köp av 10 LNG-sändningar för leverans i juli-september för 1 miljard dollar fick inte ett enda erbjudande. På kort sikt, kommer naturgasmarknaden att förbli stram.

    Priserna kommer direkt att bero på utbudssituationen, men de förväntas inte lätta snart. Efterfrågan kommer att vara fortsatt hög på grund av sommarsäsongen och pumpning av gas till lager kommer att öka trycket på marknaden.
    Men nya tekniska och politiska svårigheter kan förhindra utvecklingen av händelser. Dessa omständigheter, tillsammans med den extrema politiseringen av processerna i samband med cirkulationen av energibärare, kan försena återföringen av deras försörjning till full volym, tror experter.
    På tröskeln till höst-vintersäsongen är priserna i det här fallet ganska kapabla att skjuta i höjden till nivåerna på 2 500 $ och över.

  2. Återlämnandet av turbinen till Gazprom kommer inte att rädda Europa från energikrisen.
    ”Beslutet att lämna tillbaka turbinen till Nord Stream togs inte av Kanada, utan av hela västvärlden, inklusive USA,” sa Stanislav Mitrakhovich, en energiexpert, till tidningen VZGLYAD.
    Tidigare rapporterades att Kiev reagerade negativt på Ottawas beslut att lämna tillbaka turbinen för Nord Stream till Berlin. ”Om vi ​​talar om varför Kanada svarade på Berlins begäran om att lämna tillbaka turbinen, och inte på Kievs upprördhet, så är svaret uppenbart: Tysklands roll är högre än Ukrainas roll i världen”.
    Enligt experten har det under de senaste veckorna pågått en förhandling inom det kollektiva Väst om vad man ska göra med dessa turbiner. ”En del ansåg att Ryssland skulle vara rädd för trycket, göra eftergifter, det skulle vara möjligt att inte lämna tillbaka turbinerna eller omförhandla på andra villkor.
    Men Moskva gav inte efter för sådana ”trick” och påpekade: antingen löser du problemet med turbiner nu, eller så kommer Nord Stream inte att fungera med full kapacitet, och Tyskland kommer inte att kunna ta emot all nödvändig gas”.

    Västerlandet försökte lösa allt bakom kulisserna, men sedan visade det sig att det behövdes en offentlig förfrågan från Berlin. ”Det vill säga, det kan inte sägas att Kanada tänkt och beslutat att ändra en del av sanktionspolitiken: det var ett svar på en begäran från Tyskland. Beslutet att leverera turbinen till Tyskland var dessutom det kollektiva Västs beslut. Och jag tror att det inte hade klarat sig utan USA heller. Men i allmänhet bör flera turbiner och annan utrustning gå igenom denna procedur. Så det här är inte slutet på historien”.
    Dessutom, påminde analytikern, strömmar inte gas från öst till väst genom Yamal-gasledningen, tillförseln är begränsad genom Ukraina och Litauen och Finland tar inte heller emot gas direkt från Ryssland.
    ”Den totala leveransvolymen i Europa jämfört med juni förra året är cirka tre gånger mindre. Detta var resultatet av dess egen europeiska politik gentemot Ryssland. Och nu är bollen på sidan av väst: antingen saktar den ner sanktionstrycket, inklusive på turbinerna för Nord Stream och andra banor, eller så minskar den energiförbrukningen avsevärt. Men i vilket fall som helst kommer europeiska länder att behöva införa ransonering av energiförbrukningen, och kemiska anläggningar måste minska produktionsvolymerna”, betonade Mitrahovich.

    Tidigare kallade chefen för Ukrainas systemoperatör för gasöverföring, Sergei Makogon, Kanadas beslut att lämna tillbaka turbinen till Gazprom för Nord Stream för ett dåligt prejudikat . ”Kanada gav efter för pressen och bestämde sig för att lämna tillbaka turbinen till Gazprom. Detta är ett mycket dåligt prejudikat för befrielse från sanktioner. Men logiken i ett sådant beslut är tydlig. Kanada lämnar tillbaka turbinen och Gazprom förväntas helt återuppta gastransiteringen till Tyskland. Detta kommer att tillåta Europa att fortsätta samla gas till vintern”, skrev Makogon på sin Facebook*-sida (ett extremistiskt socialt nätverk som är förbjudet i Ryssland).
    Enligt hans åsikt, ”även utan denna turbin har Gazprom möjlighet att avsevärt öka transiteringen”, särskilt genom Polen och Ukraina. RIA Novosti rapporterar .

    Kom ihåg att de kanadensiska myndigheterna kommer att skicka till Tyskland en Gazprom-ägd gasturbin tillverkad av Siemens för Nord Stream-rörledningen, som höll på att repareras i Montreal, rapporterade den kanadensiska naturresursministern Jonathan Wilkinson tidigare.
    Tyskland har offentligt bett Kanada att lämna tillbaka turbinen, vilket är nödvändigt för full drift av Nord Stream. Nord Stream AG har bekräftat den tillfälliga avstängningen av båda Nord Stream-linjerna från 11 till 21 juli på grund av årliga planerade reparationer.

    Tyskland är orolig för att gasledningen, som nu tvingas arbeta med 40 % kapacitet, inte kommer att lanseras efter att det förebyggande underhållet har slutförts. Reuters-källor sa att efter att turbinen återlämnats till Tyskland skulle Berlin överlämna den till Gazprom.

  3. Men inte är väl Hudson marxist? Han är gammalklassiker, hänvisar oupphörligt till Smith, Ricardo och dom, och sätter upp huvudmotsättningen mellan produktivt och icke-produktivt kapital, inte mellan kapital och arbete.

    • Det är nog en korreki beskrivning fast han undviker att direkt åberopa någon skoltillhörighet. Han har ju dock gått en bit vidare från klassikerna och kan betecknas som anti-imperialist men detta synsätt har han utvecklat genom att detaljstudera den amerikanska finansimperialismen efter 1945.

    • Jan Wiklund, du tar upp en intressant diskussion. Är Hudson marxist, hur tänker han egentligen?
      Hudson skiljer mellan industriell kapitalism och finanskapitalism. Den senare beskrivs så här:
      ”Räntor, hyror och monopolpriser alltsammans räknas som inkomster – som om all inkomst tjänas in som inneboende delar av industriell kapitalism,inte rovutvinning som omkostnader och finansiella fordringar. Denna position är motsatsen till klassisk ekonomi. Finanskapitalismen är en drivkraft att undvika vad Marx och faktiskt majoriteten av hans samtida förväntade sig: den industriella kapitalismen skulle utvecklas mot socialism, fredligt eller på annat sätt.”
      Hudson menar också att :
      ”Dagens nya kalla krig är en kamp av finanskapitalismen mot industriell kapitalism. Dagens värld splittras av en ekonomisk krigföring om vilken typ av ekonomiskt system det är kommer att ha. Industrikapitalismen förlorar kampen för att finansiera kapitalismen, som har blivit industrikapitalismens motsats precis som industrikapitalismen var motsatsen till postfeodala hyresvärdar och rovbanker. I detta avseende är dagens nya kalla krig en konflikt mellan ekonomiska system. Som sådan blir det kämpade mot dynamiken i USA:s industrikapitalism såväl som i Kina och andra ekonomier. Kampen är alltså inhemsk inom USA och Europa, såväl som konfrontationell mot Kina, Ryssland, Iran, Kuba och Venezuela och deras åtgärder för att ta ned dollar. ekonomier och förkasta Washington-konsensus och dess dollardiplomati….

      Det är en kamp av USA-centrerat finanskapital för att främja nyliberal doktrin som ger särskilda skatteprivilegier till ränteintäkter, obeskattad markränta, naturresursränta, monopolränta och finanssektorn. Detta mål inkluderar privatisering och finansialisering av grundläggande infrastruktur, och därigenom maximera dess uttag av ekonomisk hyra istället för att minimera levnadskostnaderna och göra affärer. Resultatet är ett krig för att förändra kapitalismens karaktär såväl som socialdemokratins. Det har det brittiska arbetarpartiet, Europeiska socialdemokraterna och USA:s demokratiska parti alla hoppade på den nyliberala tåget. De är alla medskyldiga till den åtstramning som har spridit sig från Medelhavet till Amerikas mellanvästerns rostbälte.
      ….Finanskapitalismen exploaterar arbetskraft men via en rentier sektor som också kannibalisera industrikapital. Denna drivkraft har blivit internationaliserad till en kamp mot nationer som begränsar rovdrift hos finanskapital som försöker privatisera och avveckla statliga regleringar kraft.
      …..Det nya kalla kriget är inte bara ett krig som förs av finanskapitalismen mot socialismen och det offentliga ägandet av produktionsmedlen. Med tanke på industrikapitalismens inneboende dynamik som kräver stark statlig reglerande och skattemässig makt för att kontrollera påträngningen av finanskapital, är denna postindustriella globala konflikt mellan socialism – som utvecklats ur industrikapitalism – och fascism, definierad som en rent mera reaktion för att mobilisera regeringen att rulla tillbaka socialdemokratin och återställa kontrollen till de rentier finans- och monopolklasserna.
      Det gamla kalla kriget var en kamp mot kommunismen. Förutom att befria sig från markarrenden, räntekostnader och privat tillägnade industriella vinster, gynnar socialismen arbetarnas kamp för bättre löner och arbetsvillkor; bättre offentliga investeringar i skolor, sjukvård och annat socialt stöd; bättre anställningstrygghet; och arbetslöshetsförsäkringen. Alla dessa reformer skulle göra det skära ner på arbetsgivarnas vinster. Lägre vinster innebär lägre börskurser och därför färre finansiella kapitalvinster. Syftet med finanskapitalismen är inte att bli en mer produktiv ekonomi genom att producera varor och sälja dem till en lägre kostnad än konkurrenterna. Vad som vid första anblicken kan tyckas vara internationell ekonomisk rivalitet och svartsjuka mellan USA och Kina är alltså bäst ses som en kamp mellan ekonomiska system: finanskapitalismens kontra civilisationens försöker frigöra sig från rentier privilegier och underkastelse till borgenärer genom en mer social regeringsfilosofi bemyndigad att kontrollera privata intressen när de agerar själviskt och skadar samhället i stort.” (Klippt ur artikel som jag strax delar länk till)
      Ja, vad tänker ni, alla ni som kan er Marx?

      • Länken är Finance Capitalism versus Industrial Capitalism: The Rentier Resurgence and Takeover (michael-hudson.com)….översättningen ovan direkt från google translate.

      • Jag tänker att etiketten på Hudson inte är så viktig, viktigare är resultatet av hans analyser. En motfråga infinner sig osökt. Varför blev den franske ekonomen Thomas Piketty så väl emottagen av etablerade ekonomer med sitt verk Kapitalet i det tjugoförsta århundradet ? Han fick sitta i studion med Paul Krugman och Josef Stiglitz i New York där de under varmt gemyt diskuterade de ökade kapitalkoncentrationerna. Hudson har aldrig blivit insläppt i salongerna och nämns knapppast någonsin av main stream -keynesianer.

        Jag tror att svaret ligger i att Hudson träffar ömma punkter bättre än Piketty och framförallt beskriver den aktuella dynamiken och de stora sammanhangen bättre och därför ses som ett hot. Hans anti-imperialistiska slutsatser och uppslutningen kring multipolariteten är aktuellare fastän Pikettys beskrivningar inte är varken fel eller ointressanta i sig.

        När Hudson gav ut sitt första verk runt 1970 om finanskapitalismen trodde han att vänsterkrafter skulle höra av sig. Men istället var det kapitalets företrädare som gjorde det för Hudson hade beskrivit utsugnigsmekanismerna så väl att de ville veta hur de ytterligare kunde förbättra karusellen.

        • Hudson skriver också ”Den resulterande globala konflikten är mellan socialism (den naturliga utvecklingen av industrikapitalismen) och en pro-rentier fascism, en statsfinansiell-kapitalistisk reaktion mot socialismens mobilisering av statsmakt för att rulla tillbaka de postfeodala rentierintressena. Den underliggande dagens rivalitet som USA känner mot Kina är alltså en ekonomisk konflikt system. Den verkliga konflikten är inte så mycket Amerika mot Kina, utan finanskapitalism kontra industristatskapitalism/socialism.”
          —————————————————————
          Här kritiseras Michael Hudsons ”marxism”
          https://thenextrecession.wordpress.com/2021/01/08/assa-2021-part-two-the-radical-answers/
          —————————————————————————

          • Men är socialism (den naturliga utvecklingen av industrikapitalismen)? Hudsons uttalande kan tolkas på olika sätt. Uppfattar att Marx ansåg att socialism inte kunde införas utan en revolution.

            Roberts skriver också ”Hudson hävdade att Marx hade en vision om att kapitalismen så småningom skulle skapa de objektiva förutsättningarna för en övergång till socialism.”
            Red: Vilket redan skett i en stor del av världen sedan länge.

            Roberts: Marx eller Engels antydde inte vid något tillfälle att ”industrikapitalismen” skulle kunna övergå smidigt till socialism utan att först avsluta motsättningen mellan arbete och kapital genom klasskamp. Idén om en sömlös övergång till socialismen var en idé som senare revisionister som Eduard Bernstein hade. Hudson tycktes dock antyda att de vinster som arbetarna gjorde i fråga om offentliga tjänster, löner och välfärd under ”guldåldern” efter andra världskriget möjliggjordes eftersom det låg i de ”progressiva” industrikapitalisternas intresse. Säg det till de arbetare som var tvungna att kämpa hårt för dessa vinster! Dessa vinster var endast möjliga eftersom industrikapitalisterna tvingades att medge dem genom arbetarrörelse, och de kunde göra det endast eftersom kapitalets lönsamhet var relativt hög. Men när lönsamheten började sjunka på 1970-talet, vilket inledde ”nyliberalismens” era, var det då som dessa vinster vändes tillbaka och finanskapitalet ökade relativt sett.

    • Citerar ur Roberts intressanta artikel utan att själv ta ställning. Fordrar mer arbete för min del.

      Michael Roberts skriver bland annat ”Jag håller inte med. Hudsons tes om den klassiska finansialiseringen har många hål, enligt min mening. För det första kan den moderna kapitalismen knappast beskrivas som ”nyfeodalism”, eftersom feodalismen aldrig var ett produktionssätt som byggde på monopolhyror eller ocker. Under feodalismen tillskrevs det överskott som skapades av de livegna och bönderna direkt av jordaristokratin från jordens produkter. Kommersiell och finansiell verksamhet var ett komplement, inte den dominerande verksamheten inom feodalismen.”…

      ”Varken Marx eller Engels antydde vid något tillfälle att ”industrikapitalismen” skulle kunna gå smidigt över till socialismen utan att först avsluta motsättningen mellan arbete och kapital genom klasskamp. Idén om en sömlös utveckling till socialismen var en idé som senare revisionister som Eduard Bernstein hade. Hudson tycktes dock antyda att de vinster som arbetarna gjorde i fråga om offentliga tjänster, löner och välfärd under ”guldåldern” efter andra världskriget möjliggjordes eftersom det låg i de ”progressiva” industrikapitalisternas intresse. Säg det till de arbetare som var tvungna att kämpa hårt för dessa vinster! Dessa vinster var endast möjliga eftersom industrikapitalisterna tvingades att medge dem genom arbetarrörelse, och de kunde göra det endast eftersom kapitalets lönsamhet var relativt hög. Men när lönsamheten började sjunka på 1970-talet, vilket inledde ”nyliberalismens” era, var det då som dessa vinster vändes tillbaka och finanskapitalet ökade relativt sett.

      Tanken att vi kan dela upp kapitalismen i progressiv industrikapitalism och reaktionär finansiell monopolkapitalism är inte bara inte marxistisk, den är också empiriskt ogiltig. Det finns en mycket hög integration mellan finansiella och industriella funktioner i moderna kapitalistiska företag – de är inte åtskilda. Och viktigast av allt är att den industriella mervärdesskapande funktionen fortfarande är den största delen av kapitalet i alla avseenden.”…

      ”Josh Mason från John Jay College diskuterade Hudsons föreläsning, och han gjorde några talande påpekanden. Han ifrågasatte Hudsons påstående att industrikapitalister stödde bättre offentliga tjänster eftersom det höjde arbetskraftens kvalitet. Mason hävdade att industrikapitalisternas främsta mål alltid är att sänka lönekostnaderna och att offentliga tjänster för dem är en kostnad, inte en besparing. Under den nyliberala perioden stödde industrin åtstramningar, krossade fackföreningar och krävde nedskärningar av de offentliga utgifterna lika mycket som bankirer. Monopol finns inom industrisektorn i lika hög grad som inom finanssektorn. Är Jeff Bezos dessutom bara en hyresgäst? Amazon utnyttjar väl arbetare för att göra vinst med sina distributions- och webbtjänster som en industrikapitalist, inte som en ”nyfeodal” finansman?

      För mig försvagar och förvränger Hudsons tes om ”finansialisering” inte bara Marx’ kritik av kapitalismen genom att hans värdelag överges för postkeynesiansk teori om utvinning av monopolhyra. Den är också empiriskt felaktig. Och den lämnar dörren öppen för en reformistisk politik: att om vi reglerar eller kontrollerar finanssektorn och monopolen och återgår till en ”konkurrenskraftig industrikapitalism” (något som aldrig riktigt existerat) kan vi gradvis gå över till socialismen.”

  4. Roberts ägnar sig åt semantik och hårklyveri. Dessutom tillskriver han Hudson slutsatser som denne inte skulle känna igen. Hudsons och Roberts arbetar på olika nivåer, Hudson i den konkreta verkligheten medan Roberts sysslar med meta-analys som många andra ”marxister” med honom. Marx influerades av Hegel och Marx efterföljare spädde på med ytterligare hegelianskt tänkesätt. Begreppsvärlden fick företräde framom konkret analys.

    De analogier som Hudson för fram skall tas bildligt, t.ex. vad gäller improduktivitet under feodala förhållanden och finanskapitalismen. Hudson hävdar inte heller att det skulle finnas vattentäta skott mellan produktiv kapitalism och finanskapitalism, FIRE, Finance, Insurance, Real Estate. Poängen är att de sistnämnda alltmer kommit att dominera och i denna sin dominans parasitera på all produktiv verksamhet och fungera som en kvävande faktor.

    Det historiska skeendet är komplext och bör studeras i sin komplexitet, Det finns inga genvägar via meta-analys. I bästa fall kan den sistnämnda fungera som en tankeväckare, i värsta fall som vilseledare och passiverare. Kom att tänka på Costas Lapavitsas beskrivning av de grekiska kommunisterna i det läge där det hade funnits chans till utbrytning. De föredrog soffläget eftersom ”man först måste ha socialism”. Sedan kan man lyfta häcken ur soffan. Jag tror inte att Hudson skulle bli sårad om man sade till honom att ”du är ingen marxist”. Han skulle nog le brett och rycka på axlarna.

    • Ja, Jan Nybondas jag tror du har rätt, ”Roberts ägnar sig åt semantik och hårklyveri. Dessutom tillskriver han Hudson slutsatser som denne inte skulle känna igen.” Jag kan definitivt inte tillräckligt om marxism för att egentligen uttala mig, men Hudson skriver ”Den resulterande globala konflikten är mellan socialism (den naturliga utvecklingen av industrikapitalismen) och en pro-rentier fascism”… Tänker Hudson inte att en socialistisk revolution har mycket större förutsättningar att utvecklas i en högt industrialiserad stat vars kapitalister styrs med hårda nypor, än i en Wall Street-styrd finansialiserad stat som USA där miljontals går arbetslösa, och tvingas tälta på trottoarer och i parker för att dom inte längre har råd att ens bo anständigt …. där den befintliga arbetarklassens rätt att organisera sig begränsas, där löner och arbetsvillkor ständigt försämras osv… Ett samhälle som är uppsplittrat i massor av motsättningar mellan olika identiteter….
      Tänker också på gruvarbetarstrejken, som socialdemokraterna i vanlig ordning såg till att sabotera…..Undrar vad som hade hänt i Sverige om inte sossarna hade funnits….Och undrar om kinesernas erfarenhet av ett socialistiskt samhälle, samt erfarenhet av USA:s imperialistiska politik inte kommer att betyda något….Dessutom Michael Hudson håller föreläsningar som kan ha 65 000 åhörare….och förutsättningarna för att det ska dyka upp ett dussin stora personligheter bland dom som tar reda på vad både Marx och Lenin säger och för vidare det till arbetarklassen om inte arbetare får tillgång till lärorna själva …Dessutom talar Xi och Putin om en multipolär värld i vilken länder kan stötta varandra……
      Karl W, vår i Kina boende debattör och artikelförfattare kommer inte att hålla med mig. Karl W tänker att det kinesiska samhället är bra som det är. Men jag kan inte släppa tanken på en värld i vilken verklig demokrati råder, dvs en värld där ägandet av allt i ett samhälle är gemensamt.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here