Slut på kriget genom förhandlingar

23
1545
Fredsuppropet i mars 2023

Legitimt självförsvar och strävan efter en rättvis och varaktig fred står inte i motsättning till varandra. Här nedan ett förslag till förhandlingar om kriget i Ukraina.

Artikeln har nyligen(3/9)  återgivits av Deutsche Wirtschaftsnachrichten efter tidigare publicering i schweiziska tidningen Zeitgeschehen im Fokus. Dess författare är Peter Brandt, professor i historia vid Fernuniversität, Hagen, son till före detta förbundskanslern Willy Brandt; Hajo Funke, professor emeritus i statsvetenskap vid Freie Universität, Berlin; Harald Kujat, pensionerad general, tidigare generalinspektör för tyska Bundeswehr. Ordförande för Nato/Rysslandsrådet och generalstabschefernas Nato/Ukraina-kommission samt som ordförande i Natos militärutskott den högst rankade Nato-generalen; Horst Teltschik, professor och nära förtrogen till förre förbundskanslern Helmut Kohl, mellan 1999 och 2008 chef för Säkerhetskonferensen i München.

*

Sedan det ryska angreppskriget inleddes den 24 februari 2022 för Ukraina ett legitimt försvarskrig, som handlar om statens överlevnad och om landets nationella oavhängighet och säkerhet.

Det väpnade självförsvarets legitimitet enligt artikel 51 i Förenta nationernas stadga fritar emellertid inte regeringen i Kiev och de stater som stöder den från förpliktelsen, inte minst gentemot det egna folket, att uppträda med förnuft, att inte låta våldet och förödelsen spridas och att med politiska medel främja en rättvis och varaktig fred. Också under kriget – och i synnerhet då – får man inte ge avkall på de ständiga bemödandena om att nå en diplomatisk lösning.

Detta gäller i lika mån för de indirekt involverade, också för Tyska förbundsrepubliken, som genom grundlagens fredsparagraf faktiskt har en särskild förpliktelse.  Den 23 februari 2023 uppmanades medlemsstater och internationella organisationer genom en annan FN-resolution att ”fördubbla sitt stöd till diplomatiska ansträngningar för att nå en omfattande, rättvis och varaktig fred i Ukraina”. Denna förpliktelse gäller också för den ukrainska regeringen, som avvisar alla vidare förhandlingar med Ryssland.

Ukraina har till dags dato stått emot det ryska angreppskriget genom omfattande understöd från Väst. Ju längre kriget pågår, desto mer ökar de ukrainska förlusterna och landets ödeläggelse, och desto svårare blir det att uppnå en rättvis och varaktig förhandlingsfred, som också kan ge säkerhet åt de stater som står på Ukrainas sida.

Sedan den 4 juni 2023 försöker de ukrainska stridskrafterna att bryta igenom de ryska djupt befästa försvarsställningarna och blockera bron mellan Ryssland och Krim för att skära av de ryska stridskrafterna från den logistiska grundbult som Krim utgör. Under striderna har ukrainarna lidit svåra förluster i trupp och (västlig) materiel utan att hittills ha åstadkommit ett genombrott.

Misslyckas offensiven får man räkna med Ukraina kommer kräva att vapen från Väst ska följas av soldater från Väst.  Däremot har Ryssland fram till nu inte satt in den stora massan av sina stridsberedda trupper. Man kan därför utgå ifrån att Ryssland efter fortsatta ukrainska förluster kommer att övergå till motangrepp som ska säkra annekterade områden och därmed uppfylla målet för den ”militära specialoperationen”.

Ingen kan vinna detta krig

Sedan en tid tillbaka tyder allt på att varken Ryssland eller Ukraina kan vinna detta krig, ty ingen av parterna kommer att uppnå de mål som det krigas om. Samtidigt ökar tvärtom risken för att upptrappningen når en ”yppersta” punkt, det vill säga en militär konflikt mellan Nato och Ryssland, med en uppenbar fara för ett begränsat kärnvapenkrig på den europeiska kontinenten, även om USA och Ryssland vill undvika detta.

Denna utveckling får inte stillatigande åses. Framför allt vore det i Ukrainas intresse att söka få till stånd en vapenvila som kunde öppna dörren för fredsförhandlingar. Detta ligger på samma sätt i de europeiska staters intresse som förbehållslöst men utan urskiljbar strategi stödjer Ukraina.

Kan man förhandla med Putin?

Hittills har det inte framlagts några bevis för att det politiska målet för ”den militära specialoperationen” skulle vara att erövra och ockupera hela Ukraina och att Ryssland därefter planerar för ett anfall mot Nato-stater.  Putin förnekar energiskt ofta framförda påståenden om att han skulle ha den imperialistiska målsättningen att återskapa Sovjetunionen: ”Den som inte saknar Sovjetunionen har inget hjärta, den som önskar sig den tillbaka har inget förstånd.”

Putin har varit beredd att förhandla med Ukraina – och är det säkerligen fortfarande – dock alltid under förutsättningen att förhandlingar också är något som önskas av motparten – alltså den amerikanska, ukrainska och västliga sidan. Detta har Putin uttalat vid flera tillfällen, till exempel i anslutning till att delmobiliseringen av den 21 september 2022 kungjordes:

Die Welt skrev den 23 juni 2023 i en utförlig ledarartikel att också ryska medier talade om förhandlingar; man kan utgå från att detta skedde med Kremls goda minne.

Kriget hade kunnat undgås, om Väst hade godtagit en neutral status för Ukraina (något som Zelenskyj till en början var beredd att acceptera), avstått från Nato-medlemskap och genomfört Minsk II-avtalet om minoritetsrättigheter för den rysktalande befolkningen. Kriget hade kunnat avslutas i början av april 2022, om Väst hade tillåtit att Istanbul-förhandlingarna ledde till ett resultat. Det är nu på nytt, och möjligen för sista gången, ett ansvar för Det ”kollektiva Väst” och i synnerhet USA att staka ut vägen mot ett vapenstillestånd och fredsförhandlingar.

Det gäller att slå in på en icke farofylld väg

Nu gäller det för staterna i Europa och för Europeiska unionen, vars världspolitiska betydelse fortlöpande reduceras i och genom kriget, att inrikta alla ansträngningar på att återställa en stabil fred på kontinenten och därmed förhindra ett europeiskt storkrig. Att avvärja detta kräver att alla ledande europeiska politiker engagerar sig, framförallt den franska presidenten och den tyska förbundskanslern, i en gemensam ansträngning och genom avstämning med de amerikanska och turkiska presidenterna, så länge det finns tid och ”the point of no return”, som Jürgen Habermas har påtalat, inte har överskridits.

Freden är möjlig – en väg ut ur det farofyllda

Krigspartiernas positioner

Ukraina:

Förhandlingar först efter tillbakadragandet av de ryska trupperna från ukrainskt territorium respektive befrielsen av alla områden som har ockuperats av Ryssland.

Ryssland förpliktas att bära kostnaderna för Ukrainas återuppbyggnad.

Den ansvariga ryska ledningen straffas för angreppet.

Nato-medlemskap efter krigsslutet.

Säkerhetsgarantier från stater som Ukraina utpekar.

Ryssland:

Ukraina konsolideras som neutralt – inget Nato-medlemskap.

Ingen stationering av amerikanska och andra Nato-trupper på ukrainskt territorium.

Erkännande av regionerna Donetsk, Luhansk, Cherson och Saporischschja som ryskt statsområde.

Övre tillåten gräns för de ukrainska stridskrafterna som helhet och för de enskilda vapenslagen.

Förhandlingar om rustningskontroll med USA/Nato, särskilt vad gäller verifikationsmekanismer för Natos Ballistic Missile Defence System/BMDS i Polen och Rumänien.

Båda krigförande parter har efter Ukrainas tillbakadragande från Istanbul-överenskommelsen ställt villkor för upptagande av förhandlingar, och den ukrainska presidenten till och med förbjudit sådana per dekret. Den kinesiska propositionsdokumentet erbjuder en förnuftig ansats. Det kräver förhandlingar på grundval av vad som uppnåddes i Istanbul (”resume peace talks … resumption of negotiations”).

En viktig roll för att få till stånd förhandlingar åvilar USA. USA måste öva påtryckningar på den ukrainska presidenten för att få honom till förhandlingsbordet. Därutöver måste USA (och Nato) visa sig beredda till förhandlingar om rustningskontroll, innefattande förtroendeskapande militära mått och steg.

Fas I – Vapenstillestånd

FN:s säkerhetsråd

beslutar, i enlighet med artikel 24:1 i FN-stadgan och i samklang med det huvudansvar som överförts till Rådet av medlemsstaterna för att upprätthålla världsfreden och den internationella säkerheten, om en tids- och etapplan för ett vapenstillestånd och för förhandlingar i syfte att avsluta Ukrainakriget och återställa freden;

beslutar, med verkan från en ”dag X”, om ett allmänt och omfattande vapenstillestånd mellan krigspartierna Ryssland och Ukraina. Vapenstilleståndet ingås utan undantag och utan varje inskränkning eller särreglering, oavsett lokaliseringen av de fientliga stridskrafterna och vapensystemen, och måste oförbindligen genomföras över hela linjen;

uppdrar åt en hög kommissarie för fred och säkerhet i Ukraina med det politiska ansvaret för genomförandet av tids- och etapplanen, liksom för att beslut som Säkerhetsrådet har fattat i detta sammanhang;

beslutar att sätta in FN-fredsstyrkor, enligt kapitel VII i FN-stadgan, som får i uppdrag att säkra och genomföra vapenstilleståndet och de säkerhetsmässiga och militära åtgärder som fördragsparterna kommit överens om.

Konfliktpartierna inställer alla stridshandlingar från den tidpunkt, ”dag X”, som Säkerhetsrådet har slagit fast.

Från denna tidpunkt får vapen och ammunition inte längre levereras till Ukraina. Ryssland inställer likaså all tillförsel av vapen och ammunition till sina stridskrafter på det territorium som ockuperats efter den 24 februari 2022 och på Krim.

Alla irreguljära utländska styrkor, liksom medarbetare med anhöriga i båda krigspartiers underrättelsetjänster dras tillbaka från ukrainskt territorium fram till dag X+10.

Fas II – Fredsförhandlingar

Fredsförhandlingarna börjar dag X+15 under ordförandeskap av FN:s generalsekreterare och/eller FN:s höga kommissarie för fred och säkerhet i Ukraina vid FN:s kontor i Genève.

Båda konfliktpartier bekräftar sin beslutsamhet att föra förhandlingarna i den fasta avsikten att avsluta kriget och eftersträva en fredlig, varaktig reglering av alla tvistefrågor. De avser att beakta Rysslands skrivelse av den 17 december 2021 till USA och Nato, försåvitt de är av betydelse för de bilaterala förhandlingarna, och Ukrainas positionsdokument av den 29 mars 2022 och att knyta an till resultaten från Istanbul-förhandlingarna.

Element till en förhandlingslösning

Konfliktpartierna

betraktar sig framgent inte som fiender och förpliktar sig att återgå till principerna om lika och odelbar säkerhet;

förpliktar sig att avstå från hot om och användning av våld;

förpliktar sig att inte vidta några krigsförberedande åtgärder gentemot fördragspartnern;

förpliktar sig till transparens i sina militära planer och övningar, liksom till större förutsebarhet vad avser deras militära och politiska handlande;

accepterar stationeringen av en FN-fredsstyrka på ukrainskt territorium inom en zon av 50 kilometers bredd fram till den ryska gränsen, inklusive regionerna Luhansk, Donetsk, Saporischschja och Cherson inom deras förvaltningsgränser;

förpliktar sig att lösa alla tvistefrågor utan användande av våld, genom förmedling av Förenta nationernas höga kommissarie eller, om det är lämpligt, genom garantistaterna. Ukrainas rätt till individuellt och kollektivt självförsvar enligt artikel 51 i FN:s stadga berörs inte därav.

Ryssland drar tillbaka sina stridskrafter från ukrainskt territorium dit varest de stod den 23 februari 2022;

drar tillbaka sina stridskrafter på eget territorium från en zon av 50 kilometers bredd fram till den ukrainska gränsen, vilka sedan den 24 februari 2022 har varit förlagda till denna zon.

Ukraina

drar tillbaka sina stridskrafter från en zon av 50 kilometers bredd fram till den ryska gränsen, innefattande regionerna Luhansk, Donetsk, Saporischschja och Cherson;

förklarar sig som en permanent neutral stat och ansluter sig inte till någon militär pakt, ej heller den nordatlantiska alliansen. Ukrainas suveränitet, territoriella integritet och statliga oavhängighet säkerställs genom motsvarande accept från garantimakterna. Garantin gäller ej för Krim och Donetsk, Luhansk, Saporischschja och Cherson inom de förutvarande förvaltningsgränserna;

avstår från att utveckla, äga och stationer kärnvapen på sitt territorium;

kommer inte att tillåt någon permanent eller tillfällig stationering av stridskrafter från främmande makt eller dess militära infrastruktur på dess territorium;

kommer inte att tillåta övningar eller manövrer av utländska stridskrafter på sitt territorium;

kommer att realisera överenskomna högsta gränser för de ukrainska stridskrafterna inom två år.

Problemen rörande Krim och Sevastopol kommer att lösas inom 15 år bilateralt och på diplomatisk väg under avstående från militärt våld.

Om regionerna Donetsks, Luhansks, Saporischschjas och Chersons framtida status överenskoms under förhandlingarna i vänskapliga former. Ryssland ska möjliggöra flyktingarnas återvändande. Skulle de förhandlande parterna inte uppnå enighet i denna fråga, kommer den höga kommissionären inom två år från ikraftträdandet av fredsfördraget att verkställa ett referendum, där befolkningen avgör deras framtida status. Röstberättigade är ukrainska medborgare som hade sin permanenta bosättning i dessa regioner den 31 december 2021. Ryssland och Ukraina förpliktar sig att erkänna resultaten av folkomröstningarna och före utgången av samma år som omröstningarna har ägt rum införliva dem i sin nationella lagstiftning. För befolkningen i de regioner, som har beslutat sig för att kvarstanna i den ukrainska statsbildningen, kommer den ukrainska regeringen före utgången av det år då omröstningar har ägt rum att uppta och omsätta minoritetsrättigheter enligt europeisk standard i författningen (motsvarande Minsk II-avtalet).

Garantistater, som är medlemmar av Europeiska unionen, kommer att främja Ukrainas medlemskap genom att understödja rättsstatliga och demokratiska reformer.

Återuppbyggnaden av den ukrainska ekonomin och infrastrukturen kommer att befordras genom en internationell givarkonferens.

Båda fördragsparter kommer att delta i och ge konstruktiva bidrag till en konferens om säkerhet och samarbete i Europa inom OSSE-formatet med syftet att uppnå en europeisk säkerhets- och fredsordning. Konferensen kommer att äga rum inom ett år efter fredsfördragets ikraftträdande.

Fördraget träder i kraft så snart båda fördragsparter och fem garantistater har undertecknat detta och, om så krävs, parlamenten i dessa stater har godkänt detta, liksom Ukraina genom ändringar i sin konstitution kodifierat sin status som neutral, oavhängig och alliansfri stat (utan att eftersträva Nato-medlemskap).

Inga fördröjningar rättfärdigar vare sig brott mot vapenstilleståndet eller frånträdandet av avtal som ingåtts.

Fas III – En europeisk säkerhets- och fredsordning

På lång sikt kan Ukrainas säkerhet och frihet garanteras endast genom en europeisk säkerhets -och fredsordning, där båda Ukraina och Ryssland har en plats – en europeisk säkerhetsarkitektur, i vilken Ukrainas geostrategiska läge inte längre spelar en nyckelroll i den geopolitiska rivaliteten mellan Förenta staterna och Ryssland. Vägen dit går via en konferens i OSSE-format, som anknyter till ”Paris-Chartans” stora framsteg och utvecklar denna med beaktande av de rådande säkerhetspolitiska och strategiska rambetingelserna.

 

Oauktoriserad översättning: Anders Björnsson.

 

Anmärkning. – Fotnotsreferenser finns i den tyska originalartikeln: https://deutsche-wirtschafts-nachrichten.de/705608/den-krieg-mit-einem-verhandlungsfrieden-beenden.

_________

Anmärkning. – Fotnotsreferenser finns i den tyska originalartikeln: https://deutsche-wirtschafts-nachrichten.de/705608/den-krieg-mit-einem-verhandlungsfrieden-beenden.

Föregående artikelStoltenberg: Nato-expansion ledde till rysk invasion
Nästa artikelFria kritiska ryska media – finns de?
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

23 KOMMENTARER

  1. Äntligen!
    En konfliktforskare, ja, …hör av sig! Till oss.

    I all media överallt: uniformerade militärer och, ja, krigsspecialister och till viss grad en hel del en inläst och påläst kast av spräng- och vapenfetischister.

    Igår såg undertecknad ännu en gång FN:s generalsekreterare Guiterres uttala att han inte fann några ingångar till just förhandlingar. Inte heller kommer några optimistiska uttalanden om några förhandlingar från den evige talesmannen Dmitrij Peskov, och likadant från ukrainska sidan.

    Få tror att krigets front kan röra sig antingen för inkräktarna att nå fram till polska gränsen i Ukraina eller att ukrainska trupper driver ut inkräktarna till 1991 med just MILITÄRA medel och evig tillströmning av militär materiel.

    Den enda framtida säkerhetslösningen är att såväl Ukraina som Ryska federationen är fullständiga och likvärdiga medlemmar av en gemensam europeisk säkerhetslösning; d.v.s. den som borde trätt in åren 1991-1993 innan lösningen inom då aktuella OSSE (OSCE) helt enkelt kapades av Washingtons Nato.

    Ryssland fördes sakta ut ur de europeiska resonemangen, isolerades och alienerades allt med och till slut sågs, naturligtvis, inte Natos strukturer som fredliga, det gjorde vi självtänkande i Sverige heller.

    Nu måste vi ta den säkerhetspolitiska chansen i just Europa vi fråntogs åren 1991-1993: en helt gemensam säkerhetsorganisationen och kollektiv europeisk säkerhetsordning.

    Vi européer vet dessutom att vi långsiktigt vare sig bör eller kan lita på Washington. Trump vill gärna lämna över allt europeiskt i försvars- och utgiftsväg till just européerna själva. Och det är just det både ekonomiskt och strategiskt normala.

    900 miljoner européer kan faktiskt ta hand om sig själva. Bara vi ges chansen och får försöka.

    Men ingen kan hoppas det löser sig redan imorgon. För nu står F16, JAS, klusterbomber, utarmat uran och Abrams-stridsvagnar på menyn. Nya vapenslag som ”skall lösa allt”, men som vanligt —och förväntat— inte gör det, igen.

    Tack för publicering av god, tankeväckande artikel!

    • ”Högerpolitikern” Donald Trump i USA hade velat haft ett tidigt fredsavtal i Ukraina för då hade Ukraina förvisso förlorat visst territorium men mer i begränsad omfattning än vad som väntas nu.
      Dessutom hade färre människor dödats i kriget vilket är Donald Trump viktigaste argument.

      Tyvärr kan inte du erkänna Donald Trump kommentator Johan de Naucler vilket visar mig att den progressiva ”vänstern” är en lögnaktig historia.

      För tänk efter här alla läsare,
      De flesta vänstermänniskor hatar Ryssland och är i själva verket mer eller mindre öppet för det så kallade ”demokratiska” USA.

      Vänstern är tyvärr så rutten att man ser Ryssland som ett hotfullt land trots Ryssland varit ett högst fredligt land som de flesta andra länder i Orienten.
      Däremot ser vänstern numera USA som ett fredskämpande land trots de varit konstant inblandat i krig sedan 1700-talet.
      På senare år ofta direkta anfallskrig som på Irak, Libyen etc.
      Ett hyckleri som är rent av äckligt tycker jag.

      Kan dock hålla med om Donald Trump är en filur som tar varje möjlighet att bli president igen, men ändå är han den amerikanska presidenten som har haft bäst kontakt med Rysslands president Vladimir Poutin samt den Folkdemokratiska republiken Nordkoreas Högste ledare Kim Jong-Un.

      Den amerikanska ”vänstern” Demokraterna har vad jag vet endast haft kontakt med Ryssland och Nordkorea med hot, ekonomisk krigsföring samt för Rysslands del omfattande leveranser av vapen och strategisk krigsföring avsedd för Rysslands förintelse och nederlag.

      Det är vad jag anser vänsterpolitiken står för samt inte minst de politiska partier som deklarerar sig som ”vänster” i vårt Sverige.

      Vänstern, som du säger Johan de Naucler, progressiv, nytänkande och radikal.

      Vet du Johan de Naucler, det är precis motsatsen till vad de större, samt frihetskämpande länderna i Orienten står för.
      De länder som vill stå fria från Västvärldens och USA:s dominanta imperialism att bestämma och leda världen.
      Det, utan några som helst hänsyn.

      Hur tycker du Johan att länder som håller fast vid sin kultur och tradition och inte vill förändras ska mötas av en Västvärld som står för en progressiv, nytänkande och radikal samhällsutveckling?

      Varför ska Kuba mötas av en ständig blockad?
      Varför ska Nordkorea mötas av total sanktionspolitik och total vägran till samarbeten med Västvärlden?

      När får världen uppleva det fridfulla slutet som USA en kapitalistisk unipolär och aggressiv Världspolismakt?

      • Här var det idel ganska grova generaliseringar och strikt indelande i stora, svepande grupper som tydligen strikt homogent och konstant har precis samma gruppåsikt.

        Men så är inte fallet. Den indelning i grupper och deras gemensamma åsikt (som inte existerar) är alldeles för grovt indelad av Dig skribenten arbetarklass. Den gubben går inte, helt enkelt!

        Det finns ingen enda gemensam ”klump-vänster” i ”väst” som ”alla hatar Ryssland” eller ”avskyr Trump”. Frågorna är alldeles för raffinerade och komplexa. Känslor och emotioner i politiken är för högern, i vänstern har vi mognat till en mer mogen, kritisk och nyanserad nivå -i alla fall som oftast, och de flesta av oss. För oss är inte politik känslor, men för högern är de det. Vänstern – logik, högern – känslor.

        Jag vare sig avskyr eller hatar Ryssland (rejält tvärtom faktiskt); men däremot avskyr jag avskaffandet av det politiska livet i det ryska samhället; precis som många i vänstern i Europa verkligen avskydde den tidens likar i Francos högerdiktatur i Spanien, Papadopoulos högerjunta i Grekland, Salazar i Portugal, Bothas fascistiska junta i Sydafrika och Strössners pseudo-nazidiktatur i Paraguay. De har alla ”hamnat på historiens sophög” (för att använda Trotskijs gamla klassiska uttryck). Med tiden kommer också Putins gangsterkapitalism och hans kriminella bankir- och oligarkiklass hamna där, när det ryska folket fått nog.

        Men vi älskar dessa länders då tystade, plågade, förtryckta, torterade, fängslade och inlåsta folk, på samma vis som vi känner för det förtryckta folket i dagens ryska högernationalistiska diktatur där all politik nu upphört; all debatt, all opinionsbildning, all fri press och journalistik och all opposition har tystats, fängslats, gått i exil eller dödats med våld och giftmord. Det är detta ryska folk under detta värsta förtryck vi sett i landet sedan Stalin kolade år 1953. Vi verkligen älskar och vill att de med snar framtid blir ett fritt land. Ja, vi hatar vet detta lands högernationalistiska krigschauvinism och våldsamma, förtryckande diktatur och den slavmentalitet som denna politiska förtryckarklass påtvingar det ryska folket.

        Det står mig helt etiskt främmande att förespråka en politisk modell som jag själv inte skulle vara det minsta beredd att leva under.

        Det tror jag inte varje Putin-positiv skribent på detta forum själv inser hur deras egen position hamnar i. Ryssarna får gärna leva eländigt under putinismen, men själva skulle de inte stå ut en halv vecka i dagens Ryssland. (Det vet jag för jag tog ibland emot svenska och nordiska radikala och kommunister när de kom till Sovjetunionen, efter besöket i vardagslivet där återvände de alltid till Sverige som förfärade närapå anti-kommunister). Deras rader skrivna här men i ett ryskt sammanhang kan mycket väl i Rysslands sken-rättssystem (där du bara kan vinna ett mål i domstol om du betalar väldigt mycket pengar) kan bli dömd och fängslad. På politiska orsaker enbart, dessutom.

        Dessa betingelser tror jag faktiskt inte alls vår skribentkollega Arbetarklass skulle vilja vare sig leva, skriva och verka i, ty jag tror mig se i vår gode kollegas texter en lätt naiv och lätt opåläst syn på hur brutalt det ryska systemet verkligen är och hur bedrövligt det tyvärr blivit bara de senaste åren. När bilderna på hur Putin och nordkoreanske Kim Jong-un visades häromdagen så sade det ganska mycket hur pass lågt den ryska politiken sjunkit; ned till usel nordkoreansk standard: totalitär diktatur. Tyvärr. Där är Ryssland idag.

        En god bok har kommit ut på svenska, av den ryske författaren, översättaren och tolken Michail Sjisjkin. Hans far var rysk militär och stalintrogen, hans mor var ukrainska och hans farfar protesterade när NKVD på 1930-talet under kollektiviseringen stal familjens enda levebröd: hushållets enda ko. Farfar fördes därför omedelbart iväg, hamnade i Gulagen i Sibirien, dog ensam där och man vet inte var. Ett sedvanligt drama för en rysk bondefamilj, på den tiden. Bönderna, en gång landets försörjare, sändes kategoriskt i döden.

        Boken heter ”Krig eller fred” och är en lätt och just liten bok (lite större än vykortsformat) på drygt 250 lätta sidor om den enskilde ryssens förhållande till den eviga förtryckaren staten; d.v.s. den mongoliska slavmentalitet som de lämnade efter sig i Ryssland som varar ännu idag och förklarar den eviga ryska ofriheten och landets oförmåga att skapa ett initiativrikt, ansvarstagande och egenbestämmande folk som kan tänka självt, utan Kremls censur och fängslanden.

        Läs den gärna!

        Michail Sjisjkin, ”Krig eller fred”.

        Och nej, jag behöver inga tillsända nedsmutsande länkar hur usel boken och förfärlig författaren är av folk som inte läst boken ifråga. Det betackar vi oss högtidligt för!

        Läs boken FÖRST! Diskutera sedan.

        • Det är snarare tvärtom vänstern, och dit räknar jag även liberalerna, som står för känslorna, och ”högern” som står för logik och fakta. Det gäller i högsta grad i debatten kring det pågående kriget, där visserligen delar av ”gammelvänstern” inte helt ryckts med i känslosvallet, men i än högre grad kring politiska frågor som rör ”manligt och kvinnligt”, samt naturligtvis i diskussioner kring invandringen.

          • Historiskt sett har Du helt fel. ”Marxismen” (som egentligen är ett felaktigt namn) hos bl.a. Marx och Engels var de första som erkände naturvetenskapen och de fysikaliska processerna som allsmäktiga, för över 160 år sedan, och i många decennier var ofta fysiker runtom i världen ofta kommunister. Familjen Joliot-Curie, som än håller världsrekordet i att ha flest nobelpriser i samma familj, var mycket vänsterradikal. Många av de fysiker som arbetade med atomvapnet i Amerika lämnade frivilligt över sin forskning till Sovjetunionen, Oppenheimer själv vistades tidvis i SSSR och var nära bekant med Berija, Sovjetunionens chef för det sovjetiska atomvapenprogrammet.

            Republikaner(statsskicks-) och demokrater(folkstyres-) har i princip alltid varit inom vänstern mot högerns ”kyrka, fosterlandet och familjen”.

            Så sent som 1996 brände den svenska högern allehanda böcker på bokbål i Sverige.

            Det kallar inte jag logik. Däremot har det ju -helt korrekt återgivet- uppkommit en rent vildvuxen teoridjungel av en massa fritänkande bokstavsidentiteter med femtielva kön och diverse sexualiteter, ofta från amerikanska miljöer, därför att naturvetenskapen och vänstern alltid varit svag i Amerika, det har tyvärr slagit över på vissa europeiska politiska miljöer.

  2. Och nu kom den fantastiska nyheten om att Ryssland slagit till vapen depåer med lill-Britanniens ”Storm Shadow” missiler. Sannolikt hinns det publiceras dödsrunor i morgon⚰️
    Även utarmat uran depåer har reducerats till aska

    Meddelandet från Rysslands försvarsministeriet lät så här: ”Russian forces conducted a long-range strike on Ukrainian warehouses storing Western-supplied weapons, including long-range missiles and depleted uranium shells”

    https://sputnikglobe.com/20230918/russia-hits-ukraines-storage-facilities-for-depleted-uranium-ammunition—mod-1113451251.html

    och

    https://www.rt.com/russia/583152-russia-ukraine-strike-uranium-shells/

    • Av den ”sannings-sägande” Public Service redaktionen SVT får vi dock veta att samma nyhet presenteras som att Ryssland bombat spannmålsmagasin i bl.a. Odessa, Ukraina avsedda att ge svältande människor föda i fattiga länder.

      Det är så borgerlighetens hycklare i Västvärlden med så enkla medel får sitt folk att hata och avsky det gamla och så fredliga Ryssland för inte så länge sedan förflutet ur den kommunistiska Arbetarstaten.

  3. Det är ju bara trams. Inledningen av de sk artikeln beskriver det som ett anfallskrig, där Östukraina är ockuperat av angripare. Redan där förstår man att texten är genomförd av snällister som inte verkar förstå, eller har glömt minskavtalen vilka genomfördes av vest för att ’vinna tid’ att rusta upp kiev. Ryssland har iinte genomfört något annat än ett regelkorrekt försvar av sin västra gräns, samt för att skydda Östukrainarna från fortsatta mord finansierade av…vest. ’Hjälp…hur svårt kan det vara att förstå, washington viill inte ha förhandlingar, därför city har förbjudit det. Och hur svårt kan deet vara att förstå. De vill ha/ta, våldföra sig på hela Ryssland. Precis som de nu gör i väst. I okt kommer ”who”/gates, soros troligen få sin vilja igenom, och efter det kan de beställa sina plandemier, utefter hur kassaflödet i deras företag ser ut. ’Omröstningen’ sker 20e okt..Haha, vilka skämt de är

  4. Det ser ut som clownen fått ekonomiska bekymer… (non offensiven kostar 1 miljon om dagen)

    Ukraina söker efter kontanter när striderna tappar kassan, utländskt bistånd faller, borgenärer stänger in

    USA godkände cirka 113 miljarder dollar för militärt, ekonomiskt och humanitärt bistånd till Ukraina bara under 2022, med det totala västerländska stödet som närmar sig 175 miljarder dollar i maj 2023. Vissa analytiker förväntar sig att återuppbyggnadsutgifterna kommer att överstiga 600 miljarder dollar även om striderna upphör omedelbart.

    Regeringen Volodymyr Zelensky funderar på nya sätt att generera kontanter när landets kassakistor töms av den kostsamma sommarmotoffensiven, som har dränerat nationens reserver på tiotusentals soldater och tusentals bitar av Nato-försedd militär utrustning med lite att visa upp för det hittills.

    Kiev står inför ett häpnadsväckande budgetunderskott på över 40 miljarder USD 2024 och har informerats om att ett misslyckande med att hosta upp pengarna kommer att förlama militären.

    ”Om regeringen inte kan täcka sina budgetklyftor, då kommer regeringen inte att kunna finansiera sin militära insats”, sa en Kiev-baserad mäklarfirma vars företag konsulterar myndigheter om sätt att samla in pengar till amerikanska affärsmedia på måndagen.

    Mäklarhuset har föreslagit en ny idé: att sälja ukrainska statsobligationer till utlänningar för att hjälpa till att ta hänsyn till åtminstone en del av budgetunderskottet.

    Andra idéer som redan implementerats har inkluderat att sälja cirka 10 miljarder dollar i krigsobligationer med hög ränta till företag, banker och privatpersoner på hemmaplan, underteckna avtal för att omstrukturera internationella skulder, starta en samordnad lobbykampanj för att söka hjälp utomlands och skaka ner Euroclear, ett Belgien med huvudkontor. finansiella tjänsteföretag, för en del av räntan som det har samlat in från frysta ryskägda tillgångar. Ukrainabaserade företag har varit ivriga att köpa upp statsobligationer efter att ha erbjudits inflationsjusterade räntor på så mycket som 10 procent.

    Men regeringens ansträngningar, i kombination med västerländska lån och bistånd, och investeringar från USA-baserade gamkapitalfonder har inte räckt till för att täppa till budgetklyftor, med Kiev planerar att spendera så mycket som 45 miljarder dollar på försvar nästa år, och 20 miljarder dollar semester för skuldbetalning av MFS Investment Management, BlackRock och Fidelity Investments kommer att ta slut i mitten av 2024.

    Kiev ser mot anslutning till Europeiska unionen som ett möjligt universalmedel för sina ekonomiska problem, med ett sådant steg som öppnar dörren för hundratals miljarder euro i subventioner och lån. Denna oförutsedda situation erkänns som ett ”långsiktigt alternativ”, men med frågor kvarstår om blocket, som redan lider av recession och partiell avindustrialisering, kommer att vara villigt att riskera ekonomiskt självmord för att erkänna ett land som Ukraina, som redan före eskaleringen av krisen 2022 hamnade konsekvent nära toppen av fattigdoms- och korruptionslistningar bland europeiska länder.

    Världsbanken har uppskattat att Ukraina kommer att behöva minst 411 miljarder dollar i medel för återuppbyggnad. En nyligen genomförd analys av en kollega från Center for Security Policy och Yorktown Institute tror att kostnaderna kommer att bli ännu högre, och uppskattar det totala utgiftsbehovet på över 600 miljarder dollar, även om striderna skulle upphöra omedelbart.

    Ukrainas statsskuld nådde 95 miljarder dollar, eller cirka 47,6 procent av BNP, 2021, på tröskeln till eskaleringen av Donbass-krisen till ett fullskaligt Natos proxykrig mot Ryssland. I mitten av 2023 hade skulden skjutit i höjden till över 162 miljarder dollar, och växte på randen av att överstiga 100 procent av BNP. Samtidigt har västerländska regeringar och företag varit angelägna om att få avkastning på den investering på 175 miljarder USD+ i militär utrustning, ekonomiskt och humanitärt ”bistånd” de har gjort, med USA och Nato som vill använda Ukraina som en misshandel att ”försvaga” Ryssland militärt, medan investeringsjättar som BlackRock har saliverat vid utsikten att kontrollera Ukrainas bördiga jordbruksmark och outnyttjade reserver av sällsynta jordartsmetaller.

    Höga västerländska tjänstemän har insett att Ukrainas säkerhetskris som har destabiliserat världsekonomin och fört Ryssland och väst till randen av en direkt konflikt skulle sluta ”inom några dagar” om USA och Europa skulle stoppa sitt stöd, men har vägrat att hysa möjligheten till fredsförhandlingar som skulle vara acceptabla för båda sidor.

    I måndags jämförde den tidigare ukrainska premiärministern Nikolay Azarov – som ledde Ukrainas mest framgångsrika period av ekonomisk expansion i dess postsovjetiska historia på 2000-talet och början av 2010-talet, det nuvarande tillståndet i landets ekonomi med en ”zombie” som ”visar tecken” av livet bara på grund av utländsk hjälp, som det kräver mer och mer” av för att klara sig.

    ”De närmaste analogerna till Ukraina, med liknande problem, är dagens Afghanistan och Haiti. Men för att komma ikapp den nuvarande ekonomiska nivån i Rumänien och Polen skulle Ukraina, enligt de djärvaste prognoserna, behöva mer än 30 år”, beklagade politikern.
    https://sputnikglobe.com/20230918/ukraine-searches-for-cash-as-fighting-drains-coffers-foreign-aid-drops-creditors-close-in-1113454695.html?rcmd_alg=collaboration2

  5. Blir nog svårt med förhandlingar i dagsläget.

    * Ukraina kommer inte att acceptera att avträda landområden som Ryssland i dagsläget behärskar.
    * Ryssland i sin tur kräver landområden av Ukraina som de inte ens behärskar.

    Personligen tror jag inte heller på en frusen konflikt så länge båda sidorna har offensiva vapen kvar.
    Jag tror att det i längden blir ohållbart för Ryssland att stanna i Ukraina då man är för sårbar för ukrainskt artilleribekämpning och precisionsvapen. I dagarna har Ryssland förlorat ett större landstigningsfartyg och en kilo-ubåt som låg i torrdocka i Krim p.g.a. Stormshadowmissiler. Även flera andra fartyg har nyligen skadats på Svarta havet p.g.a. drönare.
    Även om fronterna inte rör sig har Ukraina en klar fördel i fjärrbekämpning och det skapar en stor kostnad i militär utrustning för ryssarna.

    När, inte om, ATACAMS samt Taurus KEPD 350 levereras kan Ukraina bekämpa mål 300 respektive >500 km bort och det blir omöjligt att hålla fungerande logistik då.
    Senare kommer F16 och Gripen och då försvinner även Rysslands fördel i luften.

    Rysslands ekonomi är också en faktor som begränsar hur länge de kan delta i konflikten. Krigskassan är begränsad och beräknas räcka 1 max 1 år

    • ukrozionazi enheten är irrelevant och behövs inte heller vid förhandlingsbordet – om Ryssland överhuvudtaget går med på att förhandla.
      ATACAMS, Taurus, KEPD mm vi har hört det förut. Då var det Leopard 2 (vad hände 🤭) Även dessa hypade dyra men ack undermåliga vapen kommer att begravas i kyrkogården vid Donbas slätten där västs allehanda Wunderwaffen ligger⚰️⚰️⚰️.
      Västs dyra skrot kan inte mäkta sig med Rysslands avancerade och träffsäkra vapen.

      F-16 kommer aldrig att äntra fältet för då lär det inte finnas något som heter ”ukraina” heller.

      Igår kom rapporter om att Rysslands ekonomi växer markant🤗🤗🤗

      Återstår för samling ryssofober att leta efter en klagomur någonstans i närheten av där hen bor och banga huvudet ordentligt och fråga hur i helsike kunde vi haft fel 🤥🤥🤥

    • Ubåten på Sevastopolskij Morskoj Zavod-varvet var ”Rostov-na-Donu”, dock av ”Varsjavjanka”-klass, ganska nybyggd så kallad 636:a, byggd på Admiralitetsvarven i Petersburg, hyfsat ny. Att ukrainska militären kan pricka så effektivt och dessutom slå ut det intilliggande landsättningsfarryget ”Minsk” och närapå helt förstöra varvets torrdocka är ett klart varningstecken hur skört och enkelt det går att skada ryska militära mål i denna tid. Det är klart att de nya västliga vapentyperna tar hårt på viktiga ryska installationer. På det andra varvet på Krim, Butoma-varvet Zaliv i Kertj byggs nu två mycket stora nya landsättningsfartyg, ”Ivan Rogov” och ”Mitrofan Moskalenko” som ersättning för de avtalsbrutna och förlorade franskbyggda av Mistral-klass år 2014, och dessa nya över 200 meter långa skrov i Kertj kan nog ligga mycket pyrt till numera, kan man misstänka. Zaliv-varvet har Svarta havets största torrdockor och slår man ut dessa kan inte ryska flottan underhålla några fartyg i regionen om Sevastopol börjar slås ut redan nu.

  6. Enligt DWN 14/02/2023 16:00
    ”Enligt Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg började Ukrainakriget 2014 och inte bara i februari 2022. Sedan dess har Nato investerat enorma summor i rustning. Långtidskontrakt med försvarsindustrin syftar till att säkerställa ett konstant flöde av vapen och ammunition till Ukraina.
    På frågan av en AP-reporter kommer ”bekännelsen” av Stoltenberg på Nato mötet. Från minut 28. https://www.youtube.com/watch?v=Cyy1gPk_8rg

  7. Webbsidan där man kan deltaga i motståndet mot denna h….esorganisation som tänker påtvinga Mänskligheten giftinjektioner, heter ExitWho. Signera där, o ni är en del av ’de’ inte ska kunna införa sina 15min städer..blablablask. Minns, ooch minns väldigt väl; ’de’ är ute efter våra nästa generations beslutsfattare. Dina och mina barn, barnbarn, barnbarsbarn, …Glöm det iinte

  8. De blir inga förhandlingar inom närmsta framtiden. Utarmad uran och klusterbomber ihop med allt annat kommer fortsätta sålänge Biden sitter kvar. Usa vill EJ ha förhandlingar eller ens MINSTA lilla prat om det. Det som kan förändras är om Trump tar över vita huset i slutet på nästa år då och tillträder i januari efter årsskiftet där. Tills dess kommer detta ALDRIG sluta har Usa bestämt. Kosta vad de vill kosta, tills sista Ukrainaren. Istället för att börja skicka diplomater sedan längesen, fortsätter man ösa på med tunga moderna vapen ihop med amerikanska satellit delstaten EU. Tyvärr finns EJ slut i sikte. Har faktiskt HELA året trott att förhandlingar skulle inledas till hösten nu, vilket jag upprepade gånger skrivit också här i 9mån, dvs hela året. När Ukrainas motoffensiv misslyckas efter sommaren, så som den gjort nu, skulle förhandlingar inledas till hösten nu dessa månader framför. Men signalerna jag ser sedan förra veckan från Pentagon maffian, säger att man fortsätter denna vidriga proxyn oavsett kostnaderna. Det är HELT sjukt och galet faktiskt. Efter snart 19mån trodde jag verkligen att man skulle börja skicka diplomater och påbörja nedtrappning, och inleda förhandlingar hösten nu. Men jag ser inte detta eller dessa signaler från senila krigsbrottslingen i vita huset. Utarmad uran och klusterbomber som redan använts mot civilbefolkningen kommer fortsätta tyvärr. Dessa såkallade moderna tunga vapen kommer fortsätta ösa in tyvärr. Denna vidriga Usa Nato proxyn kommer fortsätta om något drastiskt EJ sker dessa kommande månader i hösten. Vinner Trump valet nästa år, tror jag innerligt på ett snabbt slut på denna vidriga Usa Nato proxyn. Men just nu finns EJ denna viljan hos denna korkade regim i vita huset. Vad gäller övriga EU har dom EJ skit att säga till om, då dessa direkt är största tofflorna och fjollorna. Pentagon maffian drar alla trådar och bestämmer. Övriga clownerna är bara patetiska så som de varit HELA krisen. Ungerns Orban sticker visserligen ut från mängden, men han behöver fler på sin sida för att lyckas stoppa denna vidriga Usa Nato proxyn. Återstår att se hösten nu

  9. ”Ukraine has expended up to 71,000 troops, hundreds of tanks and armored vehicles and tens of billions of dollars’ worth of Western-provided hardware and ammunition on its counteroffensive with seemingly little to show for it as far as Kiev and NATO’s strategic goals of retaking lost territory and “weakening Russia” are concerned.”

    Wolfgang Richter, Pensionerade Bundeswehr colonel och militärexpert

    https://sputnikglobe.com/20230919/retired-german-colonel-crushes-wests-misplaced-hopes-for-ukraines-counteroffensive-1113505209.html

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here