Tal av Putin och Xi i Davos 2021 pekar mot en annan framtid

9
1247

Denna artikel av James O’ Neill den 2 februari 2021, för New Eastern OutlookTal av Putin och Xi i Davos 2021 pekar mot en annan framtid har vänligen översatts av

Rolf Nilsson

Jag har tdigare publicerat tal av Xijinping och av Putin. Fanns inget Davostal av Biden, men publicerade ett utdrag ur Bidens installationstal.


Tal av Putin och Xi i Davos 2021 pekar mot en annan framtid

Davos Group of Nations höll nyligen sitt årliga möte digitalt, då coronaviruset för första gången förhindrade personlig närvaro. USA representerades av John Kerry, en av många demokrater som återvänt från Obama-åren. Ryssland representerades av dess president, Vladimir Putin, och Kina, för första gången sedan 2017, av dess president Xi Jinping. De västerländska medierna ignorerade till stor del bidragen från de två sistnämnda, men vad de hade att säga var betydelsefullt och värt en närmare granskning.

Vladimir Putin - Foto: Дмитрий Осипенко. Licens: CC0, Pixabay.com
Vladimir Putin – Foto: Дмитрий Осипенко. Licens: CC0, Pixabay.com

Putin hade fått en kopia av en bok 2019 från en av de främsta konferensarrangörerna, en personlig vän, Klaus Schwab. Boken hade titeln Den fjärde industriella revolutionen och skrevs av Schwab. Putin använde bokens innehåll som ett av huvudtemana i sitt tal.

Temat för boken hade uppenbarligen hamnat i skuggan av händelserna under 2020:s coronavirus, men det gav fortfarande upphov till flera viktiga punkter, som Putin använde för att strukturera sitt tal. Han noterade att Covid 19-sjukdomen hade påskyndat många redan existerande strukturella problem i världsekonomin, särskilt vad han kallade de kumulativa effekterna av subekonomiska problem, vilka han identifierade som den grundläggande orsaken till instabil tillväxt.

Den instabila tillväxten har lett till att många internationella problem i växande utsträckning har förvärrats. Med hänvisning till den växande ojämlikheten i världens ekonomi, lade han klart och tydligt skulden på den rikaste 1%, vilken dominerar inkomster och vinster. Detta har i sin tur lett till ett ökat förvärrande av många internationella problem.

Att förvänta sig att dessa problem skulle identifieras, eller än mindre påtalas, var osannolikt, inte minst för att vanliga medier sannolikt inte skulle identifiera källan till problemet, med tanke på att deras ägare till överväldigande del tillhör samma 1%. Graden av utrikespolitisk propaganda-retorik växte. Även om han inte sa det direkt, är det uppenbart att Ryssland länge har blivit offer för mass-desinformation från västerländska medier.

Putin påpekade att han kunde förvänta sig att arten av praktiska åtgärder skulle bli än mer aggressiva, inklusive press på länder som motstår de namnlösa makternas försök, och han hänvisade tydligt till USA, för att använda olagliga handelshinder, sanktioner och andra restriktioner inom finans, teknik och cyberrymden, för att styra de som är motsträviga.

Slutresultatet av ett sådant spel, utan några regler eller åtminstone en uppsättning regler för eliter, vilka kan modifieras efter eget val, ökar allvarligt risken för ensidig militär handling.

Putin identifierade fyra prioriteringar som världen måste anta för att undvika dessa katastrofala konsekvenser. För det första bör det finnas bekväma levnadsförhållanden för alla. Detta kommer att vara utomordentligt svårt att uppnå och han gav inga riktiga ledtrådar om hur problemet skulle kunna övervinnas.

För det andra måste målet vara att alla ska ha ett jobb som säkerställer hållbar tillväxt och inkomst och tillgång till livslång utbildning, vilket han definierade som absolut nödvändigt.

För det tredje måste människor vara säkra på att de kommer att få medicinsk vård av hög kvalitet.

För det fjärde måste barn få en anständig utbildning, oavsett familjeinkomst.

Dessa var inte uttömmande krav, men de lägger utan tvekan en grund för ett civiliserat liv. Många länder har redan uppnått detta, inklusive de skandinaviska länderna och Nya Zeeland. Även inom den så kallade utvecklade världen finns det uppenbara ojämlikheter och de kommer inte att övervinnas inom den omedelbara framtiden.

Denna dystra verklighet erkändes i Putins slutliga kommentar, när han sa att konkurrens och rivalitet mellan länder aldrig upphörde, inte upphör och aldrig kommer att upphöra. Utmaningen blir att se till att rivaliteten inte övergår i krig.

Xi för sin del identifierade fyra viktiga uppgifter för den moderna världen. För det första behövde världen “öka” samordningen av den makroekonomiska politiken för att främja en stark, hållbar, balanserad och inkluderande tillväxt i världsekonomin.

För det andra sade han att världen behövde “överge ideologisk fördom och gemensamt följa en väg med fredlig samexistens, ömsesidig nytta och (med hjälp av en fras som han identifieras med) vinn-vinn-samarbete.”

Skillnader mellan samhällen är inte i sig en orsak till oro. Det som skapade oro, noterade han, var “arrogans, fördomar och hat.” Xi identifierade klart och tydligt ett stort problem i försök att “tvinga sin egen historia, kultur och sociala system på en annan.”

Denna sista frasen måste läsas och tas in av många västerländska ledare, inklusive särskilt Australien, som uppfattar Kinas tillväxt som ett existentiellt hot mot sin egen tillvaro. Det finns inga bevis som stöder denna rädsla, men den är en ständig refräng i västerländsk media-analys.

För det tredje, sade Xi, är utmaningen att sluta klyftan mellan de utvecklade länderna och utvecklingsländerna. Tillväxten i utvecklingsländer skulle sätta välstånd och stabilitet på en mer solid grund.

För det fjärde behövde vi möta globala utmaningar. Inget globalt problem kan lösas av ett enda land, och att avsiktligt införa isolering, försörjningsstörningar och sanktioner för att skapa isolering och fjärmande skulle bara driva världen mot splittring och konfrontation.

Och, i vad som kan uppfattas som en direkt utmaning mot västerländska anspråk på att ha monopol på stöd för deras tolkning av lagen, sade Xi att “vi bör förbli engagerade i internationell rätt och internationella regler, istället för att söka egen överhöghet.” Han sade att internationell styrning borde baseras på “regler och samförstånd som uppnås ibland oss alla, inte på order från en eller några få.”

Den sista frasen skulle ensam räcka för att väcka uppståndelse bland västmakterna, som länge har gjort anspråk på monopol på ”regel-baserad internationell ordning.” Vad de egentligen menar är deras egna regler och deras egen ordning. Xi sände ett tydligt budskap om att dessa dagar är över och internationell lag innebär just det, snarare än att bevara de fåtaliga rikas, vars diktat under de senaste 70+ åren har varit källan till oändliga stridigheter och fördelar som samlats för de rika få.

Det är tveksamt om väst kommer att lyssna på vare sig Putin eller Xi, mycket mindre ändra sitt beteende. Världen har dock förändrats. Ju tidigare de gamla västmakterna erkänner denna förändring och ändrar sitt beteende, desto snabbare kommer vi att uppnå de mål som så tydligt anges av både Putin och Xi. Den begränsade täckning som deras tal fick i väst lovar inte gott. Som flera olika avtal visar, vilka träffats av olika nationer i den större eurasiska regionen, försvinner dock den gamla världen snabbt. Ju tidigare detta erkänns, desto säkrare blir världen.

Föregående artikelDet stora spelet om Centralasien
Nästa artikel“Nu handlar det inte bara om klimatet. Detta är rå klasskamp.” Är det verkligen så?
James O’Neill är en australiensisk barrister (jurist) och en geopolitisk analytiker. Han var tidigare en akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’ Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

9 KOMMENTARER

  1. Visar väl bara hur många korkade “journalister” det finns inom media! De verkar inte förstå att världen ändras i snabb takt och att tyngdpunkten av världens ekonomi finns i Sydostasien…Tydligen är löjlig USA-propaganda viktigare att syssla med som “Putins palats” och “läger för Uigurer” som inte existerar!

  2. Intressant text av Jörgen Huitfeldt på Kvartal: “Vladimir Kalsongförgiftaren.”

    “För det som gör att den ryske presidenten framstår som så stark och handlingskraftig är att han i sitt envälde inte behöver ta hänsyn till demokratins tröga processer. Det är inte svårt att få saker gjorda när man inte behöver underkasta sig något parlament eller några juridiska hinder. Och det är lätt att få folk att göra som man vill när konsekvensen för dem som opponerar sig ofta förefaller kunna bli lönnmord eller godtyckliga domar följda av mångåriga fängelsestraff.”

    https://kvartal.se/artiklar/vladimir-kalsongforgiftaren/

  3. Nya Zeeland nämns, men det är verkligen inte så rosigt. Jag bodde där några år så jag känner landet väl. 40% av hemmen har problem med våld i nära relationer, bruk av droger, speciellt tunga sådana, är mycket utbredd, korruptionen är utbredd, inköpschefen på ett av de största kommunala företagen i Auckland fanns på avlöningslistan hos en leverantör som till och med betalade in preliminärskatt, solresultaten har störtdykt, avlopps systemet i Auckland är från 1910, skiten går ut i havet och de flesta av badstränderna är stängda, bostadsbristen är enorm liksom egnahem priserna, yttrandefrihet är inte lagstadgad, utan gränserna sätts av politiker och oligarker med legala hotelser. Nya Zeeland är en ren polisstat som t.ex. upprättade vägspärrar för att bekämpa covid, osv. Nya Zeeland är dock mästare på att skapa potemkinkulisser. På en positiv note, immigration har ökat befolkningen från 2.8 miljoner till fem på 40 år, en nära fördubbling, men man har inga av de problem som Sverige har.

    • ” … har inga av de problem som Sverige har.”

      Räcker det kanske med droger och “våld i nära relationer”… med mycket mera?

      Bortsett från att man kan bada i Mälaren mitt i Stockholm eller Västerås (jag vet inte hur mycket radioaktivt vattnet är efter decennier av atomverksamhet i stan), undrar jag över vad som är så mycket värre i Sverige än i Nya Zeeland.

  4. Xi talade om att ”sluta klyftan”. Enligt svenskt och amerikanskt synsätt definieras ”klyftor” av antalet dollar eller kronor. Om två personer har exakt samma inkomst är dom jämställda, oberoende av att den ena bor på Östermalm och den andre i Bjurträsk där levnadskostnaderna är helt olika. Kina har utvecklat en helt annan syn på detta. Man ser på livsstilen, ”happiness” som faktorn för jämställdhet utan klyftor. Samma livstillfredsställelse kan variera med en finansfaktor 10 eller mer mellan en kuststad och by i västra Kina, men allt fler finner att livet i byn är att föredra, trivsel och tillfredsställelse. Många byar är nära självförsörjande med mat, och trots en inkomst på kanske 5,000 årligen har dom gott om pengar för det finns ingen anledning till att köpa något. Digitaltekniken har öppnat för digitalbutiker, och byarna sår, skördar, förädlar, tillverkar, förpackar och säljer direkt till köparen i skyskrapan i Shanghai. Alla mellanhänder är eliminerade och alla tjänar på systemet, utom mellanhänderna, vilka i stor utsträckning är denna 1%. Samma system fungerar lika bra mellan byn i västra Kina till köparen i Kolkata i Indien eller Dakar i Senegal. Alla mellanhänder, alltså dessa 1% som åderlåter system på egna villkor, är eliminerade och kan inte göra mycket åt utvecklingen. Det är därför USA och dessa 1% så intensivt försöker stoppa Kina och den utvecklingen, och som artikeln säger, denna 1% kontrollerar även propagandan via media. Denna 1% kommer inte att lyssna på vare sig Putin eller Xi, men med de teknologiska system som nu växer i Kina, 5G, WeChat, osv. kommer heller inte att lyssna på denna 1% utan bara köra runt dom. Världen har förändrats och det accelererar och man kommer alltså att tvingas anpassa sig eller svältas ut. I Kina blomstrar alla småbutiker med digitaltekniken, i Sverige lägger man ner, stadskärnorna förslummas, och stormarknaderna dit man kör bil växer. Det är trångt, unket och dammigt på hjärnkontoren i Sverige, för Kina skänker ju bort teknologin, eller nära så.
    http://en.people.cn/n3/2021/0207/c90000-9816963.html
    https://mychinaway.blog.se/tredje-riket-kunde-inte-ha-gjort-ett-battre-propaganda-jobb-an-dn/

  5. Det är bara att hålla med Putin i det här fallet, men kommer han kunna leverera mer jämlikhet i Ryssland? Är detta verkligen hans eget partis agenda, eller funderar han på att starta nytt parti?

    Jag noterar att Xi och Kina går emot vetenskapliga evidens om vad vi borde göra, genom att propsa för absurd tillväxt och frihandel, vilket minskar den ekologiska hållbarheten.

    • XiJinping propsar faktiskt inte på varken absurd tillväxt och frihandel utan det är mycket skickligt balanserat. Första prioritet är att avskaffa fattigdom och skapa välfärd. Att folk skall bli nöjda med sitt liv och inte behöva gå hungriga. Andra prioriteten och del av det är miljön. Metoden att nå den första är just utveckling, tillväxt och handel, och bevisligen fungerar det. Fattigdomen är utrotad, och utsläppen mer än halverade i relation till produktionen. Dessutom leder Kina världen massivt i att absorbera CO2.
      https://cdni.rt.com/files/2019.02/original/5c62c309dda4c8425b8b45e1.png
      Jag tror inte svenskarna skulle gilla din princip, att minska den ekologiska hållbarheten, för det betyder ju att Sveriges export till Kina skulle stoppas, företag som Volvo och Ericsson skulle flyttas till marknaden, viken är Kina, och Sverige skulle stängas av för produkter från Kina. Enligt Eurostat har Sverige 18.8% ökande fattigdom och 30% av pensionärerna går hungriga, medan statligt avlönade journalister vräker ut hat-propaganda och militära utgifter ökar. Inget bra recept för framgång.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here