USA vill olagligt ”importera vete” från fattiga Syrien

Ingress: Den här artikeln med titeln ”US would be illegally importing Syrian wheat” hittar man på BRICS INFORMATION PORTAL. Begränsningar i veteexport och orsaker till detta, samt risken för ökad svält är aktuellt. Som vanligt får Ryssland skulden för detta. Se Vad tycker egentligen Putin idag? Färsk intervju

Vi har tidigare haft skäl att uppmärksamma hur USA, Turket och SDF förfar med vete och olja från Syrien. USA och/eller Turkiet förstör vetefält i Syrien, som hindras att bekämpa COVID-19 pga. USA:s & EU:s hårda sanktioner och USA stjäl Syriens olja och spannmål. Turkiet stjäl vattnet. Sverige bidrar med dödliga sanktioner.

Artikeln är skriven av Lucas Leiroz, forskare i samhällsvetenskap vid Rural Federal University of Rio de Janeiro, geopolitisk konsult.

________________________________________________________________________

USA vill olagligt importera vete från Syrien

Ännu en gång hotar USA:s oansvariga attityd den globala livsmedelssäkerheten. I färska rapporter påpekas att Washington intensifierar smugglingen av syriskt vete och importerar produkten från regioner som olagligt ockuperas av utländska trupper och paramilitära miliser. Denna situation är en stark kränkning av den syriska suveräniteten och har en negativ inverkan på de globala insatserna för att minska hunger och fattigdom.

Rysslands ständiga representant vid FN, Vasily Nebenzia, sade den 25 maj att amerikanska importörer ökar sina inköp av syriskt vete avsevärt, vilket är en fortsättning på landets strategi att maximera importen från regioner i kris och konflikt, som Syrien och Ukraina. Förutom spannmål importeras olja i stor skala, hämtad från regioner som den legitima syriska regeringen inte har någon kontroll över.

Detta var några av hans ord: ”Förenta staterna fortsätter att plundra de natur- och jordbruksresurser som tillhör det syriska folket (…) [USA] utökar sin olagliga handel med syrisk spannmål och olja och smugglar dem utanför gränsen (…) och plundrar det syriska vete och den syriska oljan, som utgör grunden för att lösa energi- och livsmedelskrisen”. I sitt tal betonade han också den nuvarande situationen i de av USA ockuperade områden från vilka olja och vete importeras, och konstaterade att ”civila i de områden som USA ockuperar i Syrien lever under oacceptabla humanitära förhållanden och att det inte finns någon ansvarsskyldighet för brott”.

Denna situation i Syrien, som visserligen intensifieras nu när världen närmar sig en global försörjningskris, började för många år sedan. Under två decennier var Syrien det enda arabiska land som var självförsörjande på vete och hade ett stort överskott som garanterade landets exportkapacitet. År 2007 var veteodlingarna på totalt 1,7 miljoner hektar och producerade en total volym på mer än fyra miljoner ton spannmål. Situationen började försämras till följd av det västfinansierade kriget mot den legitima regeringen. År 2012, ett år efter konfliktens början, tvingades Syrien för första gången importera vetemjöl. Och sedan dess har landet blivit helt beroende av spannmålsimport för sin livsmedelsförsörjning.

I takt med att kriget eskalerade förlorade den syriska regeringen kontrollen över några av de viktigaste veteproducerande områdena, som kom att kontrolleras av paramilitära grupper inom de USA-ledda Syriska demokratiska styrkorna (SDF). Efter den otillåtna amerikanska interventionen placerades amerikanska trupper i dessa områden och säkerställde det direkta flödet av varor ut ur Syrien, vilket ledde till att den syriska regeringen förlorade nästan hela sin produktion. I varje region som rebellstyrkorna avancerade förbjöds lokala bönder att sälja sin spannmål till regeringen på regionala jordbruksmarknader. All produktion konfiskerades av amerikanska och paramilitära styrkor och skickades sedan omedelbart utomlands. En liknande process skedde med oljan, vars produktionsområden var ett särskilt mål för den amerikanska ockupationen.

Taleb Ibrahim, en syrisk politisk analytiker och biträdande direktör för Damaskus Center for Strategic Studies, kommenterade fallet: ”USA inledde det stora organiserade rånet i Syrien för fem år sedan. De regioner där de stjäl olja och spannmål är de mest produktiva delarna av Syrien, till exempel de östra delarna av Syrien där USA har upprättat olagliga militärbaser som förser det syriska folket med 90 procent av oljeprodukterna och 80 procent av spannmålen. Samtidigt har USA infört tunga sanktioner mot Syrien för att hindra den syriska regeringen från att importera de viktigaste förnödenheterna för det syriska folket, vilket är ett krigsbrott, i likhet med vad som hade hänt i Irak, Libyen, Kuba, Nordkorea och andra länder (…) De västliga länderna tar hela världen med sig på en internationell svältkatastrof, de bryr sig inte om humanitära överväganden”.

Det är viktigt att notera att dessa anklagelser kommer vid en tidpunkt då det råder särskild oro för den globala livsmedelsförsörjningen. Konflikten i Ukraina skadar världshandeln med spannmål och gödningsmedel, utöver en rad sanktioner som västvärlden har infört och som hindrar flödet av kapital och varor. Eftersom den ukrainska regeringen, som är militärt besegrad och ekonomiskt bankrutt, insisterar på att föra kampen vidare blir situationen ännu farligare.

I detta sammanhang uppstår en verklig global kapplöpning om livsmedel, där länder försöker lagra spannmål för att garantera livsmedelstryggheten på lång sikt. Västvärlden har i detta avseende agerat på ett ganska komplicerat sätt, genom att ansluta sig till en rovdjursimport av ukrainska vetekorn i utbyte mot militärt stöd i konflikten. Tonvis med ukrainskt vete exporteras dagligen till USA och Europa, medan landets befolkning och soldaterna själva lider av växande hunger.

Nebenzia kommenterade också denna fråga i sitt tal: ”Spannmål transporteras aktivt ut ur Ukraina med hjälp av järnvägar och pråmar på Donau, men vart är denna skärm på väg? Vi har anledning att misstänka att denna spannmål inte används för att mätta de hungriga i det globala syd, utan den lagras i spannmålslager i ett antal olika europeiska länder”.

Eftersom situationen tenderar att bli ännu värre under de kommande månaderna är det angeläget att frågan blir en internationell angelägenhet och att västvärlden av FN åläggs att anpassa sina metoder för att få fram spannmål till de regler som gäller i varje enskilt fall.

Det är olagligt för USA att importera syrisk spannmål utan tillstånd från den syriska regeringen, precis som det är olagligt för Zelensky att underteckna avtal för att godtyckligt exportera spannmål i utbyte mot vapen. Antingen tar de internationella organisationerna kontroll över situationen, eller så kommer deras underlåtenhet att generera global hunger.