Vad vill Ryssland?

14
1002

Alliansfriheten.se är en mycket bra, kunnig och seriös site som varmt rekommenderas. Här har vi publicerat utdrag ur flera artiklar från Alliansfriheten.se. Vi har kommit överens om att jag publicerar just ett utdrag med länk till den fullständiga artikeln. Detta är den inledande delen av en artikel av advokat Mats Björkenfeldt. Vad vill Ryssland? Den som läsa andra artiklar om “Ryssland” på min site kan söka på detta sökord på
Globalpolitics.se och finner då att över 1000 artiklar publicerats med detta sökord sedan november 2018. Över 2000 artiklar med sökordet “USA” har publicerats. Var så god och välj! Jag använder ungefär 3-8 sökord per artikel.


Vad vill Ryssland?

Anders Åslund har återkommit efter att ha lämnat tankesmedjan Atlantic Council, med Förenade Arabemiraten som en stor bidrags­givare. Av en stort uppslagen ledarartikel i Svenska Dagbladet den (25/7) framgår att Åslund numera är ”senior fellow” på tankesmedjan Fri värld. Hans budskap är att president Putin är beredd att starta krig för att återskapa ett ”Storryssland”.

Efter att ha läst professor Timothy Freys bok Weak Strongman. The Limits of Power in Putin’s Russia (Princeton University Press 2021) är det svårt att följa Åslunds politiskt styrda funderingar. Boken har undertiteln: “Looking beyond Putin to understand how today’s Russia actually works.” Frey är professor i statsvetenskap vid Columbia University och “Co-Director of a research laboratory at the Higher School of Economics in Moscow”.

Frey ber oss ha lite perspektiv. ”2017 spenderade Nato-länderna 900 miljarder dollar på försvar, medan Ryssland spenderade 67 miljarder dollar. […] USA och dess europeiska allierade spenderar ungefär femton gånger mer än vad Ryssland gör på försvar. Även utan USA: s bidrag är Natos försvarsutgifter ungefär fyra gånger större än Rysslands. USA och Kina spenderar ungefär nio respektive fyra gånger vad Ryssland gör på försvaret. Rysslands försvarskostnader ökade från 2010 till 2015, men har minskat sedan dess.”

Att gå i krig kräver regelmässigt allierade. I detta sammanhang påpekar Frey: ”Ett sätt att mäta Rysslands bästa vänner är att utforska stödet för en FN-resolution från 2014 som förklarar att den ryska annekteringen av Krim var olaglig. Hundra länder röstade för resolutionen, femtioåtta röstande la ned sina röster och endast tio röstade emot förklaringen, nämligen Armenien, Vitryssland, Bolivia, Kuba, Nicaragua, Nordkorea, Sudan, Syrien, Venezuela och Zimbabwe … inte mycket av en utmaning för USA eller dess allierade.”

Till skillnad från Åslund framhåller Frey att ”Ryssland […] trotsat förutsägelser om att Ryssland skulle utvidga kriget med Ukraina bortom Luhansk och Donetsk för att återskapa ett tsaristiskt Ryssland. Ryssland har inte heller ingripit med militär styrka i Baltikum trots vissa farhågor om detta.”

Timothy Freys diskussion om Ukraina och Nato är av stort intresse: ”2008 inledde Bush-administrationen ansträngningar för att föra Ukraina och Georgien in i Nato…

Föregående artikelHur Sverige gick med i kriget i Afghanistan
Nästa artikelHur skall vi bedöma hastigheten i klimatförändringen? – en svår fråga, med svåra konsekvenser om vi tar fel!
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

14 KOMMENTARER

  1. Inom psykologin finns ett gammalt uttryck som heter projicering, en slags känslomässig “överföring”. De känslor och åsikter man själv har överför man automatiskt på sin motpart och bedömer denna motpart och kanske fiende helt efter det egna känslo-, resonemangs- och beteenderegistret.

    Eftersom Ryska federationen och Folkrepubliken Kina är stora länder, naturliga historiska stormakter sedan närmast evig tid, och två länder som har stora militärmakter och kärnvapen -de har blivit invaderade många gånger i sin historia -de har lärt sig den historiska läxan helt enkelt.

    Den amerikanska politiska projiceringen är alltså att då måste Ryssland och Kina också stå för PRECIS SAMMA SAK och samma planerad utvidgningspolitik och totala världsanspråk som våldsetablissemangen i Washington. I en stad med så många psykiatrer har dock inte Washingtons politiska etablissemang och krigsministeriet Pentagon kunna släppa denna fixa idé om sina stormaktsgrannar.

    Washingtons psyke kan i modern tid ifrågasättas: man har invaderat och bombat en rad länder, som alla lagts i neokonservativ ruin och den naiva amerikanska askan. Känner vi till att Ryssland och Kina har gjort eller planerar att göra liknande krigsinvasioner, begå de allvarligaste blodigaste krigsbrott -och dessutom alltid komma undan med det i alla sina konflikter och aldrig betalar krigsskadestånd eller ens förklarar krigsförklaringar, liksom förorsaka många hundratusentals oskyldiga civila och de i sammanhanget självklara många hundratusentals döda irakiska barnen som den amerikanske utrikesministern Albright tyckte det var värt att förorsaka i Irak, i en ren svältblockad.

    Har Kina och Ryssland verkligen detta på sina framtida dagordningar? Vem är det som förorsakat att Ukraina idag är Europas fattigaste och mest korrupta land bland bottenländerna i Afrika på statistikstegen, och är det verkligen i Ryssland det marscherar nazister och inresta våldsfascister på gatorna? Ukraina som haft som enda stat i det gamla SSSR en krympande ekonomi, som tappat två-tredjedelar av sin nationalekonomi sedan år 1990, där landet enkom haft västliga rådgivare? Är det också Rysslands fel?

    Året 1990 när de två Tyskland skulle återförenas lovade den amerikanska delegationen under president Bush Senior att om det förenade Tyskland tilläts av alla de fyra allierade (Sovjetunionen, Frankrike, Storbritannien och de amerikanska Förenta staterna) skulle få ingå i Nato skulle INGEN Natoutrustning röra sig EN CENTIMETER österut över den dåvarande väst/östtyska gränsen, ungefär vid floden Elbe. Det var ett gentlemens’ agreement Washington-etablissemanget aldrig hade för avsikt att vare sig hålla eller upprätthålla. Detta är ju historiska fakta.

    Vad vill då dagens Ryssland: man vill ha säkra gränser -inte uppställda högteknologiska utrustningar mot raketer och flygplan som sägs skall skydda mot utrustning “Iran kan hota “väst” med” och andra undanflykter. Men erbjuds Ryssland något slags militärt och diplomatiskt lugn egentligen? Washington pumpar in (lånade) pengar och militära installationer i östra Europa – det har nu gått så långt att de ukrainska nationalisterna till och med överväger att byta ut de kyrilliska bokstäverna(!) mot latinska -och bli av med hela sitt historiska månghundraåriga kulturella arv- bara för att amerikanerna skall kunna läsa gatuskyltarna i den nya amerikanska delstaten Ukraina.

    Ryssland av idag vet att man blivit politiskt och diplomatiskt draget vid näsan och blivit grundlurade från de förutsättningar man utlovades i säkerhetsöverenskommelserna kring åren 1990-1992. När Ryssland idag ens förflyttar egna trupper -och de kan vara stora- PÅ DET EGNA TERRITORIET -då anses det vara uppvisad aggression. Var hade då dessa kritiker tänkt sig att Ryssland skulle flytta sina trupper: skulle det gå bra att istället göra det via Polens och Estlands territorium -om det går snabbare och enklare för alla inblandade? Det kanske då är en vänligare gest i Pentagon-propagandans orwellska värld?

    Det är ju så samtiden och förhållandena ser ut. Nato och väst må ha många fel: men Ryssland tycks alltid bara ha två fel: allt de gör och allt de säger, oavsett sammanhang. Allt som var så eländigt förr är borta: enpartisystemet med kommunistpartiet, ateismen, planekonomin, ofriheten att resa utomlands eller att få emigrera. Men det är alltid problem med Ryssland: nya påhittade. Det är fel på politiska partierna, de heter fel namn och dess politiker har felaktiga åsikter som inte passar Washington. Alltså är det fel på Ryssland, Det eviga amerikanska beroendet av att ha en fiende har triumferat även här och amerikanerna förstör avsiktligt den diplomatiska och politiska miljön för hela Europa och oss européer som bor på vår egen kontinent.

    År 1990-1991 gick något mycket fel i Europas säkerhetsstrukturer. Den nya järnridån hamnade mellan Centraleuropa och den ortodoxa världen vid den gamla Sovjetunionens västra “slaviska” gränser. Alla dessa länder borde som fullständiga medlemmar tagits upp i en ny all-europeisk säkerhets-, samarbets- och försvarsallians för HELA Europa.

    Den kände ryske affärsmannen och Londonbankiren Boris Jordan, som levt länge i väst redan på sovjetisk tid, berömde verkligen Europa för dess insatser att ta upp Ryssland i så många västliga och europeiska strukturer som möjligt redan på 1990-talet. Till och med en del år in på 2000-talet när Vladimir Putin tillträtt som president frågade Ryssland om landet kunde få bli upptagen i till exempel Nato. Boris Jordan berättade att det var amerikanerna som förstörde precis allt européerna ville ha i samarbetsform med den nya demokratiska Ryska federationen dessa tidiga år i Putins karriär som statschef.

    Dagens trista situation i Europa är skapad av, organiserad och genomförd helt på Washingtons vilja.
    Så går det för ett lamslaget Europa när man inte har utrikespolitiskt och militärt självbestämmande på det egna europeiska territorierna.

    Det är dags att ta vårt Europa tillbaka och avveckla alla icke-europeiska militärbaser i Europa, förena och hela Europa mellan Grönland och Vladivostok som en gång general och president Charles de Gaulle uttryckte sig.

    Europas olycka är att det inte är av-amerikaniserat sedan kalla krigets slut 1990-1992, precis som Central- och Östeuropa demokratiserades från sin dåliga gamla stalinistiska ande.

    Det är idag Nato och de amerikanska Förenta staterna som delar Europa mitt itu: politiskt, diplomatiskt, militärt och säkerhetspolitiskt -och det är gentemot vad många tror HELT avsiktligt, men det skylls på Ryssland. Europas förening ekonomiskt och diplomatiskt är nämligen Washington största skräck -men vi har all anledning att tro att det verkligen är Europas framgång och lycka.

    Det är Washington självt har blivit det enade och fria Europas faktiske och egentlige verkliga fiende, och det inser inte många européer dessvärre.

    • “det har nu gått så långt att de ukrainska nationalisterna till och med överväger att byta ut de kyrilliska bokstäverna(!) mot latinska -och bli av med hela sitt historiska månghundraåriga kulturella arv- bara för att amerikanerna skall kunna läsa gatuskyltarna i den nya amerikanska delstaten Ukraina.”

      Hej Johan
      Ryska och det kyrilliska alfabetet är mitt nya intresse. Jag är bara i början om jag nu kommer någonstans, men intresse finns i varje fall.

      I landet Ukraina talas ukrainska med ryska som andra språk.
      Båda språken är besläktade med varandra och använder det kyrilliska alfabetet, dock med några skillnader.
      Jag har svårt att tro det du påstår citerat ovan därför (vårt) latinska alfabet passar dåligt med de här språken.
      Därför vid en transkribering till det latinska alfabetet blir tecknen för många.
      Det kyrilliska alfabetet är helt enkelt anpassat till de östslaviska språken.
      Först kom talspråket, därefter konstruerades skriftspråket.
      Jag tycker om när de sjunger på de här östslaviska språken.
      För mig låter det så vackert och fyller mig med något jag inte upplevt tidigare.

      • Tack käre kollega!
        Jo jag vet – jag behärskar själv kyrilliska sedan många decennier. Har man väl lärt sig läsa det är det inte så svårt. Det bygger som mycket annat i den ortodoxa världen på det gamla grekiska arvet, även bokstavsordningen i alfabeten är densamma i början: Alfa, vita (det finns inget “B” i modern grekiska, alltså inget beta – utan vita), gamma, delta – på ryska A, B, V, G, D. Vissa klassiska märkliga kyrilliska tecken som bokstaven Щ (sjtj – som i galosch-tjuv) som finns i borsjtj och namnet Chrusjtjov kräver fyra bokstäver i till exempel polskan: som i staden Szczecin (f.d. Stettin).

        Det finns språk som använder båda alfabeten samtidigt: gamla serbokroatiskan som på den katolska sidan har latin, på den ortodoxa sidan kyrilliska. I Serbien lär man sig båda varianterna. Kazachstan i sitt kazachiska språk (ej slaviskt) bytte för ca 25 år sedan från kyrilliska till latinska: man fick många problem och fick ändra tecknen flera gånger. Sedan kom ett annat dråpslag: att skaffa sig fungerande tangentbord till datorsamhället -det var det svåraste. Centralasien hade knappt några egna skriftspråk innan Oktoberrevolutionen fick till slut fastslagna ordböcker och annat med kyrilliska tecken, en del stater har kvar dem. Azeriskan i Azerbajdzjan, som väl är en iransk dialekt (jag kan ha fel) har haft kyrilliska en tid men har nu latinska tecken som är tagna från turkiskan.

        Men reser man i Europa så har man verkligen nytta av att kunna grekiska och kyrilliska tecken. Sedan öppnar ju sig en rik och fantastisk kultur av råge när man kommer dessa in på livet. Man frågar sig “hur har man kunnat varit utan allt detta i sitt liv hittills”… :-))

        Lycka till med ryskan!! Min inlärningserfarenhet är att man skall lyssna på mycket: till exempelvis klassiska ryska Radio Majak som finns direkt på internet -ibland skrivs det som “Mayak” (det betyder “fyr” – familjen (och den världsberömde långe poeten och författaren Vladimir-) Majakovskij bar detta namn därför att alla männen i släkten alltid var kring de två metren långa…). Lyssnar man på en nivå över den man kan själv lär man sig mycket ljud och uttal som man har nytta av senare.

        Sedan har väl John Cleese i filmen “En fisk som heter Wanda” gjort ryskan odödlig också i den engelskspråkiga världen, fast han talar mycket uselt…

        • Tack själv för lektionen 🙂
          Jag är i nybörjare men jag tror det är klokt att starta med det kyrilliska alfabetet.
          Där finns som sagt många spännande tecken som motsvarar våra bokstäver L, D, F, I, P, B, E m.fl.
          Men också latinska bokstäver som både kan betyda samma som våra eller som någon annan bokstav som ex. vis H som betyder N i det kyrilliska alfabetet.
          Också att tänka på att vissa gemena latinska bokstäver alltid skrivs som versaler i det kyrilliska alfabetet.
          I vårt språk har vi mjuka och hårda vokaler som bestäms av konsonanten i efterföljande ord men i det ryska språket finns istället hårda och mjuka konsonanter.
          Det upplever jag som komplicerat därför det fordras andra tung- och käkrörelser för att uttala de mjuka konsonanterna än de vi är vana vid.
          Ska jag säga Lars så börjar jag med tungspetsen mot övergommen som ger det “hårda” L:et men ett mjukt L (Ль eller upp och nedvänt v+ь) på ryska uttalas med tungan mot undergommen.
          Det är svårt och mjuka L:et hörs knappt alls.
          Har aldrig tidigare i mitt liv blivit intresserad för språk förrän just nu.
          Jo, på 1990-talet då jag skaffade parabolantenn och fick in de tyska TV kanalerna.
          Jag lärde mig faktiskt förstå en del tyska den vägen. Men sedan 2006 har jag ingen TV överhuvudtaget. Saknar den inte heller.

          Har lånat en nybörjarbok i ryska som heter Можно!
          Vet ej än vad det ordet betyder på svenska.
          Under står ordet Упражнения som betyder “övningar” men är svårt att uttala.
          Jag har upptäckt att på ryska finns det ord som är lätta att uttala men även ord som är mycket svåra att uttala för någon som inte kan språket.
          Jag funderar även på att lära in en sångtext.
          Kanske lättare att börja sjunga ett nytt språk än att tala?
          Tack för samtalet. Kul att talas vid när det finns gemensamma intressen.

          Jag lyssnar mest till kvinnors sång men mannen nedan imponerar på mig med sitt tydliga ryska uttal.
          Du är i Sibirien på landsorten utanför halvmiljonstaden Tomsk.
          I nordlig anslutning till Tomsk ligger den mindre staden Sversk.
          Under Sovjet-tiden var Sversk en av Sovjetunionens “stängda städer”.
          Sådana stängda städer fanns runtom i Sovjetunionen och dit fick inga utomstående komma, inte ens ryssar, och det fordrades ansökningar och passersedlar för det boende där att resa ut och in.
          Anledningen var att de “stängda städerna” var strategiska och just i staden Sversk fanns en plutoniumindustri. Annars kunde det bero på militärbaser etc.

          Knappdragspelaren från Tomsk heter Семён Жоров (Siimjohn Tsjherov) och har 112 miljoner visningar på sin Youtubekanal. Inte dåligt!

          https://www.youtube.com/watch?v=_SW-G_utcMA

          En annan av mina ryska favoriter är Ольга Салеева (Olga Saleevia) som är musiklärare och körledare från staden Samara.

          https://www.youtube.com/channel/UCpQ3n4O3G6oiMKTWQqOcqWw/videos

          I mitt tycke är hon en “stjärna” men i Ryssland verkar inte musiker vara ett borgerligt statusyrke som hos oss.
          Kanske det beror på att den ryska musikkulturen är utspridd bland folket?

          Ryssland passar mig men inte svensk vänster därför Ryssland av idag är:
          Konservativt
          Nationalistiskt/patriotiskt
          Har en befolkning som är “pryd”
          Är mycket stolta över sin kultur och tradition.
          Tar gärna in västerländska varor men vägrar ge upp sin identitet.
          Sist men inte minst något som inte passar västerlandets vänster alls.
          Ryssland är förmodligen ett av världens sista patriarkala samhällen och tänker förmodligen fortsätta att vara det.

          • Tack så mycket! – roligt att Du dyker in i ett helt nytt språk och en ny kultur. Det lär vara mycket nyttigt för hjärnan och psyket just med språkinlärning sägs det! Ryskan ÄR en häftig utmaning för alla! Det kan ta verkligen mer än “lite tid” innan man liksom är över tröskeln (4-5 år), och som utlänning blir man aldrig färdig och fullärd. Det intressanta med ryskan trots sin jättelika yta och utbredning att det finns praktiskt taget inga regionala dialekter, så man kan inte höra om en ryss är från Murmansk, Moskva, Kamtjatka eller Tobolsk. Däremot hör man på accenten om den talande är från gränsområden som Ukraina eller Georgien o.s.v.

            De så kallade stängda städerna (zakrytye goroda) känner jag väl till: jag har nämligen själv haft tillstånd att bo i en sådan i gammal epok. En del finns ännu: vapen- och kemistaden Sarov, till exempel, många städer fanns inte på kartan eller hade en massa olika namn: ubåtsbasen Iokanga/Ostrovnoj m.fl. namn, på Kolahalön som det inte går några vägar till lands till!(President Kennedy blev djupt fascinerad av just den!). Länge var den klassiska ubåtsvarvsstaden Severodvinsk utanför Archangelsk kompakt stängd – där ligger jättevarvet SevMash som är Europas största varv (och var 1939 redan det första varvet i världen där precis all produktion skedde året runt under tak och i relativ värme), och är det varv som byggt flest och de allra största, snabbaste och mest djupdykande atomubåtarna i hela världen – man har helt enkelt “all the great records” och står ingen annan efter. Numera lär den vara öppen. Länge var också flottstäderna Vladivostok och Sevastópol stängda -men är numera öppna. Nordflottans huvudort Severomorsk norr om Murmansk gör man då sig inga besvär att försöka sig på att ta bussen med guidad tur till: den förblir stängd.
            Den ryska och de ryska tecken vi nu använder är från efter revolutionen 1917, den kallades felaktigt länge för “bolsjevikryskan”. Det berodde på att förr hade ryskan så många fler tecken, ofta för samma ljud. Så under tsar Aleksandr II på 1850-1860-talet togs en reform fram med modernare och färre tecken. Så sprängdes denne tsar i luften i ett attentat, och hans son Aleksandr III, en mycket reaktionär man som inte hade för avsikt att ändra något alls, och inte heller bokstäverna (han hade det goda ryktet dock att han aldrig gick i krig med något land!) – och den siste tsaren Nikolaj II tordes inte heller. Problemet nu var att det fanns inte plats på de nya moderna skrivmaskinerna med alla gamla tecken. Så huxflux med revolutionen tog man fram den gamla 1800-talsreformen med nya tecken, till skillnad från siste tsaren Nikolaj II som inte hade vare sig skrivmaskin eller privatsekreterare (han skötte ALLA sina ärenden skriftligt SJÄLV!!!) så behövde den ryska republiken det! Då uppstod ett problem: exilryssarna vägrade använda de nya tecknen från 1918. Så långt in på 1950-talet trycktes de sista skrifterna bland de exil-vita ryssarna, i främst Paris, allt på äldre kyrilliska -men de fick ge med sig till slut. Det är därför man kan se t.ex. ryska demonstrationer på foton kring åren 1916-1918 med slagord med gamla tecken, och sedan kom plötsligt de nya tecknen med världskrigets slut 1918.

            Jag hoppas verkligen inte ukrainarna är så idiotiska och dumma att de byter ut sin egen kyrilliska till latinska tecken för att bli mer västliga -det är ju kulturellt självmord (tycker då jag). Allt från väst är inte av godo. Tyvärr i gamla Central- och Östeuropa har det tagit lång tid för folk att förstå det. Allt nytt och fritt är inte av godo alla gånger i en annan kultur.

            Som utlänning har man nytta av tre ord förutom Spasibo, nämligen också orden можно (måzjna: kan man…, är det möjligt…) och пожалуйста (pazjálsta: vänligen, varsågod m.fl. betydelser). Orkar man inte lära sig fler ord bör man satsa på de tre! En god rysk trojka!! Numera skrivs bl.a. ryska Metrostationernas fina namn också på latinsk skrift – bara den resan bör man göra i världens massivaste och snyggaste Metro i Moskva. Man häpnar! Jag rekommenderar alla som studerar ryska att lära sig klassiska fraser ur Pusjkins dikt “Bronsryttaren” (Mednyj vsadnik) – då vinner man alla ryska hjärtan.
            Lycka till med ryskan!

  2. Redan titeln på Freys bok är tendentiös, “Weak Strongman” och även om innehållet är seriösare än vad Atlantic Council kan prestera verkar det snarare vara russofobi light. Med Stephen F. Cohen borta är det glest bland Ryssland-kännare i USA och Aslund som det anglifierade namnet heter skall vi inte ens tala om.

    Ryssland har idag stöd från långt fler länder än de tio Frey nämner, Kina bl.a, och världsläget har förändrats dramatiskt sedan 2014.

    I veckan fick Frankrike erfara solidariteten från USA m.fl. A-UK-US, en ny akronym att lägga på minnet eller strunta i. Frankrike hade tecknat avtal med Australien om att uppgradera deras u-båtsflotta för 40 miljarder dollar. Detta avtal har nu rivits upp och leveranserna till A övertas av UK-US i AUKUS-samarbetets tecken. Fram-ååt Australien mot Kina !

    Medan detta har pågått har SCO hållit möte där de bl.a. diskuterat hur Afghanistan skall kunna lyftas på fötter. Som ny medlem i SCO väntas Iran bli antaget. Och den sistnämnda har ny regering som väntas satsa all energi för att förbättra relationerna i regionen. Nya vindar blåser i Asien och där ligger världsekonomins tyngdpunkt.

    Inifrån USA kommer alltfler bedömningar om en förestående kris. Den kraftiga koncentrationen av förmögenhet på allt färre händer med åtföljande lobbypolitik och vanskötsel börjar nå bristningsgränsen. Medan ekonomin ansetts vara den svaga punkten kan utlösaren ligga någon annanstans. Amerikanska läkare och epidemiologer har beskrivit de osannolika turerna i hanteringen av coronakrisen där läkemedelsindustri, medier och politik gått samman för att påtvinga befolkningen skräckpropaganda, fel vård, oprövade läkemedel och massvis med ny censur för att dölja sina egna tillkortakommanden. Tvångsåtgärderna kan bli för mycket för folket i ett trångt läge.

    • Vi ser en ny klassisk uppdelning av världen i vår tid: mellan kontinentalmakter å ena sidan (Kontinentaleuropa, Kina, Ryssland, Indien o.s.v.) och klassiska sjömakter (Amerika, Australien, England och kanske Japan?) å andra sidan. Dessa två motpoler brukar historiskt inte förstå varandra särskilt väl.

      Eftersom praktiskt taget hela EU i dag är klassiska kontinentalmakter efter Brexit, så har EU på lång sikt avsevärt mycket mer att vinna på att bilda stabila och fasta allianser för att säkra politikens utveckling och ekonomisk stabilitet med en axel Paris-Berlin-Moskva-Beijing. Euroasien behöver stabilitet också från den europeiska sidan, som naturligtvis en förvirrad sjömakt som dagens amerikanska Förenta stater, västvärldens nu mest politiskt instabila land, vill förhindra. Det förhindrar däremot inte att vi skall ha goda kontakter och RELATIONER på jämlik basis med England (som väl blir kvar av Storbritannien när Skottland väl blir självständigt och medlem i EU) liksom med de amerikanska Förenta staterna. Vi vill bara inte ha kvar deras soldater och kärnvapenbaser som en trojansk häst inuti Europa i snart 80 år.

      Vi som vill ha mer europeisk frihet och självständighet, och som inte vill ha amerikansk militär inblandning i Europa, är ju inte detsamma som obstinata “anti-amerikaner” överhuvudtaget, det är inte sant. I Amerika och hos amerikaner finns också mycket, mycket gott. Lika mycket som antinazister inte är “anti-tyska”, är vi för ett humanistiskt och civiliserat Amerika som inte hotar och våldför sig på mindre oskyldiga länder -det är vår hela poäng; där är jag övertygad att jag talar för många skribenter på denna sajt. amerikaner är bäst hemma hos sig, precis som tyskar är bäst hemma hos sig -det är väl givna historiska faktum.

      Vi är enkom emot den våldsamma och alldeles alltid ogenomtänkta galna amerikanska utrikespolitiken att bomba, söndra och härska runt Euroasien -som inte ger några produktiva, humanistiska eller politiska positiva resultat. Afghanistan fick leva i en falsk amerikansk bubbla i 20 år – och sedan: tack och good-bye. Tillbaka till verkligheten: när den amerikanska illusionen spruckit ännu en gång.

    • Ja, vår käre professor Åslund, ja – han härjar också omkring i de ukrainska reformerna numera: han är verkligen Östeuropas alldeles egna svenska begravningsentreprenör, och de oligarkernas alldeles egna biktfader. Han ger sällan ett humanistiskt eller tilltalande uttryck för de kulturer han har satts som specialist att bevaka och analysera -jag har för övrigt aldrig hört denne gråa tråkmåns säga ett enda gott ord om Ryssland. I början på 1990-talet uttalade han sig i stil med att “det var oundvikligt rätt att en massa miljoner ryska män söp ihjäl sig för att de inte klarade omställningen från planekonomi till (Jeltsins) demokrati”. Tjaa… – det gjorde ju inte landet Ryssland heller som helhet eftersom reformerna var felaktiga, okunniga och kontraproduktiva (det ansåg jag för övrigt redan sent år 1992), och de västliga specialisterna sparkades ut, liksom senare de kleptokratiska oligarkerna tvingades -med rätta- ut ur själva politiken.

      Som resultat av bl.a Åslunds reformer flyttade oligarkerna istället mycket svart stulet ryskt kapital UR Ryssland mestadels till London, det s.k. “Londongrad”. Ingen i England tog den ryska varningen på allvar (det kunde nämligen “störa Londons rykte som bank- och affärsstad”), och numera är tyvärr London en av Europas främsta pengatvättsstäder därför att man ej hann reagera i tid.

  3. Titta: Hundratusentals ryska och vitryska trupper utför enorma krigsspel vid gemensamma Zapad 2021 -övningar..Av Jonny Tickle
    https://www.rt.com/russia/535045-russia-belarus-zapad2021-joint-exercise/
    Moskvas försvarsdepartement har släppt en spektakulär video från den aktiva fasen av den gemensamma strategiska övningen Zapad 2021, som slutade på torsdagen efter att ha varit värd vid nio militära träningsbanor i Ryssland och Vitryssland.
    Zapad – som betyder “väst” på ryska – är värd som en gemensam övning mellan de två nationerna vart fjärde år. I år deltog över 800 fordon och cirka 200 000 personal, inklusive cirka 2000 militärpersonal från andra allierade nationer, inklusive Indien, Kazakstan, Kirgizistan och Mongoliet.
    Årets övning varade en vecka. Enligt ministeriet förstörde trupper från båda nationerna gemensamt “fästen och kritiska anläggningar för den konventionella fienden” i krigsspel vid Obuz-Lesnovsky-vapenområdet i Vitryssland.
    I en publicerad video av Rysslands armé kan flygplan avfyra raketer, raketuppskjutningar som slår över 200 mål som simulerar fiendens lednings- och kontrollcentra och cirka 300 soldater från Pskovs luftburna trupper som faller i fallskärm från en höjd av 800 meter.
    Militärattachéer från 18 olika stater observerade övningarna, enligt Moskva.
    Ryssland genomför krigsspel varje år och roterar mellan fyra platser – väst, öst, centrum och Kaukasus. Om de väpnade styrkorna fortsätter att följa samma mönster kommer nästa års evenemang att heta Vostok 2022 och kommer att hållas i Sibirien och Fjärran Östern.

  4. TIME TO CLOSE DOWN NATO
    Jeff Steinberg “La Rouche” intervjuar senator Richard Black, i videon på länken nedan.
    De diskuterar hur USA bröt sina löften till Sovjet som var att inte en meter från Östtyskland skulle NATO expandera. Det dåliga beslutet att ta med Turkiet i NATO, och vad det kommer att innebära.
    Hur man i USA under Obama. åren 2012-2013 började en process för att förbereda Ukraina in i EU, för att bryta buffertzonen mellan Ryssland och USA, avsikten skulle vara att sedan få Ukraina med i NATO, och därmed kunna placera ytterligare hård vapen närmare Ryssland. USA satsade 5 billioner dollar på denna process. Finns det fortfarande några som tvekar på att CIA inte var med och orkestrerade kuppen i Ukraina som var år 2014.
    Richard Black tycker också att EU bör hissa ned sin flagga. Han anser att EU har blivit ett diktator projekt där människor inte har en röst utan styrs av världens oligarker.
    https://www.youtube.com/watch?v=nefTxIOw9-w

  5. Vivianne – det sägs mycket riktigt och bra på många håll – men är det EN rörelse som de flesta progressiva europeiska politiskt tänkande människor bör akta sig för och hålla sig borta från så är det nog den amerikanska LaRouche-rörelsen. På 1980-talet stod för någon slags amerikanskt organiserad arbetarrörelse, fast baserad på europeisk mark och blev kända hos oss som EAP – Europeiska arbetarpartiet, som mordutredningen på Olof Palme höll länge ett öga på. På sin tid ansågs EAP som synnerligt fascistiskt, och de hade en del underliga tentakler in i libertariansk neoliberalism och modern eurofascism och en massa utväxter och spretiga åsikter i en slags oformbar massa.

    För egen del tycker jag LaRouche-rörelsen är en underlig hybrid-kameleont som inte går att fastställa vad de egentligen vill, var de står (för) -eller egentligen vill. Man har varit kritiskt mot allt från Trumps “fascism”, sovjetisk kommunism, europeisk socialdemokrati och någon slags liberal världssammansvärjning. Att vistas i LaRouche-stiftelsens värld är lite som att gå ned i en mörk källare full med speglar som ger konkava och konvexa bilder där ingenting är som det ska: vi vet inte vad de egentligen vill och vad jag vet ställer de inte upp i några seriösa politiska val eller utför några särdeles speciella politiska uppdrag. Jag har för mig att de har någon slags parallell tysk kulturrörelse som kan vara något i stil med Schiller-stiftelsen (i motsats till det rent statliga tyska Goethe-institutet) – men det får någon annan här på forumet rota och leta i.

    Från vänner och kollegor i ett rent europeiskt intellektuellt och filosofiskt håll kan jag bara uttrycka att det är mestadels “Nacht und Nebel” (Natt och Dimma) kring vad denna rörelse står för och vill(egentligen) – jag har då inte listat ut det på 35 år. Allt känns väldigt amerikanskt halvt om halvt new age-pseudo-intellektuellt som liksom skall verka europeiskt, fast det inte är det. Kanske kan rentav någon från denna rörelse själv här på forumet förklara dessa rörelsens ståndpunkter – jag har egentligen ingen åsikt om dem, eftersom vi vet så lite konkret, alls.

    • Om man vill föra fram ett budskap, så väljer man alla tänkbara vägar. Detta för att nå så många personer som möjligt. Budskapet måste vara det viktigaste och inte plattformen.
      Richard Black är överallt, för att kunna påverka med sitt fredsbudskap. Han brinner för att medvetandegöra personer så de kan se hur barbariska USA:s sanktioner är och att få fler att ansluta sig till att USA måste sluta med sina regim ändrande krig.
      Jag är helt emot Annie Lööfs inställning att man inte skall tala med Vänstern eller SD. Att mobba ut några för att man tycker de har extrema åsikter, det är precis vad USA gör med sin sanktionspolitik. Då handlar det om länder de skall ut i kylan och andra skall inte tala med dem, tills de ger upp och accepterar USA:s krav. Denna falska Annie Lööf, som tack vare Dadgostar, som är den enda politiker som attackerat henne offentligt, börjar fler att se hennes spel. Att kräva extrem högerpolitik av socialdemokraterna ex. slopa värnskatten är hennes egen politiska vinst och inte i första hand för att hålla SD borta från politiken Nu börjar också moderaterna erbjuda henne mer extrem högerpolitik som strandskyddet och allemansrätten för att locka henne tillbaka.
      Jag är för påverkan genom samtal. Som socionom, socialarbetare och flyktingsekreterare som arbetat i utanförskapsområden i ca 25 års tid, lite längre när det gäller vårdare på barnpsyk och barn med intellektuell funktionsnedsättning, så vet jag hur viktigt samtalet är för att påverka och nå förändring i inlåsta tankar. I mina samtal har jag använt mig av en film om Muhammed som grundade religionen islam, som högsta religiösa rådet i Egypten godkänt som en sanningsenlig film om Muhammed. I några fall har jag fått ta hjälp av en imam för att lösa knutar.
      Har träffat personer med de mest extrema åsikter, det skulle aldrig falla mig in att inte tala med dem utan tvärtom tala extra mycket med dem. Har talat med personer som begått avskyvärda brott mot kvinnor i hederns namn, de har berättat hur de iskallt har kalkylerat och planerat brottet och tagit med i beräkningarna straffet som de aldrig tyckt varit tillräckligt avskräckande för att avstå, då de ansåg att svenska fängelser är rena lyxhotellen.
      Dessutom har det varit många intressanta diskussioner bland mina arbetskamrater. En tid när jag arbetade var under samma period alla dessa nationer representerade på min avdelning: kurder från Irak ochTurkiet, araber från Irak och Marocko, Grekland, Polen, Rumänien, Iran,Finland, Eritrea, Chile, Libanon, Somalia och Ungern. Ibland poppade konflikter från hemlandet upp och då kunde det hetta till.
      De flesta intervjuer Richard Black har gjort har varit på RT, sedan är han överallt där han får föra fram sitt budskap. antikriegTV, Kurdistan24, TruthMakesPeace, Syrian News Free Press, the John B Wells program, Berichten uit Donbass, Manny Guro, Syriatimes, Pravdafreelance, Michael Dimonick, La Rouche, Schillerinstitutet, The Herland report, BroHistory och massa, massa flera plattformar
      Budskapet är det viktigaste: USA skall sluta med sina regim förändrade krig och barbariska sanktioner, och budskapet skall sägas överallt även i de mörkaste källarhålor, ända tills alla åtminstone vet vad som pågår.
      Som senator tog han emot alla samtal angående kriget i Syrien, han talade med alla som ville att USA skulle fortsätta bomba i Syrien, han försökte genom samtal få dem att ändra åsikt.
      Han är också djupt engagerad i kvinnofrågor, som misshandel av kvinnor och barn. När han arbetade som chef på “The Law division of Pentagon” så specialiserade han sig på våld i krig mot kvinnor och flickor speciellt våldtäkter, vilket han själv fick förfärades över i krig.
      Han engagerade sig tillsammans med Global Woman P.E.A.C.E Foundation i sitt arbete för att skydda barn och flickor och kvinnor. Han kämpade och drev igenom tre lagar för att skydda dessa. Denna organisation Global Woman P.E.A.C.E Foundation ser Richard Black som en hjälte, för hans kamp vid deras sida.
      Global Woman P.E.A.C.E. Foundation is a U.S. 501(c)(3) charitable not-for-profit. We advocate on behalf of women and girls against FGM, focusing on the United States and West Africa. The acronym in our name stands for “People Everywhere, All Created Equal.” FGM is a human rights violation. Girls and women worldwide deserve the right to bodily integrity and health. Join with us to eradicate FGM. .

      • Mig veterligen är det ganska känt att LaRouche-rörelsen åtminstone hade lång tid kontakter med och djupa tentakler in i amerikanska CIA. Underrättelsetjänster använder ibland (tidvis ofta) externa politiska rörelser för att testa politiska idéer, se om man kan få in värdefulla påverkande personer som driver frågan(frågor) och bygga inofficiella och dolda allianser. Jag har till och med hört att amerikanska CIA bevakar de svenska partiernas inre liv mycket noga. Det skulle åtminstone förklara varför LaRouche-rörelsen så ofta skiftat åsikter mellan höger och vänster, och ibland har samma och olika åsikter samtidigt. Gamla tsarryska säkerhetspolisen Ochrana bildade till och med egna oppositionsgrupper som man kontrollerade inifrån. I en liten cell hade medarbetarna de inofficiella kodnamnen efter veckodagarna, och alla rapporterade ovetandes om varandra, just varandra – Ochranan övade sig för större insatser i verklig opposition. Bolsjevikpartiet hade länge en tsaristisk avfälling inom sig: Malinovskij som till och med Lenin litade på, sanningen om honom uppkom först efter revolutionen.

        Angående “EU-flagga” så finns märkligt nog ingen sådan, fast vi alla uppfattar den som så. Det blå baneret med de tolv guldstjärnorna tillhör faktiskt Europarådet i Strasbourg där numera närapå ALLA europeiska länder tillhör, inklusive de längst i öster som Armenien, Azerbajdzjan, Kazachstan och Ryska federationen. De enda jag vet inte tillhör Europarådet är Vatikanen och Vitryssland. Den blev dåvarande EG:s “inlånta” flagga vid en internationell konferens där Europa talade som part, då på samma stol först satt Europarådet och därefter skulle EG sitta på stolen vid bordet -men saknade helt flagga -det hade ingen tänkt på. Så man frågade om man fick låna denna Europarådets flagga vid mötet -och på den vägen är det. Så Unionen har ännu framför sig att uppfinna sin helt egna flagga! Under Europarådet sorterar till exempel Konventionerna om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna och Europadomstolen i Strasbourg.

        Jag förvånar mig inte att LaRouche-rörelsen vill lägga ned sameuropeiska organisationer och “hala flaggan” – det är ju också CIA.s ultimata mål, fast det inte kan sägas offentligt.

        MEN! Denna tråd skall handla om “Vad gör Ryssland?” och jag skall inte mera bidraga mera med att fransa ut ämnet till oigenkännlighet – utan föreslår att vi alla seriöst återgår till Rysslands-temat!!

        (Det svenska partipolitiska samarbetsklimatet och vem som skall tala med vem och inte, överlåter jag åt annan ämnesflik här på sajten. Länge leve skillnaden mellan de politiska partierna! säger jag, och gärna att partier drar upp hårda ideologiska rågångar mellan sig vad man kan samtala om och inte med diverse andra partier -det är så partiväsendet skall fungera. Annars kan vi ju slå samman precis alla svenska partier till ett enda stort “Moder Sveas samarbetsparti” där alla är överens om precis allt i alla situationer och ingen enda stackare med kontroversiella åsikter skall “utestängas” -det trodde jag var poängen med olika partier i debatten vem som skall styra med vem…så är det i alla fall i andra länder).

        • Just det Ryssland. Denna artikel har en illustration, en bild där man ser hur NATO-baserna fullkomligt inringar Ryssland. Till denna bild passar min kommentar om intervjun med Richard Black, där han talar om hotet mot Ryssland från USA, vilket är lite ovanligt av en amerikansk senator. I intervjun talar man också om hur USA redan år 2012 började förbereda att Ukraina skulle gå med i EU, för att sedan följaktligen gå med i NATO, och därmed kan man ytterligare inringa Ryssland med NATO-baser. Detta satsade man 5 billioner dollar på. CIA som orkestrerade kuppen gjorde kanske som i Iran när de såg till att störta Mosaddeq, betalade människor för att gå ut och demonstrera på gatorna.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here