Hur skall vi bedöma hastigheten i klimatförändringen? – en svår fråga, med svåra konsekvenser om vi tar fel!

24
956
Döda träd. Pixabay. dead-trees-947331__480

Ulf Karlström, med omfattande professionell erfarenhet inom miljöområdet, har tagit sig an en svår uppgift med artikeln “Hur skall vi bedöma hastigheten i klimatförändringen? – en inte helt lätt fråga, med svåra konsekvenser om vi tar fel!” (Titeln avkortad av mig), utgående från diskussion om professor Lennart Bengtssons uppmärksammade bok “Vad händer med klimatet”?


Hur skall vi bedöma hastigheten i klimatförändringen? – en svår fråga, med svåra konsekvenser om vi tar fel!

Det haglar tidningsartiklar, krönikor, debattartiklar i klimatfrågan med allt från ”katastrof inom 11 år (& total undergång), skynda långsamt eller mycket långsamt, till klimatskeptiker, som inte sällan döljer sig under denna eufemism, och rätteligen borde kallas klimatförnekare. Hur skall en vanlig läsare, utan djupare naturvetenskaplig kunskap, förhålla sig till detta ”smörgårdsbord” av olika positioner? För den ”vanlige läsaren” måste det vara en hart när omöjlig uppgift. Vem skall jag ”tro på”?

Global Politics publicerade för ett tag sedan en recension av Anders Persson, tidigare meteorolog vid SMHI, om Lennart Bengtssons bok ”Vad händer med klimatet?” (Karneval 2019). Vad händer med klimatet? En bok för aktivister och skeptiker. 15 juli 2019. Anders Perssons artikeln var informativ, men denna (min) artikel behandlar viktiga aspekter som ej fanns med i Anders Perssons artikel.

Bengtssons bok är mycket läsvärd och kunskapsrik, vilket väl kan förväntas av en internationellt erkänd expert på det synnerligen dynamiska klimatsystemet. Jag skall villigt erkänna att jag lärde mig mycket av Bengtssons bok, och vill därför säga: Läs boken! Och fundera om allt är rimligt?

Mycket schematiskt framställt säger Bengtsson att vi kan skynda långsamt. Han förnekar absolut inte klimatpåverkan, och ger därmed klimatskeptikerna/förnekarna en rejäl känga vilket de förtjänar.

Författaren polemiserar även – om än enbart indirekt – mot dagens klimatalarmister.

Vad drar då Bengtsson för slutsatser? Temperaturen ökar, uppvärmningen har tilltaget de senaste 35-40 åren (s. 80), men är måttlig. Arktis´ isar och glaciärer smälter och havsnivån höjs , men allt i långsam takt (c:a 3 mm/år, 1993-2018) och närmast linjär progression, dvs ingen accelererad takt. Bevis för teorierna om olika ”tipping points” (det kan vända snabbt och utan ”återvändo”) saknas.

Det är skillnad på väderlek och klimat. Det senare handlar om minst 30-årsperioder, ja, upp till 100 år, och kan inte iakttas, utan endast beräknas, Tag t ex de senaste årens heta somrar, skogsbränder, stormar m m. Det kan tyckas som vi kommit in i en ny klimatfas, men kanske allt svänger om några år, invänder Bengtsson? En ökning kan således inte fastslås. Därför behövs långa mätserier (observationer), innan vi kan bedöma om det vi ser – och tvingas uppleva idag – är en tillfällig avvikelse, dvs. variation eller en trend.

Bengtsson redovisar data för höjningen av havsnivån, vilken som globalt medelvärde (GMSL, Global mean sea level) på cirka 3 mm/år, med ”en jämn stigning”, till följd av glaciärers och landisar avsmältning. Sedan slutet av 1800-talet har den höjts med cirka 0,4 m. Denna ”detalj” i myriaden av frågor är inte ointressant, eftersom framtidsprognoser anger några till flera meters havsnivåhöjning, beroende på tidshorisont, och avsmältningstakt, inklusive ”kalvningar i Arktis och Antarktis” För människor i t ex Bangladesh och Oceanien ter sig antalet mm helt avgörande.

IPCC:s rapporter brukar bestå av tre delar, varav den första baseras på vetenskapliga observationer. Bengtsson har inga invändningar mot dessa data i t ex Syntesrapport 2014, AR5 Final. Där anges t ex medeltemperaturen över land och hav ökat som linjär trend med 0,85 oC (95 % konfidensintervall 0,65-1,06) under åren 1850-2012.

Betraktar vi uppvärmningen för perioderna 1915-50 och 1960-2012 så är ökningstakten mycket högre, med en mellanliggande platånivå. Uppvärmningstakten har således tagit två ”skutt uppåt” sedan 1850. Den omskrivna s k ishockeyklubban ser utifrån dessa data något konstig ut.

Havsnivåhöjningen under perioden 1900-2010, mätt som GMSL, har i stort varit linjär, 0,2-0,3 oC per år (AR5, fig 1.1). Emellertid började höjning mätas mer exakt 1993 med satelliter För perioden 1993-2010 anges havsnivåhöjningen ”very likely” till 3,2 mm/år (AR5, s. 41). EU:s samarbetsorganisationECMWF anger 3,3 mm/år (2,9-3,7). Vidare minskade isutbredningen successivt sommartid i Arktis från cirka 1960, medan den i Antarktis under februari tycks öka en liten aning

Bengtsson motsägs av forskningsrapporter. I ett historiskt perspektiv, med 3-4 miljoner års perspektiv konstaterar O.A. Dumitru et al (2019) i Nature (accepterad, men än ej publicerad) att temperaturhöjningar på 2-3 oC givit havsnivåhöjningar på – i spannet – 6-19 m, och vid cirka 4 oC höjning av temperaturen en havsnivåökning, i spannet, av 9-26 m.

I en studie i mer närbelägen tid anger Sönke Dangendorf et al 2019 i artikeln ”Persistent acceleration in global sea-level rise since the 1960s” (Nature Climate Change 9:705–710) att ”leading to increased ocean heat uptake, and hence greater rates of GMSL rise, through changes in the circulation of the Southern Ocean”. Just denna artikel kunde naturligtvis inte Bengtsson hänvisa till då den publicerades efter det att Bengtsson slutfört sin bok. Dock finns det fler tidigare artiklar som pekar på liknande data.

A J Meltzner et al 2017 (Nature Comm. citerar extrema värden från två lokaler i Asien på 30 mm/år för en kort period, 1993-2001 (ref 2). Emellertid har dessa data kritiserats för ”to be biased by the aliasing of interannual and decadal variability into linear sea-level trends” (ref 3-4). Meltzner et al understryker att visserligen var dessa extremvärlden högre än redovisade data från Mellan-Holocen, men de senare var medelvärlden över längre perioder. Därför blir slutsatsen att Mellan-Holocens data överskrider varje observation i modern tid.

Slutsatsen är således att i ett historiskt perspektiv finns lite stöd för Bengtssons stillsamma, linjära ökning av havsnivån

EASAC, där svenska Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) ingår, kom 2018 ut med rapporten ”Extreme weather events in Europe”, vilken var en uppdatering av en tidigare rapport.

Där fastslås att katastrofala väderhändelser ökat drastiskt för perioden 1980-2016, och att denna trend fortsätter. Globala data för katastrofer redovisas också. Översvämningar och jordskred har ökat 3 gånger, extrem temperatur och torka drygt 2 gånger, och stormar 2 gånger, allt som linjär trend. Detta tycks Bengtsson totalt ha missat.

Bengtsson illustrerar på flera ställen i boken nödvändigheten av 30-100 årsperspektiv för att överhuvud kunna uttala sig – skilja på väder och klimat. Det låter förnuftigt. Men blir inte denna förnuftiga insikt det bästas värsta fiende? Mycket av det vetenskapliga klimatarbetet – och slutsatserna – bygger på modeller. Bengtssons tonvikt på osäkerheten i dagens modeller och nödvändigheten av 30-100 dataserier leder för honom, om än inte till förnekelsen, men väl till en slags superskepticism, eller ”vänta-och-se”-hållning.

Jag är enig med Bengtsson att vi bör inte låta alarmister vägleda oss i klimatarbetet. Det finns starka religiösa, för att inte eskatologiska inslag i deras framställningar. Däremot är hans ”vänta-och-se”- förslag obrukbart. Således bör vi försöka hitta en position någonstans på skalan mellan alarmisternas och ”vänta-och-se”/förnekarnas. För ögonblicket är jag inte kapabel att snyta den linjen ur näsan.


Information om två termer i artikeln.

Holocen, Wikipedia: Holocen är den nu pågående geologiska epoken vilken inleddes för cirka 11 700 år sedan. Holocen är den andra och yngsta geologiska epoken inom perioden kvartär. Den allra sista delen av holocen från 1700-talet har föreslagits bilda en egen epok, antropocen.

EASAC (Science Advice for the Benefit of Europe) is the voice of independent science advice, mobilising Europe’s leading scientists to guide EU policy for the benefit of society. It brings together the National Academies of Science of the EU Member States, Norway and Switzerland. EASAC



Politik

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

24 KOMMENTARER

  1. Fler recentioner av Lennart Bengtssons bok –
    Sammanfattning:

    Aftonbladet (Mattias Svensson):
    “På en avgörande punkt skiljer sig Lennart Bengtsson från många andra klimatskribenter. Han bedömer inte talet om så kallade tipping-points som trovärdigt – alltså att klimatet skulle riskera att hamna i sken under processer som inte går att hejda,
    Bengtsson menar att klimatförändringar kommer att ske, och de kommer inte heller att kunna stoppas. Över tid bör vi ställa om energiproduktionen mot förnybart och kärnkraft, och fasa ut användningen av fossila bränslen.
    Bengtsson varnar för att denna utmaning inte kommer att lösas av kommittéer och inte av det ”andliga förtryck” som alarmistiska domedagsscenarier innebär. Tvärtom behöver vi upptäcka mer och producera på nya sätt.”
    https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/50y7RX/jordens-uppvarmning-kommer-inte-att-skena

    Dagens industrl:
    “De klimatändringar som hittills inträffat är ringa och är närmast omöjliga att skilja från de naturliga väderhändelser som alltid har funnits.
    Extremväder får medial uppmärksamhet men kommer snarare att försvagas i ett varmare klimat eftersom dessa drivs av temperaturmotsättningar. De flesta tecken tyder på att dessa var värre tidigare, när Arktis var kallare och temperaturskillnaderna var större.
    Klimatfrågan kan inte lösas genom att vi äter mindre kött eller minskar flygande. Det krävs globala åtgärder med lagring av el och satsning på nya och säkrare former av kärnkraft”:
    https://www.di.se/debatt/professorn-hur-klarar-man-en-klimatandring/

    • Klimatexperten Johan Rockström uttalar sig också Rockström: Klimatskeptikerna blundar för glasklara forskningsresultat.

      Han skriver:

      * ” Att den globala uppvärmningen orsakas främst av människor är alla seriösa aktörer överens om. Det är därför ytterst anmärkningsvärt att etablerade forskare och framför allt ekonomer fortsätter att vifta bort breda och väletablerade riskbedömningar”

      * Mitt i denna omställning tonar vissa forskare, däribland Lennart Bengtsson, konsekvent ned riskerna. Andra representanter för denna hållning är ekonomipristagaren Bill Nordhaus liksom den danske statistikern Björn Lomborg. Vetenskaplig debatt är väsentlig, men ovederlagda åsikter leder bara till förvirring. Här är den senaste forskningen avgörande.

      Ökningen av medeltemperaturen på jorden har, enligt de senaste publicerade studierna, inte överskridit två grader de senaste tre miljoner åren, trots stora naturliga svängningar mellan istid och varmare mellanistider.

      Vi har nu genom utsläpp av växthusgaser höjt temperaturen med 1,1 grader – troligen den varmaste medeltemperaturen sedan den förra istiden, för 12.000 år sedan.
      Vi är, enligt alla publicerade analyser, på väg mot en uppvärmning som överskrider 3 grader i slutet av detta århundrade. En sådan temperaturnivå har jorden inte upplevt på 5 miljoner år.

      * IPCC kan i princip bara kritiseras för en sak: att de under lång tid underskattat riskerna. Faktum är att allt sedan 2001 har IPCC själva, i takt med ny forskning, steg för steg ändrat sin riskanalys.

  2. Det verkar som att man hela tiden måste börja om på ruta ett;
    på vilket sätt påverkar koldioxiden klimatet och hur används det i dom olika klimatmodellerna?
    En central fråga borde vara: Varför finns det inte endast en klimatmodell, som är tillförlitlig, som det går att hänvisa till?

  3. Det är inte frågan om att vi tar fel, vi har ingen aning. Koldioxidhalten fortsätter att stiga, när Kina, Indien och till slut Afrika bygger kolkraftverk. Fossila bränslen kan inte ersättas. Mänskligheten kommer inte att halvera koldioxidhalten, eller ens halvera ökningen av koldioxhalten.

    Det finns en iögonfallande lösning som inte alls uppskattas av klimatångestens självspäkare. Bruka den ökade koldioxihalten till mer uppodling och stigande skördar. Bind koldioxiden i ökad växtlighet. Där finns stora områden på jorden runt ekvatorn med öknar. Odla upp dem, gör något nyttigt av tillfället. Det är en stor möjlighet, medan “vi har tio år kvar” är en tidlös dystopi.

    Koldioxidhysterin är snart över, men ännu en generation kommer att vandra genom livet märkta av kollektiv ångest och diktaturens glädje över att hindra andra. De barn som nu växer upp får “klimatet” som vandringssägen, precis som man på 70talet fick “socialismen”. Sen utvecklas världen i helt andra riktningar, vandringssägnen blir i tysthet obsolet. Vem minns idag socialismen? Den är stendöd.

    Letar inte människan efter dessa frågor hela tiden, enkla förklaringsmodeller som löser allt, och helst på andras bekostnad? “Klimatet”, “socialismen”, “strukturer”? Kollektivismens psykos finns inom människan, den är nog till för att få oss att glömma ensamheten.

    • Ron, din insändare fullkomligt skriker “Lyssna inte på vetenskapen, lyssna för guds skull inte på vetenskapen!” Nu får du allt ändra metod när du skriver, för att vi ska bli åtminstone lite förvirrade. För det är ju det som är ditt syfte, eller hur? Tur att lilla tappra modiga Greta finns!

  4. En varmare atmosfär är mer energirik, men det innebär inte nödvändigtvis att vädret blir mer “energiskt”. Det som skapar åskväder, tornados, tropiska cyloner etc är vertikala temperaturkontraster, vandrande lågtryck, också superstormar av typen “Gudrun,” skapas av horisontella temperaturkontraster.

  5. Lennart Bengtssons “Vad händer med klimatet?” visar på en närmast osannolik naivitet hos författaren när det gäller genomförandet. På s. 190 skriver han att “En rationell strategi är därför att begränsa klimatuppvärmningen till något som är hanterbart inom ramen för tillgängliga ekonomiska och industriella resurser och rådande samhällssystem”
    Det har dock hittills – efter åtskilliga decennier av försök, inte bevisats på något nöjaktigt sätt att det rådande samhällsystemet (globaliserad kapitalism) skulle kunna minska eller ens begränsa eller på något sätt komma överens om något slags reglering av utsläppen av växthusgaser. Redovisade data tyder tvärt om på att det enda som kan reglera ner utsläppen är när systemet kraschar. Som vid oljekrisen och kraschen på New York-börsen 2007/8.
    Möjligen kan man bevilja Lennart Bengtsson en slags äreräddning genom att påpeka att han enbart uttalar sig om vad som vore ett rationellt val, inte om vad som skulle kunna tänkas bli det som de beslutsfattande ute i verkligheten väljer. Ute i verkligheten gäller som bekant(?) att beslutsordningen inte avgörs av vad som uppfattas som mest rationellt utan av den som har makten att genomdriva sina beslut. Som till exempel USA vilka har dragit sig ut diskussionen om den eventuella regleringen enligt Parisavtalet
    .

    • Bra, Fred Torssander! Du sätter fingret på en viktig punkt, klimatfrågan hotar det kapitalistiska systemet…varför skulle USA annars dra sig ur diskussionen om reglering enligt Parisavtalet, varför för-hindrade USA en klimatdeklaration om Arktis, vid en konferens i Rovaniemi i maj i år? Kapitalismen kräver en evig tillväxt, och en evig jakt efter vinst för att de ekonomiska hjulet inte ska stanna. Kapitalismen kräver evigt ökad konsumtion. Så hädanefter tycker jag att alla som skriver om klimatet och som ifrågasätter vetenskapen, ska ställa sig frågan…”Är det kapitalismen jag egentligen vill rädda?”

  6. Jag har funderat på vad som bör göras, inte främst p.g.a. klimatet eller CO2-halten, eftersom jag inte ser detta som ett hot, snarare något naturligt och positivt som ökar temperaturen och växtligheten.

    Det är snarare med anledning av riskerna för kärnvapenkrig, ex. när luften går ur dollarn, eller när någon stormakt styr om en större asteroid, eller försöker utlösa Yellowstone-kalderan, eller saboterar ett till Tjernobyl, eller liknande, som vi behöver BEREDSKAP genom ett totalförsvar som är väl förberett på detta.

    Men CO2 är viktigt i ett annat perspektiv, för ökad CO2-halt går hand i hand med ökad mänsklig aktivitet, vilken hotar artrikedomen på planeten. Många arter har utrotats av människan genom historien eftersom vi ofta blir för många mäniskor.

    Oavsett om man tror på klimatalarmismen, eller ej, så är BEREDSKAP förmodligen välkommet i alla läger eftersom det erbjuder äkta trygghet för alla mot en rad olika event. Följaktligen: 1. Swexit.

    Inget Swexit-parti finns i riksdagen. Kommunisterna är inte nog motiverade till valsamverkan med andra partier för att ta sig över 4%, för barnen och framtidens generationers skull … än … men jag har intervjuat fem stycken kommunister som ger mig hopp om framtiden.

  7. Jag har absolut ingen sakkunskap om meteorologi eller klimatförändringar, annat än att jag förstår att man vid bedömningar av förändringarna måste beakta mycket långa perioder. Om det är en riktig utgångspunkt, undrar jag hur man ska betrakta “lilla istiden” från 1430 som varade i 400 år, innan vilken den kinesiske amiralen Cheng Hos djonker bl a tycks ha seglat runt Grönland och tillbaka till Kina via nordostpassagen.

  8. Förr användes ibland begreppet “tidsanda”. Ett ord som ville visa vad som var aktuellt just för den tidsperioden. Jag själv är född och uppväxt i den s.k. “rymdåldern”. Utforska rymden var mycket aktuellt på 50- 60-talet men även in på 70-talet. I dag är rymdåldern historia. Jämförelsevis lite forskning och intresse läggs på rymden idag. Istället har fokus flyttats till den mer nära jorden och vad som ska hända med den. Det är inte alls otänkbart att “klimatåldern” om något eller några decennier ersatts av någon ny trend. Åtminstone inte om man betraktar det ur ett historiskt perspektiv. Men vad vet man? Den som lever får se.

    Hur som helst tror jag det är många som “tjänat” på den här fokuseringen om klimat och klimatförändringar. Säkert är det fler än en vänstermänniska som köpt någon ‘klimatvänlig’ produkt. Förresten läste jag inte häromdagen det var en känd svensk meteorolog från SVT som nu beretts plats i den politiska makten just på erfarenhet om forskning på klimatet?
    Rätt satsning ger utdelning?

    Jag förstår ju det här är frågor främst för samhällets etablissemang och elit. Mig personligen rör klimatfrågan väldigt lite egentligen. Men nu ska jag sluta skriva och cyklar ned till stranden och ge änderna lite att äta. En stor påse bröd som jag skurit i små fyrkantiga bitar. De blir glada men förmår inte tacka mer än möjligen med sin närhet. Jag lever i det lilla perspektivet med undantag för de stunder jag försöker skriva på den här bloggen.

  9. Leif Elinder , titt som tätt dyker liknande studier upp, än är dom 87 eller 79 …. Lägg märke till en sak, det finns flera “emeritus” och “retired” och är alla verkligen klimatforskare? Läs här vad Sceptical Science skriver:
    “En studie bland 3146 Jorden-forskare ställde frågan: “Tror du att mänsklig aktivitet är en signifikant bidragande faktor i förändrandet av globala medeltemperaturer?” (Doran 2009). Mer än 90% av de svarande hade en Ph.D och 7% en master-examen. Totalt svarade 82% av forskarna “ja”. Emellertid, det som är mest intressant är hur svaren varierade beroende på vilken nivå av expertis som respondenten hade inom klimatvetenskap. Av forskarna som var “icke-klimatologer” och inte publicerade forskning, 77% svarade “ja”. I motsats, svarade 97,5% av klimatologerna som aktivt publicerade forskning “ja”. I takt med att nivån av publicerad forskning ökar, ökar även tilltron till att människan på ett signifikant sett påverkar den globala temperaturen.”

      • Tack för uppgiften. Vid en snabb läsning fastnar jag för några bedömningar i recensionen.

        * “I slutet av boken skriver LB emellertid följande: ”…jordens temperatur stiger förhållandevis långsamt, och allt tyder på att ökningen ligger i den lägre delen av IPCC:s temperaturintervall.” Det är ganska märkligt. Han ger ingen referens till vad allt detta som skulle minska temperaturintervallet skulle vara för omständigheter. Och om det finns vetenskapligt grundade observationer eller beräkningar av det slag LB antyder, varför har då IPCC inte tagit hänsyn till dem? – Som det presenteras verkar det föga bättre än önsketänkande.”

        * Bokens tre sista kapitel tar upp klimatpolitik i vid mening. Kapitel 12: Hur ska jordens energiförsörjning lösas?, kapitel 13: Vad kan göras för att motverka globala klimatförändringar?, och kapitel 14: Sverige och klimatfrågan. Det är ganska grundliga genomgångar, där LB klart deklarerar sina ståndpunkter. Det finns mycket att diskutera här, och invändningar kan resas på flera punkter, men för att sammanfatta det hela mycket kort så tror LB att stora och snabba förändringar av det slag som Parisöverenskommelsen ställer i utsikt, inte kommer att göras, inte kan göras och inte ens är önskvärda. Han ser tiden an med tillförsikt. Temperaturen kommer att öka, men i linje med tron på en relativt låg klimatkänslighet, inte särskilt snabbt och ganska måttligt. Och i viket fall som helst kan man inte göra mycket åt det! Jag är benägen att hålla med Lennart Bengtsson såtillvida att jag inte heller tror att snabba och tillräckligt omfattande omställningar kommer att ske. Men jag ser det som en djupt pessimistisk prognos. Människor kommer att ställas inför svårigheter som de knappast kan bemästra. Man kan inte göra annat än att anpassa sig, skriver LB.

        * Avslutande meningar i recensionen “För den som vill lära sig mer om klimatvetenskap ger Lennart Bengtssons bok en utmärkt introduktion på svenska. Men för en mer allsidig diskussion om klimatpolitik och klimatets inverkan i en nära framtid bör man söka sig också till andra källor.”

        Tycker inte att detta ger en påtagligt annan bild än i Ulf Karlströms artikeln och den andra kritiska om Bengtssons bok från en annan medlem i Uppsalainitiativet.

  10. Catarina: Missförstå inte ordet “signifikant” i meningen “Tror du att mänsklig aktivitet är en signifikant bidragande faktor i förändrandet av globala medeltemperaturer?” Ordet signifikant får inte tolkas som synonym till “dominant”, vilket tyvärr ofta sker. Ordboken ger språkligt följande synonymer: betydelsefull, viktig, betydande; utmärkande, betecknande, karakteristisk, signifikativ; inte slumpmässig, statistiskt säkerställd.

    Det senare, “statistisk säkerställd” är vad det är frågan om här. Om “mänsklig påverkan” är “statistiskt säkerställd” säger det inget om storleken på påverkan. Och det är just storleken som är de springande punkten, till och med “skeptiker” håller med om att vi påverkar klimatet.

  11. ”katastrof inom 11 år (& total undergång)” den frasen, i alla dess variationer, har nu tjatats om regelbundet i åtminstone 50 år, och när varken katastrofen eller undergången inte infinner sig som önskat flyttar man fram det några år. Under tiden utnyttjas paniken för att motivera höjda skatter och avgifter. Vem skall man tro på, inte så svårt i verkligheten. Cui Bono analys. ”Forskningsrapporter”? Eller extremisternas propagandakanal.
    https://qz.com/638059/many-scientific-truths-are-in-fact-false/
    https://samnytt.se/den-gigantiska-klimatbluffen/
    Hur skulle det vara att vi istället började fundera på hur vi skall anpassa oss till förändringarna istället för att försöka styra dom.

      • Nej, men det pekar på underliggande arrogans i alla dessa diskussioner om att vi ska förstora eller försvara jorden.

        Med några biljoner år på nacken bör vår lilla planet vara ganska kompetent och har sett värre saker än lite extra CO2 eller vad är det nu som är boven i dramat.

        Nu vill jag bara säga att jag är helt för miljötänk men ser kärnvapen som ett större hot än kolsyrepatroner.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here