Idag är det 102 år sedan Första världskriget avslutades.
Uppkomsten av Andra Världskriget kan verkligen diskuteras. Var det överenskommelsen mellan Hitler och Stalin i slutet av augusti 1939 som la grunden för att kriget startade.
Eller berodde det främst på Västs eftergiftspolitik åren innan som gjorde att Hitler fick kontroll över militär starka Tjeckoslovakien och Österrike? Samtidigt som Storbritannien och Frankrike avvisade propåer från Sovjetunionen om försvarspakt mot Hitler i slutet av 1930-talet? En sådan pakt hade hindrat eller åtminstone starkt förkortat ett krig startat av Tyskland.
Liksom utvecklingen i Sovjetunionen, Kulturrevolutionen, Vietnamkriget.
Och historieskrivningen av dagens krig och händelser: Vem läser om statskuppen mot folkvald president i Ukraina i februari 2014, om USA:s stöd åt terrorister, om Nato:s förstörelse av Libyen 2011, och dess terrorbombningar av Serbien på 1990-talet?
I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad.
Och EU och USA-etablissemanget försöker, med framgång pga att etablerade media okritiskt återger deras uppfattningar, att vitmåla/ändra fakta om Andra världskrigets orsaker. Läs Stefan Lindgrens bok ”Vitare kan tvätten inte bli. EU:s historieskrivning om andra världskriget.”
Vår förfalskade historia om Första Världskriget avslöjad!
Idag är det 102 år sedan Första Världskriget tog slut – kl. 11 den 11/11 1918.
Wikipedia skriver att över 70 miljoner soldater deltog. ”Uppemot 20 miljoner människor dog av direkta krigsorsaker. Ententmakternas blockad av tyska hamnar före och efter fredsslutet orsakade ytterligare många civila offer. I den svåra epidemi av spanska sjukan som bröt ut efter krigsslutet och som var direkt relaterad till den krigströtta situationen i Europa dog närmare 50 miljoner människor.” Wikipedia
Detta uppmärksammas med en sammankomst idag med ledare från några av de stater som deltog i kriget. Stater som nu rustar upp för vad som kan bli mycket värre krig! Och som fredsvänner kommer att demonstrera mot, som i Paris. En bild som jag fick igår kväll via mail.
Starten av Första Världskriget har inte varit lika kontroversiell. Det var ju ”Skotten i Sarajevo” dvs. mordet på ärkehertigen Franz Ferdinand från Österrike 28 juni 1914. En nyutkommen bok ifrågasätter detta, tydligen på goda grunder.
Jag kan här tacksamt redovisa en anmälan av boken ”Hidden History: The Secret Origins of the First World War.” av Åke W Bergh. Boken kostar drygt 200 kronor på t.ex. Adlibris som inleder sin presentation med att boken presenterar en ny teori om att ”Första Världskriget inte började med mordet på Österrike-Ungerns tronarvinge Franz Ferdinand, men snarare tio år tidigare, av makthungriga män vars lögner har infiltrerat historia.”
Nu över till Åke W Berghs recension!
”Säkert många med mig har länge efterlyst en vettig förklaring till första världskriget. Ett alternativ till det monumentala tomrum om den verkliga orsaken till denna monstruösa katastrof, som ännu hundra år senare formar vår värld. Engelska historiska standardverk av storheter såsom Toynbee, Hobsbawn och nittiotalets Lawrence James (The Rise and Fall of the British Empire) lämnar fler frågor än svar. Men man skulle inte länge behålla sina akademiska positioner (kanske inte ens livet) ifall man dristat sig till att presentera sanningen. Man behöver inte rada upp allt som stod på spel. Bara skuldfrågan med ett ruinerande krigsskadestånd… Emellertid, om nämnda populärhistoriker inte har något meningsfullt att komma med i skuldfrågan är man ändå ense om en sak: att mellankrigstiden blott utgjorde ett interregnum. Ett kort mellanspel inför en nytt än mer katastrofalt andra storkrig som resultat av det första.
Hidden History är skriven av helt andra. Gerry Docherty, skollärare och ´head teacher” respektive Jim Macgregor ´GP´, d v s allmänpraktiserande läkare. Båda pensionerade skottar som med stort tålamod och energi gått till verket. Inte så mycket som skrivbordshistoriker med att bara gräva i offentliga handlingar. De skyldiga intrigmakarna i vad man kallar the Secret cabal eller the Secret elite society avfattade nämligen inte några komprometterande offentliga handlingar och var noga med att inte lämna något paper-trail efter sig. Dokument som skulle kunna komma dem på spåret. En amerikansk gruvingenjör knuten till Rothschilds fick till uppgift att sopa igen spåren direkt efter kriget. Lårar av graverande dokument forslades över Atlanten och sägs ännu ockupera källarvalven under Stanford University i Kalifornien. Det mesta på pränt är förstås borta, bränt eller på annat sätt undandraget eftervärlden.
Arthur Balfours än idag hyllade brev till lord Rothschild om Israel säkert enda internmeddelande bevarat till eftervärlden. Det finns dock andra handlingar, t o m hos de stora brittiska universitetsbiblioteken. Det som direkt kan dokumenteras är framförallt de direkta följderna medan verksamheten pågick. Om inte kriget i sig (där boken gör halt) utan nog med korrespondens och inte minst alla samtida fortlöpande mediakommentarer om den hemliga verksamheten. Ett fast grepp om politik, massmedia såväl som den akademiska världen har sedan dess garanterat tystnad. Allt för att hålla den engelska samhällseliten kvar vid makten.
Det brittiska imperiets avgörande roll
Fundamentalt från start var övergivandet av hittillsvarande officiella devisen ”Splendid isolation” och att `det brittiska imperiet har inga vänner, bara intressen´. Allra minst hade britterna några europeiska vänner, endast rivaler. Den första alliansen var helt överraskande med Japan på andra sidan jordklotet. Britterna fick därmed, på främst skotska varv, bygga den moderna kejserliga japanska krigsflottan. Den som så framgångsrikt sänkte den ryska i rysk-japanska kriget 1905. Så att man slapp sätta de hotande ryssarna på plats själva. (That´s what friends are for!) Just i de vatten där man bl.a. behärskade handeln med Kina alltsedan opiumkrigen halvseklet tidigare. 1905 var också året för Boxarupproret.
Nästa drag var Entente Cordiale, en vänskapspakt med – till och från – gamle ärkefienden Frankrike. Och därefter än mer överraskande för den brittiska allmänheten ett fördrag med Tsar-Ryssland, tillsammans utgörande Trippelalliansen. Samma Ryssland mot vilken man fört inte mindre än tre krig under 1800-talet: första Afghankriget, Krimkriget och så sent som bara några årtionden tidigare, the Second Afghan Campaign, lika misslyckad som den första. Litterärt beskrivet av Conan Doyles alter ego dr John Watson såsom ung fältläkare gravt sargad och försvagad av tyfus snart skeppas hem till London där han träffar Sherlock Holmes… Britterna läste allt sådant och häpnade över den sensationella vändningen. Och då kände man ändå inte till de dolda delarna i denna ”vänskapspakt”: att britterna förband sig att undsätta Frankrike i händelse av krig, indirekt även Ryssland. Allt i ett enda syfte – ett kommande storkrig mot Tyskland. Allt dolt för allmänheten såväl som deras valda företrädare i parlamentet.
Imperiet hade ingen armé att ensam ta sig an uppgiften. Dess överlägsna krigsflotta kunde på sin höjd blockera tysk handel. Detta hade nyss så pinsamt avslöjats i Sydafrika, där en miljonhövdad brittisk armé fått stora problem att bekämpa 40 000 boerkrigare. Ett tre år långt utdraget gerillakrig mot vita farmare som kom att urarta i koncentrationsläger för boerkrigarnas familjer som ”dog som flugor i svält och epidemier”, kvinnor och barn – minst 30 000 av dem. Så brittiska armén var avgjort inte fit for fight mot ens en liten bondehär, om än våldsamt överlägsen i antal. Syftet med den väldiga hären var egentligen att de flesta unga männen skulle stanna kvar och bilda bas för ett engelskspråkigt södra Afrika. Men de flesta återvände hem. Cecil Rhodes guldgruvor och diamantbrytningen i Kimberly (finansierat av Rothschilds) låg i träda efter kriget och få jobb erbjöds.
Demonisering av motståndare
Här dyker det nya hatobjektet upp personligen; kaiser Wilhelm med sitt uppmuntrande telegram till boerna i krigets inledning. Det som användes till att piska upp tyskhat på hemmafronten. Ett sällskap av engelsk elit pro primo initierat av Cecil Rodhes håller under hela 1890-talet hemliga möten hemma hos bankiren Nathanael ”Natty” Rothschild om att säkra och expandera imperiet. Efter Rodhes död utvecklat till ett veritabelt krigskabinett för att krossa Tyskland, imperiets främsta rival. Från 1901 regisserar man hela raden av snärjande ränker som pågick ända fram till krigsutbrottet 1914, senare kallat första världskriget. Bl.a. en propagandakampanj mot kaisern som i hätskhet väl kan jämföras med dagens mot Putin.
Franska revanschister nyttjades för att få med Frankrike. Krafter som ännu skar tänder över tyskarnas ockupation av Lorraine-Alsace i det fransk-tyska kriget mer än tre årtionden tidigare. (Fast Bismarck såg det som ett återbördande sedan Ludvig XIV en gång besatt provinsen då tyskarna var svaga och splittrade.) I öst lockade man Tsar-Ryssland med ockupation av Istanbul och en öppning av Bosporen. Sundet mellan Svarta havet och Medelhavet som alltsedan London Straits Convention 1841 förbjöd passage av ryska örlogsfartyg. En blockad som hävdes först 1920 av nybildade Nationernas Förbund och som består än idag. Därav dagens ryska flottbas i Syrien.
Okänt hur mycket tsaren personligen förstod om vad som stod på spel – att kasta ut sitt Ryssland i ett ytterst kostsamt och riskfullt krig. Men fula fiskar urskildes, betalades och sattes att tjäna gruppens syften. En svekfull tsar-rådgivare fångades på kroken och i Frankrike fick man slutligen den koleriske tyskhataren Raymond Poincaré utsedd till republikens president. På hemmaplan blev prinsen av Wales, den blivande Edward VII, en oersättlig tillgång. Prinsen vars utsvävande livsstil krävde fonder långt utöver sitt apanage kompenserades generöst av Natty Rothschild, medlem av den inre kretsen redan från start. Och Winston Churchill förstås, självpåtagen hjälte från boermassakern, men bara en i raden. Fler bekanta namn förre konservative premiärministern Arthur Balfour och ”socialisten” David Lloyd George senare samregerande med liberalen Herbert Asquith. Allt oavsett skiftande regeringar.
Tyskättade drottning Victorias avkomma fyllde vid sekelskiftet varje kungahus Europa, men sonen prins Edward var fullblodsanglofil. Efter moderns död 1901 sändes han såsom Edward VII på charmoffensiv per excellence till Europas huvudstäder och kungliga hov. Han var långt ifrån den ytlige lebeman som pådyvlas, snarast tämligen påläst och en mästerlig offentlig talare, utan vare sig manuskript eller dagens teleprompters. Mest populär var han i Frankrike. Utdelande hedersbetygelser till höger och vänster, ordnar till smärre italienska diplomater och ridderskap högre upp. Här gällde det att skaffa vänner. Även Gustav V på Stockholms slott fick en påhälsning. Dock mindre framgångsrikt; svenska hovet sågs som tyskvänligt genom hela kriget. Med dagens avslöjanden snarast en merit. Krigshetsarna fanns i London, inte Berlin! Kaisern hade med avpolletteringen av Bismarck gjort sig av med det värsta preusseriet.
Långt och onödigt krig
Det var en långsiktig historia. Edward VII hann dö och ersättas av inte mindre imperialistiske sonen George V. Han som under brinnande krig 1917 lät döpa om det brittiska kungahuset från tyskklingande Sachsen-Coburg-Gotha till huset Windsor. Bankirfamiljen Rothschilds fick en ny arvinge i Lionel, en blåkopia av fadern. Det framgår inte av boken men han lär ha erbjudit lånegarantier för att få med amerikanerna i båten. Och fick vad man betalade för. Ett kavalleri á la Teddy Roosevelts rough riders, bättre lämpade att jaga Emileo Zapata än ett europeiskt skyttegravskrig. Utrustade från topp till tå med allt från brittiska vapen och uniform till de typiska platta stålhjälmarna (man kan se dem ännu 1941 på Hawaii i filmen Här ifrån till Evigheten) drog de sent omsider i fält, men hann knappast delta i något avgörande slag. Hur denna motvilligt värvade skara kan ha avgjort kriget en gåta. Som ammunitionsleverantör var Wilsons USA dock oöverträffat. I farten med Cunards Lusitania redan våren 1915.
För att göra en lång historia kort; i slutkapitlen 26 och 27 – de i särklass mest avslöjande – sammanlöper trådarna inför ett slutgiltigt avgörande. Må de bära eller brista. Allt förhalande, all skullduggery för att prata originalspråk – in i det sista. Frågan som diskuterats mest av historikerna är vem eller vilka som mobiliserar först. Tyskland var i vart fall sen, näst England som trycker vassen. Har britterna något hemligt biståndsavtal med Belgien? Utrikesminister sir Edward Grey mumlar om inbördeskrig i Irland och vägrar ge besked. Men läget är kritiskt för tyskarna som ser snaran dras åt när även Frankrike mobiliserar. Franska trupper rör sig redan uppåt Lorraine-Alsace. Man hotas av öppet tvåfrontskrig. Och blockad och massvält om även England ansluter sig. (Ursäkta tempusskiften men det är stor dramatik, även om vi alltför väl vet hur det hela avlöper.)
Skotten i Sarajevo ökar spänningen men räcker inte att tända brasan. Plan B – att använda Irland och påstådda tyska vapenleveranser som casus belli behöver aldrig aktiveras. Kaisern förklarar Frankrike krig och hans arméer tvingas ta sig genom Belgien för att försvara sig. Ett brittiskt biståndsavtal med ”neutrala” Belgien kommer så plötsligt i dagen. George V förklarar Tyskland krig den 4 augusti 1914. London står berett med sin smygmobiliserade armé redo att skeppas över kanalen. Officiellt deklarerad mobilisering och tyst dito är två vitt skilda saker. Fast Churchill som nyutsedd marinminister kommenderar sin flotta till alarmberedskap i Scapa Flow, marinbasen i Skottland, ens innan något beslut fattats. Alla 156 kanonbåtar som händelsevis just fredligt paraderat i London ända utåt Themsenmynningen. Han är entusiastisk. ”Aldrig förr har jag känt att jag verkligen lever!”, skriver han hem till hustrun.
Något helt annat väntar en generation landsmän. Trekvarts miljon unga britter stupar direkt på slagfältet. En miljon skadas, många invalidiserade för livet. Till det alla offer inkallade från hela samväldet. Hur många döda totalt i ”kriget som skulle göra slut på alla krig”? Tio miljoner? Det är svårt att kvantifiera och sammanfatta allt bedrägeri, masslakt och svält som följde.
Docherty/ Macgregor behöver närmare 500 sidor inklusive digert notverk – bara att beskriva upptakten.
Hidden history utgavs utan fanfar 2014. Amazon.uk erbjuder sin Kindle-version för facila åtta pund. Dock endast för inhemska kunder. Övriga rekommenderas ladda ner för bortåt 20 dollar från Amazon.com. För en e-bok något helt unikt! Men köp pappersversionen i svensk e-handel. Den kan till skillnad från en e-bok lånas ut – och gå i arv. Ett historiskt väl dokumenterat tidsdokument – eller ännu en konspirationsteori? Välj själv, men varför denna totala tystnad nu då man förr alltid mött varje alternativ förklaring med sådan aggressivitet?”
Väldigt mycket av det som går som 1900-talets historia – särskilt det som handlar om första och andra världskriget – är påhitt och rena rama lögner. En annan forskare som avslöjade lögnerna är Carrol Quigley i sin bok The Anglo-American Establishment. Dokumenterat, sakligt och noga redogjort och inte en massa påhitt om ”onda” män och dylika sagor
”The secret society of international bankers, aristocrats and other powerful men controlled the levers of politics and finance in Great Britain and the United States. Quigley explains that very few people knew about this because the society was able to conceal its existence and “many of its most influential members are unknown even to close students of British history.” Quigley berättar om att det handlar om bankirvampyr maffian snarare än några springpojke politikers förehavanden och tycken som startar krig bland annat.
https://www.newdawnmagazine.com/articles/the-secret-origins-of-the-first-world-war
Nutida förfalskning av historien inför våra ögon.
https://www.rt.com/op-ed/444058-israel-attack-palestinians-killed/
”Comrades-in-Arms”: Bok berättar historia om den osannolika WWII-alliansen mellan Stalin och Churchill.
74 år sedan slutet av andra världskriget fortsätter kriget och dess efterdyningar att åter minnas. Tyvärr ledde det kalla kriget till att många glömde den osannolika alliansen under krigstiden mellan Sovjetunionen och de västerländska allierade. Dr Geoffrey Roberts, en ledande brittisk forskare i sovjetisk historia, förklarar varför det är viktigt att hålla sitt minne vid liv.
Världens fortsatta påminnelse om händelserna under andra världskriget demonstrerades igen denna vecka, med Ryssland som markerar ytterligare en årsdag för den legendariska paraden 7 november 1941 på Moskva Röda torget, medan Storbritannien, USA, Kanada och andra västerländska allierade i världen Krig II markerade högtidligt Remembrance Day (känd som Veterans Day i USA), tillägnad de två världskrigen och till senare konflikter.
Geoffrey Roberts, en emeritusprofessor i historia vid University College Cork, Irland, och ledande västerländsk författare på sovjetisk diplomatisk och militärhistoria, har skrivit produktiva böcker om Sovjetunionens roll i andra världskriget sedan slutet av 1980-talet och täckt själva konflikten och rollerna som spelas av nyckelpersoner inklusive sovjetledaren Joseph Stalin, hans utrikesminister Vyacheslav Molotov och general Georgy Zhukov, en av krigens mest berömda befälhavare.
Senast samarbetade Dr. Roberts med Brunel University London historiksprofessor Dr. Martin Folly och den avdrivna Dr. Oleg Rzheshevsky, en ledande rysk historiker under andra världskriget, för att släppa en ny bok: ’Churchill och Stalin: Kameror i vapen under andra världskriget.
I en intervju talade Dr. Roberts om sin nya bok, där han förklarade vikten av krigsalliansen mellan Sovjetunionen och de västerländska allierade och dess lektioner för idag.
”Som Stalin sa, var krigstiden i Storbritannien, Sovjetunionen och Förenta staterna den mest framgångsrika alliansen i historien,” förklarade professorn. ”Djupt och långtgående militärt, politiskt och ekonomiskt samarbete krävdes för att slå Hitler och nazisterna. Djupt politiska och ideologiska skillnader mellan de tre allierade komplicerade men förhindrade inte sådant samarbete och varje stat gav stora bidrag till den gemensamma segern över Nazi-Tyskland. ”
”Självklart var den främsta bidragaren till segern Sovjetunionen, men Storbritannien, USA och andra allierade stater tillhandahöll efterfrågat materiellt stöd till Sovjetunionen som påskyndade Röda arméns segerrika framsteg till Berlin. Så framgångsrik var anti-Hitler-koalitionen att i slutet av kriget de tre länderna förklarade sitt åtagande till en fredlig allians som skulle garantera fred och säkerhet för alla stater, ”noterade Roberts.
I sin bok upptäckte Roberts, Folly och Rzheshevsky att trots deras stora ideologiska meningsskiljaktigheter kunde Stalin och Churchill bilda en nära och intim arbetsrelation.
Churchill före andra världskriget motsatte sig förnöjning av nazityskare och förespråkade en anglo-fransk-sovjetisk allians för att stoppa Hitler – en hållning som Stalin uppskattade.
”Stalin var också imponerad av den alacrity som Churchill förklarade Storbritanniens stöd för Sovjetunionen när tyskarna invaderade i juni 1941 – en betydande gest med tanke på Stalins tidigare samarbete med Hitler efter undertecknandet av den nazi-sovjetiska pakten i augusti 1939,” han noteras. ”Churchill beundrade starkt den sovjetiska arméns och folkets heroiska kamp inför en ond tysk invasion. Han såg Stalin som en medkrigare, som en kamrat-i-vapen.
Avgörande för utvecklingen av Churchill-Stalin-förhållandet var deras korrespondens under krigstid – mer än 500 meddelanden utbyttes, många av dem fyllda av spänning och rörelse. Churchill flög två gånger till Moskva för att besöka Stalin och de två ledarna samverkade också mycket vid toppmötena Teheran, Yalta och Potsdam. Dessa meddelanden och anteckningarna över deras fascinerande och ödesdigra samtal kan läsas i vår bok, ”sade Roberts.
Som professorn påpekade, även efter att WWF: s ”stora allians” föll isär och världen ”kastades in i ett farligt kallt krig”, behöll de två männen ”sin respekt och tillgivenhet för varandra”, med detta för att illustrera ” djupet i förhållandet mellan dessa två osannolika allierade.
”Om Churchill och Stalin kunde samarbeta, så kan regeringarna i Storbritannien och Ryssland också göra det. Det handlar om ömsesidigt erkännande av varandras vitala intressen och en fortsatt ansträngning för att förstå olika synpunkter. Till skillnad från Storbritannien och Sovjet-Ryssland finns det inga grundläggande ideologiska skillnader mellan de två staterna. Det är sant, motstridiga politiska intressen och perspektiv som kräver förhandlingar – till exempel till Ukraina och Mellanöstern – men det finns också många områden av gemensamt intresse och oro, framför allt när det gäller att upprätthålla fred.
https://sputniknews.com/analysis/201911101077273359-comrades-in-arms-book-tells-untold-story-of-unlikely-wwii-alliance-between-stalin-and-churchill/
Att USA skulle kring för ”demokrati”, ”rättigheter”, ”friheter” är en massa blä, blä. USA krigar för israel. Period
https://www.youtube.com/watch?v=alKvahr22hE
Intressant bok. Ifall ingen tidigare belyst finans- och industrikretsarnas roll bakom krigets upptakt handlar det givetvis om banbrytande forskning. Rent generellt gäller att en viss skepsis är på sin plats om någon hävdar sig ha funnit en ny historieförklaring. Historien sker på så många olika plan att det ena nödvändigtvis inte utesluter det andra. Riktigt är nog att den traditionella forskningen undvikit att gå på djupet och utreda vad de ekonomiskt mäktiga sysslade med. Dessutom gällde det efter kriget att redan av propagandistiska skäl utpeka Tyskland som den aggressiva parten, som både var krigets upphov och den part som fick betala krigsskadestånden. Storbritannien hade ett propagandamässigt övertag som det förstod att utnyttja för att hjälpa det allt svagare imperiet att ännu hävda sig. I många krig kan det dessutom vara så att finansiärerna utnyttjar alla inblandade för att på deras bekostnad efter kriget komma över än mer resurser.
Första världskriget, såsom många andra krig, var ett krig som egentligen inte skulle bryta ut. Att det bröt ut kan dock inte enbart förklaras vara en följd av finansiärernas ränker eftersom dessa är ständigt och överallt närvarande.
Och från detta krig till ett annat: Varför bröt det Finska vinterkriget ut ? Bl.a. därför att bägge parter trodde att den andra skulle backa från krig. Ännu när de första skotten redan ekade trodde bägge sidor att den andra strax skulle backa. Så har det varit med många krig och dessa resonemang fanns även före Första världskriget. Mentala låsningar som efterkommande generationer inte längre lägger märke till men som för de inblandade var självklara. När kriget bryter ut har allmänheten oftast en romantiskt färgad sinnebild över vad det kommer att innebära. Man tänkte i termer av forna tiders fältslag och fattade inte vilken karaktär det nya kriget skulle få som masslakt. För brittisk och fransk överklass var Första världskriget det som sände deras söner i graven.
Du skriver: ”Varför bröt det Finska vinterkriget ut ? Bl.a. därför att bägge parter trodde att den andra skulle backa från krig.”
Det finns inga belägg för att bägge parter skulle vara lika ansvariga för utbrottet av finska vinterkriget. Det var Sovjetunion som den 30 november 1939 anföll Finland. Det var inte Finland som anföll Sovjetunionen.
Finland bör ha bedömts som en opålitlig granne sett ur Moskvas synvinkel. 1917 beviljades Finland självständighet utan protester från Ryssland. Tacken för det då? – Ett antal finska erövringsförsök i öster! De till och med fortsatte efter att Finland och Sovjetryssland slutit freden i Dorpat 1920 (”karelska expeditionen 1921-22”). En intressant detalj såg jag nu angående Dorpat, nämligen att det skedde landbyten. Finland fick Petsamo men lämnade ifrån sig områden längre söderut i Karelen. När nästa världskrig närmade sig blånekade dock finnarna till landbyten och vägrade dra sig bort från Leningrads utkanter.
Du kanske kan berätta om vilka landbyten man ville ha 1939 från Sovjets sida.
Sen verkar det som om du ville att man skulle ha gjort det sk. bytet eller har jag fel.
En anledning var att få en större säkerhetszon kring st Petersburg(Leningrad).Gränsen till Finland gick då precis utanför staden ifråga.
”…London Straits Convention 1841 förbjöd passage av ryska örlogsfartyg. En blockad som hävdes först 1920 av nybildade Nationernas Förbund och som består än idag.”
Intressant. En blockad som hävts men ändå består? Har svårt at se logiken.
Undersök gärna vidare i andra källor.
Anders,
Tack för ditt tålmodiga arbete att avslöja lögner, stora som små. Vill i sammanhanget uppmärksamma en bok av Folke Schimanski . De bortglömda – Andra väldskriget i Afrika, Asien, Oceanien och Latinamerika. Leopard förlag, 2017. Där han tar upp det motsägelsefulla i begreppet Världskrig. Från boken; ”De konventionella historikerna drar inte många strån till stacken för att skildra världskrigen som en global företeelse.”
Hälsningar
Birgitta Lardell
Egentligen behövs det inte ljugas så mycket. Det räcker med att inte tala om vissa saker. Ta Polens roll 1938: valet stod mellan att tillåta genommarsch för sovjetiska trupper till Tjeckoslovakien, eller tillsammans med Tyskland och Ungern stycka Tjeckoslovakien. Detta framkommer inte så ofta. Polen blev sin egen bödel, men framställs ofta bara som ett offer.
Första världskriget var knappast oväntat, även om krigets exakta förlopp var det. Engels funderade över saken redan på 1890-talet. 1912 hade Andra internationalen en kongress där man enades om hur ett eventuellt krigsutbrott skulle hanteras. Resolutionen gick i papperskorgen 1914. De ryska socialdemokraterna som senare blev kommunister var bland de få som var resolutionen trogen – det talas det heller inte mycket om.
Första världskriget föregick av diverse mindre krig och konflikter, som de två balkankrigen och en del hotande situationer ute i kolonierna när stormakterna var nära att börja skjuta på varandra. Men också samarbete, som när ett antal stormakter gav sig på Kina i samband med boxarupproret år 1900. Detta påminner en del om första irak-kriget på 90-talet. Att andra världskriget föregicks av flera lokal krig i Etiopien, Kina och Spanien är väl ingen som protesterar emot antar jag. Lokala konflikter kan bli globala. Och det är oroande för dagens värld – tänk på Syrien eller Ukraina. De kan blåsa upp till global nivå.
Det finns den största skurken. Det finns stora skurkar. Det finns små skurkar. Och det finns nyttiga idioter. Den största skurken i samband med München 1938 då Italien, Storbritannien och Frankrike gav bort Sudetlandet i Tjeckoslovakien till Tyskland är otvivelaktigt Tyskland. De stora skurkarna var Italien, Frankrike och Storbritannien som lät detta ske. En liten skurk och en nyttig idiot i detta sammanhang var Polen som passade på att lägga beslag på ett mindre och omstritt område med polsk befolkning. Liten skurk eftersom Polen just lade beslag på ett litet område i kölvattnet på den största skurken. Utan den största skurken agerande hade den lilla skurken inte kunnat agera. Polen blev en nyttig idiot eftersom den största skurken, Tyskland, kunde hävda att man inte var ensam om att styckade upp Tjeckoslovakien. Dessa tillkortakommanden i polsk utrikespolitisk ger inte andra länder att ett år senare, 1939, rätten att anfalla, stycka och utplåna den polska staten.
Under slutet av 1700-talet styckades Polen tre gånger och efter den sista styckningen 1795 upphörde Polen att existera som stat. Stora delar av Polen hamnade i det ryska imperiet. Polen har således en lång historia med rysk ockupation. Först 1918 i samband med första världskrigets slut åerupprättades den polska nationalstaten, som tämligen omgående, 1919, påbörjade ett krig mot bolsjevikernas Ryssland. Detta krig var inte särskilt framgångsrikt sett med polska ögon. Bolsjevikerna slog tillbaka det polska anfallet, men man nöjde sig inte med att avvärja anfallet. Bolsjevikerna var intresserade av att sprida sina idéer med bajonetternas hjälp till Polen. Detta stoppades effektivt utanför Warszawa 1920. Med detta som bakgrund är det naivt att tro att den polska statsledningen 1938 skulle ha varit intresserad av att låta sovjetiska trupper komma in på polskt territorium. Det är med andra ord tämligen säkert att den sovjetiska statsledningen inte skulle behöva leva upp till sina utfästelser. Detta utspel handlade således mer om propaganda än om faktiska realiteter. Det finns inget substantiellt som pekar på att Sovjetunionen 1938 var intresserad av gå i krig med Tyskland för att försvara Tjeckoslovakien.
Samma som med Finland: fick självständighet utan protester från Sovjetryssland, men skulle omedelbart ut på erövringståg i stället för att säga ”tack”. En tredjedel av Lituaen (inklusive huvudstaden) tog man direkt. Knaprade på tjeckiskt och tyskt område. Fick för sig att 1600-talets storpolen, som gick nästan ner till Svarta havet, skulle återupprättas. Att vitryssar och ukrainare inte var särskilt intresserade av det spelade ingen roll verkar det.
Tsar-ryssland förtryckte Polen. Sedan försvann tsaren och den nya ryska regeringen drog sig ur den del av Polen som Ryssland behärskat. Finns det då anledning för polackerna att fortsätta att klaga över dålig behandling och uppträda fientligt? Skurkmentalitet och dåligt omdöme – det verkar vara polskt!
”drog sig ur den del av Polen som Ryssland behärskat” är det tiden 1919-1921
var det med eller utan strid?
Tack för en utmärkt recension av ”Hidden History”. En recension som borde få stor spridning och därtill med uppmaningar att läsa boken. I skolorna lärs ut att ”Skotten i Sarajevo” startade Första Världskriget. Media
har heller inget annat att säga. Och forskarna försöker ”förklara” på olika sätt. Att politiker och statsledningar
var ansvariga. Rotschilds roll och vapenindustrins ägares intressen redovisas inte. Etablissemanget infantiliserar oss alla. Visar en teater och döljer verkligheten. Åke W Bergh nämner likheten mellan hetsen mot kejsar Wilhelm och dagens hets mot Putin. Det finns fler likheter mellan elitens planering av Första Världskriget och deras väg nu mot ett tredje ännu mer förödande. Krig som vapenindustrin ägare måste ha för
vinst och företagens tillväxt. Den gången i England och idag USA:s allt dominerande vapenindustri. I bakgrunden Rotschild och de andra stora bankirerna. Då som nu.
Ulla Johansson
Ulla Johansson
Visst förorsakades krigsutbrottet 1914 av konspiration. Men inte bara en utan flera. Tyskland började sina krigsförberedelser 1889-90 (se http://www.fredtorssander.se/fredpress/2018/09/05/tyskland-1889-den-forsta-welfare-warfare-staten/ )
Englands USA:s och Frankrikes kapitalistklass, liksom den tyska led under vad som kallades den stora depressionen, och the Scramble for Africa var slutförd. Jorden var uppdelad mellan imperialistmakterna och det enda som återstod var att erövra kolonier från andra kolonialmakter.
Det som däremot inte diskuteras alls är att USA faktiskt var den enda vinnaren på 1:a världskriget. Och det hade en helt annan förklaring – en annan slags konspiration. När Washington stängde New Yorkbörsen. https://www.moaf.org/exhibits/checks_balances/woodrow-wilson/materials/Washington_Shut_Down_WallStreet.pdf
Om man skall vara rättvis får man nog lov att säga att det som skapade första världskriget – och de konspirationer som utlöste detta – var kapitalism och särskilt dess vidareutveckling till monopolkapitalism och imperialism.
nu tog jag ner juri lina: världsbyggarnas bedrägeri från hyllan……allt är en konspiration av frimurarna….ja vad ska man tro? är det en liten ond grupp som styr världen….eller är det de folkliga rörelserna? baksidestext: ”Den värld vi lever i kan verka skrämmande och förvirrande. Politikerna och massmedierna hävdar att det inte finns någon röd tråd i händelseutvecklingen. Påståendet att det skulle finnas ett dolt samband mellan olika destruktiva företeelser förlöjligas oftast som konspirationsteorier, och sådana passar inte in i den officiella, skönmålade världsbilden. För att skapa ordning av detta skenbara kaos behöver du en nyckel.
Författaren Jüri Linas bok är en sådan nyckel som ger inblick i den dolda maktstrukturen bakom händelserna i det förflutna och i nutiden. Denna politiska ordning har byggts upp av krafter, som verkat bakom den glättade fasaden – illuminaternas och frimurarnas omfattande bedrägeri präglar allas vår dagliga tillvaro.
Jüri Lina har sammanställt källmaterial och svåråtkomliga dokument från många håll för att skapa ett brottsregister över de hemliga sällskapens förödande verksamhet. Han avslöjar kopplingarna mellan de dolda förgreningarna och visar hur dessa har påverkat historien med hjälp av marionetter som Napoleon, Lenin, Trotskij, Hitler, Mao Zedong, Roosevelt och Truman (samtliga höga frimurare). Han undersöker frimureriets magiska riter och spårar deras ursprung. Läsaren får veta den verkliga orsaken till flera stora krig och revolutioner, från den stora franska revolutionen 1789 ända fram till kuwaitkriget 1991, bombkriget mot Serbien 1999 och kriget mot terrorism 2001.
Slutligen röjer författaren hur dessa onda krafter gestaltar sig i dagens värld och deras planer för den framtida mänskligheten. Denna bok avlivar många farliga myter och tecknar en annorlunda världsbild, som inte är fager att skåda men onekligen beskriver de förhållanden vi lever under. ”
Lenin var definitivt inte någon marionett till väst, och frimurare. Storbritannien försökte mörda Lenin vid två tillfällen. Det visar dokument.
https://www.bbc.com/news/world-12785695
Texten ovan är den översatt av Google? Den dåliga grammatiken för den seg att läsa. Bättre kan ni!
Förutom min inledning är texten skriven av gästbloggaren Åke W Bergh förra året.
Man kan inte direkt använda översättningar av Google. Jag använder ibland Google Translate, men går sedan igenom texten och gör vanligen en eller flera ändringar i varje mening. Går ändå litet snabbare än då man översätter direkt.
Det är en viktig bok du tar upp här om hur brittisk politik orkestrerade Första världskriget, men både boken och alla kommentarer här bortser att det var en del av det brittiska imperiets offentligt förespråkade geopolitik att hålle den eurasiska landmassan under kontroll genom en medvetet genoförd politik för dess delning av dess ”hjärtland” (Ryssland, Kina) från dess ”randområden” (Tyskland, Japan, Indien, Mellanöstern). En del här är helt riktigt inne på det när de talar om imperialism eftersom Halford MacKinders geopolitik var grunden till britternas imperiepolitik. Det är en viktig fråga eftersom geopolitiken fortsätter idag med en intensiv kampanj för att dra världen in i en ny stormaktskonfrontation på randen av världskrig för att igen splittra världen och hindra tredje världens befrielse och utveckling under ledning av det kinesiska Bälte och väginititativet.
Helga Zepp-LaRouche skrev den 3 november 2018 inför minnesdagen 100 år efter första världskriget:
Första världskrigets började med att Bismarck avsattes, och sedan fortsatte med ett kvartssekel av brittiskt inspirerade geopolitiska manipulationer, tills slutligen skottet i Sarajevo bara råkade bli den utlösande faktorn, borde vara en god anledning att fundera över hur lätt mänskligheten på ett riggat schackbräde sömngångaraktigt vandrar mot katastrofen. Ingen deltagare i första världskriget kunde förutse dess förlopp, men särskilt för Tyskland och Frankrike betydde detta krig att en hel generation totalt tappade fotfästet. Marken var därmed jämnad för nationalsocialisternas maktövertagande och det andra världskriget. Vi borde ta årsdagen av första världskrigets slut som ett tillfälle att inse att vi måste övervinna geopolitiken och ersätta den med ett nytt paradigm byggt på idén om en enda mänsklighet, en idé som kommer till uttryck i den kinesiske presidentens idé om en ödesgemenskap för mänsklighetens gemensamma framtid. Läs vidare på http://www.larouche.se/node/4663
Däremot är detta inte förfalskade historia eller en konspirationsteori – utan den nakna sanningen om hur USA styrs och av vilka
https://www.mintpressnews.com/john-bolton-wins-defender-of-israel-award-from-zionist-lobby-group/251729/
och
https://journal-neo.org/2018/11/12/who-has-the-capacity-to-boss-trump-around/
Första Världskriget hade det enkla och lättfattliga förloppet att Tysklands armé invaderade Belgien och Frankrike, försöken att anklaga britterna för att tyskarna anföll fransmännen faller på själva krigsförloppet. Ryska armén försökte inringa tyskarna, dvs gå till angrepp, men Ludendorf slog ut de två angripande ryska arméerna i två slag, Mansuriska sjöarna och Tannenberg.
Sen dyker de vanliga judehatarna upp och förespeglar global konspiration. Så fort det står ”zion conspiracy” vet man vad meddelandet går ut på. Zinoviev, Kamenev, Trotskij mfl var förstås judar, bosjevismen och judische bund var talträngda minoriteter, men tre krigssugna kejsare i paraduniform hade missuppfattat den tekniska utvecklingen, offrade sina folk och förlorade sina troner. Britterna var inblandade på ett hörn.
Jag har också läst Dochtery & Macgregor mycket omfångsrika och intressanta bok ( 363 ss och 100ss ytterligare referenser och litteraturhänvisningar), och jag instämmer i av Bergh framförda synpunkter och har bara några kompletteringar. Jag har faktiskt sett Cecil Rhodes grav under resa i Zimbabwe 1995, men då visste jag inte om denne imperialists lömska aktiviteter. The Secret Elite bildades av Afrikaimperialisten Cecil Rhodes 1891 och Alfred Milner (spindeln).
Fram till 1905 agerade kretsen främst med att bygga upp förmögenheter till engelska etablissemanget genom bl.a Boerkriget. Även om detta vara relativt misslyckat från engelsk sida gick det att bygga upp pengar på Sydafrikas guld och diamanter. Dessutom byggdes under Boerkriget upp ett närverk av lojala undersåtar som var betydelsefulla för att provocera Tyskland till första världskriget. Efter 1905 agerade kretsen skickligt bakom ridåerna för att provocera fram Tyskland till det 1:a världskriget – mycket spännande läsning.
Till den inre kretsen tillhörde och den judiska bankirfamiljen Rotschild (Lord ’Natty’ Rotschild) och krigshetsaren Winston Churchill! Boken slutar när The Secret Elite faktiskt lyckades efter många och krångliga och hemliga manipulationer ( ihop med främst Frankrike, Ryssland före revolutionen och Belgien) försätta Tyskland i ett tillstånd att krig var enda utvägen. Efter kriget dömdes Tyskland till förnedrande krigsskadestånd, vilket senare fick andra förödande konsekvenser. Det finns också ett kapitel om hur USA drogs in i förberedelserna för krig med bl.a. Rockerfellerfamiljen inblandad. Efter 1:a världskriget är det i praktiken familjerna Rotschild (Macron är deras agent idag) och Rockefeller (ledande, under en period tillsammans med Carl Bildt, i den dubiösa och fram till nyligen relativt hemliga Bilderberggruppen) som därefter genom banksystemet styrt världen.
Det framgår av boken att Alfred Balfour ingick i the Secret Elites innersta krets. Eftersom Balfourdeklarationen kom till 1917, så ingick den säkert i Elitens plan för att erövra Mellersta Östern och skapa den geografi som är grunden för konflikterna där idag.
The Secrete Elite upphörde inte med utbrottet av kriget. Dochtery & MacGregor skriver på en bok om The Secret Elites agerande i det dolda under själva kriget. Det är bara att hoppas att de lyckas genomföra det andra bokprojektet.
Enligt många historiker var Balfourdeklarationen 1917 den direkta anledningen till att USA deltog i kriget.
Historiebruk ha blivit et aktuellt ideologiskt verktyg, inte minst i den liberala omskrivningen av historia men också andra varianter på samma tema som skiljer på politk och ekonomi/ekologi. Forum för levande historia och EU:s motsvarighet House of European History söker bägge bekräfta den liberala ideologin med hjälp av tiden efter 1914. I denna värld går Europa och världen sovande in i Första Världskriget. Historien om att Tyskland var skuld till allt håller på att suddas bort. Ur detta krig uppstår extremismen som motarbetas av liberala demokrater.
Anhängare av denna teori avslöjar sig själva inbland när de möter påtagliga självmotsägelser och är modiga nog att öppet erkänna det. Att det mycket auktoritära Ryssland allierar sig med Frankrike blir i denna världsbild obegripligt där världen styrs av idéer och politik och ekonomi är åtskilda.
Bergs text förhåller sig på liknande sätt till historien. Geopolitiken förklara allt och målet är at avslöja vem so är den mest onda stormakten/imperialistmakten. I Bergs fall är det England som ges rollen. Jan Myrdal tog i samband med hundraårsminnet av 1914 upp att ledande makthavare i Tyskland hade planen att omvandla centrala Europa till en valutazon med riksmarken som styrande. Bergs syn motsägs av Myrdal men ingen tycks bry sig om att systematiskt ställa olika teorier mot varandra, än mindre att utmana den vad det verkar på mig dominerande teorin om att Europa gick i sömnen in i kriget.
Samma sätt att göra alliansen mellan Ryssland och Frankrike obegriplig som liberalismens förespråkare står för framgår också i recensionen. Här är det England som är pådrivande och Frankrike mer eller mindre ofrivilligt dras med pga av olika ränker: ” i Frankrike fick man slutligen den koleriske tyskhataren Raymond Poincaré utsedd till republikens president.” Mellanrubriken talar om vad vi ska tycka ”Det brittiska imperiets avgörande roll”. Texten fyller på för att visa att britterna är styrande när det gäller både Frankrike och Ryssland: ”Franska revanschister nyttjades för att få med Frankrike. Krafter som ännu skar tänder över tyskarnas ockupation av Lorraine-Alsace i det fransk-tyska kriget mer än tre årtionden tidigare. ” och ””fula fiskar urskildes, betalades och sattes att tjäna gruppens syften. En svekfull tsar-rådgivare fångades på kroken” Att det är synd om Tyskland förstår man av följande mening: ”Kaisern förklarar Frankrike krig och hans arméer tvingas ta sig genom Belgien för att försvara sig. ”
Både liberalernas syn på att extremismen utgör hotet och synen av den ena eller andra staten är hotet, Storbritannien/USA eller auktoritära stater av olika slag leder till fixering vid händelser istället för skeenden, ”avslöjanden” och allmän idétorka och brist på bildning.
Ser man materiellt på frågan är det mellan Frankrike och Ryssland det tätaste banden finns. Den stora finansiären av Rysslands industrialisering vid denna tid är Frankrike. Alliansen mellan dem är inte något resultat av brittiska ränker i kulisserna som nu avslöjas. Visst förekommer ränker men utan en materiell analys av vilka intressen som agerar blir historien begriplig och händelser ges proportioner som döljer snarare än gör historien begriplig. För den som inkorporerat synen av demokratier står mot auktoritära blir världen obegriplig, inte den helt dominerande debatten blir pajkastning inom samma syne på historien som en rad hädelser som ska avslöja den ena eller andra stormakten som ondast.
Det hela blir till rundgång i en allt smalare krets som tror att världen ska uppenbaras för allmänheten om sanningen ”avslöjas”. Tonfallet är internt: ”man skulle inte länge behålla sina akademiska positioner (kanske inte ens livet) ifall man dristat sig till att presentera sanningen.” På vilket sätt sanningar om första världskriget skull leda till någon form av repressalier idag får man nog vara rejält inne i en avskild del av samhället för att tro på.
Utan att vara särskilt kunnig om Första världskriget så tycks det mig inte så svårt att beskriva vad som sker. Under ett århundrade har Européerna genom opiumkrig och frihandel på de rika ländernas villkor kunna utvidga sitt militära, politiska, ekologiska (europeiska växter, husdjur och bakterier sprids i omfattande fart) och ekonomiska. Områden att lägga under sig blir allt färre ch konkurrensen hårdnar. Det blir viktigt att söka allierade vilket leder till blockbildning.
IU den här världsordning startar ukrainska bönderna i Poltava och Kharkov ryska revolutionen förda av arbetare i Södra Ryssland och senare i St Petersburg. I Mexico gör också bönderna revolution och på andra platser. Att särskilt bönderna Tsarryssland är ledande har att göra med det närmast koloniala förhållande Ryssland har till särskilt Frankrike. Skuldavskrivning blir de revolutionära partierna krav 1905. Det är de materiella banden som är särskilt starka mellan Frankrike och Ryssland som leder till alliansen dem emellan och deras gemensamma statsintressen till alliansen med Storbritannien, inte främst skumma brittiska ränker.
Ser man på saken så bidrar man till allianser mellan olika folkrörelser i olika länder som idag slåss för skuldavskrivning, fred, bröd, land och rättvis omställning av samhällets ekonomi. Frågan om att stormakterna gick i sömnen kan avfärdas som avpolitiserande sätt att göra både Första världskriget bakgrund, dess förlopp och dess följder obegripliga. Sökandet efter att den ena aller andra stormakten hade den helt avgörande md hjälp av manipulativt agerande likaså. Det går säkert att hitta flera händelser i förloppet som talar för den ena eller andra saten som särskilt ansvarig medan man förlorar kontakten med att ta strif mot liberalismens historieförfalskning och göra de materiella bakomliggande orsakerna förklarliga så att det kan tjäna dagens folkrörelser.
När istället olika teser om att politiska ideologier eller staters geopolitiska agerande ä helt överskuggande begår man politiskt självmord. Att uppförstora enskilda händelser som ett sätt att bortse från skeendet har blvit liberal historieomskrivningens huvudmetod idag. Det kom till tydligt uttryck när EU parlamenetet fattade sitt historietolkningsbeslut häromveckan om Ribbentroppakten som avgörande för Andra världskriget. De blir inte bättre av att man som det verkar av recensionen staplar händelser på varandra utan att sätta in dessa händelser i et materiellt skeende.
Till slut blir kommentarsfältet fyllt av tal om bankirfamiljen där det judiska framhävs som om det är relevant: Eller att just amerikansk vapenindustri är en nyckel till att förstå dagens skeende som om inte svensk vapenindustri, dansk containerfrakt till krigen och rysk vapenindustri inte också är oproportionerligt stor. Myter om illuminati och frimurare so gjorde sig breda i kampen mot arbetarrörelsen och bekämpats i mer än hundra år poppar upp tillsammans med Europeiska Arbetarpartiets /Larouchrörelsens syn som en gång alla i vänstern också tog avstånd från då dessa synsätt skapar skenmotsättningar och förvirring.
Nybondas, PM och Torssander är inne på helt andra tankar. Men att som PM reducera problemet främst till utpekande av en judisk konspiration leder inte långt. Det är samma tolkning som liberala historieförvrägningen söker torgföra som den överordnade och viktigaste förklaringen till vad som är del på annat än den dominerande synen på historia. Extremister ser spöken när de pekar på judar bakom allt som om problemet är att vi måste ta avstånd från antirasism och inte från en världsordning som skapar ojämlikhet inom och mellan nationer.
Anders Romelsjö gör sig själv en otjänst genom den okritiska lanseringen av Bergs recension. Att tankarna tycks vinna genklang hos en del visar på oförmåga att knyta an till de behov som dagens folkrörelser för fred, miljö och rättvisa har-Ett behov av att stå emot liberala demoniseringen av historien och göra det till en fråga om att revolutioner leder ofelbart till inget annat än totalitarism och bygger på konspirationsteorier medan skeenden görs obegripliga genom att skilja på politisk och materiella förhållanden.
Själv har jag inte ägnat mig så mycket år första världskriget, men däremot Kina och andra världskriget. Även där är historien mycket grovt förfalskad. Segrarna skriver historien. Krig och motsättningar uppstår inte plötsligt, som skottet i Sarajevo, som bara är en utlösande faktor av spänningar som systematiskt byggts upp, ofta under lång tid och medvetet. Det pågår även idag. Nyligen inträffade exempel är hur Tohti Ilham, som nyligen fick Sakharov priset från EU, under många år byggde upp spänningar mellan Uighurer och andra folk i Xinjiang, och det utlöste kravallerna i Urumqi 2009, vilka utlöstes av ett falsk rykte att Uighurer skulle ha våldtagit Guangdong. Han avtjänar nu ett livstidsstraff för att ha uppviglat till väpnat uppror. Ett annat exempel är hur CIA backade amerikanska NED byggde upp spänningar under många år i Hong Kong, och kravaller utlöstes av ett lagförslag. Det pågår just nu i Sverige, där Bonniers och GP just idag (19.11.11) publicerar ett kalejdoskop av falska nyheter avsedda att skapa spänningar och hat mot kineser i fallet PEN och Tucholsky priset till Gui Minhai. Gui sitter häktad för mycket allvarliga brott, förmodligen just uppvigling till väpnat uppror, vi gissar, och hans hantlangare och medbrottslingar i Sverige, som hemligt skrev för hans förlag, gör allt för att få honom frigiven. Uppvigling till väpnat uppror var vanligt i Kina under demokratin 1912 till 1949 då landet hade oreglerad yttrandefrihet och pressfrihet precis som Sverige idag, och den kunde fritt användas som ett vapen till uppvigling. Under Mao-perioden tog samhället kontroll av alla media, vilket inte fungerade, men nu har Kina reglerat yttrande- och pressfriheten som som förbjuder att den missbrukas, som nazisterna en gång gjorde, som ett vapen för uppvigling. Sverige måste följa exemplet, eller uppleva att den nuvarande utveckling med våld och spänningar fortsätter och eskalerar.
En bok som även den behandla och förklara första världskriget, kom ut 2017, men den tyska titeln ”Wiederkehr der Hasardeure, går dycke djupt ner i första världskriget. Boken beskriver ”Schattenstrategen, Kriegstreiber, stilla Profiteure 1914 och idag”.
Boken är skriven på tyska av Worfgang Effenberger och Willy Wimmer.
Etthundratvå år har gått, och alla sorters socialister, från bolsjeviker till nationella, är överens om att det var engelsmännens fel. Lol. Det kan man kalla falsk historia.
Om du satt dig in i Carroll Quigley’s initierade skildring av hur britterna organiserade alla delar av sin elit och de övriga medhjälparna i andra länder skulle du bättre förstå hur det kommer sig att den viktigaste aktören England lyckats editera bort sin egen tungt vägande roll.
Docherty & McGregor har förutom sin egen research i övrigt gjort bruk av Quigleys detaljerade analys.
Och det är inte bara britternas 1900-tal som förvanskats utan även deras intrigerande under 1800-talet med Lord Palmerston som koordinator.
https://larouchepub.com/eiw/public/1994/eirv21n16-19940415/eirv21n16-19940415_006-palmerstons_london_during_the_18.pdf
Istället har jag satt mig in i hur resterna av den parodiska 68rörelsen förfalskar historien när deras ”historiskt lagbundna” och ”vetenskapligt oomtvistade” maktövertagande blev en tummetott, hur den regredierat till hat mot anglosaxare, och försöker lära sig den nya klimatvalsen för att hänga kvar på kärran mot framtiden.
Att det länge funnits en brittisk utrikespolitik för att stabilisera kontinentens stormakter mot varandra innebär inte att britterna är ansvariga för franska, tyska och ryska politiska och ideologiska katastrofer. Sånt är hemkokt och vilar på inhemska traditioner, från la gloire till fäderneslandets kamp mot djinghis khan.
Subjektet i vänsterns hat är vänstern själv, inte nidbilderna av tänkta motståndare. Och larouche är en yttepyttesekt i sekten.
Britterna har med sin övergrepp, kolonialism åstadkommit mycket elände i andra länder, som efter Andra världskriget nog endast överträffas av USA. Men Storbritannien deltog i angreppskriget mot Irak 2003, och har olagligt bombat Syrien samt hjälper Saudiarabien i kriget mot Jemen.
Premiärminister Neville Chamberlains eftergiftspolitik mot Hitler i München i september 1938 la en grund för Tysklands annektering av stora delar av Tjeckoslovakien, och innebar ett godkännande av nazisternas ockupation av Österrike våren 1938.
Britterna har alltid haft som politik i Europa att hålla Frankrike inne, Tyskland nere och Ryssland ute…Det är är väl ingen större hemlighet och alla försök att förminska britternas maktpolitiska fulspel och ambitioner faller platt till marken! Britterna lyckades länge att med sina ränker hålla upp illusionen av en världsmakt långt in på 1900-talet! Vi får väl se hur länge det sönderfallande bankrutta USA lyckas med samma trix på 2000-talet…Tiden får utvisa!
Oc historien förfalskas inför våra ögon här och nu. ”President select Bi-den” är precis det.
https://www.unz.com/proberts/the-democrats-have-stolen-the-presidential-election/
Britterna har allierat sig med den svagare partern mot den starkare på kontinenten. Det betyder Österike/Ryssland mot Napoleon, Frankrike/Ryssland mot Kejsartyskland, Frankrike mot Nazityskland 39-41, Frankrike/SSSR mot Nazityskland 41-45 och Frankrike/BRD mot SSSR 45-91. Det är ingen unik brittisk teknik, utan universellt och urgammalt.
Den huvudsakliga imperialistiska makten i mellanöstern efter 1948 var sovjetunionen, som exporterat sin typ av enpartivälde, mustaschprydd diktator och torterande säkerhetspolis till Syrien, Egypten, Irak mfl. Brittisk och fransmän har varit hjälplösa i fd kolonier under sovjetisk domän. När väst avsatte Saddam var det inte ett krig mot Irak, utan en eliminering av en maktgalen småpåve som hotade den globala energiförsörjningen, och var genomförbar därför att sovjetunionen nyss gjort bankrutt.
Chamberlains eftergiftspolitik ledde till hans avgång, men tekniken att skylla Hitlers angrepp på hjälplösa britter är just den sorts desinformation som frodas i överläkarsocialismens kotterier. Två socialistiska länder var rustade för krig och ville ha krig 1939, sovjetunionen och nazityskland. resten ville inte, och var inte rustade. Krigshetsande socialister dominerar 1900talets historia och blodbad.
Britterna har sedan 1945 lierat sig med USA:s brutala imperialism. Statskuppen med USA mot folkvald premiärminister i Iran 1953. Ledde till shahens hårda diktatur med en mycket brutal säkerhetspolitik. stödet tillsammans med USA mot USA-stödda diktatorer i Vietnam och Kambodja på 50- och 60-talet. Stöd till Saudiaraabiens angreppskrig mot Jemen och tidigare stöd till den USA-stödda statskuppen i Chile mot folkvalde Allende 1973.
Sovjet har inte exporterat sin typ av enpartivälde till de stater du nämnde. Även där sker förändringar. I Syriens parlament finns ungefär lika många partier som i Sveriges riksdag efter grundlagsändring 2012. I Irak stödjer Storbritannien, USA – och Sverige – mycket korrupta regimer efter det folkrättsvidriga angreppskriget mot Irak av USA och Storbritannien 2003.
Efter andra världskriget är det ju USA varit det krigshetsande landet med sina kumpaner i Israel och Storbritannien som villiga vasaller! Efter Sovjets upplösning hade man inte ens kommunisterna att skylla sina arrangerade statskupper och krig utan man använde fulmedias propaganda och sin påhittade demokratispridning som ursäkt att starta krigen! Vidar, din desinformationskampanj här fungerar inget vidare om man nu ska vara lite lustig hehe…