Varför Ryssland driver västvärlden till vansinne

35
1901

Denna artikel av Pepe Escobar har 11/2 publicerats i Asia Times och sedan på Globalresearch

Pepe Escobar

Pepe Escobars imponerande CV beskrivs nederst.
Översatt av Rolf Nilsson.

En mycket intressant analys av vad för slags stat Ryssland är…


Varför Ryssland driver västvärlden till vansinne

Sergey Lavrov, Minister of Foreign Affairs for the Russian Federation, is seen during the 2019 Comprehensive Test-Ban Treaty Article XIV Conference in Conference Room 2 at United Nations Headquarters in New York, NY, USA on September 25, 2019.

Framtidens historiker kan räkna detta det som den dag då den vanligtvis orubblige ryska utrikesministern Sergei Lavrov bestämde att han hade fått nog:

Vi har blivit vana vid det faktum att Europeiska unionen försöker införa ensidiga restriktioner, olagliga restriktioner och vi utgår från antagandet att Europeiska unionen är en opålitlig partner.

Josep Borrell, EU:s utrikespolitiska chef på ett officiellt besök i Moskva, var tvungen att ta emot denna salva.

EU:s utrikespolitiske talesperson Josef Borrell möter Venezuelas f.d. självutnämnde interimspresident Juan Guaido

Lavrov, alltid den perfekta gentlemannen, tillade: “Jag hoppas att den strategiska översyn som snart kommer att äga rum, kommer att fokusera på Europeiska unionens viktigaste intressen och att dessa samtal kommer att bidra till att göra våra kontakter mer konstruktiva.”

Han hänvisade till mötet för EU:s stats- och regeringschefer vid Europeiska rådet nästa månad, där de kommer att diskutera Ryssland. Lavrov har inga illusioner om att de “opålitliga partnerna” kommer att bete sig som vuxna.

Ändå finns något oerhört spännande i Lavrovs inledande anmärkningar i hans möte med Borrell: Det största problemet vi alla möter är bristen på normalitet i relationerna mellan Ryssland och Europeiska unionen – de två största aktörerna i det eurasiska rummet. Det är en ohälsosam situation som inte gynnar någon.”

De två största aktörerna i det eurasiska området. Låt det sjunka in. Vi kommer tillbaka till det om ett ögonblick.

Som det ser ut, verkar EU oåterkalleligt hemfallna åt att förvärra den “ohälsosamma situationen”. Som ni kommer ihåg sabbade Europeiska kommissionens chef, Ursula von der Leyen, Bryssels spel om vaccin. Framförallt skickade hon Borrell till Moskva för att be om licensrättigheter för europeiska företag att producera Sputnik V-vaccinet – vilket snart kommer att godkännas av EU.

Och ändå föredrar eurokraterna att, helt oseriöst, hysteriskt lyfta fram Natos handgångne man och dömde bedragare, Navalny, ​​- den ryske Guaido. 

Under tiden på andra sidan Atlanten, under täckmantel av “strategisk avskräckning”, lät chefen för USA: s STRATCOM, amiral Charles Richard, händelsevis undslippa sig att ”det finns en verklig möjlighet att en regional kris med Ryssland eller Kina snabbt kan eskalera till en konflikt med kärnvapen, om de upplevde att en konventionell förlust skulle hota regimen eller staten. ”

Så skulden för det nästa – och det sista – kriget skylls redan på Rysslands och Kinas “destabiliserande” beteende. Det antas att man kommer att “förlora” detta – och sedan, i en utbrott av raseri, kommer man att ta till kärnvapen. Pentagon kommer inte att vara annat än ett offer; för trots allt, som herr STRATCOM  hävdar, sitter vi inte ”fast i det kalla kriget”.

Det skulle inte skada om STRATCOM-planerarna tog del av vad den framstående militäranalytikern Andrei Martyanov skriver; han som i flera år har legat i framkant när han beskriver hur det nya hypersoniska paradigmet – och inte kärnvapen – har kommit att förändra krigets natur.

Efter en detaljerad teknisk diskussion visar Martyanov hur ”Förenta staterna helt enkelt för närvarande inte har några bra alternativ. Inga alls. Det mindre dåliga alternativet är dock att prata med ryssarna och då inte i termer av geopolitisk BS (bullshit ö.a.) och våta drömmar om att USA på något sätt kan övertyga Ryssland om “att överge” Kina – USA har inget, absolut noll, att erbjuda Ryssland i utbyte mot att göra det. Men åtminstone kan ryssar och amerikaner äntligen fredligt lösa denna ”hegemoni”-BS sinsemellan och sedan övertyga Kina om att äntligen sitta med som en av de de tre stora vid bordet och slutgiltigt bestämma hur man ska styra världen. Det här är den enda chansen för USA att förbli relevant i den nya världen. ”

Avtrycket från Gyllene Horden “Golden Horde”.

(Gyllene Horden är namnet på den statsbildning som skapades av de mongol-stammar som på 1200-talet erövrade östra Europa och från början utgjorde den nordvästra delen av det enade Mongolväldet. ö.a.)

Då chansen för att EU ska få grepp om den “ohälsosamma situationen” med Ryssland är försumbar, finns det inget som tyder på att det som Martyanov skisserade, överhuvudtaget kommer att övervägas av USA:s djupa stat.

Vägen framåt verkar omöjlig: eviga sanktioner; ständig Nato-expansion längs Rysslands gränser. uppbyggnaden av en krans av fientliga stater runt Ryssland; ständig amerikansk inblandning i ryska inrikesfrågor – komplett med en hel armé av femtekolonnare; evigt, fullskaligt informationskrig.

Lavrov gör det alltmer kristallklart att Moskva inte förväntar sig något annat. Handfasta fakta kommer dock att fortsätta att noteras.

Nordstream 2 kommer att göras klar – oavsett sanktioner – och kommer att leverera välbehövlig naturgas till Tyskland och EU. Den dömde bedragaren Navalny – 1% av verklig “popularitet” i Ryssland – kommer att stanna kvar i fängelse. Medborgare i hela EU kommer att få ta del av Sputnik V. Det strategiska partnerskapet mellan Ryssland och Kina kommer att fortsätta att stärkas.

För att förstå hur vi har hamnat i denna oheliga russofobiska röra, tillhandahålls en viktig vägkarta av Russian Conservatism, en spännande, ny politisk filosofistudie av Glenn Diesen, docent vid University of Southeastern Norway, föreläsare vid Moskvas Higher School of Economics, och en av mina framstående samtalspartners i Moskva.

Diesen inleder med att fokusera på det väsentliga: geografi, topografi och historia. Ryssland är en stor makt till lands, utan tillräcklig tillgång till haven. Han hävdar att geografi ger villkoren för en ”konservativ politik definierad av autokrati, ett tvetydigt och komplext nationalism-koncept och den ortodoxa kyrkans bestående roll– något som innebär motstånd mot ”radikal sekularism”.

Det är alltid av vikt att komma ihåg att Ryssland inte har några gränser som är naturligt lätta att försvara. Ryssland har invaderats eller ockuperats av svenskar, polacker, litauer, den mongoliska gyllene horden, Krim-tatarerna och Napoleon. För att inte tala om den oerhört blodiga nazistiska invasionen.

Läs mer: Back in the (Great) Game: The Revenge of Eurasian Land Powers

Vad ligger i ett ord? Allt: “säkerhet”, på ryska, är byezopasnost. Det råkar vara negativt, eftersom byez betyder “utan” och opasnost betyder “fara”.

Det som utgör det komplexa, unika, historiska Ryssland, innebar alltid allvarliga problem. Ja, Ryssland var nära besläktat med det bysantinska riket. Men om Ryssland skulle “hävda överföring av kejserlig auktoritet från Konstantinopel, skulle det tvingas att erövra det” Och att göra anspråk på att efterträda  Gyllene Horden, dess roll och arv, skulle bara förflytta Ryssland till status som en asiatisk makt.

På den ryska vägen till modernisering, gav den mongoliska invasionen upphov till, inte bara en geografisk splittring, utan lämnade också sitt avtryck i politiken: ”Autokrati blev en nödvändighet, som följde på det mongoliska arvet och Rysslands etablering som ett eurasiskt imperium, med en vidsträckt och dåligt sammanbunden geografisk utbredning.”

“Ett kolossalt öst-väst”

Ryssland handlar om hur öst möter väst. Diesen påminner oss om hur Nikolai Berdyaev, en av de ledande konservativa på 1900-talet, redan 1947 slog fast detta: ”Den ryska själens inkonsekvens och komplexitet kan bero på att två strömmar av världshistorien i Ryssland – öst och väst – trängs och påverkar varandra (…) Ryssland är en komplett del av världen – ett kolossal öst-väst. ”

Den transsibiriska järnvägen, byggd för att stärka det ryska imperiets inre sammanhållning och för att flytta fram makten i Asien, var en viktig spelvändare: ”Med etableringen av ryska jordbruk, vilka utvidgades österut, ersatte Ryssland alltmer de gamla vägarna som tidigare hade kontrollerat och sammanbundit Eurasien.”

Mackinder

Det är fascinerande att följa hur utvecklingen av rysk ekonomi landade i Mackinders Heartland-teori – enligt vilken kontroll över världen krävde kontroll över den eurasiska superkontinenten. Vad som skrämde Mackinder är, att ryska järnvägar som förbinder Eurasien, skulle undergräva hela Storbritanniens maktstruktur som ett maritimt imperium.

Diesen visar också hur Eurasianism – som växte fram under 1920-talet bland utvandrare efter revolutionen 1917 – faktiskt innebar en utveckling av rysk konservatism.

Eurasianism blev av ett antal skäl aldrig en enhetlig politisk rörelse. Kärnan i eurasianism är tanken att Ryssland inte bara var en östeuropeisk stat. Efter den mongoliska invasionen från 1200-talet och erövringen av tatariska riken på 1500-talet, kunde Rysslands historia och geografi inte bara vara europeisk. Framtiden skulle kräva ett mer balanserat synsätt – och ett engagemang med Asien.

Dostoevskij. Bild Wikipedia.

Dostojevskij hade redan 1881, före någon annan, på ett briljant sätt beskrivit detta:

“Ryssar är lika mycket asiater som europeer. Felet med vår politik under de senaste två århundradena har varit att få medborgarna i Europa att tro att vi är sanna européer. Vi har tjänat Europa för bra, vi har tagit en alltför stor roll i hennes inhemska strider (…) Vi har böjt oss som slavar inför européerna och har bara fått deras hat och förakt tillbaka. Det är dags att vända sig bort från det otacksamma Europa. Vår framtid är i Asien.”

Lev Gumilev var utan tvekan superstjärnan bland en ny generation av eurasianister. Han hävdade att Ryssland hade grundats på en naturlig koalition mellan slaver, mongoler och turkar. The Ancient Rus and the Great Steppe, publicerad 1989, hade en enorm inverkan i Ryssland efter Sovjetunionens fall – vilket jag direkt fick lära mig av mina ryska värdar, när jag via den transsibiriska järnvägen kom till Moskva vintern 1992.

Som Diesen framställer det, erbjöd Gumilev ett slags tredje väg, bortom europeisk nationalism och utopisk internationalism. Ett Lev Gumilev-universitet har inrättats i Kazakstan. Putin har hänvisat till Gumilev som “vår tids stora eurasier”.

Diesen påminner oss om att även George Kennan 1994 erkände den konservativa kampen för “detta tragiskt skadade och andligt försvagade land”. Putin var 2005 betydligt skarpare i sin formulering. Han betonade att …

Sovjetunionens kollaps var århundradets största geopolitiska katastrof. Och för det ryska folket var det ett verkligt drama (…) De gamla idealen förstördes. Många institutioner upplöstes eller helt enkelt snabbt reformerades … Med obegränsad kontroll över informationsflöden tjänade grupper av oligarker uteslutande sina egna företagsintressen. Massfattigdom började accepteras som norm. Allt detta utvecklades mot bakgrund av den allvarligaste ekonomiska lågkonjunkturen, instabil ekonomi och förlamning inom det sociala området.

Tillämpa ”suverän demokrati”

Och så når vi den avgörande europeiska frågan.

Under 1990-talet, under ledning av atlantisterna (atlanticism wikipedia ö.a.), var den ryska utrikespolitiken inriktad på Större Europa, ett koncept baserat på Gorbatjovs Gemensamma Europeiska Hem (Common European Home ö.a.).

Och ändå hamnade Europa, efter det kalla kriget, i praktiken konfigurerat som en non-stop expansion av Nato och EU: s födelse – och expansion. Alla typer av liberala förvrängningar användes för att inkludera hela Europa medan Ryssland exkluderades.

Diesen har förtjänsten att sammanfatta hela processen i en enda mening:

”Det nya liberala Europa representerade en brittisk-amerikansk kontinuitet beträffande de maritima makternas herravälde och Mackinders mål att organisera det tysk-ryska förhållandet i ett nollsummeformat för att förhindra sammanjämkning av intressen ”.

Inte undra på att Putin därefter måste framställas som den främsta fågelskrämman, eller “den nye Hitler”. Putin avvisade direkt Rysslands roll som enbart lärling till västerländsk civilisation – och följaktligen dess (neo)liberala hegemoni.

Ändå förblev han ganska tillmötesgående. 2005 betonade Putin att “framför allt var, är och kommer Ryssland naturligtvis att vara en av de viktigare europeiska makterna”. Vad han ville var att avskilja liberalismen från maktpolitiken – genom att avvisa det grundläggande i den liberala hegemonin.

Putin sa att det inte finns bara en enda demokratisk modell. Det uppfattades så småningom som ”suverän demokrati”. Demokrati kan inte existera utan suveränitet; vilket utesluter västerländsk “tillsyn” för att få den att fungera.

Diesen konstaterar skarpsinnigt att om Sovjetunionen var en “radikal, Eurasianism på vänsterkanten, skulle några av dess eurasiska egenskaper kunna överföras till konservativ Eurasianism.” Diesen konstaterar hur Sergey Karaganov, som ibland kallas “den ryska Kissinger”, har visat “att Sovjetunionen var centralt för avkolonisering och att det hjälpte till att åstadkomma Asiens uppstigande, genom att beröva väst förmågan att utöva sin vilja på världen genom militär styrka, vilket väst hade gjort från 1500-talet till 1940-talet ”.

Detta erkänns i stor utsträckning över stora delar av det globala södern – från Latinamerika och Afrika till Sydostasien.

Eurasiens västra halvö

Så efter slutet av det kalla kriget och det Större Europas misslyckande, kunde Moskvas vändning mot Asien, för att bygga det Större Eurasien, inte annat än att inge en känsla av en historisk oundviklighet.

Logiken är oklanderlig. De två geoekonomiska naven i Eurasien är Europa och Östasien. Moskva vill sammanbinda dem ekonomiskt till en superkontinent: det är där Greater Eurasia ansluter sig till Kinas Belt and Road Initiative (BRI). Men sedan finns den extra ryska dimensionen, som Diesen konstaterar: “övergången från den vanliga periferin av dessa maktcentra och mot centrum för en ny regional skapelse”.

Diesen betonar att, ur ett konservativt perspektiv, ”möjliggör den stora ekonomin i Stora Eurasien för Ryssland att övervinna sin historiska besatthet av väst och att etablera en organisk rysk väg för modernisering”.

Det innebär utveckling av strategiska industrier; anslutningskorridorer; finansiella instrument; infrastrukturprojekt för att ansluta det europeiska Ryssland med Sibirien och den ryska Stilla havskusten. Allt detta under ett nytt koncept: en industrialiserad, konservativ politisk ekonomi.

Det strategiska partnerskapet mellan Ryssland och Kina råkar vara aktivt i alla dessa tre geoekonomiska sektorer: strategiska industrier / tekno-plattformar, anslutningskorridorer och finansiella instrument.

Det driver diskussionen återigen till det högsta kategoriska imperativet: konfrontationen mellan Hjärtlandet och en maritim makt.

Historiskt sett utgjordes de tre stora eurasiska makterna av skyterna, hunnerna och mongolerna. Den viktigaste anledningen till deras fragmentering och nedgång är att de inte kunde nå – och kontrollera – Eurasiens sjögränser.

Den fjärde stora eurasiska makten var det ryska imperiet – och dess efterträdare, Sovjetunionen. En viktig anledning till att Sovjetunionen kollapsade är att det, när det en gång var tillskapat, inte kunde nå – och kontrollera – Eurasiens sjögränser.

USA förhindrade det genom att använda en blandning av Mackinder, Mahan och Spykman. USA: s strategi blev till och med känd som Spykman-Kennan-inneslutningsmekanismen – alla dessa “framåtriktade utplaceringar” i den marina periferin i Eurasien, i Västeuropa, Östasien och Mellanöstern.

Vi vet nu alla att den övergripande amerikanska offshore-strategin – liksom att vara den främsta anledningen till att USA gick in i både WWI och WWII – var att, med alla nödvändiga medel, förhindra uppkomsten av en eurasisk hegemon.

När det gäller USA som hegemon, skulle detta på ett rått sätt konceptualiseras – med erforderlig kejserlig arrogans – av Dr. Zbigniew “Grand Chessboard” Brzezinski 1997: “För att förhindra samverkan mellan och för att upprätthålla säkerhetsberoende bland vasallerna, för att hålla de tributskyldiga fogliga och skyddade, och för att hindra barbarerna från att komma samman ”. God gammal ’Söndra och Härska’-politik, tillämpad via ”systemdominans”.

Det är detta system som nu rasar samman – till de vanliga misstänktas stora förtvivlan. Diesen konstaterar att ”om man förr skulle drivit Ryssland in i Asien skulle det förflyttat Ryssland till ekonomisk obemärkthet och ta bort dess status som en europeisk makt.” Men nu, med centrum för geoekonomisk tyngdkraft vilket flyttar till Kina och Östasien, är det en helt nytt spel.

USA: s 24-timmars demonisering av Ryssland-Kina, i kombination med EU:s servila följares “ohälsosamma situation”-mentalitet, hjälper bara till att driva Ryssland närmare och närmare Kina, och exakt vid den tidpunkt där västs, bara två århundraden långa, världsdominans, vilket Andre Gunder Frank slutgiltigt visade, är på väg att ta slut.

Diesen förväntar sig, kanske väl diplomatiskt, att ”förbindelserna mellan Ryssland och väst också i slutändan kommer att förändras med Eurasiens uppkomst. Västs fientliga strategi gentemot Ryssland är villkorad av tanken att Ryssland inte har någon annanstans att gå och måste acceptera vad västvärlden erbjuder när det gäller “partnerskap”. Österns uppgång förändrar i grunden Moskvas förhållande till väst, genom att göra det möjligt för Ryssland att diversifiera sina partnerskap.

Vi kanske snabbt närmar oss den punkt där Ryssland, som del av Stora Eurasien, kommer att ställa Tyskland inför ett erbjudande om ’take it or leave it’. Antingen bygger vi ’Heartland’ tillsammans, eller så bygger vi det med Kina – och då blir du bara en historisk åskådare. Självklart finns det alltid den mycket avlägsna möjligheten för en axel Berlin-Moskva-Peking. Konstigare saker har hänt.

Under tiden är Diesen övertygad om att ”de eurasiska landmakterna så småningom kommer att införliva Europa och andra stater i den inre periferin av Eurasien. Politiska lojaliteter kommer stegvis att förändras, när ekonomiska intressen vänder sig mot öster och Europa gradvis blir den västra halvön i Stora Eurasien ”.

Prata om tankeväckande material för ’halvöns’ nasare av den “ohälsosamma situationen”.

Pepe Escobar, född i Brasilien, är korrespondent och redaktör på Asia Times och kolumnist för Consortium News och Strategic Culture i Moskva. Sedan mitten av 1980-talet har han bott och arbetat som utländsk korrespondent i London, Paris, Milano, Los Angeles, Singapore, Bangkok. Han har bedrivit omfattande täckning från Pakistan, Afghanistan och Centralasien till Kina, Iran, Irak och hela Mellanöstern. Pepe är författare till Globalistan – How the Globalized World is Dissolving into Liquid War; Red Zone Blues: A Snapshot of Baghdad during the Surge. Han var redaktör för The Empire och The Crescent och Tutto i Vendita i Italien. Hans två sista böcker är Empire of Chaos and 2030. Pepe är också associerad med den Parisbaserade European Academy of Geopolitics. När han inte befinner sig på resa bor han mellan Paris och Bangkok.

 

Han är en frekvent bidragsgivare till Global Research.

Föregående artikelÄr Kuba extremt fattigt? Jämför exempelvis med Colombia.
Nästa artikelEfter COVID manar Davos till Kapitalets Great Reset
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

35 KOMMENTARER

  1. Ryssland är till ytan större men till befolkningen mycket mindre än både EU och Kina. Lavrovs stroppiga hållning är ett försök att maskera att Ryssland kommer att bli junior partner antingen till EU eller till Kina.

    Försök inte blanda bort korten. Var god välj. Vill man bli ett utvecklat europeiskt land kommer rättstat, med säkerställd egendomsrätt och vasall-staten upphävd överst på dagordningen. Så länge ryska staten uppträder som maffia kan den inte ingå i EU. Alternativet är att lyda kineserna. Inte så attraktivt om man egentligen är europé.

    • Och Lennart Axberg tycker att Sverige är en rättsstat med säkerställd egendomsrätt och inte vasallstat nu när Hedin-fallet är aktuellt som exempel? Nu är det ju så om Lennart missat det hela att Ryssland förfogar över flest kärnvapen och utvecklat de bästa missilerna och kärnvapenbärarna just för att säkerställa att man inte blir en “junior” partner till någon! Indien har 1.3 miljarder invånare men ingen anser att Indien för den skull är en världsmakt! Det är nog mer maffiastyre hos sossarna i Sverige än i Ryssland om Lennart missat detta också! Och det var knappast Lavrov som var stroppig utan pajasen från EU. Hade jag varit Lavrov hade jag slängt ut EU-packet fortast möjligt!

      • Indien och Kina kommer att tillhöra världens stormakter, med förmåga att projicera ekonomisk och militär makt på grannarna. Ryssland kommer att vara en till tänderna beväpnad landmassa med en mellanstor stats befolkning, som säljer råvaror och försörjer sig på digitalt sabotage om de inte lyckas anpassa sig till den västeuropeiska civilisationen. Sverige är en obeväpnad och ointressant dvärg vid polcirkeln som bjäbbar på om klimat och genus. Vi anpassar oss till den dominerande anglosaxiska civilisationen på alla plan. Som tur är.

        Lavrov kan naturligtvis slänga ut “EU-packet” om han vill, EU är så ointresserat att de skickat en underhuggare som inte ens läst på ordentligt. Det visar effektivt hur landet ligger. Ryssland är utanför civilisationen, och kan välja på att fortsätta ensamt, eller bli underhuggare till kineserna eller västeuropéerna. Lycka till !!!

        • Problemet med ditt inlägg är att den klassiska råa knytnävespolitik som USA eller Storbritannien tillämpar och som du beskriver går ur tiden. Världen har upptäckt att samarbete och samverkan fungerar bättre än att med våld ta kontroll över andra. Relationerna i världen till USA börjar likna elefanten och fluga som irriterade. Elefanten ignorerade flugan, väntade på tillfället och satte foten på den. USAs handelskrig som skulle ta hem företagen, vända handelsunderskottet, och sätta Kina på plats och stoppa Kinas utveckling fick det motsatta resultatet, USA har inte med alla sina hot, våld och sanktioner egentligen lyckats flytta någon en tum. Ryssland, Iran, Nordkorea, Venezuela, Ryssland, Kina, eller Tyskland med flera går sin egen väg. Nu är det USA som börjar förstå att dom måste anpassa sig till verkligheten. Militär makt används inte längre för att projicera ekonomisk makt på någon annan, utan för att göra det för dyrt för någon annan att projicera sin makt på andra. Ryssland är redan likvärdig medlem av samma klubb som Kina, och fler ansluter sig.

    • Ryssland skulle komma att bli junior partner antingen till EU eller till Kina, enligt de gamla USA eller Europa eller Storbritannien doktrinerna om att makt och antal ger rättigheter. Nu förändras världen och dom doktrinerna gäller inte längre. Dels är det bevisat och handgripligen påvisat hur Kina handhar de interna relationerna mellan olika folk inrikes. Ett annat bevis är att Kina har just nyligen visat att man behandlar alla likvärdigt, oavsett storlek och makt, och på lika grunder. Nya Zeeland, fem miljoner innevånare och nästa helt utan en krigsmakt, blev behandlad som likvärdig med Kina när man nyligen tecknade ett nytt frihandelsavtal. Nya Zeeland behåller full suveränitet, men alla tullat avskaffas och Nya Zeeland blir i praktiken en del av Kinas handelsområde. Kina är 280 gånger större än Nya Zeeland. Ryssland vill knappast bli del av EU längre, man är redan en del av Asien.

  2. En intressant geopoltisk nalys av Escobar. Hetsen mot Ryssland (och Kina) är led i psykologisk förberedelse inför ett ev. anfallskrig från USA/Nato för att krossa Ryssland och splittra Kina. Om det inte blir krig utan samarbetet Moskva – Peking utvecklas så blir det nån form av statskapitalistisk utveckling som ev. utsträcks till EU/Berlin. Kanske är det den bästa, mest fredliga utveckling, vi har att se fram emot. Det viktigaste för vänsterrörelsen i Väst är att motverka krig och som nr 2 motverka klimathotet.

  3. “Trots alla oenigheter är Europeiska unionen och Tyskland strategiskt intresserade av att upprätthålla en dialog med Ryssland”, citerade Altmeier TASS på en virtuell konferens om strategiskt samarbete mellan Ryssland och Tyskland.
    Han noterade att Ryssland är en granne till Europa och en av de viktigaste aktörerna i global politik. Enligt honom är frånvaron av dialog inte ett alternativ.
    Tidigare sa presssekreteraren för den ryska presidenten Dmitry Peskov att USA och Europeiska unionen talar om sanktioner mot Ryssland med manisk uthållighet.
    https://russian.rt.com/world/news/832905-es-frg-rossiya

    Utrikesminister Lavrov: I sju år har vi levt i frånvaro av alla de mekanismer som noggrant skapats i många år, som förstördes över natten 2014. Detta är inte vårt val, men vi tvingades ta hänsyn till detta i våra dagliga angelägenheter, i våra relationer med enskilda europeiska länder.
    Förutom olagliga sanktioner, som kollektivt antagits utan skäl, ser jag inget annat inflytande på förbindelserna med olika länder. Naturligtvis drabbar sanktionerna handels- och affärsintressen på båda sidor om gränsen.
    Låt mig påminna er om att när sanktionerna infördes, uppmanade företagen, särskilt tyska, att inte förstöra ekonomin, inte att göra den till ett offer för politik. Därefter tog Tysklands förbundskansler A. Merkel ordet medvetet och sa offentligt att Ryssland skulle straffas, och i den här situationen bör politik bestämma ekonomin. Det var mycket ovanligt för Tysklands representant.
    Vi förstår att det finns blockdisciplin i EU . En viss manifestation av det, som sanktioner, påverkar våra relationer med grannar och andra europeiska länder. Det är livet. Jag upprepar att kärnan i interaktion, särskilt den rysk-finska, principerna för samarbete (jämlikhet, ömsesidig respekt, nytta, icke-inblandning i inre angelägenheter) påverkas inte av frånvaron av normala förbindelser med EU.
    https://www.mid.ru/ru/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/4574102

  4. Escobars “analys” innefattar inte de mest grundläggande variablerna. Ryssland har bara en tredjedel av västeuropas befolkning, och bara en niondel av Kinas.

    Sovjet försökte uppträda som Kinas storebror, och fick en global kinesisk kampanj mot sig, där Moskva beskrevs som huvudfienden. Den utvecklades till ett skämt inom den västeuropeiska kommunismens antiintellektualism. Röda armén och PLA utkämpade reguljära strider längs Amurfloden. Om det ska bildas en axel Beijing/Moskva så blir Moskva junior partner. Ryska folket är inte asiater, det är ett europeiskt folk med ortodox kristendom som moralisk kompass, och ryssarna vare sig läser eller talar kinesiska.

    Västeuropa har koloniserat den amerikanska kontinenten, britter i norr, spanjorer/portugiser i söder. Nordamerikas bägge statsbildningar är djupt förenade med västeuropa, till ryssarnas oerhörda missnöje. Tillsammans är nordamerika och västeuropa fullständigt överlägsna ryssarna i alla grenar. De är alltså ryssarna som drivs till vansinne av att inte kunna topprida västeuropa som de önskar. Med tiden kommer Moskva att tvingas välja mellan européerna och asiaterna, och kanske inte ens vara kapabla att hindra asiaterna från att ta Rysslands östra delar. Västeuropa kommer inte att bryta alliansen med nordamerika av just det skälet att det är önskvärt att den ryska björnens inflytande minimeras.

    Klimathotet är ett hjärnspöke som mycket väl kan tyglas av vilken makthavare som helst, tex Annie Lööf, för att införa klimatdiktatur och roffa åt sig arbetarklassens landvinningar under kapitalismen. Sverige har skog som konsumerar i runda slängar lika mycket koldioxid som svenskarna släpper ut. Sverige är alltså klimatneutralt, och har alltid varit. Bortsett från att “klimatneutralitet” är en statistisk konstruktion.

    • Tillhör Lennart Axberg den skara bittra revanschister som Guy Coste så träffande beskrev i sitt inlägg efter alla förlorade krig mot Ryssland…Ja, nog verkar det som många i Sverige verkligen har svårt att inse att stormaktstiden är slut och söker ett surrogat med att hänga på gangsterstaten USA:s krigaräventyr i världen som en sorts patetisk 51:a delstat! Lennart har kanske inte läst att krigen går väldigt dåligt för USA men han läser väl selektivt eller bara MSM dynga? Tror Lennart verkligen att befolkningens storlek har någon betydelse om man ska bevara sitt oberoende? Det är vilka vapen man har och soldaternas motivation som är avgörande. Efter Rysslands effektiva ingripande och stridsinsats i Syrien råder det nog ingen tvekan om vilken nation som har kompetensen att föra krig!

      • Rysslands befolkningsstorlek och geografiska storlek var själva grundanledningen till både Napoleons och Hitlers förlust i sina angreppskrig. När den siste invaionssoldaten stupat fanns fortfarande inhemska soldater kvar. Skälet till Sveriges förluster i forntida krig med ryssen är desamma, Averige är ett pluttland bredvid Ryssland, oavsett om ryssarna dignar under Partiet eller Tsaren.

        Rysslands krig i Syrien går givetvis bra, vem hade trott något annat? En jätte mot en dvärg. Särskilt som USA knappt deltar.

        • Det är nya tider inte 1800 talet herr Lennart. Här är en talande lista över Rysslands avancerad vapenarsenals.

          Varning: den som vågar sig på Ryssland kommer att förintas!

          Avangard
          Kinzhal hypersonic missile
          Sarmat intercontinental ballistic missile
          Burevestnik nuclear-powered cruise missile
          Poseidon underwater drone
          Peresvet laser combat system

        • USA knappt deltar?? Men hallååå det var ju USA som såg till att starta kriget och bombade vilt för att hjälpa IS och Al Quaida mot Assad…Har du redan glömt smygislamisten Obama och hans missgärningar i Libyen, Syrien och resten av Mellanöstern? USA:s insats i Syrien kan knappast kallas något annat än ett fiasko av en stormakt i utförsbacken!

    • Moskva har redan valt Asien, efter att väst förnekat dom i generationer. I östra Ryssland ligger folken betydligt närmare Kina än Europa. Viktigt att även förstå att Asien, och även Kina, består av tusentals olika folk med olika historia, språk och kultur. Det finn inget folk som heter varken asiater eller européer. Större delen av jorden börjar nu vända ryggen åt krigsfolken i Europa och Nordamerika. USA är 4% av världen Europa 3% och denna lilla minoritet börjar förstå att dom måste anpassa sig. Nu blir det de 93% som börjar sätta tonläget. Det gå inte längre att kolonisera andra.

  5. Tanken på att skyffla produkter stora sträckor över land eller hav är naturligtvis vansinne, både ur ett ekologiskt hållbart perspektiv, men även ur ett beredskapsmässigt perspektiv.

    Att frihandeln dessutom skapar obalans i handelsutbytet, samt underbudspolitik, kommer sannolikt enbart leda till misär, kriminalitet och olycka.

    • Lennart Axberg, du läste en bra analys men verkar fattade noll. Ryssar aldrig ” drevs av vansinne” . Om du läste lite av rysk historia ( som du tydligen aldrig gjort) då borde du veta att ryssar aldrig knäböjer sig framför någon . Ryssar aldrig gjorde det i rysk tusentals historia. Och det finns ingen anledning att de ska göra det i framtiden. När jag säger ryssar då menar jag visst de 200 nationaliteter som bor i Ryssland.

      • Eftersom jag läst rysk historia vet jag att ryssarna tvangs knäböja inför djinghis khan, den hittills värste alla asiatiska erövrare. Erfarenheten av den gyllene horden satte djupa spår i den ryska folksjälen.

        • Mongolväldet,1205–1294, erövrade inte Ryssland, men däremot vissa delar omkring 1279. Djingis Khan dog 1227. Han erövrade inte Ryssland. Mongolväldet var egentligen ett plundringståg, man invaderade, plundrade, dödade och drog vidare. Det hade fem ledare. Djingis khan, Ögödei, Güyük khan, Möngke, och Khubilai khan.

    • Å andra sidan kan det vara vansinne att sprida ut tillverkning i små oekonomiska och nedsmutsade fabriker på många platser både ur ekonomisk, ekologiskt eller hållbarhet.

      • I praktiken är det så att vissa saker produceras billigare och effektivare på vissa platser av varierande skäl. Tex produceras skogens produkter enklast i Kanada, Sverige, Finland och Ryssland. Det blir då rimligt att skeppa dem till länder som också kan behöva blöjor och dagstidningar, men saknar skog. Kina har byggt upp ett kluster för elektronik med hjälp av USA och låga löner, Bangladesh tillverkar kalsonger via låga löner, Vietnam tillverkar skor. Den socialistiska idén att internationell handel bör begränsas av det ena eller andra moraliska skälet är just bara en socialistisk idé. Ekonomi handlar om realiteter, socialism om fantasier.

        • Du menar att det är en socialistisk idé att USA-företag inte längre kan exportera jetmotorer till ryska flygplan ? Kanske det, men då har socialisterna bytt skepnad och land. Och det tog inte Ryssland mer än ett år och de kunde kompensera för importhindret med egna motorer.

          Såg i veckan hur kubansk och USA-baserad cancerbekämpning försöker samarbeta men USA-regimen tillåter det inte. Kubansk cancerterapi är världsledande men de skulle ha att vinna på apparatur från USA och även ett utbyte av idéer. USA:s främsta institut är positivt och forskarna vill inget hellre än samarbeta, men regimen i USA sätter stopp. En försändelse med läkemedel skulle sändas till USA men pga. restriktionerna måste den gå via Kanada. Och därefter blir det stopp och väntan vid gränsen i alla fall. Eftersom man visste om hindren fyllde man behållarna med vatten i stället för läkemedel för att testa om tidsramen skulle spricka. Och det gjorde den, med råge, allt hade gått till spillo.

          Ta för dig Robert, så ser fri handel och komparativa fördelar ut anno 2021. Handelskrig pågår och har trappats upp år för år.

          • Ryssarna fick en Rolls Royce jetmotor av Clement Attlee 1945, de behövde inte ens spionage för att härma den. Några år senare användes den i Mig15 vid nordkoreas angrepp på sydkorea.

            Ryssarna bygger sina egna jetmotorer, de heter Tumanskij.

            Komparativa fördelar kan vara vad som helst. Socialism är en komparativ nackdel som kan eliminera alla fördelar man har. Handelskrig kan eliminera ett lands komparativa fördelar, vem skulle förneka det?

          • Kanske är socialism en komparativ fördel som kan eliminera många nackdelar med kapitalismen?

        • I korthet herr Lund: om teorin om komparativa frödelar varit sant så skulle inte Astra-Zeneca producera/sälja Covid-19 vaccin. Andra faktorer än bara “utbud/efterfråga” eller resurser avgör vad som säljs av vilka till vilket pris.

  6. Komparativa fördelar kan vara allt möjligt. Fördelar kan vara ett företags relativa storlek, dess relativa forskningskvalitet, dess geografiska position. Astra Zeneca ligger långt fram, behändigt placerade i UK. Covid-19 vaccinet sysselsätter många företag globalt, herr economics 101 bekymrar sig inte ens om att förklara varför hen har fel.

    • Tänk så mycket billigare och snabbare med planmässigt ordnad samverkan mellan de stora vaccintillverkarna jämfört med dagens situation.

    • Clemens Attlee och 1945, nej nu talar vi om motorerna till MC 21 och till det kinesisk-ryska COMAC. USA trodde att de kunde fördröja projekten liksom de trodde att Ryssland inte kunde tillverka utrustning för oljeutvinning. I en värld där innovationer spelar en allt större roll blir det allt svårare att bedöma komparativa fördelar. Det är old school. Forskning är det som gäller och förmågan att omsätta resultaten i praktiken. Vad gäller grundforskning har Ryssland alltid legat långt framme medan sanktionspolitiken gett dem en skjuts framåt och fått dem att bli bättre på tillämpning. Mera sanktioner, tack.

    • Men allt möjligt är inte komparativa frödelar. Vaccinet är mindre effektiv än t ex Sputnik V. Vari ligger den berömda “komparativa fördelen”? Som sagd det handlar inte om fördelar utan om att ligga långt fram i monopolställning. Slutsats: om teorin om KF funkade så skulle inte AZs vaccin finnas. Herr Lund få läsa på/om.

  7. Varför driver Ryssland västvärlden till vansinne? Det enkla och korrekta svaret är att Ryssland inte tänker låta globalisterna styra och ställa i Ryssland och eftersom Ryssland är det land som har störst naturresurser så kommer globalisterna att fortsätta med sina försök till att få fram en ny Jeltzin…Dessutom så hjälper Ryssland andra länder, med vapenmakt om så behövs, som är mot globalismen och resten kan ni räkna ut själva!

  8. Ryssland är väl trött på att hela tiden få direktiv av typ “von oben”, av en västlig “demokrati” som genom åtskilliga århundraden har ägnat sig åt krig och kolonialism, som endast har lett till att berörda länder med befolkning har fått en tillvaro i misär och fattigdom.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here