Vem är Martin Kragh? JK?! Debatt med Martin Kragh.

24
4215

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.

Ingress: Den här artikeln har jag fått av en grävande medborgare. Artikeln har fokus på Kraghs nätverk i vid mening och inte på frågan om Martin Kraghs skriverier. Den kompletterar andra artiklar med annat fokus, som t.ex. den vetenskapliga kvaliteten hos Kragh,  som publicerats tidigare på Globalpolitics.se – se under ”Relaterat” efter artikeln. Medborgaren har gjort en omfattande research och ser detta som en av flera artiklar.  Sedan kan förstås tolkningen av uppgifterna och skrivsättet (viss sarkasm kanske) i denna artikel variera bland olika läsare, som med alla artiklar. Läs detta lika kritiskt som då du läser andra artiklar om Martin Kragh, Integrative Initiative, mediedebatten i frågan  och Atlantic Council!

Artikeln publicerades först 22/5 2019, men har varit nere ett par dagar för ny textgenomgång pga ett kritiskt mail, där skribenten bl.a. menar att uppgifterna är svårbedömda, ja insinuanta. Vilket man kanske kan tycka. Andra läsare uppskattar artikeln. Vissa ändringar har skett i texten nu.

Inledning har ändrats, liksom något i  texten jämfört med den ursprungliga artikeln 22/5 2019. Men innehållet är detsamma.

Marin Kraghs reella och potentiella nätverk är inte oviktigt, om än svårbedömt i vissa avseenden. Uppgifterna om de tre personer han inbjudit till Utrikespolitiska Institutet stämmer till eftertanke. 

Den 21 maj beslöt JK att inte ”inleda förundersökning mot Aftonbladet, som har anmälts för förtal av Rysslandsforskaren Martin Kragh.” Inget åtal mot Aftonbladet. Detta var inte känt då artikeln skrevs.

Beslutet om återpublicering stimulerades av en tweet av Martin Kragh sent igår kväll.


Martin Kragh Twitter.

Anders Romelsjö Twitter.

Jag svarade:


Vem är Martin Kragh? JK?! (Artikeln startar här).

Det är så här Martin Kragh vill att vi skall se honom: en vänligt leende person med en bok i handen, ständigt på jakt efter ny kunskap. Med mycket fina meriter.

Martin Kragh har JK-anmält Aftonbladet för förtal.

Det här förstör kanske spänningen, men poängen här är att verkligheten ser annorlunda ut än den bild som Martin Kragh har försökt och fortfarande försöker skapa. Tyvärr har han, med gigantisk hjälp från media, lyckats väldigt bra.

Hela där här historien började med att Martin Kragh publicerade en artikel – ett vetenskapligt ‘paper’ med titeln Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case. Man kan ju också se det som ett inlägg i en pågående rättslig process. Och något som svensk media till slut borde läsa för att få och kunna ge en korrekt på av faller Martin Kragh.

Där gjorde han det han nu hävdar att Aftonbladet gjort mot honom. Han påstår att Aftonbladet, Åsa Lindeborg, Svenska Freds, Pierre Schori, Maj-Britt Theorin och andra måltavlor var språkrör för Kreml. Eller, som han mer uttrycker det, förde fram ett pro-Kremlin narrative. Varför blev han inte JK-anmäld då? Det borde han blivit som anställd på Uppsala Universitet och Utrikespolitiska institutet. – Mer om detta efter att vi tittat på Kraghs aktiviteter. 


Det här förstör kanske spänningen i denna redovisning, men poängen här är att verkligheten ser annorlunda ut än den bild som Martin Kragh har försökt och fortfarande försöker skapa. Tyvärr har han, med gigantisk hjälp från media, lyckats väldigt bra.

“Aftonbladets anklagelser har åsamkat mig och mina arbetsgivare, Utrikespolitiska institutet och Uppsala universitet, stor skada.”

Detta är inte sant, om vi ser på situationen idag. Martin Kragh har sedan lång tid varit föremål för en sällan skådad stående ovation i media. En martyr för att han talat ”sanning”! Ett offer för Aftonbladets ondska. En yttrandefrihetens hjälte.

En falsk bild. Denna dyrkan kan ha blåst upp Kraghs ego allt för mycket. Annars skulle han inte göra något så absurt som att gå till JK.

Så här ser verkligheten ut:

“Martin Kraghs anklagelser och handlingar har åsamkat hans arbetsgivare, Utrikespolitiska institutet (UI) och Uppsala universitet, stor skada.”

Vad tycker egentligen hans arbetsgivare om att Kragh ingår i samma kretsar som Eliot Higgins, Atlantic Council, disinfoportal.org? Denne Higgins har t.ex. haft kontakt med en viss Shami Witness på Twitter:

Shami Witness var ISIS främsta röst och rekryterare på sociala medier. Vi noterar denna kontakt men känner inte dess innebörd närmare. Vi vill inte ägna oss åt ”guilt by association.”

Eliot Higgins och Ben Nimmo, som vi träffar senare, och  är viktiga personer i Kraghs större nätverk. 

Bilden nedan kommer från en analys som den amerikanska undersökande journalisten Mark Ames har gjort.
 

Källa

 

 

Det mest fatala för ovannämnda arbetsgivare borde ändå vara att Kragh kan ha missbrukat sin position rent professionellt genom att han har bjudit in tre personer som direkt är associerade med censur och inskränkningar av yttrandefrihet till Utrikespolitiska Institutet. 

För att göra hela denna framställning överskådlig så är det nödvändigt att öppna den mycket stora bilden nedan i en flik eller, ännu hellre, ett nytt fönster.

Vi återkommer till Kraghs JK-anmälan efter en fortsatt beskrivning av delar av Kraghs nätverk. Kan ifrågasätta rollen som seriös och opartisk ‘forskare’. 

Kommentar av Anders Romelsjö: Denna bild säger inte något om arten av kontakten (nära, tillfällig) eller om frekvsen.

 

Ben Nimmo på Utrikespolitiska institutet

Den mest graverande invitationen till UI är en viss Ben Nimmo.

Ben Nimmos CV/Biografi på Atlantic Council:

Här får vi samtliga tre huvudaktörer i detta drama: NATO och dess propagandagren Atlantic Council och, inte minst, the Institute for Statecraft (IfS) som startade Integrity Initiative (II). – Det var koppling till II som startade rond 2 i matchen Kragh vs. Aftonbladet. Båda dessa organisationer var fram till november 2018 helt hemliga. 

I det material som hackergruppen Anonymous då släppte fram i ljuset angavs Kragh vara ledare för II:s s.k. Nordic Cluster. Det är viktigt att komma ihåg att detta material aldrig ifrågasatts, av brittiska regeringen eller av II själv. Ingen ‘utpekad’ har protesterat. Förutom Martin Kragh.

Åter till Ben Nimmo. Han anses vara en expert på rysk desinformation. Han går igenom sociala medier med luskam för att hitta ryska konton, helst då s.k. “Russian bots”, d.v.s. automatiserade konton utan någon direkt person bakom.

Vid ett tillfälle hittade Nimmo ett helt nätverk av dessa  och var vänlig nog att skicka denna information till Storbritanniens regering. Som i sin tur vidarebefordrade materialet till media där alltså konton hängdes ut som spridare av rysk propaganda.

Whitehall är där the Government of the United Kingdom (Regeringen) håller till. 


Ett problem var dock att det bakom dessa konton fanns äkta människor:

Den ryska botten @Ian56789 blev förbannad och läxade upp journalisterna rejält. Detta är TV-underhållning på högsta nivå som bara måste ses!

Martin Kragh hävdar att den ryska mediekanalen Sputnik News har påverkat svensk opinion. Jag anser att Sputnik News är ett exempel på vederhäftig och professionell journalistik, men vet förstås att det finns olika uppfattningar. Detta är lätt att undersöka. Följ Sputnik News på webben under en tid och se hur många falska eller ovederhäftiga nyheter som publiceras och jämför med etablerade media och fakta du  litar på. Sputnik är på inget vis mer vinklat än t.ex. CNN. Undersök.

Martin Kraghs påstående spred sig som en löpeld över hela världen och personer fick gå ut i media och tala om att de absolut inte var språkrör för Kreml. Eller Putin. Och enbart av kött och blod. Detta bör inte vanliga människor tvingas att göra.

Två gånger Australien:

För att undvika att någon fastnar hemma hos Caitlin Johnstone så har jag lagt in länk o.s.v. i slutet av detta material. Läs och titta färdigt först.

Avslutningsvis kan vi titta på Ben Nimmos mästerliga sätt att sålla fram ryska botts. Precis som Martin Kragh använder han sig av metoder som lägger en viss vetenskaplig fernissa över det hela:

“PutinAtWar: Trolls on Twitter” är vintage Ben Nimmo. Som framgår är Nimmo speciellt intresserad av kontot @ValLisitsa. Kan det bero på att Nimmo tycker att det är misstänkt att då och då skriva på ryska?

För att göra en lång historia kort så är detta den person som, enligt Nimmo, var delaktig i en rysk påverkansoperation:

En världsberömd pianist från Ukraina som tar sig friheten att ofta använda sitt modersmål på Twitter. Suspekt i Nimmos ögon? Lyssna på denna fantastiska rysk … pianist på YouTube!

Nimmos brottsregister är så omfattande att han fått en egen presentation här.

Reneé DiResta på Utrikespolitiska institutet

Den andra personen som Martin Kragh bjuder in till Utrikespolitiska institutet är en viss Renee Diresta. Hon förekommer ofta tillsammans med Ben Nimmo om man söker på detta par. För att undvika starkare ord så är detta en minst sagt en märklig person. Hon är huvudaktören i en totalt häpnadsväckande artikel i The Times:

Det är en mycket god investering för faktaletare att stanna upp här och läsa vad hon faktiskt säger. Det är nog helt korrekt att detta Twitterkonto uppvisar ett märkligt beteende, men inte mer mäktigt än att Twitter fortfarande tillåter ‘henne’ att vara kvar. “Det kan inte vara säkert att @OrganicErica kan kopplas till Ryssland ….” Nej, det har ju visat sig vara omöjligt trots att ‘hon’ inkluderat en bild av “St Basil’ Cathedral in Moscow”. Det är bara att konstatera att galenskapen i dessa sammanhang inte har några som helst gränser. “En bild…..” Det går inte att hitta annat än Tweets om olika frågor kring hälsa.

… featuring ”scantily clad young ladies” designed to target ”an especially vulnerable social group, men over the age of 45”. Just det. Gåtan är löst.

Men DiResta lånar sitt namn till mörkare syften. Att smutskasta den amerikanska presidentkandidaten Tulsi Gabbard, en krigsveteran som blivit en uttalad fredsduva och framförallt vill stoppa USA:s krig med syfte att genomföra regimskiften, inte minst i det nu aktuella Venezuela. I media och kongressen där hon är en ledamot. Faktiskt den första hindun i amerikansk historia. Hängiven surfare.

Tulsi Gabbard måste ses och höras! Att titta på denna video är en chockartad upplevelse efter att ha vistats i det illaluktande och krigshetsande rum som presenteras här. Medkänsla är inte någon överskottsvara i amerikansk (och annan) politik idag.

Hon är en stridsvagn i silkeshandske. Hon får ständiga påhopp i media, men hon fortsätter lugnt att helt köra över intervjuarna med sina argument för att fred är bättre än krig. Naturligtvis en blasfemi i dessa tider. Har svensk media rapporterat om henne? 

Här har amerikansk smutskastnings- och propagandamedia lagt in högsta växeln:

Några av våra analytiker upptäckte tjatter på 8chan som sa att hon var en bra ’splittrande’ kandidat som var värd att förstärka (odla).

Ingen som inte helt missat den uteblivna debatten om Russiagate kan ha undgått att höra att ett av ryssarna främsta vapen var att ”så split” i väst. Därav ”splittrande”.

Här är Martin Kragh i SVT Nyheter. ”…. olika slags polariserande budskap” är akademiska för ”att så split”. Vi ser fram emot att Martin Kragh lägger fram de ”bevis” som han hävdar existera.

Precis som Martin Kragh har vetenskapliga pretentioner i avseende på desinformationsjakten, så har även DiResta det. Vad är då detta 8chan som NBC och hon uppger som källa för påståendet att “den ryska propagandamaskinen” skulle ha upptäckt Tulsi Gabbard?

 Nu stiger vi i graderna, så att säga, och välkomnar en f.d. United States Secretary of Homeland Security. ”Hemlandets säkerhet …..”

Högvilt: Mike Chertoff på Utrikespolitiska institutet.

Läs om Mike Chertoff på t.ex. Wikipedia. Mike Chertoff, Wikipedia.

Nej, Caitlin Johnstone blev inte bortglömd: Caitlin Johnstone är en av de allra vassaste politiska skribenterna sedan en bra tid tillbaka. Hon är oerhört kunnig och påläst. Hon är vanartig och uttrycker sig ofta på ett inte helt rumsrent sätt, men läser man det hon publicerar så får man en djup insikt i vad som händer i världen idag. Caitlin Johnstone – Rogue Journalist. Missa henne på egen risk. Eller läs henne på egen risk. En fråga om läggning. Och temperament.

….

….

 

 

Relaterat

Cyberstölden, förtalskampanjen och Oksanen som tappar fattningen. Bemöter osaklig kritik av bland andra mig själv. 14/2 Oksanen: Cyberstölden, förtalskampanjen och kulturchefen som tappar fattningen. 12/2 Patrik Oksanen vågar inte debattera och sätter yttrandefriheten åt sidan. Oksanen vägrar mig replik. 22/2 Martin Kragh: ”Påverkansarbete och informationskrigföring”? Martin Kragh svarar på kritik – men ej om kritik av dålig forskning. 24/3. Martin Kragh är ett demokratiskt problem. Expressen: Martin Kragh: ”Målet är att få mig att sluta forska”. Desinformation av rysk desinformation av Martin Kragh, samordnare i Integrity Initiative. Patrik Oksanen – en redaktör som tappat fattningen? Aktivister för fred. Jan Wiklund summerar debatten fram till 1 mars Misslyckade försök att “försvara” Martin Kraghs forskning – utan argument. 9/3. UK:s Integrity Initiative mot Sverige. Eller vad som är fel i Kragh-debatten

Föregående artikelUSA plan för regimskifte i Venezuela
Nästa artikelLäs Folket i Bild Kulturfront (FIB) !
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

24 KOMMENTARER

    • Karin Olsson bedriver sedan år tillbaka en personlig vendetta med Åsa Linderborg där han tillåts använda tidningen som vapen. Hennes redaktion visar ett sjukt intresse för AB kultur

  1. Sveriges Radio skrev följande ”ustitiekanslern väljer att inte inleda förundersökning mot Aftonbladet, som har anmälts för förtal av Rysslandsforskaren Martin Kragh.

    Anmälan gällde tre artiklar som publicerats i Aftonbladet där Kragh bland annat pekas ut som ett ”demokratiskt problem”.

    JK bedömer att fallet inte är tillräckligt intressant ur samhällssynpunkt, eller som de skriver i beslutet: ”uppgifterna i anmälan ger inte underlag för bedömningen att åtal är påkallat från allmän synpunkt”.

    Martin Kragh säger till Kulturnytt att han visste att ribban var hög för att JK skulle ta upp fallet. Han säger vidare att Justitiekanslern i sin motivering inte säger något om att det här inte skulle vara förtal. Kragh ska fundera på om han ska gå vidare på något annat sätt.

    Aftonbladet är nöjda med beslutet:

    – Det var det beslutet vi väntade oss och det känns logiskt att JK inte går vidare, säger Eric Rosén, biträdande redaktör på Aftonbladet, till Kulturnytt.

    Kulturnytt

    https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=7224495

  2. Många spännande saker som glimtar förbi i den här artikeln. Hela Syrien-narrativet har ju belysts av dig i ett flertal poster, något du ska ha all heder för. Annars är det väldigt intressant att följa hur Tulsi Gabbard hanteras – inte bara i amerikanska medier, utan även här i Sverige. Hon har i princip inte nämnts vid namn i svenska MSM överhuvudtaget.

  3. https://theduran.com/five-eyes-spy-game-george-papadopoulos-details-how-coup-against-trump-started-video/
    Här ett belysande exempel på hur den djupa staten arbetar för att snärja motståndarna och främja den egna agendan. Mark Steyns intervju med George Papadopoulos, första avsnittet av två. Obs att länken dels går till Alexander Mercouris kommentar som även den är sevärd, men kolla framför allt den primära intervjun.
    Papadopoulos var intresserad av energifrågor och med rötter i Grekland (Cypern ?) hade han speciellt studerat vad som pågick i detta område. När han visat intesse för Trumps kampanj hamnade han mitt i vad som kan beskrivas som en cirkus för att lotsa honom som en pjäs som kunde utnyttjas i bägge riktningarna, att kompromettera Trump och att få vetskap om hans kampanj.
    Detta har inget med stöd för Trump att skaffa i sig. Han kan bli hur katastrofal som helst, men spelet kring Papadopoulos visar hur underrättelsetjänster i FiveEyes-länderna samverkar och frångår kraven på neutralitet för att driva sina egna lika destruktiva agendor. Samtidigt är Papadopoulos berättelse full av komiska vändningar som avslöjar en amatörmässighet som är skrattretande. Professor Mifsud från Malta ”med kontakter till Ryssland” i allmänhet och till ”Putins nära släkting” vilket allt visar sig vara bluff och båg. Frukost på lyxhotell och alltid någon attraktiv ung dam vid bordet för att liva upp den unge mannen.

  4. Anders: kan du ge det fulla namnet på denne grävande medborgare. För
    jag antar att du inte publicerar material av den här typen anonymt.
    Stefan Lindgren på 8dagar skulle aldrig någonsin göra det.

    • Oroväckande hur Mats Larsson försöker få tag på personen som skrev artikeln.
      Ska vi kanske fråga Mats Larsson om han själv kan skriva ut sin hemadress här?

      • Jag brukar normalt inte kommentera anonymt skrivna kommentarer. Men jag gör nu ett undantag. Om ”Otäck kommentar” är intresserad av min hemadress, så är den ingen hemlighet. Men jag ser heller ingen anledning att publicera den på en blogg som är open access. Om ”Otäck kommentar” är intresserad, skriv till Anders Romelsjö, så jag kommer att i ett privat mail till honom ge min hemadress, under förutsättning att ”Otäck kommentar” anger sitt fulla och korrekta namn.

        Det är helt klart att det är upp till blogginnehavaren, i detta fall Anders Romelsjö, om hen vill publicera anonyma gästbloggar. Jag känner inte till någon annan blogginnehavare som gör det, och exemplifierade med 8dagar (Stefan Lindgren), som aldrig skulle släppa igenom en anonym gästblogg. Exemplet kan mångfaldigas.

        Jag använder heller aldrig titel och akademisk tillhörighet när jag skriver som privatperson om ämnen där jag inte har någon professionell kunskap men en personlig uppfattning, vilket är närmare 100% av mina gästbloggar och kommentarer. Om jag däremot skriver i en facktidskrift inom mitt expertområde, så presenteras jag givetvis med akademisk tillhörighet och kanske titel som en sakupplysning till läsaren.

        Min bestämda uppfattning är att publicering av anonyma gästbloggar sänker värdet på en blogg, men det är i detta fall Anders Romelsjös problem, inte mitt.

        • Det kan finnas flera skäl till att en person inte vill framträda med namn offentligt. Ett är rädsla för eller erfarenheter av hot och trakasserier. Det viktiga är väl ändå innehållet. Men jag har mailat din kommentar till hen för ev. synpunkter.

        • Mats Larsson vill av fortfarande otäck anledning att en persons namn skrivs ut på bloggen. Hans egen adress får man dock inte ut. Den är privat att skrivas ut på bloggen minsann.
          Vad 8dagar har med detta att göra framgår inte heller.
          Förstår du inte att Anders vet vem personen är? Det har inte du med att göra. Förstår du?

          Bra Anders också att du står på dig. Det är uppenbart i vilket syfe sådana här personer vill ha ut namn från bloggen.

  5. Väldigt intressant, i mycket beskriver detta hur den djupa staten arbetar och där MSM och statliga media är en del. Artikeln ställer på en plats frågan ”Följ Sputnik News på webben under en tid och se hur många falska eller ovederhäftiga nyheter som publiceras. Sputnik är på inget vis mer vinklat än t.ex. CNN. Undersök.” Det har jag redan gjort. Jag väljer ut de fall där jag har första hands tillgång till källan. Jag kan alltså kontrollera och jämföra. Både Sputnik och CNN vinklar, men Sputnik är dramatiskt bättre att hålla sig till sanningen och att inte förvanska. Information som kommer via CNN och andra amerikanska kanaler, både nyhetskanaler och kanaler som Amnesty eller Human Rights, kan vara nästan otäckt förvanskat och falskt. Svenska media bara repeterar som papegojor. Sputnik, men även RT, håller sig i jämförelse som regel betydligt bättre sakligt till sanning och verklighet. Jag inkluderade även de stora kinesiska kanalerna, och utan tvivel har dom den bästa och mest riktiga informationsförmedlingen. Det bekräftas även av amerikanska utredningar om vilket förtroende media har bland allmänheten. Utan tvekan är förtroendet för kinesiska media det högsta i världen, samtidigt som dom ger den bästa och allsidiga täckningen. Orsaken är att i Kina ställs mycket hårda krav på journalister, det är, och har mycket länge varit, i lag förbjudet att sprida falska rykten som om det vore sanningar. Alla journalister är personligt ansvariga för vad dom skriver. Kraven är högre eller lika höga som Sverige ställer på domare och advokater.

  6. Såg artikeln om Martin Kragh och laddade (åter) ned hans rapport om Ryssland.

    Skummade igenom den redan 2017.

    I dag, precis som då, tappade jag intresset vid sammanfattning (ABSTRACT), där Kragh & Co hänger sig själva redan de innan kommit i gång med rysshatandet.

    Kragh: ”we conclude that the overarching goal of Russian policy
    towards Sweden and the wider Baltic Sea is to preserve the geostrategic status quo”
    Kragh menar alltså att Ryssland vill att saker och ting skall förbli som det är, inklusive Sverige som det är.

    På vilket sätt är denna övergripande ryska strategi ett hot?

    Det kan bara vara ett hot med krafter som vill ändra status quo i norden – d v s USA:s planer på fortsatt expansion.
    Detta är logiken i vad killen skriver 🙂

    Har någon frågat honom om det? Vore intressant att höra killen försöka besvara frågan.
    Kragh är inte ensam i sin dystopi.
    I min bok Väst Mörka Hjärta hänvisar jag till annan amerikansk och svensk skräckpropaganda om ett förment ryskt hot (s. 184). Även i fall av krig så erkänner svenska och amerikanska hökar att Rysslands militära mål är begränsade till framskjutna tillfälliga baser på bl a Gotland och Bornholm. Ryssland är alltså inte intresserat av att ”ta” Sverige.
    Vem kan klandra dem för det?

    Sverige är ett konkursbo nog ingen skulle vilja ta i som det ser ut i dag.
    Det outtalade syftet för Ryssland att hålla framskjutna baser är för att så tidigt som möjligt kunna stoppa kärnvapenrobotar på väg att stampa sönder Ryssland.
    Hoppas detta är till någon hjälp!. Blueshift

  7. Kragh har fått många tillfället att beklaga sig för effekterna av Aftonbladets publicering. Många av de personer Kragh hängde ut som rysslandsagenter har blivit personae non gratae i svenska medier, dvs tystats. Medierna som ska försvara yttrandefriheten har ställt sig på Kraghs sida, han som motarbetar yttrandefriheten. Likt McCarthy spårar han upp de han anser företräder ”ett ryskt narrativ” och de ska märkas med ”putin” och, bildligt, låsas in så de inte kan komma till tals i medierna.
    Här senaste ”tyck synd om Kragh”:
    https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=7225597

  8. Jag hade det stora nöjet att vara på Utrikespolitiska institutet 21/4 2016 dit Konstantin Kosachev, chef för utrikesaffärer i duman i Ryssland, var inbjuden, Martin Kragh var moderator, som gav Konstantin erkännandet att han kunde tala utan manus. Konstantin la briljant fram sitt lands situation och synen på omvärlden. Martin Kragh gick inte i dialog med Konstantin Kosachev, visste att den skulle han förlora, men i DN nästa dag gick han i hårt angrepp mot Konstantin när han var ensam i sin monolog

  9. När jag var 14/15 år hade familjen en pommersk spets. När man gick ut med henne på en femtonminuterspromenad var hon alltid tyst och ängslig. Mötte man en annan hund såg hon alltid till att hon hade mig mellan sig och den andra hunden. När man sedan kom hem och öppnade ytterporten, gick hon in, vände sig om, stack ut huvudet och skällde ut mot gatan. Såg hon då någon annan hund skällde hon extra kraftigt.
    När jag var lärare och det var informationsmöte mellan skolledning och personal var vi aldrig mer än två, kanske tre av ett 40-tal ur personalen som framförde kritik, då så var påkallat. Nästan jämt var det samma personer som kom med kritiken. När vi sedan samlades i mindre s.k. arbetslagsgrupper, där skolledning inte var närvarande, kunde det komma mycket kritik som borde framförts tidigare.
    Sådan är både den hundliga och mänskliga naturen. En del är mer blyga/försiktiga/ängsliga/fega än andra. Det är inget märkligt med det. Men om man sitter i den position som M Kragh gör, utger sig för att vara forskare, uppenbarligen har bestämt sig för att tjäna den officiella svenska russofoba ställningen, och dessutom kvider då man möts av kritik, då är man värd denna kritik.
    En som gör ett mycket bra arbete för att bemöta russofobi på ett väl genomtänkt sätt är Lars Drake. På http://www.synapze.se/?link=article&key=16888 gör han en ” Nedmontering av en försvarsanställds påståenden om Ryssland” på ett föredömligt sätt.

  10. Att läsa allt detta om Martin Kragh, samt en massa annat i ett svep, var mig jobbigt. Det var dessutom fyllt av en hel del länkar. Inlägget kunde med fördel delats upp på ett antal. Som det nu var påminde det om helgreklamen för ICAmaxi i Växjö. Jag tror att artikelförfattarens stora möda alltför mycket blir något som bara fladdrar förbi.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here