Gör sig Ryssland redo för en ”brave new world” – eller blir det tvärtom?

2
788

Ceremonin vid överlämnandet av guldstjärnemedaljer till Rysslands hjältar, St George Hall, Kreml, Moskva, 8 december 2023.

Denna artikel https://www.indianpunchline.com/russia-readies-for-a-brave-new-world/ av indiske pensionerade karriärdiplomaten M.K. Bhadrakumar har nyligen publicerats på hans blogg. Vi publicerar gärna artiklar av M.K.

M.K Bhadrakumar

______________________________________________________________

Rysslands president Vladimir Putins tillkännagivande på fredagen 8 december att han kommer att försöka bli omvald för en femte mandatperiod kom inte som någon överraskning. Att han valde att göra tillkännagivandet i samband med en ceremoni i Kreml där medaljerna Hero of Russia delades ut till soldater som hade deltagit i Rysslands militära operation mot Ukraina är slående.

Putin svarade på en uppmaning från Folkrepubliken Donetsks hjälte Artyom Zhoga, befälhavare för den berömda Sparta-bataljonen (som efterträdde sin son Vladimir, som dog vid 28 års ålder 2022 och postumt tilldelades titeln ”Rysslands hjälte”) att hela Donbass ville att han skulle delta i valet. Det råder ingen tvekan om att överste Zhoga uttryckte en kollektiv önskan från det ryska folket.

Ukrainakriget har visat sig vara en avgörande händelse i Putins politiska liv. När den militära specialoperationen inleddes i slutet av februari 2022 gjordes en viss felbedömning om att det skulle bli en kortlivad affär och att president Vladimir Zelenskij skulle anta det ryska förhandlingserbjudandet. Men där Moskva tog fruktansvärt fel var att USA inte skulle ge sig in i ett proxykrig med dem med sådan entusiasm och manipulera Zelensky bort från att söka fred. (Se en utmärkt redogörelse, på engelska, för USA:s sabotage av Istanbulavtalet, med titeln Peace for Ukraine, författad av en framstående tysk trojka bestående av en diplomat, en historiker och en general).

Redaktören: Läs gärna Ordföranden i Zelenskys parti ”Folkets tjänare” säger nu: Ukraina kunde ha accepterat Rysslands fredsplan förra våren.
Israels tidigare premiärminister säger att USA ”blockerade” hans försök till ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina och Förhandlingsinvit från president Zelensky i mars 2022.
USA tvingade Ukraina att förkasta fredsavtal med Ryssland uppger förre tyske rikskanslern Gerhard Schröder

Faktum är att Putin till slut styrde den trevande militära specialoperationen ut ur skogen genom att göra ett taktiskt tillbakadragande av trupper i de norra sektorerna, tillåta en omfattande mobilisering av trupper för att bedriva ett utnötningskrig och beordra en effektiv befästning av frontlinjen på flera nivåer. I efterhand kan man konstatera att hans militära beslut vände krigslyckan och att ryska vapen och militär teknik överträffade vad USA och Nato levererade till Kiev.

Från och med nu går de ryska styrkorna framåt längs hela den 900 km långa frontlinjen och deras momentum kan föra dem långt, även över Dnepr. Krim och Svarta havet är inte i någon allvarlig fara; de fyra nya territorierna är resursrika och Ryssland kontrollerar alla hamnar i det strategiska Azovska sjön, som är en viktig tillfartsväg för Centralasien från Kaspiska havet via Volga-Don-kanalen.

Men även om USA misslyckades med att uppnå en militär seger i Ukraina, kommer Bidenadministrationen att försöka förlänga konflikten så länge som möjligt fram till 2024 i hopp om att få Ryssland att blöda i en utmattande kamp som i Afghanistan på åttiotalet. Men det är ett fåfängt hopp.

Sergey Naryshkin, chef för Rysslands underrättelsetjänst, skrev förra veckan i myndighetens tidskrift Razvedchik (The Intelligence Operative) att ”det är mycket troligt att ytterligare stöd till Kievjuntan, särskilt med tanke på den ökande ’toxiciteten’ hos det ukrainska temat för den transatlantiska enigheten och det västerländska samhället som helhet, kommer att påskynda nedgången av västs internationella auktoritet.

”Ukraina självt kommer att förvandlas till ett ’svart hål’ som absorberar materiella och mänskliga resurser ju längre det går”, fortsatte han. ”I slutändan riskerar USA att skapa ’ett nytt Vietnam’, som varje ny amerikansk administration kommer att behöva hantera tills någon vettig person som har modet och beslutsamheten att bryta denna onda cirkel tar över i Washington.”

Ukraina kommer att förbli en prioriterad fråga för Ryssland och det är en viktig anledning till att den ryska eliten och nationen i stort vill att Putin ska sitta kvar vid makten till 2030. Sakens kärna är att Putin också på ett briljant sätt justerade den ekonomiska och sociala politiken för att skydda vanliga ryssars liv från de vanliga försakelser som kännetecknar en ”krigsekonomi”. Livet går vidare, och den ”nya normaliteten” fungerar bra.

Putin har skingrat USA:s mål att dra in Ryssland i ett skenbart träsk – att få den ryska ekonomin på fallrepet och underblåsa socialt missnöje och skapa förutsättningar för ett uppror mot regimen – att försvaga Ryssland och avlägsna det från den globala scenen som en allt effektivare motpol till den västerländska hegemonin genom att underblåsa tendenser till splittring för att hota den ryska federationens enhet och integritet.

I själva verket är Putins framgångar ett pågående arbete och hans fortsatta maktinnehav är en förutsättning för att Ryssland ska kunna återuppstå som en ”supermakt” som på vissa sätt överträffar till och med Sovjetunionen under omständigheter som är både utmanande och erbjuder möjligheter som måste utnyttjas kreativt i en instabil världsmiljö som befinner sig i en historisk omvandling.

Putin testade och har så att säga placerat Ryssland på rätt sida av historien, vilket är en studie i kontrast till förvirringen, bristen på övertygelse och det mediokra ledarskapet i USA och det transatlantiska systemet som helhet.

Om Narysjkins ovan nämnda essä (med titeln 2024 Is the Year Of the Geopolitical Awakening) tas som riktmärke, kan världen i förändring förväntas ha en bana enligt följande linjer:

En grundläggande konflikt mellan den ”gamla” och den ”nya” världen, som har mognat under ytan under de tre decennierna sedan det kalla krigets slut, har ”gått in i en öppen fas” med inledningen av Rysslands militära specialoperation och har ”fått en geografiskt allomfattande karaktär” under det senaste året.

Ett ökande antal länder som ”delar multipolaritetens idéer och ansluter sig till en traditionell världsbild” pressar tillbaka västs globalistiska och antihumanistiska agenda.

Följaktligen ökar riskerna för instabilitet, vilket leder till ”en ökning av den kaotiska karaktären hos de processer som äger rum på den utrikespolitiska arenan”. Den uppkomna situationen kräver ”anmärkningsvärd återhållsamhet och framsynthet” av världens ledare.
Sammanfattningsvis påminner den nuvarande situationen ”alltmer om en klassisk revolutionär situation, när ’överklassen’ inför det försvagade USA inte längre kan tillhandahålla sitt eget ledarskap, och ’underklassen’, som den anglosaxiska eliten refererar till alla andra länder, inte längre vill lyda västvärldens diktat”.

För att bevara sin globala hegemoni kommer den euroatlantiska eliten att följa den välbeprövade vägen att skapa kontrollerat kaos – de-stabilisera situationen i viktiga regioner genom att ställa vissa ”motsträviga” stater mot andra och ”bilda ett subsystem runt dem som operativa och taktiska koalitioner kontrollerade av väst”.

”Ansvarsfulla aktörer i världen, särskilt Ryssland, Kina och Indien och några andra, visar dock sin beredskap att resolut stå emot yttre hot och självständigt genomföra krishantering.” Även USA:s närmaste allierade strävar efter att diversifiera sina externa relationer när de ställs inför bristen på förtroende för USA som garant för säkerhet. Utbrottet av konflikten mellan Israel och Palestina är ”ett tillnyktrande exempel” för många västerländska politiker.

Mot denna bakgrund kommer ”världsscenen att präglas av en ytterligare intensifiering av konfrontationen mellan de två geopolitiska principerna – nämligen den anglosaxiska, eller öbaserade, ’söndra-och-härskarmakten’ och den kontinentala ’enhet-och-ledning’ som är direkt antagonistisk till denna. Manifestationer av denna våldsamma konfrontation under det kommande året kommer att observeras även i de mest avlägsna regionerna i världen.”

Intressant nog är det i Naryshkins prognos inte Indo-Stilla havet utan arabvärlden som kommer att förbli ”den viktigaste arenan i kampen för en ny världsordning” år 2024. Essän publicerades för övrigt inför Putins dagslånga resa till Förenade Arabemiraten och Saudiarabien på onsdagen, där han fick ett hjältemodigt välkomnande. I en extraordinär artighet från värdländerna flankerades Putins presidentjet av fyra beväpnade Su-35 multirollstridsflygplan av fjärde + + generationen, kända för stor stridskraft, hög hastighet och oöverträffad räckvidd.

Föregående artikelEricssons mutor – eller ”Inget är nytt under solen”. Korruptionen inom läkemedelsindustrin, bland politiker i EU och USA etc…
Nästa artikelUtrikesminister Lavrov svarar på frågor om aktuell rysk utrikespolitik. Del 2
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. Ryssland gav USA/Nato en ordentlig örfil i ukrozionazi kriget. Det hördes i hela världen 👋🏾
    Vill USA/Nato ha mera så är Ryssland beredd att tillfredsställa 🤭. Den här gången i Västra Asien.
    Special Operation: ”From the River to the Sea, Palestine Will be Free!!!”

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here