Författaren Ulf Karlström skriver i mail till mig ”Det är min övertygelse att ju mer vi utvecklat rörelsen ”Sverige måste lämna Nato” så kommer vi att vinna. Partiflaggor och sekterism står totalt i motsättning till enhetsfrontens hävdvunna principer.”
______________________________________________
Hur skall kampanjen mot Nato och medlemskapet vinnas? Vilka krav ställer det på oss?
Vi befinner oss i en svår tid med tanke på regeringens ansökan om NATO-medlemskap. Med Ukrainakriget som förevändning lyckades de krafter i Sverige, vilka länge krattat manegen för ett medlemskap, driva regering och majoriteten, likt rädda harar på flykt, till ansökan. Och naturligtvis var det inte tal om en folkomröstning. I stället förföll regeringen och vissa riksdagspartier till ren propaganda och talade om ett NATO-fönstret – som tillfälligt- stod öppet för en svensk ansökan. Därför måste allt ske omedelbart, i hast. Det var en ren lögn då NATO när som helst skulle tillstyrka en svensk ansökan.
Hade regeringen et consortes sagt att opinionsläget tillfälligt var öppen för en ansökan hade man talat sanning. Genom hastverket eller – skall vi säga – kuppen med ansökan har vissa protester framkommit, men fortfarande dånar propagandamegafonerna i Media. Vi står därför inför ett veritabelt hästarbete med att vända opinion i NATO-kritisk riktning. Hur skall det kunna ske?
Metoder och medel får prövas och växa fram. Emellertid måste vissa grundförutsättningar diskuteras redan nu, t om under semestertider.
Två frågor står i förgrunden: Vägar till brett samarbete och den poliska linjen, sammanfattad och koncentrerad i paroller.. Vi ägnar den här artikeln åt frågor kring samarbete och mobilisering av alla tänkbara NATO-kritiker.
Vår uppgift måste vara att skapa en bred front mot NATO och medlemskapet. Mot den bakgrunden framstår det som ganska självklart att vår kommande front inte kan vara enbart en vänsterfråga, för det man lite vagt brukar kalla vänsterfolk. Tvärtom måste vi göra inbryutningar framför allt inom socialdemokratins gräsrötter och röstande, men även försöka fånga in borgerligt sinnande människor. I det fallet är vår uppgift svårare och vi kan inte förvänta oss någon större anslutning. Dock är det viktigt lära av kampen mot EMU (euron) 2004. Vi motståndare till EMU fick viktig draghjälp av nyliberaler. Jag själv talade tillsammans med en nyliberat vid några möten. Antalet nyliberaler som tog avstånd från EMU var inte många, men tillräckligt många för att splittra en ”enad” borgerlig front.
Men hur kunde jag som socialist ställa upp och samarbete med nyliberaler, med tanke på den stora skada nyliberalismen åstadkommit? Svaret var mycket enkelt. Folkomröstningen handlade inte om nyliberalismen, utan om EMU. För mig var det viktiga att samla så många som möjligt mot EMU, inte höra mig för om deras åsikter i andra frågor.
Jag skall gå ännu längre tillbaka i tiden för att ta ett exempel på brett arbete. Det gäller den aktivistiska delen av Vietnamrörelsen i Sverige, dvs De Förenade FNL-Grupperna. När jag var ordförande stötte vi på problem med vissa socialister. De förväxlade sin egen agenda med den för kampen för Vietnams folk. Dessa socialister krävde att DFFG skulle anta socialismen som grund för arbetet. Det var helt huvudlöst och vi lyckades pressa tillbaka dessa propåer därför att vi tillämpade principen om en enhetsfront, dvs ena de många, mot de få. Vad var huvudfrågan och vad var bifrågor, som fick drivas i andra fora? En sådan fråga var socialismen. För mig och många andra var och är den frågan mycket viktig, men den var inte viktig precis i solidaritetsarbetet med Vietnamns folk.
Principen om en enhetsfront kan uttryckas mycket enkelt. Det handlar inte om min världsåskådning, eller slutmål, utan om vår gemensamma ståndpunkt i den front vi ingår i. För små grupper kan det förvissa vara frestande att torgföra sin egen åskådning, men då förväxlar man det subjektiva, med den gemensamma linje fronten samlats kring, t ex Nej till Nato och Sverige måste lämna Nato. Pockandet på att få profilera sig egen grupp inom enhetsfronten är direkt skadligt, och begränsar frontens möjligheter att bredda sig, och vinna nya anhängare.
Den kampanj som vi står i begrepp att sjösätta – och den kan bli långvarig – handlar inte om olika socialistiska uppfattningar, utan enbart om bygga upp kritiken mot Nato och lämna krigsorganisationen. Varje annan linje kan enbart leda till att vi misslyckas med att ena de många Nato-kritikerna, mot de, kommande få Nato-kramarna.”
Rörelsen ”Sverige måste lämna Nato”.
Varför inte sammarbeta med SwebbTV?
Mycket väl skrivet! Att organisera oss emot en sakfråga på bred front måste vara det EFFEKTIVASTE sättet att nå framgång. Håller med Leif här ovan om att SwebbTV kan vara intressanta att försöka få som ”samarbetspartner”.
Alla de Sverige Demokrater som upprördes av deras parti kovändning i NATO-frågan kan också vara intressanta.
Alla mindre politiska partier och grupperingar med NATO-motstånd är även de intressanta. ”De fria”, MoD, Piratpartiet etc.
Eventuella militärer med motstånd vore mycket bra att ge plats åt.
Viktigt att tidigt knyta en större grupp eller känd person från högern för att tydligt visa att organisationen har en bred front, detta kommer underlätta för andra från högern att ansluta sig.
Namn: ”N-Exit” ordlek med Brexit? Kanske något mer högerklingande som ”Åter-nationaliserings rörelsen” för att trycka på det Amerikanska styret av våra militära styrkor i NATO? ”Svenskt Motstånd” eller bara ”Motstånd”? ”Neutralitets rörelsen”, kan fjärma folk som är emot Nato men vill se Sverige i annan militärallians…
Sveriges medlemskap i Nato spelar liten, eller ingen roll för Ryssland.
För övrigt något om Politiska världshändelser den 14 juli 2022.
Två tredjedelar av flyktingarna från Ukraina ville inte återvända hem. De planerar att stanna i andra länder.
Planer för styckning av Ukraina. Den 12 juli rapporterade presstjänsten för Foreign Intelligence Service , med hänvisning till direktören för Foreign Intelligence Service, Sergei Naryshkin, att den polska ledningen ”reagerade nervöst” på det faktum att ”dess planer på att stycka Ukraina har blivit föremål för offentlighet uppmärksamhet.
”Enligt rysk underrättelsetjänst hoppades Warszawa att ingen skulle uppmärksamma Polens metodiska förberedelser för beslagtagandet av ukrainska länder.
Polen hoppades att när konflikten i Ukraina går in i fasen av en diplomatisk uppgörelse, kommer parterna att tvingas erkänna den ”polska expansionen” som ett fullbordat faktum.
Nu, på grund av läckaget av känslig information, tvingas den polska ledningen ta bort farhågorna som låter från ”kamrater i Nato och EU”, står det i ett meddelande som publicerats på SVRs hemsida.
Warszawa ska ha beslutat att ”dölja” Polens agerande för att stärka sina positioner i Ukraina. Tonvikten föreslogs läggas på att skapa en bild av ”kollektivt deltagande” av alla europeiska grannar i Kievs angelägenheter.. ”Kiev förväntar sig att se tjugo tusen polska soldater i västra Ukraina”.
Zelensky kommer att ge polackerna en speciell status så att de skickar trupper till Ukraina. Det är osannolikt att Polen nöjer sig med Kievs villkor och kommer att försöka ockupera den största möjliga delen av Ukraina.
Efter införandet av polska trupper kommer Zelensky att kunna överföra ”trettio tusen reguljära ukrainska trupper tillgängliga i de västra regionerna” och 1 miljon till försvar” i östfronten för att organisera en ”sedan länge utlovad motoffensiv. Vi kan redan anta att Kiev inom den kommande månaden kommer att försöka inleda största möjliga artillerianfall mot de ryska truppernas omedelbara baksida. Kiev förbereder en motoffensiv i södra delen av landet, eftersom ”på denna plats har de ryska trupperna den lägsta tätheten av stridsformationer”.
Redan i maj tillkännagav Volodymyr Zelensky en överenskommelse med de polska myndigheterna för att förenkla gränspassage mellan länder. Enligt honom tvingade den nuvarande situationen ”ofrivilligt Ukraina och Polen att glömma tvisterna om det gemensamma förflutna”.
Ivan, om jag har förstått det rätt, så har inte Ryssland något emot att Sverige går med i Nato, men om Natomedlemskapet innebär att Nato får installera sina kärnvapen här, då kommer Ryssland att betrakta Sverige som sin fiende. Och tyvärr är det ju så att om Sverige säger till Nato ”Kan ni garantera att ni inte har kärnvapen i Sverige då vill vi gå med i Nato.”
En sådan garanti kommer inte Nato att ge. Och Sveriges politiker kommer inte ens att be om det, vi har ju sett hur de inte ens är beredda att raticifiera FN-konventionen om ett kärnvapenförbud….allra minst socialdemokraterna, vars medlem Margot Wallström tillhörde dem som såg till att det överhuvudtaget blev en FN-konvention.
Ulf Karlström har helt rätt. Alla dom gamla ideologierna kan vi stoppa i malpåsen. Nu gäller det faktiskt frågan om att förhindra det tredje världskriget och mänsklighetens själva överlevnad som art. Kanske har kriget redan börjat, men då handlar det om att begränsa och stoppa det.
Som alla förhoppningsvis begriper så är det här en uppgift av en dimension som ingen av oss ens har varit i närheten av innan. Erfarenheterna från Vietnamkriget och EMU är, precis som Ulf säger, det närmast jämförbara vi har.
Dom flesta av oss som skriver här har kommit så pass långt så att vi har identifierat den amerikanska imperialismens kamp för fortsatt hegemoni och världsherravälde som den stora drivkraften bakom kriget.
Vi ser också hur yttrandefrihet, demokrati och nationell suveränitet offras i allt snabbare takt för att inte lägga hinder i vägen för krigets arkitekter.
Kampen mot kriget blir därför med automatik också en kamp för yttrandefrihet, demokrati och nationell suveränitet.
Hur detta skall formuleras utan att kunna utnyttjas som språngbrädor för egna politiska syften av diverse krafter både till höger och vänster är i grunden samma problem som Karlström beskriver i artikeln.
Han ställer också den grundläggande frågan. Vad är huvudfrågan och vad är bifrågor, som får drivas i andra fora?
Hur vi skall organisera oss är jag nog fel person att tala om, men organisera oss måste vi. Antingen i redan existerande organisationer eller i något helt nytt. Grundprincipen för den organisationen tror jag dock måste vara bred politisk enighet, precis så som Ulf Karlström beskriver i artikeln.
En framkomlig väg – ”nöden har ingen lag” – är att reta upp Turkiet så mycket som möjligt.
Allt stöd till Kurderna.
Stödinsamling till PKK.
Inga utvisningar av turkar eller kurder.
Tror att man kan reta upp turkarna i den grad att parlamentet i Ankara röstar NEJ till svenskt medlemskap i Nato.
Har ni märkt att om man skriver PKK på Facebook så blir man avstängd.
Pröva får ni se. Speciellt på Morgan Johanssons inlägg.
”Enhetsfront”? Det är ett begrepp som är så belastat att jag inte trodde att någon längre skulle våga använda det. Vi som är tillräckligt gamla minns hur kommunistpartierna i det gamla Östblocket (=realsocialismen) tvingade in alla politiska partier under Enhetsfrontens fana. Sedan kunde man ”döda” – både bildlikt men även bokstavligt – de andra partierna. Så om du hoppas få några följare till höger om Göran Greider ska du kanske välja ett bättre ord.
Enhetsfronter handlar egentligen om samarbete. Framgångsrika motståndare mot nazismen och befrielserörelser från kolonialismen var som regel en slags enhetsfronter.
Kan dock hålla med om att ordet enhetsfront är aningen belastat. Samarbetsorganisation eller något liknande kanske kan fungera, men enhetsfront leder nog till just dom associationerna som Garibaldi gör och motverkar därmed sitt syfte.
Ja, i okänd omfattning. Saknar etablerat bra org. Samarbetsorganisation låter ganska bra
Samarbetsorganisation- ligger bra i tiden och därtill som företrädare några ”tunga” namn förslagsvis, inom den etablerade partipolitiken, näringsliv och fackförening, som modigt tog ett steg fram.
Varför inte någon person i ledande ställning med en Kent Petterson respektingivande framtoning, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Säkert är det många som minns honom som en kunnig och duktig debattör för nejsidan inför EU omröstningen 1994,
Om man formulerar några enkla men slagkraftiga meningar i stil med:
Inga kärnvapen på svensk mark
Ingen utländsk trupp på svensk mark
Inget svenskt deltagande i NATO-operationer utomlands
Folkomröstning om NATO
Då kan även NATO-skeptiker från mer borgerliga läger stämma in i dom kraven.
Varför inte ta plats utanför mediehusen, redaktioner och SVT, för det är ju de som driver på krigshetsen och lögnerna åt regeringen. Flygblad kanske? Protestyttringar på torgen? Samarbete med Swebbtv är ett utmärkt förslag. Att även länka över Gobal Politics till sina vänner och bekanta.
Jag tycker att Riksföreningen Nej till Nato startade på ett bra sätt, en partipolitiskt obunden organisation, som samlade ihop folk som gemensamt kom fram till vilka paroller och vilken plattform som skulle gälla. Jag tror inte att det har någon betydelse vad vi kallar det, enhetsfront eller samarbetsorganisation, det spelar ingen roll, de flesta associerar inte till någonting alls när de hör orden. Jag tror heller inte att det är svårt att samla människor från både höger till vänster om de bara förstår vad saken gäller. Ex så visade det sig, i en Sifo-undersökning som bekostades av två privatpersoner i Nej till Nato, att majoriteten av dem som befanns sig till höger och vänster skulle ha sagt Nej till Värdlandsavtalet med Nato om de hade förstått vad saken gällde. Det var ju så att majoriteten av befolkningen inte hade någon aning om vad det innebar, och vet det knappt ens nu, om de överhuvudtaget vet om att det finns.
Det är samma sak med Nato, många tror att det är självklart att vi måste gå med i Nato för att försvara oss mot Ryssland. Därför är det bra med Ingemars förslag
Inga kärnvapen på svensk mark
Ingen utländsk trupp på svensk mark
Inget svenskt deltagande i NATO-operationer utomlands
Folkomröstning om NATO
Och också det som stod i Sveriges gamla försvarsdoktrin “Militär alliansfrihet i fred, neutralitet i krig.” Och att Sverige ska verka för fred och konfliktlösning i världen.
En sak som är oerhört viktig, det är att koppla ihop frågan om Nato med klimatet. Vi måste få med oss de unga och alla dem som oroar sig för klimatet. Det är inte svårt att på ett lättförståeligt sätt påvisa att krig är förödande för vårt klimat. Berätta att vi behöver en fredlig värld för att kunna lösa de stora problem som mänskligheten har framför sig.
Jag tror att de flesta inser att det är kört att nu försöka påverka politiker och riksdagens ledamöter, utan att det mesta måste gå ut på utomparlamentariska aktioner. Var det inte så, när det gällde kärnvapen, att många som var motståndare till det gick runt och knackade dörr och försökte påverka folk. Och häromdagen satt vi några kvinnor och diskuterade att vi borde göra som de galna mödrarna i Argentina, som stod och slamrade med sina kastrullock för sina döda och försvunna barn, att vi borde stå och göra likadant för alla levande barn och de som kommer i framtiden.
Och en mycket viktig sak, börja samla in namn och dela ut flygblad och försöka påverka arbetare utanför arbetsplatser, för de är ju till syvende och sist bara dom som kan förändra något…Var det inte så att Greta till och med nämnde ordet “generalstrejk”?
En fråga, hur står det till med motståndet mot Nato i Sverige idag, finns det inte redan en stor enhetsfront/samarbetsfront? Hur arbetar den? Vad är problemet?
”Hur skall kampanjen mot Nato och medlemskapet vinnas? Vilka krav ställer det på oss?”
När jag funderar lite så förstår jag att den kampen går inte att vinna.
Precis lika lite som USA och Västvärlden kan ”vinna” östra Ukraina.
Anledningen är att resultaten redan är förutbestämda.
Det påstås vi lever i en demokrati och det gör vi förmodligen också om ”demokrati” definieras av västeuropéer och USA.
Men definierar man demokrati som verklig folkmakt så stämmer inte det därför makten manipuleras så det ska ge sken av en folkmakt men i verkligheten så är makten elitisk och beror till stor del av ägarförhållanden.
Det är således en makt som har med kapital att göra istället för kultur.
Det har fått mig till insikten om det ens är meningsfullt att gå och rösta i höstens allmänna val.
Jag tror man kan betrakta allmänna val i den liberaldemokratiska Västvärlden som en mätare på hur stort förtroende folket har för sina ledare och sin maktapparat.
Just därför redovisas alltid valdeltagandet så noggrant och som en viktig faktor.
Förändringar beror istället på eliten vilket så klart där först räknas in ägandet.
Om jag väljer att avstå från att rösta i höstens val visar jag samtidigt ett misstroende för regering, riksdag och vårt politiska system.
Några politiska förändringar är det svårare att verka för då alla politiska ”paket” som erbjuds är ungefär likadana.
Ett tydligt exempel på det här är Frankrike där många numera är luttrade och inte längre tror på president, regering och de politiska valen.
Historien har också visat att just Frankrike har varit föregångare i den politiska utvecklingen i Västvärlden och Europa.
De gamla kommunistiska ideologerna som exempelvis Karl Marx’ hänvisade ofta till just Frankrike i sina jämförelser.
Em viktig paroll att ha med är också ”Nej till ett tredje världskrig”. Förutom många av ovannämnda. Swebb-tv ska vi inte samarbeta med. De underblåser rasism. Och vi vill ju ställa den internationella solidariteten mot Natomedlemskap, vilket är liktydigt med antirasism, antikolonialism och antiimperialism.