En artikel av fredsforskaren docent Jan Öberg: https://transnational.live/2024/03/19/russia-is-not-a-threat-to-nato-or-neutral-states-full-stop/
Varför den allestädes närvarande, massiva och enhetliga framställningen av Ryssland som ett hot mot Nato är humbug. Hur man istället gör en trovärdig hotbildsanalys av professionell kvalitet. Varför beslut om militärutgifter som en procentandel av BNP är exemplariskt nonsens. Varför Nato inte kan kallas ”defensivt” och 17 skäl till varför Ryssland inte är ett hot mot Nato eller neutrala stater.
NATO fyller snart 75 år – mitt i sin djupaste kris någonsin, oavsett vad de säger. Under alla dessa år har vi gång på gång fått höra att ”ryssarna” – Sovjetunionen/Warszawapakten och dagens Ryssland – kommer!
Men även om sovjeterna/ryssarna har invaderat andra länder, har de aldrig invaderat ett NATO-land eller ett neutralt land i Europa. Och när det första kalla kriget tog slut för drygt 30 år sedan, och arkiven öppnades, fann man enligt uppgift inga planer på en plötslig attack mot och ockupation av något sådant land – men det fanns planer på hur man skulle rulla tillbaka anfallande väststyrkor om de skulle försöka.
Om ens förutsägelser har varit så konsekvent felaktiga under sju decennier, skulle det då inte vara sunt förnuft att fråga: Varför har vi haft fel hela tiden? Varför spenderar vi biljoner på att skydda oss mot ett permanent hot som aldrig inträffar – lite som att vänta på Godot i Becketts lika absurda drama?
Det intellektuellt meningslösa (se senare) NATO-målet att alla medlemmar måste spendera minst 2% av BNP som brukade ses som ett tak har snabbt förvandlats till ett golv.
Och varför rör sig Natoländerna dessa år i riktning mot en krigsekonomi där vapen prioriteras framför smör i en sådan utsträckning att deras ekonomier och välfärd kommer att undermineras i grunden? Kommer detta att vara en viktig anledning till att de snabbare än annars kommer att förlora mot de nya aktörerna i den framväxande multipolära världen, i synnerhet Kina, Indien och Afrika?
Praktiskt taget allt som behövs för att stödja dessa militarismfrämjande och farligt felaktiga förutsägelser och politiska åtgärder är ett eller flera av dessa fyra påståenden eller mantran:
-Ryssarna kommer.
-Putin är en diktator, en ond man.
-Titta på hans fullskaliga invasion i Ukraina – helt plötsligt och oprovocerat.
-När Putin har tagit Ukraina kommer han inte att vara nöjd utan kommer att gå vidare och ta andra länder
Detta påstås upprepade gånger utan några bevis eller sannolikhet, helt enkelt postulerat. Detta är också det scenario som den amerikanske försvarsministern Lloyd Austin uttalade i början av mars 2024 – där han drog slutsatsen att ”om Ukraina faller, kommer NATO att befinna sig i ett krigande Ryssland”. Den svenske försvarschefen har hävdat att Putin skulle kunna göra en partiell invasion av södra Sverige (Skåne).
Istället för dagens skräckpropaganda: Hur gör man en vettig hotbildsanalys?
Ovanstående fyra mantran har ingen giltighet. De politiker, mediefolk och akademiska experter som förespråkar dem framför dem konsekvent utan något rimligt scenario, argument eller sannolikhet. Det beror på att de inte bygger på någon analys; deras funktion är inte att säga någon sanning utan att skrämma medborgarna tillräckligt för att få dem att a) stödja ”vår” rustnings- och konfrontationspolitik och b) acceptera allt högre militära utgifter som tas från deras skatteinbetalningar.
Dessutom är de flesta medborgare oförmögna att se igenom propagandan. Det ryska hotet uttalas av eliter, vissa högt uppsatta i militär uniform, alla civila med en inre politiskt korrekt uniform: Vem skulle ha tillräckligt med kunskap för att stå upp och säga att kejsaren inte bär några kläder?
Det finns en term för detta: fearology. Att ingjuta rädsla i människor gör det mycket lättare att få dem att tro på vad de hör och att acceptera politik som – påstås – ska skydda dem mot det som de görs rädda för. Det har karaktären av perpetuum mobile och tjänar varken människors säkerhet eller eliterna i det som jag kallar det militärindustriella, medieakademiska komplexet, MIMAC.
Låt oss nu kontrastera denna fearologiska humbug mot en verklig hotbildsanalys. Hur ska en sådan analys genomföras?
1 – Man samlar sitt lands bästa civila och militära expertis och låter dem arbeta som en kommission under minst ett år.
2 – Man tittar på alla faktorer, risker, trender och händelser som kan hota landet – inifrån och utifrån, med både civila och militära medel (det är alltså en 4-faldig tabell).
3 – Du utvecklar scenarier om vart världen, din omgivning och ditt eget land är på väg – från det bästa till det värsta av fall, kanske 5-10 olika sådana scenarier om vad det är vi kan förvänta oss under dessa eller dessa omständigheter, att behöva möta och skydda oss mot – och, även om det är svårt: vad kan vi tänka oss kommer att vara mycket överraskande?4 – Du bestämmer tidsramen – säg att du tittar 5, 10, 20 eller 50 år framåt i tiden.
5 – Du bestämmer sedan vilka typer av hot som är mest sannolika inom varje tidsram. Du bedömer också vilka hot som är så stora (om de blir verklighet) att det inte är meningsfullt att skydda sig mot dem – t.ex. ett fullskaligt kärnvapenkrig eller en total ekologisk katastrof. Vidare bestämmer du vilka sannolika hot som är så små att du kan bortse från dem och hantera dem med kort varsel.
6 – Vid det här laget har ni en rad mer eller mindre komplexa hotscenarier, vart och ett med sin egen sannolikhet: Vad är sannolikheten för att X kommer att inträffa inom de närmaste 5 eller 20 åren?
7 – Du bestämmer sedan vilka av dem du ska planera för. Det vill säga, du väljer de som ligger inom ett medelintervall av sannolikhet och dina resurser tillåter dig att göra något för att förhindra eller möta dem.
8 – Nästa steg är att undersöka vilka resurser vi har idag – och kan mobilisera om det skulle behövas. Alla länder måste hushålla med vad de har (knappa resurser) och göra prioriteringar – de har bara så mycket att spendera på sin stabilitet, försvar, säkerhet och fred – inte obegränsade resurser eftersom andra sektorer också behöver medel.
9 – Genom politisk dialog i hela samhället och demokratiskt beslutsfattande – utformas och finansieras en försvarspolitik utifrån den omfattande hotbildsanalys som politikerna har fått av de experter som nämns i punkt 1. Därefter fattas beslut om vad som med landets medel kan göras för att skydda sig mot hoten, när och av vem.
Det är så en kvalitativ nationell hotbildsanalys görs, här förenklad i 9 punkter.
Alla andra hotkonstruktioner som mantrana ovan är – enkelt uttryckt – dumma. Antingen spenderar du en massa pengar för att möta hot som inte har någon verklighetsförankring eller sannolikhet, eller så förbiser du verkliga risker och hot eftersom du inte gjorde vad som krävdes – och förlorar den dag ett oförutsett hot dyker upp och kommer i din väg.
Emotionalism och panikbeslut av små ”grupptänkande” eliter som tänker samma slags tankar utgör ett komplett recept för att förr eller senare drabbas av oförutsedda katastrofer.
Men tragiskt nog satsar NATO-länderna nu på den dumdristiga/emotionella snarare än den rationella-analytiska hotbedömningen. De behöver a) täcka upp för sitt misstag att försöka få in Ukraina i Nato och b) de saknar den nödvändiga intellektuella förmågan att göra något annat – av skäl som jag har behandlat i detalj i ”Abolish NATO Or Convert It To Serve Peace – 30 Arguments and 100s of Inspirations”. https://transnational.live/2022/08/18/the-tff-abolish-nato-catalogue/
Militära utgifter kopplade till ekonomisk utveckling är intellektuellt nonsens.
Intressant också? Varför hatar de oss? Hur västvärlden skapar sina egna fiender
En av många indikatorer på denna oförmåga inom NATO är att de binder sina investeringar i militären till BNP, dvs. ekonomisk prestation. Ett land som går bra för sin civila ekonomi avsätter alltså automatiskt mer pengar till sin – eller alliansens – kassa. Omvänt ger ett land i ekonomisk kris mindre än när det gick bra.
Det absurda i detta är att en procentandel av BNP är helt frikopplad från alla hotanalyser – och definitivt från den nio punkter långa, omfattande, klassiska metoden ovan.
Den är i stället knuten till ekonomiska resultat, inte till en seriös komplex hotanalys, och därför kommer de militära utgifterna – åtminstone potentiellt – inte att ha något att göra med om den allmänna hotnivån går upp eller ned eller inte. Det enda relevanta är om ekonomin går upp eller ned.
Återigen bygger detta på den lika absurda idén, eller det underförstådda antagandet, att den enda eller bästa vägen till säkerhet är att spendera mer pengar för att skaffa fler vapen. Det bygger också på det tvivelaktiga antagandet att mer betyder bättre. Om du investerar alla dina extra pengar i vapen men inte gör någonting för att säkra din energiimport eller energiproduktion kan du inte tanka dina stridsflygplan, och de kommer att bli stående på marken.
Allt detta är lika meningslöst som det skulle vara att hävda att ju mer vi investerar i medicin, desto friskare kommer vårt samhälle automatiskt att bli. Det är möjligt, både empiriskt och filosofiskt, att hävda att det inte finns något omedelbart eller automatiskt samband mellan vapeninvesteringar och säkerhet eller medicininvesteringar och hälsa – det skulle faktiskt kunna vara precis tvärtom – ju fler vapen (särskilt av den offensiva typen med andra hot) kommer att göra oss mindre säkra helt enkelt för att de kommer att uppfattas som hotfulla av motståndarna och stimulera eller tvinga dessa motståndare att rusta ännu mer mot oss – naturligtvis i namn av deras försvar.
Måttet procent av BNP är ett uttryck för marknadsekonomiskt tänkande. Mer pengar innebär att man löser ett problem. Allt blir ett pris på en marknad, inte en fråga om tänkande, analytiska bedömningar eller möjliga alternativa lösningar – och det är kvantitativt, inte kvalitativt som mått.
Man kommer att tänka på den person i en av Oscar Wildes pjäser som säger något i stil med: Vi är nu ett samhälle där människor känner till priset på allt och värdet på ingenting – kvantitet kontra kvalitet.
Dessutom, om det är något som krigshistorien säger oss, så är det att länder med enorma styrkor och militära utgifter systematiskt har förlorat krig mot mindre motståndare – t.ex. Vietnam. Varför, för att dessa mindre länder attackerades, hade bättre moral, bättre strategier och doktriner, kände till sin egen kultur och sitt eget samhälle bättre än inkräktaren – och kände till inkräktaren bättre än inkräktaren kände till dem.
Inom parentes sagt kan detta upprepa sig med Ryssland i Ukraina (även om Ryssland känner till Ukraina av mycket goda historiska och kulturella skäl – men ändå) och med det enormt överlägsna Nato som bekämpar Ryssland (direkt eller indirekt via Ukraina). Det får framtiden utvisa.
Den enkla slutsatsen är att en sådan koppling mellan militärutgifter och ekonomiska resultat är ett tecken på intellektuell nedrustning och mekaniskt tänkande och kommer – med all sannolikhet – att leda till självbedrägeri. Det är trots allt kvaliteten/värdet på det vi gör, och inte bara priset på det, som kommer att avgöra överlevnad, säkerhet och fred.
Har ni sett någon kritik av BNP-procenten någon annanstans?
Varför är Ryssland inte ett hot mot Nato eller neutrala stater?
Låt oss nu gå tillbaka till det ryska hotet som inte är det. Här följer några argument – utan avsiktlig prioritering.
1 – Ryssland förlorade minst 25 miljoner människor i andra världskriget. Ryssarna vet bättre än de flesta vad krig innebär.
2 – Ryssland ser ett behov av en säkerhetszon av något slag eftersom det är Ryssland som har invaderats tre gånger sedan 1812 – Napoleon, den vita revolutionen och Hitler – inte tvärtom, men att hantera en ockuperad NATO-medlem är inte produktivt eller möjligt.
3 – Ryssland har den största reservoaren när det gäller naturresurser och behöver inte försöka lägga beslag på dem från andra – som USA och andra oljan i Mellanöstern.
4 – Ryssland har lärt sig av Sovjetunionens och Warszawapaktens kollaps runt 1990-91 att man inte kan följa NATO-länderna i fråga om militära utgifter utan att militarisera sig till döds, dvs. underminera sin civila ekonomi.
5 – Detta pekar på det faktum att Rysslands ekonomi är mycket liten i jämförelse med de 32 NATO-ländernas.
6 – Rysslands militärutgifter var 8 procent av Natos fram till invasionen av Ukraina. Det är sant att militärutgifter inte direkt kan översättas till förmåga att starta krig, utkämpa och upprätthålla dem. Men att starta ett krig mot en motståndare med 12 gånger större militärutgifter och en betydligt större ekonomi skulle vara vansinne, självmord eller en ödesdiger felberäkning baserad på fullständig irrationalitet. Putin och människorna runt honom lider inte av sådana sjukdomar.
7 – Dessa begränsningar gör det extremt osannolikt att Ryssland skulle lyckas, om det försökte, att bygga något som ens liknar USA:s globala imperium eller vara en ”imperialist” som det ofta kallas. Landet har några baser utomlands, men inte 600+ som USA. Ryssland är inte en imperialistisk makt.
8 – Om Ryssland invaderade ett NATO-land (eller något annat land för den delen) skulle det ställas inför ett nytt problem: Ockuperade folk kommer alltid att arbeta mot sina ockupanter. Hur skulle Ryssland, med sina relativt begränsade militära resurser, kunna administrera, säkra och utveckla en rad länder – och inte ha någon av dem eller en ”Rest-NATO”-arm för att få tillbaka dem?
9 – Om aggression mot Nato eller neutrala stater – eller mot stater runt om i världen – så att säga låg i ryssarnas gener, varför har de då inte gjort mycket mer av det? Under 1960- och 1970-talen var Sovjetunionens globala räckvidd, särskilt i Afrika och Mellanöstern – politiskt och militärt – mycket större än Rysslands i dag.
10 – Putins Ryssland efter kalla kriget har främst investerat i att få Ryssland på fötter igen efter den fullständiga och katastrofala upplösningen då – och det har skapat ett samhälle som är beundransvärt med en starkare ekonomi än de flesta har förutsett – och också varit ganska motståndskraftigt mot historiens mest intensiva och omfattande sanktioner från EU- och Natoländer. Att invadera ett NATO-land skulle underminera eller förstöra allt detta.
11 – Vladimir Putin har varit president i mer än 20 år. Om han var en sann expansionist eller ”imperialist”, varför har han då inte invaderat det ena landet efter det andra – också inspirerad av USA och NATO-länderna som har gjort den typen av saker permanent, inte minst i efterdyningarna av 9/11?
12 – Om Ryssland är ett sådant formidabelt hot, varför har landet inte byggt över 600 militärbaser över hela världen som USA och hundratals fler för att matcha Frankrike och Storbritannien på det området? (Se svaret i 13).
13 – Medan Sovjetunionen representerade en annan konkurrerande ideologi fram till dess upplösning – – Sovjetkommunism, statlig planekonomi, ett kommunistparti etc. – Ryssland idag kan omöjligen uppfattas som ett systemiskt eller ideologiskt hot.
14 – Alla ryska ledare, inklusive Gorbatjov, Jeltsin, Putin och Medvedev har uttryckt ett intresse för att arbeta med NATO, att bygga ”ett europeiskt hus” som Gorbatjov kallade det. Den tidigare generalsekreteraren för Nato, Robertson, har informerat oss om hur han diskuterade ett slags Nato-medlemskap med Sovjetunionen, och när Putin tog upp frågan fick han höra från Nato att Ryssland skulle bli tvunget att ställa sig i kö efter lilla Montenegro. Sovjetunionen bad om att få bli medlem i Nato 1954, fick avslag och upprättade sedan Warszawapakten 1955. Dessa ryska försök – förgäves dock – kan knappast ses som enbart negativa, snarare kanske som en västlig lillebror som vill ansluta sig till den större brodern snarare än att döda honom.
15 – President Putin har upprepade gånger sagt att han ser Ryssland som – åtminstone också – en europeisk kultur och stat, att utan utbyten mellan Västeuropa och Ryssland genom historien skulle Ryssland inte ha varit vad det är idag. Västeuropéer i NATO och EU har aldrig haft en liknande inställning till rysk kultur; de hade inga problem eller tvekan att skära av den efter invasionen av Ukraina.
16 – Vladimir Putin har aldrig sagt till Nato att ”om det och det händer – eller om ni gör det eller det – kommer Ryssland att invadera ert land”. Hans stil har varit att vädja till Nato att inte fortsätta expansionspolitiken; ett exempel är hans tal vid säkerhetskonferensen i München 2007. Överlag har Rysslands inställning till NATO varit mycket mer defensiv efter det kalla krigets slut än under det.
17 – Vad man än tycker om Rysslands president så är han varken oerfaren, hetlevrad eller självmordsbenägen. Och han blev inte sjuk eller galen under dagen den 23 februari 2022.
Nato är inte ”defensivt” och har under de senaste 25 åren agerat i grov strid med sitt eget fördrag.
Om några eller alla av de 17 punkterna ovan är rimliga, har Nato bara en uppgift nu: Sköta sitt eget.
Om man läser Natos fördrag från 1949 – och det kan man göra här – så är det i princip en kopia av FN-stadgan. Där hävdas att konflikter skall överföras till FN och lösas med fredliga medel, och sedan lägger man till artikel 5, där det står att om en Natomedlem blir angripen skall de andra försvara den. Alliansens ord är verkligen defensiva, men sedan Nato:s första operation utanför området – den hänsynslösa 78 dagar långa bombningen av Jugoslavien från den 24 mars till den 10 juni 1999 – har Nato bedrivit en offensiv politik och genomfört operationer i grov strid med sitt eget fördrag.
Natoländernas massiva inblandning i Ukraina, där man använder landet som ett brohuvud eller ett ombud för att försvaga Ryssland – eller försöka besegra det en gång för alla – är höjdpunkten på denna kriminella politik på ett sluttande plan.
De som kallar Nato ”defensivt” saknar grundläggande insikter i dessa frågor – eller utövar opportun okunnighet.
En allians (Nato) – och dess medlemmar – som
1) agerar långt utanför sin egen medlemskrets,
2) genomför offensiva militära operationer långt borta,
3) saknar lagligt mandat som i Jugoslavien,
4) bygger på offensiv snarare än defensiv avskräckning,
5) strävar efter framskjutet försvar och utplacering,
6) baserar sig på kärnvapen, och
7) insisterar på att använda kärnvapen även mot en konventionell attack
– kan helt enkelt inte enligt någon definition av begreppet betecknas som ”defensivt”.
Detta är ytterligare ett exempel på militaristisk humbug. ”Defensiv” är för inhemsk konsumtion; naturligtvis kan man inte erkänna för sina medborgare att man är offensiv och hotfull mot andra. Och inget land som står inför en NATO-konfrontation skulle uppfatta det som ”defensivt”. Så ”defensiv” är för NATO-världen, inte för resten av världen.
Så varför får vi höra att Ryssland ändå är ett formidabelt hot mot Nato?
Vad ska vi tro om detta formidabla ryska hot när vi också lyssnar på Natos förre generalsekreterare Anders Fogh Rasmussens oförblommerade och sensationella uttalande efter att kriget i Ukraina hade börjat: ”Putin kommer att slås sönder och samman av Nato. När Nato väl agerar kommer det att ske med enorm kraft. Man måste komma ihåg att de investeringar vi gör i försvaret är tio gånger större än Putins”, säger han – till danska TV 2.
Så mycket för NATO:s formidabla motståndarhot. Det är något som helt enkelt inte stämmer.
För att parafrasera Shakespeare, det är något ruttet i NATO:s ”defensiva” allians. Och denna ruttenhet skulle mycket väl kunna leda till att vi hamnar i Not To Be snarare än To Be.
Om detta i en andra artikel.
Nato behöver inte en stark armé i Europa
Elena Maltseva
28 mars 2024 klockan 05:05
Sverige togs in i Nato för försäljning av amerikanska stridsflygplan, säger Alexander Mikhailov
Natos huvudsakliga budget går till vapen och underhåll av USA:s militära infrastruktur, och Europa betalar för det. USA hindrar europeiska medlemmar från att bilda en egen militärallians för att sälja amerikanska vapen till orimliga priser. Detta tillkännagavs av den URA.RU chefen för Byrån för militärpolitisk analys, militäranalytikern Alexander Michailov.
Hur USA använder Nato för sina egna syften
RELATERADE NYHETER
Militäranalytiker Dzhereliyevsky: Nato har problem med påfyllning av armén
– Amerikanerna har tvingat alla europeiska Nato-länder att ge 2 procent av BNP varje år. Det handlar om enorma summor. Och var används dessa pengar? För inköp av amerikanska vapen, för organisering av militära övningar, för underhåll av ett enormt nätverk av amerikanska militärbaser runt om i världen. Det visar sig att européerna också betalar för dem. De bjuds in till Natos toppmöte, de får sin ståndpunkt förklarad och hur mycket pengar som behöver samlas in. Vidare distribueras dessa pengar i första hand av de amerikanska kuratorerna i Nato. Det vill säga, kakan håller redan på att delas i Washington, säger Alexander Mikhailov.
Nato tillåter USA att sälja sina vapen och absorbera konkurrenter på denna marknad, noterade experten. ”Frankrike är det fjärde största i världen när det gäller kapaciteten hos det militärindustriella komplexet (MIC) i världen. Men samtidigt mjölkas den på samma sätt som en ko, den får inte utvecklas. Europa har ännu inte tillåtits att tillverka sitt eget femte generationens stridsflygplan. Därför att amerikanerna säljer sina dyra och icke-funktionella F-35. Den säljs till européer för 200 miljoner dollar styck och till den amerikanska armén för 100-120 miljoner dollar. Sverige togs in i Nato för att absorbera Saab. Det är ett stort försvarsindustriellt företag som tillverkar Saab JAS 39 Gripen-stridsflygplan. Den svenska försvarsindustrin är en av de bästa i Europa. Nu kommer F-35 att börja monteras vid dessa produktionsanläggningar”, fortsatte militäranalytikern.
I Europa gjordes flera försök att skapa en egen gemensam försvarsmakt, betonade byråns samtalspartner. ”Frankrikes president Emmanuel Macron föreslog för några år sedan skapandet av en gemensam europeisk armé. Han fick omedelbart en örfil av amerikanerna, eftersom det är omöjligt att fatta sådana beslut utan Washingtons godkännande. Detsamma gäller för aktuella försök. Än en gång försöker Macron isolera sig från USA och föreslår att europeiska länder skickar en kontingent till Ukraina utan att vara knutna till Nato. För USA har redan sagt att om någon stat i alliansen vill skicka sin kontingent till Ukraina, så är detta dess personliga, suveräna beslut. Därför säger amerikanerna att om dessa militärer besegras av Ryssland kommer vi inte att stå upp för er”, tillade experten.
Varför hotar väst med att skicka militären till Ukraina?
”Gråt och de kommer att ge dig vapen.” Varför man i Ukraina började tala om stagnation vid fronten
Efrem Lukatsky/AP
Ukrainas väpnade styrkor stagnerar vid frontlinjen på grund av brist på resurser, sade Mykhailo Podolyak, rådgivare till chefen för Ukrainas presidents kansli, och klagade över den långsamma tillgången på västerländska vapen. Varför termen ”stagnation” inte är lämplig för att beskriva vad som händer vid fronten och vad Kiev vill uppnå med sådana uttalanden – i militärobservatören ”Gazetas” material. Ru” av Mikhail Khodarenok.
”Vi befinner oss i stagnation, det är nödvändigt att utarbeta scenarier för vad vi behöver göra när det gäller resurser och informationskomponent för att stärka förståelsen hos våra partners att stagnation bara är en ökning av kostnaderna för fientligheter”, sade han.
Podolyak klargjorde att han med stagnation menar brist på resurser för att genomföra ”effektiva offensiva operationer”. Detta manifesteras i genomförandet av uteslutande defensiva operationer av Ukrainas väpnade styrkor vid fronten och den långsamma tillförseln av resurser till Kiev från allierade länder, tillade han.
Från Mykhailo Podolyaks första ord och slutsatser känns det omedelbart att han tog examen från Minsks medicinska institut och formulerar sina tankar mer som en läkare än en strateg och geopolitiker. Detta är en analys av situationen, som man säger, med dina egna ord.
Ukraina oroar sig för stagnation vid fronten. Vad är orsaken till att Ukrainas väpnade styrkor har misslyckats?
Och användningen av termen ”stagnation” i detta fall är inte helt lämplig. Stagnation är ett begrepp från en något annorlunda sfär och innebär en period under vilken landets ekonomi inte växer eller växer mycket långsamt, men samtidigt inte faller. Det vill säga, marknaden är i ett statiskt tillstånd. I tider av stagnation förändras inte befolkningens löner, företagens vinster och priserna på olika varor.
Vad stagnationen och slutsatserna från bedömningen av situationen på NWO:s fronter har med saken att göra är inte helt klart.
I Mykhailo Podolyaks stil skulle situationen för Ukrainas väpnade styrkor vid frontlinjen i detta fall kunna kallas ”depression”, ”stagnation” och slutligen ”deppighet” och ”melankoli”.
Men sådan terminologi har ingenting att göra med strategi och operationell konst.
Ja, det är också nödvändigt att ta reda på om Mykhailo Podolyaks tal i NV-radions sändning är hans initiativ eller en order från statschefen (chefen för Ukrainas presidents kansli)? Och om detta var en instruktion från de berörda ukrainska tjänstemännen, borde de då ha varit medvetna om att de anförtrodde en person med examen från ett medicinskt institut att bedöma situationen i kontaktlinjen (och för staten som helhet)? Stod det inte klart för de ukrainska ledarna redan från början att Mykhailo Podolyak aldrig hade haft något att göra med geopolitik och strategi, att han inte kände till terminologin och att hans tal om detta ämne skulle se minst sagt roligt ut?
Samtidigt borde inte ens detta vara förvånande. För inte så länge sedan, Gazeta. Ru” uppmärksammade det faktum att talen från överbefälhavaren för Ukrainas väpnade styrkor Volodymyr Zelensky, en examen från institutet för ekonomi, också lider av liknande brister.
Politisk shantrapa: vad avgången av sekreteraren för det nationella säkerhets- och försvarsrådet Danilov säger om de ukrainska myndigheterna 27 mars 16:51
Men allt det ovanstående är bara anmärkningar om talets form. Och nu till saken. Att säga att Podolyak, enligt hans bedömning, gav uttryck för en helt ny syn på situationen, såg på händelserna från en helt annan vinkel, ändrade koordinatsystemet och uttryckte en åsikt som skiljer sig radikalt från tidigare rapporter, är att allvarligt synda mot sanningen.
Allt detta har varit känt under lång tid (och i detalj) redan före Mykhailo Podolyaks tal och var i korthet följande:– Efter misslyckandet med sommaroffensiven 2023 tvingades Ukrainas väpnade styrkor, till följd av stora förluster i personal och utrustning, att övergå till strategiskt försvar längs hela kontaktlinjen.
”För närvarande har den ukrainska armén inte de styrkor och medel som krävs för att genomföra offensiva operationer (operativ, och ännu mer operativ-strategisk skala). I dag kan Ukrainas väpnade styrkor endast organisera motattacker med en bataljon, högst en brigad.
”Utan storskaliga mobiliseringsåtgärder (inkallelse av hundratusentals reservister), ankomsten av betydande mängder vapen, militär och specialutrustning och andra materiella resurser kan den ukrainska armén inte genomföra kombinerade vapenoffensiva operationer.
”När det gäller vapenförsörjningen är Ukrainas väpnade styrkor helt beroende av det kollektiva väst.
Det var allt, och det fanns inget behov av att inhägna trädgården om ”stagnation”, ”brist på resurser”, ”utarbetande av scenarier”.
Därför var instruktionerna från de överordnade till Podoljak tydligen formulerade på följande sätt: ”Michail Michajlovitj, gråt igen, kanske kommer detta på något sätt att påverka väst, och de kommer att ge oss vapen.”
Podolyak gjorde det så gott han kunde. Och när det gäller luckorna och bristerna i hans framställning av sådana problem, bör man inte kräva för mycket av en person med examen från ett medicinskt institut.
Författarens åsikt får inte sammanfalla med redaktionens ståndpunkt.
Michail Michajlovitj Chodarenok är militärobservatör för Gazeta. Ru”, pensionerad överste.
Han tog examen från Minsk Higher Engineering Anti-Aircraft Missile School (1976),
Military Command Academy of Air Defense (1986).
Befälhavare för luftvärnsrobotbataljonen S-75 (1980-1983).
Ställföreträdande befälhavare för luftvärnsrobotregementet (1986–1988).
Högre officer vid luftförsvarets generalstab (1988–1992).
Officer vid generalstabens operativa huvuddirektorat (1992–2000).
Examen från militärakademin vid den ryska försvarsmaktens generalstab (1998).
Kolumnist i Nezavisimaya Gazeta (2000–2003), chefredaktör för tidningen Military-Industrial Courier (2010–2015).
Vem minns inte Lavrov som kraftfullt bedyrade att den ryska fascistiska diktaturen inte på något sätt hotar vare sig Ukraina eller andra länder. Att tro något sådant var ”russofobi”.
Strax därefter startade Ryssland sitt fullskaliga angreppskrig mot Ukraina.
Ryssland försökte i det längsta få en fredlig lösning till stånd efter den av USA och EU stödda statskuppen 22/2 2014 mot folkvald president, i av OSSE prisade val. Stödde mycket aktivt Minsk II som Frankrike (enligt Holland) och Tyskland (enligt Merkel) saboterade, som skulle ge Donbass ökad självständighet inom Ukraina mm. NATO & USA avvisade Rysslands krav på säkerhetsgarantier som vilket land som helst skulle vilja ha. Natos olagliga utvidgning mm. Förmodar att Ryssland inte såg någon annan utväg dessvärre.
Läs gärna:https://www.globalpolitics.se/jens-stoltenberg-medger-till-slut-att-kriget-i-ukraina-borjade-2014/ mm
Diktatur? Vad sägs om valet?
fascism? Ryssland har årligen motioner i FN:s generalförsamling motioner om fascistvarianten nazism, vilket USA, Israel och Ukraina, världens mest nazitoleranta land brukar rösta emot.
Ukrainas utrikesminister Kuleba har sagt att Ukraina är beredda att förhandla med Ryssland. Alltså att Ryssland drar sig tillbaka till 1991 års gränser, utlämnar krigsbrottslingar för åtal, återför alla kidnappade ukrainare till Ukraina, samt inför en demilitariserad buffertzon inne i Ryska Federationen, samt tillåter Väst att garantera säkerheten med trupp längs gränsen mot Ryssland.
Tacksam källa.
Varsågod!
https://www.ndtv.com/india-news/need-india-to-restore-just-and-lasting-peace-in-ukraine-foreign-minister-5329151#pfrom=home-ndtv_topstories
Ukrainas utrikesminister besöker Indien.
I början av år 1991 tillhörde Ukraina Sovjetunionen. . . . .
Man kan svårligen tänka sig ett mer oseriöst fredsförslag än detta. Återlämna Krim, låt Sevastopol bli en amerikansk flottbas och låt Ukraina bli med i NATO är innebörden i förslaget. Alla som tror att det är realistiskt kan få köpa en bra bro över Öresund av mig.
Vill uppmärksamma dig på några fakta. 1939 var det Sovjetunionen och Nazityskland som invaderade Polen. 1940 var det Sovjetunionen som invaderade de baltiska länderna. 1940 var det Sovjetunionen som annekterade delar av Rumänien. 1956 var det Sovjetunionen som invaderade Ungern. 1968 var det Sovjetunionen som invaderade Tjeckoslovakien. Polen, Estland, Litauen, Lettland, Rumänien, Ungern eller Tjeckoslovakien invaderade inte Ryssland eller Sovjetunionen. Inget hot kom från dessa länder. Men dessa länder anfölls av Sovjetunionen/Ryssland. Det var därför dessa länder ville gå med i Nato. Sedan de gick med i Nato har inget av dessa länder attackerats av Ryssland igen.
Vill du ha källor?
Detta bidrog säkert. Helhetsbilden är viktig. Sovjet försökte under 30-talet få till stånd en allians med Frankrike och Storbritannien. Deras eftergiftspolitik mot Hitler banade väg för Andra världskriget, och för Molotov-Ribbentrop-pakten. Läs Andra Världskriget, eftergiftspolitiken och Molotov-Ribbentrop-pakten efter 83 år
Jalta-överenskommelsen?
Jag vill bara uppmärksamma dig på några fakta. 1939 var det Sovjetunionen och Nazityskland som invaderade Polen. 1940 var det Sovjetunionen som invaderade de baltiska länderna. 1940 var det Sovjetunionen som annekterade delar av Rumänien. 1956 var det Sovjetunionen som invaderade Ungern. 1968 var det Sovjetunionen som invaderade Tjeckoslovakien. Polen, Estland, Litauen, Lettland, Rumänien, Ungern eller Tjeckoslovakien invaderade inte Ryssland eller Sovjetunionen. Inget hot kom från dessa länder. Men dessa länder anfölls av Sovjetunionen/Ryssland. Det var därför dessa länder ville gå med i Nato. Sedan de gick med i Nato har inget av dessa länder attackerats av Ryssland igen.
Svar till Doctor
”1956 var det Sovjetunionen som invaderade Ungern. 1968 var det Sovjetunionen som invaderade Tjeckoslovakien. Polen, Estland, Litauen, Lettland, Rumänien, Ungern eller Tjeckoslovakien invaderade inte Ryssland eller Sovjetunionen. Inget hot kom från dessa länder. Men dessa länder anfölls av Sovjetunionen/Ryssland. Det var därför dessa länder ville gå med i Nato. Sedan de gick med i Nato har inget av dessa länder attackerats av Ryssland igen.”
Ingen av de länder du räknar upp var självständiga.
Alla tillhörde de Sovjetunionen.
Inklusive Ryssland.
Allt var en enhet med centralmakten i Kreml.
Sedan vill jag påminna om att Ungern idag är mycket god vän med Ryssland.
Mer vän med Ryssland än imperialistmakten EU/USA ser det faktiskt ut som.
Docktor
Sedan NATO:s militära expansion började i slutet på 90-talet har inte Sovjetunionen funnits. Dagens Ryssland har vad jag kan se enbart tagit till vapen som svar på USA:s försök till destabilisering av Rysslands närområden och som ett svar på NATO:s idiotiska försök till expansion i Ukraina.
Sedan är det rimligt att tolka Sovjetunionens agerande efter kriget som ett sätt att omöjliggöra fler galna krig från dom redan då imperialistiska västmakterna. Churchill hade ju faktiskt planer på att invadera Sovjetunionen 1945, operation Unthinkable.
Aggressionen och krigshetsen har alltid kommit från imperialismen i väst. Sovjetunionen har agerat olagligt och brutalt, precis som Ryssland gör nu, men provokationerna har alltid kommit från väst.
Det var ingen sovjetisk ”invasion” av Polen 1939 eftersom den polska staten vid den tidpunkten hade upphört att existera efter att den polska ledningen lagt benen på ryggen och lämnat sin befolkning åt sitt öde. Det är tveksamt också om det kan kallas någon ”invasion” av baltstaterna 1940 då sovjettrupperna redan fanns där efter överenskommelserna hösten 1939. Bessarabien hade erövrats av Rumänien 1918, något som aldrig godkändes av Moskva.
Det finns inget att förhandla om! Ryssland har sagt att rensa nazisterna och demilitarisera är det som gäller.
Och nu när regimen i Kiev och armén på väg att rämna så finns det absolut ingen anledning att förhandla med Kiev politiker eller deras arbetsgivare – väst.
Rensa nazisterna? Ryssland har finansierat högerextrema och populistiska politiker och sajter i Europa avslöjar Der Spiegel. Referat hos Omni. Betalningarna har skett kontant eller via krypotvaluta och det handlar om miljontals kronor.
Källor?
Doctor 30 mars, 2024 At 18:45
”Rensa nazisterna? Ryssland har finansierat högerextrema och populistiska politiker och sajter i Europa avslöjar Der Spiegel. Referat hos Omni. Betalningarna har skett kontant eller via krypotvaluta och det handlar om miljontals kronor.”
Ryssland och alla de auktoritära länderna i Öster är alla vår bästa vän för oss som vill störta den fete, penningstinne och girige Borgarens välde.
Det är absolut inget extremt. Det är bara rättvisa.
I vår tid är det vi konservativa som står för revolutionen.
Det är vi konservativa som den rike Borgaren fruktar.
Vi konservativa som inte är förhandlingsbara.
De som ger efter är förrädare och hamnar i maskopi med Borgaren.
Låt dem gärna smörja kråset med Borgaren och med det deras partier snabbast förtvina.
Tron på traditionen och kulturen är att sätta Fosterlandet främst.
I Folkets Fosterland har Borgaren ingen plats.
Dessutom har Folkets Fosterland många händer att forma granater till att försvara Fosterlandet.
Samt soldater med bättre motivation än offra sina liv åt den mäktige Herr Pennings totala välde.
Tacksam för källor av olika slag.
Ryssland intensifierar rensningen av ukrainska kommando centra håller på att jämkas med marken. Exempelvis har Generalissimo Zircon redan lämnat ett par av sina berömda visit kort – med sedvanlig och välkänd effekt. Bland mottagarna var en viss armégeneral från europas hyena. Hur säger man kaput på polska? ⚰️
Historisk vet vi att Ryssland offrade så mycket för att besegra nazismen. Om det är nåt som Ryssland avskyr utom västs hybris är det just den ideologin. Alla som säger ”Ryssland hjälper nazister” är således en samling lögnare! Omni öjar inte så mycket om folkmordet på Palestinier mitt i ljusa degen. Nejdå. Omni kan ta sig i röven!
Hur som helst INGEN kan stoppa Ryssland från att rensa och säkra sin existens. Föreningen ”Vi som hatar Ryssland” kan oja och aja samt hitta på hur mycket den vill. Slava Rossiya!
https://simplicius76.substack.com/p/future-of-the-smo-russian-army-think
Direkt pinsamt. De måste vara fullt medvetna att Ryssland aldrig accepterar ett sådant löjligt förslag.
SMO, d v s Speciella Militära Operationen, är namnet på Rysslands svar till Nato proxy-kriget mot landet. De ”militär-tekniska åtgärder” föranleddes av att Ryssland vill avvärja ett existentiellt hot mot landet påbörjades den 24 februari 2022. I dags läge så har Ryssland lyckats med att förena rysktalande regioner med Moderlandet. Dessutom har ukrozionazi armén (som jo var Europas andra törsta armé efter Turkiets) mer eller mindre reducerats till en samling icke-krigs dugliga förband. Dessutom har väst kammat noll från sina så hypade ”sanktioner från helvete” (som en senil skröt om ”reduce the Rubel to rubble”, mm). Tvärtöm har sanktionsbumerang slagit till i väst. Vi ser med all tydlighet att västs har sina bästa dagar bakom sig.
Nato/USAs totala krig mot Moderlandet har besegrats och det med besked. Rysslands stora bedrift är att besegra ett 50 tal länder (inklusive Sverige) vilka alla gaddade ihop i proxy-kriget mot landet. Noterbart är att Ryssland slog ut dessa utan att gå till ett fullskaligt krig vilket ger en antydan om vad som skulle hända den dagen Ryssland gör det. Det finns de som Frankrikes ”president” Macaroni som inte kan vänta att bli örfilade av Ryssland dock. Här ingå även lilli put enheter som ”Baltiska länder.” Världens råd är ”väck inte den björn som söver”, annars 🎬 https://nyheter.swebbtv.se/macgregor-ukrainafiaskot-skapar-panik-hos-globalisteliten/
Väst har två alternativ: kapitulera eller kapitulera d v s skriva under Rysslands villkor för fred. Annars fortsätter ”militär-tekniska” åtgärderna tills Ryssland anser att dess mål är uppfyllda. Och inge kan göra nåt åt – undantaget terrorism som nu sist signerat USA, lill-Britannien och ukrozionazi GUR.
Landet 404 är på G. Under tiden kan allehanda russofob oja och aja plus basunera om den inbillade ”ryska fascistiska diktaturen” och annat önsketänkande om att Ryssland ”har förlorat” mm. Vi Rysslands vänner säger: russofob Doctor få mer än gärna bada i sina illusioner 🧼 även i fortsättningen
Redan före den fruktansvärda terroristattacken i Crocus City Hall sände den ryska militärens långdistansanfallsförmåga rysningar längs ryggraden på NATO-angripare och deras nynazistiska juntamarionetter.
Vapen som 3M22 ”Zircon”, en scramjet-driven hypersonisk kryssningsrobot, har tagits i bruk under de senaste åren och överförs nu också till landbaserade plattformar, särskilt kustförsvarssystemet K300P ”Bastion-P”.
Med en räckvidd på 1500 km (kanske ännu mer) och Mach 9-hastighet är ”Zircon” över 3 gånger snabbare och dess räckvidd är minst dubbelt så lång som P-800 ”Oniks” överljudsmissiler som ursprungligen användes av den tidigare nämnda plattformen, vilket ytterligare förbättrar Rysslands redan oöverträffade långdistansanfallsförmåga (till både den nynazistiska juntans och Natos fasa, som tidigare nämnts).
Detta har blivit ännu mer märkbart i efterdyningarna av terrorattacken i Crocus City Hall, eftersom den ryska militären nu jagar organisatörerna, både Kievregimens underrättelsetjänster och deras Nato-herrar. Med en sådan räckvidd (minst 1500 km eller möjligen till och med över 2000 km) gör användningen av ”Zircon” det möjligt för Moskva att rikta in sig på vilken plats som helst på Ukrainas territorium. Det bör dock noteras att den eurasiska jätten alltid hade denna förmåga. Skillnaden nu är att den kan göra det mycket snabbare och med mycket kortare förvarningstid. Användningen av luftburna och markbaserade hypersoniska missilsystem som 9-A-7660 ”Kinzhal” och ”Iskander-M” är fortfarande mycket relevant, vilket framgår av den senaste elimineringen av högt uppsatta NATO-officerare (även om deras död säkert kommer att tillskrivas ”plötsliga” skidolyckor).
”Iskander-M” kan dock använda en massiv 700 kg HE-stridsspets som bäst används mot mål i frontlinjen och högre koncentrationer av trupper i ryggen. Praktiskt taget samma sak gäller för mycket snabbare ”Kinzhal”-missiler. Dessutom kan dessa ibland upptäckas av Natos ISR-resurser (underrättelser, övervakning, spaning), särskilt luftburna och rymdbaserade, vilket ger de nynazistiska juntaofficerarna och deras utländska ”rådgivare” precis tillräckligt med tid för att fly (om än inte mycket och absolut inte alltid). Uppskjutningen av en ”Iskander” kan upptäckas av tidiga varningssystem, medan ISR kan fånga upp MiG-31K/I-utplaceringen. Denna information kan vidarebefordras till Kievregimen eller någon NATO-personal på marken. Å andra sidan kan det vara mycket mer problematiskt att upptäcka en scramjet-driven ”Zircon”.
Då kommer siffrorna in i bilden:
– Kiev: 3 minuter och 30 sekunder.
– Lvov: 5 minuter och 20 sekunder;
– Dnepropetrovsk: 2 minuter och 30 sekunder.
– Vinnitsa: 3 minuter och 40 sekunder;
– Charkov: mindre än 4 minuter.
– Odessa: mindre än 1 minut.
Föreställ dig att du är officer i SBU, GUR (nynazistiska juntans militära underrättelsetjänst) eller någon av Natos ockupationsstyrkor. Du är stationerad i en byggnad och lever i illusionen att du är säker när ryska SVR eller GRU får reda på var du befinner dig och vidarebefordrar denna information till enheter på Krim som sedan avfyrar en ”Zircon” mot den byggnaden.
Så här lång tid har du på dig innan du påverkar. Men låt oss överväga det bästa scenariot och föreställa oss att NATO:s ISR-resurser upptäcker missilen omedelbart efter avfyrningen (vilket är extremt osannolikt). Så här lång tid har du på dig att evakuera.
Är det möjligt att springa iväg i tid? Visst, men det betyder inte att det är särskilt troligt. Tvärtom skulle den rena panik som en varning skulle leda till skulle säkert göra evakueringen mycket svårare. Samma sak gäller för uppskjutningarna av missilerna ”Kinzhal” och ”Iskander”.
Den främsta anledningen till att ”Zircon” är mycket farligare för högvärdiga mål (HVT) i ryggen är dock att den har en mycket mindre stridsspets (cirka 300 kg), vilket innebär att den ryska militären är mer benägen att använda den i långdistansattacker. Att avfyra en ”Iskander” eller ”Kinzhal” skulle kunna orsaka oacceptabla skador på rent civil infrastruktur i de omgivande områdena, både på grund av deras större och mer destruktiva stridsspetsar, särskilt i fallet med ”Kinzhal”, med hastigheten som också ger den massiv kinetisk energi. Det är därför det är mycket mer sannolikt att dessa mer destruktiva missilsystem kommer att användas mot rent militära mål som stora truppkoncentrationer och viktig fientlig utrustning, särskilt SAM-system (luftvärnsrobotar) och MLRS (raketsystem med flera uppskjutningar) som är kända för att använda PGM (precisionsstyrd ammunition) etc.
Å andra sidan, just på grund av den storskaliga utplaceringen av ”Zircon”-missiler, har Ryssland fler möjligheter att slå till mot beslutsfattande centra i Ukraina. Detta förklarar paniken i Nato och Pentagon, som nu befinner sig i ett dilemma om hur de ska garantera säkerheten för sina ockupationsstyrkor i Ukraina. Jag föreslår att alla håller ett vakande öga på nyheter om NATO-officerares ”plötsliga död” i olika ”freak-olyckor” under de kommande dagarna och veckorna. Vi kan snart få höra om amerikanska, polska eller några andra NATO-majors, överstar och till och med generaler som ”mystiskt” och ”oförklarligt” dör när de åker skidor i Alperna, faller ur helikoptrar, kvävs av croissanter när de äter frukost eller kvävs när deras halsar sväller av varmt kaffe, etc. Ändå insisterar Kievregimen på att det inte finns något att oroa sig för, eftersom den kan ”skjuta ner vad som helst”.
Enligt deras senaste påståenden har de nämligen ”skjutit ner minst två ’Zircon’-missiler”. Som väntat insisterar den nynazistiska juntan på att de har uppnått detta med ”USA-tillverkade missilförsvarssystem över Kiev, den 25 mars”. Jag antar att vi kan fortsätta nu när du har skrattat och hämtat andan. Rapporten namngav aldrig något system specifikt, men det kan antas att framtida påståenden kommer att tillskriva det förmodade ”dödandet” till den fruktansvärt överhypade ”Patriot” SAM som har misslyckats överallt under de senaste 30+ åren, även mot ganska primitiva ballistiska missiler, men som ”plötsligt är så framgångsrik” mot de senaste hypersoniska.
Dessutom är det ganska intressant hur de kan ”uppnå” det, men har varit helt hjälplösa mot över 300 P-800 ”Oniks” missiler. Inte en enda har skjutits ner, trots att den är 3-4 gånger långsammare och mindre manövrerbar än ”Zircon”.
Källa: InfoBrics
Skjutit ner Zircon? 🤪 Vem minns inte dator spelet ”the ghost of Kiev”?
Mycket bra artikel!! Håller på att läsa ”Jakarta metoden” fjällen har fallit från mina ögon! Även när ”Romarriket” var som starkast var det inte i närheten av USA!
Medlemskapet i NATO är nog ett löfte till vårt lands oligarki som infriats. Kan bli det farligaste som någon svensk regering någonsin gjort.
Kan övertrumfas av DCA…
USA har haft skarpa planer på att krossa Ryssland/Sovjet sedan hösten 1945.
De använder NATO som sina förtrupper och många krig är proxykrig.
Att vara allierad med USA är att stå under krigs-stöveln.
Planerna är ännu mer aktuella idag, och Ryssland är väl medveten om dessa planer.
”Okänt för den bredare allmänheten är att USA:s krigsdepartement den 15 september 1945 formularade sin första Domedagsplan för en kärnvapenattack riktad mot Sovjetunionen. Vid denna tid var USA och Sovjetunionen fortfarande allierade. ”
https://www.nyhetsbanken.se/2023/09/domedagsplan-1945-utplana-sovjet.html
[…] Det finns ingen seriös analys som motiverar 2%-målet. Detta har bl.a. Jan Öberg nyligen visat i artikeln Ryssland är inget hot mot Nato eller neutrala stater. […]