I mitten av juni har jag kontakt med Kajsa Ekis Ekman inför planerade
BRICS-pub – En Multipolär kväll på Teater Tribunalen 20/6. Kom, lyssna, diskutera, ha kul! som blev framgångsrik.
I mitten av juni meddelades att hon vunnit målet mot tidningen Arbetaren och får över 400 000 kr i retroaktiv lön och skadestånd.
Jag mailade Kajsa 16/6 ”Jättestort Grattis! Kajsa Ekis Ekman vann i rätten mot Arbetaren /Anders R. Vi ses på tisdag kväll”
Men ”glömde” ta upp frågan i Globalpolitics.se
Behandlar nu frågan nedan, främst genom att återge en artikel på Newsvoice av Christian Pavón med tidningens goda minne, och med enstaka kommentarer. Samt en artikel i Proletären hösten 2022, som mer i detalj återger vad som skett. Samt länkar till 4 artiklar jag publicerat i frågan.
_________________
Ur Newsvoice
Kajsa “Ekis” Ekman vann i Förvaltningsdomstolen i ett mål mot tidningen Arbetaren där hon var tillförordnad chefredaktör efter att ha blivit utsatt för en olaglig uppsägning.
I augusti meddelades att Kajsa Ekis Ekman tillsattes som vice chefredaktör för den syndikalistiska tidningen Arbetaren. Beskedet fick två anställda att säga upp sig i protest och hela Arbetar-styrelsen att avgå.
Bakgrunden var en kontrovers om att Ekman påtalat att tidningen Kiev Independent har kopplingar till den nazistiska och grovt våldsbejakande Azovbataljonen i Ukraina. Det skrev hon i den kraftigt “socialdemokratiska” tidningen Dagens ETC.
Ekman kritiserade även Sverige för att regeringen skickar vapen till Ukraina och därmed risken att våra vapen hamnar i händerna på grupper som Azov och liknande extremistgrupper i Ukraina.
Ekman har tidigare även anklagats för att vara Putin-vänlig och transfob.
Kajsa Ekmans upprördhet över hennes ursprungliga avsked från Dagens ETC väckte dock föga förståelse av diverse massmediala gestalter som tex Robert Aschberg som är ordförande i Publicistklubben.
Robert Aschberg menade att en arbetsgivare har rätt att sparka sina anställda som de vill då det enligt honom är en del av yttrandefriheten.
Kajsas vinst i Förvaltningsdomstolen beskrivs enligt hennes advokat Anders Karlsson som en moralisk seger:
“Det känns väldigt positivt tycker jag. Både juridiskt och moraliskt. För det stora offret i det här sammanhanget är ju faktiskt Kajsa Ekman själv, som dels har förlorat ett arbete men också blivit rätt så hårt skandaliserad i media.”
Kajsa Ekman får en utebliven lön på nästan 260.000 kr samt också ett skadestånd på 145.000 kr. Sammanlagt uppgår hennes ersättning för det orättvisa avskedandet till över 400.000 kr.
På frågan om domen riskerar att överklagas svarar hennes advokat att han tar det för givet:
”Jag tar för givet att man överklagar, det finns ju inget att förlora på det, men samtidigt kan jag tycka att man ska ta sitt ansvar och betala. Det här handlar om en publicist som lever på kortare uppdrag och hon blev i princip skandaliserad, och det slog väldigt hårt mot hennes möjligheter att få jobb.”
Tidningen Dagens Media sökte Arbetarens juridiska ombud Nina Karlström för en kommentar om domen, men utan resultat. https://newsvoice.se/2023/07/kajsa-ekis-ekman-forvaltningsdomstolen/
Redaktören:
Har våren 2022 publicerat fyra artiklar tidigare i frågan, som anges i den ordning som de publicerades:
ETC: Kajsa Ekis Ekman: Varför accepteras Kyiv Independents nazistkopplingar?
Därför väljer Dagens ETC att avbryta samarbetet med Kajsa Ekis Ekman
Vad tycker Kajsa Ekis om ETC:s beslut? Stryps yttrandefriheten?
Debatt om avsked av Kajsa Ekis Ekman: Chefredaktören borde ompröva sitt beslut.
_________________________________________________
Utdrag från artikel i tidningen Proletären 22/9 2022.
I år fyller fackföreningen SAC Syndikalisternas tidning Arbetaren 100 år. Men jubileet har hamnat i skymundan för en infekterad konflikt kring tidningen och dess ägare, SAC.
Nyheten om att Kajsa Ekis Ekman utsetts till ny chefredaktör för Arbetaren – mot redaktionens och styrelsens vilja – slog ner som en bomb. Åtminstone i kulturvänsterns och medievärldens respektive ankdammar.
Först beskrevs det som en facklig fråga där de anställda inte tillfrågats om tillsättningen av en ny chefredaktör och där medarbetare hotats med uppsägning. Vd:n för Arbetaren Tidnings AB, Thomas Carlsson, anklagades för att inte bara köra över de anställda, utan också styrelsen och hela SAC:s centralkommité, genom att på egen hand utse en ny chefredaktör.
Men bakom bråket finns en djupare konflikt. Det handlar om SAC:s grundläggande fackliga arbete, vilken typ av tidningen Arbetaren ska vara och om synen på klass och identitetspolitik.
Efter att bråket på Arbetaren briserat i media i slutet av augusti samlades SAC:s centralkommitté till extrainkallat möte lördagen den 27 augusti. Mötet beslutade att avsätta vd:n, Thomas Carlsson, samt säga upp Kajsa Ekis Ekman. I skrivande stund är Ekman arbetsbefriad i väntan på en utredning och rättslig tvist.
Men mötet var inte enigt. En centralkommittéledamot, Jennie Gejel, reserverade sig. I ett mejl till tidningen journalisten hänvisade hon till att beslutet stred mot Las och att det ”saknades skäl att anta att Ekman inte kan utföra det jobb hon anställts för att utföra”.
På det senaste centralkommittémötet suspenderades Jennie Gejel – efter en anonym digital omröstning inom centralkommittén.
Proletären har pratat med både Jennie Gejel och Thomas Carlsson om konflikten inom SAC och Arbetaren. De ger en delvis annan bild än vad som framkommit i media – och berätta varför de anser sig ha agerat rätt.
– Det är inte så att vi har en enad medlemskår som tycker samma sak. Men den ena sidan hörs mest. Det finns inget utrymme för debatt. Många är oroliga och vågar inte säga vad de tycker, säger Jennie Gejel som menar att hon blivit en syndabock – trots att hon själv inte varit med och tagit beslutet.
– Det har känts som en moskvarättegång. Jag har inte ens fått svar på vad exakt jag gjort fel.
Hon berättar att hon anklagats för ”juridisk desinformation”. Anledningen är att hon deltagit på ett styrelsemöte för Arbetaren Tidnings AB där hon, som hon själv beskriver det, bistått med juridisk information på vd:n Thomas Carlssons begäran.
Enligt Jennie Gejel, som studerar juristprogrammet och haft liknande uppdrag tidigare, är det helt i sin ordning att en vd fattar egna beslut, så länge ägarens (SAC:s) representant varit informerad, vilket var fallet.
– Men det saknas rutiner för rapportering mellan SAC:s bolag och centralkommittén. Det är uppenbarligen något som är fel när det kan fattas beslut som är så här splittrande och när människor mår dåligt av det.
DET HAR KÄNTS SOM EN MOSKVARÄTTEGÅNG. JAG HAR INTE ENS FÅTT SVAR PÅ VAD EXAKT JAG GJORT FEL.
Jennie Gejel berättar att många också hört av sig och visat stöd för beslutet att utse ny chefredaktör, bland dessa finns de som inte nödvändigtvis är positiva till Kajsa Ekis Ekman i sig men som inte tycker frågan är avgörande.
I dokument som Proletären tagit del av framgår att bolagsstyrelsen såväl som SAC:s centralkommittés representant i styrelsen varit med i diskussionen om att anställa Ekman som tillförordnad chefredaktör under ett års tid fram tills ett referendum i organisationen som skulle utse en ordinarie chefredaktör kunde hållas. Flera var också positiva – åtminstone inledningsvis.
En majoritet i styrelsen röstade istället på en kandidat som dock gick vidare till ett annat jobb under sommaren. Då valde Thomas Carlsson att själv gå vidare med Kajsa Ekis Ekman.
– Hon är en briljant skribent inom våra områden, klass- och arbetsplatskamp, och hade god potential att under hösten dra in det antal prenumeranter som behövdes för att balansera upp vårens katastrofsiffror och säkra presstödsnivån, säger Thomas Carlsson till Proletären om sitt beslut.
Han påpekar att det hänt tidigare att tillförordnade chefredaktörer tillsatts genom vd-beslut och att han gick grundligt tillväga med att undersöka stöd och eventuella kontroverser.
– Min övertygelse att det här var en nära nog historisk möjlighet för tidningen växte fram under det arbetet. Jag står fast vid det, även om det nu omintetgjorts.
Du fick ju signaler om att många kraftigt motsatte sig idén. Varför gick du vidare?
– Jag fick även signaler på att många var kraftigt för, säger Thomas Karlsson som menar att de som varit negativa främst gått på hörsägen eller hänvisat till redaktionens reaktioner som skäl.
– Och objektivt sett kan jag inte bry mig mindre om ett antal kränkta journalisters känslor.
Thomas Carlsson säger att han med facit i hand kan ångra sitt agerande ”eftersom det blev som det blev”. Men framförallt är han kritisk till vad han beskriver som en ”skråmentalitet” på Arbetarens redaktion som fått råda i många år – trots att SAC äger och finansierar tidningen.
– Omsorgen om SAC, där de vanligtvis inte är medlemmar, är väldigt låg. Åsikterna om inriktningen har också varierat med olika redaktionsuppsättningar. Ibland har det överensstämt mer med organisationens vilja, ibland mindre.
– Att planlöst finansiera ett dagcenter för att en liten grupp medelklasspersoner ska få skriva lite vad de vill är, i mitt tycke, helt ointressant.
Konflikten om Arbetarens inriktning är inte ny. En liknande konflikt mellan SAC och Arbetaren uppstod 2010. Då skrev ett stort antal kulturpersonligheter och journalister – varav bara några faktiskt hade jobbat på Arbetaren – att de tänkte ”lämna” Arbetaren.
Anledningen var att den nye chefredaktören som SAC:s kongress valt anklagades för att vilja göra om Arbetaren till ett ”syndikalistiskt propagandaorgan” och för att ha en ”djupt sekteristisk och proletärromantisk föreställning om vad ‘de radikala arbetarna’ pratar om i fikarummen.” Efter bara ett år som chefredaktör avgick den av medlemmarna tillsatte chefredaktören.
I den pågående konflikten kring Arbetaren handlar debatten om huruvida Kajsa Ekis Ekman är lämplig som chefredaktör eftersom hon enligt vissa ska ha uttalat sig transfobiskt.
Det hänvisas till Ekmans bok ”Om könets existens” som ifrågasätter medicinska ingrepp på unga med könsdysfori och synen på kön som en upplevd identitet. Det hävdas också att Ekman ska ha ”felkönat” personer medvetet.
Att Ekman skulle vara transfob håller varken Thomas Carlsson eller Jennie Gejel med om.
– En materialistisk syn på kön är inte transfobisk, inte heller kan jag se att det skulle vara reaktionärt att djupanalysera den nya synen på kön, säger Thomas Carlsson som menar att frågan heller inte är relevant för en klassbaserad organisation.
Jennie Gejel menar att debatten inom SAC är ett tecken på bristande skolning inom vänstern och att folkrörelseidén försvunnit. Men den är också en del av en större debatt inom vänstern, om klass och identitetspolitik, där det finns en sorts ”renlärighetsideologi” – alla måste tycka samma sak.
– Klass ses allt mer som en identitet. Istället för klassförtryck handlar allt mer om andra grupper som upplever förtryck.
ATT PLANLÖST FINANSIERA ETT DAGCENTER FÖR ATT EN LITEN GRUPP MEDELKLASSPERSONER SKA FÅ SKRIVA LITE VAD DE VILL ÄR, I MITT TYCKE, HELT OINTRESSANT.
Jennie Gejel påpekar att förtryck mot transpersoner absolut existerar menar att en fackförening måste fokusera på klass.
– Homosexuella, transpersoner och många andra behandlas hemskt och utsätts för förtryck. Men inte utifrån klass.
Den ”renlärighetsideologi” Jennie Gejel beskriver påverkar också vilken typ av frågor Arbetaren ska skriva om och hur SAC som fackförening ska förhålla sig till exempelvis arbetare som uttrycker homofobi eller rasism.
– Man kan inte motarbeta det genom att exkludera varenda människa som haft en ogenomtänkt åsikt. Det är inte så man skapar en rörelse för en enad arbetarklass.
Men är inte till exempel transfobi också exkluderande?
– Jag kan förstå den invändningen men den exkludering man talar om då är en känsla. En jättejobbig känsla som man som enskild person inte kan styra över.
– Att känna sig otrygg av att vara i samma hus som någon vars åsikter man inte tycker om kan inte jämföras med migrantarbetare som arbetar under slavliknande förhållanden, personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd som kan skickas tillbaka till sina hemländer om de inte tillsvidareanställs eller ensamstående mammor som riskerar att inte kunna försörja sina barn om de blir uppsagda. Otrygghet är en realitet, inte en känsla.
Vid sidan av juridikstudierna jobbar Jennie Gejel extra inom äldreomsorgen i sin hemort i Jämtland. Arbetslaget består av personer med olika bakgrund, hudfärg och religion. På arbetet får de ofta hantera äldre som kan vara både sexistiska och rasistiska. Och ibland är språket arbetskamrater emellan grovt.
– Men det som spelar roll är att vi alla arbetar hårt och inte behandlar varandra illa.
– Här skulle syndikalismen passa som bäst. Speciellt när vi har skyddsombud från Kommunal som sätter arbetsköparens intressen främst. Men jag har svårt att visa upp SAC som ett gångbart alternativ när det ser ut som det gör. Vi blir ett alternativ för välutbildade och intellektuella. Det var inte vad jag valde att engagera mig i.
https://proletaren.se/artikel/dramat-pa-arbetaren-vad-hande-egentlige
TUSEN GRATTIS till Kajsa E. Detta gör mej otroligt glad måste jag säga. Glad för hennes skull. Visste EJ att hon fått upprättelse förän här nyss på Global Politics faktiskt. Men TUSEN GRATTIS till Kajsa E. Kajsa skrev och sa sanningen bara. Den modiga Kajsa, som även efteråt visat sej ha HELT rätt i det hon sa och skrev. Hon vågade säga och skriva sanningen som dom flesta ynkryggar i dom alla etablerade massmedierna ALDRIG vågade eller gjort. Det har även visat sej efteråt, att hon HELT prickade det uppenbara rätt, som dom övriga flesta över90procenten i etablerade massmedierna ALDRIG gjort eller gör. TROTS att flesta av dessa HELT klart vet. ALL heder åt Kajsa E. Blev mycket glad nu att få veta att hon fått sin upprättelse som hon HELT och hållet förtjänade. Kan tänka mej att många ynkryggar av dom etablerade massmedierna vrider sej i svartsjuka för detta. Men återigen TUSEN GRATTIS till Kajsa E. Tyckte det var så otroligt vidrigt det hon utsattes för. Hoppas vi ser mer av Kajsa E. Som vågar göra oberoende journalistik som tyvärr HELT saknats här i landet i åratal nu. Det är häpnadsväckande att övriga ynkryggar ägnar sej åt ett jobb(Journalistik) Utan att ens följa dom enklaste grundreglerna i journalistika jobbet. Gör annat, sök annat jobb då. Eller följ dom enklaste grundreglerna, som bara är några fåtal och världen lättaste. Mvh J.A
Det ”fel” Kajsa Ekman gjort är att hon gick ut med sanningen och den tål varken regimen i Sverige eller fulmedias uppdragsgivare/ägare! Det är den enkla sanningen om denna politiska fars som snurrat runt ett tag nu! Ett obehagligt försök av makten att tysta kritiska röster är på gång med nya EU-styrda censurlagar som kommer att göra det svårt för fria media att verka.
Kajsis Ekman måhända vara medelklassperson men en bra taleskvinna för arbetaren.
Vad jag förstår finns istället bristerna hos tidningen Arbetaren som infiltrerats av allmän identitetspolitik och därmed lidit egna identitetsproblem.
Jag önskar Kajsis Ekman ett stort grattis för att rättvisan vann den här gången samt tidningen Arbetaren ett hopp om snabbt tillfrisknande.
Kan avslöja jag en gång varit på ett syndikalistmöte.
Eller var det två gånger?
Mötet var annonserat.
Tidning eller affisch på stan. Jag minns inte.
Jag minns inte så mycket men det var många som kom på det ena mötet och de verkade engagerade och intresserade.
Mest män mellan 25 och 45 år kanske.
Ganska unga således.
Jag gissar på Syndikalisterna är en organisation som engageras på landets arbetsplatser.
Det verkade så i varje fall.
Är det 1800- och 1900-talsvänster som mött 2000-talets nya, breda vänster, tro?
Det innehåller verkligen en idé- och begreppsdebatt som ännu är i daga. Det intressanta blir väl att se vilken av krafterna som drar mer/mest läsare, fackmedlemmar och röstande? Idag har vi ju också den breda rödgröna rörelsen -som måste vinna röster ihop till många länders parlament- för att makten inte skall hamna hos reaktionära krafter som AfD, Frattelli d’Italia, Le Pen och SD.
Det är denna valtaktik en modern radikal vänster måste även ta in rent matematiskt. Ideologiskt testuggande är trots allt helt oväsentligt om man i alla fall måste styras av moderater och sverige-”demokrater”, det femte, nya borgerliga och dessutom ytterst största och bärande regeringspartiet.
L’unite’ fait la force – det är enigheten som är styrkan. Det måste vänstern ända sedan 1848 minnas noga.
Bästa hr Redaktör,
Johan de Naucler tar upp något väldigt viktigt här ovan.
Det de Naucler talar om är egentligen hur den Västerländska demokratin fungerar.
Eller har kommit till att fungera.
de Naucler talar om den ”breda vänstern”.
Ni kanske har hört talas om den ”breda mitten” förut?
En valfångare som det nyliberala ”vänster” partiet Centern brukar använda.
Det är på det sättet Borgerligheten förskansar sig den totala makten genom s.k. ”fria val”.
Metoden bygger på man gör politiken till en horisontell linje där majoriteten av fullt naturliga skäl kommer samlas i den ”breda mitten”.
För så är det.
De flesta människor vill inte vara extrema.
De vill vara som andra.
Någonstans mitt emellan.
Där flertalet av naturliga skäl samlas.
Det är därför borgerligheten är så intresserad av höger-vänster skalan inom politiken för det är den enklaste metoden att utesluta de oppositionella från folkmakten.
Alltså de politiska rörelser och tankegångar som befinner sig utanför den reguljära borgerliga demokratin som till största delen representeras av riksdagens olika partier, den Fria Marknadens aktörer etc.
Vad Johan egentligen pläderar för är det samhälle vi befinner oss i.
Demokratin.
Ledd av en kapitalistisk borgerlighet, företrädesvis dirigerad från Washington i USA.
Snälla hr Redaktör,
Använd aldrig politiska begreppet vänster- eller höger i artiklar.
Därför det är direkt att tjäna det borgerliga väldet.
Jag är inte statisk i mitt tänkande.
Så därför vill jag revidera mig att använda begreppet ”klass” eller klasskamp i politiska sammanhang.
Det är en beprövad och möjlig väg bort från det borgerliga väldet.
Utöver de vanliga begreppen om mer ärligt beskriver politik, såsom,
nyliberalism, socialism, konservatism, libertarianer + en ytterligare mängd beskrivande ord som ibland och ofta används här för att beskriva politiska skeenden.
Höger och vänster inom politiken är ett borgerligt begrepp kommit ur Franska Revolutionen som egentligen är början till den borgerliga Västerländska demokratin.
Höger och vänster inom politiken används mig veterligen inte alls inom s.k. ”folkdemokratier”.
Helt enkelt därför folkdemokratierna är folkets egna och därmed befriade från Borgarens välde.