Vad skriver franske författaren Maxime Vivas som rest runt i Xinjiang?

5
1579

Denna artikel 3/2 av Liu Xin, Fan Lingzhi och Chen Qingqing i Global Times och översatts av – Rolf Nilsson

Säsongsarbetare i Xinjiang märkta av västerländska medier som ”tvångsarbete”: Exklusiv intervju med den franska författaren Maxime Vivas som menar att


USA-propaganda?

Bildtext: Människor håller en Meshrep, en traditionell samling i Uygur-samhälle, i Hami i Xinjiang. Foto: IC.

Maxime Vivas är en fransk författare och journalist. Baserat på sina två besök 2016 och 2018, i nordvästra Kinas autonoma region Xinjiang Uygur skrev han en bok med titeln Ouïghours, pour en finir avec les fake news (Uygurs, för att sätta stopp för de falska nyheterna), där han beskrev sina observationer angående Xinjiangs insatser mot terrorism och regionens utveckling, och analyserade de förhållanden som USA:s National Endowment for Democracy har med den separatistiska World Uyghur Congress (WUC) och några NGO:er som Human Rights Watch (HRW). Han spred ljus över hur dessa organisationer samarbetar för att sammanställa och sprida anklagelser om “folkmord” mot Kinas Xinjiang. Boken publicerades sent förra året på franska.

Global Times (GT) reportrar Liu Xin, Fan Lingzhi och Chen Qingqing intervjuade den franska författaren, för att förstå varför han tillbringade fyra år med att skriva den här boken och om hans besök i Xinjiang.

Den franska författaren Maxime Vivas och hans bok Ouïghours, pour en finir avec les fake news. Foto: med tillstånd av Maxime Vivas

GT: Kan du presentera din nya bok? Kommer boken, förutom den franska versionen, att publiceras på engelska, kinesiska eller Uygur?

Vivas: Den här boken föddes ur en observation av desinformation, som används av många franska medier, när de rapporter om Kinas Xinjiang. I den här boken vill jag visa att Uygurs påståenden om “folkmord” är en lögn. Jag avslöjade de individer, som är ivriga anhängare till lögnerna, och deras kopplingar till CIA.

Jag ger exempel på ett stort antal falska nyheter, lögner, manipulerade foton och falska vittnesmål. Jag drar inga ohållbara slutsatser, och jag kan bevisa att dessa är falska. Till exempel när Raphaël Glucksmann, en ledamot av Europaparlamentet, hävdade att “alla Uygurer som bär skägg har skickats till ett ’koncentrationsläger’ i Xinjiang,” presenterade jag bilder jag tog i Xinjiang, för att motbevisa hans lögner.

I Frankrike har ingen bland de valda tjänstemän, författare eller journalister som talar om Xinjiang, åkt dit. Jag talar om vad jag såg. Jag kanske inte har sett hela bilden om Xinjiang, men jag hittar inte på. Jag döljer inget som jag har sett.

Våra journalister vet inte vad de pratar om när de pratar om Kinas Xinjiang. Som papegojor upprepar de bara lögner av Adrian Zenz, en evangelist som “styrs” av sin tro – han sa en gång att Gud beordrade honom att kämpa mot Kina. Han är också en aktiv person i en ultra-höger anti-kommunistisk organisation.

Zenz hyllas som en “expert” på Xinjiang, men han skapade faktiskt massor av lögner som det tar månader att avslöja. Han har ingen moral. För en ärlig man är det förödmjukande att argumentera med en sådan föraktlig person.

Kampanjen mot Kinas Xinjiang-region är global. I min bok avslöjade jag exakt var och när den började och för vems intressen. Jag hoppas att min bok kommer att publiceras i många länder, som min bok om Dalai Lama, vilken publicerades i USA. Min nya bok har översatts till Putonghua (enhetsspråket i Kina ö.a.) och jag har kontaktats av förlag i Kina. Jag hoppas att den kommer att publiceras på Putonghua, Uygur, arabiska, engelska och så vidare.

GT: När fick du idén att skriva en sådan bok? Vad fick dig att slutföra det på fyra år?

Vivas: Sedan 2016 hade jag skrivit många artiklar, som cirkulerade på internet, om vad jag hade sett i Xinjiang. År 2018, när jag åkte till regionen igen, bevittnade jag de enorma framsteg som gjorts inom två år.

Men jag la också märke till att det vällde fram rapporter om Xinjiang i franska medier och hur de kunde ljuga ostraffat, utan att någonsin ha fått sina påståenden avslöjade.

I debatter på radio eller på TV var de gäster, som talade om Xinjiang, alla ”journalister, statsvetare, experter, sinologer, gymnasielärare och så vidare, vilka alla hade något gemensamt – de hade alla läst Adrian Zenzs lögner, men ingen av dem hade varit i Xinjiang. Den totala frånvaron av den minsta utmaning mot vad de påstod, gav dem en fasad av att tala sanning. Det verkade som att de i radio- eller TV-studiorna var starkare än hela Kina. Ett ordspråk säger att “Varje hund är ett lejon i sitt eget hus. ”

Först var jag väldigt tveksam till att skriva den här boken. Jag har redan skrivit en undersökande bok om en anti-Kina “NGO” – Journalister utan gränser. Den gav upphov till fyra hot om rättegångar mot mig. Jag skrev också en undersökande bok om Dalai Lama.

I båda fallen skrev jag mot den allmänna opinionen och media, men jag är stolt över vad jag gjorde. Jag tvekade om Uygur-boken, för jag visste att jag skulle vara ganska ensam i Frankrike, i Europa, i att avslöja sanningen om den här regionen i Kina i en bok.

I min stad (Toulouse) finns det en bokhandel, som är en av de fyra största i Frankrike. Kina-sektionen är ganska liten, och alla böckerna som finns där är anti-Kina-böcker. Min bok har varit där, ända sedan jag bad chefen att köpa in den. Låt mig påminna er om att Toulouse tillverkar flygplan för Airbus och Kina är ett kundland. En hel del av staden är beroende av flyg. Kort sagt, vi kunde ha hoppats på lite empati.

Så för den här boken om Uygurer spelar jag rollen som en “självmordsbombare”. Jag sa till mig själv att jag skulle lägga mycket tid på att skriva den, särskilt eftersom jag inte kunde göra det minsta misstag, vilket skulle kunna tjäna som förevändning för andra att göra en ”Vivas-bashing” (företa våldsamma attacker mot mig ö.a.).

Eftersom stämningen i media var “Kina-bashing”, var det osannolikt att jag skulle hitta en förläggare för en sådan bok, efter att jag skrivit den. Och denna rädsla var en föraning. Från många förlag fick jag inget svar. Lyckligtvis framträdde en fransk intellektuell, Sonia Bressler, professor i filosofi och epistemologi, som kände till Xinjiang. Hon blev förskräckt när hon såg hur man talade om Xinjiang i Frankrike. Därför grundade hon ett förlag: La route de la Soie. Hon gjorde så att det uppstod ett utrymme för sanning om Kina. När jag erbjöd henne mitt manuskript accepterade hon det innan hon ens läst det. I mer än två månader arbetade vi tillsammans för att korrekturläsa och korrigera manuskriptet in i minsta detalj.

Maxime Vivas och hans arbetspartner poserar med en lokal invånare under ett besök i Xinjiang. Foto: med tillstånd av Maxime Vivas

GT: Kan du berätta om dina besök i Xinjiang? Hur länge var du där? Vart tog du vägen? Hade du bjudits in av det lokala styret eller själv fattat beslut om resorna?

Vivas: Jag stannade i Xinjiang i två veckor varje gång. Första gången, 2016, kontaktades jag av den kinesiska ambassaden i Frankrike. Jag var där med 40 journalister från 20 länder. Andra gången var 2018. På inbjudan av Xinjiang Production and Construction Corps åkte jag till Xinjiang med min partner. På båda resorna reste vi över Xinjiang med buss och flyg. Vi besökte stora städer som Urumqi, Shihezi, Kashi, och vi åkte också till byar. Under de två resorna såg jag gårdar, många fabriker och skolor. Jag såg också moskéer, teatrar, museer, kulturella och konstnärliga centra. Jag såg storslagna föreställningar, inklusive en i den nya teatern, cirka 50 kilometer från Urumqi, en magnifik konstruktion i arabisk-andalusisk stil.

Jag har observerat en otrolig dynamik i Xinjiang-regionen. Jag har också sett en viss fördröjning i dess utveckling. Jag har mött medborgare, som inte kan språket i sitt land (Putonghua) – jag behövde ibland två tolkar när jag pratade med dem.

Och jag har också sett, vilket jag skrev i min bok, hur den kinesiska regeringen med strikta åtgärder förhindrar fler dödliga terrorattacker. Till skillnad från våra medier döljer jag inte vad jag har sett, och jag hittar inte heller på saker.

Min partner och jag skrev en bok om den här resan, om vad vi såg och kände. Vi hoppades att den skulle kunna publiceras, eftersom den, som en aspekt av en turistresa, visar den extraordinära dynamiken i denna region.

Vi besökte inget träningscenter. De västerländska medierna slog upp rubriker om “koncentrationsläger, förintelseläger” och “folkmord”. Vi vet att Kina inrättar centra för yrkesutbildning. Alla länder i världen har platser för vanliga brottslingar och även för medborgare som har varit engagerade i terroristaktiviteter, eller som hotar att utföra sådana. Jag berättar i min bok hur fruktansvärt Frankrike en gång bekämpade terrorism och separatism, och hur hårt det idag kämpar mot politiska islamister. Jag berättar också, utan att dölja någonting från vad jag vet, om de metoder som används i Kina för att bekämpa “de tre onda krafterna” (terrorism, separatism och religiös extremism ö.a.)

Xinjiang International Grand Bazaar i Urumqi. Foto: VCG.

GT: Vissa västerländska medier talar också om “tvångsarbete” i Xinjiang. Har du sett tvångsarbete i Xinjiang? Vilka är anledningarna till att väst hittar på lögner om “tvångsarbete”?

Vivas: Tvångsarbete? Våra medier har gått för långt. De sa att det i Xinjiang finns “500 000 Uygur-slavar i bomullsfälten.” Tyvärr kunde de aldrig visa oss satellitbilder på vilka vi skulle se dessa “olyckliga” människor, troligen bevakade av hundratusentals beväpnade poliser! I Frankrike, i min region, när det är tid för skörd, kallar våra vinodlare in druvplockare från Spanien, Marocko etc. De kallas inte “slavar” utan “säsongsarbetare”.

Jag förklarade detta långt och noggrant i min bok: ”NGO:er” som HRW (Human Rights Watch) och WUC (World Uighur Congress) finansieras av USA, genom CIA. Jag säger inte vad jag tror, ​​utan vad jag vet. Naturligtvis står de i förbindelse med varandra. Det är National Endowment for Democracy (NED) som ger dem dollar.

GT: Har, enligt din uppfattning, västerländska politiker, media och människor en tydlig förståelse för Xinjiang? Varför? Hur många människor runt dig reste till Xinjiang? Varför drar de slutsatser om en plats de aldrig varit på? Varför fortsätter västvärlden att kritisera Xinjiang när säkerhetsläget i regionen har varit som bäst under de senaste åren?

Vivas: Jag känner många människor som pratar om Xinjiang, men jag känner bara till tre som har varit där: Sonia Bressler (min redaktör), min arbetspartner och jag själv. Alla andra, som pratar eller skriver om Xinjiang, upprepar bara vad folk som Adrian Zenz och CIA-stödda ”NGO:er” har sagt.

De franska medierna är berusade av vad de själva skriver och politiker får information från dessa medier. Inte alla: Jean-Luc Mélenchon, kandidat till presidentvalet 2022, vägrar att yla med vargarna. Två gånger har han låtit mig veta att han stöder mig.

 

Young Uyghurs boys from Kashgar pose at the Sunday market

GT: Fick du ta emot hot för att du skrev boken?

Vivas: För den här boken fick jag ta emot förolämpningar och förtal. Inte mer, det är för tidigt. Jag vet hur det kommer att bli: den antikinesiska klicken, som inte kan hitta en enda lögn i min bok, kommer att delta i ad hominem-attacker (personangrepp ö.a.) och skapa en avledning genom att kritisera Peking om alla möjliga ämnen.

GT: Någon kanske ifrågasätter varför du skrev boken och om du finansierades av den kinesiska regeringen. Vad är ditt svar på detta?

Vivas: Denna kritik har framförts. De brukade säga att jag fick betalt av Radio La Havana (Kuba). För min bok om Dalai Lama, sa de att jag skrev “på befallning av Peking.” Du vet att lögnare förstör allt. Ordet “etik” är okänt för dem. Jag har en familj och jag skulle hellre dö än att skämma ut dem med lögner.

För min bok om Uygurs tycker jag att det är normalt att jag får upphovsrätt för dess försäljning i Frankrike och utomlands. Läsarna kommer att betala, inte den kinesiska regeringen. De som hittar på sådant förolämpar mig.

Kina är en stor ekonomisk och militär makt. Men USA är världsmästare på propaganda. Tack vare USA känner fransmännen till namnen på de 50 staterna i USA och endast fyra kinesiska regioner – Taiwan, Hong Kong, Tibet och Xinjiang (Det finns 33 regioner/provinser i Kina ö.a.).

Fransmännen tycker, i sin fantasi, synd om folket i Xinjiang, men de inser aldrig att USA och dess allierade faktiskt är bekymrade över Belt and Road Initiative (BRI) -projektet som startar i Kinas Xinjiang.

 
Relaterat

Kritik mot Kinas behandling av uighurerna i Xinjiang samt Nya Sidenvägen.
Vilka är Uighurerna i Kina?
Hur behandlar Kina uighurer – hur behandlas USA:s indianer?
Desinformerar New York Times om uighurerna i Xinjiang?
USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder sedan 1945, och miljoner i andra länder.
Ellsberg: USA planerade att döda 600 miljoner.
Irak – ett krig byggd på lögner, med 2,4 miljoner döda.

Föregående artikel“Nu handlar det inte bara om klimatet. Detta är rå klasskamp.” Är det verkligen så?
Nästa artikelDen största krisen i kapitalismens historia – kamouflerad som en Covid-hälsokris
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. Why Do These Uighur Witnesses’ Stories Constantly Change?
    För två månader sedan dokumenterade vi häpnadsväckande förändringar över tid i vittnesbördet om en Uyhgur-kvinna som påstod sig ha fängslats i Kina:
    Under åren har [Sayragul] Sautbay gett flera intervjuer. Detaljerna i hennes berättelse fortsatte att förändras i antikinesiska riktningar.
    Förändringarna i hennes berättelse kom efter att Sautbay hade fallit i händerna på en propagandagrupp:
    Efter att hon fått asyl i Sverige samarbetade Sautbay med en amerikanskfinansierad uigurisk organisation. Hennes historia förändrades sedan dramatiskt. Partimedlemmen och språkläraren hade blivit fängslad. Det var plötsligt omfattande våld i lägret och människor som tidigare aldrig fick kött fick plötsligt äta fläsk.
    Den svenska Uyghur-föreningen är en del av den Münchenbaserade World Uyghur Congress, en CIA-ansluten organisation som de senaste åren fått framträdande roll som en del av den amerikanska drivna anti-Kina-kampanjen.
    https://www.moonofalabama.org/2021/02/they-dont-only-rape-but-also-bite-all-over-your-body-horror-stories-told-by-chinese-defectors-contin.html

    Andra länkar
    Bekanta namn ofta bakom lögner om ‘Xinjiang-kvinnor som våldtas’
    Västerländska medier citerar falska akademiker, vittnen för alltid, misslyckas med att tillhandahålla solida bevis
    https://www.globaltimes.cn/page/202102/1215037.shtml
    BBC should show evidence or admit to rumormonger: Global Times editorial
    https://www.globaltimes.cn/page/202102/1215036.shtml
    American Dystopia – The Propaganda Mask and the Utopia Syndrome
    https://www.moonofshanghai.com/2021/01/american-dystopia-propaganda-mask-and.html

  2. Det är USA, och det är den kulturen USA arbetar framgångsrikt på att införa i Sverige och alla länder, den kulturen USA vill införa i Kina så att Kina blir ett ”normalt land” som man säger. Nej tack.

  3. USA är inget “normalt land”…Det styrs av kriminella och det visar sig i “landet” i övrigt som har en kriminalitet som trotsar all beskrivning! Det enda sättet att försöka skydda sig är “gated community” med beväpnade vakter men det räcker inte på långa vägar! Och det är faktiskt mycket värre än statistiken visar då man nästan helt slutat rapportera s k “vardagsbrott” vilket man även gjort i Sverige för att skönmåla! Men propagandan vevar på hejdlöst i USA för att försöka dölja det prekära läget och många låter sig luras!

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here