Vad vet man om Holomodor-katastrofen i Ukraina? “Vems fel”?

10
738
Holomodor. Foto av Alexander Weinberger hos Forum för levande historia.

Denna artikel är en intressant diskussion mellan fil dr. Ulf Karlström, medförfattare till skriften “USA som världspolis” samt den kände kulturjournalisten Fredrik Wadström på radio P1.

I. Mail från Ulf Karlström till Sveriges Radio, , P1 Kulturredationen 12/4.

Inslaget om Holodomor, med anledning av filmen Mr Jones, med bl a med Fredrik Wadström

Programinslaget i P1 kultur 6/4 tog upp Anne Applebaums till svenska nyöversatta bok “Röd hungersnöd – Stalins krig mot Ukraina”.

Referat: Fredrik Wadström förklarade att det var en bra och nyanserad framställning; så t ex citeras många ukrainska källor. Hänvisning gjordes till Robert Conquest tidigare arbeten från 1980-talet, där antalet döda skattades till 3-12 milj döda, framför allt till följd av svält. Applebaum har studerat den aktuella forskningen, varför vi nu också har ett bredare datamaterial. Hungersnöden framkallades av kollektiviseringen av jordbruket. Den innebar rader av miss- och övergrepp. Genom hungersnöden kväste Stalin de nationalistiska strömningarna i Ukraina, och därigenom dog den ukrainska nationalismen ut.

Jag har svårt att tro att någon, som lyssnar på programinslaget, skulle säga att referatet ovan är skevt. Om än inte exakt ordagrannt så vilar det på mina anteckningar under inslaget.

Jag hävdar att Wadström gått över en gräns i och med sin framställning. Hans stora entusiasm för utvecklingen i Ukraina har inte gått att ta miste på i många andra inslag i P1 Kultur.

Hans egna preferenser fick ta överhand över journalistisk redbarhet och principerna för public service-media. Vad Wadström undanhöll lyssnarna – medvetet eller av okunninhet – är en viktig, och delvis avgörande slutsats om den faktiska hungersnöden. Var det en orkestrerad massvält, eller var det en icke-avsiktlig svält, väsentligen framkallad av missväxt till följd av klimat, brist på dragdjur m m?

Det är faktiskt ett stort, diskuterat ämne inom den sovjethistoria forskning. Det fick inte lyssnarna veta.

Tidskriften Respons 2020 1:52-55 innehåller en diskuterande recension av Lennart Samuelson om Applebaums nya bok. Han menar att boken är väldokumenterad och gripande, men brister betänkligt vad gäller analysen av orsakerna till hungersnöden. Samuelson bygger under sitt resonemang genom att beskriva kontroversen kring bokens engelska utgåva och Holodomor.
VÄLDOKUMENTERAD OCH GRIPANDE SKILDRING AV HUNGERSNÖDEN I UKRAINA.

Hur ser Redaktionen på Wadströms inslag? Av anständighetsskäl förväntar jag mig ett svar

Bästa hälsningar

Ulf Karlström, Norrköping

Redaktören: Jag återger nederst ett utdrag ur Lennart Samuelsons mycket detaljerade rcension, ett utdrag som jag finner relevant i detta sammanhang.

II. Mailsvar 15/4 från Fredrik Wadström

Hej Ulf, Och tack för mejl.

Redaktionen har bett mig att svara även om jag får intrycket att du kanske hellre vill ha ett svar av mina chefer kring hur de ser på programinnehållet som du skriver om.

Om det finns ett problem kring forskningen om Holodomor så är det i mitt tycke desinformationen som Sovjetunionen producerade i ämnet under mer än 50 år, en verksamhet som Ryssland tyvärr inte gjort så mycket för att avbryta. Det är en politisk propaganda som har gjort det svårt att reda ut vad som är seriösa studier och vad som är dimridåer. Jag tycker att Anne Applebaum gör ett bra arbete i att hålla en seriös linje genom sin bok som för många ukrainska nationalister är alldeles för försiktig och återhållsam i bilden av Stalins skuld till det som hände.

Jag har inga problem att det finns andra som kommer fram till något annat i sina recensioner av boken men jag förstår inte riktigt varför jag måste referera till alla andra åsikter om boken?
Och varför skulle Lennart Samuelsson vara en större auktoritet än Applebaum, när hon dessutom arbetat hårt på att få in de senaste årens aktuella forskning i ämnet, en forskning som kastat delvis nytt ljus över händelserna (allt detta går att följa i boken). Det jag har läst av Samuelsson genom åren bygger på forskning som gjorts för ganska länge sedan.

Jag har också svårt att förstå vad det är du kallar min ”entusiasm” och mina ”preferenser” när det gäller utvecklingen i Ukraina. Jag har inga förutfattade meningar om det jag rapporterar om. Jag åker till Ukraina regelbundet sedan 12 år tillbaka (till Ryssland sedan 25 år) och rapporterar om det jag ser, det jag läser i trovärdiga källor och det som människor jag träffar berättar för mig.

Om den rapporteringen inte passar dig och du vill höra något annat är det bättre att önska sig en annan verklighet. Jag kan bara berätta om det som händer, inte om det Ukraina du föreställer dig för ditt inre. Men skicka gärna en länk till ett reportage där jag är ”entusiastisk” och där mina ”preferenser” tagit över (om inte annat tycker jag att du kan göra det av dina s k ”anständighetsskäl”). Om du inte hittar något beror det kanske på att du blandat ihop mig med någon annan på radion.

Mvh, Fredrik W

III. 2020-04-24 Kommentar till Fredrik Wadstöm av Ulf Karlström

Tack för ditt snabba svar, Fredrik Wadström!

Nu hade jag kanske tänkt mig att P1 Kultur-redaktionen skulle svara. I stället får du tala i egen sak. Nåja, bättre ett svar än inget alls. Ett svar var ju inte helt givet, när man sitter väl förskansad bakom SR:s gatekeepers.

Det är sant att Sovjetunionen (SU) inte bidrog till att klargöra omständigheterna kring svältkatastrofen i Ukraina. Nu är det 30 år sedan SU försvann, och Ryssland började öppna de historiska arkiven. Kunskapsläget är idag helt annorlunda, och då undrar man varför Wadström måste haka fast vid tiden före 1990? Det ger inget seriöst intryck, utan mer för att Wadström skall få vädra sina preferenser, i strid med vad Public Service får sägas ha som uppdrag. Och vad ”ukrainska nationalister” (menar Wadström ”fascister”?) har för åsikter är i forskningssammanhang helt irrelevant.

Wadström förstår inte varför han skulle ha refererat ”alla andra åsikter om boken”. Det är självklart att han inte förväntas göra, men själv huvudfrågorna bör han i anständighetens namn förhålla sig till.
I synnerhet som de huvudsak är två: Förekom massvält eller ej i Ukraina, och var den medvetet framkallad av sovjets regering och kommunistpartiets ledning? Idag råder bred samsyn att massvält förekom i Ukraina, och på andra ställen i SU. I den andra frågan råder inte samsyn inom forskarvärlden.

I min skrivelse till P1 Kultur-Red hänvisade jag till en recension av Lennart Samuelson av Applebaums bok i tidskriften Respons 2020 1:52-55. Där påpekar Samuelson att Applebaums kommentarer om hungersnöden var medvetet framkallad, lätt kan missförstås, och därmed tas till intäkt för beteckningen folkmord. Just denna oklarhet har mött stark kritik.

Så skriver Samuelson i recensionen: “I dag anser forskningen det klarlagt att de verkliga skördarna åren 1930 – 1933 var cirka 75 m.t., sedan 57–65 m.t. och högst 55–60 miljoner ton under det första svältåret 1932 för att 1933 åter nå upp till nivån 70–77 m.t. Detta underlåtande av Applebaum att använda en källa som hon i övrigt berömmer, nämligen den ovan nämnda Years of Hunger av Davies och Wheatcroft (s. 448–449), förefaller mig oförklarligt. Ett skördeutfall på drygt 55 miljoner ton år 1932 kan bäst förklaras av ett komplex av meteorologiska, agrartekniska och politiska faktorer. I Applebaums version – ifall skörden 1932 skulle ha varit ungefär lika stor som året dessförinnan – återstår endast den politiska faktorn för att förklara svältens omfattning”.

Det är ett perspektiv som Wadström inte vill befatta sig med. Om det beror på Wadströms okunnighet eller partiskhet kan jag inte avgöra. Dock ligger hans inte sällan redovisade partiskhet för situationen i Ukraina honom i fatet. Jag snuddar vid tanken att det Wadström inte vill veta av, blundar han för.

Sedan 12 år tillbaka läser Wadström ”i trovärdiga källor” om Ukraina. Ett sådant puerilt uttalande från Wadström kan väl inte tolkas på annat sätt än att t ex nestorn inom sovjetisk socialhistoria, Sheila Fitzpatrick, och på svensk botten, Lennart Samuelson, inte är trovärdiga. Det är ett fullständigt absurt uttalande, sannolikt betingad av Wadströms egen okunnighet. Han drar sig heller inte för att avfärda Samuelson då denne ”bygger på forskning som gjorts för ganska länge sedan”. Detta tror sig amatörhistorikern Wadström kunna bedöma! För information kan tilläggas att Lennart Samuelson bedrivit omfattande, egen forskning i de ryska arkiven.

I det farliga, nya kalla kriget, startat av USA och vasallerna i NATO, har Wadström tydligt valt sida. Och han kan ju tryggt luta sig tillbaka och hänvisa till den statliga propagandacentralen i modern historia – Forum för levande historia, som rätteligen borde heta Forum för död historia, På dess hemsida finns uppslaget ”Kommunistiska regimers brott mot mänskligheten”, men av någon konstig anledning saknas uppslaget ”USA och NATO-vasallernas brott mot mänskligheten”.

Wadström kan på Propagandacentralens hemsidan finna stöd för sin desinformativa verksamhet vid SR:

”Naturliga faktorer, som missväxt, spelade en viss roll i svälten. Men det var de sovjetiska myndigheternas agerande, under ledning av Josef Stalin, som ledde till att svältkatastrofen blev så omfattande. I Ukraina dog omkring 3 miljoner människor av svält; där ses katastrofen i dag som ett folkmord.” här.

Wadström avslutande knorr att jag bör välja än annan verklighet än hans bär syn för sägen!

10 COMMENTS

  1. Sebag Montefiore, som väl kan räknas som en hyfsad men sovjetfientlig historiker, skrev någonstans i The Court of the red Tsar att svälten kom som en överraskning för Moskva. Den var inte planerad. Dessutom berörde den andra områden än Ukraina också, nämligen i sovjetiska Centralasien.

    • Ja, varför skulle den unga Sovjetstaten som satsade allt på att snabbt industrialisera i en ekonomisk depression i väst med framväxt av fascism och nazism vilja åstadkomma hungersnöd i landet? 1931 gjorde Stalin följande bedömning

      ” “Förr i tiden hade vi inget fosterland, inte heller kunde vi ha haft en. Men nu när vi har störtat kapitalismen och makten är i våra händer, i händerna på folket, har vi ett fosterland, och vi kommer att försvara vår självständighet. Vill ni ha vårt socialistiska fosterland slaget och sin självständighet förlorad? Om ni inte vill detta måste ni sätta stopp för dess efterblivenhet på kortast möjliga tid och utveckla en verklig bolsjevikisk fart i att bygga upp den socialistiska ekonomin. Det finns ingen annan väg. Det är därför som Lenin sade på tröskeln till oktoberrevolutionen: ‘Antingen förgås vi, eller så hinner vi upp och överträffar de avancerade kapitalistiska länderna’ […] Vi är femtio eller hundra år efter de utvecklade länderna. Vi måste ta in detta avstånd på tio år. Antingen gör vi det, eller så går vi under.” (https://www.lindelof.nu/stalin-som-politiker-10-krig-om-tio-ar/)

  2. Bilden i inlägget illustrerar för mig kommunismen och levande landsbygd.
    En process som vi upplevt även inom den reformistiska socialismen.
    Expanderande städer och en utdöende landsbygd där allt tas och ingenting ges.

    Det var det som hände i Ukraina. Kommunisterna, med säte i Rysslands huvudstad Moskva, plundrade Ukraina så de fria bönderna där till slut mer eller mindre gav upp att producera, för varför arbeta när man blir bestulen på det man producerat? Ett par torrsomrar gjorde saken heller inte bättre.
    Men 2014 efter drygt hundra år var ockupationen slut och Ukraina fick sin frihet tillbaka.
    Låt oss aldrig glömma rysskommunisterna tog Ukraina med militärt våld.

  3. Lennart Samuelson har skrivet en recension av Anne Applebaums bok Röd hungersnöd. (LS) Samuelsson skriver:
    “En invändning är att hon [Applebaum] endast lyfter fram de politiska faktorerna bakom svälten, men den dåliga skörden 1932 kan bäst förklaras som en samverkan mellan meteorologiska, agrartekniska och politiska faktorer.” (LS, min fetstil)

    Detta är säkert helt korrekt. Men frågan uppstår då hur mycket var och en av dessa faktorer påverkade skörden. Men framför allt om det är särskilt meningsfullt att göra denna distinktion.

    Det är ostridigt att det förekom missväxtstår i Ryssland/Sovjetunionen både före och efter bolsjevikernas maktövertagande 1917. Detta var även ett känt fenomen för den sovjetiska statsledningen när tvångskollektiviseringarna igångsattes 1929. Därför skulle den sovjetiska statsledningen ha räknat med missväxt och sett till att det fanns lämpliga medel att hantera detta. Det går med andra ord inte att friskriva den sovjetiska statsledningen från ansvar för effekterna av hungerkatastrofen med hänvisning till missväxt.

    Även den “agrartekniska” faktorn var känd för den sovjetiska statsledningen innan tvångskollektiviseringarna påbörjades och därför borde denna faktor vara en del av den politiska bedömningen. Den fråga som kvarstår är: hade det blivit svältkatastrof i Sovjetunionen utan tvångskollektiviseringarna? Om man nu skall ta Samuelsson på orden, vilket man nog skall göra, så torde det vara ett inte alltför vågat påstående att de politiska besluten påverkade svältkatastrofen.

    Det finns inget som pekar på att den sovjetiska statsledningen hade för avsikt att starta en hungerkatastrof när man startade tvångskollektiviseringarna. Däremot menar Samuelsson det som skedde var ett resultat av besluten i Moskva:
    “Händelserna 1932 var en följd av den politik som makthavarna inlett redan 1929. Trots att rekvisitionerna under 1932 och början av 1933 sänktes, kulminerade svältkatastrofen under 1933 med oerhört höga dödstal i synnerhet på den ukrainska landsbygden.” (LS)

    När sedan problemen hopade sig var den sovjetiska statsledningen inte omedveten om den prekära situationen i Ukraina. Samuelsson skriver:
    [U]nder 1933 fördelade sovjetstaten även spannmål från andra regioner till nödlidande i Ukraina.” (LS)

    Det finns forskare som påstår att hungersnöden användes för slå ned böndernas motstånd. Cohen skriver:
    “Det som till slut knäckte böndernas motstånd [mot kollektiviseringen] och gjorde slut på det ojämna kriget var den avsiktligt skapade hungersnöden 1932- 33, en av de värsta i rysk historia.” (CBR:269)

    Huruvida den sovjetiska statsledningen uppsåtligen lät människor dö, eller om det handlar om försumlighet, är förmodligen lika illa. Sett ifrån den drabbades horisont spelar det ingen roll om döden kommer som ett resultat av uppsåt eller försumlighet. Vad är värst när resultatet blir det samma? En mordisk eller inkompetent statsledning.

    KÄLLOR

    [LS]http://www.tidskriftenrespons.se/recension/valdokumenterad-och-gripande-skildring-av-hungersnoden-i-ukraina/
    [CBR] Stephen F Cohen, Bucharin och den ryska revolutionen
    https://www.marxistarkiv.se/klassiker/bucharin/om_bucharin/cohen- bucharin_och_ryska_revolutionen.pdf

  4. Holodomor är Ukrainas motsvarighet till polackernas Katyn. Holodomor är inte historia utan ett politiskt vapen där historisk korrekthet är en petitess som bara är i vägen.

    Applebaum är en i den långa raden av ohederliga författare. Hon stödde Irak-kriget och har skrivit en riktigt dålig bok om Gulag bland mycket annat. I Gulag-boken använder hon sig av ett foto som hon använder på ett minst sagt ohederligt och lögnaktigt sätt vilket Stefan Lindgren påtalat. I den här boken använder hon sig av vad man kan kalla “lying by omission”. Hon hyllar Conquests “Harvest of Sorrow” utan att nämna att boken var ett beställningsjobb från den ukrainska extremhögern i exil. Än värre är att hon utelämnar att Conquest i ett brev till Wheatcroft och Davies 2003 medgav att svälten inte var avsiktlig. Det räcker för att döma ut den här boken som det skräp den är. Och Applebaum har garanterat aldrig satt sin fot i några arkiv.

    Applebaum har också ett mycket fult sätt att ange arkivdokument. Då hon citerar en sekundärkälla där ett arkivdokument ingår så anger hon det arkivdokumentet bland sina primärkällor trots att hon själv inte har tagit fram, alltså att hon i praktiken tar åt sig äran av något som någon annan forskat fram.

    Jag är heller inte helt imponerad av Samuelsons recension. Han nämner inte med ett ord Conquests brev till Wheatcroft och Davies 2003 trots att hon borde vara medveten om dess existens. Samuelson lyckas också med konststycket att inte med ett ord nämna den banbrytande forskning som gjorts i ämnet av professor Mark Tauger vid West Virginia University. Tauger är att betrakta som västvärldens förnämste auktoritet på sovjetisk jordbrukspolitik och har ägnat decennier åt noggrann forskning i det här ämnet. Hans slutsats är att svälten inte var avsiktlig utan en konsekvens av växtsjukdomar och missväxt. För den som är intresserad av ämnet rekommenderas varmt hans verk “Natural Disaster and Human Actions in the Soviet Famine of 1931-33”.

    Avslutningsvis rekommenderas hans recension av Applebaums skräpbok. Finns att läsa här:

    https://historynewsnetwork.org/article/169438

  5. För den som är intresserad av vetenskaplig metod kan det vara intressant att jämföra hur Holmström och Samuelsson hanterar en situation där man inte är överens med vad någon annan har skrivit.

    Det uppenbart att Holmström inte är förtjust i Applebaums bok. Hur går han då till väga för avvisa vad Applebaum har skrivit? Det första steget är personangrepp. Holmström skriver: “Applebaum är en i den långa raden av ohederliga författare.” Därefter påstås att Applebaum “stödde Irak-kriget och har skrivit en riktigt dålig bok om Gulag bland mycket annat.” Vare sig detta är sant eller falskt har det ingen relevans för att bedöma vad Applebaum har skrivit i Red Famine. Ett utlämnat brev är inte heller någon relevant kritik av Red Famine. Holmström skriver vidare:
    “Applebaum har också ett mycket fult sätt att ange arkivdokument. Då hon citerar en sekundärkälla där ett arkivdokument ingår så anger hon det arkivdokumentet bland sina primärkällor trots att hon själv inte har tagit fram, alltså att hon i praktiken tar åt sig äran av något som någon annan forskat fram.”

    Detta stämmer inte med Holmströms hänvisning till Mark Tauger där denne skriver:
    “Applebaum citerar konsekvent hela arkivkällan, följt av hänvisningen till den publicerade källan. En ytlig läsare kanske tittar på dessa noter och tror att de var hennes egen arkivforskning.”

    När Samuelsson inte är överens med Applebaum saknas personangreppen. Samuelsson redogör utan värderingar för Applebaums uppfattning om skördens storlek 1930 till 1934. Sedan anför han andra siffror och anger varför han anser dem mer relevanta.

    Holmström är “inte helt imponerad av Samuelsons recension” av Applebaums bok. Anledningen är att Samuelsons inte med ett ord nämner “Conquests brev till Wheatcroft och Davies”. I stället för att göra utlämnandet till den stora händelsen borde i stället innehållet i detta brev behandlas i förhållande till vad Samuelsson skrivit. Ytterligare en anledning till Holmströms missnöje är att Samuelsson inte nämner “professor Mark Tauger vid West Virginia University”. Detta är förvisso helt sant, men det saknar helt relevans.

  6. “Det uppenbart att Holmström inte är förtjust i Applebaums bok. Hur går han då till väga för avvisa vad Applebaum har skrivit? Det första steget är personangrepp.”

    Att säga sanningen om en författare är inte personangrepp. Det är inte Appelbaums person jag angriper utan hennes rakt igenom ohederliga sätt.

    “Därefter påstås att Applebaum “stödde Irak-kriget och har skrivit en riktigt dålig bok om Gulag bland mycket annat.” Vare sig detta är sant eller falskt har det ingen relevans för att bedöma vad Applebaum har skrivit i Red Famine.”

    Det har den relevansen att det finns skäl att misstänka Applebaum för att skriva ytterligare en dålig bok med tanke på hennes “track record” förut. Det är en parallell till Conquest som skrivit en massa böcker om Stalin-tiden men inte en enda som håller måttet utan ovetenskapligt skräp men en person som av någon bisarr anledning fortfarande är en sorts guru för en del historiker.

    “Detta stämmer inte med Holmströms hänvisning till Mark Tauger där denne skriver:”

    Jo det gör det visst det!

    “I stället för att göra utlämnandet till den stora händelsen borde i stället innehållet i detta brev behandlas i förhållande till vad Samuelsson skrivit.”

    Det visar att Samuelson inte har gjort sin hemläxa.

    “Ytterligare en anledning till Holmströms missnöje är att Samuelsson inte nämner “professor Mark Tauger vid West Virginia University”. Detta är förvisso helt sant, men det saknar helt relevans.”

    Jaså, det saknar alltså relevans att Samuelson helt missar att nämna den som mer än någon annan ingående forskat i ämnet. Visar att Samuelson även i det här fallet inte gjort sin hemläxa.

  7. Det är uppenbart att Holmström värld befolkas av en i lång rad “av ohederliga författare”. Dessa “ohederliga författare” utelämnar vissa “brev” och inte nämna en viss “professor” . Dessutom har de “skrivit en massa böcker … men inte en enda som håller måttet utan ovetenskapligt skräp”. Med dessa allmänna utgångspunkter dömer Holmström ut nytt som kommer från dessa författare. Det behövs ingen konkret genomgång av fakta.

    För mig är det uppenbart att det är en väsentlig skillnad i hur Holmström och Tauger beskriver hur Applebaum hanterar sina källhänvisningar. Detta framgår av citaten i mitt förra inlägg. Eftersom jag inte har tillgång till Applebaums bok kan jag inte avgöra vem som har rätt. Vem som har rätt är en struntfråga i sammanhanget. Avgörande är om källhänvisningarna är korrekta och relevanta för sammanhanget. Men Holmström kan lyfta fram en struntfråga, där han kan rätt eller fel, för att bevisa något annat. I detta fall bevisa att Applebaum är ohederlig. På samma sätt är det med Applebaums närvaro i arkiven. Holmström skriver: “Och Applebaum har garanterat aldrig satt sin fot i några arkiv.”
    Sanningshalten i en bok/rapport bestäms inte av om författaren har besökt ett arkiv.

    Holströms tar INTE en diskussion i sakfrågorna som till exempel; hur många dog under den stora svälten, hur många ton spannmål skördades per år, var det en uppsåtlig politik från den sovjetiska statsledningens sid att svälta ut bönderna etc.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here