Denna artikel har haft sina föregångar hos mig men har också inspirerats av en artiel av Pål Steigan 9 maj De superrike som klasse.
Varje år publicerar Oxfam rapporter som visar hur mycket de rikaste människorna i världen äger jämfört med resten av oss.
I december 2017 publicerade jag Stor framgång för kapitalismen! Tre miljardärer äger mer än USA:s halva befolkning (160 000 000 personer)
Sommaren 2017publicerades artikeln Kapitalismen går framåt! Nu äger 5 personer lika mycket som 50 % av mänskligheten (3 700 000 000 personer). De får alltså plats i en större taxi.
Coronapandemin har påskyndat utvecklingen I Coronatider: Miljoner kastas ut i arbetslöshet och fattigdom, men miljardärerna blir rikare än någonsin
Nedan utdrag ur Pål Steigans artikel. Figurerna nedan kommer från hans artikel.
Världens tio rikaste miljardärer har bara blivit ännu rikare.
Dessa människor har namn, och de är välkända. I år är det människor som Jeff Bezos, Elon Musk och Bill Gates. Men åtta personer utgör ingen klass. De är finansfurstar och rikare än de medeltida furstarna, relativt sett. Men de tillhör en klass som är mycket större.
En av finansbanken Credit Suisse bekräftar att de rika blir rikare på bekostnad av mänskligheten. Och de ultrarika är så rika att det är svårt att föreställa sig.
Så här såg Credit Suisse rikedomspyramiden ut för världen för några år sedan. Som sista figuren visar har pyramiden för 2019 blivit spetsigare – de rikaste drar ifrån.
0,7% av mänskligheten äger alltså 41% av all världens rikedom. Dessa rika personer utgör totalt 32 miljoner människor.
Men det finns mer att säga om detta
Credit Suisse har analyserat denna grupp mer i detalj, och det lägger till några extra dimensioner till det hela.
| Mänskligheten | 7 100 000 000 |
| 1 til 50 milj. $ | 31 400 000 |
| 50 til 100 milj. $ | 64 800 |
| 100 til 500 milj. $ | 30 800 |
| Over 500 milj. $ | 3 100 |
De 32 miljoner rika kallas high net worth individuals (HNWI), och det är människor som har över en miljon dollar i investeringsbar förmögenhet, dvs förutom hus, lantställen och liknande.
De ultrarika
Men bland dem finns en grupp ultrarika, kallade ultra high net worth individuals (UHNWI). Det här är människor med minst 50 miljoner dollar i investeringsbar förmögenhet. Enligt Credit Suisse utgör de 98 700 människor över hela världen. Medan de rika utgör 0,45% av mänskligheten utgör de ultrarika 0,31% av de rika:
De ultrarika är 0,31% av de rika.
Vi är nu nere på en grupp som utgör 0,14% av mänskligheten, och där alla har minst 50 miljoner dollar i investeringsbar förmögenhet. Men även de ultrarika delar sig i olika grupper. Inte alla har samma rikedom och makt.
Vad ska man kalla den rikaste gruppen, de med investeringsbara förmögenheter på över 500 miljoner dollar (3,2 miljarder kronor)? Super ultrarika?
De utgör i alla fall 3100 individer eller 0,00004% av mänskligheten.
Jag menar att man kan se tendenser till att det håller på att skapas en överstatlig klass av ultrakapitalister. De är inte längre bundna av nationella begränsningar. Planeten är deras lekplats och de tar ut sina vinster var de vill och placerar dem (eller gömmer dem) var de vill.
De ultrarika som klass
Det kräver mer ingående studier för att avgöra var man ska dra gränsen mellan de i den globala överklassen som har verklig makt, och de som bara drar nytta av det, men ett rimligt antagande är att vi pratar om skiktet av de ultrarika, dvs lite över en promille av mänskligheten. Och bland dem ser vi ett tydligt överskikt, som alltså inte är större än att de skulle få god plats på huvudläktaren på Ullevål stadion – även om de följer avståndsreglerna.
Återstående frågor
Denna diskussion väcker (åtminstone) två frågor:
- Vad gör detta för analysen av kapitalismen? Vi måste visa att inte bara denna grupp superrika människor är dominerande i den kapitalistiska klassen. De tillägnar sig också också profiten på ett annat sätt än resten.
- Och varför ser vi tendenser till att det intellektuella småborgerskapet fjäskar för de finansiella oligarkerna? Se till exempel artikeln Washingtons gröna förgreningar i Europa.
Intressant att ingen av Kinas miljardärer finns med, som Jack Ma. Även intressant att alla tycks vara amerikaner. I USA fungerar kapitalism så att man bildar karteller eller monopol, som sedan systematiskt utökas genom att kväva eller eliminera all konkurrens och man kontroller allt mer av marknaden. Pengar, värde, inflytande och makt koncentreras alltmer. Både makt och pengar koncentreras, fattigdomen i USA växer och sägs nu vara 30%. I Sverige 20% (Eurostat). Kina har den motsatta utvecklingen och den är mycket tydlig när man är på plats. Från 90% fattigdom 1949 är nu fattigdomen utrotat och frukten av framstegen distribueras alltmer, inte koncentreras som i USA. Rikedom och makt distribueras alltmer och karteller och monopol förhindras att etableras eller växa. Exempel, regeringens radikala ingripande mot Jack Ma’s försök till att bilda en jättekartell med monopol inom digitalisering med sin IPO. Problemet med den svenska och amerikanska utvecklingen är att den liknar vad som hände i både Kina och Ryssland. Till slut brister det och utmynnar i någon slags revolution. Den risken är liten i en distribuerad ekonomi som Kinas. I Kina finns även en grundläggande kulturskillnad mot väst. Det är mindre viktigt vem den formella ägaren är, det är viktigt vem som verkligen styr och drar förmån, vinst och fördel av kapitalet.
Miljardären och Woke-kapitalisten på bild #5 ovan får gärna staten beskatta ihjäl tycker jag.
Jag anser inte vederbörande vara någon demokrat eftersom han låter konservativa politiker som Donald Trump men även ett flertal andra i den åsiktskategorin censureras från hans socialamedier-imperium som jag uppfattar vara närmast likt en privatägd diktatur.
Många tänker automatiskt i banor att ta pengarna där dom finns och dela ut dom som allmosor där dom inte finns. Det är mallen för den gamla kommunismen. Problemet är att kapitalisten i det systemet skapar värdet, medan staten, som är den enda som kan beskatta, förbrukar det, och samhället stagnerar och utvecklas inte. Sverige är i praktiken just en ”privatägd diktatur” där ägarna är ideologer i en politisk maktelit. Lösningen är att förhindra politisk och finansiell monopolism och kartellbildning vilket i väst nu är det verkliga systemet.
Värdet skapas av arbetarna, föga av kapitalisten. Kapitalismen verkar mycket stark i Kina.
Beror på vad du menar med ”arbetare”, de som skapar värdet idag i Kina är ingenjörer, forskare, lärare, mjukvaruutvecklare, de som designar nästa generationen computer chips, de som utvecklar system som BRI, AI, nya teknologiskt baserade ekonomiska system som kryptovalutor eller kommunikation och digitalsystem för handel och umgänge som WeChat, eller digitalstyrda robot system som sköter samma tråkiga repetitiva jobb på fabriksbandet som förr gjordes av ”arbetarna”. Idag är det ”arbetarna” som designar, bygger och programmerar robotarna. Utlänningar lever i en helt annan värld än här i Kina, man tänker fortfarande i banor som ”klasser”, en arbetarklass och en kapitalistklass, och är uppenbar helt oförmögna att resa sig ur dessa uråldriga tankebanor. Allt detta har i Kina förpassats till historien. ”Kapitalismen” i klassisk modell, alltså att penningstinna kapitalister investerar i fabriker där ”arbetare” tillåts slita för mager betalning så kapitalisten blir allt rikare. Allt detta är förpassat till historien i Kina. Idag har ”arbetaren” blivit ”kapitalisten”, de två har smält ihop, och samhällssystem förhindrar att den klassiska kapitalisten återuppstår, Jack Ma som exempel. OK, det är svårt, och det är därför jag ofta påpekar att Sverige ligger 50 år efter Kina i samhällsutveckling och nu mer än tio år efter i teknologin. Det går inte att förklara för den som inte vill begripa, eller som ett klassisk kinesiskt talesätt, ”det går inte att väcka någon som låtsas att sova”.
Det finns stora ekonomiska skillnader i Kina enligt Gini-koefficienten.Sveriges Radio: Inkomstskillnaderna i Kina större än i USA.
Det är ofrånkomligt att andra arbetat ihop miljardärernas förmögenhet. Vi är så vana vid det.
Ekonomiska skillnader, inkomst mätt i dollar, speglar inte skillnader i levnadsstandard och tillfredsställelse, vilket jag åtskillig gånger har försökt att förklara, men det tycks vara omöjligt att penetrera kapitalistpropagandan. Försök förstå varför unga akademiker i till exempel Shanghai säger upp sig från välbetalda jobb och flyttar västerut och samtidigt minskar sin inkomst med en faktor 5. Faktum är att man ökar sin livskvalitet, ”happiness”, med en faktor tre till fem. Det är alltså värt det. Jag är själv ett exempel. I Kina följer man inte samma tankeprocesser som de de facto kapitalistiska diktaturerna som Sverige eller USA. Helt sant att i väst har andra arbetat ihop miljardärernas förmögenhet, och så är det fortfarande, för lagar, media, och makteliten skyddar systemet. Kina har lämnat det primitiva samhällsstadiet bakom sig. Jag vet, det är verkligen svårt att förstå, men Kina ligger minst 50 år före Sverige i samhällsutveckling. Sverige är kvar på Kulturrevolutionen nivå. Frusen, fast i tiden. Allmänheten fyller ju villigt på med mer pengar, och jag inkluderar den politiska makteliten, både privat och politiskt. Miljonärsskatt, Portugal avtalet, slopandet av fördelar med att spara i aktier, plastskatt, klädskatt, bensinskatt, flygskatt, osv. ”det finns utrymme” (för mer skatter) sa Löfven just idag.
Samarbetet entreprenören och arbetaren är en oslagbar kombination.
Som alternativ har du inget bättre att erbjuda samhället.
Just därför har den fria marknaden redan besegrat kommunismen.
Men som Karl W uttryckte; Det går inte väcka någon som låtsas sova.
Kommunisten lever i en föreställningsvärld med avstånd till verkligheten.
Det är därför ni kommunister har så svårt att bli accepterade.
Det är först när nöden påkallar ni blir lyssnade.
Så ge dig ut på jakt där du kan finna orättvisor och förtryck så kan du på samma ställe lättare att göra din röst hörd.
Den fria marknaden har aldrig tävlat mot kommunismen som är en vision om ett framtida klasslöst samhälle. Däremot klarar sig socialistiska Sovjet och Kina mycket väl i en jämförelse av ekonomisk och samhällelig utveckling med jämförbara socialistiska stater. Som jag redovisat då och då.
Vad säger statistiken?
* Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.
* Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch
”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky
Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.
Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden. här.
Sovjetunionen:
En seriös skildring av Sovjets 1930-tal borde beakta de stora ekonomiska framstegen till följd av den forcerade industrialiseringen, alfabetiseringen av de illitterata massorna, införandet av ålderspension, fri hälsovård, fri utbildning, daghem och rätt till arbete. Reformer för jämställdhet mellan könen genomfördes: 1917 infördes samma rättigheter på alla områden för kvinnor som för män. Skilsmässa och abort var tillåtet, arbete utom hemmet uppmuntrades och kvinnorna hade rätt till en egen sexualitet. Även om denna kvinnofrigörelse tonades ner under Stalin blev rätten till arbete och utbildning bestående.
Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år. Särskilt det industriella uppbygget måste rimligen betraktas som en central förklaring till Sovjets förmåga att militärt besegra Nazityskland.
Enligt den grundbok i historia på A-nivå som länge dominerat vid svenska universitet, McKay et al, A History of World Societies var de industriella framstegen i Stalins Sovjet ”indeed, quite spectacular”. Mellan 1928 och 1937 femfaldigades produktionen. ”Inget annat stort land hade någonsin uppnått en så snabb ekonomisk industriell tillväxt.” Historie-Professor Lennart Palm: Sovjetunionen under mellankrigstiden – historien skrivs om nu.
”Samarbetet entreprenören och arbetaren är en oslagbar kombination.” Kan vi sträcka tanken till att arbetaren är entreprenören. Jack Ma fick inget jobb och blev engelsklärare, Li Shufu ärvde ingen förmögenhet. Han föddes i en bondefamilj, saknade utbildning, lånade 2,000 av sin far 1984 och började tillverka kylskåpsdelar, senare sålde han motorcyklar. Idag äger han Volvo.
Jag och nej. Kommunismen var en samhällsform driven på ideologiska grunder och toppstyrd av en person eller liten autokratisk grupp. Ideologin var att plundra där det fanns, och dela ut där det inte fanns. Det förhindrade utveckling och alla motiveringar till framsteg. Statistiken ljuger. Om du ökat inkomsten från ett till två med 100% låter det ju bra, men om du behöver 5 för att inte gå hungrig är det närmre till sanningen. Mao’s jordreform, som började 1946, lade grunden till utvecklingen. Folk som lever idag beskriver det som att komma till rena paradiset. Han startade folkutbildningen och avskaffandet av analfabetismen. Mao startade även kampanjen att reducera storleken på familjerna för att höja levnadsstandarden. Den omstartades senare och gick till historien som ettbarnspolitiken. Han startade även rörelsen med ”barfotaläkare”, så primitiv den må ha varit var det ett stort framsteg. Som alla stora revolutionärer var han en urusel administratör. De mesta andra han gjorde blev katastrofer, Låt hundra blommor blomma, Stora språnget, De fyra förlegade, De fyra skadedjuren, Kulturrevolutionen, och Åter till landsbygden. Han ruskade om landet, inte till det bästa alltid, men man lärde av misstagen som vi vet, vilket var den stora vinsten med kommunismen och Mao
Framgångarna i t.ex. jordreformen, inom sjukvården, inledande uppbyggnad av industrin fordrar nog god administrativ förmåga, som överstiger administrateringen av coronavaccinering i Stockholms län. Kanske hade Mao omdöme nog att välja en del goda administratörer som medarbetare.
* Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i kapitalistiska Indien till 9,8 år.
Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.
* Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch
”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky
Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.
här.
Mao’s administrativa förmåga var som bäst obefintlig och förmågan att välja kunniga medarbetare noll. Han var populist, ideolog, otroligt naiv, tyckare och tänkare, varken realist eller pragmatiker, han trodde på det som lät bäst från de som höll med och strök honom medhårs. Han valde medarbetar på att dom höll ideologiskt med honom, inte kunnighet. Det visade sig tydligt både under Kulturrevolutionen och Stora Språnget. Att folk slutade odla jorden och byggde ugnar på bakgårdarna för att smälta ner kastruller och verktyg var knappas någon industrialisering. Det var andra, trots Mao, som lade grunden till framsteg. En var Rewi Alley so grundade Gung Ho rörelsen. Om du står på nivån noll och förbättrar blir alla förbättringar stora mätt i procent. Det var jordreformen, som påbörjades 1946, som började lyfta landet. Barfotaläkarna var en folkrörelse, och Mao var duktig på att starta sådana. En första hjälpen kurs idag är mer medicinskt avancerad än barfotaläkarna, men det var ändå ett stort framsteg. Han drog med sig folk, bra – dåligt – eller inget. Han startade även utbildningen genom att främja det förenklade skrivtecknen. Dom hade funnits länge, men det ansågs obildat och billigt att använda dom. Anledningen var att han ville sprida sina ideologier, och måste folk kunna läsa. Skrivbordsnissarna får tycka vad dom vill, men dom som var med vet, och jag föredrar den källan. Mao var den som syntes, men i realiteten var han ofta mer ett sänke än hjälp.
https://blog.tepapa.govt.nz/2017/04/21/the-expat-origins-of-gung-ho-rewi-alley-a-new-zealander-in-china/
https://en.wikipedia.org/wiki/Rewi_Alley
http://cpcchina.chinadaily.com.cn/2010-09/28/content_13902139.htm
http://www.gungho.org.cn/en-danye.php?id=11
https://geo.coop/articles/gung-ho-and-cooperatives-china
Hur kunde då Kina utvecklas så mycket bättre än Indien som stod på ungefär samma ”utvecklingsnivå” 1949?
Varför Indien inte utvecklades bör du fråga någon som kan Indien bättra en jag, men Indien var ju ockuperat av britterna ända fram till 1947, sedan införde man ”demokrati” och demokrati innebär att skapa motsättningar, det betyder splittring, och det hindrar utveckling. Kina avskaffade sin dysfunktionella demokrati 1949. Sedan undrar jag om Indien hade personer som Rewi Alley, han är kanske den mest berömda men han var inte ensam, och dom hade stort stöd av ledande figurer som Zhou Enlai och inte minst av Soong Ching-ling, (1893-1981), tidigare fru till Sun Yat-sen, (1866-1925). Det var hon som såg till att kommunistpartiet bildades 1921 även om det var Chen Duxiu 陳獨秀 (1879–1942) och Li Dazhao 李大釗 (1889–1927) som formellt var de som grundade kommunistpartiet. Hon var så inflytelserik att hon de facto ledde Kina. Efter sin död 1981 hedrades hon med titeln ”Hederspresident för Folkrepubliken Kina”. Den amerikanske generalen Joe Stilwell importerade tidigare även verkstadsutrustning, som nu kom till god nytta och man kopiera den. Alla i väst fokuserar på Mao och speciellt alla hans misslyckade program, men i många delar ledde Mao Kina lika mycket som gallionsfiguren navigerar segelfartyget. Sedan misstänker jag att Indien var betydligt mer splittrat medan i Kina fanns, och finns, en kultur att samarbeta.
Anders Romelsjö skriver
”Det finns stora ekonomiska skillnader i Kina”
Så då tycker Anders att det var bättre förr i Kina?
Ja i vissa viktiga avseenden.
Jag känner ingen som håller med. Själv saknar jag det gamla Kina och miljön, men det gör nästan ingen annan.
Vad är dom viktiga avseendena? Bara nyfiken.
Utgår från uppgifter om Gini-koefficient – som jag hoppas är tillförlitliga. Gini index: inequality of income distribution in China from 2004 to 2019. Enligt denna källa var Gini-koefficienten 0,46 år 2019 vilket innebär hög ekonomiska ojämlikhet. Men den var 0,49 år 2008, dvs. ojämlikheten ska ha minskat.
Enligt annan källa är Gini-koeff. 0,30 i snitt i EU och 0,28 i Sverige. Men måttet säger inte allt.
USA:s Gini var 0,41 år 2018 säger Världsbanken Världsbanken.
”Ginikoefficienten beräknas vanligtvis utifrån disponibel inkomst efter skatter och transfereringar, vilket också är den definition som används för värdet i diagrammet här ovanför. Måttet tar inte hänsyn till andra omfördelande effekter som kan komma av exempelvis offentligt finansierad välfärd, så som skola och sjukvård. Tar man hänsyn till omfördelningseffekterna av skattefinansierad välfärd, vilket tidigare gjorts av OECD, minskar inkomstspridningen betydligt i Sverige och de nordiska länderna.
Ginikoefficienten är problematisk även i andra aspekter, bland annat fokuserar måttet enbart på relativa inkomster och inte på inkomstnivåer i länderna.” Ekonomifakta.
Det verkar finnas goda skäl att utveckla andra mått inom detta område.
Ginikoefficienten är ett kapitalistmått och mäter endast pengar, utan hänsyn till vad man kan köpa för dom, eller reellt välstånd och hur nöjda folk är. Den är helt meningslös i Kina. I Kina har man nu börjat experimentera med GDH eller GLH mått. Det spinner på GDP, vilket är ett mått på pengar och beteckningarna står för ”Domestic Happiness” och ”Local Happiness”. Andra idéer är Family Happiness. Det är inte ovanligt i Kina att folk medvetet sänker sin inkomst för att få ett friare och bättre liv.
Som jag nämnde i en kommentar finns det brister i Gini-koefficienten. Och kapitalismen är stark i Kina. Likaså i mått på upplevd lycka.
[…] Leve kapitalismen!? Michael Hudson om det ekonomiska läget. Vilka är trenderna och varför? Del I Världens tio rikaste miljardärer har bara blivit ännu rikare Kapitalismen går framåt! Nu, 2018, äger 5 personer lika mycket som 50 % av mänskligheten (3 700 […]