Presidentval i Syrien: “Val är en rätt till självbestämmande”? Fake? Vad tycker DN?

9
844
President al-Assad 20/11 2017. By Kremlin.ru, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=64231891

Bakgrund: Det har åter varit presidentval i Syrien. DN skriver “Syriens president Bashar al-Assad väljs åter till posten, med 95,1 procent av rösterna, meddelar parlamentets talesperson Hammouda Sabbagh. Det blir al-Assads fjärde mandatperiod. Den 55-årige al-Assad ställdes mot den tidigare ministern Abdallah Salloum Abdallah och Mahmoud Merhi, medlem av den så kallade ”tillåtna oppositionen” som oppositionsledare i exil har beskrivit som en förlängning av regimen. Utfallet i det kontroversiella, av oppositionen och västländer kritiserade valet var väntat. Motståndare i exil fick inte ställa upp, röstandet skedde bara i regimkontrollerade områden och de två utmanarna var i princip helt okända. Valdeltagandet uppges ha varit 78,7 procent.” Bashar al-Assad segrade i kritiserat val. I norra Syrien har kurdiska SDF, bundsförvant till USA, Syriens angripare, försökt hindra människor att rösta. Enligt valövervakare från Ryssland skedde valet enligt internationella riktlinjer. 12 000 vallokaler fanns.

I en annan DN-artikel skriver Erik Ohlsson förstås ned presidentvalet. Erik Ohlsson: Varför detta taskspeleri om presidentvalet, Bashar al-Assad? Denne är en bra förteträdare för den bild som ges av angriparen. Jag har flera gånger i mail informerat honom om USA:s roll i kriget och angivit olika källor, men han vill inte ta till sig detta, eller inta en oberoende källkritisk ansats.

Jag publicerade följande korta kommentar till Ohlssons artikel “Bakgrunden till kriget är viktigt: Syrien är sedan 10 år utsatt för ett sedan länge planerat angreppskrig av USA och allierade. Enligt många källor, bl.a. förre NATO-ÖB. Wesley. Mycket omfattande dokumentation, även återgivet i etablerade medier (BBC, Newsweek, Reuters, Wall Street Journal) visar att USA sedan åratal stödjer terrorister i Syrien.
USA ockuperar uppemot 1/3 av landet (israelisk press), medan Ryssland är där legalt, inbjuden av regeringen.
Syrien söker bred samverkan med den del av oppositionen, som inte tydligt företräder utländska intressen eller utgörs av terrorister. Notera också att det finns ungefär lika många partier i Syriens parlament som i Sveriges riksdag efter grundlagsändring 2012.”

Den norska siten Derimot.no har publicerat en artikel av Karin Leukefeld (KL nedan) som intervjuat Manaf Hassan från Syrien före valet. Och som även summerar läget 26/5.
Presidentval i Syrien: “Val är en rätt till självbestämmande”. Rolf Nilsson har översatt.

Den som få en uppfattning om vad president al-Assad står kan läsa någon av intervjuerna med honom. Se under “Relaterat”.


Presidentval i Syrien: “Val är en rätt till självbestämmande”

Den 20 maj kunde syrier som bor utomlands rösta i presidentvalet i Syrien, på de syriska ambassaderna. En grupp med åtta länder – Tyskland, USA, Kanada, Storbritannien, Turkiet, Nederländerna, Saudiarabien och Qatar – har förbjudit val på de syriska ambassaderna eller konsulaten där.

Manaf Hassan.

Manaf Hassan (30) bor i Berlin. Han är advokat, publicist och bloggare. Hassan fick grundlig information om kandidaterna till presidentvalet i Syrien och ville utöva sin rösträtt på den syriska ambassaden. I en intervju med Karin Leukefeld förklarar Manaf Hassan varför han ville rösta och varför det inte var möjligt. Efter intervjun ger Leukefeld en översikt över valet.

KL: Den 20 maj kunde syrier som bor runt om i världen rösta i det syriska presidentvalet. Röstade du?

Manaf Hassan: Tyvärr har den tyska regeringen förbjudit syrier i Tyskland att delta i presidentvalet vid den syriska ambassaden i Berlin. Det fanns inget sätt att rösta någonstans i Tyskland. Många andra EU-länder och andra länder tillät val, men Tyskland gjorde det inte.

KL: Under presidentvalet 2014 vägrade den tyska regeringen också att låta syrier i Tyskland rösta. Vad hände då och vad var orsaken?

Manaf Hassan: Resonemanget då var nästan identiskt med idag. Valet sägs vara en “fars”, “varken fritt eller rättvist” – enligt ett tillägg från utrikesministeriet till regeringens presskonferens den 19 maj 2021. De hävdar att valet inte “genomförs med deltagande av alla syrier, inklusive de i diasporan “. Av den anledningen avvisade den tyska regeringen en formell begäran från den syriska ambassaden att hålla valet: man är inte skyldig att godkänna val i en utländsk stats lokaler.

KL: Hur påverkar förbudet dig och andra som ville rösta?

Manaf Hassan: Att säga att valen är “varken fria eller rättvisa” är en förevändning. Genom sitt beteende bidrar regeringen själv till att inte alla syrier kan delta i valet. Vilken typ av demokrati vill den tyska regeringen se i Syrien, om den berövar syrierna rösträtten och rätten att delta i demokratiska processer? Förbudet innebär att man fortsätter att bekämpa den syriska regeringen och Syrien i allmänhet, inklusive de omänskliga sanktionerna som dödar syrierna.

Skälen till valförbudet är uppenbara. Om ett stort antal syrier åker till Berlin för att rösta kommer den vilseledande bevakningen av Syrien att rasa samman som ett korthus. Eftersom valet i Syrien nu äger rum på ett verkligt demokratiskt sätt. Media och allmänheten bör fråga varför syrierna röstar och vem de röstar på. Men regeringen och de flesta media upprätthåller bilden av en diktatur i Syrien, och Syrien demoniseras fortfarande. Och om den nuvarande presidenten, Bashar Al-Assad, vinner dessa val igen, kommer det att sägas att han var illegitim och inte vald av alla syrier. Förbudet är avsett att bibehålla den bild som har förmedlats till allmänheten hittills.

KL: Det finns många syriska oppositionsmedlemmar i Berlin, hur reagerar de på valet?

Manaf Hassan: Anhängare av den så kallade “Fria syriska armén” (FSA) – för mig är detta en islamistisk terrormilis – har distribuerat filmer i flera veckor och varnat syrierna för att våga sig in på ambassaden. Det var innan den tyska regeringen meddelade sitt beslut. Syrierna hotades med att få sitt uppehållstillstånd eller till och med sitt medborgarskap indraget och att skickas tillbaka till Syrien om de ville delta i valet på ambassaden. Dessa människor spelar på rädsla. De kommer att skrämma och avskräcka.

KL: Är detta ett beteende som du har observerat specifikt vid valen?

Manaf Hassan: De har inte bara gjort det i några veckor, utan sedan krigets början. De hotar människor som står på Assads sida. De medger öppet att de har goda kontakter med myndigheterna för att starta sådana processer. Det förekommer också dödshot, och adresser och foton av Assad-supportrar publiceras på Facebook-grupper och på andra ställen. Det är svårt att beskriva allt detta. Det är chockerande. Stödjare för den “fria syriska armén” sägs till och med ha pressat utrikesministeriet angående valet. Dessutom finansieras ett kontor i Berlin för dessa människor av tyska skattebetalares pengar under namnet “Etilaf”.

KL: I Tyskland är val ett viktigt inslag i parlamentarisk demokrati. Varför tror du att rösträtten i Syrien, dvs. din rösträtt, har en annan status i Tyskland?

Manaf Hassan: Det är en politisk beräkning. Varken mer eller mindre. Syrien har varit i krig med halva världen i tio år, och ändå står Syrien fortfarande kvar. Folket står fortfarande upprätt. Den syriska regeringen och den syriska armén står också fortfarande. Och inte bara det, utan de står tillsammans. Detta ogillar många stater, eftersom de misslyckats med att hävda sina geopolitiska intressen.

Du förstår, Tyskland spenderade mycket pengar på de syriska flyktingarna. Detta har förmodligen att göra med den demografiska utvecklingen i Tyskland, den tyska befolkningen blir äldre och det är brist på barn. Uppenbarligen kommer de övervägande unga människorna och familjerna från Syrien och andra länder att se till att den tyska ekonomin förblir stark. Den tyska regeringen välkomnar en avfolkning av Syrien. Tyskland kommer att dra nytta av framtida generationer av syriska flyktingar. Men Syrien har förlorat dessa människor. Jag ser den fientliga inställningen till valet kopplat till denna utveckling. Även om landet nu till stor del är fredligt, klassificeras Syrien som olämpligt för syriska flyktingars återvändande. De försenar processen. Ju mer tid som går, desto mer naturaliseras syrier här i Tyskland. Jag ser detta som kopplat till förbudet mot val i Tyskland.

Frankrike, Schweiz, Österrike, Sverige, Spanien, Polen, Serbien, Tjeckien, Armenien, Bulgarien, Rumänien, Cypern och många, många andra länder har visat att det finns ett annat sätt, de har tillåtit val på syriska ambassader. Tyskland, å andra sidan, blockerade hela gatan framför den syriska ambassaden i Berlin.

KL: Låt oss prata om valet. Det finns tre kandidater. Vad vet du om dem och deras program?

Manaf Hassan: Jag har följt med stort intresse hur valet har förändrats sedan krigets början och hur västerländska medier, särskilt i Tyskland, rapporterar om dem. Detta är det andra presidentvalet i Syrien sedan kriget började. Det första var 2014 och många bra förändringar har redan ägt rum. Fler kandidater är nu möjliga. Valobservatörer från mer än 30 länder var i landet 2014. Det kommer sannolikt att bli fler i år. Valaffischer med alla kandidater kan ses över hela Syrien. Och på syrisk statlig tv och andra syriska medier får alla kandidater samma plattform. 51 kandidater ansökte i år. Till slut lyckades tre kandidater.

Fram till förra söndagen (23 maj) kunde jag inte hitta ett enda bidrag från de etablerade medierna i detta land om valet. Men det har ofta varit fallet hittills att etablerade medier har väntat för att se vad som skrivs om Syrien, och sedan välja vad som passar dem i rapporteringen. Eller för att fördröja bra analyser. Även på engelska kunde jag hitta väldigt få och framför allt mycket korta artiklar. De flesta av dem ville demonisera Syrien och valet. Detaljer förklarades inte.

Kandidaterna föraktas eller påstås stå nära den nuvarande syriska presidenten Assad. Men de tre är väldigt olika. Mahmoud Ahmad Marei (64) är en känd advokat och kritiker av regeringen, och han står med ett riktigt oppositionsparti. Han deltog i Genève-konferensen om Syrien för oppositionen och står långt ifrån den syriska regeringen. Och mitt i Syrien – inte bara i Damaskus – finns affischer som ber om frisläppande av politiska fångar. Om Syrien var det som västvärlden hävdar, skulle detta vara omöjligt. Den nuvarande medierapporteringen visar bara att de inte har befattat sig med valet och förmodligen inte ens vill ha det.

KL: Bashar al-Assad är den mest kända av kandidaterna. Du har nu pratat om Marei. Vad sägs om Abdullah?

Manaf Hassan: Abdullah Salloum (65) kommer från Azaz, som ligger norr om Aleppo. Han studerade juridik i Damaskus och är medlem i, och styrelseordförande för Socialist Union Party i Damaskusområdet. Han var minister för parlamentariska frågor och själv ledamot av parlamentet. Hans idéer liknar president Assads, men har en nasseristiskt orienterad inriktning (nasserism efter Egyptens tidigare president Gamal Abdel Nasser 1918-1970, ö.a.), en riktning mot arabisk nationalism. Han verkar inte särskilt modern för mig.

Personligen tror jag att en stor majoritet av syrier kommer att ansluta sig till president Assad och rösta på honom. Han har lett Syrien genom denna extremt svåra tid och har aldrig vänt landet ryggen. Och vad folk inte glömmer är att Syrien före kriget var ett av de mest avancerade länderna i Mellanöstern. Folket bodde där i fred, lyckligt och nöjda tillsammans. Det är inte bara mitt påstående, de etablerade tyska medierna rapporterade om det redan före kriget.

KL: Vad tror du, efter tio års krig i Syrien, är den viktigaste uppgiften för den framtida presidenten i Syrien?

Redaktör Romelsjö: Inflikar en tweet

Manaf Hassan: Det kommer att finnas flera viktiga uppgifter framför oss. Men det viktigaste kommer att vara att snabbt återuppbygga landet. Med återuppbyggnaden kommer hopp för landet och dess folk. Syrien måste snabbt komma bort från kriget, även om det fortfarande finns några områden som måste befrias från terrorism och utländsk ockupation – av Turkiet och USA. Men de områden som för närvarande kontrolleras av den syriska regeringen måste snabbt uppleva en återhämtning och bygga vidare på perioden före kriget. Detta är redan fallet på många områden. Med återuppbyggnaden kommer ekonomin att återhämta sig och andra, nästan olösliga uppgifter kan också lösas. Ett uppsving kan till exempel tvinga fram ett uppror från civilbefolkningen i det sista terroristfästet i Idlib, och folket kommer att resa sig mot terroristmakten i den syriska al-Qaida-grenen Hayat Tahrir ash-Sham (HTS). I Idlib är civilbefolkningen så förtryckt och misshandlad av extrema islamister att knappast någon vågar stå emot. En politisk lösning har ännu inte hittats i Idlib och en offensiv av den syriska armén motarbetas av stormakterna. Det sägs att de vill ha en “politisk lösning”, men de vet också att ju längre tiden går, desto mer konsoliderar HTS-terroristerna sin kontroll militärt. Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och andra hjälper dem med detta. Jag är fortfarande vid gott mod. Det syriska folket har tidigare visat att de kan kasta ut ockupanter och terrorister genom att stå emot.

Ett stort problem kvarstår: Syrien har förlorat hela generationer. Många människor har flytt, förlorat allt, har hat i sig och har upplevt mycket lidande. Man är fysiskt och psykiskt sjuka. Detta gäller också människorna som bor i alla delar av Syrien, de måste uppleva en stärkning av samhället. Detta drabbar särskilt människor som har varit tvungna att leva under lång tid under terroristernas herradöme, utan säkerhet och ordning, eller som fortfarande lider av det idag, som i Idlib.

KL: Du har bott i Tyskland så länge, och ändå är presidentvalet i Syrien så viktigt för dig. Varför?

Manaf Hassan: Framför allt är Syrien och folket viktigt för mig. Syrien är mina föräldrars hemland. Jag är tysk och syrier, och jag har båda länderna i mitt hjärta. Jag har varit i Syrien varje år i mitt liv sedan jag föddes. Även under kriget. Jag har många vänner, bekanta och familj där. Så jag kunde snabbt avgöra skillnaderna mellan rapporteringen och de verkliga händelserna på plats. Först och främst vill jag att rösten från den stora majoriteten av det syriska folket, som är helt förtryckt här, ska uttryckas. Jag kämpar för rättvisa och fred i Syrien. Syrierna har rätt till självbestämmande. Val är en del av denna rätt till självbestämmande. Och det berövas dem i Tyskland och på andra håll.


ÖVERSIKT 26/5

En ny president väljs i Syrien idag, onsdagen den 26 maj 2021. 51 personer har ansökt om det högsta ämbetet, inklusive kvinnor, för första gången. Tre kandidater godkändes. Enligt den högsta valmyndigheten har mer än 12 000 vallokaler upprättats i alla 14 provinser i landet. Flera stater skickade delegationer för att följa valet på inbjudan av det syriska parlamentet. Valdagen är en allmän helgdag och syriska medier rapporterar omfattande om valet.

Ambassader i åtta länder nekar syrier som bor utomlands rösträtt

Den 20 maj kunde syrier som bor utomlands rösta på de syriska ambassaderna. En grupp med åtta stater – Tyskland, USA, Kanada, Storbritannien, Turkiet, Nederländerna, Saudiarabien och Qatar – har förbjudit val på de syriska ambassaderna eller konsulaten där.

På begäran av författaren svarade utrikesministeriet i Berlin, att regeringen redan hade intagit en tydlig ståndpunkt i mars, i ett gemensamt uttalande med USA, Storbritannien, Frankrike och Italien, samt i samband med ett uttalande från de 27 EU-länderna ( Presidentvalet är “varken fritt eller rättvist” och motsvarar inte “säkerhetsrådets relevanta resolution 2254” (om denna resolution, se Wikipedia här och FN här, ö.a.). En formell begäran från den syriska ambassaden att låta syriska väljare som bor i Tyskland delta i valet på ambassaden i Berlin “avvisades” av utrikesministeriet. “Enligt internationell lag finns det ingen skyldighet för regeringen” att godkänna valet.

I 40 länder, å andra sidan, från Kina till Malaysia, Sydafrika, Förenade Arabemiraten, Egypten till Argentina och Venezuela, kunde hundratusentals syrier rösta. I Libanon gick tiotusentals till den syriska ambassaden i Beirut. Män från en lokal milis, de ‘libanesiska styrkorna’, använde påkar och knytnävar för att förhindra att väljarna kom till.

Förutom sittande Bashar al-Assad, som nominerades av Ba’ath-partiet och anses ha de bästa chanserna, helt enkelt på grund av sin berömmelse, ställer den tämligen okände politikern Abdallah Saloum Abdallah, från det vänstra Nasserist-partiet i Syrien, upp. Abdallah kommer från Aleppo, vill ha enhet i Syrien under socialism och är tidningsredaktör.

Den tredje kandidaten är Mahmoud Ahmed Marei från oppositionen Arab Democratic Socialist Union (DASU). 2011 gick DASU samman med 12 andra partier för att bilda National Coordinating Committee for Democratic Change (NCC), en paraplyorganisation för den (icke-beväpnade) syriska oppositionen. Marei satt fängslad som politisk fånge i sex år, och 2011 blev han en av de ledande personerna i den interna syriska oppositionen. Marei är ordförande för den syriska arabiska organisationen för mänskliga rättigheter och är medlem av delegationen till den interna syriska oppositionen som deltar i förhandlingarna med den konstitutionella kommittén i FN:s regi i Genève. Kärnan i hans kampanj är kraven på frisläppande av politiska fångar och om bildandet av en “regering av nationell enhet med en verklig representation av oppositionen”.

Det syriska presidentvalet äger rum i en tid med stora sociala, ekonomiska och ekonomiska problem. Efter tio år av krig blockeras återuppbyggnaden av EU:s och USA:s sanktioner (Caesar’s Act). Delar av landet i Idlib, nordost om Eufrat och söder om gränsövergången Al Tanf, innehas av turkiska och amerikanska trupper och anti-IS-allierade. De stöds av lokala väpnade grupper.

EU och USA har i många månader kritiserat valet. Det stämplas som en “fars”, där resultatet inte kommer att accepteras och som andra stater inte heller bör acceptera.

I FN:s säkerhetsråd förklarade Förenta staterna, Storbritannien och Frankrike att de inte ville erkänna valet, eftersom det inte uppfyllde kraven i säkerhetsrådets resolution 2254. Ryska FN-ambassadören Vasily Nebenzya varnade för att blanda sig i Syriens inrikesfrågor. Västerländska stater bör inte sprida falsk information, sade Nebenzya. Presidentvalet i Syrien har “inget att göra med den konstitutionella kommitténs arbete”, vilken hålls i FN:s regi.

FN:s särskilda sändebud för Syrien, Geir Pedersen, sade vid ett möte i FN:s säkerhetsråd den 28 april 2021 att man hade noterat att presidentvalet i Syrien skulle äga rum den 26 maj. Valet motsvarar den nuvarande konstitutionen och är “inte en del av den politiska processen i enlighet med säkerhetsrådets resolution 2254”. (om denna resolution, se länkar ovan ö.a.)

Det kurdledda “Syrian Democratic Council” meddelade att det inte skulle ha något att göra med detta val, eftersom det bryter mot “FN: s resolution 2254”. Val i Syrien kunde bara äga rum “i enlighet med internationella beslut”.

Nasr al-Hariri, ledare för National Coalition of Syrian Revolutionary and Opposition Forces (Etilaf) med säte i Istanbul, beskrev valet som en “kupp mot den politiska processen” i Syrien. Det enda acceptabla valet i Syrien är val “där krigsförbrytaren Bashar al-Assad inte deltar”.

Syrierna hade landsomfattande demonstrationer förra söndagen “för den konstitutionella rösträtten”. En affärskvinna från Damaskus sa i telefon med en begäran om anonymitet: ”Vi röstar mindre för en av kandidaterna än för den grundläggande rösträtten. Syrierna är mycket politiskt medvetna. De kommer inte att tas om hand av någon.

Med vänligt tillstånd från NachDenkSeiten

Bashar al-Assads seger firas

Relaterat.
Vad tycker Syriens president al-Assad om kurdernas och Turkiets roll? Exklusiv intervju.
Intervju med Syriens president Assad om al-Baghdadis död.
Vad tycker Syriens president al-Assad om kurdernas och Turkiets roll? Exklusiv intervju.
Mer högintressant ur den exklusiva intervju med Bashar al-Assad, statsman och president i Syrien.

9 COMMENTS

  1. Vad ska man förvänta sig av Erik Ohlsson som ingår i trion av de berömda kalsongs grävande journalister i Sverige? Vi väntar ivrigt för vad Erik Ohlsson kommer att finna då han undersöker västpolitikers och sionist mediers nya gunstling Roman Protasevitj. Vi borde rekommendera Erik Ohlsson till Kalsongs journalistikens stora pris för 2021. Välförtjänt grävande 😉

  2. https://www.rt.com/op-ed/525037-syria-election-assad-celebration/

    I länken Eva Bartletts rapport från valet. Eva Bartlett, en av de få jounalisterna med hedern i behåll. Men hon har berömts av John Pilger för sina insatser och vad kan en journalist mer önska, mödan har inte varit förgäves. Och det paradoxala är att ingen kommer att minnas namnen i det koppel av otaliga västjournalister som spytt sin galla över Syrien det senaste decenniet. Drevjournalisterna tror sig främja sin karriär, vilket är riktigt på kort sikt men samtidigt drar de vanära över sig själva och deras namn kommer att falla i glömska.

    Kolla på det bildmaterial som finns länkat bl.a. Eva Bartletts twitter, inte ens ett VM-guld i fotboll skulle få Sverige att fira lika vilt som syrierna firar valet, vilket symboliskt måste ses som ett firande av nationell enighet i segern över invasionsarmén.

    EU tackar genom att försöka upprepa fallet Irak där sanktionerna raserade hela samhället och ledde till oändliga lidanden. Syriens ekonomi bör enligt EU – där besluten fattas i konsensus med vetorätt för varje enskild medlem – strypas och landet bör hindras från att börja återuppbyggas även om detta sker till priset av hunger och sjukdom då landet har satts i blockad. Därför är det särskilt träffande att Sverige återigen hyllar massmörderskan Madeleine Albright genom inbjudan till besök och tal. Hon kan ge sina värdar goda råd hur man dövar sitt samvete eftersom hon som en uttalad exceptionalist står högre än både gudar och annan mänsklig omvärld.

    • Jag läste Eva Bartletts twitter, och blev förvånad när jag såg att hon gick ut väldigt hårt mot “Gzoners”, det tog ett tag innan jag förstod att det var Gray Zone hon menade. Hon är arg och vill att de skall offentligt be om ursäkt för sin krigspropaganda mot Syrien. Blev väldigt förvånad men år 2014 läste jag inte på Grayzone.
      Hon skrev att Max Blumenthal hånade Sharmine Narwani “Writer, commentator & analyst of West Asian geopolitics” obevekligt och grymt, när hon skrev ärligt och modigt om Syrien. Någon som svarar henne har lagt ut en twitter kommentar av Ben Norton, där han skriver år 2014: Assad är en diktator som slaktar civila med barrels bombs, svälter sitt eget folk och beordrar soldater att våldta kvinnor.
      Låter som den värsta CIA propaganda, har svårt att ta in detta. Var Grayzone så oupplysta år 2014, för det var ju då boken “Jihhadisternas återkomst skrevs av Patrick Cockburn, som också var med i den offentliga debatten. Patrick Cockburn precis som DIA i USA förstod att det var extremister som stred mot Assad i Syrien, så att fortsätta propagera för krig skulle leda till något mycket värre än att ha Assad vid makten.
      Tycker dock att det är märkligt att hon ger sig på Aaron Mate, för det framkommer inte om han deltog i krigspropagandan mot Syrien. Kan förstå henne, eftersom hon och några till varit så ensamma och kämpat mot så kraftiga makter och de hade behövt flera vid sin sida, så hon är frustrerad, arg och besviken.

      • Jag har inte kollat upp detta, men i så fall har de lärt sig av sina misstag. Aaron Maté var ju direkt involverad då det blev en hearing i FN:s säkerhetsråd angående OPCW:s förfalskning av sina egna experters rapport om den påstådda gasattacken.

        Även Max Blumenthal verkar vara välinformerad.

        • Här är Eva Bartletts utbrott mot GrayZone. Jag kan tycka att hon istället borde vara tacksam för att de inte fortsatt med sin krigspropaganda, och se dem som samarbetspartner. De skulle hon tjäna på eftersom i USA blir man fortsatt hånad om man åker till Syrien och gör reportage, så de behöver flera vänner på samma sida. Aaron Mate har blivit påhoppad för att han åkt till Syrien.
          https://twitter.com/EvaKBartlett/status/1398384359728685063

          • Grayzone har startat 2016, två år med en partner och 2018 som eget. Eva Bartlett kan ha skäl för sin ilska, hon har utsatt sig för livsfara ett antal gånger.

            GZ rekommenderas numera av både John Pilger och Oliver Stone och som du säger Vivianne, kanske bättre att blicka framåt.

    • Syrierna vet också att Palestiniernas seger över apartheid- och barnamördarnas israel genom operation Al Quds Svärd, blir segerns sötma ännu ljuvligare. Det var jo jihadister-för-israel som förde terrorkriget mot Syrien. Och världen ser detta och gläds åt både Syrien vägnar.

      Att terrorismens barnkammare apartheid israel fick smacka på Palestiniernas slag är även det väldig glädjande i världens ögon. När till och med den mycket inflytelserika amerikanska tidningen Foreign Policy anser att USA ska sluta med villkorslös ekonomisk, militärt och diplomatisk stöd till israel. Policyn har bara “zero” till USA men priset för stödet till apartheid israel är väldigt högt. Hädanefter är det bara utför för apartheid israel. Världen gläds åt det!!!

      https://www.presstv.com/Detail/2021/05/28/657674/US-halt-unconditional-support-Israel-Professor

  3. Visst kan man ställa sig kritisk till ett presidentval som anordnas under ett pågående krig. Men det är ändå den syriska regeringen och syrierna själva som är behöriga att besluta om valet ifråga. Inga andra stater har rätt att lägga sig i detta, och att aktivt förhindra att syriska medborgare/flyktingar kan rösta är ett brott mot internationell rätt. Men när det gäller Syrien har all hänsyn till FN-principer och internationell rätt överhvud taget gått all världens väg. Det syriska folkets allt överskuggande önskan är FRED. Men det internationella samfundets önskan och bestämda vilja är att Bashar al-Assad ska bort, och eftersom han inte kan besegras militärt har kriget hamnat i ett låst läge där USA, Turkiet och allsköns terrorister härjar i de delar av landet där regeringen inte har kontroll USA har tydligen lagt beslag på oljan och är inte angeläget om förändring.
    Syriens “vänner” beklagar sig hycklande över civilbefolkningens lidande men nonchalerar det i praktiken. Det krävs att det s k “världssamfundet” tar initiativ till något slags fredsförhandlingar med Assad. Men då måste man acceptera att han sitter kvar på sin post. Och det är ju vad hela kriget har handlat om – att Assad måste bort. Det syriska folket är inte tillfrågat och nu får de inte ens rösta om sitt lands president i vissa EU-länder!

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here