Vad tycker chilenska organisationer i Sverige om svenske ambassadörens på situationen i Chile?

1
722

Ingress: Detta dokument från Nationella Kommissionen för Mänskliga Rättigheter Chile-Sverige har jag fått möjlighet att publicera. Det är viktigt att veta vad som idag sker i Chile – och inte bara under Pinochets diktatur. Mindre väl belagda uppgifter om liknande övergrepp i Belarus slås upp stort och leder till fördömanden och sanktioner av Väst, men inte dessa väl belagda övergrepp.


Sveriges ambassadör Oscar Stenström syn på situationen i Chile bemöts av chilenska organisationer i Sverige

Det chilenska folkets sociala uppvaknande har brutalt förtryckts av landets säkerhetsstyrkor. Tusentals chilenare, de flesta unga, har blivit frihetsberövade och tvingats till s.k. preventivt fängslande. Enligt chilensk lag är preventivt fängslande en åtgärd man ska ta till vid undantag, men i de här fallen så har praxis blivit att ungdomar hållits fängslade under miserabla sanitära förhållanden i månader, ibland upp till ett år, i väntan på utredningen leder till rättegång och åtal.

“De som hade strategiskt befäl över den nationella polisen tillät att tortyr och misshandel begicks mot demonstranter eftersom de ansåg att det var ett nödvändigt ont för att skingra folkmassorna till varje pris. Genom tyst order eller avsiktliga utelämnanden uppmuntrade de fall som var lika allvarliga som Gustavo Gaticas eller Fabiola Campillais, och många andra”, säger Erika Guevara-Rosas, Amerikachef på Amnesty International (Amnesty International rapport 14 oktober 2020).

Mot denna bakgrund och med stöd från flera andra rapporter om Chile skulle vi inom Nationella Kommissionen för MR Chile – Sverige vilja besvara ambassadör Stenströms syn med nedanstående fakta.

1.- Ambassadören reagerade när en av deltagarna uttalade sig om “brott mot mänskligheten”. Vad har egentligen skett i Chile, människorättsbrott eller brott mot mänskligheten?

Oberoende forskningscentret CIPER-Chiles rapport, som bygger på data från Chiles åklagarmyndighet, har visat att åklagarmyndigheten från 18 oktober 2018 och fram till den 28 januari 2021 tagit emot 8 581 enskilda anmälningar om människorättsbrott, som grupperades om till totalt 6 568 utredningsärenden. Alla dessa ärenden utreds/har utretts som brott rubricerade enligt Chiles brottsbalk.

Chilenska Kommissionen för Mänskliga Rättigheter (CChDH), andra människorättsorganisationer och senator Navarro (ordförande i MR-kommissionen i chilenska senaten) har lämnat till åklagarmyndigheten ett antal ärenden för att utredas som brott mot mänskligheten, i enlighet med Lag 20 357, en chilensk lag baserad på Romstadgan. En åklagare i Valparaíso, Claudia Perivancich, som är utsedd för att utreda dessa fall har valt att utreda endast sex fall, inträffade mellan 18 oktober 2019 och 30 mars 2020.

Sedan början av 2020 har jurister i omgångar lämnat in anklagelser till Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) mot President Piñera om brott mot mänskligheten. Vi har haft god kontakt med en grupp chilenska jurister bosatta i Europa som successivt fyllt på Chile-dossiern med delrapporter för underlag till beslut. Nyligen presenterade den spanske fd domaren Baltazar Garzón, tillsammans med CChDHs ordförande Carlos Margotta samt flera latinamerikanska och italienska jurister nya anklagelsepunkter mot bl.a. president Piñera inför ICC.

Mot denna bakgrund tycker vi att det är legitimt att i fallet Chile också använda sig av begreppet “brott mot mänskligheten”!

2.- I frågan om människorättsbrott, lyfter ambassadören fram polisstyrkan Carabineros’ och utredningspolisen PDI:s ansvar, utan kopplingar högre upp i ansvarskedjan och utan att se att det finns ett systematiskt handlande. Vilket skulle förklara varför den svenska regeringen kritiserar brotten, men fördömer inte den chilenska regeringen.

Alla jurister, som presenterar anklagelser om “brott mot mänskligheten” menar att det inte rör sig om isolerade händelser som begåtts av enskilda representanter för säkerhetsstyrkorna, utan att brotten är uttryck för en politik för massiva, allvarliga och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna – en systematisk attack mot civilbefolkningen. I Chile kan man därför åberopa Lag 20 357, vars artikel 35 säger att vid brott mot mänskligheten är också politiska myndigheter och militära ledare ansvariga. Samma resonemang avser Romstadgan, och de anklagelser som presenterats till ICC i Haag. I bägge fall är det tänkbart att utreda ansvaret hos landets president, inrikesministern, generaldirektören för Carabineros och de enskilda som begått brotten.

Ignacio Bachmann, advokaten som lämnade fram de första anklagelserna till ICC har gett ett flertal exempel som stödjer hans huvudtes att det råder straffrihet i Chile. I en reträtt på underofficerskolan 2019 lovade general Mario Rozas, dåvarande överbefälhavare för polisstyrkan Carabineros, att han inte skulle säga upp någon som blev föremål för utredning till följd av sitt agerande som poliser. Rozas’ löfte har blivit verklighet – idag finns det flera Carabineros kopplade till brott mot mänskligheten och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, men knappt en handfull har blivit formellt anklagade och endast ett par har avskedats från polisstyrkan. Vidare har Högsta domstolen avvisat under en tidsperiod alla ärenden om att formalisera anklagelser mot Carabineros och det som är ännu mer skrämmande är att Kongressen snabbt antagit flera lagar som skyddar polisen och militären.

Avslutningsvis förvånar det oss att UD:s MR-rapport inte nämner att ICC i Haag tagit emot anklagelser om brott mot mänskligheten. Advokat Ignacio Bachmann skickade under 2020, via oss, ett brev till utrikesminister Ann Linde med information om dessa frågor (se bilaga nr 1) tillsammans med en av de delrapporter som lämnats till ICC.

Chilenska organisationer går nu samman i Europa för att visualisera alla anklagelser för brott mot mänskligheten som presenterats inför ICC i Haag, och gemensamma europeiska aktionsdagar planeras med start i juni månad.

3.- Argumentet att rättsväsendet är självständigt, och agerar om än långsamt

När det gäller utredningar av framför allt ungdomar som anklagas för våldsdåd i samband med demonstrationerna, så står den chilenska staten (Inrikesdepartementet) med som anklagande part i flertalet av målen, vilket sätter press på åklagarmyndigheten och domstolarna.

Resultatet har blivit att flertalet ungdomar har tilldelas preventivt frihetsberövande för förseelser med väldigt lågt straffvärde (exempelvis “Störande av allmän ordning”). Många har vistats i fängelser i upp till ett år i väntan på att utredningarna ska avslutas.

Domare som bytt ut preventivt frihetsberövande mot husarrest har straffats med omplaceringar, och högre rättsinstanser har hävt deras beslut.

Vi har tidigare nämnt de 6 568 utredningsärenden gällande människorättsbrott som Åklagarmyndigheten tagit emot. Av dessa är 3 518 ärenden fortfarande föremål för utredning. Ett (!) fall har avslutats med en fällande dom och 3 050 ärenden har arkiverats pga. ”bristfälliga bevis”. Domare Garzón har poängterat i sin skrivelse till ICC att om drygt 46% av fallen arkiverats så är det ett tecken på att det chilenska rättsväsendet inte gör sitt arbete.

Slutligen slås vi av det faktum att en utsedd åklagare kan “välja ut” vilka brott mot mänskligheten som ska bli föremål för utredning. När åklagare Claudia Perivancich dessutom fick frågan varför hon satte mars 2020 som bortre tidsgräns, så svarade hon; “Det bör noteras att demonstrationerna på gatorna upphörde i och med restriktionerna till följd av pandemin, vilket blev tydligt/märkbart under 2020. Det är därför som vi hävdar att en händelse som ägde rum i januari eller februari inte kan kopplas till den kontexten”. För oss står det klart att brott mot mänskligheten liksom andra människorättsbrott inträffade under hela 2020 och fortsätter att inträffa 2021.

4.- Argumentet att det inte finns politiska fångar i Chile

I en presskonferens inför chilensk media fick den internationellt kända spanska fd domaren Baltasar Garzón frågan om man kan tala om politiska fångar efter den sociala revolten: ”…Att kvarhålla, under hela denna tid, människor vars enda brott varit att delta i folkliga protester och där det inte kunnat bevisas att de hade andra motiv än att stå emot ordningsmaktens eller polisens repressiva handlingar som riktades mot dem, är något som utan tvekan har en konnotation av politisk konflikt. Därför bör de som deltog i dessa händelser klassificeras som politiska fångar i den meningen att de blivit frihetsberövade till följd av deras deltagande. Att tillskriva de frihetsberövade kriminella handlingar bygger till viss del helt enkelt på att de deltagit i dessa händelser, det vill säga att de tillskrivits något slags kollektivt ansvar.”

”… Det finns anklagelser som kan betraktas som misstänkta eller tvivelaktiga baserat på de bevis som lämnats, och i många fall borde de därför inte ens betraktas som anklagelser. Situationen blir också tydlig när man ser den massiva omfattningen av frihetsberövandet, mer än 2500 personer… vilket ska jämföras med att det finns ytterst få, knappt några som förklarats ansvariga (för brott) eller blivit frihetsberövade bland statens agenter. Här brister det i något väsentligt, i principen om likhet inför lagen. Därför måste vi fastställa att det åtminstone finns tecken på att förföljelsen mot dessa människor har tydliga politiska motiv vilket också har en definitiv inverkan på hur man klassificerar brotten som de anklagas för. ”

Vi förstår att det inte finns en skriven president order om att demonstranter ska fängslas för att de demonstrerar, men kan tillägga att i) president Piñera var visserligen smart nog att inte ge ifrån sig något skriftligt underlag, men ii) han sa dock på en presskonferens att “vi” är i krig med en mäktig fiende, vilket sänder en tydlig signal till polisen om vad som gäller och vad som tillåts, och iii) mycket riktigt blev följden polisvåld med exempelvis 470+ demonstranter med allvarliga ögonskador (ett sorgligt världsrekord). Vi anser att detta visar tydligt på regeringens tysta medgivande och stöd till säkerhetsstyrkornas agerande. Majoriteten av fallen med ögonskador skedde under de tre-fyra första månaderna av revolten, och minskade märkbart i antal först när journalister och MR-organisationer uppmärksammade det som pågick, för att sedan sakteligen öka i förekomst igen från och med september 2020.

Vi har velat bemöta i punktform Sveriges ambassadör, Oscar Stenströms, syn på situationen i Chile. Våra synpunkter är baserade på fakta och genom dessa synpunkter vill vi även ge uttryck för vår oro är att den allvarliga MR-situationen i Chile inte tas på allvar på grund av bristfällig information.

Vi vill gärna fortsätta den här konstruktiva dialogen med svenska myndigheter. Chiles befolkning kommer att behöva allt stöd för lång tid framöver för att bygga upp ett land där staten lyssnar och respekterar befolkningens sociala krav.

Nationella Kommissionen för Mänskliga Rättigheter Chile-Sverige

Relaterat

Svensk-chilenare protesterar mot svenska regeringens avvisningslista.
Öppet brev: Frige de politiska fångarna i Chile!
Solidaritet med våldsoffren i Chile! Sergels torg lördag kl 12-14!
Internationell kampanj – Vi kräver åtal i Haag för brott mot mänskligheten i Chile!
Solidaritet med de politiska fångarna i Chile.
Brevväxling med Sveriges ambassadör i Chile.
Bojkotta Chilenska varor så länge landets regering begår brott mot de mänskliga rättigheterna!
Öppet brev till Chiles president från svenska riksdagsledamöter.
Hur är situationen idag i Chile för politiska fångar?
Chile 1 maj – vad händer?
Politiska fångarna riskerar livet i fängelse i Chile: Röster från Sverige i kampanjen för frigivning av fångarna.
Värna om de politiska fångarnas liv i Chile i COVID:s expansiva utbredning!
Chilenare uppvaktar UD.

Föregående artikel“Nollutsläpp” eller Internationella Energimyndighetens “gröna” helvete. Huvudlös politik?
Nästa artikelVad är det för fel på medborgarlön?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

1 KOMMENTAR

  1. Jag kan väldigt lite om Chile av idag, men en del saker slår mig. Chiles mycket starka koppling till USA, och att vi ser precis samma reaktioner inom USA idag. Chile tycks vara en USA-styrd kapitalism och kanske är det grundproblemet. USAs misslyckade agerande i både Hong Kong, Tibet, och Xinjiang påminner för mig mycket om situationen i Chile där USA tycks ha lyckats. Sedan undrar jag om det är rätt metod att skrika och slåss på gatorna för att få till förändringar. Chilenarna kanske måste agera smartare. Har Chile annekterats till USA, styrs av USA och politiken har sin grund i USAs krav? Några citat.

    –U.S.-Chile Relations Chile, one of the United States’ strongest partners in Latin America
    https://www.state.gov/countries-areas/chile/ (US department of State)
    –demand an end to the militarization of the democratic order and to the criminalization of protesters
    –But traveling here you can’t miss the houses built of cardboard along the urban highways
    https://lithub.com/why-thousands-are-protesting-in-the-streets-of-chile/
    –Many Chilean complaints revolve around the pension system, health care, water rights, public transportation, schools and corruption
    –Income inequality is often more galling when different economic classes encounter each other on a regular basis
    https://www.bloomberg.com/opinion/articles/2019-10-29/chile-protests-what-are-they-about-exactly
    –Many poor and middle class Chileans said they were fed up with the rising cost of utilities, stagnant wages and paltry pensions in a nation that has long heralded itself as well-run and prosperous
    https://www.nytimes.com/2019/10/21/world/americas/why-chile-protests.html

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here