Ann Lindes utrikespolitiska deklaration: Hyckleri i kvadrat om demokrati och andra viktiga frågor

13
386
Ann Linde Foto: Kristian Pohl Regeringskansliet.

Jag har just hört och läst utrikesminister Ann Lindes utrikespolitiska deklaration (UD). Utrikespolitiska deklarationen.En del kan även jag instämma i. Har även följt debatten, men kommenterar den inte nu.

Men det är minst fyra viktiga frågor där jag menar att utrikesministerns framställning är osaklig eller hycklande: Demokratifrågan, kärnvapenfrågan, synen på Ryssland och Kina. Jag återger utdrag ur uttalandet samt mina korta kommentarer:

I. Demokrati och folkrätt: UD” Ett välfungerande internationellt samarbete och folkrätten är grunden för en världsordning där regler och avtal går före den starkes rätt. Det är en förutsättning för ett tryggt och säkert Sverige.

Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga. Vi ska bidra till långsiktig stabilitet och säkerhet i vår del av Europa.

En nära relation till USA är central för Sveriges säkerhet och välstånd.

Demokratin i världen fortsätter att utmanas och ifrågasättas. Denna utveckling hotar grunden för vår säkerhet och trygghet. Därför intensifierar Sverige arbetet för att försvara och främja demokratin i världen genom demokratisatsningen Drive For Democracy”.

Kommentar: Sverige har direkt erkänt den självutnämnde icke valde Guadió till president i Venezuelas, fast Maduro valdes ett halvt år innan i val av god kvalitet. Ann Linde vägrar att kalla den typiska statskuppen i Bolivia för en statskupp.Vägrar fördöma USA:s mord på Soleimani i Irak 3/1. Sverige vägrar att kalla statskuppen i Ukraina 22/2 2014 för statskupp. Vägrar fördöma USA:s militärbaser i Syrien och USA:s stöd till terrorister.

Man låter “den starkes (USA:s) rätt” gå före “internationellt samarbete och folkrätt”.
Demokratin i Sverige: Regeringen har ingått Värdlandsavtal med USA och motsäger sig att underteckna FN:s kärnvapenkonvention trots att en majoritet i befolkningen har annan uppfattning. Och hur rimmmar det demokrati, talet om alliansfrihet och att motsäga sig “den starkes rätt” att ingå Värdlandsavtal och hemligt försvarsavtal med USA? Nyspråk i bästa Orwels tappning. En mer ingående analys finns här.

II. Kärnvapenfrågan
UD: “Vi kan inte stå passiva inför kärnvapenhotet. Utvecklingen är oroväckande: avtal om rustningskontroll överges. Kärnvapenarsenaler byggs ut och moderniseras.
Nedrustning och icke-spridning är en central utrikes- och säkerhetspolitisk prioritering för regeringen.”

Kommentar: Där har Ann Linde en poäng. Sverige är inte passivt utan går aktivt emot FN:s förslag om kärnvapenkonventio efter påtryckningar från USA. Sverige stödde inte Rysslands förslag att INF-avtalet om förbud för kärnvapen ska vara kvar vid omröstningen 21/12 2019 efter vad jag vet. Väst-länder motsätter sig i FN att INF-avtalet behålls – ökar risken för kärnvapenkrig.

Olof Palmes Internationella Center har låtit en Sifoundersökning ta fram siffror: 85% av svenskarna vill att Sverige ska skriva under ett kärnvapenförbud. Bland samtliga politiska partiers sympatisörer finns en tydlig majoritet för ett kärnvapenförbud. Bland kvinnorna är det hela 89% som ansluter sig till kärnvapenförbudet.
USA:s dåvarande försvarsminister Mattis utfärdade då en varning till länder som funderade på att skriva på kärnvapenkonventionen.

Regeringen tillsatte då som utredare ambassadör Lars-Erik Lundin som är ”senior fellow” vid ett institut kallat ISDP i Stockholm, med nära anknytning till Atlantic Council och Nato. Han avstyrkte att Sverige, som under decennier vunnit aktning för sitt aktiva arbete för kärnvapennedrustning. Och detta är av allt att döma regeringens linje. Inte bara brist på respekt för demokrati – man utsätter också Sveriges befolkning för ökad risk för kärnvapenkrig, som lätt kan utplåna större delen av befolkningen.

III. Rysslandspolitiken.

UD: “Regeringens Rysslandspolitik ligger fast. Där vi har gemensamma intressen kan och bör vi, liksom EU, samarbeta med Ryssland. Det gynnar vår säkerhet och stabiliteten i närområdet.
Vi fördömer den ryska aggressionen mot Ukraina och den illegala annekteringen av Krim. Dessa brott mot folkrätten utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Regeringen står upp för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet och för varje lands rätt att välja sin egen säkerhetspolitiska väg. Vi verkar för att EU:s sanktioner mot Ryssland ska bibehållas så länge skälen till att de infördes består.”

Ukraina nazistdemonstration 181013

Kommentar: Detta innebär att Sverige accepterar statskuppen mot folkvald president i Ukraina, en fascistinfluerad statskupp som inte har stöd i Ukrainas konstitution. “Världssamfundet” och MSM-media tiger helt enkelt om den. Rysslands fredliga återinförlivning av Krim med befolkningens massiva stöd är förvisso ett brott mot folkrätten. Men är inte acceptans av statskupp i land i Europa ett större brott? Har för Sveriges del följts av stora bistånd i ett Ukraina med stor tolerans för ökad fascism, nya statyer över nazistledare, Ukraina som fortsätter inbördeskriget mot den egna befolkningen i stället för att ge ökad autonomi i linje med Minskavtalet. Och med stort beroende av USA. Dags att erkänna statskuppen i Kiev, UKRAINA, efter fem år! och Ukrainas sönderfallande ekonomi.

För vän av folkrätt och demokrati är Sveriges ställningstagande djupt oacceptabelt.
För att öka Sveriges säkerhet bör Sverige även ha försvarspolitiskt samarbete med Ryssland och inte bara med USA/Nato. Man lägger alla ägg i en korg och äventyrar Sveriges säkerhet.

IV. Kriget i Syrien.

UD: “EU har fördömt Turkiets offensiv i nordöstra Syrien. Samtidigt har den syriska regimen under snart nio år hänsynslöst bombat sitt eget land till ruiner.”
Kommentar: Detta är allt som sägs om kriget i Syrien. Att Turkiets offensiv fördöms i bra – men EU och Sverige tiger om att USA för ett angreppskrig mot Syrien med hjälp av IS och andra terroristgrupper. Starka bevis för att USA stödjer ISIS och al-Qaida sedan åratal?

al-Nusra

Vad skulle hända om Sverige kritiserar USA:s för dess brott mot folkrätten, för dess stöd till statskupper och statskuppsförsök i demokratier och USA:s stöd till terroristerna i Syrien och andra folkrättsbrott?

Sveriges regering skulle agera till stöd för demokrati som fordrar att viktig information inte döljs. Vidare skulle Sverige ge aktivt stöd till FN-stadga, folkrätt. USA skulle visa missnöje med detta och hota Sverige med sanktioner – något att vara stolt över i ett sådant läge. Detta skulle vara oerhört lärorikt för befolkningen i Sverige, övriga Europa och sannolikt stimulera andra länder så att respekten för internationella avtal stärks. Sverige skulle så bidra till ett oerhört viktigt steg mot en krigspolitik, och landets anseende skulle med stor sannolikhet öka i de flesta länderna.

13 KOMMENTARER

  1. Om Sverige stödjer demokratiskt valda ledare,då borde man hylla Assad med anledning av att 70% av befolkningen valde honom i ett av FN övervakat val.Han är enormt populär men vår regering anser inte att syriens folk har rätt att välja ledare.Höjden av arrogans, hänsynslöshet och maktfullkomlighet rimmar bra med dem vi allierar oss med.

    • Samtidigt anser man att Sverige som i praktiken styrs av ett litet extremistparti som Miljöpartiet är höjden av demokrati. Vem har valt Löfven? Partistyrelsen hos sossarna och Löfvens popularitet kan mätas i promille nu för tiden! Men “demokrati” enligt globalisternas agenda är svaga regimer som kan fjärrstyras från Bryssel och Washington…Det är mums för bankirmaffian! Den svenska regimen har för övrigt ingen legitimitet vilket den måttligt begåvade statsministern inte tycks ta till sig!

  2. Anders: Vad hade du tyckt om Tjetjenien förklarade sig självständiga från Ryssland? 99 procent är icke-ryssar (likt majoriteten talar ryska på Krim). Hade det varit lika legitimt som att införliva Krim med Ryssland?

    • Ryssland är ett multietniskt land liksom Kina. I detta fall fanns utländska stater och intressen att orsaka splittring. Frågan har flera aspekter och jag hinner ej söka utreda allt. På delvis liknande sätt söker USA utnytta kurdernas situation i Irak och Syrien i eget intresse.

    • Tjetjenien förklarade sig självständigt 1991 men erkändes enbart av Georgien. Efter två krig – ett under Jeltsin och ett under Putin – lyckades ryssarna knäcka motståndsrörelsen. Facit 100.000 döda och huvudstaden Grozny jämnad med marken.

      • Historiskt sett är det inte populärt när en del av ett land vill förklara sig självständigt. Ett framstående exempel är förstås inbördeskriget i USA 1861-1865. Däremot gick det fredligt till när de olika delrepublikerna i Sovjetunionen blev självständiga, vilket skedde i ett läge då en majoritet i sovjet var emot upplösning i början av 1990-talet. Eller när Finland förklarade sig självständigt efter Oktoberrevolutionen 1917, där en del av befolkningen ville vara del av Sovjet. Finska inbördeskriget, där segrarna behandlade “de röda” mycket hårt, värre än i Tjetjenien.

        Se på kurdernas strävan i främst Irak och Syrien. I Syrien har kurdiska SDF lierat sig med angriparen USA men har ändå behandlats milt av Syriens regering. I Irak misslyckades kurdernas strävan att etablera en egen stat nyligen bl.a. då stöd från USA uteblev. Hur behandlas Kataloniens självständighetssträvanden, eller Nordirlands?

        • Nej, Tjetjenien var värre än finska inbördeskriget. I Finland dödades enligt Wiki 36.000 medan det i Tjetjenien dödades mellan 2 och 3 gånger så många. Den ryska attacken mot Grozny med flyg och artilleri är ju närmast att jämföra med bombningen av Dresden.
          Att majoriteten i Sovjet skulle varit emot delningen är ju ointressant enligt ditt sätt att resonera om Krim. Majoriteten i delrepublikerna var stor för att kränga av sig det sovjetiska oket. Fredligt? I Litauen sköt de sovjetiska trupperna ett 10-tal personer vid striden om TV-tornet i Vilnius. Men sedan backade dock Gorbatjov.
          I Nordirland är det inte fråga om självständighetssträvanden. Den katolska minoriteten vill ha en återförening med republiken och den protestantiska majoriteten vill inte ha det.

          • Jag har inte försökt att bedöma om Tjetjenien var värre än finska inbördeskriget. På vilket sätt skulle en sådan jämförelse ske och varför.

            Det är inte ointressant att veta vilken stat en majoritet villhöra.

          • Åkerblad hade väl varit nöjd om de saudiska jihadisterna som inledde det s.k inbördeskriget i Tjetjenien hade vunnit. Ännu en islamsk diktatur med kvinnoförtryck hade uppstått mot invånarnas vilja och alla som kunde hade lämnat det “nya” landet fortare än kvickt. Den saudiska kungafamiljen hade också säkert jublat…Jihadisterna man skickade ställer inte till med oreda på hemmaplan och får dessutom härja fritt med sin egna version av extrem islamism.

  3. Jag tycker Sveriges utrikespolitik är för stor för att komma från ett så litet land.
    Regeringen borde tagga ner lite och istället lägga de resurserna på vad som händer inom landet och försöker skapa ordning där först innan man pekar med långa fingrar hur det brister i andra länder.

      • Ja, absolut.
        Det borde vara folkviljan annars förstår jag inte hur det står till i människors hjärnkontor som bor i det här landet. Åtminstone inte de infödda men säkert också många bland dem som flyttat hit.

  4. https://www.youtube.com/watch?v=lcAdFKsdweU

    Det kan vara uppfriskande med ett asiatiskt perspektiv. Professor Kishore Mahbubani från Singapore har skrivit artiklar och böcker med titeln “Has the West Lost It ?”. Han försöker uppmana Väst att börja tänka om, annars halkar de efter än mer än vad som redan är fallet.

    Mahbubanis framtoning är mycket försynt men samtidigt skarp. Han är alltför överseende i bedömningen av Väst i nuläget, tankarna går till Hans Rosling, men å andra sidan mycket bestämd när det gäller den västliga arrogansen i förhållande till Asien. Han umgås i den västliga gräddfilen i Davos och på Harvard men är inte sen att säga dem obekväma sanningar. Men västmedia kan inte svälja ens detta moderata budskap. Hans bok har inte fått en enda recension i västmedier.

    Gällande Syrien säger han: Jämför Myanmar med Syrien. Väst ville att problemen i Myanmar skulle lösas med våld liksom i Syrien, genom sanktioner och utpressning eller krig via mellanhänder, de av USA skapade terroristarméerna. Men Asien sade nej: vi erbjuder Myanmar en annan väg: fred och ekonomisk utveckling.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here