Den stora omstarten efter coronapandemin. Är “The Great Reset” från World Economic Forum lösningen?Del 2

2
1207
Great Resert. Skärmdump från World Economic Forum.

Den här artikel The Great Reset-Den stora omstarten-Del 2 av Erik Plahte har publicerats av Pål Steigan, och översatts av en dam i Göteborgstrakten. The Great Reset Del 2 – Den stora omstarten.
Nyligen har första delen The Great Reset Del 1 – Den stora omstarten. publicerats här.

Erik Plathe

The Great Reset Del 2 – Den stora omstarten.

The Great Reset är det senaste i en rad initiativ från World Economic Forum (WEF) för globala mål: Global Redesign Initiative, “stakeholder (intressent)”-kapitalism, den fjärde industriella revolutionen och samarbetsavtalet med FN (se del 1).

Den globala Redesign Initiative Beskrivet första gången här av mig. ( är WEF: s plan för att en rådande världsordningen för nationalstater och internationella organisationer. WEF kommer att ersätta det med ett system där det är de som har makt, pengar, intresse och inflytande, som tar initiativet och tar med sig andra  hugade “intressenter”. Detta är den strategiska huvudplan som kan ses som en konkretisering  av alla de senare initiativen.

“Stakeholder”- kapitalism hänvisade jag till i punkt 8 i denna artikelserie enligt följande: World Economic Forum (WEF), som är ett organ för det finansiella kapitalets och megakoncernernas gemensamma intressen, förespråkar också en reformerad kapitalism – “Stakeholder”- kapitalism” – till skillnad från den rådande “aktieägarkapitalismen” som enbart ser till aktieägarnas utdelning som ett mål för verksamheten. I “stakeholder”- kapitalism”-kapitalism, är dock idealet att privata företag bör vara förvaltare eller förmyndare av samhället (“förvaltare” är ordet Klaus Schwab, chef för WEF, använder). “Syftet med ett företag är att engagera alla sina intressenter i ett gemensamt och hållbart värdeskapande. Genom detta tjänar företaget inte bara sina aktieägare, utan alla sina “intressenter” – anställda, kunder, leverantörer, samhällen och samhället som helhet”, står det inledningsvis i WEF:s Davosmanifest. På nästan två sidor, drar det upp de grundläggande riktlinjerna för privata företag i vad WEF kallar den “fjärde industriella revolutionen.”

Denna “Stakeholder”- kapitalism”- kapitalism framställs som ett ekonomiskt kinderägg:
Red: “Kinderägg, egentligen Kinder Surprise, är ett varumärke för ett chokladägg som består av mjölkchoklad och vit choklad, och innehåller en liten inkapslad leksak. Det ingår i varumärket Kinder som ägs av den italienska konfektyrtillverkaren Ferrero.” (Wikipedia).

· Det kommer att skapa en ny och varaktig tillväxt i den stagnerande kapitalismen.
· Det kommer att lösa klimat- och miljöproblem och bli hållbart.
· Det kommer att vara inkluderande och skapa en bättre framtid för alla.

Organisationen Business Roundtable (BR) samlar företagsledare i de ledande amerikanska företagen. Totalt har dessa grupper 15 miljoner anställda och delar årligen ut nästan 300 miljarder US- dollar till aktieägare. BR har antagit ett manifest i samma anda som WEF:s Davosmanifest, undertecknat av bland andra Jeff Bezos (Amazon), Tim Cook (Apple), Laurence D. Fink (BlackRock), Darren W. Woods (Exxon Mobil), Marillyn A. Hewson (Lockheed Martin), totalt 181 chefer som, liksom dessa 5, inte precis har utmärkt sig som föregångsmän-och kvinnor för välbetalda jobb, trygga anställningsvillkor, goda arbetsförhållanden, och ledande i kampen mot miljöförstöring och klimatkatastrof.

Den fjärde industriella revolutionen, som vi enligt WEF nu är mitt uppe i, kännetecknas av teknologiskt genombrott inom artificiell intelligens, robotteknik, internet och “internet of things” , nano- och bioteknik, energiteknik etc.

Med sådana förändringar i produktivkrafterna (dvs i “summan av ett samhälles utvecklingsnivå, avseende arbetskraft, utbildning, teknik och organisation” övers anm) kommer produktionsförhållandena att förändras dramatiskt, och detta måste få konsekvenser för hur näringslivet förvaltas och organiseras, både internt och som en del av samhället. Detta är ännu en anledning till att “intressentkapitalismen” nu är svaret på världens ekonomiska och miljömässiga problem, hävdar Schwab (länk).

Om det politiska systemet inte anpassar sig kommer det att ställas inför allt större problem, fortsätter han. För närvarande sker förändringarna så snabbt och är så omfattande att offentliga myndigheter som byggts upp efter förhållandena efter den andra och tredje industriella revolutionerna inte riktigt hänger med. Ja, myndigheterna måste vara mer på hugget (“smidigt”), precis som den privata sektorn har tvingats bli.

Detta är också målet för WEF: s Globalisering 4.0: “Praktiskt offentligt-privat samarbete för att hjälpa regeringar att hitta offensiva samarbetslösningar på akuta globala problem i en mer komplex värld som snabbt förändras på grund av den fjärde industriella revolutionen.”

I juni 2019 undertecknade WEF ett strategiskt partnerskapsavtal – ett så kallat samförståndsavtal – med FN här.. Detta steg från FN:s sida är en del av en process som har pågått i ett par decennier, enligt rapporten “Fit for whose purpose” (2015) från Global Policy Forum, en oberoende organisation som har en kritisk syn på FN och det globala beslutsfattandet, och som främjar ansvarighet och att vanliga medborgare bör tillåtas att delta i beslut om fred, säkerhet, social rättvisa och internationell rätt. De skriver:

Under de senaste två decennierna har FN-systemet investerat mycket i dessa “partnerskap” för att involvera och engagera privata företag och filantropiska stiftelser, som de ser som viktiga länkar för att uppnå en hållbar utveckling. Dessa partnerskap – många av dem omtalas som multi-intressenter – bygger på en åsikt att regeringarna inte kan lösa globala problem på egen hand, och att det är de stora företagen som är de främsta drivkrafterna för ekonomisk utveckling och som är den “huvud-drivkraften” för tillväxt och nya arbetstillfällen.

Med andra ord, helt i linje med WEF:s syn på hur de internationella förbindelserna bör regleras, och i strid med den ursprungliga grundvalen för FN som bygger på internationellt samarbete mellan suveräna nationalstater.

Vad betyder allt detta?

Schwab målar givetvis upp en glassig bild av en framtida grön och människovänlig kapitalism. Fortsatt ekonomisk tillväxt, ännu större betoning på marknadslösningar och ännu mer industrialisering ska liksom förenas med demokrati och social och ekonomisk utjämning, miljöhänsyn och förhindrande av ännu mer ödelagd och omdanad natur och en försvarlig klimatpolitik – allt under ledning av de stora kapitalistiska aktörerna i det offentligt-privata samarbetet med offentliga myndigheter.

Men det överordnade målet måste och kommer att fortsätta att vara vinst- och finansiellt/ekonomiskt överskott, utan det kommer systemet att gå i stå, vilket vi nu så tydligt har fått demonstrerat under det senaste halvåret. Alla andra överväganden måste vid behov ge vika.

Är The Great Reset bara en idealistisk idé från en äldre, konservativ herre som tror på människovänlig kapitalism? Endast vackra ord från WEF för att framställa kapital och mega-koncerner i ett bättre ljus så att kapitalisterna får större politiskt inflytande genom olika former av offentligt-privat samarbete på lokal och nationell nivå, dvs för att främja WEF: s verkliga “intressent” kapitalism? Vi kan föreställa oss många politiker som mer än gärna vill använda sådana uttalanden för att rättfärdiga en mer utbredd användning av offentligt-privat samarbete, privatisering och konkurrensutsättning.

Jag tror inte det är klokt att landa i en sådan tolkning. Tvärtom bör vi se det som ett uttryck för att WEF har insett att den rådande formen av kapitalism har löpt ut, och att systemet måste ses över för att överleva framtida kriser, uppror, pandemier och förödande miljöproblem. För WEF handlar det främst om kapitalismens överlevnad. De gör upp verkliga planer på hur den framtida kapitalismen ska se ut, riktlinjer om hur de största kapitalisterna kommer att agera.

“Det finns ännu ingen överensstämmelse om huruvida kapitalismen och den liberala, demokratiska marknadsekonomin är en del av problemet eller lösningen. Det är den verkliga frågan som berör oss alla”, säger Helle Thorning-Smith, tidigare dansk premiärminister, vid Davosmötet 2020 (videoklipp).

De ledande kapitalisterna har listat ut vad det handlar om.

Som mångmiljardär Warren Buffett uttryckte det i 2006 (länk):

Det pågår ett klasskrig, det stämmer. Men det är min klass, den rika klassen, som utkämpar detta krig – och vi vinner.

I det samtalet citatet har hämtats ifrån, talade Buffet om vem som ska avyttra det ekonomiska överskottet. Det tillfaller den klass som definierar det finansiella systemet. Kapitalismen är borgarklassens eller kapitalistiska klassens ekonomiska och politiska system. Socialism är det system där de arbetande folkmassorna har den politiska och ekonomiska makten. Klasskriget som Buffet pratar om pågår idag. Det innehåller dagsaktuella, konkreta strider, och det handlar om vilket av systemen som ska råda på orsaken.

Schwab har tydligen insett att gårdagens (och dagens) kapitalism faktiskt är en del av problemet, i motsats till medelmåttor som Erna Solberg som förtröstansfullt trampar på i upptrampade spår. Målet med WEF är att kapitalismen även i fortsättningen kommer att stå för lösningen. Från Røds och SV:s webbplatser kan man få intrycket att de också menar det, åtminstone på kort sikt. Socialismen verkar stå på agendan först i en avlägsen framtid. Där skiljer de sig från WEF och Buffet. De leder kampen om systemet nu, idag. I skarp kontrast till  framställningen av Great Reset – “Kan inte fortsätta som vi alltid har gjort” från Action Group for System Change med stöd av Besteforeldrenes klimaaksjon, Norsk Bonde- og Småbrukarlag, Concerned Artist Norway, Spire, Attac Norge samt en rad enskilda personer (länk). Några utdrag:

Vi skräms av att dagens politik bara handlar om att lappa och laga samma system som styr oss mot avgrunden – lösningar som bara får oss att skjuta upp den nödvändiga kursändringen. (…) Medan vi använder upp naturens buffertkapacitet lever många politiker i illusionen att allt kan fortsätta nästan som förr. (…) Vi har nu ett gyllene tillfälle att välja en ny riktning för samhället, snarare än att återgå till ” det normala”.
Vi kan inte längre förlita oss på vinstmaximering som en drivkraft i ekonomin. (…) Många forskare och miljöaktivister har ställt krav på förändring. Hittills har dessa ansetts vara naiva och verklighetsfrämmande utopister. Men det som verkligen är naivt är att fortsätta som tidigare. (…) En systemförändring som utmanar tillväxtparadigmet kommer att verka hotande för många av dagens rika och mäktiga. Men förändring är nödvändig – och möjlig.


Översikt över alla artiklar som Erik Plathe har skrivit om “grön” tillväxt, “grön” politik och “grön” kapitalism, under den kollektiva titeln Kapitalets “gröna” offensiv

Jag, (Erik Plathe), använder konsekvent adjektivet “grön” och inte grön om politik och åtgärder som verkar vara gröna- men som inte är det, något som denna artikelserie avser att avslöja.

Tvärtom hävdar jag att “grön” politik är en offensiv från de ledande globala kapitalisterna med dubbelt syfte: att de ska kunna lägga kontrollen av naturvärden under sig, och att återupprätta den ekonomiska tillväxt som en längre tid har varit i avtagande och som åtgärderna mot korona-epidemin ytterligare har förstärkt.

Genom att framställa politiken som grön, försöker kapitalisterna vinna folkligt stöd för den “gröna” politiken. I själva verket är detta en viktig del av den “gröna” offensiven.

Artiklarna är kronologiskt ordnade, inte tematiskt. De tre första innehåller 19 punkter som sammanfattar bakgrunden till den “gröna” offensiven och vad den omfattar. Dessa punkter beskrivs i de efterföljande artiklarna i något varierande ordning och omfattning.

1. Kapitalets “gröna” offensiv – kapitalismen i kris

2. Kapitalets “gröna” offensiv – kapitalisterna gör framstötar på många fronter

3. Kapitalisternas “gröna” offensiv – den politiska apparaten och klimat- och miljörörelsen

4. Termerna “naturkapital” och “ekosystemtjänster” är verktyg för att sätta all natur under kapitalets dominans

5. – Naturkapital: Vad vi inte värdesätter förstör vi

6. Naturkapital och ekosystemtjänster – två termer med vilseledande och otydligt innehåll

7. “Grön tillväxt” – en rosa dröm om danskt fjällsmör


Artiklar om “Grön” publicerade av Anders Romelsjö.

Grön ekonomisk tillväxt är omöjlig.
Vad är egentligen “New Green Deal”? Reform eller revolution?
De rika i “den gröna klimatpolitiken” – vad vill de?
De Grönas presidentkandidat i USA smashar tillbaka Hillary Clinton och hyllar Assange.

2 COMMENTS

  1. En mycket intressant artikel som visar att finanskapitalister har insett tillväxtens dödliga hot mot kapitalismen som system och nu försöker styra mot en ny “grön” kapitalism. Vilket i realiteten är omöjligt men kanske kan lura en del.
    Kapitalismen är i full färd med att ta död på sig själv men riskerar tyvärr att samtidigt ta mänskligheten med sig i en miljökatastrof och ett samhälleligt sammanbrott, med total anarki och krig. Vi står inför en revolutionär situation, som inte känns igen eftersom den utlösande orsaken inte är en tydlig klasskonflikt. Produktivkrafternas konflikt med produktionsförhållandena gestaltas istället som systemets olösliga konflikt med planetens miljö. Och risken är överhängande att krafterna inte räcker till för att säkra en fredlig övergång till ett nytt hållbart och fungerande ekonomisk system med samarbete och hållbart utnyttjande av gemensamma naturresurser istället för konkurrens och destruktiv exploatering av både människor och natur.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here