Krigade Sverige för fred och rättvisa i Afghanistan?

17
760
Marinkåren i farten. Bild:Pixabay.

DN-journalisten Ewa Stenbeck skrev i en artikel förra veckan “Sverige gick i krig mot terrorismen och för de afghanska flickornas rättigheter. Men snart drar Sverige och den Natoledda alliansen tillbaka sina soldater från Afghanistan.” Ewa Stenberg: Vad lämnar Sverige efter sig i Afghanistan?

Vidare:

“Professorn i underrättelseanalys, Wilhelm Agrell, har i sin bok ”Ett krig här och nu” pekat på hur strategin för hela den internationella militära operationen lades om 2009, utan några riksdagsbeslut eller någon politisk debatt i Sverige. De Nato­ledda styrkorna började ägna sig åt upprorsbekämpning, en krigföring som tillämpats bland annat av USA i Vietnam. Regelrätta strider blev legio. I en enda av operationerna, i februari 2011, avfyrade till exempel svenska soldater 5.000–10.000 skott från tunga kulsprutor, 30.000 skott från lätta kulsprutor och 7.000–8.000 skott från AK5. Dessutom avfyrades granatgevär och 12–13 laserstyrda bomber. Det förde inte Afghanistan närmare fred. Försöken att bygga upp en rättsstat i Afghanistan lämnade också mycket att önska. Natoalliansen satsade oerhörda summor på att bygga upp landets armé och poliskår. Hur mycket har den militära insatsen kostat – och till vilken nytta?”

“De enda som faktiskt erbjöd rättskipning där var talibanerna.”

“Nu avvecklas den svenska militära styrkan som verkat i norra Afghanistan i samma tysthet som den verkade under. Ingen kan ens svara exakt på vad den svenska militära insatsen i Afghanistan kostat. En statlig utredning som lades fram 2017 räknade ut att den fram till och med 2014 kostade mellan 11,1 miljarder, och 20,9 miljarder kronor. Anslagen till den mindre styrka som varit där efter 2014 har varit sammanlagt 433 miljoner kronor. Fem svenskar har stupat, och ett okänt antal afghaner ha dött av svenska kulor.

Svenska soldater i Afghanistan.

Utredning sammanfattar resultaten så här: ”De svenska militära insatserna har inte lyckats bidra till hållbar säkerhet. Insatserna har dock haft en positiv inverkan på Försvarsmaktens utveckling.”

Målet som Sverige lyckades bäst med att nå i Afghanistan var att öka förmågan att samarbeta militärt med Nato och USA.”

Lars-Gunnar Liljestrand på Alliansfriheten.se har en annan uppfattning i den centrala frågan om grunden för Sveriges engagemang, och goda skäl för den. Jag återger inledningen till hans artikel och hänvisar i övrigt till artiklar under “Relaterat” nederst.

Sverige krigade inte för fred och rättvisa i Afghanistan


Sverige krigade inte för fred och rättvisa i Afghanistan

I Dagens Nyheter (12/5) skriver Ewa Stenberg att Sveriges insats för fred och rättvisa misslyckades.

Den internationella koalitionen hade lovat att hjälpa till och bygga upp en ny nation där kvinnor fick rättigheter, byborna sjukvård och det skulle råda fred och rättvisa.

Alla dessa påståenden är osanna.

USA har officiellt, genom sitt särskilda ombud för Pakistan och Afghanistan Richard Holbrooke, förklarat: ”Att omvandla det afghanska samhället är inte vårt uppdrag. Flickors skolgång kan vara en viktig fråga på många håll. Vi är i Afghanistan utifrån våra egna nationella säkerhetsintressen.” (The New Yorker 2015)

President Obama var noga med att i sina tal inte ta ordet nationsbyggande eller good governance i sin mun när det gällde Afghanistan. För USA handlade det om geostrategiska intressen och för länderna som deltog i koalitionen var det lojalitet med USA som gällde.

Våra egna ansvariga politiker har aldrig medgivit att talet om kvinnors rättigheter, demokrati mm endast var avsett för att få allmänhetens stöd till kriget.

Läs vidare i Sverige krigade inte för fred och rättvisa i Afghanistan!

Relaterat

Biden avslutar inte Afghanistan-kriget, han privatiserar det: Specialstyrkor, Pentagon-entreprenörer, underrättelsetjänsten ska finnas kvar.
Vad gör Sverige i Afghanistan? Efter 19 års USA-krig och ockupation lider 85 % av befolkningen.
Washington Post: USA ljuger med Afghanistan-statistik.
Utrikesminister Pompeo: “Vi har inget att skämmas för i Mellanöstern” (Fast vi dödat miljoner människor och förstört flera länder).
Kriget i Afghanistan: Koalition av ovilliga stater, med Sverige som undantag.
Svensk militär har inget i Afghanistan och Irak att göra.

17 COMMENTS

  1. “De enda som faktiskt erbjöd rättskipning där var talibanerna.”

    Har svårt att få ihop talibanism med mänskliga rättigheter.
    Hur är det, står du på talibanernas sida?
    Men utger dig stå upp för mänskliga rättigheter?

    Avfyra massa skott vid intervention kan jag i sig inte betrakta som någon krigshandling.
    Krigshandling uppstår först vid verkanseld.

    Som jag uppfattat var Sveriges militära inblandning i Afghanistan främst av social art.
    Man ville skydda folket i Afghanistan från talibanernas våld.
    Något annat tror jag inte maktpartiet Socialdemokraterna skulle tillåta.
    Samt definitivt inte Vänsterpartiet.
    Sedan då de övriga partierna kan diskuteras.
    Dessbättre är “krigspartiet” nu minst och förhoppningsvis försvinner ur den svenska riksdagen vid nästa valår 2022.

    Men som sagt, du kanske står på upprorsmakarnas sida?

    • Bra för dig att du skriver på den här snälla bloggen, och inte på ett forum à la Flashback. Där hade du riskerat att få frågan om du stoppat i dig konstiga svampar eller liknande. I alla fall verkar du inte ha uppfattat när du läser en artikel som består till stora delar av citat, inte originaltext.

      • Ja, det är en snäll blogg. Annars skulle jag aldrig varit här.
        Acceptansen är stor men man måste hålla sig inom vissa (demokratiska) gränser.

    • ”Har svårt att få ihop talibanism med mänskliga rättigheter”
      Jag har lika svårt att få ihop amerikanismen med mänskliga rättigheter.
      Jag har lika svårt att få ihop Nazismen med mänskliga rättigheter.
      Det finns åtskilliga historiska exempel man kunde damma av.

  2. När detta började så spelade språkförstöring en viktig roll. Sverige påstods inte börja krig, utan delta i “fredsframtvingande” åtgärder. Sverige hade ju deltagit i FN:s fredsbevarande insatser tidigare, och genom att nu från regeringshåll prata om “fred…” igen doldes vad det hela handlade om. Att “bevara” något som redan finns är helt annat än att “framtvinga” det. Mycket fult. Vidare förekom konstiga uttalanden i stil med att “Sveriges försvarslinje går i Hindukush”. Det handlade om att ställa sig in hos USA helt enkelt, och USA pissade på FN. Då fick man ta skumma afghanska krigsherrar på köpet, och stöd till kvinnorna blev det inte mycket med. Hade svenska staten velat stödja ex.vis utbildning för afghanskor hade det kunnat kanaliseras via svenskar som hade lång erfarenhet av att göra just det, även i talibankontrollerade områden.

    • Intressanta klarlägganden. Hör absolut hemma i inlägget ovan.

      Javisst, officiella Sverige söker sig till USA.
      Och har väl gjort det sedan emigrationen?
      Men inte vilket USA som helst.
      Sverige vill ha USA på ett visst sätt.
      Ett sätt som de menar gynnar Sverige.
      Det sista delas inte riktigt på den här bloggen.
      Ska vi ta avstånd från USA?
      Vad blir då konsekvenserna?

      • Konsekvenserna. Det finns gott om exempel. USA skulle göra Sverige till ett nytt Libyen, och den som fattat beslutet till en ny Gaddafi. USA skulle rekrytera missnöjda svenskar och utbilda dom till terrorister i det USA ockuperade delen av Syrien, sedan skicka dom tillbaka till Sverige för att vända befolkningen mot en legal regering. USA skulle tillsätta en USA trogen marionettregim att leda Sverige. USA kontrollen av svenska media skulle bli totalitär. Som det är nu skulle Sverige tvingas fortsätta att stövel-kyssa USA och samtidigt förbli USAs pissränna, spottkopp och fotskrapa. Enda lösningen är att Sverige först skaffar sig mäktiga vänner, som Ryssland och Kina, men där gör man inte något bra jobb – hittills. Inte försent dock. Val nästa år.

  3. Om man nu ser människan som en flock- och gruppvarelse så blir det naturligt den söker sin ledare.
    Så ser det ut i de vilda djurens värld men tänk också vad händer om ett land förlorar sin regering.
    Vad händer med sammanhållningen och ordningen då?

    Den utopiska kommunismen tycks mena det inte behövs någon ledare för flocken utan all styrning ska ske genom samarbete.
    För mig låter det som en tankekonstruktion med brist på bäring i verkligheten.
    Det är något som för mig gör den utopiska kommunismen så bisarr.
    Men människor vill ju så gärna tro någonting bra.
    Jag också naturligtvis.

    Men åter till flockens ledare.
    I det yttersta makroperspektivet måste man betrakta hela världens befolkning som en enda flock.
    Alltså måste där finnas någon ledare även för den flocken.
    Möjligen två eller flera rivaliserande.
    Och då uppstår konfliktsituationen.

    Vi vet också att alla ledare inte är bra ledare.
    Flocken brukar byta ut ledaren om den anses för dålig.
    Den (nationella) demokratin bygger på just på den idén.
    Men om vi tänker i makroperspektivet och “världsflocken” så finns där inte den möjligheten så ledaren byts i värsta fallet ut genom krig.
    Om den inte ger upp självmant förstås.
    Och det är den väger jag tycker USA nu är på väg.
    Men inte från den ena dagen till den andra utan det kommer ta tid.
    Klart är dock att en annan ledare redan står i kulisserna redo att ta dess plats.
    Det vi kan hoppas på är att den ledaren inte är sämre.

    Men de flesta ledare är bra från början.
    Få var väl direkt missnöjda med USA fram till andra Världskriget?
    USA var väl snarare betraktat som ett framtidsland?

    USA har tidigare varit väldigt flitiga på att bedöma olika världsledare.
    Men med anledning av USA under Donald Trumps tid gjorde inskränkningar i utrikespolitiken så tror jag vi även där kommer får uppleva en tillbakagång. Inte helt och hållet men en minskning.
    Världspolisen kommer ta sig mindre befogenheter.
    Eller dela med sig av befogenheterna för de kommer givetvis tas om hand av andra makthavare.

    Dock måste vi vara på det klara att all makt korrumperar.
    En ledare kan således endast bli sämre och aldrig bättre.
    Ta vårt maktparti Socialdemokraterna till exempel.
    Anses de bättre idag än för femtio år sedan?
    Man hör idag det talas om demokratur och despotiska metoder.
    Inte någon respekt för oppositionen precis.

    USA tror jag dessbättre inte tar den vägen.
    De är för smarta för en sådan destruktiv defensiv.
    Jag tror då hellre på tillbakagång från ledarpositionen samt ett utökat samförstånd och samarbete.
    Men inte i morgon eller i övermorgon utan på längre sikt.
    Nästkommande ledarposition bör finnas i Asien. Förmodligen samma plats som den ekonomiska motorn.
    Det är bara att följa var det framtida rustas militärt så förstår man.

    • Nog för att även USA rustar militärt men det är på gårdagens vapenssystem och militärbaser man slösar bort skattebetalarnas pengar! Hangarfartyg och bemannade s k “stealthplan” är ju inte framtiden men ändå envisas man i USA att hålla på med slöseriet! USA fortsatte med slagskepp och byggde sådana trots att andra världskriget visade att de hade begränsat militärt värde…Hangarfartyg idag är flytande likkistor och vem tusan skulle vilja flyga in i krigsszon idag med bemannade flygplan när modernt luftvärn gör det till närmast självmordsupdrag? Och värre kommer det att bli, snart har väl alla länder utom de fattigaste tillgång till supersoniska missiler som gör att responstiderna för att skydda sig mot anfall obefintlig! Skulle iranierna vilja röra om ordentligt i grytan så skulle de kunna köpa en supersonisk missil och bomba Knesset och det kommer nog den dag de anser sig vara redo för ett storkrig! Nu säljer ju inte Ryssland sådana missiler till Iran men Iran håller nog på med egen utveckling och givetvis spionage för att skaffa sig kunskap om hur sådana tillverkas så det är bara en tidsfråga!

      • https://russian.rt.com/world/article/861945-pentagon-rossiya-ucheniya-nato-transparentnost
        Inte Moskvas skyldighet att vara öppet om sina egna styrkors rörelser, inom sina egna gränser.
        Pentagon uppmanar Ryssland att vara mer transparent om sina truppers rörelse. Detta konstaterades av den amerikanska försvarsdepartementets officiella representant John Kirby under ett pressmöte som svar på en fråga om situationen vid gränsen till Ukraina. Enligt Kirby “lämnade några av deras (ryska. – RT ) styrkor områdena nära östra Ukraina och det ockuperade Krim, men de lämnade inte helt Krim. Den Ryska federationen” återvände inte helt “till de platser för permanent utplacering de styrkor som överfördes till Krim.. (vilket de facto ligger inom Rysslands egna gränser), men ganska nära till gränsen till Ukraina för att delta i övningarna.
        Samtidigt konstaterade Kirby att det amerikanska försvarsdepartementet å sin sida tillhandahåller alla nödvändiga uppgifter om NATO:s Defender Europe 2021-manövrer som äger rum nära ryska gränser.
        Enligt experter är Pentagons uttalanden om bristen på öppenhet ett försök att avleda uppmärksamheten från blockets ovänliga handlingar gentemot Ryssland. Som analytiker påminner om demonterades mekanismerna för informationsutbyte som tidigare fanns inom detta område av Washington själv.
        ”Låt dem berätta vad de har där att göra och varför. Vi såg att några av de ryska trupperna lämnade området, men inte alla och vi uppmanar dem att stoppa aggressionen på territoriet och mot Ukraina och öka insynen i deras handlingar. För att uttrycka det helt klart har det aldrig funnits fullständig klarhet här. Vi såg kommentarer om att det var en övning, men återigen finns det fortfarande en mycket stor grupp av ryska styrkor i dessa områden”, säger en talesman för Pentagon.
        Kom ihåg att Ryska federationens väpnade styrkor genomförde stora övningar i södra och västra militära distrikt i april, vilket orsakade oro bland västländer, eftersom dessa manövrar, som planerades i förväg, sammanföll med försämringen av situation i Donbass.
        För sin del har Kiev och västländer upprepade gånger anklagat Ryssland för att ha dragit militära enheter till Ukrainas gränser, liksom till Krim.
        Samtidigt ignorerade Förenta staterna och Europa de ukrainska myndigheternas handlingar, inklusive aktiv överföring av trupper och utrustning till kontaktlinjen, vilket provocerade en ny kris i Donbass.
        Moskva har i sin tur har upprepade gånger uppmärksammat västerländska politiker på det faktum att ryska truppers rörelse över Ryska federationens territorium är en intern angelägenhet för staten, och detta borde inte orsaka oro utomlands. I synnerhet ett sådant uttalande i början av april gjorde en talesman för den ryska presidenten Dmitry Peskov. Samtidigt betonade han att den ökade aktiviteten för Nato-styrkor längs gränsen till Rysslands gränser “måste vara i beredskap.””Ryska federationen flyttar sina väpnade styrkor inom sitt territorium efter eget gottfinnande. Detta borde inte störa någon, det utgör inget hot mot någon, sade Peskov vid den tiden.
        Efter en övningscykel meddelade den ryska försvarsministern Sergei Shoigu den 22 april att manövrerna var färdiga och gav order om att återlämna personalen till sina platser för permanent utplacering. Han noterade att målen för överraskningskontrollen av RF-försvarsmaktens stridsberedskap uppnåddes fullt ut, och trupperna “visade förmågan att säkerställa ett tillförlitligt försvar av landet”.
        Enligt Shoigu svarar de ryska väpnade styrkorna på lämpligt sätt på alla förändringar i situationen nära de ryska gränserna.
        “Oöverträffat informationsarbete”.. Det är värt att notera att inlägget på Pentagons webbplats, som citerade John Kirbys ord om ”otillräcklig” transparens, citerade Rysslands exempel på att förse USA: s försvarsdepartement med information om Natos övningar för Defender Europe 2021.
        Så under genomgången meddelade Kirby ankomsten av en ubåt i Virginia-klass till Norge, liksom fortsättningen av övningar i Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Tyskland och Nordmakedonien.
        Att tilltala detta exempel drar USA: s försvarsdepartement slutsatsen att Ryssland inte ger tillräckligt med information om truppernas rörelse inom sina gränser.Pentagons talesman påpekade också att avdelningen kommer att fortsätta att informera media om övningens framsteg och betonade vikten av denna typ av öppenhet.
        ”Jämför denna öppenhet med Rysslands överraskande” övningar ”på Krim och längs gränsen till Ukraina. Ryssarna skickade mycket mer än 100 000 trupper till området utan någon förklaring. Trots upprepade frågor från europeiska och amerikanska ledare gav ryssarna lite information om vilka krafter och medel de skickar till regionen eller, ännu viktigare, varför de skickar dem dit, ”betonade Pentagon.

        • ”Pentagons uttalanden om att Ryssland påstås inte ha rätt att flytta sina egna väpnade styrkor vid sin gräns visar först och främst att Förenta staterna inkräktar på Ryska federationens suveränitet. Frågan om öppenhet bör ses som ett slags skärm och ett försök att förklara den amerikanska positionen för media ur en synvinkel som är mer fördelaktig för Vita huset. Kirby försöker skildra Natos övningar i ett mer vänligt ljus när man talar om öppenhet. Men i själva verket, i dessa övningar, arbetar alliansen ut alternativ för åtgärder mot den imaginära “ryska aggressionen”, sade Sudakov i en intervju med RT.
          https://russian.rt.com/world/article/861945-pentagon-rossiya-ucheniya-nato-transparentnost

      • Sista meningen för mig mer än väldigt intressant.
        Vurmen för Iran på den här bloggen är för mig inte helt obekant så det är därför befogat att undra vad de ledande här på bloggen egentligen vill.

        Kommunister är revolutionära så en radikal förändring av världens maktpositioner kanske står högst upp på önskelistan?
        Vilket gynnar vissa stater och drabbar andra.
        Kommunister har heller aldrig skytt våld så därför måste man förstå att somliga större makter har just landet Iran och dess maktambitioner under förstoringsglaset.

        I praktiken tror jag dock kommunisternas våld kommer inskränka sig till famösa ord.
        Ungefär som morrandet från mullorna i Iran.

        Men det finns ett annat våld som blivit verklighet idag.
        Ett trubbigt våld som kan slå till var som helst och när som helst.
        Ett våld som kommunister inte tillräckligt fördömer har jag noterat.
        Det finns full anledning att ifrågasätta varför.
        Vänstern har suttit allt för länge vid den politiska och kulturella makten i det här landet Sverige.

        Men min maktanalys måste makt bytas ut vid jämna mellanrum annars blir den korrumperad.
        Kanske är det sådant vi nu ser.
        En korrumperad mainstream vänster som inte längre står upp för Sverige fosterlandet?

        • Alla vänner av fred har skäl att uppskatta Irans fredliga politik. Du skriver att “Kommunister har heller aldrig skytt våld”. Men detta gäller mångdubbelt mer demokratier som USA, Storbritannien och Sverige.

          Här en ofullständig översikt Svåra humanitära katastrofer orsakade av USA:s aggressiva krig mot andra länder.

          Här en annan USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder sedan 1945, och miljoner i andra länder.

          USA är dessutom världsledande i statskupper mot demokratier – ofullständig lista:

          – 1953 Mossadeq i Iran 1953

          – 1954 Arbenz i Guatemala

          – 1960 USA-stödda mordet på premiärminister Lumumba i Kongo inleder kaoset

          – 1964 Brasilien. . Stöd till uppror mot valde presidenten

          -1965 Dominikanska republiken. Stöd till uppror mot valde presidenten

          – 1965 Sukarno i Indonesien

          – 1973 Allende i Chile

          – 1970 Sihanouk i Kambodja

          -1980 Turkiet

          – 1983 USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada

          – 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela

          – 2014 Aristide kidnappas i Haiti.
          – 2009 Zelaya i Honduras – 2013 Stöd till statskupp mot valde Morsi i Egypten

          – 2014 Stöd till statskuppen i Ukraina mot vald president

          -2019 Statskupp i Bolivia. -2000-talet Venezuela. Stöd till upprepade försök till statskupp mot presidenterna Chavez och Maduro

          i Grenada – 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela – 2014 Aristide kidnappas i Haiti. – 2009 Zelaya i Honduras. – 2013 Stöd till statskupp mot valde Morsi i Egypten

          – 2014 Stöd till statskuppen i Ukraina mot vald president

          -2019 Statskupp i Bolivia.

          -2000-talet Venezuela. Stöd till upprepade försök till statskupp mot presidenterna Chavez och Maduro

          • Jag finner stora likheter mellan kommunister och Mellanöstern.
            Men också stora skillnader som vänster/kommunister undviker belysa.

            Precis nu hörde jag en advokat från Iran berätta att i hans hemland bedrivs ideologisk kontroll vilket utestängde honom från tänkta arbeten som till exempel lärare.
            Ideologisk kontroll, du kanske känner igen det?
            Smaskens för kommunister, inte sant?

            Lyssna gärna till dagens Henrik Jönsson som för ovanlighetens skull tar upp ideologier från Mellanöstern.
            Fråga dig sen vart Sverige är på väg och hur det kommer bli med verklighetsbilder och seriös samhällsforskning. Samt inte minst vart folkets skattepengar tar vägen.

            Tack för dina hänvisningar, men jag har sett dem flera gånger förut.

            Din inställning till Iran gör mig orolig.
            Lite mer kritisk och granskande bör man nog vara tror jag.
            Men tror man på ideologiska överbyggnader förverkligade genom auktoritär maktutövning så kanske sådan kritik blir alltför besvärande?

            Det vi ser idag är att många lämnar.
            Det vi såg från kommunisterna i Sovjetunionen var att folk tvingades rymma. De som kunde alltså.
            Akademiker och intellektuella.
            Nu som då.

            Jag såg bara början. Orkade inte i femtio minuter. Men hade säkert varit intressant.

            https://www.youtube.com/watch?v=6__dY6k_hbo

            Jag läste på annat ställe det tar tid att acceptera förändringar.
            Alltså sådana förändringar man inte direkt längtar efter.

            Vi ser här i vårt land makthavare som under senare decennier haft stora ambitioner till förändringar.
            Frågan är om tiden för acceptans räcker till innan det är för sent.
            Vad tror du?
            Jag förstår i alla fall att här finns ett mycket ängsligt maktparti.
            Vinna eller försvinna?

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here