Vad är kommunism? Något annat och mycket bättre än du tror! Du är kanske kommunist själv!

28
1664
Bild: Pixabay

h1> Vad är kommunism?

Denna artikel har inspirerats av bl.a. sista kapitlet i Pål Steigans bok ”En gång skall jorden bliva vår” 2011 samt av senare artiklar i frågan.  (https://steigan.no/2015/06/kommunisme-5-0-2/). Den hämtar också intryck av professor Martin Hägglunds internationellt uppmärksammade bok ”Vårt enda liv”, där han utförligt diskuterar Marx syn på kommunism.

Kommunism har en lång historia, alltifrån ”Den religiösa kommunismen”. Principerna för den urkristna kommunismen finns skisserade i Nya testamentet, i Apostlagärningarna 4:32: ”Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allting gemensamt.” (Pål Steigans bok ”En gång skall jorden bliva vår” 2011, sidan 219).

“Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är kommunismens princip för hur produktion och konsumtion ska gå till.

Frågan om kommunism har aktualiserats genom att ”Ung Vänster” har tagit ställning för ”en kommunistisk värld fri från förtryck” nyligen. Detta medförde en kort intensiv diskussion vid den utrikespolitiska debatten nyligen.Omkring kl 02.45 in på inspelningen.  (https://www.svtplay.se/video/29932126/forum/svt-forum-24-feb-09-00-1). Artikeln är något av ett utkast just nu.

Finns synpunkter? Instämmer Du?

Det finns olika uppfattningar och många fler missuppfattningar om vad kommunism är. Den vanligaste missuppfattningen är nog att det måste vara som det var i Sovjetunionen och Kina och andra länder som stöddes av så kallade kommunistpartier. Men det är det inte alls. Dessa länder var från början fattiga socialistiska stater som i praktiken styrdes av kommunistpartier, som sa att de strävade efter att dessa länder, ja hela världen, någon gång i framtiden skulle bli kommunistisk. Kommunism är mycket annorlunda än denna gårdagens socialism.

Notera också att det parti som ledde genomförandet av Oktoberrevolutionen 1917 var Rysslands socialdemokratiska arbetareparti (bolsjevikerna), förkortat RSDAP (b). 1918 antog man namnet Rysslands kommunistiska parti (bolsjevikerna). 1925 antogs så namnet Allunionens kommunistiska parti (bolsjevikerna) som 1952 ändrades till Sovjetunionens kommunistiska parti. ((https://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionens_kommunistiska_parti)  Anledningen till namnbytet 1918 var att man ville markera avståndstagande till de socialdemokratiska partier som stött sina länder i kriget. De partier som ideologiskt mer eller mindre anslöt sig till Rysslands kommunistiska partis uppfattningar ideologiskt och politiskt, ej sällan efter sprängningar av dåvarande socialdemokratiska partier, kallade sig sedan kommunistiska partier och var som regel anslutna till Tredje Internationalen (1919-1943). Ur begreppssynpunkt hade det varit lämpligare att partierna kallade sig för socialistiska, och inte kommunistiska, eftersom de strävade efter att bygga socialistiska stater. De ansåg att kommunismen var något annat längre fram, ett annat stadium. Jag kommer senare att publicera minst en artikel om hur jag ser på socialismen och dessa försök att bygga socialism.

I samband med 100-årsminnet av Oktoberrevolutionen skrev DN:s ledarskribent Erik Helmersson ledaren ”Sådan är kommunismen” (https://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-sadan-ar-kommunismen/)

Han menade att ”Kommunismen är en ideologi som bygger på att medborgarna kontrolleras in i minsta detalj. Släpper man kontrollen börjar de nämligen omedelbart bete sig ickekommunistiskt.
Slavläger är ett av flera skräckfenomen som förenar de kommunistiska staterna, nu och i historien. Men hela vardagen under kommunismen präglas av inskränkta friheter och förbud mot att till exempel tala och skriva fritt, använda nätet, bilda fackföreningar och ta del av vilken kultur man vill.”

Har han rätt? Nej i själva verket är det snarast tvärtom!

Låt oss visa på några verksamheter eller initiativ här och nu i ”kommunistisk” anda.

Kommunism i hela samhällen förutsätter att det orättvisa, primitiva ekonomiska system som heter kapitalism upphör. Ett system som högt räknat gagnar någon procent av världens befolkning, med tanke på möjliga alternativ som finns.

  1. Allmänningsprincipen

I Sverige och Nordeuropa är allmänningsprincipen känd, uppskattad av de flesta och har en stark ställning i folks medvetande. Allemansrätten kommer egentligen i kollision med den privata egendomsrätten och i länder med en starkare feodal tradition har sådana gemensamma rättigheter en mycket svagare ställning. Antagligen går detta rättsbegrepp ända tillbaka till fornnordisk tid. Diskussionen om allemansrätten gjorde Marx uppmärksam på kommunismen som idé. Som redaktör för Rheinische Zeitung blev han indragen i debatten om rätten att samla ved i skogarna. Adeln ville neka folk detta och betraktade det som stöld, medan de fattiga ansåg att de hade hävdvunnen rätt till vedinsamling – kommunism mot privategendom.

  1. ”Commons”

Det var den sortens gemensamma rättigheter som den engelska adeln krossade då man inhägnade utmarker för att hålla stora fårhjordar så att de kunde leverera ull till den nya textilindustrin. Därigenom ruinerade adeln småfolket på landsbygden och drev in dem till städerna där de ofta slutade som lönearbetare eller som arbetslösa.  Kampen för ”The Commons” har en central ställning i brittisk historia, i sånger och den muntliga traditionen, trots att det var en kamp som folket förlorade för det mesta.Commons” är de kulturella och naturresurserna som är tillgängliga för alla medlemmar i ett samhälle, inklusive naturmaterial som luft, vatten och en beboelig jord. Dessa resurser hålls gemensamma och ägs inte privat. (https://en.wikipedia.org/wiki/Commons)

  1. Creative Commons (CC).

Creative Commons (CC) grundades 2001 som reaktion på en internationell rättighetsregim som mer och mer agerar på de mäktigas och rikas premisser. (https://en.wikipedia.org/wiki/Creative_Commons_license)

Det är en rörelse som tar sikte på att dela de intellektuella framstegen, samtidigt som författarnas omedelbara intressen tillvaratas. Det kan kallas en kreativ allmänning där folk utbyter idéer och innehåll över hela världen.

CC har utvecklat ett system med öppna licenser som gör det möjligt att licensera sitt arbete samtidigt som det ställs till fritt förfogande för andra på vissa villkor. Redan år 2008 fanns det runtom i världen 130 miljoner sådana licenser.
Creative Commons, Wikipedia, Linux och Free Software Foundation är alla bra exempel på hur moderna dataverktyg gör det enkelt att genomföra praktiska kommunistiska lösningar som ställs till förfogande för alla i hela världen. Vi bortser nu från kritiken av Wikipedia. (https://www.globalpolitics.se/wikipedia-censurerar-the-grayzone-nar-regimforandrings-foresprakare-monopoliserar-redigering/).

En av pionjärerna for fri programvara, Richard M. Stallman, har

formulerat principerna for den fria källkoden på följande satt:

  • Friheten att använda programmet oberoende av avsikten (frihet 0).
  • Friheten att studera hur programmet fungerar och att anpassa det

till dina behov (frihet 1).

  • Friheten att redistribuera kopior så att du kan hjälpa din nästa (frihet

2).

  • Friheten att förbättra programmet och ge ut det med dina förbättringar som offentlig egendom, sa att hela samhället kan få utbyte av det (frihet 3). (Ur Pål Steigans bok ”En gång skall jorden bliva vår”. Stockholm: Leopard Förlag, 2011.)
  1. Internet och internetbaserade produkter.

Hit här kostnadsfria internet, men också gratisprogram för den individuelle användaren som Skype, Viber, Whatsup, Facebook, Twitter, Instagram med flera. En kommunistisk lösning vore att ha kvar och utveckla dessa, men utan övervakning, reklam och utan berikande av ett fåtal individer.

 5.Bilkollektiv, bytesmarknader mm.

 I många europeiska städer har folk bildat små kommunistiska kollektiv i form av bilkollektiv för att lösa transportbehov. Det  verkar ofta fungera ganska gnisselfritt och det finns inte något som hindrar att detta görs till ett allmänt system. På liknande sätt finns det massor av former för bytesmarknader, liftsystem för långa resor, och så vidare.

  1. Forskningsvärlden:

Forskare bedöms efter hur många artiklar de kan publicera, och i vilka vetenskapliga tidskrifter som publikationerna sker. Men de mest prestigetyngda vetenskapliga tidskrifterna är privata bolag där aktieägarna vill ha bra avkastning. Detta är en viktig anledning till att forskarna inte får honorar för sina artiklar, medan bibliotek, universitet och forskningsinstitutioner måste betala mycket höga abonnemangspriser för tidskrifterna i fråga. De forskare som anonymt bedömer insända manus (peer review). En sådan bedömning kan ta flera timmar av mycket kvalificerat arbete.

Enligt tradition har tidskrifterna också fordrat att forskarna överlåter copyrighten till förlaget, under förevändning att de ska skydda forskarnas rättigheter. Den tyngste aktören på den marknaden är Reed Elsevier, som bland annat äger Cell och The Lancet. Det nya är att forskarna nu har inlett ett uppror mot de kapitalstarka tidskrifternas exploatering av forskningen. Ett samlingsnamn på den rörelsen är Open Access, fri tillgång, och där tanken är att de vetenskapliga nyvinningarna ska vara tillgängliga för alla.

  1. Det offentliga sjukvårdssystemet.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ger och gav det offentliga sjukvårdssystemet vård efter behov. Detta har luckrats upp genom privatiseringar som medfört bl.a. ökad anhopning av öppna mottagningar i resursstarka områden, samt prioritering av enklare åkommor med kortare behandlingstid. (https://www.globalpolitics.se/nar-marknaden-blir-dodlig-hur-trycket-mot-privatisering-av-halsa-och-langtidsvard-satter-europa-pa-en-dalig-grund-for-en-pandemi/). Privatiseringarna har bidragit till ökad dödlighet i bl.a. COBID-19. En återgång till vård efter behov som hälso- och sjukvårdslagen stipulerar är i riktning mot en kommunistisk princip.

  1. Insatser i frivilliga organisationer.

Ett omfattande arbete sker sedan länge i olika folkrörelser, idrottsföreningar och andra intresseorganisationer utan ersättning, och utan krav på ersättning.

 9. Moderjordrörelsen.

Moderjordrörelsen i Latinamerika är ett viktigt bidrag till kampen för ett icke-kapitalistiskt samhälle. I sin förklaring om Moder jords rättigheter säger man:
”Vi, folken och nationerna på jorden,
• tar hänsyn till att vi alla är en del av moder jord, en odelbar, levande gemenskap av inbördes avhängiga individer med en gemensam framtid,
• erkänner med tacksamhet att Moder jord är källan till livet, näringen och kunskapen och skaffar oss allt vi behöver för att leva väl,
• inser att det kapitalistiska systemet och alla andra former av utsugning, missbruk och förorening har lett till stor förstörelse, försämring och skador på Moder jord och försatt livet sådant vi känner det idag i fara genom sådana fenomen som global uppvärmning,

  • är övertygade om att det i en inbördes beroende, levande gemenskap inte är möjligt att nöja sig med att erkänna de mänskliga rättigheterna utan att därmed skapa stor obalans för Moder jord.”
  1. Hinder på läkemedels- och vaccinområdet – Coronapandemin.

Många fler skulle kunna få adekvat behandling för sjukdomar om de hade råd att köpa medicinerna. De multinationella bolagen sätter mycket höga priser på nya mediciner. WTO och andra internationella system hindrar att man tar fram och säljer  billiga kopieläkemedel. Notera idag hur privata vinstintressen försvårar att fattiga länder får vacciner. I en kommunistisk, och redan i en socialistisk värld skulle läkemedel tas fram i samarbete i den samlade expertisen, utan privat vinstintresse. Detta skulle vara effektivare och billigare med samarbete, medan olika företag i dagens värld döljer viktiga delar av sitt arbete (”affärshemligheter”), vilket också medför både dubbelarbete och onödigt arbete i företag inom branschen i fråga.

 Hur ska det genomföras?

Vi mot en tid då energiförsörjningen, vattenförsörjningen, matproduktionen har problem, då oförmågan att tillräckligt ta itu med klimatfrågan är tydlig, då de ekonomiska klyftorna ökar och då världens härjas av krig, och då kärnvapenkrig hotar i konkurrens om marknader, råvaror och produktionsmedel. annan produktion förefaller kunna bryta samman. Om kapitalismen inte kan täcka folks grundläggande behov, kommer folk organisera sig för att ta över produktion och distribution, och detta kommer naturligtvis att bryta mot kapitalismens heliga egendomsrätt. Det kommer inte att bli lika stillsamt som att måla en tavla eller bjuda in någon på en kopp te.

Pariskommunen 1871. Folkets skri. Ett tidigt försök som slogs ned mycket hårt. Ur artikel av Pål Steigan.

All erfarenhet visar att de rikaste och den statsapparat som försvarar deras intressen med alla till buds stående våldsmedel har en stark benägenhet att använda dem, om det handlar om makten över egendom och resurser. Detta kan bli ytterst brutalt, inte på grund av gräsrötterna utan för att imperialismen har visat att den kan tillgripa fruktansvärt mycket våld, så som USA har gjort efter Andra världskriget och efter Sovjetunionens fall och som för n-te gången har demonstrerats i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och Jemen.

Nu handlar det om att kapitalismen hotar nu levande och framtida generationers liv på jorden. Diskussionen bör handla om hur vi snarast möjligt kan skapa ett samhälle som inte raserar grundvalen för liv på planeten utan som tvärtom kan säkerställa ett drägligt liv för människorna under generationer framåt.

Ett första steg blir att etablera socialistiska stater med ökad demokrati där huvuddelen av produktionsresurser ägs gemensamt. Detta, en modern demokratisk socialism, behandlas i kommande bloggartikel.

Föregående artikelNato spöar Ryssland stort – då det gäller kränkning av svenskt territorium i alla fall
Nästa artikelJimmy Dore: Varför det snabba angreppet på Syrien?
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

28 KOMMENTARER

  1. Bra Anders! Man skulle kunna tillägga att ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är kommunismens princip för hur produktion och konsumtion ska gå till.

    Frasen är en sammanfattning av synen att man i ett kommunistiskt samhälle bidrar så mycket till produktionen som man är kapabel till och får så mycket av arbetets frukter som man behöver.
    Du nämner några bra exempel ovan på den principen. När det gäller läkemedel visar kapitalismen just nu sin ineffektivitet. Läkemedel som i stor utsträckning tas fram av och bekostas av statlig grundforskning utvecklas senare av läkemedelsföretag till produkter med patent och vinstkrav som gör att huvuddelen av världens invånare inte vaccineras vilket leder till ständigt nya mutationer. Under 70-talet sa man i samband med striden om fiskegränser att ”torsken känner inga gränser”. När det gäller virus gäller detta i högsta grad! När vi tillämpade principen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” inom skola och vård hade vi världens bästa vård något som vi sedan länge lämnat bakom oss. Vi kallade det kanske inte ”Av var och en efter förmåga” utan vi sa ”skatt efter bärkraft”. Inom nationalekonomin talas det ofta om positiva och negativa externa effekter, ytterligare ett exempel på att varken torsken eller virus känner gränser. För utbildningen och vårdens positiva effekter gynnar inte bara individen utan hela samhället, en positiv extern effekt. Motsatsen är miljöförstöring som inte bara drabbar den som skitar ner utan hela samhället. Det finns alltså ett kollektivt intresse i bägge fallen av att den fria prissättningen eller med andra ird den ”osynliga handen” sätts åt sidan. Sedan finns det områden där kapitalismens princip fungerar bra, speciellt områden där både nytta och skada bara drabbar individen. Om jag har det skitigt hemma rör det knappast någon, däremot skitar jag ner i naturen rör det alla. Om jag köper en pizza som ett dussin pizzerier slåss om att göra så bra och billig som möjligt så kanske det indirekt skadar samhället genom att jag blir överviktig men problemet med övervikt kanske bekämpas bättre med hjälp av upplysning och inte alltför klåfingriga kollektivistiska interventioner.

    • Tack för påmninnelsen. “Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är kommunismens princip för hur produktion och konsumtion ska gå till.

  2. Ja, jisses då. Sällan har väl dina inlägg kommit så lägligt som det här.
    Jag noterar du lyfter fram det användargenererade Wikipedia som förevändning för kommunismens överlägsenhet.
    Men endast några timmar efter publicering refererar Fria Tider till en artikel om Wikipedias grundare som tröttnat på vänstervridningen av sin skapelse och lämnar för att skapa en ny där något sådant inte ska vara möjligt utan alla ska släppas fram på lika villkor.
    Jag förstår alla vänsterakademiker, de har ju all tid i världen samt alla möjligheter för att ”justera” innehållet i common encyklopedin.
    Vad det här skulle ha med arbetare och vanligt folk som använder wiki som uppslagsverk förstår inte jag mer än politisk påverkan åt vänster.
    Pennan är vassare än svärdet stämmer som aldrig förr.

    https://bigleaguepolitics.com/wikipedias-founder-is-creating-new-free-speech-competitor-to-website-citing-leftist-domination/

  3. Marx vision om det kommunistiska stadiet har lika litet med vänster/höger-åsikter att göra som urkommunism, slaveri, feodalism, kapitalism eller socialism som var de andra produktionssätten som enligt Marx föregår kommunismen. T.ex så förändras inte kapitalismen som produktionssystem pga om det finns ett antal vare sig vänster eller höger bloggare. Möjligtvis kan debatter på sikt att leda till förändringar. Jag vet inte vilken syn du ”Arbetarklass” har på arbetarklassen? Är arbetare några intelligensbefriade varelser som bara kan gapa och svälja? Vem som helst kan lämna bidrag på Wikipedia men man får tåla kritisk granskning av vad man skriver.

    • Man måste skilja mellan vem som kan och vem som gör.
      Du har all möjlighet att meka din bil om du har någon men gör du det?

  4. Bra att du tar upp Creative Commons, FSF.org och Richard Stallman som satte igång den bollen, Anders. Det är pinsamt hur vänstern i stort sett verkar helt ovetande om våra enorma gemensamma framsteg som konkurrerar ut monopolkapitalismens misshandel av människorna i det otroligt viktiga digitala rummet.

    Själv blev jag uppriktigt sagt glatt övverraskad att Vänsterpartiet centralt har skapat det öppna fria Zetk.in, uppkallat efter Clara Zetkin som var en av de mest framträdande kvinnorna inom den socialistiska rörelsen i Europa, vilket är beundransvärt av V, men att Vänsterpartiet i min hemkommun nyligen envisades med att köra de proprietära Zoom och Teams, när det öppna och fria Jitsi redan finns, samt är plattforms-oberoende, samt kan laddas ner via gemensamt granskade förråd på Linux och dessutom är helt fantastiskt.

    Sveriges medvetna kommunister behövs verkligen i Vänsterpartiet, istället för att harva långt under 4% i två trilskande partier! Låt inte ett ord eller en enda bokstav stå i er väg! För att ta makten måste vi samarbeta och hålla oss till sakfrågorna!

    • Mycket tveksamt. V är proimperialistiskt. Småpartierna bör framträda som verkliga alternativ.

  5. Kommunism och kommunister är tvetydiga termer, som rymmer lite av varje. För Marx betydde kommunism det klasslösa samhället och detta är en målsättning god som någon att ställa sig bakom. Idag finns det personer som arbetar i Marx anda och kallar sig kommunister och detta är hedervärt. Men termen kommunism används även av diktaturkramare som Lenin, Trotskij och Stalin och deras efterföljare för att dölja det verkliga innehållet i den förda politiken. Ett av de mest grundläggande problemen med dessa kommunister är deras inställning till demokrati. De anser att det är möjligt med socialism utan demokratiska fri- och rättigheter innehållande bland annat fri opinionsbildning, flerpartisystem med fria och hemliga val.

    Efter bolsjevikernas maktövertagande i oktober 1917 genomfördes inga grundläggande förändringar avseende arbetarklassens bestämmanderätt, maktställning, vare sig på den enskilda arbetsplatsen eller samhället i stort. De kapitalistiska produktionssättet med alienerande lönearbete blev kvar. De kapitalistiska produktionsförhållanden förblev oförändrade. Arbetarklassens underordnade ställning rubbades inte. Arbetarklassen fortsatte att vara rättslösa lönearbetare även efter oktober 1917. Detta beskrivs av en del kommunister som att arbetarklassen hade makten.

    I maj 1918 ställde Lenin som målsättning att försöka upprätta statskapitalism inom ett halvår. Inbördes- och interventionskrig kom emellan. I samband med införandet av NEP 1921 ställde han på nytt uppgiften att leda landet mot statskapitalism. Inte heller 1923 anser Lenin att Sovjetunionen skulle vara socialistiskt. Då ställer han uppgiften att få folken i Sovjetunionen att delta i kooperationen.

    Med andra ord: ingen socialism under Lenins livstid. Inte blev det bättre med Stalin,

  6. Marx berömda bok är nu drygt 150 år. Sedan dess har det gjorts mängder av försök att skapa ett kommunistiskt samhälle. Samtliga försök ha misslyckats. Någonstans under resans gång går utvecklingen mot ett ohållbart system och det utopiska samhället uteblir. Inte ens de mest entusiastiska individerna som tror på ett kommunistiskt system menar att det lyckats någonstans. Med en dåres envishet vägrar de inse den bittra sanningen – Den fantastiska teorin fungerar inte i praktiken.
    Nu är vår jord egentligen tillräckligt stor för att dessa entusiaster skulle kunna ha ett land för att i lugn och ro kunna bevisa att Marx teorier fungerar. I verkligheten kommer nog inte ett sådant land att upplåtas av någon stat. Tyvärr.
    å andra sidan, är det egentligen något som hindrar dessa kommunistiska ivrare att börja dela sina tillgångar med varandra? Varför startar inte dessa entusiaster gemensamma företag utan vinstintresse för att visa hur det skall gå till? Kollektiva boenden med delvis gemensamma tillgångar förekom på 60 och 70talet men mig veterligen finns det numera inga.
    Kapitalism är inte världens bästa system, det är möjligen det minst dåliga

    • Historien är inte slut. Kapitalismen var en gång progressiv i ett historiskt perspektiv, som Marx skrev. Fransk revolutionen var i mycket en revolution mot feodalism. Även feodalismen var progressiv, jämfört med slavsamhället. Krigsrisken, arbetslösheten, de sociala skillnaderna ökar och kapitalismen är oförmögen att ta itu med klimatförsämringen. Nackdelarna nu blir allt tydligare. Socialismen med ökad demokrati innebär stora fördelar. Jag återkommer med en artikel om det.

      • Som tur är, är inte historien slut. Det finns ständigt möjligheter att göra saker bättre än vi tidigare gjort När det gäller alla försök att införa ett kommunistiskt samhälle bevisligen misslyckats. Vad jag saknar från de som önskar kommunism är analyser VARFÖR det misslyckades och vad man skall göra för att förhindra att dessa misstag upprepas.
        Självklart kommer mänskligheten att kunna hantera en klimatförändring. Det som behövs är ett medvetande sedan spelar det ingen roll om det är ett kapitalistiskt system eller ej. Utan tvekan är docj beslutsprocessen både snabbare och effektivare i en diktatur än i ett demokratiskt system.
        Exempel på lagar som drivits igenom av ett kapitalistiskt system är miljövänligare bilar i Kalifornien där världen till stora delar har följt efter.

        • Jag bestrider att försök att införa kommunism ej skett i modern tid, och tycker att de exempel (”öar”) som nämns talar för det.

  7. Det här känns som en pseudodebatt…Kommunismen som lära är skickad till historiens sophög och samma kommer att hända med den globala kapitalismen som bankirer och globalister försöker lura på folken idag! Det är den natonella lokala sunda kapitalismen som har en framtid även om vissa saker som bilar, stora båtar m.m även i fortsättningen nog kommer att tillverkas av stora företag av naturliga skäl!

    • Den lokala kapitalismen är passé sedan mer än 100 år sedan. Imperialism ”Kapitalismens högsta stadium” härskar av naturliga ekonomiska skäl. Tror det är oklokt att uttalas sig alltför säkert om framtiden.

  8. Sovjetunionen med statligt ägande av produktionsmedlen gick i graven 1991. Därmed borde det ligga nära till hands att också dra slutsatsen att bolsjevikernas koncept för att börja bygga socialism var ett misslyckande. Historien går inte på räls. Framtiden är inte ödesbestämd. Visst kunde historien tagit en annan vändning, men knappast med bolsjevikernas politiska plattform. Jag menar att kärnan i bolsjevikernas ideologi och politik som den hade utformats, främst av Lenin, i början av 1920-talet kan sammanfattas i följande punkter:
    • ett toppstyrt och odemokratiskt parti
    • en ringaktning för demokratiska fri och rättigheter i allmänhet
    • förnekandet av att demokratiska fri och rättigheter som en avgörande förutsättning för att det skall vara möjligt skapa ett socialistiskt samhälle
    • enpartistat
    • att maktövertagandet skall ske via ett väpnat uppror
    • att en minoritet kan och skall ta makten om det är möjligt och att denna minoritet skall sedan med vapen i hand försvara sitt maktinnehav
    • att denna minoritet skall leda landet mot socialism
    • att det var möjligt att börja bygga socialism i ett efterblivet jordbruksland som Ryssland
    • ser inte att ur administrationen av parti, stat och företag växer det fram en ny klass om detta inte vi hindras genom att förtroendemän väljs och när som helst kan avsättas

    Till detta synsätt anslöt sig både Stalin och Trotskij. Därmed hade Lenin och bolsjevikerna skapat ett parti och en stat som inte kunde kontrolleras varken av paritets medlemmar eller av landets innevånare.

    Jag har tre principiella invändningar mot bolsjevikernas maktövertagande i oktober 1917:
    1. För att det skall vara möjligt att bygga ett socialistisk samhälle krävs att produktivkrafterna har utvecklas så mycket att samverkan mellan olika individer är mer framgångsrikt än att var och pysslar med sitt. Så var inte fallet i Ryssland 1917.
    2. Det måste finnas kunskap om och intresse för socialism hos majoriteten av befolkning. Så var inte fallet i Ryssland 1917.
    3. En lite självutnämnd minoritet, i det här fallet bolsjevikerna i oktober 1917, skall inte ta makten även om det är möjligt. Detta vill jag kalla blanquism. Även om denna minoritet initialt är behäftad med de godaste av intentioner kommer den att spåra ur och utnyttja sin ställning för att skaffa sig förmåner och därmed bli en ny härskande klass. Det krävs med andra ord en demokratisk kontroll av de som makten haver. De skall väljas och var avsättbara.

    Varje härskande klass behöver en ideologi som rättfärdigar dess privilegier och maktinnehav. Bolsjevikerna menade att det var arbetarklassen och bönderna som hade makten i staten i Ryssland/Sovjetunionen. Detta synsätt döljer det faktum att folken i Ryssland/Sovjetunionen efter 1917 inte hade någon kontroll eller inflytande över staten. Eftersom det rådde statskapitalism i Sovjetunionen på 1920-talet saknade arbetarklassen makt och bestämmanderätt på den enskilda arbetsplatsen. Den utveckling som påbörjades under NEP i början 1920-talet har inget med socialism att göra, endast en viss utveckling av produktivkrafterna. Inte heller tvångskollektiviseringarna och den forcerade industrialiseringen med början i slutet på 1920-talet gav någon makt till arbetare och bönder i Sovjetunionen.

    När leninister börjar upptäcka leninismens alla fel och brister kastar de ut barnet med badvattnet. Med barnet avser jag idéarvet efter Marx. Detta är kanske inte så märkligt eftersom leninismen både döljer och förvränger Marx. För att gå framåt är det inte fel att gå bakåt och knyta an till Marx. Han tillhandahåller dock ingen beskrivning av den värld vi lever i idag. Än mindre pekar han ut vilka uppgifter vi står inför idag. Däremot ger Marx oss inspiration i två avseende. Han håller drömmen om det långsiktiga målet, det klasslösa samhället, levande. Dessutom tillhandahåller han en verktygslåda, som är användbar för att analysera den tid vi lever i. Jag tänker då i första hand på termerna klass, produktivkrafter, produktionsförhållanden och produktionssätt vilka ingår i den ekonomiska basen i dikotomin bas/överbyggnad.

    • Man kan hålla med om en del. Vore det bättre att satsa på Kerenskij eller tsarväldet 1917? Då visste man förstås inte vad som skulle följa, lika litet som vid fransk revolutionen 1789 eller revolutionen i USA 1776.

      • Alternativet i oktober 1917 var inte ”Kerenskij eller tsarväldet”, utan en bred koalitionsregering bestående av bolsjeviker, mensjeviker och socialistrevolutionärer. Detta motarbetades frenetiskt av bland annat Lenin.

        • Så enkelt var det nog inte. Kerenskij & Co fortsatte det impopulära kriget och förbjöd bolsjevikpartiet före revolutionen.Regeringen leddes först av furts Lvov. Den kaotiska regeringens ministrar byttes ofta. Enligt vissa uppgifter representerade delegaterna vid första sovjetkongressen i juni 1917 25 miljoner medlemmar!

          ”Störtandet av tsarväldet innebar för första gången en omfattande politisk frihet i Ryssland, och de partier som förut hade varit olagliga kunde nu uttrycka sina åsikter utan censur. Detta innebar att tusentals politiska flyktingar kunde återvända från exil. En av dem var Vladimir Lenin, ledaren för bolsjevikpartiet, som anlände till dåvarande huvudstaden Petrograd i april från sin exil i Schweiz. Den provisoriska regeringen fortsatte kriget mot Tyskland, vilket ledde till stora protester i Petrograd. Furst Lvov avgick i juli och Kerenskij tog över som regeringschef. Han valde att intensifiera krigföringen mot Tyskland, med den så kallade Kerenskij-offensiven.

          I juli rådde revolutionär stämning i huvudstaden med hundratusentals demonstrerande arbetare ute på gatorna. Många bolsjeviker menade att tiden var mogen för en ny revolution, men Lenin ansåg, med hänvisning till erfarenheterna från Pariskommunen 1871, att man måste avvakta tills man visste att resten av landet också var moget och redo för revolutionen. Händelserna i juli medförde att många revolutionärer fängslades; dessa kom dock i augusti att släppas ut av regeringen då Petrograd hotades av den tsartrogne general Kornilovs misslyckade kuppförsök.

          Motståndet mot kriget radikaliserades alltmer och sovjeternas inflytande ökade i hela landet. I september utropades republik.

          Februarirevolutionen hade orsakats huvudsakligen på grund av de ryska folkets missnöje med kriget och tsaren. Kerenskijs regering fortsatte dock kriget, och missnöjet steg åter. Bolsjevikerna var det enda parti som ville erbjuda omedelbar fred, och Lenins parti förespråkade också att all makt borde övergå till sovjeterna. Fred, jord och bröd!, Ned med den provisoriska regeringen! och All makt åt sovjeterna! blev bolsjevikernas slagord, och under sommaren och hösten växte bolsjevikpartiet från att ha varit en liten och okänd grupp, till att bli ett av Rysslands största partier.

          Kerenskij försökte stoppa bolsjevikernas frammarsch genom att förbjuda bolsjevikpartiet och fängsla Trotskij, men den 7 november

          • Anders!
            Merparten av vad du skriver är historiskt korrekt, men saknar betydelse för den fråga jag reste och den kan formuleras på följande sätt:
            Var det nödvändigt att bolsjevikerna störtade den provisoriska regeringen och tog makten i Petrograd den 24-25 oktober 1917 alldeles INNAN den andra sovjetkongressen skulle börja den 25 oktober? Följdfrågan blir. Underlättade detta maktövertagande bildandet av en bred koalitionsregering?

          • Omöjlig fråga att besvara. De ansåg väl att tillfället var riktigt. Ingen vet vad som skett om de väntat.

  9. Bolsjevikerna bör inte dömas efter sina ordbuketter, utan efter sina handlingar. Här finns en liten film om Kronstadtupproret mot bolsjevikregimen. Det är vid den här tiden bolsjevikerna förbjuder alla andra partier permanent, liksom partifraktioner. Realkommunismens mest framträdande politiska drag. Sevärd och historiskt korrekt. Börjar vid 0.51

    https://www.youtube.com/watch?v=oZVvs1NWk7o

  10. Bosjevikregimen i Sovjet dominerades av icke-ryssar och bland dessa spelade judar en avgörande roll. De flesta västerlänningar är fortfarande ovetandes om den judiska överrepresentationen i den sovjetiska partieliten, mycket på grund av att dessa kommunistjudar och deras icke-judiska partivänner gjorde allt för att försöka dölja deras dominerande roll.
    Av avgörande vikt i sammanhanget är huruvida medlemmarna i bolsjevikeliten identifierade sig med ryska folket och därmed var lojala mot ryssarna. Mycket tyder på att svaret är nej på den frågan. Antalet betydelsefulla judar i den innersta kärnan av partiet var fler än vad som visades utåt.
    Etniskt ryska partimedlemmar var ofta gifta med judiska kvinnor. Den hemliga polisen Tjekan bestod till stor del av icke-ryssar och de etniska ryssarna i Tjekan utgjordes generellt av psykopater och kriminella snarare än vanliga ryssar. Således finns starka skäl att anta att såväl de icke-ryska som de ryska bolsjevikerna saknade lojalitet med det ryska folket.
    Alltså kan Sovjetunionen inte gärna betraktas som ett ryskt projekt och om inte ett helt och hållet judiskt så definitivt ett icke-ryskt eller utländskt sådant. Åtminstone förefaller Sovjetunionen från början ha varit ett kryptojudiskt projekt. Dessutom sponsrades bolsjevikerna av rika judiska kapitalister i Väst, som exempelvis Olof Aschberg och Jacob Schiff.

    Professor Kevin MacDonald skriver i Kritikkulturen att bolsjevikrevolutionen hade en klar etnisk aspekt, att de inflytelserika vänsterjudarna behöll sin etniska identifikation och att den judiska inblandningen i bolsjevismen är det tydligaste exemplet på judisk partikularism i historien. Än idag bryr sig inte vänstervridna judar nämnvärt om bolsjevismens makabra konsekvenser för miljoner icke-judiska européer.

    Bolsjevikrevolutionen hade således en påtaglig etnisk sida: i en mycket stor utsträckning styrde judar och andra icke-ryssar det ryska folket med katastrofala följder för ryssarna och andra etniska grupper, som inte kunde bli delaktiga av maktstrukturen. När till exempel Stalin beslöt att deportera tjetjenerna, utnämnde han en osset – en medlem av ett folk, som han själv delvis härstammade ifrån och som var historiska fiender till tjetjenerna – till chef för deportationerna. Osseter och georgier, stalins egna stamförvanter, fick göra sig breda på andra etniska gruppers bekostnad.

    Medan Stalin gynnade georgierna, hade judar sina egna etniska mellanhavanden att göra upp. Det förefaller troligt att bolsjevikernas massmord och terror åtminstone delvis motiverades av hämndgirighet mot folk som historiskt varit judefientliga. Flera historiker har framkastat att judar ingick i säkerhetsstyrkorna i ett sådant stort antal för att kunna taga hämnd för den behandling de fick utstå under tsarerna (Rapoport 1990, 31; Baron 1975, 170). Till exempel tjänade kosackerna tsaren i egenskap av en militärpolisstyrka och satte in sin kraft mot judiska samhällen under konflikterna mellan regeringen och judarna. Efter revolutionen deporterades kosackerna till Sibirien för sin vägran att ansluta sig till kollektivjordbruken. På 1930-talet var chefen för deportationerna en etnisk jude, Lazar Kaganovitj, som på grund av sin böjelse för våld fick öknamnet ”vargen i Kreml”. I sin kampanj mot bönderna fann Kaganovitj ”ett närmast perverst nöje i att kunna diktera för kosackerna. Han mindes blott alltför väl vad han och hans släkt fått utstå av dessa människor. … Nu skulle de alla få betala – män, kvinnor, barn. det spelade ingen roll vilka. De blev en och samma. Detta var nyckeln till [Kaganovitjs] väsen. Han skulle aldrig förlåta och han skulle aldrig glömma.” (Kahan 1987, 164) likaså sattes judar att leda säkerhetstjänsten i Ukraina, som hade en lång historia av antisemitism (Lindemann 1997, 443) och blev en skådeplats för massmord på 1930-talet.
    https://gregaria.wordpress.com/sa-judisk-var-bolsjevismen/

  11. Den ryska revolutionen inleddes på internationella kvinnodagen 1917. Arbetarkvinnorna i Petrograd hade fått nog: nog av krig och svält, nog av att bära den dubbla bördan av både lönearbete och hushållsarbete, medan miljontals av deras män slaktades i kriget.

    Den 8 mars bestämde sig kvinnorna för att gå ut i strejk, och krävde att männen skulle delta. Arbetarna gick ut i strejk, demonstrerade och knöt band med soldaterna. Fem dagar senare avgick tsaren och den ryska revolutionen bröt ut. Nio månader senare innebar oktoberrevolutionen ett kvalitativt språng framåt för kvinnors villkor, genom den nya sovjetiska regimen.

    Rysslands kvinnor spelade inte bara en avgörande roll i februarirevolutionen, utan var involverade i revolutionärt arbete redan innan revolutionen. Kvinnornas villkor i Tsarryssland (ett underutvecklat land med tusentals år av patriarkal kultur) var fruktansvärda. Bolsjevikerna gjorde mycket för att organisera kvinnor, genom att förena arbetarklassen oavsett kön, etnicitet, religion och så vidare. Detta var avgörande för arbetarnas seger i oktober 1917.

    https://www.marxist.se/lasguide-kvinnor-och-den-ryska-revolutionen

  12. Hur bolsjevikerna planerade en WORLDWIDE-revolution.
    De trodde ärligt att världen skulle Sovjetisera i slutändan. Verkligheten visade sig dock vara mycket mer komplicerad.
    Efter att ha tagit makten 1917 planerade inte bolsjevikerna att stanna där. Deras planer var mycket mer ambitiösa än att inrätta ett socialistiskt system precis hemma: kommunismen skulle bli seger över hela världen.
    https://www.rbth.com/history/333526-how-bolsheviks-planned-worldwide-revolution

    • Men politiken blev gradvis mer och mer pragmatisk, inte minst under och efter Andra världskriget.

  13. ”Vad är kommunism? Något annat och mycket bättre än du tror!”

    Man kan verkligen undra hur du kan ge några sådana löften efter världen skådat alla försök till kommunism och egendomsgemenskap.

    Tidigare under tisdagen hittade jag videon nedan. Absolut sevärd efter det lilla man vet om ett av världens mest slutna länder i vad mycket liknar Proletariatets Diktatur och den ”verkliga folkmakten”.
    Vilket landets officiella namn ”Demokratiska Folkrepubliken Korea” bekräftar.
    Kommunister i allmänhet brukar alltid ta ställning för människor som tvingas leva under förtryck.
    Men vad gäller människorna i Demokratiska Folkrepubliken Korea så är det knäpp tyst.
    Bara för att prova gjorde jag en sökning på kommunistorganet Proletären men sökordet ”Nordkorea”
    Noll svar.
    Gjorde samma sökning med sökordet ”Kapitalism” och fick hela 260 svar.
    Det ger mig en uppfattning om att Proletären har massor av svar om kapitalism men inget att yttra om Demokratiska Folkrepubliken Korea.
    Men videon var intressant att titta på.
    Den gav mig en insikt om att det inte är så illa i Sverige trots allt man tycker och upplever.
    Jag får ju säga vad jag tycker. Äga lite eller mycket om jag vill eller kan. Fritt välja min frisyr.
    Till och med gå omkring i blåjeans som påminner om det imperialistiska USA.
    Men det var då det när man var ung och tonåring.
    I dag är jag inte lockad av blåjeans. Skit samma om de är från det imperialistiska USA.
    Men det där att alla går omkring i samma sorts kläder påminner mer om kommunistdiktaturen än kapitalismens ”fria liv”.
    Tänk om någon begränsade din valfrihet. Undrar verkligen hur du skulle reagera själv?
    Men du kanske aspirerar att bli just denna ”någon”?
    Få tillhöra en ideologisk överbyggnad och bli en av ”arkitekterna” till vad ni kallar det ideala samhället där ingen tvingas leva under förtryck.
    Och då allra minst ni själva.
    Se filmen och förundras.

    https://www.youtube.com/watch?v=A-baWqeF6ys

    Fundera över Demokratiska Folkrepubliken Korea kriminalpolitik och straffsystem.
    Skiljer sig ganska mycket från Sveriges vänsterpolitikers straffrabatter, frikännanden och ”anstalter” där det inte ens finns ett staket utan det bara är fritt ut i samhället för den som känner sig manad.
    I vårt land blir förövaren offer och offret lämnas oftast åt sitt eget öde.
    Straff blir vård och den som närmast straffas är offret.
    Men i Demokratiska Folkrepubliken Korea är det annorlunda.
    Om någon bryter mot lagen är straffet kännbart.
    Inte bara mot brottslingen utan mot hela släkten.
    Visst är det nära klansamhället?
    Eller det italienska stövelskaftet där maffian besitter makten i den röda ”foten”.
    Som även är det normala i Mellanöstern.
    Där kommunisterna har sin stora vurm.
    Det blir som en gemensam nämnare.
    I Sverige får våldtäktsmännen milda straff eller frikänns.
    I landet Iran hänger man våldtäktsmännen i lyftkranarna.

    https://www.friatider.se/gruppvaldtog-kvinna-infor-hennes-man-hangdes

    Ju mer jag funderar om kommunism desto närmare kommer jag det måste röra sig om ett mentalt tillstånd snarare än en politisk ideologi.
    Ett tillstånd där det emotionella överträffat både logik och förnuft.
    Jag tror inte alla kan uppnå det tillståndet. Bara vissa.
    Ett fåtal mer, ett flertal mindre.
    Genus har stor betydelse.
    Om människor (mest män) skulle gå att forma till att bli mer emotionella skulle idéerna om kommunismen växa och samhället vridas åt vänster.
    Men jag misstänker den idén är lika dödfödd som alla andra försök som gjorts till kommunismen.
    Högern verkar på väg mot regeringsmakt och bland de första reformerna tror jag blir strypning av flödet med skattemedel till universitetens ”genusforskning” om det nu överhuvudtaget går att kalla för forskning.
    Forskning brukar röra sig om nytta för mänskligheten men vad är det för nytta med ”genusforskning”?

    Ett hot eller kris är ett ingångsläge men någon sådan (lämplig) kris finns inte idag.
    I varje fall inte synlig för mitt öga och knappast heller tillräcklig för en samhällsomstörtning.
    Klimatkris möjligtvis, men det är en långsiktig och internationell åtgärdsplan som knappast har något med någon hastig kommunistrevolution att göra överhuvudtaget.
    Kommunisterna har redan avfyrat sina sista gevärskulor.
    Det för länge sedan och med Mellanösterns islamister som arvtagare.
    Kommunism och Mellanöstern, det är precis som de skulle tillhöra samma klan eller på något sätt hör tillsammans.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here