Washington’s kampanj mot Kina kan leda till krig

5
1909

Denna läsvärda artikel på Strategic Culture anländer översatt i huvuddrag till mig Washington’s Campaign Against China Could Lead to War. Den kompletterar andra artiklar i denna synnerligen viktiga fråga. Se under ”Relaterat”. Den är skriven av Brian Cloughley som är en brittisk och australiensisk armeveteran som tidigare var ansvarig för FN:s militära uppdrag i Kashmir och Australiens militärattache i Pakistan.


Washington’s kampanj mot Kina kan leda till krig

USA:s utrikesminister Pompeo har gjort det tydligt att Washington inte har någon avsikt att gå in i en dialog som kunde leda till närmande med den kinesiska regeringen. Syftet med psykologiska operationer (psyops), vilket är vad Pompeo och många andra bedriver mot Kina, är att framkalla eller förstärka attityder och beteenden som gynnar målet: Pompeo uppmuntrar Kinas befolkning att resa sig upp och avstå från (störta) sin regering.

Han förklarade att “vi måste också engagera och stärka det kinesiska folket, ett dynamiskt och frihetsälskande folk som är helt åtskilt från det kinesiska kommunistpartiet”. Detta är en flagrant uppmuntran till revolutionen, och när den kinesiska utrikesministern Wang Yi talade med sin franska motsvarighet Jean-Yves Le Drian den 28 juli sa han att Trump-administrationen vill “ständigt provocera Kinas kärnintressen, attackera det sociala systemet som det kinesiska folket har valt och förtalar det styrande partiet som är nära kopplat till det kinesiska folket”

I en sammanfattning av USA:s ståndpunkt när det gäller konventionerna om diplomati, sa Wang att Pompeo “har tappat den mest grundläggande etiketten för utbyten mellan stater och har överskridit den mest grundläggande gränsen för internationella normer”. Men det är osannolikt att Trump-administrationen kommer att göra något försök att ändra detta.

Och det är inte bara ord som gör Washingtons krigförande ställning tydlig för Peking och världen, eftersom Pentagon har genomfört alla slags provokationer längs Kinas gränser, tydligt syftade till att få regeringen i Peking att vidta någon sorts åtgärd. I juli skickade Pentagon en stridsflotta till Sydkinesiska havet och, som observerats av New York Times, “används ett amerikansk hangarfartyg ofta som en signal för att avskräcka motståndare. Att sända två på en gång anses vara en betydande kraftvisning.” Detta var en sedan länge planerad operation för att irritera och skrämma det som Pompeo kallar ”det centrala hotet i vår tid”. Washington gick så långt som möjligt för att försöka få Peking att reagera på dess stridsfartygsoperationer som kompletterades av Pentagons användning av ett femtiotal flygplan för rekognosering och elektronisk krigföring runt Kinas kustlinje på uppdrag som utformats för att lokalisera försvarsradarinstallationer och andra känsliga webbplatser.

Dessa flygplan är en del av det samlade försöket för att skrämma regeringen och befolkningen i Peking genom att demonstrera massiv militär makt och de mest sofistikerade attackfunktioner. Pentagon använder sina elektroniska krigföringstillgångar för att visa det “kinesiska kommunistpartiet” (enligt Pompeos ord ) att det förbereder sig för att vidta slutgiltiga åtgärder mot kinesiska styrkor. Det råder ingen tvekan om att denna provokation ökar samhörigheten i Kina, snarare än att det uppmuntrar till att störta sin regering som har lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom.

Kina känner sig starkare, dag för dag. Det är väl medvetet om den senaste Gallup-rapporten om USA:s internationella ställning, som visade att ” stöd för USA:s ledande ställning var som lägst bland landets traditionella allierade i Europa, där 61% inte accepterar denna roll för USA, medan bara 24% gör det. ”

Om USA och Kina går i krig är det långt ifrån garanterat att USA skulle få betydande internationellt stöd. Kina är beredd på den ultimata konfrontationen med USA. Peking kan komma att vidta åtgärder om Pentagons styrkor går längre i Sydkinesiska havet eller någon annanstans längs Kinas gränser. Det kan mycket väl vara Kinas sjöstridskrafter som genomför en attack på ett amerikanskt marinstridsfartyg, och sedan skulle Peking avvakta medan Washington beslutade vad man skulle göra.

Pompeos och Washingtons gränsprovokationer kommer inte att leda till revolution i Kina. De kommer att öka enigheten i Kina och få västländer att tvivla än mer på om de ska engagera sig och kanske dras in i krig.

Relaterat.
Pompeo förbereder ett nytt kallt krig mellan USA och Kina. DN och Grön Ungdom hjälper till.
“Jag tror inte alltid på CIA:s berättelser, men när det gäller Kina, då tror jag på dem”
Utrikesminister “Pompeo” – (“vi ljög så mycket då jag var på CIA”) kritiserar Kina – får svar på tal.
Demoniseringen av Kina ökar?
Utrikesministern: “Vi har mycket gemensamt med USA” (med dess brutala krig som dödar miljoner, dess illegala sanktioner och (kärnvapen)upprustning)

Föregående artikelVarning för Högern till höger om Höger
Nästa artikelVem har fördel av tragedin i Beirut?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. ”…attackera det sociala systemet som det kinesiska folket har valt och förtalar det styrande partiet som är nära kopplat till det kinesiska folket”. Kan inte påminna mig att det kinesiska folket har valt kommunistpartiet. Det brukar ju vara utmärkande för kommunistiska regimer att de tar sig makten. Och sedan låter man den aldrig ifrågasättas i verkliga (icke riggade) val.
    På tal om Gallupundersökningar så störtdyker Kina i alla sådana undersökningar pga sitt aggressiva beteende mot omgivande länder. De 20 dödade indiska soldaterna i Himalaya stärkte ju inte direkt Kinas fredliga image.

    • Det är den kinesiske utrikesministerns uppfattning enligt författaren ” “constantly provoke China’s core interests, attack the social system chosen by the Chinese people and slander the ruling party that is closely connected with the Chinese people.””

      Har vi valt att Sverige ska teckna värdlandsavtal med Nato, att Sverige inte ska skriva på FN:s kärnvapenkonvention (en majoritet hade motsatt uppfattning i opinionsundersökningar.) Att Sverige ska delta i USA:s krig i Afghanistan och Irak för många miljarder skattekronor?

  2. I artikeln står att den kinesiska utrikesministern Wang Yi sade att Pompeo “har tappat den mest grundläggande etiketten för utbyten mellan stater och har överskridit den mest grundläggande gränsen för internationella normer”.
    Jag jämför det med vad journalisten Pepe Escobar skrev i en artikel nyligen (bifogas) angående skärmytslingarna i Sydkinesiska sjön.
    ”Ingen bryr sig något vidare om dessa klichéer [vad konteramiral Jim Kirk, befälhavare för hangarfartyget Nimitz sagt] eftersom det verkliga budskapet levererades av en CIA-agent som utger sig för att vara diplomat. Det är USA:s utrikesminister Mike “Vi ljuger, Vi bedrar, Vi Stjäl” Pompeo.
    Självklart kan en utrikesminister inte ha samma språkbruk som en journalist. Men jag är övertygad om att ”kineserna” fortfarande inte riktigt har lärt sig hantera det busens trakasserande språk, som representanter för det ruttnande imperiet ofta använder. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov (född 1950) och Kinas utrikesminister Wang Yi (gick ur gymnasiet 1969) borde ha några timmars samtal. De är jämngamla och Lavrov är en rackare på att tackla busar som Pompeo. För att ta det gamla skämtet.
    Lavrov skulle kunna lära Wang Yi be Pompeo ”dra åt helvete” på ett sådant diplomatiskt vis att Pompeo skulle se fram mot en angenäm resa, samtidigt som de som får ta del av det hela precis förstår, vad det egentligen handlar om.
    Men det är ju bara mina fantasier.
    https://www.lindelof.nu/karnpunkten-i-fragan-om-sydkinesiska-sjon-2/

  3. Ett sönderfallande USA letar efter en yttre fiende som kan ena den lösa unionen! Att Pompeo är ute och svamlar och provocerar är ett tecken på svaghet, inte styrka! Generalerna i Pentagon vet att hangarfartyg är flytande likkistor och stora mål att träffa! De inser nog att skicka dem till Kinesiska sjön var ett strategiskt misstag och det gäller att inte tappa ansiktet och dra hem likkistorna för snabbt, det ser illa ut i vasallernas ögon och det lilla förtroende som USA haft där försvinner nog det också! Det är väldigt mycket fantasivärld som präglar gangsterstyret i Washington och i ca 400 städer är det kravaller och plundring nästan dagligen och detta är bara början! Lika lite kontakt med verkligheten har Löfven som helt verkar tappat allt sans och förnuft…Nu ska ”högerextremister” jagas med blåslampa med de små resurser man har till sitt förfogande samtidigt som kriminaliteten fullständigt galopperar med mord, rån, överfall, våldtäkter, bomber, skjutningar i stor mängd varje dygn. Sverige 2020 är ett samhälle i fritt fall medan politikerna lallar vidare och putsar vidare på Sverigebilden som ingen tror på längre utomlands!

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here