Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 2.

4
789
Kreml. Bild:Wikipedia.

I kvälls-serien “Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.

Jag har tidigare diskuterat huruvida Ryssland är imperialistiskt. Är Ryssland imperialistiskt?

Anders Carlsson behandlar detta i en lång mycket intressant artikel i Proletären. Proletären: Är Ryssland ett imperialistiskt land?

Jag återger den uppdelad i tre avsnitt. Första delen återpublicerades 15/8 och finns att läsa här


Är Ryssland ett imperialistiskt land? Avsnitt 2.

FÖR RYSSLAND INNEBAR KAPITALISMENS ÅTERKOMST EN STÖRRE EKONOMISK KATASTROF ÄN ANDRA VÄRLDSKRIGET.

Innan vi behandlar den politiska och militära sidan av ämnet måste några ord sägas om den ryska kapitalismens utveckling, såsom den föddes ur ett svårt byråkratiserat, socialistiskt system.

Vår svenske nyliberal Anders Åslund, som på 1990-talet anlitades som rådgivare åt Boris Jeltsin, hävdade att den första uppgiften bestod i att ”skapa en ny ägarklass”. Det är en sanning med mycket stor modifikation, trots att all kapitalism naturligtvis behöver en ägarklass. Men i Ryssland fanns embryot till denna klass på plats flera år innan Åslund for på sin nyliberala mission i österled.

I min bok ”Resa in i det okända” anför jag exemplet Bank Menatep. Året var 1988. Michail Gorbatjov hade lett Sovjetunionen i nästan tre år och hans perestrojka gav detta år sovjetmedborgare rätt att bilda privata företag i form av kooperativ.

På det kommunistiska ungdomsförbundets, Komsomols, huvudkontor i Moskva diskuterade en grupp funktionärer den nya politikens möjligheter. De kom snabbt fram till en briljant idé. Med pengar från Komsomol beslutade de sig för att bilda en ny institution namngiven som ”Centrum för vetenskaplig och teknisk kreativitet”. Målsättning sades vara att främja Komsomolmedlemmars ”entreprenörskap”.

Så blev det också, åtminstone för instiftarna själva. Med kapital från sin nya institution startade de några månader senare Bank Menatep, med sin nya Komsomol-institution som en av tre kooperativa ägare, men med sig själva som bankdirektörer. Affärerna gick lysande, inte minst för att Mentap Bank erbjöd sina korrupta kunder tjänsten att tvätta svarta pengar vita.

1990 löste de unga bankdirektörerna ut de kooperativa ägarna och ombildade Bank Menatep till aktiebolag, nu med sig själva som aktieägare. Arrangemanget var ännu inte lagligt, men 1990 hade sovjetmyndigheterna förlorat kontrollen över perestrojkan, så de nyblivna aktieägarna kunde utan risk ta lagen i egna händer.

När Sovjetunionen föll samman ett drygt år senare var Bank Menatep redan en etablerad affärsbank, rustad att delta i plundringen av den gemensamma egendomen.

Ett knappt årtionde senare, år 2000, korades Bank Menateps huvudägare till Rysslands rikaste man och till den sextonde rikaste personen i hela världen. Han var då 39 år och ståtade med en förmögenhet om 15 miljarder dollar.

Inte illa pinkat av en föregiven ungkommunist!

Michail Chodorkovskij

Denne man heter Michail Chodorkovskij och han är bara alltför typisk för Anders Åslunds nya kapitalistklass. Nästan alla så kallade oligarker hämtades från olika delar av den sovjetiska byråkratin och nästan alla började sin kapitalistiska bana redan under sovjettiden, företrädesvis genom svindlande affärer och kriminell plundring.

Rysk domstol upplöser stridbart bilarbetarfack
Denna födelseprocess är på intet sätt unik för rysk kapitalism.

I Kapitalet sammanfattar Karl Marx kapitalets födelse med följande ord: ”Om penningen kom till världen med naturliga blodfläckar på ena kinden, så kommer kapitalet till världen blod- och smutsdrypande ur alla porer, från topp till tå.”

Låt oss aldrig glömma att kapitalismens födelse i vår del av världen byggde på utrotning av ursprungsfolk i Amerika och Australien, på slavhandel från Afrika och på en rent terroristisk proletarisering av Europas fattigfolk.

Ändå är brutaliteten i den ryska kapitalismens födelse viktig för förståelsen av dess karaktär, delvis för att födelsen ligger så nära i tiden. För även om flertalet ryska kapitalister började sparka i den sovjetiska magen redan i slutet på 1980-talet, så ägde själva förlossningen rum på 1990-talet. Med förödande resultat för det stora flertalet människor i Ryssland.

Mellan 1991 och 1995 föll Rysslands BNP med 46 procent, industriproduktionen 46 procent, livsmedelsproduktionen med 32 procent och investeringarna med 61 procent (OECD, IMF).

Som en jämförelse skall här sägas att Nazitysklands angreppskrig mot Sovjetunionen 1941-1945, som inkluderade 25 miljoner döda och ödeläggelse av hela landsdelar, gav ett BNP-fall på 22 procent.

För Ryssland innebar alltså kapitalismens återkomst en större ekonomisk katastrof än andra världskriget!

1989 VAR DEN SOVJETISKA MILITÄRBUDGETEN 40 PROCENT AV DEN I USA. 2018 VAR DEN MINDRE ÄN TIO.

1990-talets ryska kapitalism var en ren plundringskapitalism, där ett litet fåtal personer, som Michail Chodorkovskij, kunde göra sig enorma förmögenheter på mycket kort tid.

I grunden handlade det om att lägga beslag på den statliga egendomen i en process som jag i ”Resa in i det okända” kallar ”elementärkaotisk borgerlig privatisering ovanifrån”, detta med en nick till oktoberrevolutionen, där nationaliseringarna de första åren gick mycket längre än vad Lenin tänkt sig i en process som en samtida betraktare kallade ”elementärkaotisk proletär nationalisering underifrån”.

Båda dessa beteckningar är relevanta.

Om vi återgår till Michail Chodorkovskij, så gjorde han och Bank Menatep sitt stora klipp 1996. Chodorkovskij och ytterligare sex oligarker fixade detta år Boris Jeltsins seger i preidentvalet och som tack för hjälpen belönades de med ett belöningsprogram kallat ”lån för aktier”.

Boris Jeltsin.

De sju oligarkerna skulle låna ut pengar till staten mot säkerhet i aktier i statliga bolag. Men meningen var aldrig att staten skulle betala tillbaka lånen, utan genom detta program närmast skänkte Jeltsin bort de mest lönsamma statliga företagen.

Chodorkovskij lade beslag på oljebolaget Yukos, Michail Friedman slog klorna i oljebolaget Tyumen och Vladimir Potanin, Oleg Deripaska och Roman Abramovitj tog över det enorma metallföretaget Norilsk Nickel.

Det är plundraren Deripaska som numera äger Kubal i Sundsvall.

Men hur kunde dessa sju herrar ha pengar nog att finansiera den ryska staten, om än bara under några månader? Sätten var många, men belysande exempel finns i nästa avsnitt.

4 COMMENTS

  1. Ryssland är så imperialistiskt att den har till och med lyckats omringa sig självt av NATO. Vilken bedrift!

    Klurig fråga: Vad har Boris Berezovsky, Mikhail Khodorkovsky , Mikhail Fridman, Petr Aven, Vladimir Gusinsky , Vladimir Potanin och Alexander Smolensky gemensamt? Hint: tänk stam utan kund

    • Ja, alla som läst på vet hur dessa figurer lyckades komma över en massa kapital och pengar i Ryssland! Vi har samma typer på andra sidan Atlanten som via en viss folkgrupps stöd med pengar och mygel fått kontroll över stora bolag där! Historien upprepar sig!

      • Som en vis man en gång sa…Dem du inte får kritisera är dina verkliga makthavare! Alla vet att du är apartheidstatens försvarare

  2. Christer Lundgren i Svensk-koreanska föreningen har en längre kommentar till artikeln på Facebookssidan för Svens-ryska Vänskapsforumet där jag annonserat artikeln:

    Han skriver “Imperialism är framför allt att bygga herravälde, till och med världsherravälde, genom ekonomisk utsugning, politisk dominans och militär kontroll över andra länder. Lenin analyserade drivkrafterna bakom sin tids imperialism för ett sekel sedan. Men tiden står inte stilla, verkligheten förändras hela tiden, bland annat genom revolutioner, nationell befrielsekamp och avkolonisering. Mot den bakgrunden kan det vara intressant att se hur kineserna uppfattar motsättningarna i världen. (Det handlar också om hur man ska bedöma Ryssland.) Så här säger Meng Xiangqing, professor vid Folkets befrielsearmés institut för nationell säkerhet:
    ”För att främja fred och utveckling måste vi först och främst behålla säkerhet och stabilitet; utan säkerhet och stabilitet finns ingen fred och utveckling att tala om.”
    ”För närvarande finns två kategorier av styrsystem för global säkerhet i världssamfundet. En föreställning är baserad på egensinnighet, kalla krigs-tänkande och nollsummespel – ett styrsystem som brukar medlen militärallians, geostrategisk tävlan och intervention i en stats interna angelägenheter som svar för traditionell säkerhet och icke-traditionell säkerhet. Den andra är baserad på principen om multilateralism, allomfattande säkerhet och vinna-vinna-samarbete och är för att lösa globala säkerhetsfrågor genom partnerskap, dialog för konsultation och gemensam utveckling. De två systemen är uttryck för två val och två vägar, som har fullständigt olika effekt och konsekvenser på det mänskliga samhällets utveckling. Kinas president Xi Jinping förespråkar att alla länder bör hålla fast vid begreppet gemensam, allomfattande, samverkande och hållbar säkerhet, främja en känsla av gemenskap med en delad framtid för mänskligheten och tillsammans bygga en ny typ av internationella relationer av vinna-vinna-samarbete.”

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here