Bidens uppmaning till global diplomati vid FN utgör ett obehagligt hyckleri och en parodi

2
649

 

Biden. Bild: Carlos Latuffe

Den här artikeln Bidens uppmaning till global diplomati vid FN utgör ett obehagligt hyckleri och en parodi 24/9 av redaktionen för Strategic Culture (SC) har översatts av Rolf Nilsson. Det är inte särskilt svårt att finna uppgifter – och artiklar på Globalpolitics.se – som styrker de mycket kritiska bedömningen av SC


Bidens uppmaning till global diplomati vid FN utgör ett obehagligt hyckleri och en parodi

USA:s utrikespolitik under Biden handlar i huvudsak om att återuppta det kalla kriget, som ägde rum mot Sovjetunionen, till det nuvarande skedet mot Kina och Ryssland.

Skulle det inte vara roligt om delegater till FN:s generalförsamling hade mentometerknappar vid sina platser, för att i realtid mäta publikens reaktion på världsledares tal från talarstolen? Skulle vi våga oss på en gissning att president Joe Bidens tal den här veckan, skulle ha skapat mycket digitalt stön och gnällande över hans obehagliga hycklande.

Biden kom med salvelsefulla vädjanden om global diplomati och för nationer ”att arbeta tillsammans som aldrig förr” för att lösa en mängd brådskande utmaningar, inklusive negativa klimatförändringar och pandemisk sjukdom. Han hade till och med den motsägelsefulla fräckheten att fördöma dem som missbrukar FN-stadgan genom att ”trampa och vrida [den] i jakten på naken politisk makt”.

Under sju decennier, alltsedan FN bildades 1945, har ingen annan nation befunnit sig i krig så ofta som USA, under sken av olika förevändningar, allt ifrån att påstå sig bekämpa kommunism till att bekämpa terrorism, från att försvara demokrati till att försvara mänskliga rättigheter. Oavsett dessa ihåliga, själv-proklamerade påståenden, är det ett faktum att ingen annan nation har brutit mot FN-stadgan lika ofta eller lika fräckt som USA, med krig och aggressioner varje årtionde sedan 1945. Tragiskt nog har själva syftet med FN, att förhindra en upprepning av andra världskrigets nazistiska aggression, systematiskt motarbetats av USA

President Biden talade länge och väl och förklarade: ”Jag står här idag, och för första gången på 20 år befinner sig USA inte i krig. Vi har vänt blad. ”

Halleluja!

Biden fortsatte, ”vi stänger ner denna period av oupphörliga krig, vi öppnar en ny era av oupphörlig diplomati.”

Han hänvisade till avslutningen på USA: s krig i Afghanistan förra månaden. Så precis så presenteras ett skamlöst nederlag och ’shambolic’ (skamfullt och symboliskt, ö.a.) tillbakadragande av den amerikanska militären och dess Nato-allierade från det centralasiatiska landet, som på något slags magiskt sätt tänks leda till en ny era av upplyst diplomati.

Under åtminstone de senaste två decennierna har USA varit på vild framfart med kriminella krig och militära interventioner, inte bara i Afghanistan, utan även i fd Jugoslavien, Irak, Libyen, Pakistan, Jemen, Syrien, Somalia och flera andra afrikanska nationer. Några av dessa militära operationer fortsätter, som vid amerikanska luftangrepp mot Syrien, Irak och Somalia. Så vad pratar Biden om när han säger ”en tid med oupphörligt krig är över”? Det fortsätter fortfarande i mycket hög grad.

Biden sa att ”USA:s militära makt måste vara vår sista utväg ”. Han hävdade att Washington ”inte söker ett nytt kallt krig eller en värld uppdelad i orubbliga block”.

Den amerikanska presidenten har mage att uttala sådana cyniska och otrevliga ord, bara dagar efter att han presenterade en ny militär allians med Storbritannien och Australien – känd som AUKUS – vilken syftar till att konfrontera Kina. Australien ska beväpnas med atomubåtar för att ansluta sig till amerikanska och brittiska krigsfartyg, som redan riktar sig mot Kina.

Bidens rosiga retorik om diplomati görs meningslös av att hans administration ökar fientligheten mot Kina.
Under Biden har USA skickat fler och fler krigsfartyg till Sydkinesiska havet, under förevändning av skydd för ”navigationsfrihet”. Washington blåser också under spänningar över Taiwan, genom att beväpna och uppmuntra ön att förklara sig oberoende av Pekings suveräna myndighet.

På fredagen – två dagar efter hans tal i FN, där han uppenbarligen lyfter fram diplomati – kallade president Biden till ett toppmöte i Vita huset med ledare från Quad-nationerna. De inkluderar Australien, Indien och Japan. Som med AUKUS-alliansen har den USA-ledda Quad tagit på sig uppdraget att ”konfrontera Kina”.

USA:
s utrikespolitik under Biden är en fortsättning på politiken under hans föregångare Trump, Obama och så vidare. Politiken handlar i huvudsak om att återuppliva det kalla kriget som existerade med Sovjetunionen, till den nuvarande perioden, mot Kina och Ryssland.

Kina och Ryssland har båda upprepade gånger fördömt USA och dess västerländska allierade, för att ha vidhållit kalla krigets mentalitet i internationella relationer.
Den polariserande dikotomin är avgörande för att motivera amerikansk militarism och imperialistiskt uppträdande. USA och dess Nato-underordnade måste ha fiender för att kunna upprätthålla sin överordnade och otrevliga militarism. Biden talar om att ”krigstiden” är över, samtidigt som USA spenderar cirka 778 miljarder dollar per år på sina militära styrkor. Det är löjligt att tala om diplomati och samarbete i samband med en sådan gigantisk militarism.

Beviset är, att medan USA har dragit sig tillbaka från Afghanistan, förbereder det sig uppenbarligen för sitt nästa krig mot ”stormaktsrivaler” vilka utgörs av Kina och Ryssland. Varför etablerar Washington annars exklusiva militära block som AUKUS och Quad, vars mål öppet innebär att isolera och innesluta Kina? Detta handlar om aggression.

Om Bidens vädjan om global diplomati var uppriktigt menad, skulle han sammankalla ett toppmöte med stormakterna, särskilt ledarna för kärnvapenmakterna. Varför sitter inte Biden ned med ledarna i Ryssland, Kina och andra medlemmar i FN:s säkerhetsråd, för att samarbeta om global säkerhet? Rysslands president Vladimir Putin föreslog ett sådant forum för över ett år sedan. Det har ignorerats.

Biden har hållit ett toppmöte med Putin sedan han tog plats i Vita huset. Det toppmötet i Genève i juni varade i ett par timmar. Inget har hindrat från att hålla uppföljande förhandlingar. President Biden har ännu inte haft ett enda möte, ansikte mot ansikte, med sin kinesiska motsvarighet Xi Jinping. Hittills har de haft två telefonsamtal på nio månader. Är detta tänkt att vara vad Biden menar med ”en era av oupphörlig diplomati”?

Som med tidigare amerikanska presidenter, i deras ordrika tal till FN, är talen en förolämpning av vanligt sunt förnuft. De är uppenbara lögner och mättade med hycklande framhållanden av dess egen moraliska överlägsenhet. USA:s krig och aggressionshandlingar fortsätter oförminskat. Den irrationella fientlighet, som Washington och dess vasaller ständigt projicerar mot Moskva och Peking, driver världen till krig, denna gång potentiellt en kärnvapenkatastrof.

När en amerikansk president skalar ner den massiva amerikanska militarismen, avslutar olaglig ockupation av flera länder, upphör med luftangrepp mot främmande länder, avslutar förstörande sanktioner mot andra nationer, upphör med irrationell och obefogad antagonism mot andra nationer och börjar kräva villkorslös och öppen dialog bland jämlikar, baserad på ömsesidig respekt och på FN-stadgan, så kanske man kan skapa lite trovärdighet för vädjanden om diplomati. Fram till dess är det bara dubbla budskap som syftar till att dölja kriminell hegemonisk skurkaktighet.

Relaterat
Är Biden kanske ett monster?
Jimmy Dore: Kan Biden’s tillbakadragande från Afghanistan öka USA:s imperialism?
Ska Biden nu ta sig an Syrien än mer, eller snubblar han bara på orden?
Amnesty International uppmanar Biden att släppa “politiskt motiverade” anklagelser mot Julian Assange inför förhör
Biden avslutar inte “Forever Wars”. Han banar väg för nya.

Föregående artikelMin kommentar i DN – många organisationer stödjer Julian Assange!
Nästa artikelBelmarsh-tribunalen — Kriget mot imperialismen och terrorismen inför rätta.
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. För att de amerikanska Förenta staterna skall kunna fortsatt vara en röst och aktör i världen måste man vara närvarande och permanent ”aktiv” på huvudkontinenten: Euroasien.

    Som redskap en, vid varje tillfälle, förstärkt och uppförstorad konflikt som leder till utmaning, hot och ”diplomati”(som leder till närmast evig spänning): det är den dubbla amerikanska ”pyroman-brandkårspolitiken”.

    Konstigare än så fungerar inte amerikansk utrikes- och ”säkerhetspolitik”. Förenta staterna kommer aldrig med fred, bara med konflikter och hot. Det är så vi känner igen dem. Alltid.

    Alla andra länder hänfaller aldrig till detta beteende, det är bara ett enda som har fastnat i detta politisk-militära tvångssyndrom (vad skall vi kalla det? ”Washington-syndromet”?), och inte kan sluta.

    Varför kan just amerikanarna inte dra sig tillbaka och leva ett lugnt hedervärt kanadensiskt liv, som sin trevlige granne?

    • USA kan inte dra sig tillbaka för att då skulle deras ”ekonomi” få den sista dödsstöten och man skulle bli ett ”vanligt” land där samma ekonomiska realiteter som gäller alla andra skulle råda! Och sådant vill inte gangstermaffian i Washington veta av…Bättre då att åka snålskjuts på resten av världen och suga ut sina vasaller!

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here