Hur Ryssland kommer att kringgå västerländsk ekonomisk krigföring

Denna artikel av Pepe Escobar har översatts av Rolf Nilsson. Den har publicerats på The Cradle och hos The Saker
http://thesaker.is/follow-the-money-how-russia-will-bypass-western-economic-warfare/

___________________________________________________________________

Följ pengarna: hur Ryssland kommer att kringgå västerländsk ekonomisk krigföring

USA och EU gapar över alltför mycket när det gäller sanktioner mot Ryssland. Slutresultatet kan bli att den globala ekonomin minskar sin handel i dollar och massiv varubrist över hela världen.

Så en samling av Natos högsta ledare, inbäddade i sina ekokammare, riktar in sig på den ryska centralbanken med sanktioner och förväntar sig vad då? Småkakor?

Vad de fick istället var Rysslands avskräckningsstyrkor som gick upp i ”en speciell beredskap” – vilket innebär att nord- och Stillahavsflottan, Long-Range Aviation Command, strategiska bombplan och hela den ryska kärnkraftsapparaten ställdes i högsta beredskap.

En general från Pentagon gjorde mycket snabbt den grundläggande beräkningen av det, och bara minuter senare sändes en ukrainsk delegation ut för att genomföra förhandlingar med Ryssland, på en hemlig plats i Gomel, Vitryssland.

Under tiden, i vasallrikena, var den tyska regeringen upptagen med att ”sätta gränser för krigshetsare som Putin” – ett ganska stort företag, med tanke på att Berlin aldrig satte några sådana gränser för västerländska krigshetsare som bombade Jugoslavien, invaderade Irak eller förstörde Libyen, under fullständig kränkning av internationell lag.

Samtidigt som de öppet proklamerar sin önskan att ”stoppa utvecklingen av den ryska industrin”, skada dess ekonomi och ”förstöra Ryssland” – som ekar av amerikanska påbud mot Irak, Iran, Syrien, Libyen, Kuba, Venezuela och andra i den globala södern – kunde tyskarna omöjligen erkänna ett nytt kategoriskt imperativ.

De befriades slutligen från sitt skuldkomplex från andra världskriget, av ingen mindre än Rysslands president Vladimir Putin. Tyskland är fritt att öppet stödja och beväpna nynazister igen – nu den ukrainska Azov-bataljonen.

För att få klart för mig hur dessa Nato-sanktioner kommer att ”förstöra Ryssland” bad jag om en kortfattad analys av en av de mest kompetenta ekonomiska hjärnorna på planeten, Michael Hudson, författare, bland andra, till en reviderad upplaga av ett måste att läsa; Superimperialism: The Economic Strategy of American Empire.

Hudson påpekade hur han ”helt enkelt är bedövad över USA:s nästan atomära upptrappning.” När det gäller konfiskeringen av ryska utländska reserver och avskärningen från SWIFT, är huvudpoängen ”det kommer att ta lite tid för Ryssland att införa ett nytt system, med Kina.

Resultatet kommer att stoppa dollariseringen för gott, eftersom länder som hotas av ”demokrati” eller som visar diplomatiskt oberoende, kommer att vara rädda för att använda amerikanska banker.”

Detta, säger Hudson, leder oss till ”den stora frågan: om huruvida Europa och dollarområdet kan köpa ryska råvaror – kobolt, palladium, etc, och om Kina kommer att ansluta sig till Ryssland i en mineralbojkott.”

Hudson är tydlig med att ”Rysslands centralbank naturligtvis har utländska banktillgångar för att intervenera på valutamarknaderna, för att försvara sin valuta från fluktuationer. Rubeln har rasat. Det kommer nya växelkurser. Ändå är det upp till Ryssland att bestämma om man ska sälja sitt vete till Västasien, som behöver det; eller att sluta sälja gas till Europa via Ukraina, nu när USA kan lägga beslag på den.”

Om det möjliga införandet av ett nytt Ryssland-Kina-betalningssystem, som går förbi SWIFT och kombinerar det ryska SPFS (System for Transfer of Financial Messages) med det kinesiska CIPS (Cross-Border Interbank Payment System), hyser Hudson inga tvivel om att ”det rysk-Kina systemet kommer att implementeras. Global South kommer att försöka ansluta sig och samtidigt behålla SWIFT – flytta sina reserver till det nya systemet.”

”Jag tänker de-dollarisera mig själv”

Så USA självt kommer att, i ännu en massiv strategisk blunder, påskynda de-dollariseringen. Som verkställande direktören för Bocom International, Hong Hao, sa till Global Times, med energihandeln mellan Europa och Ryssland de-dollariserad, ”kommer det att bli början på upplösningen av dollarhegemonin.”

Det är en refräng som den amerikanska administrationen tyst hörde förra veckan från några av sina egna största multinationella banker, inklusive notabiliteter som JPMorgan och Citigroup.

En Bloomberg-artikel sammanfattar deras kollektiva rädsla:

”Att sparka ut Ryssland från det kritiska globala systemet – som hanterar 42 miljoner transaktioner om dagen och fungerar som en livlina till några av världens största finansinstitutioner – kan slå tillbaka, ge högre inflation, driva Ryssland närmare Kina och skydda finansiella transaktioner från granskning av väst. Det kan också uppmuntra utvecklingen av ett SWIFT-alternativ, som så småningom kan skada den amerikanska dollarns överhöghet.”

De i Europeiska Unionen (EU) med ett IQ över 50, måste ha förstått att Ryssland helt enkelt inte kunde uteslutas helt från SWIFT, utan kanske bara ett fåtal av dess banker: när allt kommer omkring är europeiska handlare beroende av rysk energi.

Ur Moskvas synvinkel är det en mindre fråga. Ett antal ryska banker är redan anslutna till Kinas CIPS-system. Om någon till exempel vill köpa rysk olja och gas med CIPS måste betalningen ske i den kinesiska yuanvalutan. CIPS är oberoende av SWIFT.

Dessutom har Moskva redan kopplat sitt SPFS-betalningssystem, inte bara till Kina, utan också till Indien och medlemsländerna i Eurasia Economic Union (EAEU). SPFS länkar redan till cirka 400 banker.

Med fler ryska företag som använder SPFS och CIPS, även innan systemen går samman, och andra manövrar för att kringgå SWIFT, såsom byteshandel – som till stor del används av sanktionerade Iran – och agentbanker, skulle Ryssland kunna ta igen minst 50 procent i handelsförluster.

Ett nyckelfaktum är, att flykten från det USA-dominerade västerländska finansiella systemet nu är oåterkallelig över Eurasien – och det kommer att fortsätta i takt med internationaliseringen av yuanen.

Ryssland har sin egen påse med tricks

Samtidigt pratar vi ännu inte ens om rysk vedergällning för dessa sanktioner. Den förre presidenten, Dmitrij Medvedev, har redan gett en hint: allt, från att lämna alla kärnvapenavtal med USA, till att frysa tillgångarna hos västerländska företag i Ryssland, ligger på bordet.

Så vad vill ”Empire of Lies”? (Putin terminologi, på måndagens möte i Moskva för att diskutera svar på sanktionerna.)

I en essä som publicerades i morse, med den läckra titeln America Defeats Germany for the Third Time in a Century: the MIC, OGAM and FIRE conquer NATO, tar Michael Hudson fram en rad avgörande punkter, som börjar med hur ”NATO har blivit Europas utrikespolitiska beslutande”. organ, till och med till den grad att det dominerar inhemska ekonomiska intressen.”

Han beskriver de tre oligarkierna som kontrollerar USA:s utrikespolitik:

I. Först är det militärindustriella komplexet, som Ray McGovern minnesvärt myntade som MICIMATT (military industrial Congressional intelligence media academia think tank).

Hudson definierar deras ekonomiska bas som ”monopolhyra, erhållen framför allt från dess vapenförsäljning till NATO, till västasiatiska oljeexportörer och till andra länder med ett överskott i betalningsbalansen.”

II. Det andra är olje- och gassektorn, tillsammans med gruvdrift (OGAM). Deras mål är ”att maximera priset på energi och råvaror för att maximera intäkterna från naturresurser. Att monopolisera dollarområdets oljemarknad och isolera den från rysk olja och gas, har i över ett år nu varit en stor prioritet i USA, eftersom Nord Stream 2-rörledningen från Ryssland till Tyskland hotade att länka samman de västeuropeiska och ryska ekonomierna.”

III. Det tredje är den ”symbiotiska” finans-, försäkrings- och fastighetssektorn (FIRE), som Hudson definierar som ”motsvarigheten till Europas gamla postfeodala landaristokrati, som lever av jordräntor.”

När han beskriver dessa tre rentier-sektorer, som helt dominerar den postindustriella finanskapitalismen, i hjärtat av det västerländska systemet, noterar Hudson hur ”Wall Street alltid har varit nära sammansmält med olje- och gasindustrin (nämligen bankkonglomeraten Citigroup och Chase Manhattan).”

Hudson visar hur ”USA:s mest angelägna strategiska mål för Natos konfrontation med Ryssland är att höja olje- och gaspriserna. Förutom att skapa vinster och börsvinster för amerikanska företag, kommer högre energipriser att ta mycket av kraften ur den tyska ekonomin.”

Han varnar för hur matpriserna kommer att stiga ”med vetet i spetsen”. (Ryssland och Ukraina står för 25 procent av världens veteexport.) Ur ett globalt sydperspektiv vore det en katastrof: ”Detta kommer att pressa många västasiatiska och globala sydländer med livsmedelsbrist, försämra deras betalningsbalans och hota att begränsa deras möjlighet att kunna betala utlandsskulder. ”

När det gäller att blockera rysk råvaruexport, ”hotar detta att orsaka avbrott i leveranskedjorna för nyckelmaterial, inklusive kobolt, palladium, nickel, aluminium.”

Och det leder oss, återigen, till sakens kärna: ”De nya amerikanska kalla krigarnas långsiktiga dröm om att bryta upp Ryssland, eller åtminstone att återställa dess ledningskleptokrati, som försöker tjäna pengar på sina privatiseringar i västerländska aktiemarknader.”

Det kommer inte att hända. Hudson ser tydligt hur ”den mest enorma oavsiktliga konsekvensen av USA:s utrikespolitik har varit att driva samman Ryssland och Kina, tillsammans med Iran, Centralasien och länder längs Bält och väg-initiativet.”

Låt oss konfiskera lite teknik

Jämför nu allt ovanstående med perspektivet hos en centraleuropeisk affärsmagnat med stora intressen, öst och väst, och som värdesätter sin handlingsfrihet.

I ett e-postutbyte ställde affärsmagnaten allvarliga frågor om den ryska centralbankens stöd för sin nationella valuta, rubeln, ”som enligt USA:s planering förstörs av väst genom sanktioner och valutaspekulanter, som avslöjar sig själva genom att sälja rubel kort. Det finns egentligen nästan ingen summa pengar som kan besegra dollarmanipulatorerna mot rubeln. En ränta på 20 procent kommer onödigtvis att döda den ryska ekonomin.”

Affärsmannen hävdar att den främsta effekten av räntehöjningen ”skulle vara att stödja import som inte borde importeras. Rubelns fall är alltså gynnsamt för Ryssland när det gäller självförsörjning. När importpriserna stiger bör dessa varor börja produceras inhemskt. Jag skulle bara låta rubeln falla för att hitta sin egen nivå, som under en tid skulle komma att vara lägre än vad naturkrafterna skulle tillåta, eftersom USA kommer att driva den lägre genom sanktioner och blankningsmanipulation i denna form av ekonomiskt krig mot Ryssland.”

Men detta verkar bara berätta en del av historien. Förmodligen har det dödliga vapnet i Rysslands arsenal av svar identifierats av chefen för Centrum för ekonomisk forskning vid Institutet för globalisering och sociala rörelser (IGSO), Vasily Koltashov: nyckeln är att konfiskera teknologi – som att i Ryssland sluta att erkänna USA:s rättigheter till patent.

I vad han betecknar som ”frisläppande av amerikansk immateriell egendom” föreslår Koltashov att anta en rysk lag om ”vänliga och ovänliga stater. Om ett land visar sig vara på den ovänliga listan kan vi börja kopiera dess teknologier inom läkemedel, industri, tillverkning, elektronik, medicin. Det kan vara vad som helst – från enkla detaljer till kemiska sammansättningar.” Detta skulle kräva ändringar av den ryska konstitutionen.

Koltashov hävdar att ”en av grunderna för framgång för amerikansk industri var kopiering av utländska patent för uppfinningar.” Nu kan Ryssland använda ”Kinas omfattande know-how, med sina senaste tekniska produktionsprocesser, för att kopiera västerländska produkter: frisläppandet av amerikansk immateriell egendom kommer att orsaka skada på USA till ett belopp av 10 biljoner dollar, bara i det första skedet. Det kommer att bli en katastrof för dem.”

Som det nu ser ut är EU:s strategiska dumhet otrolig. Kina är redo att ta alla ryska naturresurser – med Europa kvar som en ynklig gisslan till haven och med vilda spekulanter. Det ser ut som att en total splittring mellan EU och Ryssland ligger framför oss – med lite handel kvar och noll diplomati.

Lyssna nu på ljudet av champagne som korkas upp över hela MICIMATT.