Nedskjutning av trafikflygplan i Iran inte första gången. USA:s arrogans kontra Irans ursäkt.

8
365

Denna artikel av Ulf Bjerén har publicerats i Sydöstran. Jag återpublicerar den med författarens godkännande. Nedskjutning av trafikflygplan i Iran inte första gången.

* Sprid gärna. Jag är åter tillfälligt och begränsat avstängd från Facebook. Ville själv dela detta på siter för Assange, yttrandefrihet, Journalistförbundets. Facebook skrev i morse. “Du har begränsats tillfälligt från gå med och göra inlägg i grupper som du inte hanterar till söndag kl. 07:35.


Nedskjutning av trafikflygplan i Iran inte första gången.

Efter det av Donald Trump beordrade mordet på den iranske generalen och diplomaten Qasem Soleimani 3 januari utlovade Iran hämnd. Den blev dock i praktiken återhållen och riktad så att inga amerikaner skadades. Iranierna ville inte ge krigsaktivisterna i USA förevändning för en massiv attack mot landet, men måste ändå markera.

Donald Trump hotade med att USA stod redo att attackera 52 iranska mål, varav flera betydande historiska kulturminnesplatser, om Iran slog till mot något amerikanskt mål. Stämningen var alltså mycket nervös när iranskt luftvärn av misstag sköt ner ett passagerarplan den 8 januari i tron att det var en missil. 176 personer omkom.

Nedskjutningen erkändes av Irans ledning efter bara tre dygn; den tid det tog att med säkerhet fastställa händelseförloppet.

Irans högsta ledare beklagade djupt den tragiska olyckan och sa att Iran tog på sig det fulla ansvaret. Han lovade räfst och rättarting så att det inte skulle kunna upprepas.

Bland andra Kanadas premiärminister Justin Trudeau menar dock att USA delar ansvaret eftersom supermakten trissat upp stämningen med en mycket aggressiv politik.

Vi ser ständigt att de nationer som USA och dess eftersägare utsett till fiender blir måltavlor för systematisk illasinnad mediapropaganda. Så har Irans erkännande och beklagande misstänkliggjorts för att det dröjde. Men tre dygn är i detta sammanhang en mycket kort tid.

Låt oss erinra om att det inte är första gången ett passagerarplan skjuts ner över Iran.

Den 3 juli 1988 sköt den amerikanska flottans robotkryssare USS Vincennes, när det olagligt befann sig i Hormuzsundet, ner det iranska trafikflygplanet Iran Airflight 655 i iranskt luftrum. Flygplanet var på väg från Teheran till Dubai.

Alla 290 ombord, däribland 66 barn, dog. USA gav ingen formell ursäkt till Iran. 1996, åtta år senare, i Internationella domstolen i Haag, erkände USA nedskjutningen men medgav inget juridiskt ansvar. USA:s regering betalade dock ut ex gratia-ersättning till offrens anhöriga.

Vicepresidenten 1988 var George H W Bush och han sa: ”Jag kommer aldrig att be om ursäkt för USA, oavsett hur fakta ser ut. Jag är ingen apologize-for-America kind of guy.” Befälhavaren på USS Vincennes som sköt ner trafikflygplanet var William Rogers. Han erhöll senare en fin utmärkelse – Legion of Merit.

Iran och USA är tydligen som skillnaden mellan lort och pannkaka i herrefolkets ögon.”

Kommentar till artikeln i Sydöstran av en läsare (se på länken till Sydöstran). “Ulf Bjerén är modig som uttrycker sanningen. Sydöstran förtjänar beröm för att den publicerar den. Det är inte många svenska media som vågar. Det tragiska är att det ska behövas mod för att tala/skriva om verkligheten. Jag skickar detta vidare till radions ”Medierna”.

Relaterat
Protester i Iran: Rapporteringar om nedskjutna flygplan 1988 och 2020.
Iran – Imperialismens nästa offer?! Angrepp på Iran under falska förevändningar?!
Den dummaste, mest kriminella och farligaste handing som Donald Trump har begått.
Tre gånger som Soleimani räddade amerikanska liv.
IS tackar Gud för mordet på Soleimani, och ser USA som allierad.
Starka bevis för att USA stödjer ISIS och al-Qaida sedan åratal?

8 COMMENTS

  1. Jag har precis läst Ulf Bjréns bok “Det har aldrig hänt, artiklar i urval 1967-2015” och fann den mycket bra och fortfarande aktuell som en historielektion som friskar upp minnet. Jag associerar också till vad Kristianstadsbladets chefredaktör skriver i dagens Kb om skillnaden mellan censur och att redaktören gör ett urval.
    https://www.kristianstadsbladet.se/debatt/jorgen-svensson-har-galler-det-att-halla-reda-pa-vad-som-ar-vad-censur-ar-en-sak-redaktorens-urv/
    Formellt sett har han förstås rätt, men om tillräckligt många redaktörer gör samma urval blir den faktiska skillnaden i resultatet inte så stor. Så Sydöstran och Romelsjö är guld och en större läsekrets värda!

      • “Ja, hur når man en större läsekrets egentligen?”
        Med allmänintresset.
        Ett särintresse är alltid begränsat så länge det inte uppgår till ett allmänintresse men det händer inte så ofta.
        Jag har särintresse men det ligger utanför den här bloggen.

        Jag har upptäckt särintresset är inte samma gemenskap som allmänintresset.
        Ett särintresse kan man i princip ha för sig själv.
        Det är svårare med ett allmänintresse.
        Men då kan man vara här på Global Politics.
        Som kanske är en blandning mellan allmän- och särintresse?

  2. Jag har just entledigats från att sköta Vänsterpartiets hemsida i Kristianstad, så nu försvinner ytterligare(väldigt få) läsare. Jag har ju ofta länkat till din sida och andra med, i mitt tycke, vänsterfakta.

      • “Hoppas att din efterträdare gör som du.”
        Då händer förmodligen samma.
        Vänsterpartiet gör gemensam sak med Sverigedemokraterna.
        De satsar på att växa.
        En sådan satsning fordrar att alla är med och dom som inte anser vara det motverkar partiet och måste bort.
        Ungefär som man förr i tiden skar bort möglet i ytterkanterna på en brödlev.
        Så resten förblev användbart.

  3. Jag misstänker att Vänsterpartiet helst ser statiska hemsidor, som möjligen länkar till pressmeddelanden från kansliet i Stockholm. Det finns ingen egen tidning och inget självklart debattutrymme. Dvs redaktören gör urvalet som i tidningsvärlden. Den här platsen är det lysande undantaget och en värdefull kunskapskälla!

  4. Jag tycker Vänsterpartiet gör helt rätt.
    De satsar på allmänintresset och försöker hålla särintressena under kontroll.
    Jag tror Jonas Sjöstedts ledning har viss betydelse här.
    Vilken av kandidaterna till partiledarposten har bäst möjligheter att fortsätta den vägen?
    Jag tror Vänsterpartiet har bra förutsättningar för att lyckas i valet 2022.
    Förtroende är också kapital. Som liksom andra kapital kräver omsorg och investeringar.
    Utmana regeringen var precis en sådan investering som faktiskt visade sig vara lönsam.
    Om man ser till gallupundersökningarna för både parti och ledare.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here